onsdag 28 mars 2018

Pärlfiskaren

Utomhus viner vinden och snön vägrar att ge med sig. Då är det skönt att ge sig ner under ytan och dyka efter pärlor. Pärlor i olika kulörer där de röda värderas högst. Det gäller att se upp, roshajarna lurar och om du har otur kan de gå till anfall. Miranda miste en arm när en roshaj plötsligt cirklade ovanför henne och gick till attack. Ändå är hon den skickligaste pärlfiskaren av dem alla och återkommer varje säsong för att tjäna ihop till sitt uppehälle.
Ett år vill båtföraren Marko att Miranda ska dyka tillsammans med jäntungen Syrsa. Även hon har fått offra en arm till roshajarna. Syrsa har en gåva som gör de två till ett bra team när de dyker, men  hon  rör upp en massa sand från botten och pratar hela tiden när de är ovanför vattenytan. Det kvittar hur Miranda försöker skaka av sig Syrsa, ungen är verkligen efterhängsen.
Just i det här skedet utfärdar den regerande drottningen en order där hon vill att alla ska söka efter den mytomspunna Ögonstenen. Den största pärlan av dem alla, som ska göra att ägaren inte längre behöver längta efter något mer i livet.

Finns den mer än i människors drömmar och i så fall var? Hur ser den ut? Berättelsen om Ögonstenen känner alla till och många är det som har blivit besatta och inte kunnat sluta leta. Ingen har kommit tillbaka och många barn har blivit lämnade av denna anledning. Även Mirandas pappa blev besatt och försvann. Ändå ger hon sig iväg, till en början tillsammans med Syrsa.
Men vad är viktigt i livet egentligen? Behöver vi längta? Det försöker den här äventyrsberättelsen besvara.
Karin Erlandsson har ett skickligt bildspråk och lyckas verkligen med att få mig att känna som om jag jag simmar i havets djup efter pärlor. Utan att blinka accepterar jag dykarhuvans konstruktion, att roshajar finns och hur de anfaller. Se där en riktig äventyrsberättelse som jag hoppas många ska få uppleva. En bra bok att högläsa när en sitter nära och samtidigt kan njuta av Tuuli Toivolas vackra bilder.



tisdag 27 mars 2018

ALMA-priset 2018


I dag tillkännagavs årets ALMA-pristagare. Priset går till den amerikanska författaren Jacqueline Woodson.

Detta kan man läsa på ALMA´s hemsida:

Jacqueline Woodson tilldelas Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2018

Jacqueline Woodson är en amerikansk författare, född 1963 och bosatt i Brooklyn. Hennes författarskap omfattar drygt trettio titlar; från romaner till lyrik och bilderböcker. Jacqueline Woodson skriver ofta om ungdomar i gränslandet mellan barndom och vuxenliv. En av hennes mest hyllade böcker är den flerfaldigt prisbelönade självbiografin Brown Girl Dreaming(2014).

Juryns motivering lyder:
”Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp.”

Mästerliga personbeskrivningar och djup förståelse för ungas tankar och känslor är hennes signum. Böckerna är skrivna i jagform och perspektivet är oftast kvinnligt. Rasism, segregation, ekonomiska orättvisor, social utsatthet, fördomar och sexuell identitet är återkommande teman. Hon skriver framförallt för ungdomar men även för vuxna och barn. Hennes böcker har översatts till ett tiotal språk och i januari i år utnämndes hon till nationell läsambassadör i USA (National Ambassador for Young People’s Literature), ett uppdrag på två år.

Sedan 2002 utdelas ALMA-priset - litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Prissumman är på fem miljoner kronor och det är världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Författare, illustratörer, läsfrämjare och berättare kan belönas.

fredag 23 mars 2018

Gurktjuven

I boken Gurktjuven får vi veta hur kan det gå till när man blir en kanintjuv. Vi får också veta hur det känns att "bli bestulen" på sin bästa kompis eller ja, det är ialla fall så det känns.

Fia och Emma har varit bästa kompisar sen de var bebisar ,typ. Nu har Monkan börjat i klassen och "stulit" Emma ifrån Fia. Monkan och Emma har en deckarklubb och för att Fia skall få vara med måste hon få utstå förnedrande inträdesprov.
Hon skall springa varv efter varv medan Emma och Monkan tittar på, viskar och skrattar och Fia gör det här, hon står ut, för att få vara med. Alternativet vore så otroligt  sorgligt, att inte ha någon...att inte ha Emma alls...

På Monkans tomt finns en gammal lekstuga. Därinne bor kaninen Gurkan. Fia tror inte att Monkan bryr sig så mycket om sin söta kanin, det verkar inte så.
På kvällen, när Fia är arg och ledsen och känner sig ensam går hon bort till Monkans hus och utan att hon egentligen tänker sig för, tar hon upp först en sten, sedan en till och kastar på lekstugan.
Men vad har hon gjort...glasrutan i fönstret krossas och skärvorna kanske har landat på Gurkan..
Då öppnas dörren till lekstugan sakta och ut hoppar en liten kanin. Det är Gurkan som är på rymmen, och det är Fias fel. Hon måste genast fånga honom, vilket inte visar sig vara det lättaste. När Fia äntligen har honom i famnen tar hon honom med hem. Monkan bryr sig ju ändå inte, och om hon bryr sig så är det rätt åt henne. Hon har ju stulit Emma ifrån Fia.

Väl hemma återstår jobbet med att gömma Gurkan för pappa. Han skulle inte tycka om att hon hade en kanin och någon annans kanin dessutom. Gurkan får bo i Fias garderob och det blir inte så lätt att sköta honom. Han behöver ju både mat och strö på golvet.

En tänkvärd, spännande och rolig bok av författaren Emma om vänskap och svek, som man läser med en liten klump i magen allt som oftast.

Skolbibliotek i världsklass



Fackförbundet DIK har under flera års tid delat ut utmärkelsen "Ett skolbibliotek i världsklass". Detta för att visa på vilka skillnader det finns på olika skolbibliotek. Vid årets bedömningsarbete har man tagit extra stor hänsyn till skolbibliotekens kvalitetsarbete och utvärdering samt det pedagogiska samarbete mellan bibliotekarien och lärarna.

I år är det fler skolbibliotek än någonsin som har fått utmärkelsen. Så härligt! Det visar att kvaliten på skolbiblioteken höjs och att alltfler inser vikten av och styrkan i ett väl fungerande skolbibliotek på skolan. 

Det är hela 32 st skolbibliotek som får utmärkelsen i år. 16 av dessa  skolbibliotek ligger i Skåne. 2 stycken ligger i Kävlinge kommun - Skönadalskolans bibliotek och Tolvåkerskolans bibliotek.

GRATTIS till alla elever som har tillgång till ett bra skolbibliotek!

Här kan du läsa mer om Skolbibliotek i världsklass.

måndag 19 mars 2018

Att välja rätt källor

Just nu är jag ute i skolans fyror och talar om källkritik. Tillsammans med klassens lärare har vi bestämt inom vilket område undervisningen ska ske. Det har slumpat sig så att det är i tre helt olika teman som jag möter klasserna.I den första fyran kom jag in precis i början av deras tema om medeltiden. I nästa klass blir det en bit in i deras tema när de ska börja jämföra olika däggdjurs egenskaper och i den tredje klassen kommer det att handla om kemi.



Fast det vi talar om och gemensamt provar är egentligen precis detsamma i alla tre klasserna.
- Vad ska du tänka på när du väljer en analog källa? När och hur använder du innehållsförteckning och register.
- Vad måste du du tänka på när du letar information på Internet? Smarta sökord.
Det här för vi en diskussion kring och provar gemensamt några gånger.
Vid nästa tillfälle har jag letat upp ett antal källor som eleverna granskar i par. Uppgiften är att välja ut de bästa källorna som passar deras arbeten och är på rätt nivå. Det är engagerade elever som griper sig an uppgiften.
Till sist summerar vi tillsammans och vi kan konstatera att eleverna kommit ännu en bit på sin väg till att bli söksmarta och källkritiska. 


fredag 16 mars 2018

Every Day

För ganska exakt fem år sedan skrev jag här på Biblioteksbubbel om en annorlunda och mycket bra bok jag läst. Boken heter Jag, En och här kan du läsa vad jag skrev då. Boken blev mycket läst och uppmärksammad. Idén med bokens huvudkaraktär som bor i en ny kropp varje ny dag fascinerade och intresserade många bokläsare världen över.

Författaren till boken är välkända David Levithan och för två år sedan skrev Levithan en uppföljare till Jag, En. Denna bok heter En Annan. Här är huvudpersonen Rhiannon, den tjej som En förälskar sig i.

Nu har historien blivit en film som heter Every Day. Jag är så taggad på att gå och se denna film!!





onsdag 14 mars 2018

Bokfest

I tisdags var det så äntligen dags! Som de har längtat och planerat, bokrådet på Skönadalsskolan. På eftermiddagen kom drygt 50 elever till biblioteket. Det var bokrådets representanter och de medbjudna kamraterna.
En av sexorna höll tal och hälsade alla välkomna, sen var vi igång. Första var det tävlingar. Vilket lag kunde bygga det högsta tornet på två minuter. Byggmaterialet var utgallrade böcker. Nästa gren var att ställa upp så många böcker de hann inom tidsramen och på en given signal välta dem som dominobrickor. Det högsta tornet var över metern och den längsta bokormen knappt fem. Tack Barnens bibliotek för de tipsen!
 Fina bokpriser och tröstpriser delades ut. Ingen blev lottlös.
Festen fortsatte med lite friare former, fika serverades, ett pysselbord där de gallrade böckerna blev till konst eller bokmärken tillverkades. Några spelade schack och andra fia med knuff. Det fanns också en tipsrunda som många valde att försöka sig på. Ett par av de yngre frågade om de fick sätta sig och läsa! Vad de än valde så var alla glada och nöjda när vi avslutade festen några timmar senare.
Jag var trött men nöjd när jag stängde och släckte för dagen.



fredag 9 mars 2018

Källkritik

Den 13 mars är sedan ett par år tillbaka Källkritikens dag. Under hela mars månad brukar källkritik lyftas fram extra mycket på olika håll. Kanske för att vi ska vara väl förberedda till den 1:a april då media traditionsenligt försöker lura oss på olika sätt.

I år följer jag Oxievångskolans mediateksblogg. De lyfter fram källkritik via olika exempel, ett för varje dag i mars månad. Här hittar man mycket som är bra och intressant, saker man kan ta upp i olika elevgrupper. Här finns alltifrån filmer om att vara källkritisk, bilder och filmer som är fejkade och om det här med att dela saker på sociala medier.

Kulturhuset i Stockholm uppmärksammar i år Källkritikens dag som alltså är på tisdag. De har program för skolklasser och intressanta föreläsningar hela eftermiddagen/kvällen. Skolprogrammet direktsänds så du kan följa det även om du inte är på plats i Stockholm.

Biblioteket en vallokal

På självaste kvinnodagen förvandlades Skönadalsskolans bibliotek till en vallokal för några timmar. Hela mellanstadiet har under en tid fokuserat på barns rättigheter ,internationella frågor och vikten av demokrati. Ett led i det här arbetet har varit att arbeta med  The World's children's prize material. De har fördjupat sig i de tre nominerade kandidaternas arbeten för att förbättra villkoren för barn och unga på olika sätt.
Så var den 8/3 dagen då alla elever på mellanstadiet gick till biblioteket för att rösta på sin kandidat.
Valet går till precis så som alla val i Sverige med valbås, valsedlar, röstlängder och valurna. Klassernas elevrådsrepresentanter fick ta på sig rollen som valförrättare och en efter tågade eleverna in i båset och kryssade för sin favoritkandidat.
Efter avslutad omröstning fanns en klar vinnare bland Skönadalsskolans elever. Det är Rachel Lloyds som arbetar för att unga flickor som hamnat i prostitution ska få ett drägligare liv. Vilken seger på självaste kvinnodagen!
Nu återstår att se om barn runt om i världen tänker som skolans elever.


torsdag 8 mars 2018

Internationella kvinnodagen

Idag är det Internationella kvinnodagen och på Rinnebäcksskolan skyltar jag med böcker som handlar om kvinnor/flickor eller där huvudpersonen/huvudpersonerna bara är flickor.



En av kollegorna tipsade om ett nytt Svenskt Kvinnobiografiskt lexikon. Ta gärna en titt!


Två nya böcker som jag passar på att göra lite reklam för igen är


Feminismens ABC av  Lisa Mattsson och 


Godnattsagor för rebelltjejer av Elena Favilli


fredag 2 mars 2018

Det mystiska huset

I veckan startade jag och en lärare upp ett läsprojekt i en av skolans femmor. Klassen är indelad i läspar där de ska läsa högt för varandra i  Det mystiska huset av Petter Lidbeck.
Läraren och jag har hjälpts åt att göra uppgifter till boken. Eleverna besvarar uppgifterna vartefter i appen Showbie. Det gör det enkelt för mig att gå in och läsa deras svar och kommentera trots att jag inte träffar dem varje dag. Tanken är att jag tittar in då och då när de parläser och lyssnar en stund.
Ungefär halvvägs in i boken kommer jag att träffa eleverna i grupper om fyra. Då ska vi diskutera kring personerna och miljön i boken. Nästa gång vi möts så organiserat blir när boken är utläst.
Forskning visar att högläsning tränar läsförmågan effektivt. Att läsa i par gör ju också att de kan stötta varandra med uttal ordförklaringar och annat. Genom att de svarar på uppgifterna tillsammans kommer de hela tiden hålla samtalet levande kring boken.
Redan när de var och lånade boken började de nyfiket tala om den, läsa baksidestexten och diskutera kring författaren.
När jag presenterade frågorna kommenterade en elev spontant wow vilken rolig uppgift! Det kunde inte bli bättre! Nu är de i full gång.

torsdag 1 mars 2018

Lättläst om att bli stark


Böcker med huvudpersoner som inser att de inte längre måste göra som den populära i klassen bestämmer kan det nog inte finnas för många av. Det är ett klassiska tema om hur huvudpersonen får höra att hens sätt att vara inte duger för att få vara med och hur hen förtvivlat försökar plocka bort allt oönskat beteende, eller lägga till mer önskat beteende, och kanske ändå inte får vara med på lika villkor. Plus att huvudpersonen ofta inte blir så nöjd med den hen blev av allt det där justerandet.


I Raketen och tjabbelmörtarna är det Parva som har för mycket fantasi. När det blir fullt av alla tankar och idéer i huvudet måste de ut. Hon berättar fantastiska och långa historier. I klassen finns Bea som Parva gärna vill imponera på. Hon bestämmer sig för att göra nåt fantastiskt för att Bea ska lägga märke till henne. Hon bygger en rymdraket för att kunna ta med Bea ut i rymden och visa henne stjärnor och planeter. Men på skolan blir allt fel. Bea bara skrattar åt henne.
Parva bestämmer sig för att sluta ha så mycket fantasi hela tiden. Istället för att berätta långa historier för sin mamma på kvällarna släcker hon lampan direkt och försöker sova. I skolan håller hon all sin fantasi i styr för att den inte ska sippra ut och förstöra. Men ändå blir hon ganska ofta lämnad utanför. Till slut är det som att Parva inte riktigt finns längre. Så börjar en ny elev i klassen, Rubi. Rubi ritar väldigt fantasifulla teckningar och Parva tänker att hon måste ha en massa fantasi i sitt huvud. När de ska jobba med rymden retar Bea Parvi för hennes gamla raket, den som ligger i botten på en soptunna, men Rubi blir eld och lågor. De måste göra en ny raket! Varje dag efter skolan jobbar de med sin raket och när det är dags för utställning inser Parva att hon inte bryr sig så himla mycket om vad Bea och de andra säger. 

Raketen och tjabbelmörtarna är en ganska lättläst bok från OPAL förlag. Jag gillar de uttrycksfulla bilderna, och det är något i dem som påminner om Lotta Geffenblads bilder. Det syns så tydligt i ögonen, på personernas hållning och minspel precis vad som rör sig i deras huvuden. Allt behöver inte skrivas när jag kan läsa i bilderna att mamma kanske är liiite trött på lyssna på Parvas oändliga berättelser, att Beas kompisar måste kolla med henne vad de tycker innan de vet hur de ska reagera, hur besviken Parva blir när Bea och de andra inte låter henne vara med och stoltheten när hon och Rubi visar upp sin färdiga raket.
För min del hade det gärna fått komma fler böcker om Parva och nu åker denna direkt upp på skylthyllan med böcker inför Internationella kvinnodagen.

Intensivläsning

Vid årsskiftet fick vi en ny specialpedagog på Ljungenskolan. Hon började ganska omgående arbeta med intensivläsning i fyran och jag ombads plocka fram böcker med olika svårighetsgrad. Intensivläsningen går till så att eleverna får en bok utifrån sin egen läsnivå - alla elever kan ha olika böcker. Sedan sitter de tre gånger om dagen och läser högt för en kompis. I två minuter läser den ena ur sin bok och sedan byts de av så att den andra läser ur sin. De elever som läser tillsammans är på ungefär samma nivå i sin läsning. Eleverna börjar på samma ställe i sin bok alla tre gångerna under dagen, men kommer kanske lite längre för varje läsning eftersom övning ger färdighet... Nästa dag börjar eleverna läsa där de slutade vid den tredje och sista läsningen dagen innan. Detta har eleverna fått göra varje dag under flera veckors tid. En del elever har hunnit läsa ut sina böcker och har fått komma till mig för att låna nya.
Jag pratade med specialpedagogen idag och hon är nöjd med arbetet. Naturligtvis finns det många olika parametrar att ta hänsyn till, men hon upplever ändå att en del av de elever som inte gärna läser har kommit igång lite bättre med sin läsning efter projektet. En del elever har fått upp lite bättre läshastighet och klarar fler ord per minut. Att göra läsningen automatiserad är viktigt för att den ska kännas lätt(are) och att det känns lätt att läsa är en viktig faktor för att det ska upplevas som roligt. Sen tillkommer naturligtvis en massa andra aspekter, som att du måste förstå det du läser, men den biten tränar vi ju genom att diskutera det vi läser tillsammans med andra. Alla bitar måste in för att det ska bli ett bra resultat.
Ytterligare en klass har än så länge nappat på arbetsmetoden och jag har nu samlat ihop böcker till en etta också. Deras resultat ser jag väldigt mycket fram emot att få höra om, men det blir inte förrän framåt påsklovet.