onsdag 18 juli 2018

Shaun Tann på Dunkers

Efter en fantastisk cykeltur från Ängelholm till Helsingborg, längs Kattegattleden, avslutade jag dagen med ett besök på Dunkers och utställningen med Shaun Tanns bilder.
Utställningen breder ut sig i flera rum och bilder ur många av hans böcker pryder väggarna. Det lönar sig att ladda ner en app som Helsingborgs stad gjort. Där kan du gå in på Dunkers och aktuell utställning. Till Tanns bilder läser olika röster upp delar av texterna ur de olika böckerna. vilket gör att upplevelsen blir större. I filmrummet visas den animerade filmen The lost thing, vilken Tann fick en Oscar för. Filmen innehåller även ett avsnitt där han själv berättar om sitt tecknande.

2011 tilldelades Shaun Tann ALMA-priset, litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.

Även om jag läst och länge tittat på bilderna i alla de böcker som presenteras ger utställningen mig en stor upplevelse. I ett av rummen, inrett i "Tann-stil" med flera av hans bilder uppförstorade på väggarna, blir jag sittande länge. På ett bord ligger visningsexemplar av hans böcker och det är lätt att sjunka in i någon av hans bilder och låta fantasin löpa fritt.

Många av hans böcker finns på våra skolbibliotek. Maria skrev om den fantastiska berättelsen om utbytesstudenten Eric här på Bubbel.
När jag gick och njöt av utställningen bestämde jag mig för att läsa och prata kring bilderna i klasser till hösten. Vilken bildskatt och fantasikälla att ösa ur!
Utställningen pågår till och med den 12 augusti.

måndag 16 juli 2018

Barnradions bokpris

Nu har det tillkännagetts vilka böcker som nominerats till Barnradions bokpris. Under sommaren är det fem ungdomar från Rosengårdsskolan som ska läsa och fundera över vilken som är deras favoritbok. Ungdomarna går i årskurs fem och sex. Till hösten möts de för att diskutera och utse en vinnare. Det är alltid intressant att lyssna till deras diskussioner och höra hur de tänker och resonerar.

.
De fem böcker som har nominerats är Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Den skrev Emelie om på Bubbel HÄR. Bok nummer två är  Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting, den nämnde Maria HÄR i ett inlägg med anledning av förintelsens minnesdag. Bok nummer tre är Risulven, Risulven av Nina Ivarsson som jag skrev om HÄR. Fjärde boken är Pojken i paddan och jag av Jonatan Järvi. Den  vet jag att flera av oss i teamet har läst men ingen har skrivit om. Den femte boken går tyvärr inte att köpa genom några av våra inköpskanaler. Det är en bok av Linda Skugge som ges ut genom en bokklubb och den bär titeln Ella och Youtube-paniken.
Jag har ju en personlig favorit bland dessa böcker. Framtiden får utvisa om vi tycker lika.

fredag 13 juli 2018

Ester Tagg och den flygande holländaren

Ester har levt hela sitt liv på Silverskedens barnhem och det har verkligen inte varit någon dans på rosor. Det enda hon har kvar efter sina föräldrar är en halv skattkarta med en bild av ett flygande piratskepp. Föreståndarinnan Stella har nogsamt sett till att inte ett enda av barnhemmets barn blivit adopterat och på deras 10-årsdagar har hon sålt dem till en närbelägen fabrik, för att få pengar till den porslinsbutik hon drömmer om att öppna så snart barnen är borta. Nu är det bara Ester kvar på hemmet och om ynka tre dagar är det hennes tur. Men Ester kan inte tänka sig något värre än att bli slav på fabriken.
När hon ska gå in med morgontidningen till Stella ser hon en bild på piratskeppet Den flygande holländaren, och det ser exakt ut som skeppet på hennes karta. Ester inser att det är lönlöst, men hon ber ändå Stella om lov att få gå till torget där det står att skeppet ska ankra redan samma dag. När hon istället blir inlåst i jordkällaren, rymmer hon från sin inlåsning och lyckas smita ombord på skeppet trots den vaktande piraten. Så snart skeppet lättat ankar blir hon upptäckt och satt att skala potatis tillsammans med skeppskocken England. Ingen av de övriga piraterna, och framför allt inte Bess som var den som höll vakt när Ester smög sig ombord och kaptenen Stålhjärta, är förtjusta över att ha en fripassagerare så det känns det skönt att ha den snälla England vid sin sida. Men varför reagerar han så konstigt när hon säger att hon heter Ester Tagg och vad är det Stålhjärta döljer för henne angående hennes föräldrar.
Ester är smart, smidig och klurig. Det är en ganska okomplicerad historia som passar den som läser ganska obehindrat, men inte vill ha en alltför tilltrasslad handling. Vissa delar går lite väl enkelt och fort förbi, kan jag tycka, men allt måste såklart inte vara superkrångligt. Och jag gillar att det är Ester som sitter på lösningen till hela Stålhjärtas bekymmer och också att hon ensam hittar skatten när den vuxna piraten misslyckas. Författaren är debutant i barnbokssammanhang och jag hoppas att hon vågar dröja lite mer i handlingen i kommande böcker.
Det här är ganska tydligt första delen av flera om Ester Tagg (jag läser på förlagets webbplats att det ska bli totalt tre) och jag ser fram emot fortsättningen då jag hoppas att Stålhjärta, sitt namn till trots, ger sig ut tillsammans med piraterna och Ester på jakt efter Esters föräldrar.

onsdag 11 juli 2018

BILDERböcker

Jag köper inte in speciellt många nya bilderböcker till mina skolor, av den enkla anledningen att pengarna alltid tar slut ändå och att bilderbokslånandet är relativt begränsat. Visst lånar förskoleklassens elever och lärare en del och ibland kommer grupper av barn från de närmaste förskolorna, men det är ändå en ganska liten del av de totala utlånen.
Men när vi med ojämna mellanrum får böcker av kulturrådet via folkbiblioteket, så brukar jag hålla ett litet öga på bilderböckerna och norpa åt mig några stycken för att på så sätt ändå utöka och förnya beståndet.
Nu senast fick jag tre stycken och dessa har jag just läst. Jag hade tänkt testläsa dem på mina barn innan jag skrev om dem, men den ena ungen har snöat in på hästböckerna om Märta och för den andra är det bara kapitelböcker som gäller just nu. Igår läste vi ut första berättelsen om superhjälten Lisa, i Handbok för superhjältar.
Det var framförallt två av de tre jag fastnade för, och kanske båda var mest för bildernas skull. Vargen, ankan & musen är illustrerad av Jon Klassen som även skrivit och illustrerat de underbara hatt-böckerna Jag vill ha min hatt och Det är inte min hatt som vår tidigare medarbetare Magdalena skrev om här på bloggen för länge sedan. Väldigt mycket i Jon Klassens bilder ligger i miner, blickar, och i skillnaden mellan vad texten säger och bilden visar. I Vargen, ankan & musen är bilden mer ett rakt komplement och inte på samma sätt en motsats till texten, men känslan, stämningen, blickarna finns där fortfarande.
Boken handlar om musen som träffar på en varg i skogen. Vargen slukar musen hel och hållen, men när hen kommer ner i magen visar det sig att där redan bor en anka. Ankan har duk på bordet och marmelad till frukostbrödet och ser ut att ha det ganska mysigt. När hen berättar att det faktiskt är bättre i magen än utanför - eftersom hen inte längre behöver vara rädd för att bli uppäten av vargen - så inser musen att det skulle kunna bli riktigt bra. Musen bestämmer sig för att stanna. Men när de firar med dans mår vargen inte alls bra, han gnäller och åmar sig och ankan och musen kommer med goda råd inifrån magen. "Ät en rejäl bit god ost. Och ett krus vin. Och några bivaxljus." Fast frågan är om det gör vargens liv så mycket bättre. Men musen och ankan får en riktig fest!

Den andra boken handlar om den lilla tjocka ponnyn Rosabel. Hon är minst av alla hästarna i stallet och hon kan inte hoppa över ett enda av hindren på ridbanan. De andra skrattar åt henne när hon försöker, och misslyckas. Men på nätterna, och ibland även dagtid, så drömmer Rosabel att hon är någon annan. Att hon är den som alla vill följa efter, den alla vill vara eller vara med, att hennes man är fin och blank och att prinsessan ska vilja rida på henne. Rosabel frågar sin mamma varför hon heter Rosabel, när hon inte ör rosa. Hon kanske inte ens gillar rosa!
Men så dyker det upp ett konstigt djur vid ridhuset. Rosabel vet inte vad det är för något och det kanske inte har så stor betydelse. Djuret tar med Rosabel ut från stallet, bort mot skogen, iväg från alla stroppiga storhästar som tycker att de är så mycket mer värda än hon. Det känns skönt att vara fri, att skena över en äng, dricka vatten ur ett vattenfall och sedan upptäcka att det inte bara är mamma Margret som letar efter henne, efter Rosabel, på stallbacken och i hagarna. Oroligt ficklampsljus dansar runt hela stallområdet.
Även här är som sagt bilderna en stor del av upplevelsen. De är mestadels ganska mörka med ett och annat ljust, ofta rosa, uppslag. Den lilla tjocka ("Det är du inte alls. Du är bara lite mullig. Och stark. Som en ponny ska vara." säger mamman) ponnyn, de uttrycksfulla ögonen och minerna. Och budskapet att du faktiskt inte behöver se ut eller vara som alla andra för att du ska vara viktig. Det är en fin bok.

Jag tror att jag behåller den hemma lite till så kanske jag kan locka åtminstone Märtaläsaren att testa en annan bok någon kväll.

måndag 9 juli 2018

Fotboll

Fotbolls-VM må vara slut för Sverige för den här gången, men intresset för fotboll lär bestå. Jag tror att önskan om fotbollsböcker är en av de mest frekventa på biblioteksråden på mina skolor. Idag när jag kom till jobbet väntade en låda med, bland mycket annat, två nya fotbollsfaktaböcker. 

I Mål! Allt du vill veta om fotboll får vi redan på omslaget veta att "Bollens snitthastighet vid ett straffskott är 113 km/h" och jag blir genast mycket tacksam över att inte vara fotbollsmålvakt. Inne i boken får vi sedan fotbollsfakta uppdelat på: den historiska aspekten av spelet; regler och fasta situationer; bollskicklighet; de olika positionerna på plan; hur klubbspel funkar; olika viktiga tävlingar och turneringar. Boken är full av både foton och olika typer av datoranimerade bilder. Jag, som är ungefär lika fotbollsintresserad som en strumpsticka, tror att den här boken verkligen kan fylla en plats bland de mer intresserade eleverna och ge dem roliga fakta att briljera med i diskussioner med likasinnade.



Den andra boken heter Proffsens bästa fotbollstrick och är en handbok i just det. 30 av fotbollens stora spelare har fått bidra med ett specialtrick som de använder sig av. På vänstersidan av uppslaget ser vi en bild av spelaren och en faktaruta om hen. På höger sida finns tre eller fyra små animerade rutor med förklarande text till hur finten eller tricket genomförs. Min totala avsaknad av både teoretisk och praktisk kunskap om fotboll gör det omöjligt för mig att avgöra om det går att lära sig tricket av bilderna och texterna, men jag kan tänka mig att en hyfsat spelintresserad person i alla fall får lite mer kött på benen än om hen bara tittar på klipp med finterna utan förklaring till vad det är som händer.


Det stora problemet med böckerna tycker jag är bristen på kvinnliga spelare. Endast tre av de 30 spelarna i boken om tricks är kvinnor, tyskarna Alexandra Popp och Dzsenifer Marozsán och (naturligtvis) brasilianska Marta. Det tycker jag är för dålig uppslutning med tanke på hur stor damfotbollen blivit på sista tiden. Även i Mål! är i stort sett alla bilder från herrmatcher och på manliga spelare. De animerade bilderna som visar taktik och spelsystem är spelargubbarna visserligen nästan ansiktslösa, men även här är det en manlig kropp som visas. Listorna på titlar och rekord i slutet av boken tar i stort sett uteslutande upp herrlagen. Endast i rutan om OS finns damresultatet med. I en bok från 2017 tycker jag definitivt att jag som läsare har rätt att kräva mer än så.

Blodröd måne

12-årige Blue Montgomery kan inte vinna. Det går inte. Oavsett vad han tävlar i, Fia med knuff eller löpning, eller att stå upp för sig själv mot en mobbare, så förlorar han. Den här sommaren innebär det att han har ena armen i gips. Hans pappa Alan däremot, är en vinnare. Alan är racingförare och vinner i stort sett alla tävlingar han ställer upp i. Och om han inte vinner gör han det med vilje för att det inte ska verka misstänkt. Efter ett uppehåll i karriären har pappan bestämt sig för att börja tävla igen och under tiden ska Blue bo hos sin farmor Eve. Eve bor i ett enormt hus i en pytteliten by med endast 340 invånare mitt ute i ingenstans på gränsen mellan Georgia och Florida. Närmsta granne är ett träsk. I huset bor också tre av Blues kusiner.
Det är nåt speciellt med släkten Montgomery, och det beror på en tvåhundra år gammal legend. Antingen så är medlemmarna i familjen födda med tur och allt går deras väg, eller med otur och olycka. Vart hundrade år, när månen blir blodröd, kan en lycklig familjemedlem försöka ta sig ut i träsket för att möta den skräckinjagande alligatorn Munch och ändra sitt öde. Snart är det dags igen och huset fylls av lycksökande släktingar från hela världen. Alla väntar på att släktens äldsta medlem, mor Myrtle, ska välja ut den som ska få försöka och under tiden försöker de på alla sätt de kan övertyga henne om att det är de själva som är bäst lämpade för uppdraget.
Blue inser redan från början att han inte har någon chans att bli av med sin förbannelse, men den nyinflyttade grannen Tumble som drömmer om att bli (super)hjälte bestämmer sig för att göra allt hon kan för att han ska klara det. Men har egentligen Tumble den tur som behövs för en riktig hjälte? Varenda gång hon gör något hjältemodigt så slutar det med att hon själv måste räddas av någon annan. Inget vidare slut på hjältemodiga uppdrag direkt. Det hjälper inte hur många gånger hon läser sin favoritbok Var en hjälte varje dag av Maximal Star, och hur väl hon kan alla hjältebudorden och hur noga förberedd hon än är. Det går inte riktigt som hon tänkt sig ändå. Men den här gången, kanske...
Blodröd måne är, liksom Cassie Beasleys förra bok Cirkus Mirandus som jag skrev om på bloggen tidigare i år, en historia som ligger på gränsen mellan det verkliga och det magiska. Väldigt mycket av det som händer har inget övernaturligt inslag överhuvudtaget, men så kommer det en vändning som inte går att förklara med någon logik och läsaren får finna sig i att fantastiska och magiska saker händer. Även om inte ens huvudpersonerna i boken riktigt vet hur de ska förklara dem. Jag, som verkligen mer än en realist- än en fanastyfantast när det kommer till böcker och film, gillar det.  


lördag 7 juli 2018

Fjorton

Den här boken beskriver en enda dag. En dag i fjortonåriga Behs liv.  Beh har haft sommarlov, varit sjuk i två veckor, inte kunnat följa med på klassresan. Något förvirrad kommer hon till skolan den där dagen, det handlar om. Hanna och Emma talar om klassresan, vilka killar de spanade in, vem de kysste. Beh är utanför, lyssnar förstrött på lektionerna. Lärarens prat är något som tycks hända utanför henne själv, utan att hon lyckas ta in det. Ändå går det bra i skolan för Beh. Det är hon som brukar hjälpa Hanna, när hon glömt att göra läxan eller plugga till provet. Om inte Hanna skärper sig åker hon ut, har rektorn sagt.
Beh står i kö till cafeterian, hinner knappt fram, får kasta i sig maten,innan lektionerna börjar igen.
Dagen tycks oändlig. Ibland tänker hon på vykortet hon fått,  det med två elefanter på. Hon är så glad för det.
Annars finns en stor sorg i Behs liv. Pappa har lämnat familjen och lämnat många frågor obesvarade.
Beh har undvikit honom, men den här dagen rastar hon hunden till en granne och står plötsligt utanför pappas port. Och äntligen får han sagt det han inte förmått säga innan. Att Beh skall få ett syskon. Beh är arg, väldigt arg på pappa, att han ljugit så länge. Men dagen slutar ändå bra, han som skickat vykortet hör av sig.

Den här boken av den tyska författaren Tamara Bach, är som en lång prosadikt. Lättläst, men med ett stort innehåll.

onsdag 4 juli 2018

Mystiska gåtor

Jag har skarpt gillat boken Sant eller falskt där olika mer eller mindre sanna historier presenterats och läsaren har fått gissa sig till vilka som verkligen hänt. På nästa uppslag står rätt svar, men också en förklaring. Det är ett roligt koncept och ypperligt att använda i källkritikssammanhang och för att visa hur lätt det är att göra något sannolikt genom att blanda in hel- och halvsanningar i en i övrigt genomlurig historia.
Nu har det kommit en variant på temat. I 18 mystiska gåtor är alla berättelserna sanna men det är läsarens uppgift att föröka lura ut hur det har gått till. Jag ska ge några exempel:
På 1920-talet satt Adolf Hitler i fängelse och under den tiden skrev han flitigt på sin skrivmaskin. Resultatet blev boken Mein Kampf. Långt senare, på 1970-talet fanns det en man som drev en affär som bara sålde saker från andra världskriget. Han bestämde sig för att tillverka "originalet" till den berömda boken och lärde sig skriva med precis samma handstil som Hitler. Han lyckades sälja den förfalskade texten till en samlare, men blev avslöjad - vad var det som avslöjade honom?
I början av 80-talet lyckades den berömda magikern David Copperfield trolla bort Frihetsgudinnan i New York. Han hade ställt upp en scen med läktare. Bakgrunden till scenen var den magnifika utsikten över Frihetsgudinnan. Över statyn cirklade två helikoptrar. Så drog Copperfield för ett rött draperi så att statyn skymdes och under några minuter pratade han och det spelades hög musik. När draperiet drogs undan igen cirklade helikoptrarna fortfarande på himlen, men statyn var spårlöst borta. Så drogs draperiet för igen någon minut och när det åter drogs undan så var Frihetsgudinnan tillbaka, precis där hon alltid brukade stå. Men Copperfield hade naturligtvis inte flyttat på statyn, utan på något annat. Vad?
Det är riktigt roligt att läsa om dessa "magiska" händelser. Visserligen är vissa välkända (och kanske lite uttjatade) som den olycks- eller förbannelsedrabbade Bermudatriangeln och den fladdrande amerikanska flaggan vid månlandningen, medan andra känns nya och spännande. Det är också kul att vissa är väldigt nya och aktuella, som pranks gjorda för bara något år sedan, medan andra är hundratals år gamla.
Det här är definitivt en bok att läsa och klura över tillsammans.

måndag 2 juli 2018

De svåra frågorna

Ofta fascineras jag av alla kloka saker som både mina egna (4 & 6 år gamla) och barnen jag möter på jobbet säger. Men ibland händer det naturligtvis att jag reagerar på den totala motsatsen och undrar hur ett barn kan ha levt 6, 8 eller 11 år UTAN att ha fått lära sig, fått höra talas om, fått veta... För det handlar ju oftast inte om att de inte lärt sig, lyssnat eller tagit reda på, det handlar om att vuxna i barnens närhet inte har sett till så att det har fått veta. Det är vår uppgift att bombardera barn med bra kunskap, sådant som de behöver veta och hjälpa dem förstå allt som verkar (eller är) knasigt.
I maj jobbade jag med en läsgrupp i åk 5. Vi läste Alex Dogboy som handlar om ett gatubarn i Honduras. Alex föräldrar överger honom för att åka till USA och han rymmer från sin moster för att leva på gatan. I diskussionerna om boken kom vi in på människor som lever på gatorna i Sverige och hamnade hos de romska tiggarna. Alla i gruppen hade naturligtvis sett dem, och alla hade synpunkter på deras liv och vad de sysslar med. Jag upplevde att det fanns en del fördomar bland barnen i deras syn på tiggarna, ord som kanske inte helt lät som deras egna, och jag kunde inte bemöta dem helt och fullt just då.
Idag,  när jag läste Pejjes många frågor - tiggare, längtan och mobiltelefoner, insåg jag att detta är en bok med en hel del bra svar.
Pejje ser tiggare utanför affären, en kvinna med ett foto av två barn och när han tittar på fotot känns det som att barnen tittar honom i ögonen och vill att han ska hjälpa dem. Han förstår inte riktigt hur det här med tiggarna egentligen funkar, och frågar sina föräldrar tusen frågor, men mamma och pappa verkar inte heller riktigt veta. Han undrar hur tiggaren som är så fattig kan sitta och prata i en mobiltelefon, när de är så dyra, och vem pratar hon ens med? Om barnen där hemma i Rumänien är fattiga borde de väl inte ha någon telefon, när inte ens han själv har fått en? Tillsammans benar Pejje och hans föräldrar ut hur det skulle kunna vara, och i slutet av boken får några tiggare själv svara på frågor som varför de är fattiga, hur de kan ha telefon, om någon annan tar deras pengar och var de sover om nätterna. Boken är illustrerad av Emma Göthner, som gör till synes enkla bilder, men med väldigt uttrycksfulla ögon.
Boken är utgiven i samarbete med Stockholms stadsmission och inspirerad av deras kampanj Prata med barnen. Här finns en film och svar från både tiggare och Stadsmissionen på frågorna ovan och några till. Du kan också läsa handfasta råd och tips på hur du kan prata med barnen om tiggeri. Detta är en bok jag ska tipsa "mina" förskollärare om när hösten kommer.

torsdag 28 juni 2018

Guldkompassen

Jag har några elever som behöver många boktips och även om jag läser mycket så har jag inte läst riktigt alla böcker i biblioteket, än... 

"Guldkompassen" av Philip Pullman är en bok som jag hållit i många gånger, men jag blev lite avskräckt av filmen med samma namn, eftersom att jag tyckte den var lite rörig. Boken är inte helt enkel att komma in i heller, men väldigt snart är jag helt fast i äventyret som Lyra och hennes vänner råkar ut för. Det blir väldigt spännande och tidvis farligt för Lyra som lär sig mycket om sig själv och andra under resans gång. Lyra är en klok tjej med huvudet på skaft, vilket innebär att hon klarar sig ifrån många bekymmersamma situationer. Det som är lite besvärligt för mig är närheten till den verkliga världen, fast författaren ändrar namn en smula på saker och ting. För min läsupplevelse hade det varit bättre att antingen ha helt andra namn på saker och företeelser, eller behålla de riktiga namnen. Där är en ju olika som tur är! I sommar läser jag nog ändå mer om Lyra i del två och tre, ”Den skarpa eggen”och ”Bärnstenskikaren”. Det kan kanske tom vara så att jag ger filmen en ny chans, en regnig dag!

måndag 25 juni 2018

Äntligen!

Nu är den här, den tredje avslutande delen om Magnus Chase och hans kamp mot, eller med?, de nordiska gudarna.

Trots att Magnus är son till asaguden Frej så dör han i den första boken, Krigarens svärd, och blir en enhärje och fast i Valhall, som otroligt nog har formen av ett hotell. Han och hans vänner har ställts inför den ena utmaningen efter den andra och nu förväntas han hindra Loke från att segla iväg på sitt skepp Naglfar och starta Ragnarök, som kommer att förinta alla nio världarna. Inga små förväntningar på en blott 16 årig kille, även om han är halvgud och har hjälp av sitt talande svärd Jack och sina kamrater från våning 19, halvgudarna Alex, hans syster Sam, Halvdan, T.J och Mallory. Dvärgen Blitz och alven Heath är också med.

Frej bistår sin son med ett magnifikt vikingaskepp, praktiskt ihopfällbart till en näsduk. Dessvärre är det inte direkt omärkligt när det väl är uppfällt, det är helt neongult! De döper skeppet till Mikillgulr, som betyder Stor gul, och ger sig iväg. Eftersom att de ska ut till havs så ber de Percy Jackson om råd, som han gärna ger.

De har knappt hunnit mer än att ta sig ut från Valhall när de råkar ut för trubbel. De står på däck och går igenom vilka ledtrådar de har för att klara av uppdraget, då havet plötsligt börjar bete sig som om någon dragit ut badkarsproppen ur Massachusets Bay. Som om inte det var nog så kröns kanterna av nio jättekvinnor av is och vatten. Skeppet sugs ner i en virvel och när besättningen kommer till sans igen upptäcker de hamnat i Ägirs, havsgudens, mjödkittel. I vanliga fall är det inga problem, havsguden är numera mycket mer civiliserad än förr och dödar inte de som råkar hamna hos honom. Problemet är att Ägir har lovat sin fru Ran att döda Magnus eftersom att han lurade henne förra gången de möttes...

Det jag verkligen gillar med Rick Riordans böcker är den härliga humorn som  avspeglar sig dels i kapitlens namn men även i berättelserna och att han levandegör mytologin och dess olika gudar. Åtminstone jag behöver under tiden kolla fakta för att jag blir nyfiken på att lära mig mer.







tisdag 19 juni 2018

Pojken under bron

För nästan exakt ett år sedan skrev jag här på Biblioteksbubbel om boken Flickan på hotellet. Det är Katarina Wennstam som är författaren och nu har del två i serien om tjejen Alex Skarp precis kommit. Denna bok heter Pojken under bron. Böckerna går mycket bra att läsa fristående men Alex Skarp och hennes kompisar förekommer i båda böckerna.

Pojken under bron börjar med att Alex, hennes pojkvän Noah och hennes killkompis Charlie är på en fest. Alex och Noah lämnar festen tillsammans. Nästa morgon får de reda på att en kille som också var på festen och som är kompis med Charlie har blivit misshandlad till döds på väg hem i sommarnatten.

Charlie mår fruktansvärt dåligt och Alex märker att det är saker och detaljer som Charlie inte berättar för henne. Det är väl inte så att Charlie är inblandad i misshandeln på något sätt?

Boken skildrar polisarbetet och vi får vara med vid rättegången mot de misstänkta. Detta är ett intressant och trovärdigt inslag i boken, man får på ett realistiskt sätt följa polisens och åklagarnas arbete vid denna typen av fall.

Katarina Wennstam skriver om aktuella samhällsproblem i sina böcker, både i böckerna hon skrivit för vuxna och i hennes ungdomsböcker. Hon skriver ofta om könsnormer, om machoideal och om sexuella övergrepp. Detta är viktiga frågor för unga att fundera på och att diskutera, kanske tillsammans med vuxna.

I en skolavslutningsscen i boken sjunger skolkören Lalehs underbara låt Goliat. Textrader som "Vad var det vi sa, när vi sträckte ut våra armar..." "Vi ska bli stora, vi ska bli mäktiga” och ”och vi ska aldrig skada varandra mer och vi ska slåss vi ska slåss mot Goliat..."  passar så otroligt bra som soundtrack till denna bok där en ung människas liv släcktes så fruktansvärt onödigt och alldeles för tidigt. 

Pojken under bron passar bra för unga vuxna, dvs ungdomar mellan 15-20 år.

Hur mycket kan en bibliotekarie läsa, egentligen?

Att visa att vi vuxna också läser - att det inte bara är något vi konstigt påfund vi prackar på barnen  - är en viktig del i att göra barnen till läsare. Det handlar inte om att lära sig läsa. Det handlar om att bli en läsare, att tränga genom det praktiska, tekniska med läsandet, komma förbi kämpafasen och kunna ta till sig en berättelse utan ansträngning. Eller okej, ibland är det ansträngande för mig också, men numera vet jag att det oftast lönar sig att göra den ansträngningen, jag vet att jag får nåt ut av det i slutändan. Lön för mödan! Och vi måste visa barnen att den fasen finns där bakom allt kämpande.


Jag har under hela läsåret haft en Läsvägg där jag sätter upp bilder av vad personalen på skolan läser. De mailar, säger till mig i förbifarten eller lägger upp en bild i skolans facebookgrupp och så skriver jag ut bilderna och sätter upp tillsammans med ett foto på personen. Väggen är helt överfull, men just eftersom den också är full av bilder på personerna så väljer jag, i sann gdpr-anda, att inte publicera den här.
Men nu har jag fått en ny idé. Jag kommer att sätta upp bilder på alla böcker jag läser på ett annat ställe. Alla böcker, från bilderböcker och börja läsa via mellanålders- och ungdomsböcker till vuxenböcker, ska få en liten bild och en plats och de får sitta kvar där under hela året. Jag har gjort det till en utmaning för eleverna också. Om det är någon som kan klå mig i läsning, alltså som läser fler böcker än jag under året, då får de ett fint pris. Men de måste ju kunna bevisa det på något sätt, som att berätta eller skriva en recension eller liknande om böckerna.
Jag har gått ganska hårt ut nu i juni och haft förmånen att ha kunnat lyssna på flera böcker medan jag har återlämnat och ställt upp alla högar med böcker, gallrat gamla böcker och våttorkat hyllor och annat sånt dödstrist arbete. Jag vet att det kommer månader då jag knappt får i mig en enda bok. Sån är jag - periodare.
 För att vara tre veckors läsning är det ganska imponerande. Om jag får säga det själv. Och det får jag ju eftersom ingen kan säga emot mig. Jag har redan skrivit ut ytterligare ett antal framsidor på sådant jag har tänkt läsa, men de får snällt ligga och vänta tills jag iaf har påbörjat böckerna.


Men när jag ser hur helheten ser ut än så länge, ser det ju inte mycket ut för världen... Plats för påfyllnad. Utvecklingspotential. Rum att växa...
Det blir verkligen intressant att följa väggen under läsåret, fram till nästa sommar. Hur många böcker kommer jag att ha läst? Hur många av dem kommer jag att komma ihåg? Hur många vuxenböcker och hur många barnböcker blir det egentligen under ett år?


Jag har alltid varit lite avis mot dem som har läsböcker där de fyllt i allt de läst sedan de var barn, med en liten sammanfattning och kanske ett betyg. Men jag har aldrig varit så organiserad och även de gånger jag har försökt skriva upp allt jag läst så har jag misslyckats och glömt efter ett tag. Men den här väggen kommer jag ju inte att kunna missa. Nu måste jag skärpa till mig! Nu är det ju TÄVLING!


Häng gärna på, utmana mig! Hur många böcker läser du under ett år?

måndag 18 juni 2018

Inte din bror av Malin Stehn

Abbe är 15 år och går i åttan. Han är ganska ensam sedan hans två storasyskon har flyttat hemifrån.  Abbe har börjat hänga en del med Rasmus och det känns bra även om han inte gillar allt Rasmus gör. Han får följa med Rasmus på fester och det är kul speciellt om Rebecka är där. Rebecka och Abbe har gått i samma klass sedan förskolan och Abbe kan inte förstå att han inte har upptäckt förut hur söt Rebecka är.

En kväll berättar Abbes föräldrar att de har bestämt att en kille från Solgården, kommunens hem för ensamkommande flyktingar, ska flytta hem till dem. Abbe blir helt stum! Ska det flytta hem en okänd kille till hans hus?! Varför har inte hans föräldrar frågat honom? Abbe blir jättesur han tycker bara detta blir jobbigt. Vad ska Rasmus säga? Rasmus vars pappa har blivit av med jobbet eftersom hans arbetsgivare har anställt en (billig) invandrare istället.

Hossein flyttar in hos familjen och Abbe tycker allt är konstigt. Vad gör en kille i hans egen ålder i huset? Hossein är inte hans bror och Abbe tänker inte engagera sig ett endaste dugg i honom. Det får hans föräldrar göra.

Sommarlovet kommer och familjen ska åka till Dalarna de första veckorna. I två veckor ska Abbe tvingas att dela rum med Hossein. Semestern i Dalarna bidrar så småningom till att killarna får lite kontakt ändå. Hossein kan inte simma och han är livrädd för vatten. Abbe hjälper Hossein att övervinna sin vattenrädsla och han inser förvånad att han tom tycker det är kul att umgås med Hossein. Något annat som känns bra är att Rebecka har börjat att messa med honom. Vad menar hon med det egentligen?

Malin Stehns nya bok Inte din bror är en spännande, välskriven och bra ungdomsbok om komplexa kompisrelationer och om en trevande förälskelse. Men det är den härliga relationen som till slut växer fram mellan Abbe och Hossein som gör att jag ger denna bok ett riktigt toppenbetyg.


fredag 15 juni 2018

På gränsen mellan barn och vuxen

Den senaste veckan har jag läst två ungdomsböcker för elever som definitivt är äldre än de jag jobbar med. Fantastiskt roligt som omväxling från alla mellanålders- och börja läsa-böcker som jag brukar sätta i mig.
Böckerna har, insåg jag efter ett tag, väldigt många likheter. Och säkert ännu fler olikheter... Böckerna är båda inlästa av sin respektive författare. Böckerna handlar om 17-åriga tjejer, på gränsen mellan barndom och vuxenhet. Båda huvudpersonerna har frånvarande mammor - även om skälen skiljer sig åt. Båda känner stort ansvar för sina pappors väl och ve. Båda känner sig annorlunda än sina jämnåriga. Båda blir kära. Båda böckerna är väldigt bra!


Så vilka är då böckerna?



Men medan Jorinde i Tionde våningen bor ensam eftersom hennes mamma hittat kärleken och flyttat till USA och pappan är deprimerad och bor i sommarhuset i skärgården, så bor Liv i Inuti huvudet är jag kul ensam med sin pappa eftersom mamman dog i en bilolycka när Liv bara var 2 år.

Jorinde får ofta höra från sina klasskompisar att hon lever ett lyxliv. All denna frihet, ingen som tjatar, en hel fyrarumslägenhet för sig själv. Men för Jorinde innebär det också att ingen annan städar, ingen har handlat mat när hon kommer hem, inte lagat den heller, förresten. Ingen frågar hur hennes dag har varit, småpratar om allt och inget, frågar om hon vill ha en kopp te på kvällen. Allt det där vanliga familjegyttret, på gott och ont, får hon klara sig utan. Och så är det pengarna. Jorinde har aldrig några pengar. Hon äter snabbnudlar, vita bönor i tomatsås, billigt pålägg som leverpastej. Och hon skulle aldrig drömma om att skippa lunchen i skolan - gratis mat fem dagar i veckan! Fast det där med pengarna kan hon ju inte erkänna för någon, för hon vill ju inte att de ska tänka illa om hennes föräldrar.
Inte ens bästa kompisen Agnes, som tillbringar så mycket tid tillsammans med Jorinde, verkar förstå vidden av den ensamhet hon känner. Och allt hade väl tuffat på som vanligt om det inte hade varit för Emanuel. Han bara dyker upp på en fest som Jorinde och Agnes har och har får med sig (okej, han tar) en kristallkula i brunt glas som tillhör en kristallkrona som en gång hängt på Jorindes morfars fars skepp. Jorinde älskar den där kristallkulan och hon vill såklart genast ha tillbaka den, men istället råkar hon bli kär i Emanuel. Och Jorinde känner mer och mer att tyngden av alla människor som behöver henne håller på att bli för stor. Mamma i USA vill att hon ska komma dit över jul, och vill att Jorinde ska klara och kanske till och med älska sitt nya fria liv. Pappa ute på sin ö behöver muntras upp, hindras från att ta livet av sig och kan ju inte lämnas ensam hela julen - hur skulle han överleva det? Agnes blir svartsjuk när Jorinde blir kär i Emanuel, för hur ska hon klara sig om Jorinde bara håller på att kärar hela tiden. Och dessutom tycker Agnes att Jorinde daltar alldeles för mycket med sin pappa. Jorinde dras år fyra håll samtidigt och hinner aldrig riktigt fundera över vad hon själv skulle vilja. Ständigt dåligt samvete och en känsla av att det är alla andras tur nu, hon måste själv stå tillbaka lite.

Livs liv ser helt annorlunda ut. Hon har precis flyttat med sin pappa från lägenheten i Stockholm till ett stort gammalt ruckel utanför det lilla samhället Ingelstad, utanför Växjö. Pappan växte upp i Ingelstad och hade alltid drömt om det där specifika huset, och plötsligt en februarimorgon står Liv på busshållplatsen på landsvägen och väntar på bussen till sin nya gymnasieskola. Liv avskyr det. Hon har alltid varit fruktansvärt blyg, en liknelse som hon ofta använder om sig själv är "stum tomat" och allt hon gör och säger analyseras i det oändliga, in i minsta detalj. Redan den där första dagen gör hon sig bilder av medresenärerna på bussen. Det är Candycrush - tjejen som troligen kommer från Syrien och inte kan svenska än, hon ser sur ut och spelar sammanbitet cc hela vägen in till Växjö. Det är portföljmannen, lärarkvinnan och så Dostojevskij som går på i Ingelstad, och som kallas så eftersom han håller på att läsa en roman av författaren.
Liv säger helst ingenting alls och rasterna blir ett veritabelt helvete. Hon tackar nej till att följa med till cafeterian, hon genomlider luncher, hon håller sig på sin kant och flyr in på toa. Men så börjar Candycrush prata med henne på bussen en morgon, och det visar sig att hon inte alls kommer från Syrien och att hon kan svenska alldeles felfritt, och det verkar heller inte som att Alia, som hon verkligen heter, bryr sig så mycket om att hon får sköta konversationen alldeles själv. Liv kan bara tänka på hur otroligt freakig hon måste framstå i Alias ögon, men Alia verkar inte bry sig om det heller.
När det är dags för grupparbete på franskan så hamnar Liv tillsammans med Dostojevskij, som i verkligheten heter Gunnar. Hon beklagar honom, inuti sitt huvud, eftersom grupparbete och muntliga redovisningar verkligen inte är hennes grej, men han verkar inte heller förstå vidden av hur freaky hon är. Han föreslår saker, planerar och bjuder hem henne till sig för att jobba färdigt. Liv kämpar, verkligen kämpar, för att verka lite normal, men när hela redovisningen inleds med total dödsångest och Liv svimmar mitt framför hela franskaklassen gör hon det enda möjliga. Hon slutar gå till skolan.




Båda böckerna känns så känslomässigt trovärdiga. De ständiga tankarna på att vara, eller i alla fall verka, normal. Övertygelsen att folk runt omkring bara råkar vara snälla ibland fast de egentligen inte gillar en. Att hela tiden ta hänsyn till alla andras känslor/viljor/behov till den grad att de egna känslorna/viljorna/behoven blir alldeles suddiga. Att alltid tänka på hur andra uppfattar en. Att aldrig kunna säga allt eftersom det skulle få alla runt omkring att springa iväg vilt skrikande. Att tvingas ljuga för de som betyder mest eftersom sanningen är så jobbig.
att definiera vem böckerna passar för är såklart alltid svårt, men jag skulle säga att alla från 14 år kan läsa dem med behållning. Tonårsföräldrar bör nog faktiskt göra det.


ps. Maria skrev om Tionde våningen tidigare i våras.

torsdag 14 juni 2018

Stina Wirsén på teckningsmuseet i Laholm

En varm helg var jag på en minisemester i Laholm men omnejd. Laholm är en fin liten stad, med en vidunderlig utsikt mot Lagan. Det är dessutom nära till havet och fina vandringar inpå knuten.
I Laholm ligger teckningsmuseet, Nordens enda med en samling på mer än 20 000 teckningar. Museet är inrymt i den gamla brandstationen.
Helgen jag var där öppnade sommarens utställning med Stina Wirséns bilder, som pågår fram till den 9/9.
Kanske tänker vi främst på Stina Wirsén som skaparen av de fina småbarnsböckerna såsom Vem är bäst? Eller kanske de hon gjort i samarbete med sin mamma Carin Wirsén med bl.a. pärlan Leka tre.







Men hennes karriär har så många fler skatter.I utställningen finns bilder från hennes tid på Dagens Nyheter och samarbetet med operan och modevärlden.








Länge blev jag stående framför några teckningar som var så mycket starkare i färgvalet än vad som är brukligt för Stina Wirsén. Budskapet i teckningarna är också djupt berörande och har varit publicerade i DN i samband med artiklar om #Metoo.








Även teckningar från materialet som under våren skickades ut till alla skolor från Brottsoffermyndigheten fanns med. En bok och samtalskort tänkta att användas i samtal med utsatta barn där vuxna brister i sin omvårdnad.






Under dagen hade små och stora barn möjlighet att delta i en workshop tillsammans med Stina Wirsén.





Titta in på museets webbplats för att se vilka dagar utställningen är guidad och när det finns sommarlovsverkstad, riktad mot olika åldersgrupper.




Regnbågsfärgad, drömlik enhörningskokbok

Enhörningar är väldigt populära i Tyskland upptäckte jag när familjen var på semester i Hamburg i påskas. Jag gillar enhörningar och hoppas att trenden kommer hit också!
Ett smakprov i flera bemärkelser är boken "Enhörningsmat" skriven av Sandra Mahut.

Med mat och bakverk som skimrar i regnbågens alla färger och glitterströsslet nästa dammar ut från sidorna så är det otroligt lockande att testa recepten. Det finns recept i olika svårighetsgrader, så alla kan lyckas! Låt dig inte avskräckas, även tårtan på framsidan är bakbar, jag lovar!







Årets medarbetare är skolbibliotekarie!

Vår  fantastiska kollega Christina har mycket välförtjänt blivit utsedd till Årets medarbetare i kommunen. Vi andra i gruppen, som vet vilket oerhört jobb hon gör tillsammans med oss och tillsammans med alla sina lärare och elever på Skönadal, hurrar och jublar.
Så här lyder motiveringen:
"Christina gör en fantastisk arbetsinsats varje dag för Skönadalsskolan och för Kävlinge kommun. Med djupt engagemang, kunnande och initiativförmåga har hon bidragit till en enastående utveckling av skolbibliotekets roll för att stimulera och fördjupa elevers lärande och måluppfyllelse i ett brett perspektiv. Hon tar emot studiebesök, föreläser, instagrammar och bloggar för att bidra till ökad läsning och litterär kompetens bland barn och unga. Christina tar initiativ till kollegialt lärande för såväl lärare som för skolbibliotekarier kring lässtimulerande insatser, kritisk användning av nätet och andra kulturella inslag. Detta har lett till utmärkelser såsom Årets skolbibliotek, Årets skolbibliotekarie och Skolbibliotek i världsklass för att nämna några. Hon är en lysande förebild för alla som arbetar i skolan med sitt starka fokus på litterär och kulturell bildning."

fredag 8 juni 2018

Terminsavslutning

Nu närmar sig sommarlovet med stormsteg, så även för oss skolbibliotekarier. Idag var sista fredagsmötet för terminen och vi passade på att se Jane Austen utställningen på Kulturen i Lund. Jag kände efter en liten stund att jag behöver läsa om böckerna, och kanske se om ”Stolthet och fördom” med Colin Firth som Mr Darcy från 1995, om det kommer en regnig dag i sommar, eller kanske en solig dag också funkar...

Utställningen består av dräkter från film och TV-inspelningarna av böckerna, så de är inte riktigt så antika som om de skulle kunna vara. Men så fina de är! Så många detaljer, rosetter, spetsar och broderier! Det går också fint att prova en bahytter eller hatt, varför inte ta en selfie med 1800-talskänsla?!

Vilken är din Jane Austenfavorit?






onsdag 6 juni 2018

Sommarläsning


Just nu håller vi skolbibliotekarier på att propagera för sommarläsning genom mängder av bokprat, massiva utställningar med boktips och reklam för folkbibliotekens satsning Sommarboken, runt om på våra skolor.
Förstå att jag blev glad när jag fick nys om att Sveriges Radio sände 90 minuter, om vikten av att läsa i allmänhet och att hålla i läsandet under sommaren i synnerhet, på nationaldagens morgon.
Programledaren Ylva Karlsson samtalade med Kristian Vasenius 13 år och entusiastisk fantasyläsare. Han hade lyckan att ha en läsande pappa som läst högt och tipsar om lämpliga böcker.
Gymnasielärare Jenny Edvardsson kom också till tals och hon berättade om hur hon jobbar med läsning tillsammans med sina elever. Hennes sätt att arbeta passar på alla stadier i skolan. Jennys blogg är mycket rolig att följa. Hon menar att det gäller att möblera med böcker hemma och i skolan, låta dem ligga i högar och skyltas upp fint. Att alltid ha med sig böcker synligt. Att låta eleverna vara med och bestämma över inköp bland annat.
Vidare deltog Bodil Alvarsdotter barnbibliotekskonsulent. Hon kom med många kloka tankar och berättade bland annat om folkbibliotekens satsningar på digra sommarlovsprogram och sommarboken. Fast lite trött blir jag allt när hon (inte den första) klagar över att biblioteken inte när alla barn och ungdomar. JO Bodil, vi skolbibliotekarier gör det. Därför är vi ju så viktiga. Detta trots att hon har ett förflutet som skolbibliotekarie. Och Bodil det har ändrat sig sedan du var i skolans värld. Många skolbibliotek lånar ut sina böcker även över sommaren.
Den sista gästen var forskaren Martin Ingvar. Trots att han var oförskämd mot både lärarkåren och Skolverket sa han en del som var klokt. På frågan från Ylva om vad en förälder bör tänka på vad gäller barn och ungdomars läsning kom snabbt fem goda råd:
Läs själv, Läs och ha roligt, Läs för dina barn, Ha tålamod och lyssna när ditt barn läser och Resonera om vad som sägs i texten.
Alla var överens om att det krävs stöttande vuxna, att bli en läsare med flyt är en arbetsam process som är a och o för barnets framtid. Alla har inte dessa vuxna kring sig men det finns surrogatföräldrar att tillgå. Förutom alla duktiga bibliotekarier och entusiastiska lärare då, tipsade Martin om Jagharläst.se och Bodil om Barnens bibliotek.







tisdag 5 juni 2018

Börja krypleta!

Nu vill jag inte jobba mer, utan packa min ryggsäck med termos, lupp och boken Börja krypleta! En guide till småkrypens värld. Det är en helt fantastisk bok som trädgårdsingenjören Cecilia Ottenby har skapat.

Hon guidar oss genom fem olika biotoper, trädgården, ängen, skogen, heden och sjön. På ett mycket pedagogiskt sätt berättar hon både i text och bild vad vi ska kika efter . Dessutom finns det avsnitt där hon förmedlar  fantastiska anekdoter. Jag trodde att jag sett några av världens största myrstackar på Tjörn, men icke. "Världens största myrsamhälle sträcker sig från Italien till Portugal. Samhällets gemensamma myrstack är 6000 km lång!"

Bara att läsa alla finurliga namn på insekterna... gurkspindel, ormhalsslända, rutad dansfluga, svart dödgrävare och silvermunstekel gör att fantasin sätter igång.

Boken har innehållsförteckning och längst bak en ordlista. Bak i boken finns även ett avsnitt med rubriken "Det här kan du göra".
Det är en otroligt vacker bok och mycket viktig för förståelsen av hur vi bör behandla vår arma jord.




måndag 4 juni 2018

Handbok för ett begagnat hjärta

Jonny har varit sjuk i hela sitt liv. Han har från och till bott på sjukhus under alla år och nu är det riktigt illa. Jonny har ett allvarligt hjärtfel och nu har det blivit akut. Om han inte kan få ett nytt hjärta kommer han inte att överleva länge till. Jonny förstår att chansen att man hittar ett friskt hjärta som kommer från en ung person och som matchar hans värden är minimal. Det är också jobbigt att tänka på att om detta ska hända måste en annan ung människa dö.

Leo och Niamh är tvillingar men väldigt olika. Medan Leo är populär och den duktiga, både fysiskt och i skolan är alltid Niamh nummer två. Leo är inte heller alltid så kul att ha som tvillingbror, han retas och glänser på Niamhs bekostnad.

Så händer det fruktansvärda. När Leo och Niamh utmanar varandra på att klättra uppför en brant höjd så faller Leo. Niamh tappar greppet om hans hand när hon försöker få tag på honom. Leo faller illa till marken. Efter en evighetsväntan på sjukhuset ställs familjen inför faktum. Leo är hjärndöd, han kommer aldrig att vakna upp igen.

Plötsligt finns det ett perfekt hjärta till Jonny. Han opereras och kan ganska snart flytta hem igen. Nu ska Jonny försöka att leva ett helt normalt liv med skola, kompisar och vanliga (små) tonårsproblem.

Det vanliga livet blir svårt för Jonny. Han tänker mer och mer på vems hjärta det är han han i kroppen.

Handbok för ett begagnat hjärta av Tamsyn Murray är en sorglig men mycket bra ungdomsbok. Den passar bra för högstadieelever.

onsdag 30 maj 2018

Ett ovanligt möte en vanlig måndag


Tänk dig en hängmatta mellan två träd i en sommarfin trädgård. Där i hängmattan ligger en ung tjej uppallad med kuddar och filtar. Hon har datorn på magen och skriver nonstop. Det är lite obekvämt och handlederna värker efter en stund… I trädet hänger högtalaren där musiken ljuder. Mobilen inom räckhåll så att hon kan ringa syrran efter ännu en smörgås. Så ser Ebba Hyltmarks favoritplats ut när hon skriver.

En helt vanlig måndag var jag nämligen med om ett ovanligt möte. Jag hade stämt träff med Ebba Hyltmark, författare till Alla suger och det är ingens fel. Boken är fantastiskt bra, läs vad Emelie skrev HÄR på Bubbel.
Ebba går sitt första år på gymnasiet, men boken började hon skriva på redan i sjunde klass. När den väl var klar i sitt första utkast, ett och ett halvt år senare var det bästa kompisen Charlie som var den första som fick läsa den i sin helhet och komma med synpunkter. Om jag förstod saken rätt var det även han som pushade på att Ebba skulle försöka få den utgiven.
Även Ebbas mormor betydde mycket. Hon som hjälpte Ebba 8 år med första boken genom att låna ut dator, fungera som stavningsexpert och bistå med utskrift. Efter att Ebba tecknat framsidan var det dags för uppläsning för familjen. Fortfarande ivrigt påhejande och stöttande. Men nu var det mer allvar. Mormor letade upp förlag och manus skickades iväg. Det var varken det första eller andra förlaget som tackade ja men det gäller att inte ge upp. Det var Brombergs som hade den goda smaken att tacka ja och nu har chansen att få ge ut flera böcker av denna fantastiska tjej.



Ebba sitter mitt emot mig på Ebbas skafferi i Lund (var annars ;) och pratar om sitt författarskap. Ögonen lyser och när hon blir ivrig gestikulerar hon livligt med händerna. Det här är en effektiv tjej som utnyttjar helger och lov till skrivande. Det fungerar även utmärkt att skriva samtidigt som hon är speaker på en idrottstävling.
Hon menar att det finns många fördelar med att vara (nästan) jämngammal med de hon skriver om. Tonen blir äkta och det finns många kompisar att låna repliker och beteenden ifrån. Jo, hon frågar alltid om det är ok.
Det är spännande att höra hur hon jobbade tillsammans med förlaget från den första versionen till att ett drygt år senare kunna fira en färdig och utgiven bok. Mycket har förändrats, slutet är helt annorlunda och personporträtten har fördjupats. Vissa avsnitt har hon fått jobba mycket med. I början var det här en rolig process men i slutet när det handlade om specifika ordval och kommatecken var det mindre kul.
Ebba, är precis som huvudpersonen Li, en stark tjej som vet vad hon vill. Förlaget kom med olika förslag till omslag, ” de sög verkligen”. Det slutade med att en av Ebbas kompisar fick agera modell och en annan skötte fotograferandet. Jag gissar att Ebba själv inte var inaktiv utan regisserade det hela. Sen fick hon ändå kompromissa med färgsättning och annat. Men nästa gång…

Vi pratar i gott och väl en timme och det är spännande att höra henne berätta om valen av namn, hur hon visualiserat personerna, Lis musiksmak och mycket annat.
Extra roligt är det att höra att bok nummer två finns i ett första utkast och att den rör sig i samma universum. Den som läst hennes första bok kommer att le igenkännande åt vissa detaljer även om den handlar om andra personer på Lis högstadieskola. Jag förutsätter att förlaget är beredda att ge ut även den här boken. Ännu roligare är det att tredje boken finns… i Ebbas huvud.

Ebba säger att Li är en udda fågel, inte alltid så trevlig och det är bara att hålla med. Men Li är en stark tjej som vet vad hon vill och kämpar för att det så ska förbli. Det finns flera mycket starka partier i boken, läs om hur ett övergrepp etsat sig fast i Lis medvetande på sidan 228 till exempel.

Till sist två lästips från Ebba: We were liars av E Lockhart vilken hon läste och grät floder på slutet. Maria skrev om den svenska utgåvan Kanske är det allt du behöver veta HÄR på Bubbel. Boken finns nu på min sommarlista.
Boktips två Som eld av Sara Lövestam. Det är bara att hålla med, den skrev jag om HÄR.

Har du nu mot förmodan inte läst Alla suger och det är ingens fel ännu så vänta inte. Vill du lyssna till Lis favoritlåtar under läsningen hittar du listan HÄR.



”Det blev så tomt efter att vi skrivit mycket i skolan, men då kom jag på att jag kunde fortsätta själv på fritiden. Men det var först när jag började läsa på allvar som mina egna personporträtt blev levande.”


måndag 28 maj 2018

Internationella mensdagen 28/5

Idag uppmärksammas mens och det hinder som bristen på rent vatten, mensskydd och toaletter (med lås) innebär för flickor över stora delar av världen. Om flickor inte på ett säkert sätt kan byta mensskydd i skolan kan de tvingas stanna hemma och missa flera skoldagar varje månad, vilket leder till svårigheter att nå målen och ta sig vidare till högre studier. Det här är inte en fråga för den enskilda flickan, det här är ett enormt samhällsproblem för de länder där halva befolkningen riskerar att inte kunna fullfölja sin skolgång på grund av mens.
Det kanske inte låter som en stor grej för oss här i Sverige, men i stora delar av världen är mensen extremt tabu, många flickor vet inte varför det kommer blod och de vågar inte prata med sina föräldrar om det. Istället för hygieniska bindor används tygtrasor eller blad, vilket kan leda till infektioner. Okunskapen kan också leda till att pojkarna i klassen retas så mycket när flickorna har mens att de hellre stannar hemma.
Ett stort problem för de menstruerande flickorna än ändå tillgången till, eller bristen på, vatten. Därför har Water aid de senaste åren producerat mensfilmer lagom till 28/5. Ett år handlade den om hur reklamfilmer för mensskydd hade sett ut om det var män som fick mens. Den här listfilmen är ett annat exempel:






På skolbiblioteken finns det naturligtvis böcker som handlar om mens.
Här hittar du några av dem.