Cirkusdeckarna för nybörjarläsaren - inte riktigt vad jag hoppades

Cirkusdeckarna har gjort succé på lågstadiet i många år nu, 21 böcker har det hunnit bli, och intresset verkar inte minska. Men böckerna är ganska tjocka och avskräcker de yngre. Idag packade jag upp en låda med nya böcker och fick i min hand Cirkusdeckarna och skolmysteriet i en ny serie "Lättlästa mysterier". Boken har ca 5 rader text per sida i relativt stort typsnitt, så att den ska passa för nybörjarläsarna. Jag hade höga förhoppningar när jag tog hem boken för att läsa den. Texten är, precis som i originalböckerna, skriven av Dan Höjer, men illustratören är ny. Tanken är nog att vi som läser ska känna igen personerna från Stina Lövkvists bilder, men jag tycker tyvärr inte om dem så mycket.

Och så är det historien. Det känns tyvärr inte som att den hänger ihop speciellt väl. Det är som att varannan sida saknas och berättelsen glappar. Jag vill verkligen gilla det jag läser, men det går inte riktigt. Men jag kanske bara är en gnällig bortskämd bibliotekarie, tänkte jag, och satte boken i händerna på min 7-åring. Hon läser hyfsat för årskurs 1 och tillhör således målgruppen. Dessutom brukar hon greppa handlingen bra och kunna återberätta ett händelseförlopp även när hon läst själv. Hon satte igång, och fastnade direkt på bokens första ord - Cirkusvagnarna... Nåja, så kan det ju gå. Hon kom förbi det och började läsa, men inte heller hon fick nåt flyt. Dels på grund av krångliga namn och ord, dels på grund av rörig handling. Efter 7-8 sidor tog vi paus och hon kunde då inte riktigt redogöra för vad boken egentligen handlade om.


Jag hoppas att detta bara är ett olycksfall i arbetet, att de kommande böckerna blir bättre med färre svåra ord och mer strömlinjeformad intrig. Hopp och luckor som fylls i först långt senare brukar inte funka så bra i böcker för nybörjare. En rutinerad författare som Dan Höjer borde kunna bättre.

På besök i arbetslivet

Många barn tycker det verkar spännande med olika yrken och undrar vad vi vuxna egentligen gör på jobbet. Många böcker om yrken handlar om spännande blåljusjobb eller liknande. Men nu har det kommit en serie lättlästa böcker som heter På prao. De handlar om olika barn i klass 2b som testar på olika lite mer stillsamma jobb. Miriam är på biblioteket, Melker hos en frisör och Sally på bageri. Böckerna är väldigt enkla, med 3-5 rader per sida, och vi kommer av förklarliga skäl inte på djupet vare sig när det gäller karaktärer eller yrke. Men det är underhållande små vardagshistorier humoristiskt illustrerade av Emelie Stigwan och ibland räcker det.

Alla historier får en positiv twist, Sally får med sig en hel påse kanelbullar hem, Melker får göra flätor på sin pappa och Miriam inser att det är roligt att läsa efter att hon utmanat sig själv och läst högt för en grupp förskolebarn. det har än så länge kommit ut fyra böcker i serien (av någon outgrundlig anledning köpte jag inte Ridskolan), och jag hoppas att fler titlar är på gång. Jag bygger gärna upp ett helt litet bibliotek med På prao-böcker att ta fram när förskoleklass och lågstadiets första år har arbetsliv/yrke som tema.

Nu börjar allt om igen!

Sommaren närmar sig sitt slut, terminen ska snart sätta igång och även om det finns ett vemod i detta så ändå... Peppen! Förväntan! Spänningen! Även om jag är vuxen och det är många år sedan jag slutade skolan så finns det någon inbyggd längtan efter att gå ut och handla nya kläder inför skolstarten. Lite pennor, kalender, block, VÄSKA. Idag är min första arbetsdag efter en lång semester och det är lugnt på skolan. Inne på expeditionen här intill surrar det, men ingen verkar stressad, ingen springer i korridorerna, inga ljud hörs från skolgården. Idag är det dags att komma igång, lite lugnt. Och vad kan då vara bättre än att sätta ögonen i högen med nya börja läsa-
böcker som väntade på mig.

En perfekt bok att börja terminen med för alla lärare i årskurs ett är Klass 1 Rönnen. Den handlar om Hedda som är lite nervös inför sin första riktiga skoldag. Vi får följa henne i korta kapitel som Första skoldagen, Svenskalektionen, Rasten och Utflykt i parken. En rolig liten bok, som visserligen även avhandlar sommaravslutning, vilket känns lite snabbt marcherat på 24 sidor, men ett bra tillskott till det magra utbudet av texter som handlar om att börja skolan.

Lättlästa favoriten Märta är här igen i Märta och stallkompisarna. Sommaren är slut och Märta känner sig så stolt när hon kommer till ridskolan. Hela sommaren har hon och kompisen Maja hjälpt Bea med hennes hästar. De har mockat och ridit på Beas minsta häst Karamell. När Karamell ska säljas kommer tjejerna på att ridskolan kan köpa honom. De tycker att Karamell är nästan deras, eftersom det är deras förtjänst att han kom till ridskolan, men alla ridskoleeleverna vill plötsligt vara med Karamell och ridfröken är fortfarande sur och grinig. Speciellt jobbig är Vanessa som är hos Karamell hela tiden. Dessutom börjar det en kille i ridgruppen och Maja verkar lite kär i honom. Nu är det inget kul att vara på ridskolan längre. Märta kanske borde sluta där och börja spela fotboll istället, som hennes bror vill.

I Allra bästa kompisen får Melker en ny granne. Grannen har hund och Melker får gå ut med den ibland. Hunden, som heter Rex, är väldigt lydig och gör precis som Melker säger. Det hade ju varit mysigt med en egen hund. Och efter lite tjat så får faktiskt Melker en liten valp. Jättesöt är den, men Oj, vad mycket jobb. Valpen kissar och bajsar på golver, biter sönder saker, skräpar ner. Valpen kommer ju aldrig bli som Rex...

Att ha hund kanske är jobbigare än man tror, men hur är det då med en egen drake? Eleverna på riddarskolan kommer över ett drakägg som de smugglar med till skolan och gömmer. Redan morgonen därpå kläcks ägget och en liten gullig drakunge tittar fram. Hela dagen medan Urban, Egon och Fiona har lektioner längtar de efter att titta till sin drake, men när de väl kommer upp i tornrummet där de gömt honom så har har blivit dubbelt så stor och börjat flyga. Inte så lätt att gömma längre. Men hur ska de kunna smuggla ut honom ur borgen igen utan att Rodrick upptäcker dem?


Nu hoppas jag att alla nya försteklassare kommer att kasta sig över de här böckerna om två veckor när de börjar myllra runt i biblitoeket igen. Det ser jag fram emot!