Skräck och spänning för de yngsta-Bokmässan

 Det är så roligt att tecknade serier fått en helt annan status idag än för tio år sedan till exempel. Jag tycker man bör se tecknade serier, som en egen litterär genre, med sina egna utvecklingsmöjligheter och inte som en "undergrupp" till annan litteratur. Men som sagt, den tecknade seriens status har höjts. Ett av de seminarier jag följde på Bokmässan i år, var Skräck och spänning, för de yngsta-ett samtal med Peter Bergting och Henrik Jonsson. De är två av Sveriges mest kända illustratörer och tecknare. Peter Bergting har illustrerat många fantasyböcker och är även serietecknare (Domovi, Hellboy, Vi kommer snart hem igen)och Henrik Jonsson (PAX, Batman, Fantomen) med mera. 

Nu har båda två kommit ut med varsin bok för yngre barn (4-8) De yngsta barnen vill väldigt gärna läsa spänning och skräck, men allt som oftast får de tag i en bok för betydligt äldre barn, som ser saftigt läskig ut på framsidan. Inte så lyckat alla gånger. Barnen blir onödigt rädda, vi bibliotekarier får kanske en tillsägelse av missnöjda föräldrar. Med Peter Bergtings nya böcker Jordens hjältar: Megastrålen och Robotvalpar och Henrik Jonssons skräckfyllda godnattsaga, De kom om natten, har vi nu något riktigt läskigt (men inte för läskigt att sätta i händerna på de små.) 

Vad är då skillnaden mot andra läskiga sagor? Illustrationerna skulle jag säga, SÅ skickligt gjorda. Båda författarna har läst mycket skräck, som barn och unga och tonar ner faran med att introducera skräck för barn. Det är bra att bli skrämd ibland, säger Henrik Jonsson. Då tränar man på att möta läskiga saker senare i livet.

Anne Franks dagbok med illustrationer

Anne Franks dagbok är alltid lika aktuell, om än inte helt lätt att läsa. Den finns även i lättläst version och nu finns den alltså även med illustrationer.

Jag fångas direkt och berättelsen samspelar fint med bilderna och lyfter fram Annes humor, men även frustration på ett tydligare sätt än jag minns från när jag läste boken.

Att minnas Andra Världskrigets fasor är viktigt, och denna boken gör en världsberömd berättelse ännu mer tillgänglig.

Fantastiska illustrationer av Maria Nilsson Thore

Jag har naturligtvis sett Saltkråkan både två och fem gånger, men jag har faktiskt aldrig läst böckerna. Och de skrevs ju också först för TV. Nu har första bilderboken om Saltkråkan kommit och liksom många andra av Astrid Lindgrens bilderböcker är det ett kapitel från de befintliga böckerna som brutits ut och fått en ny inramning. Tidigare bilderböcker har illustrerats av till exempel Ilon Wikland och Marit Törnkvist - den senare hade en hel utställning på Astrid Lindgrens Näs när vi var där i somras - men nu har stafettpinnen gått vidare till underbara Maria Nilsson Thore. Hon har skrivit och illustrerat älskade böcker som Petras prick, Bus och Frö på varsin ö, småbarnsböckerna om förskolan ärtan, Treo, Enis och en till, Konstiga djur och många fler. Jag kan förresten tipsa om hennes Instagramkonto (jagjobbar) där hon ibland lägger upp små filmsnuttar på när bilderna växer fram. Så fina.

Den första bilderboken om Saltkråkan handlar om när Pelle råkar skaffa sig ett eget djur, en kanin närmare bestämt. Pelle och Tjorven ger sig iväg till bonden efter mjölk, men den lilla promenaden tar en oväntad vändning när de först får följa med kofärjan till grannön och sedan därifrån ror helt själva vidare till en annan ö, där de tack vare Tjorvens förslagenhet får köpa en kaninunge för bara en enda krona. Allt hade varit gott och väl om inte åskan dragit in just som de ska ro hemåt igen, för det enda i hela världen som kan skrämma Tjorven är just åska.

Berättelsen är ju vad den är, Astrid är vår starkast lysande stjärna på barnbokshimlen, men vi kan hennes berättelser. Det är för bilderna man ska köpa/låna den här boken … Bilderna är helt enkelt fantastiska. Lugna, milda vattenfärger. Hav och himmel som kommer till liv. Vi "vet" hur Tjorven, Malin och farbror Melker ser ut, men Maria Nilsson Thore har inte fastnat i det tänket utan ger dem sin egen prägel. Jag älskar det.

Boken är ju lång för att vara en bilderbok, med mycket text på varje uppslag, men med de här bilderna så gör det ingenting. Både jag och barnen jag läste för kunde titta länge på dem.

Katter med klös!

Jag har haft katt i snart 30 år (vilket låter helt galet eftersom jag omöjligen kan vara mer än 28), och älskar de små håriga krypen. Jag måste fortfarande böja mig ner och hälsa på de keltörstande katterna i kvarteret där jag bor, och jag vill gärna gosa lite med stallkatterna innan jag börjar rykta och göra i ordning min häst inför ridlektionen. De flesta vuxna verkar ha växt ifrån det, men inte jag. Jag blir alldeles tårögd av filmer som den här om Christian, lejonungen som växer upp bland människor, blir återförd till det vilda och sedan återser sina forna "föräldrar". Åh vad jag kan önska att det var jag!

Den enda katt jag verkar ha lite svårt för är min egen, eftersom hon nu är både senildement och inkontinent och mest går omkring och skriker samt kissar lite varstans i huset.

När jag såg boken Katter med klös i katalogen var jag således tvungen att köpa. Boken har en alldeles fantastisk framsida som går i orange med bilder några olika sorters katter, grafiska men ändå väldigt uttrycksfulla. Och de underbara bilderna finns genom hela boken, liksom den roströda färgskalan, i stort sett endast avbruten av träd och blad i olika gröna nyanser.

Författaren och illustratören Owen Davey har med ganska korta faktatexter och rikliga illustrationer framhävt en mängd saker som både förenar och särskiljer de olika kattarterna åt. Det kanske inte är den bok jag i första hand kommer plocka fram åt en elev att använda i skolarbete - då finns det enklare och tydligare böcker, men som blädderbok åt en intresserad elev funkar den utmärkt. Och jag får inte nog av bilderna...

Här kommer några bilder saxade ur boken:

Ett uppslag om jakt och jaktbeteende, som visar hur fiskarkatter kan doppa både tassar och huvud i floden på jakt efter fisk, hur leoparder släpar upp byten, långt större än de själva, i träden för att få ha dem för sig själva, hur servaler smyger sig på sina byten.

Vi får ett uppslag med rekord, snabbaste sprintern, starkaste tänderna/käkarna, största gapet, längsta svansen. Många av katterna är specialiserade till just sina förhållanden.

Det finns ett uppslag med förklädnader. Teckning och färger som utgör ett utmärkt skydd och kamouflage för att slippa upptäckt både i rollen som jagad och som jagare.

Och så skalan där det blir tydligt precis hus stor variation det finns på kattdjuren. Från de minsta på några decimeter till enorma tigrar om dryga 2,5 meter från nos till svans och 1,5 meter i mankhöjd. Imponerande!

Slutligen: gillar ni katter och kattdjur det allra minsta - låna hem den här boken och dreggla lite över bilderna (Men se till att det inte droppar på sidorna). Ni kommer inte bli besvikna!