Turtles all the way down av John Green

Det här är den första titeln som jag har läst av John Green. Av någon anledning så har det inte blivit av att jag läst någon av hans böcker trots populariteten bland både ungdomar och vuxna.  Jag valde att läsa den på engelska då det är originalspråket. På svenska heter den Sköldpaddor hela vägen ner. Boken handlar om sextonåriga Aza som lider av tvångstankar. I stort sett all hennes vakna tid går åt till att fundera kring bakterier. Hur kommer de in i vårt system, hur de lever på vår hud, vilka sjukdomar som sprids via bakterier och vilka av dessa sjukdomar som är dödliga. Hennes vardag är allt annat än lätt. Det är inte något som syns på Aza och omgivningen har inte så lätt att förstå hur det är för henne.
Azas bästa kompis är en orädd tjej som heter Daisy. Hon gör det mesta som faller henne in och funderar inte så mycket på bakterier. Hon funderar istället på alternativa slut till Star wars och skriver fan fiction. En multimiljardär har försvunnit spårlöst och FBI har utlyst en belöning på 100 000 dollar för den eller dem som vet var denna person håller hus. Daisy vill naturligtvis att de ska ge sig ut på jakt, men Aza är inte lika pigg på idén. Hon känner sonen, Davies heter han, till den försvunne och även om de inte setts de senaste åren så känner Aza sig osäker. Ska de verkligen göra detta?

Jag gillade boken, och John Green lyckas verkligen få läsaren att förstå problematiken med tvångstankar och vad det innebär att lida av det. Jag tycker att det är en stark historia som växer och blir bättre ju längre in den en kommer. Den har trots sitt tunga ämne även humoristiska inslag så den är även rolig samtidig som den tar upp allvarliga ämnen.

En av John Greens mest lästa är The fault in our stars och som på svenska går under titeln Förr eller senare exploderar jag. Den har även filmatiserats och blev en riktig succé även som film. Kanske har du läst boken eller sett filmen?
Boken lånas fortfarande flitigt på både svenska och engelska. På Korsbackaskolans bibliotek finns den även på turkiska. Maria har bloggat om den tidigare. Du kan läsa inlägget här.

Unga med ångest

I somras skrev jag om Ann-Helen Laestadius bok Tio över ett, som handlar om en flicka som är så otroligt rädd för att Kiruna ska rasa ner i gruvan som växer in under staden. Hennes ångest tog sig en rad olika uttryck och Laestadius beskrev det så himla bra.
Igår läste jag ytterligare två ungedomsböcker som behandlar ångest på olika sätt. Båda två lättlästa historier från Nypon förlag.

Först ut var kanadensiska Alex Van Tol bok Koll på läget. Chick är äldsta sonen till en extremt prestige- och prestationsinriktad pappa. Han är duktig i skolan - men aldrig bra nog, med i skolans debattlag - men inte tillräckligt målinriktad, bäst i fotbollslaget - men gör aldrig tillräckligt många mål. För att hålla krav och oro på avstånd skriver Chick listor, massor med listor. Varje dag efter skolan rusar han upp på sitt rum för att få ur sig all stress och press genom att skriva ner tio eller tolv punkter under rubriker som: "Saker som gör mig nervös", "Hur du vet att det är något allvarligt fel på dig", "Vilka tokiga saker har hänt idag".

Chick inser själv att han har ett problem, men han vet inte hur han ska lyckas ta sig ur det. När han äntligen lyckas komma lite närmre Audrey, tjejen som han trånar efter, blir listorna ett ännu större problem. Hur kan han erkänna för henne att han lider av tvångssyndrom? Det går ju bara inte!

Den andra boken är skriven av Johanna Nilsson och heter Fågelflickan. Jag läste massor av Johanna Nilssons romaner för kanske femton år sedan, men nu var det länge sedan sist. Ofta skriver hon om väldigt jobbiga och svåra ämnen och Fågelflickan är inget undantag. Minna drömmer om att bli en fågel. Att bli så lätt att hon kan flyga. Och för att bli lätt, viktlös, får hon inte äta något som tynger ner henne. Men fågeldieten gör henne trött, så otroligt trött. Trots det springer hon en timma varje morgon. Hon har förlorat alla sina vänner och hennes föräldrar grälar om henne. Den enda som tycker om henne är lillebror Tom. Minna älskar Tom över allt annat. Han är så mjuk. Och varje kväll berättar hon en saga för honom. Ibland handlar sagan om Fågelflickan, som nästan helt har slutat äta. Tom tror på allt Minna hittar på och nu vill han bli en fågelpojke. Nästa morgon äter han ingen frukost, och på kvällen vill han inte ha någon middag fast det är spagetti och köttfärssås. Minna blir förtvivlad. Hur ska hon kunna få Tom att äta, utan att själv behöva göra det? Han får inte bli som hon, och förlora allt det mjuka fina.

Båda böckerna behandlar jobbiga ämnen, men slutar ändå hoppfullt. Det är kontroversiellt att skriva om ätstörningar för barn och unga, av rädsla för att inspirera någon, men det känns inte som den här boken skulle göra det.

Som med alla Nypon förlags böcker finns det arbetsmaterial på förlagets webbplats. Sök på bokens titel.

 

.