Spejarens lärling av John Flanagan

 När jag för nästan 10 år sedan började arbeta som skolbibliotekarie på Marbäcksskolan i Svedala så var jag sorgligt oinläst på barn och ungdomslitteratur. Som förskollärare hade jag givetvis läst för mina barngrupper, men då framför allt bilderböcker och kortare kapitelböcker. Ett av de första inköpsönskemål jag fick var nästa del i just Spejarens lärling. Nu kommer jag inte riktigt ihåg vilken del det var, men eleven som önskade den hade längtat läääänge, det tar ju ett tag innan nästa del kommer i nya serier. Jag blev nyfiken på denna fantastiska bokserie, och blev fast jag också! 

”Den försvunna prinsen” är den femtonde boken om spejarna Will, Halt och Maddie och det är fortfarande spännande att läsa om deras äventyr och klokskaper! I denna boken är Will och Maddie ute på ett under coveruppdrag för att hitta en försvunnen prins. De uppträder som gycklare vilket ger upphov till en del humoristiska situationer, men givetvis så ger de sig även i kast med dem som inte följer lagen. En av mina favoritdelar i dessa böckerna är när de samtalar med sina hästar, Tug och Bumper. Jag hoppas på ytterligare några delar i serien!

Johan Flanagan har också skrivit serien ”Broderband” för de något äldre läsarna, i den serien finns det just nu åtta delar.

Halvdan Viking på nya äventyr!

 Äntligen får vi träffa Halvdan Viking och Meia igen! Jag har med spänning följt deras äventyr sedan den första boken släpptes och förundrats och skratta gott över Halvdans fantastiskt träffsäkra skaldförmåga.

I denna, den tionde boken och avslutande boken, lämnar Halvdan, Meia och munken Do island och styr kosan mot Grönland. reskamraterna, och skeppets ägare, Torvard och Frejdis är lite dämpade, de har blivit bestulna på allt sitt silver som de ägnat två år att stjäla ihop.

Väl framme på Grönland så bestäms det att Torvard och Frejdis får en chans till att visa vad de går för, de ska åka västerut, mot Vinland. Där finns de röda skälingarna, men också Frejdis bror Leif. Halvdan, Meia och Do får också följa med. Do hjälper hövdingen och hans fru i ett trätomål och kokar gödsel hela förberedelsetiden till barnens förvåning. När de frågar säger han bara att det är till "Kejsarens vrede" och att de ska få se.

Väl framme får får de ett varmt välkomnande och en stor överraskning, en skäling som heter Gobedin och som är dotter till skälingarnas hövding, bor hos Leif! En fiffig lösning för att hålla freden, då Leifs son bor hos skälingarna. Leif och hövdingen bedriver byteshandel och hövdingen bjuder in till lekar och spel dagen efter. Gobedin varnar Halvdan och Meia för att hennes far är en dålig förlorare, och när lekarna övergår till allvar och kan få hemska följder, så får de plötsligt god nytta av "Kejsarens vrede".

En passage som jag gillade särskilt mycket var när Halvdan, Meia och Do kommer in i skälingarnas by och får berättat för sig om schamanen och dess roll. De drar genast paralleller till sina egna munkar och völvor, och tänker att vi är ganska lika även om vi bor på olika platser.

Bok för bokälskare!

 ”Tilly och bokvandrarna” av Anna James är en bokälskares drömbok! För det första så utspelar sig berättelsen i en bokhandel och i bibliotek, det pratas om böcker hela tiden och huvudpersonerna älskar böcker och att läsa.   För det andra så dyker huvudpersoner från olika böcker upp i bokhandeln OCH berättelsens huvudpersoner kan ta sig in i sina favoritböcker! Låter det konstigt? Det tycker Tilly också till en början.

Tilly bor hos sina morföräldrar bakom Blads bokhandel. Det har hon gjort sedan hennes mamma försvann när hon bara var en liten bebis. Bästa kompisen Grace har hittat nya vänner, men Tilly har ju sina böcker och känner sig ganska nöjd. Hon funderar på vad ”bästavänmaterial” innebär, men kanske kan Oskar, grannsonen, kvala in? 

En dag på höstlovet så hör Tilly sin mormor fnissa väldigt med en kvinna i gammeldags kläder, men när Tilly kommer dit för att presentera sig så är kvinnan plötsligt borta, och mormor beter sig mycket märkligt. En annan dag när Tilly ska prata med sin morfar sitter han och pratar med en man som röker pipa, mitt bland alla böcker! Han försvinner också när Tilly vänder sig om för att fråga morfadern vem han är. Morfadern blir helt blek när Tilly frågar, och börjar snabbt prata om annat.

Nu börjar Tilly undra vad som står på, men innan hon hinner klura ut något riktigt svar så träffar hon på en flicka som sitter i en soffa. Hon har rött hår, pratar hela tiden och heter Anne med ett e...

Här och nu börjar ett magiskt äventyr för Tilly och Oskar, och kanske kan de även få svar på vad som hände med Tillys mamma.

Serien heter ”Den magiska bokhandeln” och  ”Tilly och bokvandrarna” är del 1. På engelska finns det ytterligare två delar, och jag hoppas att de också  översätts! Som vuxen känner jag igen de olika titlar, författare och huvudpersoner som nämns i boken, men de referenserna kan vara svårare för eleverna att greppa. ”Alice i Underlandet” har de flesta hört talas om men ”Den lilla prinsessan”, ”Skattkammarön”,"Sherlock Holmes” och ”Stolthet och fördom” har de flesta av dagens barn nog inte läst.  Kanske kan denna boken genom att introducera dessa titlar skapa en nyfikenhet och en vilja att läsa dem? Det vore riktigt roligt!

Den sista människan av Lee Bacon

Bokens huvudkaraktär är roboten XR_935. Tiden är en inte för avlägsen framtid där styr i ensamt majestät efter att ha eliminerat människosläktet. De var inte bra för jorden och höll på att förstöra den med krig, brott och miljöförstöring. Jorden är helt enkelt en bättre plats utan dem.
Alla robotar har ett syfte och designas utifrån det, förutom PRES1DENT,  som är deras ledare. Alla robotar är alltid uppkopplade mot KUBEN, och inpräntas från dag ett att aldrig ha några hemligheter för varandra. XR_935 är designad för att bygga solpaneler, tillsammans med SkD_988 och Ceeron_902. Det har de gjort i 12 år, fyra månader, en vecka och tre dagar när deras tillvaro drabbas av paradoxen.
Paradoxen heter Emma och är en människa. Enligt alla alarmsystem ska hon omedelbart elimineras eftersom att hon är en farlig livsform, men hon verkar inte farlig, hon verkar...rädd. När Emma har berättat sin historia så bestämmer sig robotarna för att hjälpa henne, vilket inte är så lätt med tanke på att allt övervakas alltid och människor får inte ens finnas...
Under strapatserna börjar XR_935 omvärdera informationen den fått i hela sin tillvaro, kan det vara så att PRES1DENT inte visat hela sanningen?

En tänkvärd berättelse om AI, vikten av vänskap, tillit, förmåga till självständigt tänkande och mod.

Bortförda - Oskar Källner

Allt började under ett fredagsmys i ett villaområde i Uppsala. Alice och Elias föräldrar börjar bråka vilket slutar med att deras mamma åker iväg till Lunsen, skogen där hon gör sina undersökningar till jobbet. Det slutar med att deras pappa blir misstänkt för hennes försvinnande och att Alice och Elias hamnar på rymdskeppet Stillheten där de träffar Brock, Syndra och Farei. Nu kanske ni undrar hur ett bråk kunde vara starten på ett rymdäventyr? Och vem är deras mamma egentligen? Mitt svar på det är att läsa första delen av Oskar Källners nya bokserie Imperiets arvingar. 

I boken finns utöver spänning och äventyr illustrationer i färg av serieskaparen Karl Johnsson. Ser fram emot att läsa nästa del Järnrosen (som släpptes samtidigt som denna, vilken tur!)

Balladen om Solomons krök av Fredrik Brounéus

Välkommen till Solomons Krök!

Här arbetar den värdelöse sheriffen Chester Sedan som helst av allt vill försörja sig som författare och gifta sig bordellmamman Fröken Samuelsson. 

Fröken Samuelsson i sin tur är inte intresserad av det. Hon väntar på Kapten Jean Bouleau, en äventyrare och ballongfarare. Och en dag händer det! Den röda ballongen svävar in över taken och ingenting kommer någonsin att bli sig likt igen.

För helt plötsligt så har det skett ett dubbelmord i byn, en flicka är försvunnen, byfånen har rymt från arresten och det blåser upp till storm.  

Hur ska det sluta?

Åh, vad jag gillade denna boken! Det är verkligen ett äventyr utan dess like och jag kan inte jämföra den med något annat jag tidigare läst. Den är både humoristisk och allvarsam. Den framkallade många skratt men även en rynkad panna emellanåt. Jag gillade att den utspelade sig i vilda västernmiljö och det är inte många(nya) böcker som gör det nuförtiden.

Den är lämplig från ca årskurs åtta och uppåt.

Välkommen in och låna!

Välskriven fantasy med afrikansk inspiration

Children of blood and bone: Solstenen är skriven av Tomi Adeyemis och är en fantasyroman som utspelar sig i en miljö inspirerad av Nigeria och västafrikansk kultur.

Huvudpersonen Zélie var bara ett litet barn under den hemska tid när kungen krossade magin med en förfärlig jakt på alla som hanterade magi, men kommer fortfarande ihåg hur Orïsha var före katastrofen. Då fanns det 10 stammar som var och en utförde olika sorters magi. Hennes mamma hade förmågan att genom magi styra över liv och död och Zélies vita hår skvallrar om att även hon skulle ärvt förmågan att hantera någon form av magi. Vilken sorts magi visade sig när barnet var ungefär 13 år, men när Zélie fyllde 13 så var magin sedan länge försvunnen. Nu måste Zélies folk slava för adeln och ses på med avsmak av de flesta. Deras vita hår avslöjar dem och gör det omöjligt för dem att gömma sig. Språket och alla berättelser håller på att försvinna, och även hoppet om ett drägligt liv. Men en dag händer något magiskt och det visar sig att möjligheten att återskapa magin finns, men allt hänger på Zélie själv och att hon kan lita på en förrymd prinsessa. Tiden är dessutom förfärligt knapp... Del två kommer ut på engelska senare i höst, den heter Children of Virtue and Vengeance och tanken är att det ska bli en tredje, avslutande, del också.

 

På roadtrip med Kråkan

Kråkans otroliga liftarsemester kom första gången ut redan 2004, men det var först i år, när den kom i ny utgåva med annan illustratör, som jag fick upp ögonen för den. Och framsidesbilden av Alexander Jansson är verkligen fin. Älskar kråkans kalufsrufs och uppspärrade öga. Inuti boken finns magiska, drömlika blyertsteckningar.

På semestern när jag skulle köra långt med barnen laddade jag ner ljudboken och så lyssnade vi allihop på den medan vi for fram genom sommarsverige. Så härlig, med Johan Ulveson som inläsare. Johan är ju van att vara kråka, då han även gör rösten till Kråkan i Mamma Mu-filmerna...

Kråkan och Ebba ska ut på äventyr. De är bästa vänner och den här sommaren har de bestämt sig för att tillsammans försöka hitta Kråkans föräldrar. Hela livet har han längtat och saknat och det enda minne han har av dem är ett foto på dem alla tre vid gränsen mellan Värmland och Norge. Dit är det alltså som de ska åka, på ett eller annat sätt. Och Kråkan har en färdplan. Och med sin gamla slitna tygkasse full av saft och bullar att muta lastbilschaffisar med tänker de att det blir en lätt match att få skjuts en bit på vägen. Men märkligt nog är det ingen av chaffisarna som tar dem på allvar. Ingen som vill ge lift åt en flicka och en kråka åt Värmland till, ens när de lockar med fika.

Till slut hittar de en chaffis som låter dem åka med, och även om han äter upp deras bullar i en rasande fart så är de i alla fall på väg. Tills de får veta att han åker mot Tyskland och inte alls åt Norska gränsen till. Panik!

Det visar sig betydligt svårare att få lift och komma åt rätt håll än Kråkan och Ebba hade kunnat föreställa sig. Men någonstans kommer de, och på vägen får de lära sig en hel del både om andra och varandra. Kanske en del om sig själva också.
Och som jag gillar Kråkan, trots att han är ganska odräglig emellanåt. Tanklös, oförskämd, rättfram, oresonlig. Och väldigt mänsklig.

Ny piratserie av Mårten Melin

Ibland känner jag att det saknas en kategori böcker för lågstadiet, de mellan Börja läsa-böckerna och kapitelböcker som ofta har ganska litet typsnitt. Det är en klurig nivå, men så viktig. Barnen har knäckt läskoden, tar sig genom böcker som Klass 1b och Kim & Lina utan större problem och nu behöver de peppas för att fortsätta utvecklas. En del tycker att de kan läsa och alltså inte behöver träna mer, andra vill men hejdas av att böckerna plötsligt känns övermäktiga. Här tycker jag att Mårten Melins nya bok Kapten Kidds skattkarta är en fantastiskt exempel. Det är en kapitelbok på ca 100 sidor, men marginalerna är breda, typsnittet stort och det är inte mer än 13 rader per sida. Texten lättas dessutom upp både av små vinjettbilder och stora bilder och en och annan helsidesbild. Men innehållet då?! Jodå, det är också bra. Spännande och lockande.

Kapten Kidds skattkarta handlar om den föräldralösa Anne som jobbar på ett värdshus. Till Svarta galten kommer ofta pirater och busar, och det är inte saft i deras glas. Ibland går det vilt till. En kväll sitter några pirater och spelar kort vid ett bord och en av dem är havets fasa, piratkaptenen Mary Sweet. Mary spelar pengarna av sina motståndare och när de inte har ett endaste mynt kvar att spela om erbjuds hon den legendariska Kapten Kidds skattkarta. Mary får osannolikt bra kort och vinner kartan, men slagsmål bryter ut när hennes motståndare påstår att hon fuskat. Anne lyckas hjälpa Mary som hamnar i knipa och som tack blir hon erbjuden jobb som skeppspiga på Marys skepp. Efter lite tvekan bestämmer sig Anne för att tacka ja till erbjudandet, och redan nästa dag är hon på väg ut till havs.

Men Anne hörde något på värdshuset kvällen innan som får henne att misstänka att någon följer efter båten, någon som själv vill roffa åt sig skatten. Dessutom kommer de till farliga vatten, där sjöjungfrur sägs locka till sig människor för att dränka dem och äta upp dem. Det blir ett riktigt äventyr för Anne.

Bilderna är ritade av Johanna Kristiansson som har samarbetat med Melin även i serien som börjar med Vampyrjakt! och som illustrerat en mängd andra författares böcker.

Jag undrar lite om (och misstänker starkt att) hon medvetet gjorde piraten Edward le Grand så lik sin namne med efternamnet Blom. Även om det nog går ganska många barn förbi, så fnissade jag åt det medan jag läste.

På förlaget webbplats läser jag mig till att det är planerat en hel serie om Anne, eller Jolly Anne som hon kommer att kallas. Det ser jag fram emot. Spännande böcker om en smart och snabbtänkt tjej kan vi väl inte få för många av, tänker jag.

 

Bild från Edward Bloms Instagram

Adventskalender Lucka 15

Minoo och hennes familj väntar på ett Brev. Varje dag när Minoo och hennes lillebror Mirza kommer hem från skolan är de skräckslagna för att Brevet skall ligga där på hallmattan.
Mamma och pappa jobbar mycket och ofta på kvällarna. Då får Minoo ta hand om lillebror. Just den här fredagen har hon och hennes bästa kompis Ebba bestämt att Minoo skall sova över hos Ebba. Allting är planerat, vilken film de skall se, vilka chips och vilket godis de skall köpa.
Men när Minoo kommer hem från skolan på torsdagen, berättar mamma att hon och pappa måste jobba på fredagkvällen och Minoo måste ta hand om sin lillebror. Vilken besvikelse! det blir inget sova över, men vad har hon för val..
Fredag eftermiddag efter skolan har Mirza kommit hem före Minoo och upptäckt att Brevet kommit. Mirza blir så rädd att han bara slänger Brevet i hallen och rusar ut och iväg. Minoo vet genast var hon skall leta, när hon kommer hem och upptäcker att lillebror är borta. Hon springer ner mot hamnen, ett ställe som Mirza älskar, men där han egentligen inte får vara. Det finns en båt i hamnen, där Jultomten är kapten, tror Mirza. Kaptenen är stor och tjock och har långt, vitt skägg. Han måste helt enkelt vara Jultomten! Minoo ser Mirza springa ombord på båten och Minoo springer efter. Det tar en stund innan Minoo hittar honom. Han har gömt sig under några presenningar. Precis då hör de hur båtens motorer sätter igång och snart är de på väg ut ur hamnen.....

Ester Tagg och den flygande holländaren

Ester har levt hela sitt liv på Silverskedens barnhem och det har verkligen inte varit någon dans på rosor. Det enda hon har kvar efter sina föräldrar är en halv skattkarta med en bild av ett flygande piratskepp. Föreståndarinnan Stella har nogsamt sett till att inte ett enda av barnhemmets barn blivit adopterat och på deras 10-årsdagar har hon sålt dem till en närbelägen fabrik, för att få pengar till den porslinsbutik hon drömmer om att öppna så snart barnen är borta. Nu är det bara Ester kvar på hemmet och om ynka tre dagar är det hennes tur. Men Ester kan inte tänka sig något värre än att bli slav på fabriken.

När hon ska gå in med morgontidningen till Stella ser hon en bild på piratskeppet Den flygande holländaren, och det ser exakt ut som skeppet på hennes karta. Ester inser att det är lönlöst, men hon ber ändå Stella om lov att få gå till torget där det står att skeppet ska ankra redan samma dag. När hon istället blir inlåst i jordkällaren, rymmer hon från sin inlåsning och lyckas smita ombord på skeppet trots den vaktande piraten. Så snart skeppet lättat ankar blir hon upptäckt och satt att skala potatis tillsammans med skeppskocken England. Ingen av de övriga piraterna, och framför allt inte Bess som var den som höll vakt när Ester smög sig ombord och kaptenen Stålhjärta, är förtjusta över att ha en fripassagerare så det känns det skönt att ha den snälla England vid sin sida. Men varför reagerar han så konstigt när hon säger att hon heter Ester Tagg och vad är det Stålhjärta döljer för henne angående hennes föräldrar.

Ester är smart, smidig och klurig. Det är en ganska okomplicerad historia som passar den som läser ganska obehindrat, men inte vill ha en alltför tilltrasslad handling. Vissa delar går lite väl enkelt och fort förbi, kan jag tycka, men allt måste såklart inte vara superkrångligt. Och jag gillar att det är Ester som sitter på lösningen till hela Stålhjärtas bekymmer och också att hon ensam hittar skatten när den vuxna piraten misslyckas. Författaren är debutant i barnbokssammanhang och jag hoppas att hon vågar dröja lite mer i handlingen i kommande böcker.

Det här är ganska tydligt första delen av flera om Ester Tagg (jag läser på förlagets webbplats att det ska bli totalt tre) och jag ser fram emot fortsättningen då jag hoppas att Stålhjärta, sitt namn till trots, ger sig ut tillsammans med piraterna och Ester på jakt efter Esters föräldrar.

Alla kan inte åka utomlands på semestern

Jag öppnade precis ett paket med en ny bok och läste den på stående fot vid skrivbordet. Hemma hela sommaren inleds med att fröken på förskolan frågar barnen vad de ska göra på sommarlovet. Den ena efter den andra av kompisarna berättar om utlandsresor, vattenland och äventyr. Berättarjaget drar till med att hen minsann ska på safari, medan hens mamma förskräckt sätter i halsen.

De har inga pengar till några resor, men så överaskar mamma med en cykelsafari till sjön. De har med tält och sovsäckar, kokar snabbnudlar på stormkök och grillar bananer och pinnbröd över öppen eld. Lejonen lyser med sin frånvaro, men vad gör egentligen det? Ingen vill väl ändå bli uppäten i sömnen!? Och kanske visar det sig att fler överdrev sina semesterplaner lite när fröken frågade.

Jag lånade raskt ut boken till en av förskoleklasserna, för jag tror att många barn behöver höra att man inte måste resa iväg så långt och göra så spektakulära grejer för att det ändå ska bli en rolig och spännande semester. Av samma författare finns också Veckan innan barnbidraget om hur mamman och barnet hankar sig fram på makaroner och korv, fast utan korven, med biblioteksbesök och bad i en plastpool i badrummet. Med hyfsat gott humör och silvertejp klarar man det mesta. Bilderna av Ellen Ekman känns igen av alla som läst Lilla Berlin i Metro. Samma pricksäkra detaljer.

Den långa vandringen

En fin uppgift som vabbande förälder är att läsa böcker. Den här gången hade jag dessutom tagit med en alldelen nyuppackad bok från jobbet som jag såg fram emot att testa på minigrisarna där hemma; Den långa vandringen av Martin Widmark och med illustrationer av den makalösa Emilia Dziubak. Jag har tidigare köpt in och läst Lilla Sticka i Landet Lycka av samma duo och gillat både Widmarks berättande och Dziubaks bilder. Tyvärr blev jag lite besviken på berättelsen den här gången.
Bokan handlar om två barn som står på var sin sida av ett stort hav. När Adam ser solen försvinna vid horisonten ser Sonia solen resa sig över det glittrande vattnet och hon undrar hur det ser ut där borta där solen går upp. Både Adam och Sonia har en trogen följeslagare vid sin sida, men denna kväll drar Adams hud Rufus sin sista trötta suck och lämnar Adam ensam. I samma stund vädrar Sonias katt Missan i luften och leder iväg Sonia på en lång, lång vandring.

Under tiden Sonia blir kallad tiggarunge av en bagare, blir utskälld av en gränsvakt, räddar livet på en bilist och får leva på bär och vatten från bäckar i skogen verkar det inte gå någon nöd på Missan. Hon blir bara rundare och rundare om magen.

Och hela tiden liggen Adam i sin säng och sörjer sin älskade Rufus. Han vill inte äta, inte leka, inte leva. Hans snälla farmor försöker på alla sätt få honom att komma tillbaka till livet, men Adam bara ligger där och stirrar ut genom fönstret som vetter mot havet.

Många dagar senare kommer Missan och Sonia fram till en liten stuga vid havet. Missan stannar framför dörren och Adams farmor öppnar den förvånat. Missan gör sig genast hemmastadd och när inte Sonia lyckas pigga upp Adam så visar det sig att Missan kan. Men hjälp av de tre kattungar som hade växt i hennes mage under hela den långa resan.

Men trots att bilderna är fantastiska och att det kunde vara en underbar berättelse sitter jag och funderar på saker som: Hur långt ifrån varandra bor de om en ser solen gå ner när den andra ser den gå upp? Hur långt är det runt havet? Hur långt orkar ett barn, som bara får i sig lite bär, gå? Resan pågår troligen ca 2 månader (en katts dräktighetstid - ja, jag fick googla), och om hon orkar gå en mil om dagen så skulle hon ju bara komma som härifrån och till Stockholm...

Jag vet, jag vet, det är tramsigt att tänka så. Det är en saga och i sagor händer märkliga saker, de får lov att vara ologiska och magiska. Jag hade inga problem med de enorma insekterna i Lilla Sticka (eller om det var Lilla Sticka som blev liten när hon kom till Landet Lycka), men i den här boken känns hela tilltalet mer realistiskt och då vill jag ha det trovärdigt.

Nåja, det är en fin berättelse om en kan bortse från min invändning ovan. Jag frågade mina minigrisar efter högläsningen vad de gillade mest ber boken och stora (snart 6 år) tyckte om slutet när Adam och Sonia stod vid stranden och tog varandras händer, medan lilla (3,5 år och matvrak, så länge hon slipper lagad mat) tyckte bäst om när Sonia får ett bröd av bagaren efter att hon fångat en tjuv som tagit hans pengar. Och mamman/bibliotekarien tycker nog ändå att bilderna är den största behållningen av boken. Hon är verkligen duktig, Emilia Dziubak.

Hallahem

För några veckor sedan var jag på förlagsdag i Lund och blev inspirerad av vårens utgivning av barn- och ungdomsböcker. Som vanligt på dessa dagar fanns det ett litet urval av böcker att få gratis och jag plockade såklart på mig lite av varje. En av böckerna var del ett av en trilogi som jag helt missat. Den är utgiven på ett litet förlag, och det är säkert därför den gått mig förbi, och sista delen kommer i mars.

Nu har jag i alla fall läst den. Hallahem: Staden under berget heter den och handlar om troll, eller vitterfolket som de föredrar att kalla sig. Som förälder till en Frost-älskande 5-åring så är troll för mig små klumpiga, stenliknande varelser med svans, men vitterfolket liknar inget av det. De är långa, starka, smidiga, kan springa överjordiskt snabbt och klättra uppför i stort sett släta klippor. De har ingen svans, vilket ju verkligen gör bortbytning med människor enklare, men kan kommunicera med djur. För länge sedan levde människor och vitterfolk bredvid varandra, men efterhand som kyrkan fick alltmer makt över människorna så drevs vitterfolket undan och fick till slut fly ner under jord, in i bergen.

I Hallahem bor Torun. Hon är liten och svag och långsam i jämförelse med sina jämnåriga vänner. Hon känner sig inte riktigt hemma i berget utan känner att hon kommer till liv de få gånger hon får vara utomhus i ljuset och den friska luften. I staden en bit från berget bor Tilda. Hon är ovanligt lång, och stark och snabb i jämförelse med sina vänner. Hon är fantastisk på att måla och har en märklig förmåga att komma överens med djur. När Tilda och Torun var spädbarn gjordes ett byte. De är  sällsynta nuförtiden, bortbytningar, men rådet kände att de behövde bättre insyn i människornas värld för att förstå vad som är på gång där. Nu är flickorna 12 år och sanningen håller på att komma ikapp dem.

Torun och hennes vän Auda tjuvlyssnar på Rådet och får veta att Hallahem är hotat av människorna, men att det finns en flicka i staden som kanske kan rädda dem. Den flickan är naturligtvis Tilda.

Det är provborrningar på gång i berget och om dessa kommer igång som planerat måste vitterfolket fly från sin stad och försöka hitta en ny plats att bo och leva. Inte någon enkel uppgift. Men om det går att avskräcka gruvbolaget eller i alla fall försena dem lite, så skulle det göra allting mycket enklare. Tilda måste försöka komma på ett sätt  att rädda Hallahem från människorna.

Jag tycker verkligen om personerna i boken, Tildas och Toruns känsla av utanförskap och ändå samhörighet med det samhälle de växt upp i, att läsa om nordisk mytologi, den dolda världen av väsen som lever parallellt med människornas, bilderna jag får i huvudet av snidade trädörrar, flätade rep, grova tyger i murriga färger och facklor som ställs mot det alldeles vardagliga moderna som Tilda lever i med ficklampa och gympadojor.

Jag kommer definitivt tipsa om den här boken i årskurs 5 och 6, absolut till dem som gillar Mårten Melins Som trolleri, och köpa in de andra två delarna. Jag vill veta hur Tildas och Toruns äventyr fortsätter.

Astra och rymdkakorna

Astra och hennes familj ska flytta till planeten Nova Mundi. Resan tar 199 år och under tiden ska de vara nedsövda och nedfrysta för att inte åldras under resan. Robotar sköter rymdskeppet, lagar det som behöver lagas och söver om de som mot förmodan råkar vakna under resans gång. Innan avfärd känner sig Astra lite hungrig, och bara tanken på att gå och lägga sig och inte få frukost på 199 år gör henne ännu hungrigare. Den lilla roboten Pilbeam visar henne matroboten Nom-O-Tron, som kan producera vilken mat som helst en önskar och Astra önskar sig ett chokladkex. Det är gott och i ett plötsligt infall ber hon Nom-O-Tronen göra den perfekta kakan. Det skulle hon inte ha gjort! Nom-O-Tron börjar blinka och stängs plötsligt av. Astra blir lite rädd att den inte ska kunna göra någon frukost till alla de hundratals resenärerna som kommer vakna utsvultna om 199 år, men det är dags att sova och Astra går tillbaka till sin kapsel och Sängbot, sömnövervakningsroboten, kopplar in henne till alla övervakningssystem. Astra somnar.

Efter bara drygt 99 år vaknar Astra och är vansinnigt hungrig. Hon minns vägen till restaurangen där Nom-O-Tron står och beger sig dit för att få lite att äta, men möts av en förfärlig syn. Nom-O-Tron spottar ur sig kakor, den ena läskigare än den andra. Muffins med sylvassa tänder attackerar och äter varandra och när de får syn på Astra ger de sig allihop på henne. Kakorna blir smartare för varje generation, och nya generationer växer upp snabbt i kakvärlden. Dessutom tar Nom-O-Tron upp alldeles för mycket av rymdskeppets datorkraft och skeppet är på väg helt ur kurs. Risken finns att de aldrig kommer fram till Nova Mundi om inte Astra får stopp på Nom-O-Tronen  och fångar in alla de farliga kakorna. Problemet är bara att skeppet dessutom har blivit kapat av rymdpirater som plundrar - eller bärgar som de själva säger - skeppet på skedar och annat värdefullt.

Detta är, som ni hör, en helt galen historia. Jag kan tänka mig att den funkar mycket bra till högläsning för alla, men kanske framförallt årskurs 1-4. Köp den, gen den i julklapp till någon du gillar och läs den tillsammans redan på juldagen!

I monstrens rike

Jag måste erkänna att jag ganska sällan läser fantasy. Det var ju inte länge sedan jag läste första Harry Potter-boken, och det tack vare den fina illustrerade nyutgåvan. Men som förberedelse inför högläsningstips till både lärare och föräldrar i början av hösten insåg jag behovet av att ha läst böcker i alla genrer och greppade den relativtv nya I monstrens rike - De förhäxade barnen.

Saga bor med sina föräldrar, mamman som är trolldomskunnig och pappan som är uppfinnare, och ett stenmonster som heter Ulrik i ett slott i en frusen skog långt ifrån alla andra människor. Skogen runt slottet är full av monster som hålls infrusna och ofarliga med hjälp av mammans trollkonst, men när mamman blir sjuk börjar skogen tina och monstren riskerar att bli fria och förgöra slottet, skogen, världen. Ulrik skickas iväg för att försöka hitta Ärla, den enda som mamman tror ska kunna rädda henne, och Saga ger sig av tillsammans med honom.

Det blir ett mycket farligare och otäckare äventyr än Saga kunnat föreställa sig. Världen utanför vinterskogen ser inte ut som någonting hon tänkt och jakten på Ärla får henne att inse att hon kanske inte vet så mycket om sina föräldrar och deras bakgrund.

Jag gillar I monstrens rike till största delen. Visst är det en ganska klassisk och förutsägbar fantasyhistoria och den bjuder inte på så många överraskningar, men den har ändå något som håller mig kvar och får mig att sträckläsa. Det är en relativt enkel och rak historia som jag kan tänka mig funkar bra för fantasynybörjaren, när en vill ha lite mer att  bita i än Salmsons böcker. Det är inte alltför många olika karaktärer att hålla reda på, men bjuder ändå på ett spännande äventyr. Det är inte heller alldeles svart och vitt, de goda kanske inte bara är goda och de onda kanske inte är alltgenom onda. Ibland händer saker som vi inte kan förutse och en handling får ett helt annat resultat än det vi tänkt. Det gillar jag. Boken är klassad som Hcg (9-12 år), men jag skulle nog säga att den funkar för högläsning från årskurs 2.

Det verkar som att De förhäxade barnen är första delen i en serie, så återstår att se hur de följande delarna blir.

Fablehaven

Fablehaven är en fantasyserie om fem böcker, skriven av Brandon Mull .Den innehåller allt, såsom vältecknade karaktärer, fantastiska miljöer och spännande äventyr!

I den första boken, "Den förbjudna skogen" behöver syskonen Seth och Kendra barnvakt, då deras föräldrar ska åka på en kryssning. Barnens farmor och farfar tillfrågas, men av någon dunkel anledning kan de, enligt farfadern inte komma och passa barnen, utan barnen får komma till dem. Seth och Kendra är väldigt nyfikna, de har nämligen aldrig varit hemma hos sina farföräldrar förut. När de väl närmar sig huset så har det en lång uppfart, kantad med varningsskyltar såsom "Varning för hagelbössa"och "Inkräktare torteras". Föräldrarna har knappt hunnit lämna tomten innan farfadern i princip ger barnen utegångsförbud, trots att det finns en helt fantastisk trädgård runt huset, och en härlig skog precis bakom. Farmodern ser de inte till alls, och nu börjar Seth och Kendra ana att allt inte är som det ska. Eftersom att farfadern inte svarar på några av deras frågor bestämmer sig syskonen för att själva leta reda på svaren. De gör sig redo för att gå ut i skogen...
Det de inte vet, är att farföräldrarna är föreståndare för Fablehaven, ett av de sista hemliga reservaten för magiska djur och varelser. I reservatet håller uråldriga lagar ordning på giriga troll, lömska satyrer, svartsjuka älvor och en massa andra magiska väsen. Eller de gjorde det tills Seth av misstag råkar bryta mot en av lagarna …

                    

Ny fängslande serie av John Flanagan!

 

 

En av mina favoritserier är John Flanagans serie "Spejarens lärling" om spejarlärlingen Will och hans vänner och lärare. I seriens 12 böcker får läsaren en god inblick i livet, inte bara i Wills hemland Araluren utan även i dess grannländer.

"De utstötta" utspelar sig i Skandia, ett av dessa grannländer.

Vi får följa Hal Mikkelson, en lite utstött pojke som är duktig på att tillverka och uppfinna saker. Han är utstött på grund av att hans mamma är Aralurier och dessutom friköpt slav. Det väger tyvärr inte upp att hans pappa var en framstående sjöman och krigare innan han dog.

Skandierna är duktiga sjömän, liknande vikingar. Styrka och sjömanskap är viktiga egenskaper hos pojkarna. När pojkarna i Skandia fyller 16 så ska de bilda sk Broderband, en grupp på ca 10 stycken som sedan kommer att bilda en båtbesättning tillsammans. De olika broderbanden tävlar sedan mot varann och det som segrar får under en natt vakta den viktigaste skatten i hela Skandia.

Det året då Hal fyller 16 är det inte mindre än 28 pojkar som ska bilda broderband.

De två populäraste killarna utses givetvis till att leda varsitt broderband, och när de sista åtta pojkarna, udda existenser av olika slag, däribland Hal återstår, så bestäms det att 14 stycken är för många deltagare i ett broderband, så detta året ska det bli tre broderband istället för två. Hal får till sin förvåning leda detta tredje broderband av utstötta. Nu börjar tävlingarna och Hal och hans gäng får fullt upp med att hänga med, de är ju två färre, men de kanske har andra styrkor som uppväger detta???

Jag är väldigt glad över att John Flanagan påbörjat en ny serie! Den är lika fängslande som “Spejarens lärling”! Nästa del "Inkräktarna" kommer ut på svenska i oktober, det ska bli så spännande att få följa Hal och hans kamraters äventyr!