Sista delen: Viktor

Jag har tidigare skrivit om både Ellinor och Leo här på bubbel så det är väl inte mer än rätt att jag tar hand om sista delen också. Ofta läser jag bara första delen av serier, på grund av tidsbrist och mängden böcker jag borde/vill/måste läsa, men vissa serier kräver liksom att jag mular i mig dem hela. Katarina von Bredows serie om den sista skälvande tiden i mellanstadiet är en sådan.

Ellinor och Viktor har varit tillsammans några veckor nu och det är spännande och pirrigt. Men för Viktor också förenat med ångest, för hemma finns mamma och han måste till varje pris dölja hur det står till med henne. Han önskar så att han kunde berätta sanningen, i alla fall för Ellinor. Men om hon får veta så kanske Meja får veta, och om Meja vet så vet alla. Det får bara inte bli som på förra stället. Viktor vill absolut inte att folk ska börja viska, prata bakom hans rygg, eller ännu värre - tycka synd om honom. De flyttade ju för att komma bort från allt, börja om på ett nytt ställe.
Utifrån sett har Viktor allt. Hans pappa är webbutvecklare och mamman advokat, de bor i ett stort fint hus, Viktor ser bra ut och sjunger som en gud. Men oron gör att han inte kan slappna av. Han inser att om Ellinor får veta sanningen så kommer hon att göra slut, alltså får hon aldrig veta sanningen. Men det är svårt att motivera att de aldrig kan vara hos honom när de ses. Han drar till med cancer. Det är en dålig lögn om man inte vill få ömkan, men det är det bästa han kommer på i stunden.
Men det som började som en liten lögn blir snabbt en härva som det gäller att hålla i minnet för att inte bli avslöjad. Och oavsett om pappa ber honom eller inte så känner Viktor hela tiden att han måste hålla koll på mamma, både för hennes och sin egen skull. Hon får inte göra bort dem, göra livet omöjligt även i den nya stan. Det är ett tungt ansvar på en 13-åring.
Till på köpet är det Ellinors relation till Leo som han inte blir klok på, och Meja med sin vaniljdoft och sina urringade linnen som hans blick ständigt dras mot, och så ringer hans gamla kompis Johannes - han som vet allt, men inte har några spärrar - och säger att han kommer för att hälsa på några dagar.
Det hade kunnat vara ett härligt sommarlov med tjejen har är kär i, men nu känns allt istället mest rörigt och jobbigt.
Det här är viktiga böcker om svåra frågor som faktisk är vardag för många unga. Vi kanske tror att vi vet en massa saker om folk i vår närhet, men sanningen är att vi oftast inte har en aning. Ingen vet på riktigt hur någon annan människa mår, eller varför den reagerar som den gör på olika händelser. När jag läste Viktor kom jag att tänka på citatet som Nora i Skam har på sin vägg (fast det kommer ursprungligen från den skotske författaren Ian Maclaren): "Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always." Något som många, jag själv inte minst, borde tänka på lite oftare.

Ellinor

Mellan 2013 och 2015 kom Katarina von Bredows trilogi (Du & jag, Hon & han, Han & dom) om Andreas, Alicia och Kevin som går i femman och början av sexan. Nu har första delen av en ny trilogi kommit, Ellinor.

I Ellinor har vi flyttat till den allra sista månaden av mellanstadiet. Det är maj och nästan sommarvarmt redan och på Ellis 13-årsdag börjar en ny kille i klassen. Viktor vet inte hur saker och ting ska vara, till exempel att man inte bråkar med Meja i onödan.

Elli är redan innan kluven och tycker att det kan vara ganska komplicerat med kompisar. Hon är bästis med Meja, men samtidigt väldigt nära vän med Leo, och de två tål inte varandra. Leo är ganska tillbakadragen i skolan och det är på fritiden på klätterklubben och på väg till och från skolan som deras vänskap får ta plats. När Viktor börjar bestämmer Meja genast att han är söt och genom det är han tingad. Problemet är bara att Viktor verkar mer intresserad av Elli än av Meja, och Meja vill gärna vara med Viktor och bjuder med honom till klätterklubben. Fast då blir Leo sur eftersom klättringen är deras grej. Allt blir en enda röra av sårade känslor, dåliga samveten och Mejas fruktansvärda hämnd.

Var går egentligen gränsen för en lögn och hur mycket skit ska man behöva stå ut med och förlåta? Vad kan man offra för en kompis och hur mycket ska man offra för sitt eget hjärtas skull.

Jag gillar verkligen den här boken, och Ellinor. Hennes kval när hon tvingas inse att allt hon gör, oavsett vad hon väljer, påverkar andra vilket i sin tur alltid slår tillbaka på henne själv. Det är tur att hon har pappas tjej Jenny som kan lyssna så bra och så klättringen såklart, där hon kan fokusera och glömma alla virveltankar i huvudet.

Jag hoppas att följande två delar, som jag antar kommer handla om Leo respektive

Viktor, inte tar så lång tid på sig. Jag vill fortsätta läsa NU!

Skrivtävlingen

Astrid är duktig på att skriva och hon vet liksom att hon är bäst. När klassen är med och tävlar i en skrivtävling på temat Fantasi & miljö så vet hon redan från början att hon kommer att vinna. Hon har berättat om det för alla hon känner och alla förväntar sig att hon vinner. Men när det äntligen är dags att tillkännage vinnaren så är det inte alls Astrids namn som läraren läser upp, utan hennes bästis Sebs. Seb som inte ens lämnade in sin berättelse utan lät den ligga kvar i en skrynklig hög på bänken när alla andra hade lämnat in. Astrid har aldrig känt sig så dum i hela sitt liv, och efter det är allting konstigt mellan henne och Seb.

Förutom att Seb vinner en cykel så är han också med i den nationella tävlingen, där en berättelse från varje landskap tävlar. Klassen får en gemensam resa till Stockholm för att vara med vid prisutdelningen på Gröna Lund. Astrid försöker glädja sig åt resan till Stockholm, och hon försöker glädja sig å Sebs vägnar, men det går inte riktigt. Och inte blir det bättre när det kommer en ny tjej till deras klass och Seb visar ett onödigt stort intresse för henne. Men svartsjuk, det är hon inte. Det är bara det att hon och Seb varit bästisar och grannar alltid, och hon vill inte att det ska ändras.

När de äntligen kommer till Stockholm får alla i klassen stränga tillsägelser att aldrig gå iväg från de andra, utan att berätta för någon var de tar vägen. Det går såklart rakt åt skogen, när Astrid nästan omgående rusar ut från vandrarhemmet för att sedan gå fullkomligt vilse i Stockholm. Och det är med den händelsen som jag tyvärr upplever att boken blir lite konstig. Skulle verkligen en lärare, som vet att en elev är väldigt ledsen och besviken, gång på gång fråga eleven inför hela klassen om det känns jobbigt. Som här när de får veta att Sebs berättelse kommer filmas till barnprogram på TV.

"Och när Martin säger: 'Hur känns det nu då, Astrid! Tevefilm och allt. Du som så gärna ville vinna?'

'Okej, faktiskt!' svarar jag. 'Jag har kommit över det där.'
'Haha, vem försöker du lura?!' flinar Iggis.'
Då skrattar alla och gör miner. Och jag känner hur jag krymper."

Jag tycker inte det känns trovärdigt. Eller så får det vara en väldigt klumpig och okänslig lärare som har noll koll på normalt socialt beteende. Och Iggis ska dessutom föreställa Astrids kompis, men den kommentaren problematiseras inte heller och ingen verkar reagera på att det var en sjukt taskig sak att säga inför alla.

Men om vi bortser från det så är det en bra bok. Jag gillar hur Astrids känslor spelar fram och tillbaka, hur hon kämpar för att verka oberörd och verkligen försöker vara glad för Sebs skull.