Grodan känner sig konstig, han är varm och kall om vartannat och hjärtat dunkar dunk-dunk. han blir lite orolig och går hem till Haren för att få råd. Haren slår upp symtomen i sin bok och konstaterar att Grodan är KÄR! Grodan blir så glad att han nästan flyger hem. När Grisen undrar vem han är kär i så vet han precis, det är den snälla, söta och underbara ankan! Grisen invänder genast, att det går ju inte, hon är vit och Grodan är grön, men Grodan bryr sig inte alls om sådana petitesser.
Men hur ska han få Ankan att förstå?
Han målar en bild, men vågar inte lämna den öppet, utan sticker den under dörren till Ankans hus, han plockar blommor som han lägger på trappan osv. Ju längre tiden går, ju sämre mår Grodan.
Ankan å sin sida undrar såklart vem det är som ger henne så fina presenter.
Till sist står inte Grodan ut längre, han bestämmer sig för att bli bästa Grodan i höjdhopp, då måste väl Ankan förstå?!
Han övar och övar, hoppar högre och högre och Ankan oroar sig för att Grodan ska skada sig. En fredag händer det, Grodan ramlar och skadar sig, men då är Ankan där och tar hand om honom och äntligen vågar de berätta att de tycker om varann!!!!
En grön och en vit, Kärleken känner inga gränser!
En av mina lärare läste boken idag för en femma. Eleverna fick efter läsningen skriva kärleksbrev, pojkarna från Grodan till Ankan och flickorna från Ankan till Grodan. Han berättade att han eleverna skrivit massor av fina brev! Imorgon delas alla breven ut. Åh så spännande! Jag skulle så gärna vilja läsa dem!
