onsdag 18 juli 2018

Shaun Tann på Dunkers

Efter en fantastisk cykeltur från Ängelholm till Helsingborg, längs Kattegattleden, avslutade jag dagen med ett besök på Dunkers och utställningen med Shaun Tanns bilder.
Utställningen breder ut sig i flera rum och bilder ur många av hans böcker pryder väggarna. Det lönar sig att ladda ner en app som Helsingborgs stad gjort. Där kan du gå in på Dunkers och aktuell utställning. Till Tanns bilder läser olika röster upp delar av texterna ur de olika böckerna. vilket gör att upplevelsen blir större. I filmrummet visas den animerade filmen The lost thing, vilken Tann fick en Oscar för. Filmen innehåller även ett avsnitt där han själv berättar om sitt tecknande.

2011 tilldelades Shaun Tann ALMA-priset, litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.

Även om jag läst och länge tittat på bilderna i alla de böcker som presenteras ger utställningen mig en stor upplevelse. I ett av rummen, inrett i "Tann-stil" med flera av hans bilder uppförstorade på väggarna, blir jag sittande länge. På ett bord ligger visningsexemplar av hans böcker och det är lätt att sjunka in i någon av hans bilder och låta fantasin löpa fritt.

Många av hans böcker finns på våra skolbibliotek. Maria skrev om den fantastiska berättelsen om utbytesstudenten Eric här på Bubbel.
När jag gick och njöt av utställningen bestämde jag mig för att läsa och prata kring bilderna i klasser till hösten. Vilken bildskatt och fantasikälla att ösa ur!
Utställningen pågår till och med den 12 augusti.

måndag 16 juli 2018

Barnradions bokpris

Nu har det tillkännagetts vilka böcker som nominerats till Barnradions bokpris. Under sommaren är det fem ungdomar från Rosengårdsskolan som ska läsa och fundera över vilken som är deras favoritbok. Ungdomarna går i årskurs fem och sex. Till hösten möts de för att diskutera och utse en vinnare. Det är alltid intressant att lyssna till deras diskussioner och höra hur de tänker och resonerar.

.
De fem böcker som har nominerats är Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Den skrev Emelie om på Bubbel HÄR. Bok nummer två är  Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting, den nämnde Maria HÄR i ett inlägg med anledning av förintelsens minnesdag. Bok nummer tre är Risulven, Risulven av Nina Ivarsson som jag skrev om HÄR. Fjärde boken är Pojken i paddan och jag av Jonatan Järvi. Den  vet jag att flera av oss i teamet har läst men ingen har skrivit om. Den femte boken går tyvärr inte att köpa genom några av våra inköpskanaler. Det är en bok av Linda Skugge som ges ut genom en bokklubb och den bär titeln Ella och Youtube-paniken.
Jag har ju en personlig favorit bland dessa böcker. Framtiden får utvisa om vi tycker lika.

fredag 13 juli 2018

Ester Tagg och den flygande holländaren

Ester har levt hela sitt liv på Silverskedens barnhem och det har verkligen inte varit någon dans på rosor. Det enda hon har kvar efter sina föräldrar är en halv skattkarta med en bild av ett flygande piratskepp. Föreståndarinnan Stella har nogsamt sett till att inte ett enda av barnhemmets barn blivit adopterat och på deras 10-årsdagar har hon sålt dem till en närbelägen fabrik, för att få pengar till den porslinsbutik hon drömmer om att öppna så snart barnen är borta. Nu är det bara Ester kvar på hemmet och om ynka tre dagar är det hennes tur. Men Ester kan inte tänka sig något värre än att bli slav på fabriken.
När hon ska gå in med morgontidningen till Stella ser hon en bild på piratskeppet Den flygande holländaren, och det ser exakt ut som skeppet på hennes karta. Ester inser att det är lönlöst, men hon ber ändå Stella om lov att få gå till torget där det står att skeppet ska ankra redan samma dag. När hon istället blir inlåst i jordkällaren, rymmer hon från sin inlåsning och lyckas smita ombord på skeppet trots den vaktande piraten. Så snart skeppet lättat ankar blir hon upptäckt och satt att skala potatis tillsammans med skeppskocken England. Ingen av de övriga piraterna, och framför allt inte Bess som var den som höll vakt när Ester smög sig ombord och kaptenen Stålhjärta, är förtjusta över att ha en fripassagerare så det känns det skönt att ha den snälla England vid sin sida. Men varför reagerar han så konstigt när hon säger att hon heter Ester Tagg och vad är det Stålhjärta döljer för henne angående hennes föräldrar.
Ester är smart, smidig och klurig. Det är en ganska okomplicerad historia som passar den som läser ganska obehindrat, men inte vill ha en alltför tilltrasslad handling. Vissa delar går lite väl enkelt och fort förbi, kan jag tycka, men allt måste såklart inte vara superkrångligt. Och jag gillar att det är Ester som sitter på lösningen till hela Stålhjärtas bekymmer och också att hon ensam hittar skatten när den vuxna piraten misslyckas. Författaren är debutant i barnbokssammanhang och jag hoppas att hon vågar dröja lite mer i handlingen i kommande böcker.
Det här är ganska tydligt första delen av flera om Ester Tagg (jag läser på förlagets webbplats att det ska bli totalt tre) och jag ser fram emot fortsättningen då jag hoppas att Stålhjärta, sitt namn till trots, ger sig ut tillsammans med piraterna och Ester på jakt efter Esters föräldrar.

onsdag 11 juli 2018

BILDERböcker

Jag köper inte in speciellt många nya bilderböcker till mina skolor, av den enkla anledningen att pengarna alltid tar slut ändå och att bilderbokslånandet är relativt begränsat. Visst lånar förskoleklassens elever och lärare en del och ibland kommer grupper av barn från de närmaste förskolorna, men det är ändå en ganska liten del av de totala utlånen.
Men när vi med ojämna mellanrum får böcker av kulturrådet via folkbiblioteket, så brukar jag hålla ett litet öga på bilderböckerna och norpa åt mig några stycken för att på så sätt ändå utöka och förnya beståndet.
Nu senast fick jag tre stycken och dessa har jag just läst. Jag hade tänkt testläsa dem på mina barn innan jag skrev om dem, men den ena ungen har snöat in på hästböckerna om Märta och för den andra är det bara kapitelböcker som gäller just nu. Igår läste vi ut första berättelsen om superhjälten Lisa, i Handbok för superhjältar.
Det var framförallt två av de tre jag fastnade för, och kanske båda var mest för bildernas skull. Vargen, ankan & musen är illustrerad av Jon Klassen som även skrivit och illustrerat de underbara hatt-böckerna Jag vill ha min hatt och Det är inte min hatt som vår tidigare medarbetare Magdalena skrev om här på bloggen för länge sedan. Väldigt mycket i Jon Klassens bilder ligger i miner, blickar, och i skillnaden mellan vad texten säger och bilden visar. I Vargen, ankan & musen är bilden mer ett rakt komplement och inte på samma sätt en motsats till texten, men känslan, stämningen, blickarna finns där fortfarande.
Boken handlar om musen som träffar på en varg i skogen. Vargen slukar musen hel och hållen, men när hen kommer ner i magen visar det sig att där redan bor en anka. Ankan har duk på bordet och marmelad till frukostbrödet och ser ut att ha det ganska mysigt. När hen berättar att det faktiskt är bättre i magen än utanför - eftersom hen inte längre behöver vara rädd för att bli uppäten av vargen - så inser musen att det skulle kunna bli riktigt bra. Musen bestämmer sig för att stanna. Men när de firar med dans mår vargen inte alls bra, han gnäller och åmar sig och ankan och musen kommer med goda råd inifrån magen. "Ät en rejäl bit god ost. Och ett krus vin. Och några bivaxljus." Fast frågan är om det gör vargens liv så mycket bättre. Men musen och ankan får en riktig fest!

Den andra boken handlar om den lilla tjocka ponnyn Rosabel. Hon är minst av alla hästarna i stallet och hon kan inte hoppa över ett enda av hindren på ridbanan. De andra skrattar åt henne när hon försöker, och misslyckas. Men på nätterna, och ibland även dagtid, så drömmer Rosabel att hon är någon annan. Att hon är den som alla vill följa efter, den alla vill vara eller vara med, att hennes man är fin och blank och att prinsessan ska vilja rida på henne. Rosabel frågar sin mamma varför hon heter Rosabel, när hon inte ör rosa. Hon kanske inte ens gillar rosa!
Men så dyker det upp ett konstigt djur vid ridhuset. Rosabel vet inte vad det är för något och det kanske inte har så stor betydelse. Djuret tar med Rosabel ut från stallet, bort mot skogen, iväg från alla stroppiga storhästar som tycker att de är så mycket mer värda än hon. Det känns skönt att vara fri, att skena över en äng, dricka vatten ur ett vattenfall och sedan upptäcka att det inte bara är mamma Margret som letar efter henne, efter Rosabel, på stallbacken och i hagarna. Oroligt ficklampsljus dansar runt hela stallområdet.
Även här är som sagt bilderna en stor del av upplevelsen. De är mestadels ganska mörka med ett och annat ljust, ofta rosa, uppslag. Den lilla tjocka ("Det är du inte alls. Du är bara lite mullig. Och stark. Som en ponny ska vara." säger mamman) ponnyn, de uttrycksfulla ögonen och minerna. Och budskapet att du faktiskt inte behöver se ut eller vara som alla andra för att du ska vara viktig. Det är en fin bok.

Jag tror att jag behåller den hemma lite till så kanske jag kan locka åtminstone Märtaläsaren att testa en annan bok någon kväll.

måndag 9 juli 2018

Fotboll

Fotbolls-VM må vara slut för Sverige för den här gången, men intresset för fotboll lär bestå. Jag tror att önskan om fotbollsböcker är en av de mest frekventa på biblioteksråden på mina skolor. Idag när jag kom till jobbet väntade en låda med, bland mycket annat, två nya fotbollsfaktaböcker. 

I Mål! Allt du vill veta om fotboll får vi redan på omslaget veta att "Bollens snitthastighet vid ett straffskott är 113 km/h" och jag blir genast mycket tacksam över att inte vara fotbollsmålvakt. Inne i boken får vi sedan fotbollsfakta uppdelat på: den historiska aspekten av spelet; regler och fasta situationer; bollskicklighet; de olika positionerna på plan; hur klubbspel funkar; olika viktiga tävlingar och turneringar. Boken är full av både foton och olika typer av datoranimerade bilder. Jag, som är ungefär lika fotbollsintresserad som en strumpsticka, tror att den här boken verkligen kan fylla en plats bland de mer intresserade eleverna och ge dem roliga fakta att briljera med i diskussioner med likasinnade.



Den andra boken heter Proffsens bästa fotbollstrick och är en handbok i just det. 30 av fotbollens stora spelare har fått bidra med ett specialtrick som de använder sig av. På vänstersidan av uppslaget ser vi en bild av spelaren och en faktaruta om hen. På höger sida finns tre eller fyra små animerade rutor med förklarande text till hur finten eller tricket genomförs. Min totala avsaknad av både teoretisk och praktisk kunskap om fotboll gör det omöjligt för mig att avgöra om det går att lära sig tricket av bilderna och texterna, men jag kan tänka mig att en hyfsat spelintresserad person i alla fall får lite mer kött på benen än om hen bara tittar på klipp med finterna utan förklaring till vad det är som händer.


Det stora problemet med böckerna tycker jag är bristen på kvinnliga spelare. Endast tre av de 30 spelarna i boken om tricks är kvinnor, tyskarna Alexandra Popp och Dzsenifer Marozsán och (naturligtvis) brasilianska Marta. Det tycker jag är för dålig uppslutning med tanke på hur stor damfotbollen blivit på sista tiden. Även i Mål! är i stort sett alla bilder från herrmatcher och på manliga spelare. De animerade bilderna som visar taktik och spelsystem är spelargubbarna visserligen nästan ansiktslösa, men även här är det en manlig kropp som visas. Listorna på titlar och rekord i slutet av boken tar i stort sett uteslutande upp herrlagen. Endast i rutan om OS finns damresultatet med. I en bok från 2017 tycker jag definitivt att jag som läsare har rätt att kräva mer än så.

Blodröd måne

12-årige Blue Montgomery kan inte vinna. Det går inte. Oavsett vad han tävlar i, Fia med knuff eller löpning, eller att stå upp för sig själv mot en mobbare, så förlorar han. Den här sommaren innebär det att han har ena armen i gips. Hans pappa Alan däremot, är en vinnare. Alan är racingförare och vinner i stort sett alla tävlingar han ställer upp i. Och om han inte vinner gör han det med vilje för att det inte ska verka misstänkt. Efter ett uppehåll i karriären har pappan bestämt sig för att börja tävla igen och under tiden ska Blue bo hos sin farmor Eve. Eve bor i ett enormt hus i en pytteliten by med endast 340 invånare mitt ute i ingenstans på gränsen mellan Georgia och Florida. Närmsta granne är ett träsk. I huset bor också tre av Blues kusiner.
Det är nåt speciellt med släkten Montgomery, och det beror på en tvåhundra år gammal legend. Antingen så är medlemmarna i familjen födda med tur och allt går deras väg, eller med otur och olycka. Vart hundrade år, när månen blir blodröd, kan en lycklig familjemedlem försöka ta sig ut i träsket för att möta den skräckinjagande alligatorn Munch och ändra sitt öde. Snart är det dags igen och huset fylls av lycksökande släktingar från hela världen. Alla väntar på att släktens äldsta medlem, mor Myrtle, ska välja ut den som ska få försöka och under tiden försöker de på alla sätt de kan övertyga henne om att det är de själva som är bäst lämpade för uppdraget.
Blue inser redan från början att han inte har någon chans att bli av med sin förbannelse, men den nyinflyttade grannen Tumble som drömmer om att bli (super)hjälte bestämmer sig för att göra allt hon kan för att han ska klara det. Men har egentligen Tumble den tur som behövs för en riktig hjälte? Varenda gång hon gör något hjältemodigt så slutar det med att hon själv måste räddas av någon annan. Inget vidare slut på hjältemodiga uppdrag direkt. Det hjälper inte hur många gånger hon läser sin favoritbok Var en hjälte varje dag av Maximal Star, och hur väl hon kan alla hjältebudorden och hur noga förberedd hon än är. Det går inte riktigt som hon tänkt sig ändå. Men den här gången, kanske...
Blodröd måne är, liksom Cassie Beasleys förra bok Cirkus Mirandus som jag skrev om på bloggen tidigare i år, en historia som ligger på gränsen mellan det verkliga och det magiska. Väldigt mycket av det som händer har inget övernaturligt inslag överhuvudtaget, men så kommer det en vändning som inte går att förklara med någon logik och läsaren får finna sig i att fantastiska och magiska saker händer. Även om inte ens huvudpersonerna i boken riktigt vet hur de ska förklara dem. Jag, som verkligen mer än en realist- än en fanastyfantast när det kommer till böcker och film, gillar det.  


lördag 7 juli 2018

Fjorton

Den här boken beskriver en enda dag. En dag i fjortonåriga Behs liv.  Beh har haft sommarlov, varit sjuk i två veckor, inte kunnat följa med på klassresan. Något förvirrad kommer hon till skolan den där dagen, det handlar om. Hanna och Emma talar om klassresan, vilka killar de spanade in, vem de kysste. Beh är utanför, lyssnar förstrött på lektionerna. Lärarens prat är något som tycks hända utanför henne själv, utan att hon lyckas ta in det. Ändå går det bra i skolan för Beh. Det är hon som brukar hjälpa Hanna, när hon glömt att göra läxan eller plugga till provet. Om inte Hanna skärper sig åker hon ut, har rektorn sagt.
Beh står i kö till cafeterian, hinner knappt fram, får kasta i sig maten,innan lektionerna börjar igen.
Dagen tycks oändlig. Ibland tänker hon på vykortet hon fått,  det med två elefanter på. Hon är så glad för det.
Annars finns en stor sorg i Behs liv. Pappa har lämnat familjen och lämnat många frågor obesvarade.
Beh har undvikit honom, men den här dagen rastar hon hunden till en granne och står plötsligt utanför pappas port. Och äntligen får han sagt det han inte förmått säga innan. Att Beh skall få ett syskon. Beh är arg, väldigt arg på pappa, att han ljugit så länge. Men dagen slutar ändå bra, han som skickat vykortet hör av sig.

Den här boken av den tyska författaren Tamara Bach, är som en lång prosadikt. Lättläst, men med ett stort innehåll.

onsdag 4 juli 2018

Mystiska gåtor

Jag har skarpt gillat boken Sant eller falskt där olika mer eller mindre sanna historier presenterats och läsaren har fått gissa sig till vilka som verkligen hänt. På nästa uppslag står rätt svar, men också en förklaring. Det är ett roligt koncept och ypperligt att använda i källkritikssammanhang och för att visa hur lätt det är att göra något sannolikt genom att blanda in hel- och halvsanningar i en i övrigt genomlurig historia.
Nu har det kommit en variant på temat. I 18 mystiska gåtor är alla berättelserna sanna men det är läsarens uppgift att föröka lura ut hur det har gått till. Jag ska ge några exempel:
På 1920-talet satt Adolf Hitler i fängelse och under den tiden skrev han flitigt på sin skrivmaskin. Resultatet blev boken Mein Kampf. Långt senare, på 1970-talet fanns det en man som drev en affär som bara sålde saker från andra världskriget. Han bestämde sig för att tillverka "originalet" till den berömda boken och lärde sig skriva med precis samma handstil som Hitler. Han lyckades sälja den förfalskade texten till en samlare, men blev avslöjad - vad var det som avslöjade honom?
I början av 80-talet lyckades den berömda magikern David Copperfield trolla bort Frihetsgudinnan i New York. Han hade ställt upp en scen med läktare. Bakgrunden till scenen var den magnifika utsikten över Frihetsgudinnan. Över statyn cirklade två helikoptrar. Så drog Copperfield för ett rött draperi så att statyn skymdes och under några minuter pratade han och det spelades hög musik. När draperiet drogs undan igen cirklade helikoptrarna fortfarande på himlen, men statyn var spårlöst borta. Så drogs draperiet för igen någon minut och när det åter drogs undan så var Frihetsgudinnan tillbaka, precis där hon alltid brukade stå. Men Copperfield hade naturligtvis inte flyttat på statyn, utan på något annat. Vad?
Det är riktigt roligt att läsa om dessa "magiska" händelser. Visserligen är vissa välkända (och kanske lite uttjatade) som den olycks- eller förbannelsedrabbade Bermudatriangeln och den fladdrande amerikanska flaggan vid månlandningen, medan andra känns nya och spännande. Det är också kul att vissa är väldigt nya och aktuella, som pranks gjorda för bara något år sedan, medan andra är hundratals år gamla.
Det här är definitivt en bok att läsa och klura över tillsammans.

måndag 2 juli 2018

De svåra frågorna

Ofta fascineras jag av alla kloka saker som både mina egna (4 & 6 år gamla) och barnen jag möter på jobbet säger. Men ibland händer det naturligtvis att jag reagerar på den totala motsatsen och undrar hur ett barn kan ha levt 6, 8 eller 11 år UTAN att ha fått lära sig, fått höra talas om, fått veta... För det handlar ju oftast inte om att de inte lärt sig, lyssnat eller tagit reda på, det handlar om att vuxna i barnens närhet inte har sett till så att det har fått veta. Det är vår uppgift att bombardera barn med bra kunskap, sådant som de behöver veta och hjälpa dem förstå allt som verkar (eller är) knasigt.
I maj jobbade jag med en läsgrupp i åk 5. Vi läste Alex Dogboy som handlar om ett gatubarn i Honduras. Alex föräldrar överger honom för att åka till USA och han rymmer från sin moster för att leva på gatan. I diskussionerna om boken kom vi in på människor som lever på gatorna i Sverige och hamnade hos de romska tiggarna. Alla i gruppen hade naturligtvis sett dem, och alla hade synpunkter på deras liv och vad de sysslar med. Jag upplevde att det fanns en del fördomar bland barnen i deras syn på tiggarna, ord som kanske inte helt lät som deras egna, och jag kunde inte bemöta dem helt och fullt just då.
Idag,  när jag läste Pejjes många frågor - tiggare, längtan och mobiltelefoner, insåg jag att detta är en bok med en hel del bra svar.
Pejje ser tiggare utanför affären, en kvinna med ett foto av två barn och när han tittar på fotot känns det som att barnen tittar honom i ögonen och vill att han ska hjälpa dem. Han förstår inte riktigt hur det här med tiggarna egentligen funkar, och frågar sina föräldrar tusen frågor, men mamma och pappa verkar inte heller riktigt veta. Han undrar hur tiggaren som är så fattig kan sitta och prata i en mobiltelefon, när de är så dyra, och vem pratar hon ens med? Om barnen där hemma i Rumänien är fattiga borde de väl inte ha någon telefon, när inte ens han själv har fått en? Tillsammans benar Pejje och hans föräldrar ut hur det skulle kunna vara, och i slutet av boken får några tiggare själv svara på frågor som varför de är fattiga, hur de kan ha telefon, om någon annan tar deras pengar och var de sover om nätterna. Boken är illustrerad av Emma Göthner, som gör till synes enkla bilder, men med väldigt uttrycksfulla ögon.
Boken är utgiven i samarbete med Stockholms stadsmission och inspirerad av deras kampanj Prata med barnen. Här finns en film och svar från både tiggare och Stadsmissionen på frågorna ovan och några till. Du kan också läsa handfasta råd och tips på hur du kan prata med barnen om tiggeri. Detta är en bok jag ska tipsa "mina" förskollärare om när hösten kommer.