Idde och HAJEN av Ellen Ekman

 Idde har velat ha en katt så länge, så länge att tillslut sa mamma JA! Men, inte för att hon tyckte det var en jättebra idé, mer för att Idde skulle sluta tjaataaa! Idde vet till exempel att katter har 32 tänder för hon har läst en massa faktaböcker i längtan och väntan på en katt. Allt är nu förberett med matskålar, godis, leksaker och rullar med klisterpapper (för att få bort hår från mammas kläder). 

När de ska titta efter en katt på katthemmet, ett hem för katter som ingen ville ha, kommer de en timme förtidigt eftersom Idde inte vill att någon annan hinner före...

Inne på Katthemmet får Idde träffa Balthazar, Sir Mixalot och Gråben de har alla en historia som vi får ta del av. Snart hamnar Idde i ett rum utan katt, är det tomt? Idde böjer sig ner och kikar in i ett litet katthus längst in i rummet, där tittar ett par gula ögon fram. Här bor Hajen säger tanten på Katthemmet. Tanten säger att Hajen inte kommer att komma fram. Men Idde vill gå närmre, hon är nyfiken på katten inne i mörkret...

Spännande och vackert om kattöden och att hitta en vän att tycka om och ta hand om. Jag älskar Ekmans skarpa iakttagelser och illustrationer av verkligheten. 

Sagor om (inte så) rebelliska katter

Efter att det kommit ut mängder med böcker om starka, självständiga, rebelliska kvinnor och normbrytande pojkar så har nu den första (mig veterligen) boken om rebellkatter sett dagens ljus. Precis som i Rebelltjejer så är katterna illustrerade av ett flertal olika illustratörer, även om tekniker och stilar inte skiljer sig lika markant åt som i föregångaren. Rebellkatter! Hjältesagor om katter med klös är en bok där ca 30 mer eller mindre kända katter presenteras varvat med kattfakta, -tips och -kuriosa. Inte så förvånande har majoriteten av katterna levt under 1900- och 2000-talen, men för övrigt är det en ganska rolig blandning. Det är bibliotekskatten Dewey och gatumusikantkatten Bob, det är katter som bott hos USAs fd. president Bill Clinton och tre av Storbritanniens premiärministrar, det är katter som rest med fartyg och skepp över halva jorden och åkt ut i rymden, som fångat möss i katedraler, räddat människor i krig och tröstat döende.
Jag som är kattmänniska gillar att läsa om katternas öden och äventyr, om hur katter har betytt mycket för många och lyckats göra sig oumbärliga i människors liv. Det kanske inte är en bok man sträckläser, men precis som de andra böckerna i samma stil så är de roliga att bläddra och läsa i mindre doser. Den enda nackdelen med boken är att jag nu blivit sugen på att skaffa katt igen, efter att ha varit husdjurslös i 1,5 år.

Katter med klös!

Jag har haft katt i snart 30 år (vilket låter helt galet eftersom jag omöjligen kan vara mer än 28), och älskar de små håriga krypen. Jag måste fortfarande böja mig ner och hälsa på de keltörstande katterna i kvarteret där jag bor, och jag vill gärna gosa lite med stallkatterna innan jag börjar rykta och göra i ordning min häst inför ridlektionen. De flesta vuxna verkar ha växt ifrån det, men inte jag. Jag blir alldeles tårögd av filmer som den här om Christian, lejonungen som växer upp bland människor, blir återförd till det vilda och sedan återser sina forna "föräldrar". Åh vad jag kan önska att det var jag!

Den enda katt jag verkar ha lite svårt för är min egen, eftersom hon nu är både senildement och inkontinent och mest går omkring och skriker samt kissar lite varstans i huset.

När jag såg boken Katter med klös i katalogen var jag således tvungen att köpa. Boken har en alldeles fantastisk framsida som går i orange med bilder några olika sorters katter, grafiska men ändå väldigt uttrycksfulla. Och de underbara bilderna finns genom hela boken, liksom den roströda färgskalan, i stort sett endast avbruten av träd och blad i olika gröna nyanser.

Författaren och illustratören Owen Davey har med ganska korta faktatexter och rikliga illustrationer framhävt en mängd saker som både förenar och särskiljer de olika kattarterna åt. Det kanske inte är den bok jag i första hand kommer plocka fram åt en elev att använda i skolarbete - då finns det enklare och tydligare böcker, men som blädderbok åt en intresserad elev funkar den utmärkt. Och jag får inte nog av bilderna...

Här kommer några bilder saxade ur boken:

Ett uppslag om jakt och jaktbeteende, som visar hur fiskarkatter kan doppa både tassar och huvud i floden på jakt efter fisk, hur leoparder släpar upp byten, långt större än de själva, i träden för att få ha dem för sig själva, hur servaler smyger sig på sina byten.

Vi får ett uppslag med rekord, snabbaste sprintern, starkaste tänderna/käkarna, största gapet, längsta svansen. Många av katterna är specialiserade till just sina förhållanden.

Det finns ett uppslag med förklädnader. Teckning och färger som utgör ett utmärkt skydd och kamouflage för att slippa upptäckt både i rollen som jagad och som jagare.

Och så skalan där det blir tydligt precis hus stor variation det finns på kattdjuren. Från de minsta på några decimeter till enorma tigrar om dryga 2,5 meter från nos till svans och 1,5 meter i mankhöjd. Imponerande!

Slutligen: gillar ni katter och kattdjur det allra minsta - låna hem den här boken och dreggla lite över bilderna (Men se till att det inte droppar på sidorna). Ni kommer inte bli besvikna!

Emre är tillbaka!

I slutet av förra året kom äntligen Emres andra handbok (den första skrev jag om HÄR), och nu har jag dessutom hunnit läsa den.

Förutom den nya klasskompisen Ömer så har Emre inga kompisar. Det är till och med så att Emre känner sig osynlig. Inte ens sådana som han gått med på fritids i tre år kommer ihåg vem han är. Ömer tycker att det är dags att Emre blir lite mer känd, och det bästa sättet att bli känd på är att göra filmer och lägga ut på Youtube. Enligt Ömer. Det enda Emre är riktigt bra på är Minecraft, så de bestämmer sig för att göra en Minecraftfilm. På bara några dagar kommer Emre vara känd över hela världen, lovar Ömer. Problemet är bara att det inte blir någon bra film. Den blir faktiskt riktigt dålig, och Ömer får lova att inte lägga ut den på nätet så någon kan se den. Istället lyckas Emres odrägliga lillebror Izzet göra en film tillsammans med sin dansgrupp och den sprider sig som en löpeld. Ömer och Emre måste ta till något annat, och Ömer har naturligtvis lösningen. Katten Mogwaii älskar Emre, och att lata sig, men till tricks och roliga filmer är hen inte till mycket nytta visar det sig. Men när Ömer väl bestämt sig för något är han som döv för alla invändningar, och han drar med sig Emre och stackars Mogwaii ut för att göra en rolig film. Dessvärre ser det mer ut som att Emre misshandlar Mogwaii än att katten gör konster och när den filmen faktiskt läggs ut på nätet blir Emre visserligen igenkänd, men snarare ökänd än känd.

Den här boken var kanske inte riktigt lika rolig som den första, men jag läste den med nöje och ser fram emot att fortsätta följa Emres och Ömers eskapader och missförstånd.

Tredje boken om Emre är redan på väg och den heter Emres handbok i konsten att fixa en fest, och förstöra en.