Förintelsens minnesdag 27 januari

 Den 27 januari är det Förintelsens minnesdag, en dag då minnet av alla dem som mördades under Förintelsen hedras.  Den infaller på samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945.

FN förklarade dagen som minnesdag 2005 och sedan dess så arrangeras manifestationer över hela värden denna dag.

På Rinnebäcksskolan uppmärksammas dagen med en utställning från Forum för Levande Historia om de som gjorde motstånd, och ibland fick betala det högsta priset för sin övertygelse, nämligen med sitt liv. 

Det finns även skyltat med böcker i biblioteket som handlar om Förintelsen och andra världskriget.

Båda böckerna om Ulrike i en samlingsvolym av Vibeke Olsson

Två av de böcker som jag faktiskt kommer ihåg att jag själv läste under min ungdomstid är ”Ulrike och kriget” och ”Ulrike och freden” av Vibeke Olsson. De gjorde stort intryck på mig, jag kommer ju ihåg dem efter sisådär 35 år. Jag blev väldigt glad när jag såg att de tryckts på nytt, och i en volym, men håller de, eller är det som så mycket annat från ens barn och ungdomsår, att det fått lite nostalgins skimmer över sig? Jag beställde boken och nu närmar sig sanningens minut.

Historien börjar i München 1939, Andra världskriget har just brutit ut och vår huvudperson, 12 åriga Ulrike, är en helhjärtat nationalsocialist. Vad annat kan en bli om en hela sin skoltid matats med tanken på att hela ens fosterland förolämpats av världen i avslutet av Det stora kriget, Första världskriget. 

I första boken, ”Ulrike och kriget” får läsaren följa henne och familjen under de sex år som kriget pågår, ta del av de eskalerande svårigheter som kriget innebär med bombningar, ransonering och att pappan blir inkallad. Ulrike, som är 12 när kriget börjar, går också in i puberteten med allt det innebär. Hon är övertygad om att det Hitler gör är det rätta och anger flera av sina grannar för att hon tror så mycket på det. När freden väl kommer är hon desillusionerad och familjen är minimerad.

Boken startar med detta kloka citat av Henry Longfellow

”Kunde vi avläsa våra ovänners hemliga historia, så skulle vi i vars och ens liv finna sorg och lidande nog för att avlägsna vårt hat.”

Håller den än? Ja, det tycker jag absolut! Det fina med att läsa om den med vuxna ögon är att den får fler bottnar, jag kan numera även relatera till de vuxnas upplevelser.

Snabbläst i värmen

Jag har just avslutat två lättlästa böcker. Den ena är senaste boken i SPLEJ serien, av Torsten Bengtsson, SPLEJ och mysteriet med den hemska sanningen och Super Human, utan vingar, av R T Martin, första delen i en sci-fi serie.

Jag har läst några av de andra böckerna i SPLEJ serien och även använt några av delarna i läsgrupper. Detta är defintivt böcker med ett innehåll, som räcker för att diskutera kring.

SPLEJ är de fyra vännerna, Peo, Lollo, Ester och Jamal. De har en Youtube kanal, där de lägger upp filmer kring sådant de tycker är viktigt.

I denna nionde del i serien hittar Peo och Jamal , David gråtande på toaletten efter idrotten. Han berättar att två killar hotat honom till livet i hans klass, för att han är jude.
Peo och Jamal förstår ingenting. Hotad till livet i skolan, för att David är jude, varför det?
Även om de blir rädda och förvirrade, vill de absolut hjälpa honom. Men de förstår inte varför David blir hotad för att han är jude. David berättar att det beror på saker som hände under Andra Världskriget.  Snart blir det värre, killarna som hotat Oskar sprejar ett hakkors och skriver Heil Hitler på en vägg på skolan. Nu blir rektorn inblandad och hon bestämmer sig för att snarast sätta stopp för det hela.
Splej gänget tänker att det bästa de kan göra är att spela in en film och lägga upp på sin kanal, där de berättar om vad som hänt. Först måste de lära sig mera om Andra Världskriget. Ord som "koncentrationsläger och Förintelsen" måste de lära sig mer om. Plötsligt får Peo en idé. De kanske skulle kunna intervjua Davids farmor, som suttit i koncentrationsläger, när hon var barn. Skulle det vara möjligt, skulle hon orka? När de kommer fram till sommarstugan, som de har som studio är någon redan  där, någon som inte vill dem väl.

Super Human/ utan vingar, första delen i en lättläst sci-fi serie, med serietiteln Superhuman.

Cassies förra födelsedag var ensam och sorglig. Hon och hennes vänner hade gått skilda vägar av olika orsaker. Nu när hon skall fylla sexton år har hon nya vänner och det blir en rolig födelsedag. På natten har Cassie en mycket verklig dröm. Hon drömmer eller känner att hon svävar flera meter över marken. Drömmen är så verklig att hon vaknade och försökte sätta sig upp, men då finns ingen säng att ta tag i. Hon befinner sig verkligen några meter upp i luften. Cassie har under en lång tid haft drömmar om att kunna flyga, men nu verkar det som att hon verkligen har den förmågan.

Bokens titel Super Human, syftar på olika superförmågor en människa skulle kunna ha i framtiden eller  bara i bokens värld. Den stora frågan för Cassie är, skall hon avslöja sin förmåga eller skall hon hålla tyst om den. Hon är rädd att bli betraktad som underlig om hon avslöjar att hon kan flyga. I en nödsituation ställs hon inför ett ultimatum.

Detta är två lättlästa böcker för 9-13 år. Båda har ett budskap och ett viktigt innehåll, dvs "att få vara den man är och att bli accepterad för det. Lätt att säga, svårare att efterleva. Kanske kan böcker ibland hjälpa oss en bit på vägen.

Tulpanpojken

Jag gillar böcker som bygger på verkliga händelser och det frågar många elever efter också. I dagarna har jag läst Christina Wahldéns Tulpanpojken. Denna bok bygger på händelser som Christinas mamma var med om 1946, året efter det att andra världskriget slutat. Christinas mamma som i boken kallas för Britta, bodde då på en gård, huset Fridhem, i Tystberga utanför Nyköping. Hon bodde där med sina bröder, föräldrar och hunden Jeppe.Till gården kommer Wim, en holländsk pojke som har haft det svårt och fattigt i Holland under kriget. Speciellt den sista krigsvintern fanns det nästan ingen mat alls i Holland. Många dog och de flesta svalt. När freden kom skickades många barn och ungdomar bl a till Sverige för att få bo i familjer, få lugn och ro och för att äta sig mätta. Barnen stannade allt mellan några månader till flera år i Sverige. Wim stannade ett helt år hos familjen Ängberg i Tystberga.

Berättelsen om Tulpanpojken handlar om året i Sverige med tillbakablickar, via Wims tankar, på världskriget. Wim är elva år när han kommer och vi får veta hur Wim tänker och känner. Först tycker han allt känns främmande och konstigt och han saknar sin egen familj väldigt mycket. Efterhand blir han alltmer kompis med familjens barn och han lär sig svenska bättre och bättre. Hela tiden njuter han av den underbara maten som mamma Margareta lagar. Efter ett år i Sverige är det dags för Wim att återvända hem, detta blir jobbigt både för Wim och familjen Ängberg.

Berättelsen om Wim, Tulpanpojken, griper tag i mig och jag kan inte sluta läsa boken förrän sista sidan är utläst. Boken passar för 10 -13-åringar. Boken Spionen i äppelträdet har Emelie tidigare skrivit om på Biblioteksbubbel. Huvudpersonen, Ester, i denna bok är kompis med Wim i Tulpanpojken.

En bildroman du inte får missa!

Kanske har du läst "Din tur, Adrian" av Helena Öberg och Kristin Lidström? För några år sedan nominerades de till Augustpriset för sin bok. Nu har de tillsammans skapat en ny bok, "Kattvinden". Det är en bildroman där text varvas med längre bildsekvenser.


Boken börjar med en längre bildsekvens som berättar att någon för många år sedan dog i en flygolycka. Därefter kommer ett längre textavsnitt där vi förflyttas till nutid. Vi får lära känna Manda och hennes farfar. Manda bor med sin mamma på farfars kontor sedan Mandas pappa försvann. Det måste alltid vara städat och fint där och när farfar arbetar måste de vara alldeles tysta.


En dag, strax före sportlovet, säger farfar att Manda ska få jobba med honom på lovet och tjäna pengar. Farfar är mäklare och har fått i uppdrag att sälja ett värdefullt kråkslott, Villa Bellevue. Det händer märkliga saker på slottet och med tiden växer en berättelse fram om slottet och de människor som levde där under andra världskriget. Det visar sig att personen som dog i flygolyckan och farfar är en del av slottets historia.


Det här är en väldigt bra bok, så bra att jag sträckläste den. Jag tycker om bokens upplägg med text- och bildavsnitt. Illustrationerna är vackra och berättelsen fängslande. Boken passar att läsa från cirka elva år.

Spionen i äppelträdet

Böcker om andra världskriget finns det många, fantastiska osannolika historier om människor som överlevt arbets- och förintelseläger mot alla odds. De är ofattbara, hemska dokument över Europas historia. Men hur var det för de som var kvar, som lyckades gömma sig hos mer eller mindre godhjärtade människor tack vare motståndsrörelsen? De som under flera år skiljdes från sina familjer och flyttade runt mellan olika gömställen.

Esther är en alldeles vanlig judisk flicka i en holländsk stad. Hennes bästa vän är Wim, en pojke som bor i närheten. Efter att nazisterna tagit över makten får Esther inte längre leka med Wim, hon får överhuvudtaget inte gå in i parken där de brukade spela fotboll, inte gå i skolan där hon brukade gå och föräldrarna får inte längre sälja varor i sin butik till vem som helst. De kan ändå bo kvar i sitt fina hus mitt i stan, men oron stiger. När Esthers faster och hela hennes familj försvinner bestämmer sig föräldrarna för att de ska försöka gömma sig. Esthers två syskon förs iväg under natten, på morgonen kommer en ung man och hämtar Esther och därefter går föräldrarna själva under jorden. Esther hamnar ute på landet, på en bondgård. Hon hatar det. Hon får namnet Eva och en ny bakgrund som kristen överlevare efter bombningarna av Rotterdamm. Bondfrun är elak och det är smutsigt överallt. Barnen i familjen ser ner på Esther, hon får leva på potatis trots att hon ser att motståndsmännen kommer med kuvert fulla med pengar till familjen varje månad. Esther får inte vara ute, hon sliter hårt i köket och sover i ett rum bredvid hönshuset. Efter att gården utsatts för en razzia, där nazistiska soldater letat efter gömda flyktingar eller andra förbjudna saker, vågar bondfrun inte ha kvar henne och motståndsmännen flyttar henne till ett barnlöst par i en stad. Hos paret finns en hund och ett stort bibliotek, som blir Esthers räddning under de långa dagarna när hon inte får gå ut, men paret lever med en stor sorg som till slut gör frun sjuk. Esther måste flytta igen...

Under de två åren som Esther lever gömd och skild från sina föräldrar skickar hon och hennes mamma små korta brev till varandra via motståndsmännen som kommer med ojämna mellanrum. Men Esther kan aldrig skriva sanningen till mamman. Vare sig när hon har det hemskt eller när hon har det bra. Trots att hela Esthers familj överlever kriget blir det aldrig mer som innan. Det är förlorade år som de aldrig kan få tillbaka, aldrig riktigt kan prata om och som splittrar familjen. För Esther är sorgen efter fastern och kusinerna nästan större än glädjen över att ha sin familj kvar.

Spionen i äppelträdet är en verklighetsbaserad berättelse. Den bygger på den verkliga Esthers livsöde, även om delar av historien kommer från andra gömda flyktingar. I boken är det den gamla Esther som sitter i sitt hus i Israel och berättar för sitt barnbarn om de där åren. Det är en stillsamt berättad historia, även om den stundom är både spännande och gripande. Christina Wahldén har också skrivit en bok om Wim, Esthers barndomskamrat, i Tulpanpojken.

Krig och kärlek

Förra året på Alla hjärtans dag skrev jag om en tonårsfavorit som fortfarande håller, En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Idag tänker jag göra det igen. Även denna historisk och förlagd till andra världskriget. Men i Molnfri bombnatt får vi möta tyska Hedwig, dotter till socialdemokratiska föräldrar. Socialdemokratin förbjöds när nazizterna kom till makten och i och med detta fängslas pappan. Hedwig har sedan barnsben gått på Hitlerjugends möten, i ett försök att rädda sin pappa, men har med åren blivit övertygad nazist. När hon är 17 år möter hon SS-mannen Wilhelm och blir nästan omedelbart förälskad. Hon som är så alldaglig, lång och utan kurvor, kan inte förstå vad denna stiliga man ser hos henne. Mot Hedwigs mammas vilja inleder de ett förhållande och Wilhelm intygar att han inte bryr sig om att hennes far är landsförrädare - det är ju vad Hedwig tror som är av betydelse.

Hedwig och Wilhelm förlovar sig och får en dotter, men krigets verklighet tvingar isär dem. Hedwig blir arresterad och hamnar i koncentrationsläger på grund av ett misstag och under tiden bombas Hedwigs hemstad sönder och samman.

Kriget förändrar både Hedwig och Wilhelm mycket. Hedwig hoppas att de, trots allt de gått genom, ska kunna bygga vidare på sin relation, men Wilhelm inser vad som väntar efter rättegången och klarar inte av att leva med vad han gjort.

Efter kriget åker Hedwig till Sverige där hon träffar Evert. Evert är brinnande socialdemokrat och ser livet i svart och vitt, ont och gott. Han kan inte tro att Hedwig någonsin varit nazist, därför har Hedwig heller aldrig kunnat berätta allt för honom. Men nu är Evert död sedan många år, och nazisterna marscherar genom Stockholms gator. Det är dags att berätta hela sanningen.

Molnfri bombnatt är en fantastisk kärlekshistoria, men ännu mer är det en fantastisk berättelse om identitet och att våga erkänna sina fel och brister, både inför sig själv och inför andra. Det handlar om att vi blir vilka vi är genom en mängd slumpar och sammanträffanden, olika sidor mejslas fram genom vilka människor vi möter och de händelser vi är med om, men en del av vår innersta personlighet kommer alltid att finnas där och komma fram när den får chansen.

Boken kanske passar bäst från gymnasiet och uppåt, men kan säkert läsas från åttan av starka läsare. Jag hoppas att många gör det.

Förintelsens minnesdag

Bild från DN 27 jan 2018

I lördags, den 27 januari var det Förintelsens minnesdag. Detta uppmärksammades på olika sätt runtom i Sverige och i världen.

Det är viktigt att inte glömma!

Ett sätt att inte glömma denna förfärliga och mörka tid av vår historia är att via litteraturen ta del av berättelserna och minnena. Sedan kan vi diskutera vad som hände och hur man kan undvika att det händer igen.

Om några veckor ska åttorna på Tolvåker läsa var sin bok om andra världskriget. Jag håller på att plocka ihop böckerna och för diskussioner med lärarna om vilka böcker vi ska ha med och hur man kan arbeta med dessa.

I lördags tipsade Lotta Olsson på DN om några bra barn- och ungdomsböcker som handlar om andra världskriget. Läs gärna hennes inlägg.

Kura gryning

Har precis förberett biblioteket på Nyvångsskolan, för Kura gryning läsning i morgon bitti. Praktiskt att ha bokhyllor som kan rullas åt sidan och göra plats för två klasser, sittande på golvet för att lyssna.
Jag kommer att läsa ur "Anne Franks dagbok", för 4-6 och något av Tove Jansson för 1-3.
Har idag bestämt vilka stycken jag skall läsa ur "Anne Frank". Boken tog nästan andan ur mig emellanåt, trots att jag läst den säkert fyra gånger tidigare.. Annes medvetenhet och ändå omedvetenhet, mognad och "tonårstrots", samtidigt. Livsglädjen och intelligensen och allt detta med vetskapen hos läsaren om vad som kommer att hända.

För mig är det komplett omöjligt att basera allting på död, elände och förvirring. Jag ser världen allt mer omvandlas till en öken, jag hör allt tydligare åskan gå, den som kommer att döda även oss, jag lider med miljontals människor, och ändå, när jag blickar upp mot himlen tror jag att allt detta ska vändas till något gott, och att även den här ondskan skall upphöra, att det åter skall bli lugn och fred i världsordningen. Till dess måste jag värna mina idéer, i tider som kommer kanske de kan bli verklighet!
Din Anne M Frank

Sommarens läsning!

Jag hann inte igenom hela högen jag hade tänkt att jag skulle läsa, men några böcker fick jag läst iallafall!

Den bok som berörde mig mest var utan konkurrens Ruta Sepetys "Strimmor av hopp". Den handlar om femtonåriga Lina och hennes familj under andra världskriget. Familjen bor i Litauen, så det handlar för ovanlighetens skull inte om tyskarna och nazisterna, men det blir inte mindre förskräckligt för det. Stalin hade även han en hemlig polis, och en kväll slår de in dörren till familjens hem och för bort dem. De skiljs åt, pappan, som arbetar på universitet, har redan fängslats och förts iväg till okänd plats, Lina, mamman och lillebror Jonas får 20 minuter på sig att packa, sedan körs de iväg, först med lastbil och sedan med tåg. Som tur är så vet de inte vilka umbäranden de kommer att utsättas för under de närmsta 10 åren...Slutdestinationen är ett fångläger på den sibiriska kusten, där polarvintern är omänskligt kall, och förhållandena för fångarna urusla. Trots allt elände och alla vedemödor så finns det hopp, uppfinningsrikedom, vänskap och medmänsklighet i boken vilket visar på människans förmåga att uthärda och kompromissa. Ruta har skrivit ytterligare en bok som utspelar sig under andra världskriget "Tårar i havet", den hamnar på "att läsa under höstenlistan".

Det har gått sådär med mitt molnskådande, jag skrev om mina ambitioner här. De moln jag sett mest är Nimbostratus, regnmoln, och Cumulonimbus, bymoln, eller som vi kallar dem hemma, tråkmoln. Båda typerna ger regn, regn och regn....I ärlighetens namn så har jag sett ett och annat Cirrus, fjädermoln eller vackert vädermoln också, men inte så ofta...

Sista äventyret med Svarta Rosorna

Den fjärde boken om Svarta Rosorna heter "Dödsdömda".

Nu har kriget pågått några år, och Tyskland håller på att förlora. Tyskarna gör ideligen räder för att ta fast så många i motståndsrörelsen de kan, och det vimlar av tyska soldater i Norge.

Ben kommer hem till Maja en dag och är väldigt bekymrad. Hans pappa har fått ett telegram som verkar konstigt. Ben öppnade det eftersom att hans föräldrar är på sjukhuset i Årjäng, och budet sa att det var brådskande.
Efter en stunds klurande visar det sig att meddelandet är ett chiffer och att byn Solvik vid Norska kusten riskerar att utplånas om inte någon varnar dem.
Bens pappa är inte tillgänglig, och Elin, Svarta rosen, är också onåbar. Maja, Ben och Hilde bestämmer sig för att än en gång trotsa farorna och bege sig in i det ockuperade Norge. Det är egentligen inte långt, om de tar vägen över bergen, knappt 9 mil landsvägen. Problemet är att de måste ta sig över gränsen strax bredvid en välbemannad tysk gränspostering...

Detta blir Svarta Rosornas farligaste uppdrag någonsin och när de kommer tillbaka är de tre vännernas liv förändrade för alltid.

Minnesdag för förintelsens offer 27 januari

På onsdag 27/1 är det minnesdag för förintelsens offer, de som dog i nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget. Forum för Levande historia uppmärksammar varje år denna dag med en miniutställning, med olika fokus. Fokus i år är på de som hade något handikapp, det räckte med en lindrig höftskada för att en i Nazityskland skulle räknas som försumbar och som en onödig belastning på samhället. Jag har satt upp utställningen och 7 st överlevandes historier i biblioteket på Rinnebäcksskolan, samt samlat litteratur som handlar om förintelsen och andra världskriget.

                                                                           

Hanna Mendels chans

Hur ska jag skriva om andra världskrigets fasor... Inga ord passar, allting skaver och blir fel. Går det att prata om vad som hände, vad som fortfarande händer, med barn och unga utan att det blir antingen för mycket, för otäckt, eller alltför generellt och oengagerande. Jag vet inte. Jag tror inte jag är så bra på det. Själv läste jag Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam tidigare i år och beskrivningarna vad Doktor Mengele gjorde har etsat sig fast i mitt minne och kan få mig illamående bara jag tänker på det. Mengele dyker upp också i den bok jag läst nu, men utan några detaljerade beskrivningar av hans grymhet.

Hanna är 15 år och har framtiden utstakad. Hon ska snart börja på musikkonservatoriet i Budapest, bli konsertpianist och spela på stora scener över hela världen. Men först och främst ska hon gå på bal i den vackra gula organzaklänningen som mamma sytt till henne. Alla hennes planer går om intet när ghettot, där alla judar i staden bott sedan tyskarnas invasion av Ungern några månader tidigare, plötsligt ska stängas. Mitt i natten kommer soldater och beordrar familjen att lämna sin lägenhet och redan nästa morgon tvingas de iväg på resan mot Auschwitz-Birkenau, i överfulla stinkande boskapsvagnar, utan mat och vatten.

På perrongen i Auschwitz frågar någon hur gammal hon är. Hanna svarar att hon är 15, och då säger mannen: "Nej, du är 16!" sedan försvinner han in mängden. Hanna förstår inte, men ljuger för läkaren, Josef Mengele, som inspekterar dem när de kommer fram, och säger att hon är 16 år. Det gör att hon får följa med sin mamma och storasyster Erika. På nätterna trängs de på den hårda träbritsen i baracken, på dagarna arbetar de i ett stenbrott. Maten är näst intill obefintlig, förhållandena förskräckliga, och Hannas mamma blir alltmer avtrubbad och avskärmad från verkligheten. Men så en dag hör Hanna talas om att kommendanten för lägret söker en ny pianist och hon får chansen att provspela för honom. Sex unga flickor från lägret vandrar bort till byn där Kommendanten bor i ett stort hus och Hanna blir den utvalda lyckliga, tack vare Kommendantens son Karl. Så börjar en annan tid för Hanna. Hon får varje dag lämna smutsen och kylan i lägret och tillbringa sina dagar i ett uppvärmt hus, med att stå i givakt bredvid flygeln när hennes tjänster inte behövs och att spela när Kommendanten har besök eller vill ha lite trevlig bakgrundsmusik. Hannas besök i huset innebär också en större chans att få i sig något ätbart. Hon lär känna Vera som är hembiträde och i köket finns ibland tillfälle att smyga åt sig ett kålbad, en okokt potatis eller en morot. Karl sitter ofta i musikrummet och lyssnar på henne och till en början verkar han ointresserad och lite äcklad av Hanna. Men efter ett tag börjar de prata lite med varandra när Kommendanten inte är hemma och Hanna förstår att han inte alls är som sin far. Men hur kan hon få känslor för någon som står och ser på när hundratusentals människor mördas bara några kilometer bort?

Koncentrationslägrens grymhet och fasor skildras, men nog finns det ett visst filter. Hanna förstår inte själv vidden av grymheten, och därför skonas även läsaren. Boken beskriver hennes verklighet. hon inser inte att folk mördas, utan lever i tron att det är ett arbetsläger. Det är en tung historia, som alla skildringar av förintelsen, men jag är ändå glad att det fortsätter komma ut böcker om andra världskriget som gör det möjligt för nya generationer av unga att läsa och förhoppningsvis förstå att detta ofattbara har hänt och vi måste gör allt för att det inte ska hända igen. Jag vet inte om det är en bok som kommer lånas direkt av eleverna, men jag hoppas att lärarna plockar upp den till högläsning, för det finns så otroligt mycket att prata om.

Den fantastiska historien om katten som försvann

Michaels farmor Lily är hans mest förtrogna. Eftersom hans familj flyttar ofta, alldeles för ofta enligt Michael, så är besöken hos farmor och farfar alla lov hans enda trygga punkt. Ända sedan Michael var liten har hans farfar varit sjuk, och han blir allt sjukare, men farmor har ändå alltid tagit sig tid att lyssna på Michael. Och genom hela uppväxten har hon fått veta i stort sett allt om hans liv. Farmor själv har varit ganska förtegen om sitt liv.
När farfar till slut dör blir hon visserligen ledsen, men inte alls så ledsen som Michael förväntat sig. Istället dröjer det inte så länge innan hon ger sig ut på en resa, utan att berätta vart hon ska eller hur länge hon ska vara borta. Michael väntar otåligt och lite oroligt, och till slut kommer ett brev, ett riktigt tjock manus med en hälsning från farmor. Manuset visar sig vara ett utdrag ur farmor Lilys dagbok från 1943-44 när hon var 12 år och andra världskriget pågick som värst.


Lily bodde med sin mamma, farfar och katten Tips på en bondgård på Englands sydkust medan fadern hade tagit värvning som soldat. Hon gick i skolan och hade det på det hela taget ganska bra. Men så kom beskedet om att hela byn måste evakueras för att den del av kusten där byn låg skulle användas till att träna soldater inför landsstigningen i Normandie - det som kom att kallas D-day. Farfar suckade och grymtade över alla "jänkare" som invaderat deras by, men Lily lärde känna och blev väldigt förtjust i Adie, en amerikansk soldat från södern. En efter en försvann familjerna från byn, men farfar vägrade flytta på sig och Lilys familj var den sista att till slut ta alla sina djur, möbler och varens pinal i hela huset och flytta några kilometer bort till Lilys morbrors hus. Det enda som inte kom med hem till morbrors hus var katten Tips och Lily fick hjälp av många av byborna och Adie att leta efter katten innan området spärrades av. Men Tips var försvunnen och Lily fick ingen ro. Gång efter annan tog hon sig in i den avspärrade zonen för att leta efter Tips.


Boken är skriven av den brittiska författaren Michael Morpurgo och han lyckas väldigt väl att fånga den unga flickans tankar och språk. Jag kan själv känna igen sättet att berätta från mina egna dagböcker. Boken blir kanske aldrig nagelbitande spännande, men som en skildring av en ganska vanlig flicka från en ganska vanlig familj i krigets England tycker jag den funkar bra. Kan vara bra som motvikt till alla sorgliga och tragiska skildringar av andra världskriget.

Tredje delen om Svarta Rosorna!

Igår sträckläste jag "Förrädarna", den tredje delen om Maja, Hilde och Ben och deras motståndsgrupp "Svarta Rosorna". Det har blivit sommar och "Svarta Rosornas" uppdrag är att hitta en judisk pojke som heter David. David är bror till Sara, mamman i familjen Eisenmann från boken "Isbarnen". Innan de ens hinner börja leta så försvinner först Bens pappa Harald, och sedan Ben...

Hilde och Maja bestämmer sig för att först leta upp Ben och Harald, David får vänta.

Precis som i de andra böckerna så blir det ett hisnande äventyr och väldigt farligt. Uppdraget tar dem ombord på ett tåg till Norge, och Gestapo ser inte mellan fingrarna på motståndsmän, ens om de är flickor och 14 år gamla...