Förlåt för hålet

Aston, tio år bor med sin morfar, eftersom hans mamma är journalist och reser runt hela världen för att skriva om olika orättvisor. Aston saknar sin mamma otroligt mycket.  Att bo hos morfar är bra, han är väldigt snäll och lugn, vilket kan behövas när Aston har så mycket känslor. Så mycket känslor, som han inte vet var han skall göra av. Det finns två saker som gör honom lugnare, att titta på ett Youtubeklipp med en tjej som gör skateboard tricks . Det kan han titta på hur många gånger som helst och  det funkar varje gång . En annan sak som gör honom lugn är Hålet i väggen. Aston har ett hål i sin vägg som han petat upp med en penna. Det hjälper mot alla sorts jobbiga känslor att peta i Hålet. Problemet är bara att han förstör väggen och han är rädd för att morfar skall upptäcka det.
Aston har autism och ADHD och måste äta medicin mot det. Mamma säger att det är superkrafter, men Aston håller inte med, varför skulle han då behöva äta medicin varje dag?

Ibland hamnar Aston i bråk utan att han vill det. Hans bästa kompis Hugo sviker honom för Melvin, som är en kille som brukar reta Aston.. Hålet i väggen blir större.
En dag knackar en mörkhårig tjej på dörren, hon undrar om han vill komma ut och kicka boll. Hon är så lik tjejen i skateboardfilmen att Aston tänker att det måste vara hon och samtidigt kommer dagen när mamma skall komma hem närmare.

En lättläst bok av Hanna Landahl om svåra känslor men med ett bra slut.

Superviktigt

Senaste åren tycker jag att det getts ut fler böcker om barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer än tidigare. Malin Roca Ahlgren har skrivit två böcker om Alice som har ADHD (Coolt med ADHD och Jag har ADHD) och en om Julia som har högfungerande autism (Julias superkrafter). I samma svit med böcker finns även Vad är det med Lisa? om ångestsyndrom.
För de yngre barnen har jag fastnat för Marie Bosson Rydells serie Superviktigt. Det är bra med de här böckerna både för oss som står vid sidan om de här barnen och för att de som själva har någon form av neuropsykiatrisk funktionsvariation ska kunna känna igen sig.

Första boken Joel supertaggad handlar om Joel som har ADHD. Ibland känns det som att hela Joels huvud är fullt med små insekter som kryper runt och gör honom alldeles galen. Joel kommer ofta i bråk med både klasskompisar och lärare, fastän han inte vill. Han har svårt att hejda sig och göra som alla andra tycker och vill. Speciellt svårt är det med Liam som bara retas och ska bestämma. När läraren Åsa inte verkar förstå honom är det tur att gympaläraren Kalle finns. Kalle säger till Joel att han måste hitta "sin grej", något som han kan göra för att få utlopp för all den där energin som finns i kroppen. Men vad skulle det kunna vara?

Idag fick jag andra boken i serien, Jespers supersinnen. Jesper går i samma klass som Joel, men han har någon variant av Autismspektrumtillstånd. Jesper har väldigt känsliga sinnen och när ljus eller ljud blir för strakt har han svårt att hantera det. Han blir stressad av stöket i klassrummet, det känns som att huvudet ska spricka av alla intryck, och då flyr han hellre ut i skogen. När någonting går fel i Jespers vardag känner han att det inte är lönt att fortsätta, inte ens lönt att försöka, för det kommer ändå bara bli fel. Som när han rusade ut på skolgården i bara strumplästen och sedan fick byta till de torra strumporna från gympapåsen. Då fanns det inga rena strumpor att ta på efter gympan - bättre att säga till gympaläraren Kalle att han glömt gympakläderna helt och hållet än att behöva gå i smutsiga strumpor resten av dagen.

Jesper är väldigt intresserad av flaggor, han kan nästan allt om dem och skulle gärna ägna alla bildlektioner åt att rita samma flaggor om och om igen. Men det går förstås inte. Som tur är kommer hans bildlärare på ett sätt för alla elever att få ägna sig åt något de är intresserade av, och ändå lära sig sådant de behöver i alla olika ämnen.

Jag gillar de här båda korta små böckerna och ser fram emot den tredje boken om Liam, den bråkiga killen i Joels och Liams klass som bara ska bossa och bestämma över alla hela tiden. Det är viktiga berättelser om de där barnen som inte glider genom skolan utan några större bekymmer, de där barnen som både personal och elever ibland kan sucka över, irritera sig på och önska att "de bara ska skärpa sig lite". Jag har tipsat flera av lärarna om Joel, och nu ska jag göra detsamma med Jesper. Vi behöver alla lära oss mer!

Leva med ADHD

Viktor Frisk, superbloggare och artist, har skrivit en lättillgänglig bok om sitt liv med ADHD, "Min superkraft, så har jag lärt mig älska min struliga ADHD".

Han börjar från början, redan när han började skolan så hade han "myror i brallan" och hade svårt att koncentrera sig några längre stunder. Förväntan inför att börja skolan förbyttes snart i en uppgivenhet och en känsla att inte räcka till.
Han var en udda figur, med egen klädstil och som kunde vräka ur sig vad som helst, när som helst, bara för att sedan ångra sig, när han märkte att den han pratade med blev sårad, och som dessutom inte kunde sitta still. Ingen ville vara kompis med en sån.
Men mormor Berit fanns alltid där, hon blev aldrig arg som alla andra i hans omgivning.
Bloggen blev hans räddning, han var väldigt intresserad av mode, så han hade mormor Berit till att fota honom, och så la han upp bilderna. Till hans förvåning så gillade andra hans bilder, och på den vägen är det.
Viktor menar att utan sin ADHD hade han aldrig gjort det han har gjort, kommit så långt som han gjort, inga projekt är omöjliga!

Boken innehåller många bilder från Viktors egna fotalbum, citat från familjen samt fakta och myter om ADHD. Det finns också två avsnitt med intervjuer av Viktors läkare om diagnosen i allmänhet.

Det är en ganska lättläst bok, med en allvarlig och personlig ton. Viktor berättar uppriktigt om sina problem, och hur hans liv med ADHD har sett ut. Han är tydlig med att det som funkat för honom kanske inte funkar på andra med samma diagnos.
Det här är boken som Viktor själv hade velat läsa när han var liten.