Hela skolan läser och sjunger

På lördag så drar årets Läsmaraton på Rinnebäcksskolan igång! Hela Rinnebäcksskolan, även personalen deltar och läser allt vad de orkar från den 3 mars till den 18. I år har vi ökat antalet minuter/klass en smula, det gick så bra för alla förra året att det behövs en utmaning. Precis som förra året så kommer alla lärare att ha ett nyckelband med en "Jag läser..."lapp för att bjuda in till samtal om böcker. Även i år kan eleverna följa sina klasser i realtid på monitorn utanför matsalen. Nytt för året är att Andreas, vår trä och metallslöjdlärare, har gjort en vandringspokal som den klass som läst flest minuter får förvalta till nästa år.
Årets introduktion blev på "Hela skolan sjunger" där jag presenterade 4 böcker som vi sjöng passande sånger till. Det var en kul idé!
Böckerna som presenterades var:
Den långa vandringen av Martin Widmark, Borttappat: Katt, kompis, kalsong av Elin Lindell, Kråkviskaren av Jacob Grey och Timeriders av Alex Scarrow
Sångerna vi sjöng var:
Änglahund, Kattvisan, Flickan och kråkan och Vart jag mig i världen vänder

 
 

Appen Bibblix

Vi har på flera ställen här på bloggen hänvisat till appen Bibblix. Själv är jag väldigt förtjust i appen, jag läser väldigt mycket och på detta viset så behöver jag inte släpa hem så många kilo böcker från biblioteket. (Det blir ganska mycket ändå) Jag kan också läsa  populära titlar utan att någon elev behöver vänta medan jag läser färdigt och jag kan dessutom läsa böcker som jag är nyfiken på för att se om jag ska köpa in dem till biblioteket.

Bibblix är en app som skapats i samarbete mellan tre bibliotek, Malmö, Stockholm och Katrineholm. Den är gratis och laddas ner från Appstore eller Googles Playbutik. I appen finns mängder med böcker, sorterade utifrån genre. Du kan också filtrera utifrån ålder. Den riktar sig till barn mellan 6 och 12 år, men även elever som går på högstadiet kan hitta böcker här.
Du kan läsa tre böcker helt gratis men eftersom att det är ett samarbete mellan tre bibliotek så behöver du därefter skaffa ett bibliotekskort på något av biblioteken. Som tur är så är det inte så långt från Kävlinge till Malmö. När det är gjort får du läsa fem böcker i veckan. För att läsa vissa böcker så måste du även installera Blue fire reader och ha ett Adobe-Id, båda är gratis  Då kan du läsa böcker även om du inte har tillgång till nätverk. Bibblix och Blue fire reader finns att hämta på elevernas Ipads, i self service, Adobe-id behöver en vårdnadshavare hjälpa till med att registrera.

Jag gillar att läsa fysiska böcker och tycker att det finns många fördelar med det, du har en helt annan känsla för hur långt du kommit i boken, det är mindre tröttande för ögonen att läsa en fysisk bok jämfört med att läsa på en blank skärm, det är lättare att bläddra tillbaka om det behövs och du har tillgång till omslag och baksidestext på ett sätt som du inte har på den digitala boken. Den fysiska boken får heller aldrig slut på batteri och det plingar inte när en får mail odyl...

Jag läser gärna digitalt också, helst på min läsplatta, med matt skärm och e-ink, men som synes även på min Ipad där jag läser böcker från Bibblix. Den stora fördelen här är att jag får plats med måååånga böcker utan att det väger mer än Ipaden eller läsplattan och att jag när jag läst ut en del i en bokserie kan ladda ner nästa del, utan att ta hänsyn till bibliotekets öppettider :)
Så länge jag har tillgång till nätverk så blir jag heller aldrig utan en bok att läsa, hemska tanke!

Läs  mer här: Bibblix

Katter med klös!

Jag har haft katt i snart 30 år (vilket låter helt galet eftersom jag omöjligen kan vara mer än 28), och älskar de små håriga krypen. Jag måste fortfarande böja mig ner och hälsa på de keltörstande katterna i kvarteret där jag bor, och jag vill gärna gosa lite med stallkatterna innan jag börjar rykta och göra i ordning min häst inför ridlektionen. De flesta vuxna verkar ha växt ifrån det, men inte jag. Jag blir alldeles tårögd av filmer som den här om Christian, lejonungen som växer upp bland människor, blir återförd till det vilda och sedan återser sina forna "föräldrar". Åh vad jag kan önska att det var jag!

Den enda katt jag verkar ha lite svårt för är min egen, eftersom hon nu är både senildement och inkontinent och mest går omkring och skriker samt kissar lite varstans i huset.

När jag såg boken Katter med klös i katalogen var jag således tvungen att köpa. Boken har en alldeles fantastisk framsida som går i orange med bilder några olika sorters katter, grafiska men ändå väldigt uttrycksfulla. Och de underbara bilderna finns genom hela boken, liksom den roströda färgskalan, i stort sett endast avbruten av träd och blad i olika gröna nyanser.

Författaren och illustratören Owen Davey har med ganska korta faktatexter och rikliga illustrationer framhävt en mängd saker som både förenar och särskiljer de olika kattarterna åt. Det kanske inte är den bok jag i första hand kommer plocka fram åt en elev att använda i skolarbete - då finns det enklare och tydligare böcker, men som blädderbok åt en intresserad elev funkar den utmärkt. Och jag får inte nog av bilderna...

Här kommer några bilder saxade ur boken:

Ett uppslag om jakt och jaktbeteende, som visar hur fiskarkatter kan doppa både tassar och huvud i floden på jakt efter fisk, hur leoparder släpar upp byten, långt större än de själva, i träden för att få ha dem för sig själva, hur servaler smyger sig på sina byten.

Vi får ett uppslag med rekord, snabbaste sprintern, starkaste tänderna/käkarna, största gapet, längsta svansen. Många av katterna är specialiserade till just sina förhållanden.

Det finns ett uppslag med förklädnader. Teckning och färger som utgör ett utmärkt skydd och kamouflage för att slippa upptäckt både i rollen som jagad och som jagare.

Och så skalan där det blir tydligt precis hus stor variation det finns på kattdjuren. Från de minsta på några decimeter till enorma tigrar om dryga 2,5 meter från nos till svans och 1,5 meter i mankhöjd. Imponerande!

Slutligen: gillar ni katter och kattdjur det allra minsta - låna hem den här boken och dreggla lite över bilderna (Men se till att det inte droppar på sidorna). Ni kommer inte bli besvikna!

Turtles all the way down av John Green

Det här är den första titeln som jag har läst av John Green. Av någon anledning så har det inte blivit av att jag läst någon av hans böcker trots populariteten bland både ungdomar och vuxna.  Jag valde att läsa den på engelska då det är originalspråket. På svenska heter den Sköldpaddor hela vägen ner. Boken handlar om sextonåriga Aza som lider av tvångstankar. I stort sett all hennes vakna tid går åt till att fundera kring bakterier. Hur kommer de in i vårt system, hur de lever på vår hud, vilka sjukdomar som sprids via bakterier och vilka av dessa sjukdomar som är dödliga. Hennes vardag är allt annat än lätt. Det är inte något som syns på Aza och omgivningen har inte så lätt att förstå hur det är för henne.
Azas bästa kompis är en orädd tjej som heter Daisy. Hon gör det mesta som faller henne in och funderar inte så mycket på bakterier. Hon funderar istället på alternativa slut till Star wars och skriver fan fiction. En multimiljardär har försvunnit spårlöst och FBI har utlyst en belöning på 100 000 dollar för den eller dem som vet var denna person håller hus. Daisy vill naturligtvis att de ska ge sig ut på jakt, men Aza är inte lika pigg på idén. Hon känner sonen, Davies heter han, till den försvunne och även om de inte setts de senaste åren så känner Aza sig osäker. Ska de verkligen göra detta?

Jag gillade boken, och John Green lyckas verkligen få läsaren att förstå problematiken med tvångstankar och vad det innebär att lida av det. Jag tycker att det är en stark historia som växer och blir bättre ju längre in den en kommer. Den har trots sitt tunga ämne även humoristiska inslag så den är även rolig samtidig som den tar upp allvarliga ämnen.

En av John Greens mest lästa är The fault in our stars och som på svenska går under titeln Förr eller senare exploderar jag. Den har även filmatiserats och blev en riktig succé även som film. Kanske har du läst boken eller sett filmen?
Boken lånas fortfarande flitigt på både svenska och engelska. På Korsbackaskolans bibliotek finns den även på turkiska. Maria har bloggat om den tidigare. Du kan läsa inlägget här.

Superviktigt

Senaste åren tycker jag att det getts ut fler böcker om barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer än tidigare. Malin Roca Ahlgren har skrivit två böcker om Alice som har ADHD (Coolt med ADHD och Jag har ADHD) och en om Julia som har högfungerande autism (Julias superkrafter). I samma svit med böcker finns även Vad är det med Lisa? om ångestsyndrom.
För de yngre barnen har jag fastnat för Marie Bosson Rydells serie Superviktigt. Det är bra med de här böckerna både för oss som står vid sidan om de här barnen och för att de som själva har någon form av neuropsykiatrisk funktionsvariation ska kunna känna igen sig.

Första boken Joel supertaggad handlar om Joel som har ADHD. Ibland känns det som att hela Joels huvud är fullt med små insekter som kryper runt och gör honom alldeles galen. Joel kommer ofta i bråk med både klasskompisar och lärare, fastän han inte vill. Han har svårt att hejda sig och göra som alla andra tycker och vill. Speciellt svårt är det med Liam som bara retas och ska bestämma. När läraren Åsa inte verkar förstå honom är det tur att gympaläraren Kalle finns. Kalle säger till Joel att han måste hitta "sin grej", något som han kan göra för att få utlopp för all den där energin som finns i kroppen. Men vad skulle det kunna vara?

Idag fick jag andra boken i serien, Jespers supersinnen. Jesper går i samma klass som Joel, men han har någon variant av Autismspektrumtillstånd. Jesper har väldigt känsliga sinnen och när ljus eller ljud blir för strakt har han svårt att hantera det. Han blir stressad av stöket i klassrummet, det känns som att huvudet ska spricka av alla intryck, och då flyr han hellre ut i skogen. När någonting går fel i Jespers vardag känner han att det inte är lönt att fortsätta, inte ens lönt att försöka, för det kommer ändå bara bli fel. Som när han rusade ut på skolgården i bara strumplästen och sedan fick byta till de torra strumporna från gympapåsen. Då fanns det inga rena strumpor att ta på efter gympan - bättre att säga till gympaläraren Kalle att han glömt gympakläderna helt och hållet än att behöva gå i smutsiga strumpor resten av dagen.

Jesper är väldigt intresserad av flaggor, han kan nästan allt om dem och skulle gärna ägna alla bildlektioner åt att rita samma flaggor om och om igen. Men det går förstås inte. Som tur är kommer hans bildlärare på ett sätt för alla elever att få ägna sig åt något de är intresserade av, och ändå lära sig sådant de behöver i alla olika ämnen.

Jag gillar de här båda korta små böckerna och ser fram emot den tredje boken om Liam, den bråkiga killen i Joels och Liams klass som bara ska bossa och bestämma över alla hela tiden. Det är viktiga berättelser om de där barnen som inte glider genom skolan utan några större bekymmer, de där barnen som både personal och elever ibland kan sucka över, irritera sig på och önska att "de bara ska skärpa sig lite". Jag har tipsat flera av lärarna om Joel, och nu ska jag göra detsamma med Jesper. Vi behöver alla lära oss mer!

Kärleken känner inga gränser

Max Velthuijs är en av mina favoritförfattare när det gäller bilderböcker. Hans böcker om Grodan är på mitt i prick, och går att använda med elever långt upp i åldrarna! Idag på Alla hjärtans dag så passar Grodan och Kärleken jättebra

Grodan känner sig konstig, han är varm och kall om vartannat och hjärtat dunkar dunk-dunk. han blir lite orolig och går hem till Haren för att få råd. Haren slår upp symtomen i sin bok och konstaterar att Grodan är KÄR! Grodan blir så glad att han nästan flyger hem. När Grisen undrar vem han är kär i så vet han precis, det är den snälla, söta och underbara ankan! Grisen invänder genast, att det går ju inte, hon är vit och Grodan är grön, men Grodan bryr sig inte alls om sådana petitesser. 

Men hur ska han få Ankan att förstå?

Han målar en bild, men vågar inte lämna den öppet, utan sticker den under dörren till Ankans hus, han plockar blommor som han lägger på trappan osv. Ju längre tiden går, ju sämre mår Grodan. 

Ankan å sin sida undrar såklart vem det är som ger henne så fina presenter.

Till sist står inte Grodan ut längre, han bestämmer sig för att bli bästa Grodan i höjdhopp, då måste väl Ankan förstå?!

Han övar och övar, hoppar högre och högre och Ankan oroar sig för att Grodan ska skada sig. En fredag händer det, Grodan ramlar och skadar sig, men då är Ankan där och tar hand om honom och äntligen vågar de berätta att de tycker om varann!!!!

En grön och en vit, Kärleken känner inga gränser!

En av mina lärare läste boken idag för en femma. Eleverna fick efter läsningen skriva kärleksbrev, pojkarna från Grodan till Ankan och flickorna från Ankan till Grodan. Han berättade att han eleverna skrivit massor av fina brev! Imorgon delas alla breven ut. Åh så spännande!  Jag skulle så gärna vilja läsa dem!

Krig och kärlek

Förra året på Alla hjärtans dag skrev jag om en tonårsfavorit som fortfarande håller, En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Idag tänker jag göra det igen. Även denna historisk och förlagd till andra världskriget. Men i Molnfri bombnatt får vi möta tyska Hedwig, dotter till socialdemokratiska föräldrar. Socialdemokratin förbjöds när nazizterna kom till makten och i och med detta fängslas pappan. Hedwig har sedan barnsben gått på Hitlerjugends möten, i ett försök att rädda sin pappa, men har med åren blivit övertygad nazist. När hon är 17 år möter hon SS-mannen Wilhelm och blir nästan omedelbart förälskad. Hon som är så alldaglig, lång och utan kurvor, kan inte förstå vad denna stiliga man ser hos henne. Mot Hedwigs mammas vilja inleder de ett förhållande och Wilhelm intygar att han inte bryr sig om att hennes far är landsförrädare - det är ju vad Hedwig tror som är av betydelse.

Hedwig och Wilhelm förlovar sig och får en dotter, men krigets verklighet tvingar isär dem. Hedwig blir arresterad och hamnar i koncentrationsläger på grund av ett misstag och under tiden bombas Hedwigs hemstad sönder och samman.

Kriget förändrar både Hedwig och Wilhelm mycket. Hedwig hoppas att de, trots allt de gått genom, ska kunna bygga vidare på sin relation, men Wilhelm inser vad som väntar efter rättegången och klarar inte av att leva med vad han gjort.

Efter kriget åker Hedwig till Sverige där hon träffar Evert. Evert är brinnande socialdemokrat och ser livet i svart och vitt, ont och gott. Han kan inte tro att Hedwig någonsin varit nazist, därför har Hedwig heller aldrig kunnat berätta allt för honom. Men nu är Evert död sedan många år, och nazisterna marscherar genom Stockholms gator. Det är dags att berätta hela sanningen.

Molnfri bombnatt är en fantastisk kärlekshistoria, men ännu mer är det en fantastisk berättelse om identitet och att våga erkänna sina fel och brister, både inför sig själv och inför andra. Det handlar om att vi blir vilka vi är genom en mängd slumpar och sammanträffanden, olika sidor mejslas fram genom vilka människor vi möter och de händelser vi är med om, men en del av vår innersta personlighet kommer alltid att finnas där och komma fram när den får chansen.

Boken kanske passar bäst från gymnasiet och uppåt, men kan säkert läsas från åttan av starka läsare. Jag hoppas att många gör det.

Slående fakta om hjärtat

Idag den fjortonde februari kanske du vill veta mer om hjärtan? Då kan du läsa den utmärkta faktaboken "Slående fakta om hjärtat" av Lena Sjöberg.

Det som rörde mig mest i den här boken är frågan om hjärtat har ett minne.  Man brukar ju tala om ett gott hjärta t ex och vissa människor som genomgått en hjärttransplantation berättar att de plötsligt  minns  saker, de inte själva upplevt. Ännu vet forskarna inte hur de skall förklara detta.

Andra spännande fakta om hjärtat: "När vi lyssnar på musik skickar hjärtat signaler till hjärnan. Körsång får deltagarnas hjärtan att slå med samma rytm, vilket kan bero på att man andas i takt när man sjunger i kör"

Eller att blåvalens hjärta väger 900 kg..

Lena Sjöberg har även skrivit faktaböckerna "Kalla fakta om is" och "Hårdkokta fakta om ägg"
alla med fina illustrationer av henne själv.

Till alla killar jag har gillat - Jenny Han

Till alla killar jag gillat handlar om Lara Jean som är sexton år och mellanbarn i en familj där mamma dog för många år sedan. Lara Jean och hennes storasyster Margot har hjälps åt att ta hand om lillasyster Kitty. Allra mest tar Margot hand om familjen och nu kommer allt att förändras eftersom Margot ska flytta till Skottland och börja plugga på college. Margot har en pojkvän Josh som hela familjen avgudar, Lara Jean är till och med lite kär i honom, något hon aldrig skulle våga erkänna för någon. Precis innan Margot flyttar till Scottland gör hon dock slut med Josh eftersom hon inte tror på distansförhållande.

Hur kan Margot kan göra slut med underbare Josh undrar Lara Jean.

Hela familjen blir ledsna. När Margot flyttar kommer de alltså också att bli av med Josh som inte kommer hem till familjen längre. Vad konstigt tomt det blir i huset nu.

Lara Jean har en vacker turkos ask (hon fick asken av mamma för länge sedan) i sitt rum med alla sina kärleksbrev i. Vissa av breven är flera år gamla andra är nyskrivna. Tyvärr är det inte några brev som Lara Jean har fått själv utan det är kärleksbrev som hon har skrivit till alla killar hon gillat mer eller mindre under årens lopp. Lara Jean har skrivit brev till dem alla, lagt brevet i ett kuvert och klistrat igen - och lagt alltihop i asken på sitt rum - där de ligger i tryggt förvar (tror Lara Jean).

En dag i skolan vill Peter Kavinsky, skolans populäraste kille (?) prata med Lara Jean. Konstigt tycker hon, de har inget med varandra att göra. Peter Kavinsky berättar då att han fått ett brev, ett kärleksbrev, från Lara Jean och undrar vad hon menar med det.

Lara Jean blir helt iskall och CHOCKAD när hon inser att brevet som Peter visar henne är ett brev som hon skrivit till Peter för flera år sedan när hon var kär i honom. Det brevet borde ligga hemma i den turkosa asken på hennes rum???

Lara Jean springer hem och upptäcker till sin fasa att asken med alla breven på rummet är tom och alla breven är borta! Det kan väl inte vara så hemskt att alla breven är postade?

Jo precis så hemskt är det!

Till alla killar jag gillat är en gullig och romantisk historia om några ungdomar på en high school i USA. Men boken har också en djupare dimension. Det jag verkligen gillar med boken är att Lara Jean tvingas vara ärlig både mot sig själv och mot killarna i hennes närhet. Så modigt! Det är också intressant att se hur Lara Jeans karaktär utvecklas i och med att (den ganska dominanta) storasystern flyttar hemifrån. Lara Jean tvingas nu ta ansvar både för sig själv och för sin lillasyster.

Boken har ett öppet slut. Jag gillar sådana böcker, det får dig att själv fundera vidare när boken är utläst.

Till alla killar jag gillar skriven av Jenny Han är mitt boktips till er på Alla Hjärtans dag. Boken kommer från bokförlaget Lavender Lit, ett förlag som jag verkligen gillar. Deras senaste böcker har jag läst med stor behållning!

Till alla killar jag gillat är första delen i en trilogi. Alla delarna är redan ute på engelska. De heter: To all the boys I love before,  P.S. I still love you och Always and forever, Lara Jean.

Gammal kärlek rostar aldrig

Även om boken Kyssen av Jacqueline Wilson har några år på nacken tycker jag att den fortfarande håller och känns angelägen.
Sylvie och Carl har känt varandra sedan de var riktigt små. Nu går de inte längre på samma skola och träffas inte lika ofta. Innerst inne har nog Sylvie alltid trott att det ska bli de två för resten av livet men nu drar sig Carl undan allt mer. Han vill hellre umgås med sin nya kompis Paul.
På en fest kysser Carl Sylvies kompis Miranda, även om det var en lek så rasar Sylvies värld fullständigt ihop. Hon har inte, som vi läsare, förstått att Carl hellre skulle ha velat kyssa Paul. Som tur är har ungdomarna förstående vuxna runt sig som kan stötta dem i deras olika dilemman.
En fin skildring om den första kärleken och hur lätt ett hjärta kan krossas. Lika lätt som glas!

Vi är en av Sarah Crossan

Boken handlar om syskonen Grace och Tippy som sedan födseln varit sammanvuxna tvillingar- förenade vid höften. De delar exakt allt, och kan aldrig gömma sig för den andre. Trots  att de sitter ihop vid höften och delar underkropp så är de ändå två individer med egna tankar och känslor.

De har under hela sin uppväxt haft hemundervisning, men när deras pappa blir uppsagd från sin tjänst så ändras familjens ekonomiska situation och Grace och Tippy får på börja på en allmän kommunal skola.

Det är det mest skrämmande de någonsin gjort men samtidigt så tycker de att det är befriande. Kanske inte de första dagarna på skolan, när klasskompisar tittar  med både nyfikenhet och rädsla på dem, men när allt det lagt sig så får de nya kompisar och de får även uppleva kärleken.

Tippy märker efter en tid att något inte står helt rätt till med Grace, och Grace tvingas erkänna att hon inte mår riktigt bra. Vad är det som händer egentligen?

Det här är en bok som handlar om många sorters kärlek. Den tar naturligtvis upp syskonkärlek, men även kärlek till föräldrar, klasskompisar och till den där personen som får hjärtat att slå lite extra hårt och som drar igång fjärilarna i magen. Det är en bok med många bottnar!

Läs den är mitt tips och ha en riktigt fin Alla hjärtans dag!

Källkritik i tidningstexter

Jag har precis varit ute i skolans treor och jobbat med källkritik. Det blir lättare med de yngre eleverna att starta i skönlitteraturen, tycker jag.
Därför hade jag med mig Dödens bröder av Åsa Lind med illustrationer av Johan Unenge. Det är Opus Olsson som är huvudperson och en väldigt nyfiken kille. Han har upptäckt att vaktmästaren är borta och efter att ha hört några samtal och själv kommit på en del har han kommit fram till att Vaktis nog är kidnappad. Opus kompis Elena hjälper honom att bena upp bevisen. Hon gör en lista över vad de verkligen vet och vad de bara tror. Opus tycker nog att listan blev onödigt kort.
Efter att ha läsberättat denna inledning går vi över till tidningstexter. Jag har med mig artiklar ur Åtta sidor och SvD Junior som vi ska jobba med.


Eleverna läser i par och sen funderar vi på vad vi vet och vad vi bara tror. Är det något av det vi tror som det går att ta reda på? Så jobbar vi oss igenom artikeln och därefter kan de arbeta mer självständigt med nästa text.
Det är så många "nyttigheter" som kommer med i de här resonemangen. Hur letar en på en karta?. Men va ligger inte Norrbotten längst ner! Varför heter det egentligen lappuggla? Jo fjädrarna ser ut som lappar, den har lappar i näbben, ansiktet är platt som en lapp... Aha, så smart säger de när sanningen uppdagas. De ställs även inför dilemmat att hela artikeln kanske bara är bluff och båg och hur kollar en sånt?
Både jag och eleverna tycker att det här är kul och de känner sig klokare när jag lämnar klassrummet.

Cirkus Mirandus

Micah har vuxit upp med sin farfar Ephrahims berättelser om den magiska och fantastiska Cirkus Mirandus som farfadern besökte när han själv var barn under andra världskriget. Farfar Ephrahim har berättat om Ljusmästaren, eller Mannen som bemästrar ljuset som är hans fullständiga namn, och de fantastiska saker som denne fick farfar att uppleva, han har berättat om den fantastiska Fågelkvinnan som både flög och sjöng som en gudinna och han har berättat om önskningen som han fick men sparade till senare.

Nu har farfar blivit en gammal man, och han är riktigt sjuk. Så sjuk att hans syster Gertrudis kommit för att bo med dem och ta hand om både farfar och Micah. Gertrudis hatar Ephrahims berättelser och hon i stort sett förbjuder Micah att träffa honom eftersom hon påstår att Micah bara gör honom tröttare och sjukare. Men farfar Ephrahim har bestämt sig för att nu är det dags att utnyttja den där innestående önskningen och Micah måste hjälpa honom.

Micah lyckas få cirkusen att komma till hans hemstad, men det visar sig svårare än han trott att övertala Ljusmästaren att komma hem till farfars hus och rädda farfars liv. För det är i alla fall vad Micah tror att farfar har önskat sig.

Besöket på cirkusen, och allt som händer därefter, blir ett äventyr och nåt så fantastiskt som Micah aldrig trodde att han skulle få uppleva, men det leder också till uppvaknande. Micah inser saker om både sig själv, farfar Ephrahim och sin, sedan länge försvunna, farmor som inte är bara roliga och underbara.

Supernyckelpigan och kritiskt tänkande

Under vårterminen så kommer en grupp på 16-18 barn från Skattkistans fritids till biblioteket på måndagar mellan 14.45 och 15.45. Skattkistan är fritids för förskoleklassen på Rinnebäcksskolan.
De senaste fyra veckorna har en grupp i taget arbetat med den fantastiska boken "Supernyckelpigan är på väg" av Guido van Genechten.

Varje tillfälle har börjat med att jag har läst boken och så har vi tittat på bilderna. Supernyckelpigan är helt fenomenal på att hjälpa djur i knipa, på sitt eget lilla vis. Jag och barnen har sedan tillsammans resonerat och funderat på om Supernyckelpigans räddningsinsats är rimlig eller hur en skulle kunna göra istället. Hur dricker en kamel? Hur får en loss en strandad val? Kan zebran tappa sina ränder? Behöver en isbjörn i en vak räddas? Kan giraffer ligga på rygg? Får apor nästäppa? Ibland har vi fått ta faktaböcker eller NE.se till hjälp för att få svar när vi inte varit eniga. Det är roligt att se hur det kritiska tänkandet växer hos barnen! Är detta rimligt? Kan det verkligen stämma?

När alla fått fundera och dela med sig så har barnen fått rita, antingen en räddning som supernyckelpigan gjorde i boken, en räddning som vi pratat om eller en helt egenpåhittad räddning.

Så roliga diskussioner vi haft! Jag kommer att sakna supernyckelpigan!

Hopp om livet

De senaste dagarna har jag fått en stark känsla av att allt kommer bli bättre. Inte på det sättet att vi redan i år får världsfred och att isarna slutar smälta. Men på det sättet att barnen på mina skolor faktiskt har ett större utrymme att vara sig själva än för bara 5-10 år sedan. För att inte tala om hur det var när jag gick i låg- och mellanstadiet.
Nu är det ju otroligt länge sedan, men på 80- och 90-talet skulle det till exempel varit helt omöjligt för en pojke att ligga med huvudet i en annan pojkes knä och bli pillad i håret under sagoläsingen. Det skulle föresten ha varit omöjligt om det varit i pojke och en flicka också. Två flickor skulle möjligtvis ha kommit undan med det. Men just detta hände i onsdags när jag hade Kura gryning. Idag satt två barn tätt tryckta intill varandra i en fönsterkarm och läste tillsammans i en bok, på ett sätt som hade lett till en massa hån och spe "på min tid", men som ingen idag lyfte ett ögonbryn åt.
Och igår när jag hade känslosamtal kring Gå och bada Mister Räf med elever i åk 2, och vi pratade om självkänsla, komplimanger och vad en kan säga för snälla saker, så var det en pojke som berättade att han var kär i en annan pojke i klassen. Ingen reagerade nåt speciellt på det. Jag vet inte hur allvarlig pojken var, men när en fritidspedagog som satt med frågade om han menade "tyckte om" vidhöll han att han var kär.
Jag tänker att vi vuxna har ett så otroligt stort ansvar att inte göra en stor sak av det - vilket jag delvis gör genom att skriva om det här på bloggen. Vi måste visa att det inte är viktigt vem någon är kär i, utan fokusera på det härliga med att vara kär, vad en kan göra för att visa det och hur det känns både när känslan är besvarad och när den inte är det. Samma sak när barn sitter tätt och myser, oavsett om det är med en vän eller någon hen är kär i. Det är inget vi behöver kommentera som om det vore nåt konstigt.
Nu håller jag hårt mina tummar för att de barn som växer upp nu fortsätter att vara så naturligt fysiska med varandra (självklart på ett respektfullt sätt) oavsett om det är pojkar eller flickor. Pojkar kan också krama en ledsen kompis, pojkar får lov att hålla hand och sitta nära. De måste inte gå över till att skojbrottas för att få lite närhet med sina kompisar. Men vi vuxna måste passa våra tungor, vara medvetna om med vilka ögon vi ser på barnen och vara lyhörda för andras eventuella kommentarer. En äldre elevs hånfulla ord kan göra det fullkomligt omöjligt att våga vara som en vill.

Den första vågen

Paul Dowswell har skrivit många böcker om krigsskildringar. Han har bl a tidigare gett ut böckerna Sanna historier om första världskriget och Sanna hiastorier om andra världskriget. I går läste jag den alldeles nya boken Den första vågen. Detta är en lättläst ungdomsbok som utspelar sig vid slaget vid Somme under första världskriget.

Boken är på knappt hundra sidor och mycket lättläst men den berör verkligen! Trots det lätta språket och de få sidorna upplever man den fruktansvärda ångest och oro som de unga soldaterna i skyttegravarna vid Somme måste ha upplevt.

Bokens huvudpersoner är Charlie och Eddie, två unga engelska killar från Hastings som anmäler sig som frivilliga till kriget och hamnar i skyttegravarna vid Somme. Året är 1916. Kvar hemma i Hastings finns Rose, flickvän till Charlie. Åh vad Charlie längtar hem till Rose. Varför anmälde han sig som frivillig till detta hemska krig!

Två andra personer i boken är bröderna Charlie och Eddie som är barnbarnsbarn till Charlie från 1916. Bröderna från nutiden har alltså fått samma namn som farfarsfar och hans bror.

Om man vill läsa om krigets fasa, oro, hopp och efterverkningar är Den första vågen en mycket bra bok att läsa och reflektera över. Det finns inte så många moderna bokskildringar av första världskriget så denna boken är viktig och kan läsas i samband med SO-undervisningens genomgång av första världskriget.

Minoo och vinterskeppet

Minoo är elva år, hennes lillebror Mirza är sju. I deras familj pratar de mycket om Brevet, Brevet, som skall komma, Brevet som kanske skall förändra hela deras tillvaro. Ibland på kvällarna pratar mamma och pappa om Brevet, mamma gråter och pappa försöker trösta.

Vi kommer in i berättelsen en fredag när Minoo skall sova över hos sin bästa kompis Ebba. Allt är förberett, väskan är packad, filmen vald, godiset köpt. Men mamma och pappa måste jobba den här kvällen och Minoo måste passa sin lillebror. Vilken besvikelse...och hon vill inte att Ebba skall komma hem till henne, de har det så litet och trångbott. När Minoo och Mirza kommer hem från skolan ligger Brevet där på hallmattan. De vänder och springer, håller varandra i handen och springer mot hamnen där de egentligen inte får vara.
Mirza släpper taget om Minoos hand och springer iväg upp på en båt som ligger vid kajen.. Det är ju där jultomten bor tror Mirza. Han har sett en stor man med skägg på båten. Minoo har inget annat val än att springa efter sin lillebror upp på båten.

Det tar en  stund innan hon hittar honom och när hon väl gör det känner dem hur båten börjar röra sig och ger sig iväg ut från kajen. "Jultomten" hittar de båda barnen efter en stund och låter meddela att nu har de inget annat val än att följa med till England dit båten är på väg med sin last...

En spännande, sorglig, värmande bok om stark syskonkärlek och på samma gång en äventyrshistoria och en rapport ifrån ett land där många människor väntar på ett Brev, som kan förändra deras liv.

Författare är Anna Ehring.

På besök i arbetslivet

Många barn tycker det verkar spännande med olika yrken och undrar vad vi vuxna egentligen gör på jobbet. Många böcker om yrken handlar om spännande blåljusjobb eller liknande. Men nu har det kommit en serie lättlästa böcker som heter På prao. De handlar om olika barn i klass 2b som testar på olika lite mer stillsamma jobb. Miriam är på biblioteket, Melker hos en frisör och Sally på bageri. Böckerna är väldigt enkla, med 3-5 rader per sida, och vi kommer av förklarliga skäl inte på djupet vare sig när det gäller karaktärer eller yrke. Men det är underhållande små vardagshistorier humoristiskt illustrerade av Emelie Stigwan och ibland räcker det.

Alla historier får en positiv twist, Sally får med sig en hel påse kanelbullar hem, Melker får göra flätor på sin pappa och Miriam inser att det är roligt att läsa efter att hon utmanat sig själv och läst högt för en grupp förskolebarn. det har än så länge kommit ut fyra böcker i serien (av någon outgrundlig anledning köpte jag inte Ridskolan), och jag hoppas att fler titlar är på gång. Jag bygger gärna upp ett helt litet bibliotek med På prao-böcker att ta fram när förskoleklass och lågstadiets första år har arbetsliv/yrke som tema.

Bokmärkespyssel

En sak som är väldigt populärt på biblioteket på Rinnebäck är bokmärken. Jag har klippt oceaner av bokmärken av olika slag, sådana som en färglägger, sådana med boktips, några med citat eller dikter, ja till och med bokmärken med nedräkning till julafton :)
Igår så pysslade vi bokmärken på fritidsbiblioteket, som är varje onsdag mellan kl 1430 och 16.
Visst blir en glad av färgglada bokmärken!

Blir du sugen på att pyssla hemma?

Följ länken:

http://krokotak.com/2015/09/bookworm-bookmark/

Författarbesök hos Rinnebäcks femmor

Idag har Mårten Melin varit hos femmorna på Rinnebäcksskolan. Han berättade hur han får inspiration till sina berättelser, att han gärna skriver korta berättelser, att han tränat agility när han hade hund och att han tycker om att skriva om kärlek.

Eleverna fick göra en skrivövning som gick ut på att beskriva istället för att berätta, vilket är ett mycket bra skrivtips att ha med sig inför framtida skrivuppgifter.

Eleverna har läst böcker av Mårten innan besöket och förberett frågor som han svarade på, och så bjöd han på ett par roliga gåtor.

Flickan med gåvorna och Pojken på bron

Oj oj oj! Hur ska jag kunna ge en rättvis bild av dessa böcker? Flickan med gåvorna läste jag i fjol, och det var en de bästa böckerna under året. Pojken på bron är om möjligt ännu bättre och en prequel till Flickan med  gåvorna. Det vill säga att den utspelar sig tidsmässigt före Flickan med gåvorna.
Vad handlar böckerna då om undrar ni kanske?
De utspelar sig i England i en nära och för mänskligheten en ganska dyster framtid.
Människorna har infekterats av en svamp som tar över oss helt.  Det finns inte många överlevande som klarat sig undan och det är  få som fortfarande är normala.
Den första generationen av infekterade uppvisar zombiesymptom och blir som tokiga om de känner doften av hud. De måste bitas och smittan sprids på detta sätt. Från det att men blivit biten till dess att man börjar uppvisa zombiesymptom handlar om sekunder.

I Flickan med gåvorna får vi följa en flicka som heter Melanie. Hon bor på en militäranläggning och dagarna spenderar hon dels i ett klassrum men även i sin cell. Det finns andra barn på anläggningen men de träffas aldrig utanför klassrummet. En dag så blir militäranläggningen attackerad och Melanie flyr tillsammans med en liten grupp som arbetar på anläggningen. En av personerna i gruppen är hennes älskade lärarinna och en annan är Dr Cadwell som försöker hitta ett botemedel mot svampangreppen. De bestämmer sig för att försöka ta sig till närmsta stad som är Beacon.
Hur går det för Melanie och de andra? Lyckas de ta sig fram? Vem är Melanie egentligen och var kommer hon  ifrån? Går det att överleva utanför militäranläggningen?
Vill du ha svar på frågorna? Då får du läsa boken!
Nu lämnar jag Flickan med gåvorna och går över till Pojken på bron. 

Boken är som jag nämnde i inledningen en prequel till Flickan med gåvorna. Den utspelar sig tio år efter svamputbrottet och vi får veta lite mer om smittan som spred sig och utplånade stad efter stad.I ett sista försök att finna ett botemedel ger sig några överlevande forskare ut på en farlig resa. Deras färdmedel är ett laboratorium på hjul, utrustat med pansar och vapen för att hålla undan horderna av hungriga(smittade) som sätts i rörelse så fort de känner lukten av människa. Med ombord är också
Ste­phen Greaves, en femtonårig autistisk pojke med ovanligt hög intelligens. En dag gör de en spännande upptäckt av en grupp vilda barn som tycks vara hälften hungriga, hälften mänskliga. Kan det verkligen stämma? Och kan det vara vägen till ett botemedel med hjälp av Stephen?

Jag hade väldigt höga förväntningar på Pojken på bron. Samtidigt så vet jag att om har man höga förväntningar så är det också lättare att bli besviken. Jag blev verkligen inte besviken och boken höll hela vägen!
Det är zombieböcker, men de faller trots inslagen av zombies mer under kategorin spänning. Jag tror att även de som i vanliga fall säger att "-Nej, inga zombies för mig" kan gilla böckerna. De är otroligt spännande och nästan omöjliga att lägga ifrån sig. Läs dem, och gör det i samma ordning som de kom. Först Flickan med gåvorna och därefter Pojken på bron.
De är lämpliga från högstadiet och uppåt.

Böckerna är skrivna av M. R Carey och är ett pseudonym  för Mike Carey. Han har bland annat skrivit serier som X- Men och Fantastic Four, och innan han började skriva på heltid så arbetade han som lärare.

Flickan med gåvorna har även blivit film. Här kan du se trailern.

Samernas nationaldag 6/2

Jag har gjort en miniutställning för att uppmärksamma Samernas nationaldag på tisdag 6/2
Med nya möbler så krävs nya tänk, men böckerna syns bra i de nya fina mediatornen!

Biblioteket en konsertsal

I går eftermiddag förvandlade  jag och några från skolans kulturcrew biblioteket till en konsertlokal på mindre än en halvtimme. Då fanns där färdig scenplats och utrymme för nästan etthundra åhörare.

I morse stod andra från kulturcrew beredda att hjälpa musikerna med att bära in och rigga. Det var Kristian Bugge som kom med sin fiol och massor av kunskaper från folkmusiken. Han kom tillsammans med Ronni Wenzell som var betydligt tyngre lastad med en stor marimba och en vibrafon. Ronni har sina rötter i den klassiska musiken men det hindrar inte att de tillsammans skapar fantastisk musik.
De bjöd våra elever i årskurs fem och sex på två mycket fina konserter. Jag har hört många uppskattande ord både från elever och lärare. Killarna bjöd verkligen på sig själva och skapade fin kontakt med sin publik. Efter konserten fick de som ville prova att spela på instrumenten och många passade även på att få musikernas autografer.
Sen for Kristian och Ronni vidare på sin fullmatade turné och strax var biblioteket återställt och utlåningen i full gång.
Det är verkligen en ynnest att få njuta av så skickliga musiker och jag hoppas att våra vägar korsas igen.

Noveller för lågstadiet

För ganska många år sedan nu kom Ingrid Jönssons novellsamling Läsnovor. Jag minns att jag själv gillade de lågmälda berättelserna, men att den visade sig vara svår att låna ut både till elever och lärare. Framsidan var kanske lite väl lågmäld.

Nu har hon kommit med en ny novellsamling som vänder sig till lite yngre barn, från 6 år kanske. Det är vardagshändelser, sådant som kanske inte ser så stort ut utifrån men som är viktigt för den det gäller. Det handlar om en pappa som inser att rymden kan vara en lika värdefull hobby för sonen som fotboll var för honom själv. Det är kompisar som står kvar och förlåter fast en betett sig lite illa. Det är en tax som försvinner och en nyvunnen vän som hjälper till att leta. Det är en mamma som gör vad hon kan för att kompensera att pengarna inte alltid räcker till allt. Det är de där små viktiga händelserna som ju faktiskt utgör våra liv.

Ingrid Jönsson beskriver dem fint, rättframt, och visst är det lite osannolikt att allt alltid löser sig så bra, men den känslan beror nog mer på att jag sträckläste boken, vilket en ju oftast inte gör med noveller annars. Läser läraren eller fritidspedagogen en berättelse i taget, eller kanske bara väljer en av berättelserna, så kommer det bara kännas som en berättelse om någon som har ett problem som löser sig. Jag tror att många av barnen kan relatera till händelserna i novellerna, och jag tror definitivt att berättelserna kan fungera som samtalsunderlag i diskussioner om vänskap, sorg, att vara annorlunda, ärlighet och mycket mer. 

En ö i havet

Maria skrev ett inlägg om Förintelsens minnesdag som var nu i lördags den 27/1. Det är  ett angeläget ämne som vi  har skrivit om flera gånger förut här på Bubbel. Här kan du se de inläggen samlade.


Jag har precis läst om Annika Thors bok En ö i havet. Det är en bok som verkligen knyter an till temat men den bygger även broar till nutid och dagens flyktingar.

Här finns många beröringspunkter, att komma utan sina föräldrar och att oroa sig över hur de har det, att inte kunna hävda sig eftersom språket tryter, att möta främlingsfientlighet, att försöka anpassa sig till sitt nya liv men att ända inte höra till "på riktigt". Berättelsen rymmer även det positiva med varma människor och stor omtanke.
Berättelsen är nästan mer aktuell nu än när den kom ut under 90-talet. Det är en bok som jag tycker ska högläsas i många klasser. Det är också en bok att samtala kring och att arbeta med på många sätt. För att underlätta det arbetet har jag och Karolina Falk, lärare 4-6 på Skönadalsskolan, arbetat fram en lärarhandledning. Den hittar du på skolbibliotekens webbplats bland alla de andra handledningarna.

Vett och etikett på sociala medier

Härom dagen så dök en kortare version av den här filmen upp i mitt Facebookflöde.

Vill du se den kortare versionen så sök på Josh Shipp på Facebook, videon heter "Is social media destroying our kids?" postad 25 januari.

Min första tanke är, att detta inte bara är en film för elever, utan i högsta grad även för vuxna!
Jag roar mig ibland med att läsa inlägg om kontroversiella ämnen som dyker upp i mitt flöde på Facebook, och fascineras över hur vuxna människor beter sig bakom tangentbordet!
Josh´s tre frågor är briljanta i sin enkelhet att jag ville dela med mig av dem till mina elever. Jag har delat filmen med mina lärarkollegor och gjort en plansch som jag kopierat upp till varje klass.  Förhoppningsvis har eleverna frågorna med sig när de rör sig på sociala medier.

Förintelsens minnesdag

Bild från DN 27 jan 2018

I lördags, den 27 januari var det Förintelsens minnesdag. Detta uppmärksammades på olika sätt runtom i Sverige och i världen.

Det är viktigt att inte glömma!

Ett sätt att inte glömma denna förfärliga och mörka tid av vår historia är att via litteraturen ta del av berättelserna och minnena. Sedan kan vi diskutera vad som hände och hur man kan undvika att det händer igen.

Om några veckor ska åttorna på Tolvåker läsa var sin bok om andra världskriget. Jag håller på att plocka ihop böckerna och för diskussioner med lärarna om vilka böcker vi ska ha med och hur man kan arbeta med dessa.

I lördags tipsade Lotta Olsson på DN om några bra barn- och ungdomsböcker som handlar om andra världskriget. Läs gärna hennes inlägg.

Den långa vandringen

En fin uppgift som vabbande förälder är att läsa böcker. Den här gången hade jag dessutom tagit med en alldelen nyuppackad bok från jobbet som jag såg fram emot att testa på minigrisarna där hemma; Den långa vandringen av Martin Widmark och med illustrationer av den makalösa Emilia Dziubak. Jag har tidigare köpt in och läst Lilla Sticka i Landet Lycka av samma duo och gillat både Widmarks berättande och Dziubaks bilder. Tyvärr blev jag lite besviken på berättelsen den här gången.
Bokan handlar om två barn som står på var sin sida av ett stort hav. När Adam ser solen försvinna vid horisonten ser Sonia solen resa sig över det glittrande vattnet och hon undrar hur det ser ut där borta där solen går upp. Både Adam och Sonia har en trogen följeslagare vid sin sida, men denna kväll drar Adams hud Rufus sin sista trötta suck och lämnar Adam ensam. I samma stund vädrar Sonias katt Missan i luften och leder iväg Sonia på en lång, lång vandring.

Under tiden Sonia blir kallad tiggarunge av en bagare, blir utskälld av en gränsvakt, räddar livet på en bilist och får leva på bär och vatten från bäckar i skogen verkar det inte gå någon nöd på Missan. Hon blir bara rundare och rundare om magen.

Och hela tiden liggen Adam i sin säng och sörjer sin älskade Rufus. Han vill inte äta, inte leka, inte leva. Hans snälla farmor försöker på alla sätt få honom att komma tillbaka till livet, men Adam bara ligger där och stirrar ut genom fönstret som vetter mot havet.

Många dagar senare kommer Missan och Sonia fram till en liten stuga vid havet. Missan stannar framför dörren och Adams farmor öppnar den förvånat. Missan gör sig genast hemmastadd och när inte Sonia lyckas pigga upp Adam så visar det sig att Missan kan. Men hjälp av de tre kattungar som hade växt i hennes mage under hela den långa resan.

Men trots att bilderna är fantastiska och att det kunde vara en underbar berättelse sitter jag och funderar på saker som: Hur långt ifrån varandra bor de om en ser solen gå ner när den andra ser den gå upp? Hur långt är det runt havet? Hur långt orkar ett barn, som bara får i sig lite bär, gå? Resan pågår troligen ca 2 månader (en katts dräktighetstid - ja, jag fick googla), och om hon orkar gå en mil om dagen så skulle hon ju bara komma som härifrån och till Stockholm...

Jag vet, jag vet, det är tramsigt att tänka så. Det är en saga och i sagor händer märkliga saker, de får lov att vara ologiska och magiska. Jag hade inga problem med de enorma insekterna i Lilla Sticka (eller om det var Lilla Sticka som blev liten när hon kom till Landet Lycka), men i den här boken känns hela tilltalet mer realistiskt och då vill jag ha det trovärdigt.

Nåja, det är en fin berättelse om en kan bortse från min invändning ovan. Jag frågade mina minigrisar efter högläsningen vad de gillade mest ber boken och stora (snart 6 år) tyckte om slutet när Adam och Sonia stod vid stranden och tog varandras händer, medan lilla (3,5 år och matvrak, så länge hon slipper lagad mat) tyckte bäst om när Sonia får ett bröd av bagaren efter att hon fångat en tjuv som tagit hans pengar. Och mamman/bibliotekarien tycker nog ändå att bilderna är den största behållningen av boken. Hon är verkligen duktig, Emilia Dziubak.

# Me Too- 100 berättelser & 10 frågor som behöver besvaras

Detta är en bok som berättar om 100 fall av övergrepp.  Det är ett axplock av vittnesmål som redaktionen på Max Ström förlag satt ihop utifrån flöden gällande # Me too i sociala medier. Den lämnar ingen oberörd och den visar hur viktigt det är att bryta tystnadskulturen. Boken ställer även frågor och ger exempel på hur en kan jobba vidare med dessa. Det är mycket aktuellt i dagsläget!

Mest utlånat på Tolvåker 2017

Dessa böcker var de mest populära (hade flest utlån) på Tolvåker under förra året.


1. En sekund i taget av S Nordin

2. 8 saker du aldrig skulle våga av E Susso

3. Avhopparen av K Olin

4. Ett hål om dagen av L Sachar

5. Färglös av C Wooding

6. I dödens labyrint av J Dashner

7. Elias bok av M Nordin

8. Det vita rummet av S Harvey

9. Hemsökta av M Nordin

10. Hungerspelen av S Collins

11. 3.096 dagar av N Kampusch

12. 438 dagar av J Persson

13. Innan helgen är över av K Hahn

14. Ingenting och allting av N Yoon

15. Onsdag kväll strax före sju av M Berggren

Fotboll på hög nivå

Malik är 17 år och spelar redan med A-laget. Han har iof hittills bara suttit på avbytarbänken, men nu har tränaren lovat att han ska få spela. Lika bra som fotbollskarriären går, lika dåligt står det till med ekonomin hemma. Mamma Annika får fler brev från kronofogen, och nu hotas de av vräkning. Pga sin sjukdom så kan hon inte jobba så mycket, och Maliks pappa Omar, dyker bara upp då och då. Oftast har han inga pengar ändå. Malik kan inte komma på hur de ska kunna lösa situationen.
Så kommer dagen då Malik gör matchpremiär. Allt går galant även om motståndarna tacklas och knuffas lite extra med nykomlingen. När domaren meddelar att laget ska få en straff, så får Malik sin chans att visa vad han kan, och sätter den! Publiken jublar och laget vinner! Över en natt är Maliks namn på allas läppar. Enda smolket är det ekonomiska. Lagledaren kan inte lova honom något A-lagskontrakt just nu, kanske om några veckor, men då är det ju lite sent...Hade han bara fått skriva kontrakt så hade allt löst sig.
En kväll stöter Malik på sin barndomskompis Abbe, som undrar varför inte Mailk svävar på moln, kändis som han är. Malik berättar om pengabekymren, och Abbe säger att han alltid kan låna ut pengar. Malik avböjer, men tackar för erbjudandet. Några dagar senare kommer Abbe och berättar att han har en lösning på problemet, det enda Malik behöver göra för att få 100 000 kr är att missa straffen i nästa match mot Göteborg....

Boken heter ”När allt står på spel” och är skriven av Philip O´Connor och är första delen i serien ”Svea United”.

Boken är spännande, till och med för mig som inte är speciellt intresserad av fotboll.  Frågan hur Malik ska lösa dilemmat med pengar är oklart länge, vågar han chansa och sätta hela sin framtida karriär på spel, och om han inte gör det, hur ska de då klara sig? Jag vill gärna veta hur det går för Malik och hans mamma i framtiden! Min enda invändning är att det är mycket talspråk och slang i dialogen, det är jag inte så förtjust i. Jag tror också att det dessvärre daterar boken och gör att den kommer att kännas omodern när språket förändrats.

Skrivtävlingen

Astrid är duktig på att skriva och hon vet liksom att hon är bäst. När klassen är med och tävlar i en skrivtävling på temat Fantasi & miljö så vet hon redan från början att hon kommer att vinna. Hon har berättat om det för alla hon känner och alla förväntar sig att hon vinner. Men när det äntligen är dags att tillkännage vinnaren så är det inte alls Astrids namn som läraren läser upp, utan hennes bästis Sebs. Seb som inte ens lämnade in sin berättelse utan lät den ligga kvar i en skrynklig hög på bänken när alla andra hade lämnat in. Astrid har aldrig känt sig så dum i hela sitt liv, och efter det är allting konstigt mellan henne och Seb.

Förutom att Seb vinner en cykel så är han också med i den nationella tävlingen, där en berättelse från varje landskap tävlar. Klassen får en gemensam resa till Stockholm för att vara med vid prisutdelningen på Gröna Lund. Astrid försöker glädja sig åt resan till Stockholm, och hon försöker glädja sig å Sebs vägnar, men det går inte riktigt. Och inte blir det bättre när det kommer en ny tjej till deras klass och Seb visar ett onödigt stort intresse för henne. Men svartsjuk, det är hon inte. Det är bara det att hon och Seb varit bästisar och grannar alltid, och hon vill inte att det ska ändras.

När de äntligen kommer till Stockholm får alla i klassen stränga tillsägelser att aldrig gå iväg från de andra, utan att berätta för någon var de tar vägen. Det går såklart rakt åt skogen, när Astrid nästan omgående rusar ut från vandrarhemmet för att sedan gå fullkomligt vilse i Stockholm. Och det är med den händelsen som jag tyvärr upplever att boken blir lite konstig. Skulle verkligen en lärare, som vet att en elev är väldigt ledsen och besviken, gång på gång fråga eleven inför hela klassen om det känns jobbigt. Som här när de får veta att Sebs berättelse kommer filmas till barnprogram på TV.

"Och när Martin säger: 'Hur känns det nu då, Astrid! Tevefilm och allt. Du som så gärna ville vinna?'

'Okej, faktiskt!' svarar jag. 'Jag har kommit över det där.'
'Haha, vem försöker du lura?!' flinar Iggis.'
Då skrattar alla och gör miner. Och jag känner hur jag krymper."

Jag tycker inte det känns trovärdigt. Eller så får det vara en väldigt klumpig och okänslig lärare som har noll koll på normalt socialt beteende. Och Iggis ska dessutom föreställa Astrids kompis, men den kommentaren problematiseras inte heller och ingen verkar reagera på att det var en sjukt taskig sak att säga inför alla.

Men om vi bortser från det så är det en bra bok. Jag gillar hur Astrids känslor spelar fram och tillbaka, hur hon kämpar för att verka oberörd och verkligen försöker vara glad för Sebs skull.