fredag 16 november 2018

På tal om Astrid Lindgren...

... så blev jag mycket berörd av artisten Stor som är med i årets upplaga av "Så mycket bättre" på TV4.

Stor tolkar en av Linnea Henrikssons låtar, "Säga mig". Han har gjort om texten till sin egen och berättade innan den framfördes att han skrivit låten till sina systrar. Systrarna är de som hållit honom "flytande" när livet varit tufft, jobbigt och svårt. Stor berättade fint och mycket berörande om sina systrar. Precis innan han började sjunga sa han att han hade klippt in systrarnas favoritfilm i sången.

När vi sedan så småningom i låten hörde Astrid Lindgrens berättarröst från filmen "Ronja Rövardotter" var det många tårar som började rinna, så även mina.

Så här sa Linnea Henriksson själv om framträdandet:

– Att han samplar in Ronja Rövardotter, där brast det för mig. Ronja, Pippi, Lotta på Bråkmakargatan och alla de här Astrid Lindgren-karaktärerna som jag har gått hand i hand med på gatorna i Halmstad och känt att när man inte riktigt vet vart man ska, så har man haft de där jättestora personerna vid sin sida, säger Linnea Henriksson. (Aftonbladet 2018-11-03)

Att förstå hur mycket Astrid Lindgren har betytt och betyder än idag för så många människor går bara inte.

Lyssna ordentligt och njut!




torsdag 15 november 2018

Barns rätt

Musik i Syd anordnade en dag om Barns rätt, med anledning av att Barnkonventionen kommer att bli lag i Sverige i januari 2019. Programmet var varierat med flera aktiviteter där barn och unga var aktiva, musikprogram av olika slag och forskarröster.
Det som gjorde störst intryck på mig var Elisabeth Arnérs föredrag. Hon är forskare och lärarutbildare. Elisabeth berättade om de samtal hon haft med äldre förskolebarn, om deras tankar och funderingar. Vi vuxna måste ge barn tid att förmedla sina tankar och att samtala var hennes budskap. Hon har skrivit ett flertal böcker i ämnet. Jag kommer att läsa och lära mer.

Att jag var på den här konferensen beror på att några från skolans kulturcrew jobbade med olika aktiviteter under dagen. Två av dem var med och inledde hela konferensen med en illustration till barnkonventionen i form av en pampig pantomim. De andra två som var med stegade  upp på scenen och presenterade olika programpunkter inför en stor publik.

Redan klockan sju i morse möttes vi utanför skolan för att vara uppe i tid till genrep och andra förberedelser. Förutom det jag redan nämnt gick de runt och fotograferade, ställde frågor till publiken om hur de uppfattade konferensen, ordnade med mat och mycket mer. Det var en trött men nöjd skara som jag sa hej då till när vi väl var hemma igen.


Har du mens eller?

Moa Eriksson Sandberg, som bl a skrivit den fantastiska "Den första flickan skogen möter", har nu kommit ut med en lättläst bok om hur det kan vara att vara först i sin klass med att få mens. Ida är elva år och går i femman. När hon skall åka iväg på karateträningen känner hon sig inte bra. Hon har ont i magen och känner sig svullen i kroppen. "Jag har nog ätit för mycket på mellis", tänker hon, men när hon går på toaletten är det lite blod på pappret. Nej jag vill inte ha mens nu, tänker Ida, jag vill inte bli vuxen , jag vill smygleka med Barbie och ha pyjamasparty. Jag vill fortsätta vara ett barn, jag är bara elva år. Det kanske går över om jag struntar i det."
Men det går inte över, tvärtom kommer det mer blod när Ida tränar karate och hon inser att hon måste tala med mamma.
Mamma är förstående, hon var också elva år när hon fick mens. Det kan vara jobbigt att vara först i sin klass, säger mamma.
I skolan blir det verkligen jobbigt när Ida råkar tappa sin väska och paketet med bindor faller ut på golvet. Neo, en kille i klassen vrålar ut över hela klassrummet "Har du mens eller"? och många faller in i skrattkören,. Det blir bara för mycket för Ida och hon flyr hem. Fröken har ringt hem och talat med Idas mamma och berättat att hon har en plan för nästa dag. Nästa dag kommer fröken in i klassrummet med en tampong i en silverkedja runt halsen. Hela skoldagen talar klassen om mens och sedan kommer det att dröja innan någon skrattar åt någon annan, åtminstone i Idas klass.

Astrid Lindgren-priset till Lisa Bjärbo!

Foto: Janerik Henriksson/TT
Igår var det, som Ninni bloggade om, Astrid Lindgrens födelsedag. Det innebär också att en ny pristagare av Astrid Lindgren-priset tillkännagavs och årets vinnare heter Lisa Bjärbo. Lisa kommer själv från Småland, den lilla byn Ingelstad utanför Växjö, och är som hon själv uttrycker det "marinerad" i Astrid Lindgens texter och böcker.
Lisa har skrivit böcker för alla åldrar, från bilderböckerna om Eddie och Ivar via ungdomsböcker till (roliga) kokböcker för vuxna som vill äta mer eller helt vegetariskt.

De senaste böckerna är Viggo och rädslolistan, för lågstadiet, och Inuti huvudet är jag kul för 15+. Viggo handlar om en 7-åring som tycker att det är besvärligt med bokstäver och är rädd för en massa saker som mörker och att det ska hända hans mamma, pappa eller lillebror något hemskt. En superbra högläsningsbok som många kan känna igen sig i och med massor att prata om. Inuti huvudet... handlar om Liv som lider av social fobi och som tvingas byta gymnasieskola när hennes pappa bestämmer sig för att följa sin dröm och köpa ett hus på den smålänska landsbygden. Den boken är så fruktansvärt bra att jag inte kan fatta att jag inte bloggade om den.

Lisa fick dock inte priset för någon specifik bok, utan för hela sitt författarskap. Motivering lyder:
”För ett mångsidigt, insiktsfullt och lovande författarskap som inte räds svåra ämnen, och som med hög trovärdighet skapar stora läsupplevelser för barn i alla åldrar.”

Astrid Lindgren-priset har delats ut årligen sedan 1967 av förlaget Rabén & Sjögren (och sedan förra året även Astrid Lindgrens aktiebolag) för "förtjänstfullt författarskap inom barn- och ungdomslitteraturen". Vill ni se vilka som tidigare fått priset - och det är ju många av våra största författare - så hittar ni hela listan här.

Allas vår Astrid

Igår skulle Astrid Lindgren fyllt 111 år!
Det uppmärksammades med en utställning av de böcker som fanns inne på Rinnebäcksskolans bibliotek.




Astrid Lindgrens officiella webbplats har fräschats upp och är väl värd ett besök.
https://www.astridlindgren.com/sv?fbclid=IwAR2XcmL4kytbZY0zgxXoS4-Bt21_Oz4-xtObhXquAeNz2_GVPbSb5hQZ75w



Är du sugen på att testa dina kunskaper om Astrids karaktärer så finns det ett quiz här:
https://www.sydsvenskan.se/2018-11-14/quiz-vem-ar-vem-i-astrid-lindgrens-varld?fbclid=IwAR1OCWoP7wwR32KGGmouSIS5lY6cqBCNe9XSVmrJxspoFCYqA7Y7JwKOxjw






tisdag 13 november 2018

Forskarbesök på Skönadalsskolan

Idag har vi haft besök av Pamela Schultz Nybacka från Södertörns högskola på Skönadalsskolan.
Pamela har ett uppdrag från KB (Kungliga biblioteket) att närstudera framgångsrika skolbiblioteksverksamheter och lämna en rapport om det hon ser och upplever.
Tidigare i höstas träffade hon hela vårt skolbibliotekarieteam under en solig eftermiddag. Då träffade hon även teamets kontaktrektor Gunilla Frangeur. Det var ett positivt möte med ett fruktbart samtal. Jag tror att alla parter var nöjda, ja kanske till och med lite euforiska när vi avslutade dagen.
Till stor del beror det på Pamelas noggranna förberedelser, stora förmåga att lyssna och ställa de rätta frågorna. Hon är mycket engagerad och kunnig inom området.
Jag fick samma känsla idag när hon gästade vår skola. Under en intensiv dag hann hon med att föra samtal med mig, vår biträdande rektor Jessica Kroon och ett par olika lärargrupper där samtalen hade lite olika inriktning. Pamela hann även med att träffa några elever från mellanstadiet. De träffades och åt tillsammans och hann även med att tala om skolbibliotek och läsning.
Imorgon ska hon besöka Tolvåkerskolan med ungefär samma upplägg.
I december ska Pamela lämna ifrån sig en färdig rapport och i februari ska den finnas tillgänglig i tryck. Det ser vi verkligen fram emot.
Jag hoppas att få träffa Pamela Schultz Nybacka i andra sammanhang, hon är en klok kvinna som ger energi och idéer.
Till hösten startar Södertörns högskola bibliotekarieutbildning. Ett välkommet tillskott. I dagsläget är det brist på bibliotekarier. Inte helt oväntat har Pamela del i att utbildningen kommer till stånd.

fredag 9 november 2018

100 år sedan

För mig är begreppet "För hundra år sedan" förknippat med en tid där människorna levde som i "Lilla huset på prärien", bondesamhälle och självhushållning. Jag inser att det är dags att ändra synen på det då det på söndag är 100 år sedan freden äntligen kom till Europa efter det drygt fyra år långa kriget som då kallades "Det stora kriget" och som orsakat stor förstörelse och mycket lidande.

Förra sommaren var jag och min familj på semester i Belgien och det var omöjligt att missa det faktum att Belgien var skådeplatsen för många strider under kriget. Minnesbyggnader, minnesmärken, kyrkogårdar och museum fanns överallt. Vi besökte bla "In Flandern Fields Museum" i Ypre där krigets effekter illustrerades i mycket välgjorda utställningar. Bland annat så kan du se bilder på ett nästan utplånat Ypre precis efter krigsslutet, och får följa den fantastiska uppbyggnaden av staden, till i princip som den såg ut innan kriget.
Ett annat minnesvärt ögonblick var när vi traskade i bevarade skyttegravar och insåg hur klaustrofobiska och leriga de var den dagen då solen ändå kikade fram emellan molnen då och då och fåglarna kvittrade i träden. Bara tanken att behöva vara där i strid och på vintern är inte lockande!

För att uppmärksamma fredsdagen så har jag samlat några böcker som jag skyltar med under veckan.



torsdag 8 november 2018

En klassiker

En bokklassiker, även tidigare filmatiserad, har blivit TV-serie (två säsonger än så länge) och jag har just tittat klart på den andra. Lite (Hrm, ja okej då, mycket!) inspirerad av detta köpte jag i våras den nya utgåvan av Anne på Grönkulla och har sedan dess med lite dåligt samvete sett den stå där i hyllan, outlånad. Men nu har jag själv förbarmat mig över den stackars boken om den stackars föräldralösa flickan med det eldröda håret.
Boken utspelar sig i den fiktiva byn Avonlea på den högst verkliga ön Prince Edward Island utanför Canadas östkust. Det är tidigt 1900-tal och Anne kommer av misstag till det åldrande syskonparet Marilla och Mathew på gården Grönkulla. De ville egentligen ha en pojke, som skulle kunna hjälpa till på gården, men när Mathew kommer till stationen står den magra, pratglada flickan där och han har inte hjärta att berätta den tråkiga nyheten för henne. Istället tar han med Anne hem och trots att Marilla tycker att hon är för pratig och inte beter sig som en ung flicka borde får hon till slut stanna på gården. Anne med sitt pladdrande och sina långa, svåra ord kolliderar med den sträva fåordiga Marilla, medan Mathew tycker att hennes prat är ett välkommet tillskott eftersom hans egen tystnad då kommer i skymundan.
Anne lever i sina fantasier, hon ser det vackra i naturen och döper om det till mer passande namn. Ett blommande körsbärsträd blir en brud i vitt, en mörk damm ruvar på djupa hemligheter, blommorna längs vägen är en möjlighet till utsmycknad av den egna trista utstyrseln. När Marilla tystar hennes prat lovar hon bot och bättring, men snart är hon igång igen med sina målande mångordiga beskrivningar, krångliga ord och drömmerier.

Anne får utstå en hel del spott och spe på grund av sitt röda hår och sitt märkliga språk i skolan, men hon får också vänner, nära vänner, som faktiskt tar henne som hon är och accepterar och till och med gillar hennes sätt. Och även om hon själv sätter sig i klistret ibland, så kan inte ens Marilla vara arg eller irriterad på henne något längre tag.

Jag gillar den här boken och dess obotligt positiva huvudperson, även om hon driver även mig till vansinne med sitt prat ibland. Jag tycker faktiskt att den är värd att läsa även om den har 110 år på nacken. Kanske är det svårt att se det hemska i att vara just rödhårig i en tid när människor färgar håret i alla röda nyanser, men det går ju att översätta till andra fysiska "handikapp" som ännu inte vunnit samma acceptans eller popularitet.

onsdag 7 november 2018

Bokprat

Idag har jag haft ett så himla bra bokprat i en klass! Det väldigt kul när eleverna är med till 100 %, och det var de verkligen i denna klassen idag!

Linda från Kävlinge bibliotek och jag ska testa att prata bokserier en gång i månaden from 5/12 så jag började med att prata om den serien som vi ska diskutera då, nämligen Kristina Ohlssons trilogi om Eldsala. Flera av eleverna har redan läst Zombiefeber, några har även läst Varulvens hemlighet. Mumiens gåta är det inte många som läst, men reservationerna rasslade in när jag pratat klart.

En annan träff ska vi samtala om serien Skogens systrar av Petrus Dahlin, och den reservationslistan är lång nu. KUL!

De böcker jag hade planerat att prata om gick också de hem, så efter det att jag lämnat klassen så hade jag massor av reservationer även på de böckerna!

Böckerna jag tipsade om idag var:
Maffians ö av Benni Bødker
Den gömda koden av Johan Wendt
En annan Albin av Johan Unenge
Djupgraven av Camilla och Viveca Sten
Den gyllene stjärnan av Lois Lowry
Brorsan är kung! av Jenny Jägerfeld


Härligaste kommentaren var från en frustrerad elev: "Meeen du kan ju inte sluta berätta just när det är som mest spännande!!!!!"
Fast det kan jag, och det gör jag! :)

tisdag 6 november 2018

Barnradions bokpris till Jenny Jägerfeld för boken Comedy Queen





Årets jury, som alla går i mellanstadiet på Rosengårdsskolan i Malmö har läst och funderat på de fem nominerade böckerna under sommaren. Under Läslovet, v 44, var det dags att utse en vinnare.

De nominerade böckerna var:
  • Comedy Queen av Jenny Jägerfeld
  • Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting
  • Risulven av Nina Ivarsson
  • Ella och Youtube-paniken av Linda Skugge
  • Pojken i paddan och jag av Jonatan Järv
 Gemensamt för årets böcker är att författarna litat på barnens förmåga att hantera svåra frågor. Att barn är starka. Det är viktigt att barn lär sig att visa empati och även förståelse för att det är långt ifrån alla människor som lever lyckliga liv.

Vinnare blev Jenny Jägerfeld, med boken Comedy Queen, som på ett djupt rörande och humoristiskt vis, skildrar en tolvårig flicka, vars mamma precis tagit livet av sig. Hon bestämmer sig för att aldrig bli som sin mamma, men det kommer att bli svårt. Hennes mamma var väldigt rolig och själv vill huvudpersonen bli stand up comedian. Hur skall hon klara det utan att bli lik sin mamma..

Dilemmasagor med Pelle

I boken Pelle Svanslös skola - Dilemmasagor möter vi det vanliga gänget kring Pelle Svanslös.  Det är Pelle, Måns, Maja, Bill, Bull och Gullan och alla katterna bor fortfarande i Uppsala. I denna fina bilderbok hamnar Pelle och hans kompisar i olika situationer. I dessa situationer får vi som läser stanna upp, fundera på och gärna diskutera i grupp hur vi skulle göra. Sedan läser man vidare i boken och får reda på hur Pelle och de andra katterna löser situationen.

Här är några exempel på frågor som kommer upp i boken:
Hur är vi egentligen en bra kompis?
Bestämmer andra över min kropp?
Är det ok att ta pengar som någon annan tappar?
Måste man bjuda alla på sin fest?

Pelle Svanslös skola - Dilemmasagor passar för barn 6-8 år. Boken är en mycket bra högläsningsbok där diskussionen kring de olika situationerna är viktig!

Exempel på diskussionsfrågor från boken.






måndag 5 november 2018

F som i sämst

Jonna och Mirjam är systrar. De är så olika, som två människor kan vara. Jonna är nämligen sämst på allt och storasyster Mirjam är bäst på allt.
Mest ligger Jonna i sin säng, petar näsan, äter godis och funderar på hur dålig hon är på allt. Hon orkar inte göra något, i skolan blir det jobbigt i huvudet, så fort hon funderar på att göra en uppgift. Inga kompisar, inga intressen, verkligen ingenting. Jonna tänker att hon måste vara det sämsta barn en familj kan ha. Att hennes föräldrar måste vara så besvikna på henne. Föräldrarna som hon hör prata och diskutera nere i köket, jämt pratar de om hur allting är i samhället och om hur det borde rättas till. Jonna orkar inte gå ner till dem, hon orkar verkligen inte. Men hon måste, familjen , har fått gäster på middag och Mirjam kommer och hämtar henne på rummet." Du behöver bara komma ner och hälsa och äta lite, så kan du gå upp på rummet sedan igen", säger Mirjam till Jonna.
Runt matbordet pratas det skola, skryts och jämförs med skolresultat. Mirjams förstås och sonen till den gästande familjen. " det låter helt galet, säger mamma, men Mirjam har högsta betyg i alla ämnen"..."och nu skall du uppträda på Konserthuset också", säger Katinka, som är på besök.
Ja det har till och med stått i tidningen....
Jonna "ser" att mamma tänker, men Jonna, kunde du inte vara lite smartare, lite gladare, lite mer normal helt enkelt. Och Jonna tänker igen att hennes föräldrar verkligen, verkligen dragit en nitlott, när de fått henne till barn. Vilken tur att de har Mirjam, som väger upp det hela, ja inte bara väger upp, utan ÄR fulländad. Duktig i skolan, vacker, händig, bästa kompisen, bäst på gitarr, syr sina egna kläder, luktar gott...

Jonna brukar vakna på nätterna, ligga och fundera på skolan, där det mesta är obegripligt, de kompisar hon inte har, att hon aldrig ens orkar förklara för någon hur det verkligen är. En natt smyger hon in i Mirjams rum, hon stannar vid sängen och tittar på den sovande Mirjam. Hennes långa, långa silkeslena fläta ligger utrullad över hennes kudde. Ovanför sängen hänger massor av foton, på alla hon någonsin träffat, verkligen alla, t om gamla lärare, men inget foto på Jonna. Då är det något som sätter stopp i Jonnas huvud. Hon orkar faktiskt inte en sekund till att alltid vara sämst, att inte räknas. Hon tar saxen som ligger på bordet och klipper av Mirjams långa fläta...  skräckslagen flyr hon sedan in på sitt rum.
Nästa morgon kommer inte Mirjam ut ur sitt rum. Det beror naturligtvis på håret, tänker Jonna och bara väntar på att allting skall avslöjas. Men Mirjam fortsätter att vara instängd på sitt rum, flera dagar efter varandra. Till slut bryter sig hennes föräldrar in i rummet. Mirjam vill inte komma ut, hon orkar inte vara duktig längre. För Jonna berättar hon sedan hela historien om hur det är när alla alltid förväntar sig topprestationer, när inte ett ens ett B i betyg räknas utan bara ett A.Till slut närmar sig Jonna och Mirjam varandra.

En mycket viktig bok om vad vi värderar, hur vi ser på varandra och vad som händer när bara våra prestationer räknas.

onsdag 31 oktober 2018

Ord i djupaste blått

Rachel och Henry bor i Gracetown och var under många år allra, allra bästa vänner. De delar allt, förstår varandra och har väldigt kul ihop. Dagen innan de ska skiljas åt eftersom Rachel flyttar med sin mamma och sin bror skriver Rachel ett kärleksbrev till Henry. Brevet gömmer hon i Henrys favoritbok i den bokhandel som Henrys familj äger och där Henry jobbar extra.

Sedan flyttar Rachel och hon får aldrig någonsin en kommentar från Henry om brevet. Henry hör av sig men det är inte som vanligt längre och efter ett tag slutar Rachel att höra av sig till sin bästa vän. Hon känner sig enbart dum för att hon avslutade deras vänskap med att skriva ett kärleksbrev.

Tre år går och Rachel är med om det värsta som kan hända. Hennes älskade bror Cal dör. Han drunknar under en simtur i havet. Rachel förstår inte hur hon ska orka gå vidare. Hon klarar inte skolan längre utan går mest hemma ensam. Hennes mamma bestämmer att hon ska flytta tillbaka till Gracetown och bo med sin moster ett tag. Rachel behöver ett jobb och Henrys familjs bokhandel behöver någon som kan jobba där. Rachel återvänder till bokhandeln och träffar Henry igen. Henry kan inte förstå varför hans bästa vän har slutat höra av sig till honom och varför hon nu är så kall och stel när de äntligen träffas igen.

Ord i djupaste blått av Cath Crowley är en romantisk bok om stor kärlek och djup sorg. Allt utspelar sig i en gammal charmig bokhandel.

Utan att spoila slutet vill jag dela med mig av bokens fantastiska slutrader "Det förflutna bär jag med mig, nuet är här. Framtiden är inte kartlagd än och den är föränderlig. Än kan vi föreställa oss den; den breder ut sig framför oss. Full av solsken, mörkblått och mörkret."

Några fina meningar att tänka på för oss alla!

måndag 29 oktober 2018

Inte längre min

Så är titeln på Ann-Helén Laestadius senaste bok, den andra boken om Maja som även är huvudpersonen i boken "Tio över ett".

I "Tio över ett" får vi möta en rädd Maja, hon ställer klockan på 01.10 varje natt för att 01.20 sprängs det i gruvan och hon vill vara vaken för att kunna rädda sin familj om gruvan rasar. Hon brottas också med sina känslor för Kirunas flytt, känslorna för Albin och kanske mest av allt, kompisen Julias flytt till Luleå.

När denna boken börjar så har Julia flyttat, de har börjat riva delar av Majas gamla kvarter, hon är ihop med Albin, även om hon ser sig som "hockeygräsänka" eftersom att ishockeyn tar väldigt mycket av Albins tid.
Eftersom att de flyttat från det gamla huset in i ett nytt, i Majas tycke helt ocharmigt, hus, långt bort från sprängningarna så sover hon nu hela nätterna. Hon har också slutat göra sina filmer. Hon tänker att nu upplevs hon som helt normal, och det är väl bra. Flytten av Kiruna tycker hon fortfarande inte om, hon tycker fortfarande att det handlar om rivning, inte flytt.
En dag när hon cyklar förbi sitt gamla område upptäcker hon något som chockar henne svårt, de kommer inte att riva hennes hus, de ska flytta det! Kanske, kanske kan hon få flytta tillbaka till sitt gamla rum i den gamla lägenheten! Då möter hon Aurora, som säger att hon ska flytta där nu...

Inte längre min, det finns mycket i Majas liv som är förlorat och förändrat och jag inser att titeln är klockren när jag läst klart boken. Att så mycket känslor, vänskap, kärlek och förändring kan rymmas i en bok är helt underbart!

Inte längre min

Tidsväktarna: Häxan och liljan

Tycker du om tidsresor? Då är serien Tidsväktarna av Leif Jacobsen och Mats Lerneby, något för dig.Första delen heter Häxan och liljan.
Tretton åriga tvillingarna Max och Marie har en "något annorlunda" barnflicka, Amanda, som bor hos dem när föräldrarna är ute på jobbresor. Amanda gillar att lyssna på musik på hög volym, är dålig på att laga mat, svär och "har hål i sina jeans"...
Max och Marie gillar Amanda mycket, trots eller kanske tack vare detta. När Marie trycker igång sin mobil efter skolan den dagen, berättelsen har sin början finns ett meddelande från Amanda där.
En film där hon springer i en trappa, hon verkar jagad och rädd. Meddelandet är : "Du och din bror måste ta er till min lägenhet meddetsamma...det som händer då kommer att verka helt osannolikt, men jag väntar på er.En sak är viktig-laddaren till min mobiltelefon"...När de kommer till lägenheten är Amanda inte där, någon har brutit upp dörren och lämnat ett tjockt mörkrött penselstreck på väggen. Blod?
Plötsligt dyker en tjusig kvinna från en bank upp, hon har fått i uppdrag att överlämna ett mycket gammalt paket till Max och Marie. Paketet har legat i ett bankvalv, i en schweizisk bank under lång tid och hon har fått i uppdrag att överlämna det vid ett exakt klockslag.Hon försvinner igen och Max och Marie lämnas kvar förvirrade och oroliga, utan Amanda, men med en uppbruten dörr och ett konstigt paket. Inuti paketet ligger...Amandas mobil.. De trycker igång den och Amanda dyker upp på skärmen, men var befinner hon sig? Hon tycks stå ute på landet, på sig har hon en underlig gammaldags klänning. Hon talar snabbt och forcerat, verkar fortfarande rädd och jagad.
Max och Marie får veta att de har ungefär fem minuter på sig, innan de som brutit upp dörren antagligen kommer tillbaka, och de är inte snälla..betonar Amanda. Vidare får de instruktioner att leta upp och byta batteri i hennes telefon och att leta fram och sätta en speciell sorts öronproppar i öronen. Sedan skall de knappa in en speciell kod..

Max och Marie vet inte vad de skall tro, men bestämmer sig för att göra som Amanda säger. Sagt och gjort, med mobilens hjälp tar de sig tillbaka till femtonhundratalets Florens. De hamnar mitt i en maktkamp mellan två av dåtidens riktigt stora "kändisar" , nämligen Leonardo da Vinci och Machiavelli. Det visar sig också snart att Amanda också finns där och att hon råkat riktigt illa ut. Hon har blivit anklagad för att vara häxa. Vad skall Max och Marie göra för att rädda henne och för att ta sig tillbaka till sin egen tid igen.

Så mycket kärlek kan inte dö

Moni Nilsson hör till en av våra bästa författare av barn- och ungdomsböcker. Hon står alltid på de ungas sida och allt känns så äkta i hennes berättelser.
Det är inget undantag i hennes senaste bok Så mycket kärlek kan inte dö. Det är Lea, 10 år, som vi kommer närmast men många andra personer känns som verkliga levande personer.
Leas mamma har haft cancer under många år, så är hon frisk en period men så dyker cancern upp på ett nytt
ställe i kroppen. Det är en öppen familj och sjukdomen sopas absolut inte under mattan.
Tyvärr kommer hennes mamma snart att dö, kroppen orkar inte med fler behandlingar och ingen medicin finns som kan få bukt med de senaste tumörerna. Lea har inte förstått/velat ta in detta faktum när berättelsen börjar.
Noa hennes allra första och bästa kompis har fått titta på cancergalan, där Leas mamma framträtt  och säger rent ut till Lea DIN MAMMA SKA SNART DÖ. Lea reagerar med ilska och slår allt vad hon orkar. Efter den dagen skyddar sig Lea med ett argt skal och vägrar att ens titta på Noa. I alla fall när Noa märker det. Lea slutar på fotbollen eftersom tränaren kräver att hon ska passa även till Noa.
Hemma är hon också ilsken mot alla fast oftast inte mot sin mamma.
Här har boken sin stora styrka, det är inte bara sorgsna familjemedlemmar och djupa samtal. Det finns en vardag med gnissel, syskonbråk, trytande tålamod, killar som frågar chans och brorsan Lucas musik och kompisar.
Med ett vardagsliv som kuliss blir mamman allt sjukare, vistas periodvis på sjukhus, får rullstol och har till slut sjukvården hemma i vardagsrummet. En dag när alla i familjen gett henne tillåtelse att gå dör mamman. Mamma har regisserat hela sin begravning från val av musik till maten som ska bjudas på. Men Lea och Lucas dekorerar kistan med teckningar som de själva bestämmer över.

Varje kapitel är illustrerade med passande tuschteckningar av Jonna Hellgren. De stödjer handlingen fint och ger liv till vissa scener i berättelsen.

Jag började läsa boken strax innan midnatt och trots att timmen var sen kunde jag inte släppa den utan läste, grät och blev varm om hjärtat om vartannat tills boken var utläst.
Precis som det står på baksidan är det här en sorgebok men även en tröstebok. Jag tror det är det bästa jag läst om en förälder som dör.

 

fredag 26 oktober 2018

Frankenstein


Idag är Frankenstein på besök på Tolvåkerskolan! Skolan har den traditionella utklädningsdagen och det är lika trevligt, härligt och läskigt som vanligt!

Vill ni läsa en riktigt bra spökhistoria till Halloween så kan jag tipsa om just Frankenstein.

Victor Frankenstein är en berömd vetenskapsman som drömmer om att skapa liv. Han experimenterar med död vävnad och han lyckas få liv i sin skapelse. Sedan börjar skräckupplevelsen när den skapade varelsen börjar leva sitt eget liv...




torsdag 25 oktober 2018

Författarbesök i åk 2 - Bengt-Erik Engholm

I tisdags fick alla tvåor på Furulundsskolorna besök av författaren Bengt-Erik Engholm och igår var han på Skönadalsskolan. Alla klasser hade fått varsin hög med hans faktaböcker att jobba med inför besöket och de hade skrivit frågor på lappar som de höll hårt i under hela besöket.
Bengt-Erik visar upp anteckningsboken som är full med frågor
Bengt-Erik pratade mycket om hur hans böcker blir till, hur han får sina idéer, vad han gör först (Nej, inte skriva; nej, inte söka fakta; nej, inte ens tänka...), vad som händer med den kluddiga texten i anteckningsboken innan det blir en riktig bok. Barnen lyssnade intresserat, frågade mycket och häpnade över hur lång tid det tar att göra en bok och över hur lite pengar författaren får för varje exemplar.
Skrivprocess à la Bengt-Erik Engholm
När han frågade vad som behövs för att skriva en bok svarade nästan alla klasser "papper och penna". Då drog Bengt-Erik upp en pytteliten anteckningsbok och en liten blyertspenna ur fickan. Han berättade att han alltid har dessa med sig, för att kunna skriva upp idéer och tankar när de dyker upp. Han hade lärt sig att han aldrig mindes dem ända tills han kom hem, och att bra idéer på det sättet kunde försvinna.
Bengt-Erik pratar om sin bok Tänder

Bengt-Erik berättade att han började skriva när han gick på konstskola och fick i uppgift att illustrera en dikt, men inte hittade någon dikt som passade. Då skrev han en själv. Bengt-Erik har än så länge inte illustrerat några av sina egna böcker, men har i alla fall tagit upp tecknandet lite mer på senare tid. Och hans senaste böcker - läseböcker för lågstadiet - har hans son illustrerat. På frågan vad han skulle gjort om han inte var författare svarade han att fotograf vore kul.
Barnen gav en mängd förslag på faktaböcker de tyckte att han borde skriva, och ganska ofta fick de till svar att det kanske är ett ämne de själva borde skriva om. Till exempel är han inte intresserad av att skriva om fotboll eller andra sporter. Just det egna intresset och nyfikenheten var något han tryckte på när han pratade. Bengt-Erik sa att han var en ovanligt faktaboksförfattare eftersom han inte kunde någonting om det han skrev om innan han började arbetet, och att en stor del av arbetet var just att googla och läsa på om ämnet.

En sak som i alla fall den här bibliotekarien lyssnade lite extra till var när han började prata om superhjältar - att bibliotekarier är superhjältar. "Bibliotekarier vet allt", sa han, och la till "om hur du tar reda på saker." Och det har han ju rätt i. I princip...
 
 
 

Bögtjejen

Här kommer ytterligare ett boktips från en debatt på Bokmässan. Jag lyssnade på en debatt mellan Aleksa Lundberg och David Eberharts som hette "Kön och identitet". I informationen om programpunkten stod det: " Vad händer när barn kallas hen istället för hon och han på dagis? Och är det bra att lära barn att säga vårdnadshavaren istället för  mamma och pappa? Det frågar sig David  i sin nya bok, Det stora könsexprimentet. Alexa Lundbergs bok Bögtjejen är  en berättelse om ett samhälle fullt av fördomar kring vad det innebär att vara kvinna, man, bög, fjolla eller trans."
Tidvis så gick det ganska hetsigt till när antingen den ena eller den andra inte riktigt fick gehör för sin ståndpunkt, men så är det ju i debatter. Jag hade ingen aning om vem Aleksa var innan, däremot så har jag lyssnat en del på David. Ämnet "kön och identitet" intresserar mig mycket och  Aleksa gjorde mycket bra ifrån sig på scenen med sakliga och väl underbyggda argument.

Jag blev väldigt nyfiken på Aleksas bok "Bögtjejen" och läste den. I den berättar hon sin historia från det att hon var ungefär 4 år gammal och bryskt blev hopförd med pojkarna istället för tjejerna som hon mycket hellre ville vara med, för på den tiden  hette hon Mattias, ända fram till nutid. Det har inte alltid varit lätt, det är det väl sällan för den som bryter mot normen, men jag upplever inte det som om hon framställer sig som ett offer utan en mycket stark människa som vet vad som behövs för att hon ska må bra och kunna leva fullt ut. Den gav samtidigt en ny förståelse för svårigheterna att inte tillhöra det juridiska kön en fötts till.

Läs den!

Bögtjejen : till alla bögtjejer därute, unga som gamla


Under läslovet avgörs det

Tidigare i höstas skrev jag om Barnradions bokpris och vilka de nominerade böckerna är HÄR på Bubbel.
Nu är det snart dags att börja lyssna på programmen som börjar sändas under läslovet med start den 29 oktober. Den 4 november kommer vi att veta vilken den mest populära boken är bland årets jurymedlemmar. De går alla på mellanstadiet på Rosengårdsskolan i Malmö.
Jag tycker alltid det är intressant att höra hur ungdomarna resonerar när de diskuterar kring böckerna. Du kan lyssna direkt eller via webben på alla programmen. HÄR kan du läsa mer.


onsdag 24 oktober 2018

Spionen i äppelträdet

Böcker om andra världskriget finns det många, fantastiska osannolika historier om människor som överlevt arbets- och förintelseläger mot alla odds. De är ofattbara, hemska dokument över Europas historia. Men hur var det för de som var kvar, som lyckades gömma sig hos mer eller mindre godhjärtade människor tack vare motståndsrörelsen? De som under flera år skiljdes från sina familjer och flyttade runt mellan olika gömställen.
https://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9129711525Esther är en alldeles vanlig judisk flicka i en holländsk stad. Hennes bästa vän är Wim, en pojke som bor i närheten. Efter att nazisterna tagit över makten får Esther inte längre leka med Wim, hon får överhuvudtaget inte gå in i parken där de brukade spela fotboll, inte gå i skolan där hon brukade gå och föräldrarna får inte längre sälja varor i sin butik till vem som helst. De kan ändå bo kvar i sitt fina hus mitt i stan, men oron stiger. När Esthers faster och hela hennes familj försvinner bestämmer sig föräldrarna för att de ska försöka gömma sig. Esthers två syskon förs iväg under natten, på morgonen kommer en ung man och hämtar Esther och därefter går föräldrarna själva under jorden. Esther hamnar ute på landet, på en bondgård. Hon hatar det. Hon får namnet Eva och en ny bakgrund som kristen överlevare efter bombningarna av Rotterdamm. Bondfrun är elak och det är smutsigt överallt. Barnen i familjen ser ner på Esther, hon får leva på potatis trots att hon ser att motståndsmännen kommer med kuvert fulla med pengar till familjen varje månad. Esther får inte vara ute, hon sliter hårt i köket och sover i ett rum bredvid hönshuset. Efter att gården utsatts för en razzia, där nazistiska soldater letat efter gömda flyktingar eller andra förbjudna saker, vågar bondfrun inte ha kvar henne och motståndsmännen flyttar henne till ett barnlöst par i en stad. Hos paret finns en hund och ett stort bibliotek, som blir Esthers räddning under de långa dagarna när hon inte får gå ut, men paret lever med en stor sorg som till slut gör frun sjuk. Esther måste flytta igen...
Under de två åren som Esther lever gömd och skild från sina föräldrar skickar hon och hennes mamma små korta brev till varandra via motståndsmännen som kommer med ojämna mellanrum. Men Esther kan aldrig skriva sanningen till mamman. Vare sig när hon har det hemskt eller när hon har det bra. Trots att hela Esthers familj överlever kriget blir det aldrig mer som innan. Det är förlorade år som de aldrig kan få tillbaka, aldrig riktigt kan prata om och som splittrar familjen. För Esther är sorgen efter fastern och kusinerna nästan större än glädjen över att ha sin familj kvar.

Spionen i äppelträdet är en verklighetsbaserad berättelse. Den bygger på den verkliga Esthers livsöde, även om delar av historien kommer från andra gömda flyktingar. I boken är det den gamla Esther som sitter i sitt hus i Israel och berättar för sitt barnbarn om de där åren. Det är en stillsamt berättad historia, även om den stundom är både spännande och gripande. Christina Wahldén har också skrivit en bok om Wim, Esthers barndomskamrat, i Tulpanpojken.

måndag 22 oktober 2018

Civilisationskritik i bilderboksformat


Jag har just läst, begrundat och beundrat två relativt nyutkomna bilderböcker. Anna Höglunds Mannen som byggde ett hus och Shaun Tans Cikada. Det är två helt fantastiska böcker, väldigt olika i sina uttryckssätt men ändå med gemensamma beröringspunkter.
Båda har skapat både bilder och ord och det blir  till två mycket helgjutna berättelser där bild och text verkligen hänger ihop. Som de flesta berättelser kan de tolkas på många olika sätt men jag ser dem båda som kritik av våra val i livet.
När jag läser Anna Höglunds Mannen som byggde ett hus kan jag inte låta bli att skratta över den ironiska tonen och blinkningarna mot vår renoveringsiver och våra husdrömmar. Men skrattet fastnar i halsen. Vad är det vi håller på med egentligen? Var har vår känsla för natur och djur tagit vägen? Här finns ett tydligt budskap. Snart har vi förintat mänskligheten, djuren och naturen tar tillbaka och förhoppningsvis blir balansen återvunnen.

I Cikada tecknar Shaun Tan en otäck historia som kan tolkas på många sätt, en berättelse om mobbning, ett ojämlikt samhälle, om livets förgänglighet eller att det finns värden i livet som vi glömt bort i alla produktionshets. Texten är korthuggen och förstärker den mörka stämningen. Jag tycker ändå att Tan ger oss en strimma hopp inte minst genom skillnaden av de två bilderna som finns på bokens tapeter. Sista uppslaget ger mig ett lugn.
Båda böckerna är verkligen allåldersböcker, där olika läsare och betraktare kommer att tolka in olika mycket beroende på ålder och mognad.





torsdag 18 oktober 2018

Ni vann aldrig. Så tog jag mig levande genom högstadiet.

Titeln är nog lite ironisk, tänker jag, när jag läser den. Det är väl så man brukar säga "levande genom högstadiet", högstadiet är en tuff tid osv. Och så hemskt kan det väl inte ha varit för Lisa Jonsson, alias Misslisibell, med hundratusentals följare på sin Youtube kanal. Känd och älskad av dessa hundratusentals, mestadels flickor, överöst med "produkter" av olika firmor, vinnare av olika priser och utmärkelser för sin kanal?
Jo så hemskt har det varit, att hon nästan inte "tagit sig levande genom högstadiet" "Den 23 mars 2017 fyllde jag sexton år. Det var den bästa födelsedagen i mitt liv, full av kärlek och uppskattning. Men dagen före var ett helvete. Liksom dagen därpå. Och bara en vecka senare rasade allt samman".

Så börjar Lisa Jonssons bok, som hon skrivit tillsammans med Pernilla Karlsson. Lisa/Misslisibell började med sin You Tube kanal, redan när hon var i tio årsåldern. Lisa har alltid haft svårt att få kompisar. Visst har hon haft vänner, men ofta har de vänt henne ryggen efter ett tag. "jag hade väldigt sällan vänner med mig hem när jag var liten, men jag tyckte om att pyssla"
Pysslet blev början till kanalen. Först var det pyssel, sedan var det smink eller saker hon köpt på ICA.
Väldigt många verkade tycka om det hon pratade om , Youtubekanalen växte.

I högstadiet började den verkligt hårda mobbningen. Lisa blev "uthängd" på ASK, en social medieapp, som tyvärr ofta använts för ganska vidrig mobbning, förtal och sexuella trakasserier (min kommentar) Ju större Lisas Youtube kanal blev, ju mer tilltog mobbningen och förtalet bakom ryggen på henne. Allt detta talade hon om och skrev om på sin blogg och fick ett enormt stöd av sina följare.Så utåt på kanalen oerhört älskad och framgångsrik, men i det vardagliga livet, i skolan ett helvete med mobbning, tilltagande panikångest och ätstörningar. Som tur var har Lisa en stöttande familj och en fritid med hästar och en syster, som sin bästa vän.

Inför nian byter Lisa skola, för att komma ifrån sina mobbare och till en början ser det ut att gå bra, hon får en del nya vänner, men efter ett tag vänder de sig ifrån henne och en tyst utfrysning börjar, ingen talar med henne eller låtsas som att hon ens finns. Två månader innan skolavslutningen i nian, bryter Lisa samman och vägrar gå tillbaka till skolan mer. Formellt sett har hon redan slutfört nian och kan sluta två månader tidigare än de andra i klassen.

Såhär säger Lisa om livet nu, ett år efteråt " Min återhämtning har bara börjat....om man varit mobbad kan det ta lång tid innan man känner sig ok igen...Gymnasiet har jag skjutit upp...att träffa en ny grupp med ungdomar och försöka bli vän med nån känns helt omöjligt just nu..."

Jag är faktiskt alldeles tagen efter att ha läst den här boken. Den är bra skriven, ganska lågmäld och rakt på. Lisa berättar hur det var, men utan att skapa "drama" av det. Den är en historia, som griper tag i dig, på många vis, många frågor väcks. Är det rätt eller fel att utsätta sig för den här massiva uppmärksamheten när man bara är tio år( Lisa skriver själv om detta i ett kapitel i boken) , hur kunde mobbningen fortgå så länge och så grovt, trots att mycket gjordes för att stoppa den, kontrasten mellan Lisas världar osv

I slutet av boken finns många sidor med tips på var du kan vända dig om du blir mobbad, om du har panikångest, ätstörningar.  En viktig bok av en av våra mest kända Youtubers.

Två starka unga kvinnor

Intrycken från Bokmässans olika program sitter i länge, och två scenframträdanden som gjorde intryck på mig gjordes av två unga kvinnor som, i mitt tycke, är utmärkta förebilder för unga, och vuxna, idag.
Det är Linda-Marie Nilsson och Clara Henry som båda släppt varsin bok nu i höst.

Linda-Marie berättade om hur det är att inte passa in i normen, i hennes fall smalhetsnormen, och hur svårt det är att älska sig själv och tycka att en är värd något när omgivningen och samhället hela tiden matar en med att en är fel. Hon ger många exempel på situationer där hon känner sig helt misslyckad för att hon tex inte kan handla likadana kläder som kompisen, eller hur hon blev bemött av en expedit i underklädesaffären som 16-åring, i boken "Så lärde jag mig älska min kropp". Vändpunkten kom när hon som 20-åring la ut en bild på sig själv i bikini på Instagram med texten "Jaja, kan alla med platta magar lägga upp sina strandbilder så kan jag också det." Bilden blev viral och hon intervjuades i media över hela världen och bilden syntes överallt. Bara för att hon inte var smal, och att hon inte i texten på något sätt antydde att honn behövde förändra sin kropp.
Jag blir lite glad över att boken finns, och lite ledsen över att den behöver finnas. Linda-Marie får mail och kommentarer på sina sociala medier från kvinnor, och fickor så unga som 10 år,  från hela världen, som berättar hur illa de tycker om sina kroppar, och hur det hjälpt dem att få se hennes bilder av sig själv. Hon skriver personligt och roligt om ett allvarligt ämne som behöver lyftas mer i samhället.

Även Clara Henry, vars bok heter "Mot framtiden, En simpel guide till att krossa patriakatet" är inne på den snedvridna kroppshetsen. I en av Melodifestivalens deltävlingar bar hon en tight klänning, där, hemska tanke, magen putar en smula. Det tog inte lång tid innan någon kommenaterat på Instagram och frågat om hon var gravid. Även kvällspressen hängde på och fokuserade på en mage, inte att hon levererat hela manuset i direktsändning utantill, eller att programmet haft röstningsrekord.
Andra saker som behandlas i boken är orättvisan i att hon var tvungen att ha högklackat för att få en bättre hållning (Behövde inte David och Hasse bättre hållning), en ordlista med feministiska uttryck, historia om hur feminismen gått framåt genom tiderna och en del #metoo
Här finns checklistor på hur du kan svara om någon tex undrar om feminismen inte gått för långt, tips på svar när killen inte fattar att du inte vill ha en drink, aborträtten och mycket mycket mer.
Jag gillar Claras tydlighet i hur hon uttrycker sig och jag skrattar högt flera gånger, jag kan liksom höra och se henne framför mig.

                       




















onsdag 17 oktober 2018

Mårten Melin på besök

Det finns flera faktorer som kan göra ett författarbesök mer eller mindre lyckat.
Jag tycker att vi har funnit en bra modell på Skönadalsskolan där en och samma författare kommer till våra femteklassare och har skrivövningar tillsammans med dem vid två tillfällen per klass. Som så många gånger förr var det Mårten Melin som kom. Vår husförfattare som vår biträdande rektor Jessica Kroon uttryckte det.
Besöket är väl förberett. Jag har bokpratat om Mårtens böcker, som de sen får behålla i klassrummet under en längre tid. Lärarna har valt någon av böckerna som de läser och diskuterar kring gemensamt. Vi har flera av Mårtens böcker i helklassuppsättningar, vilket lärarna uppskattar.
När Mårten sen väl kommer till klasserna tycker de redan att de känner honom och vill gärna ställa en del frågor. Fokus ligger dock på att Mårten ger dem korta skrivuppgifter som blir till en tipskatalog både för elever och lärare. Sen är det ingen annan som kan reflektera så suveränt kring elevernas texter som han kan.
Just att han kommer till samma klasser vid två tillfällen ger väldigt mycket mer, tycker jag.
Mycket nöjd lämnade jag av Mårten på stationen i Kävlinge och åkte sen tillbaka till biblioteket och packade bland annat upp en låda med nya böcker. Där fanns glädjande nog två av Mårtens senaste alster, en lättläst bok Den nya mobilen och Isdrottningen som Emelie skrev om här på bubbel. Båda böckerna är redan utlånade.
Det kostar en slant att engagera en författare på det här sättet, men det är värt varenda krona.

Med en kastanj i magen

https://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9132207697
Majken har blivit skickad till Sankt Älmas hem för vanartiga flickor. Det ligger ute på en ö och är sista anhalten för bråkiga, uppstudsiga flickor som ingen annan i samhället vill eller kan ta hand om. Majken minns inte sina föräldrar och har bott upp på barnhem och i fosterfamiljer sedan hon var 4-5 år, men hennes häftiga humör har gång på gång ställt till det för henne. Hon tänker själv att det är som att hon föddes arg, utan förmåga att hantera ilskan. Gång på gång växer den som en taggig kastanj inom henne och till slut exploderar hon.
På hemmet får hon dela rum med Ebba och Anna-Märta och de blir snabbt vänner, och tur är det inte alla flickor på hemmet är så snälla. Rektorn är inte heller speciellt intresserad av att rehabilitera flickorna, utan använder såväl fysisk som psykisk misshandel vid minste förseelse. Majken får snabbt känna av både isoleringen på vinden och rapp över händerna.
Ebba lockar med Majken ner till stranden en kväll och där träffar hon Ruben, en pojke från fastlandet. Det brukar komma pojkar ut till ön med förhoppning om att vanartig också betyder lösaktig. Majken är rädd att Ruben ska vara som de andra och bara vilja en sak med henne, men hans ögon är snälla och ärliga. När han frågar om hon vill följa med ut nästa kväll för att fiska kräftor så säger hon inte ja, men kan samtidigt inte hålla sig från att gå dit och se om han menade allvar med kräftorna. Hon får sällskap av Anna-Märta. Och det är verkligen bara kräftor, även om han också ser till att de får en stund för sig själva för att prata. Han ser inte på henne som alla andra har gjort under hela hennes uppväxt, han lyssnar, ser henne bortom den där ilskan, och utan att hon vet ordet av så har hon berättat om kastanjen.
Även om det är hårt och strikt på hemmet så finns det också människor som hjälper Majken. Trädgårdsmästaren Evert som lugnar henne när hon får panikattacker till exempel, och prästen på fastlandet som hjälper henne minnas sin mamma och få tillbaka några av de minnen som hon förträngt så länge.

När kastanjer spricker är en riktigt bra bok om ett Sverige där olikhet, otur och en trasslig barndom räckte för att döma ut en människa. Där de institutioner som fanns för att ta hand om utsatta barn och ungdomar oftast tryckte ner dem ännu mer och gjorde en ljus framtid helt omöjlig. Mina googlingar av musik och filmer som nämns och de tidsmarkörer som dyker upp i form av pepitarutiga kjolar, höga hästsvansar och tunna scarfsar säger mig att vi är i början av 50-talet. En tid vi gärna romantiserar, men som var tuff för många
med ideal som var näst intill omöjliga att leva upp till och väldigt snäva ramar för kvinnor.

Grattis världen! Jag är här nu!

Den som säger det är Athena, huvudkaraktären i Elin Eks (Grynets) nya bok som passar för mellanstadieåldern.

Athena är uppkallade efter den grekiska guden Athena, vishetens och krigets gudinna. Detta tar Athena på stort allvar, hon tycker att hon är mycket smart och måste undervisa sina klasskompisar och människor hon möter om olika viktiga saker. En sådan sak är när hon inser att några av hennes klasskompisar ska åka till Thailand över jullovet och de känner inte till den livsfarliga kubmaneten?!? Athena tar chansen och berättar för alla på ett föräldramöte om kubmaneten.

Athena och hennes kompisar Ronja, Love, Aicha och Yousef har startat RJK, eller Rädda - Jorden - Klubben som den egentligen heter. De startade klubben i femman efter att ha sett en film som handlar om att polarisarna smälter. RJK måste försöka stoppa detta! De sprider information om vad man kan göra för att rädda världen och de hör till och med av sig till kommunen om ett jättesmart medborgarförslag för att bidra till en bättre värld.

När Grattis världen! Jag är här nu! börjar har Athenas mamma precis blivit inlagd på sjukhus eftersom hon mår dåligt i samband med att hon är höggravid. Athena och hennes brorsor Gustav och Rossi måste flytta hem till Biggan och Göran dvs farmor och farfar. Det är katastrof! Biggan och Göran gillar inte sötsaker eller hämtmat och de har bara 3 (!!!!!) TV-kanaler (till på köpet på en gammelTV). Hur ska Athena överleva?

Athena tar ingen skit! Och det tycker hon inte att någon annan heller ska göra. Berättelsen om Athena och hennes kompisar är kul, smart, engagerande och mycket träffsäker. Jag hoppas verkligen att vi får möta detta gäng i fler delar i en hel bokserie!

Härligt att Elin Ek är tillbaka!

måndag 15 oktober 2018

Min hemliga tvilling

https://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9129710359
Leias föräldrar är robotforskare och har kommit väldigt långt inom AI, artificiell intelligens. En dag upptäcker Leia en robot som är en exakt kopia av henne själv nere i källaren. Eftersom hennes föräldrar har dolt den för henne, vågar hon inte berätta för dem att hon sett den. Istället undersöker hon den när föräldrarna åkt iväg på en drygt veckolång konferens i Indien. Hon lyckas starta (eller väcka) roboten, som snabbt anpassar sig till Leias sätt att prata och röra sig. Med hjälp av telefonens chattlistor, foton och filmer, fysiska fotoalbum och saker som Leia berättar laddar de över en mängd minnen till roboten som blir alltmer lik Leia. Leia döper henne till Nova.
Leia säger till Nova att de är tvillingar och att tvillingar hjälper varandra. Till exempel skickar hon iväg Nova till skolan för att göra ett matteprov i sitt ställe. Men vad händer när Nova vill bli självständig och alltmer sugen på att lära sig mer, göra mer, leva mer? En robot som lär sig nya saker på sekunder, är övermänskligt stark och "fullt funktionsduglig ner till minus tjugofem" som hon själv säger. Och som dessutom tar allt du säger som sanningar.
Leia märker att det inte är så lätt att hantera någon som är bättre på allt, och dessutom går runt och säger fel saker till både vänner och ovänner. Hon har snart förlorat kontrollen över Nova helt och hållet, med ganska ödesdigra konsekvenser för både sig själv och andra.

Det här är en otroligt spännande bok och den väcker dessutom en mängd frågor kring identitet, vad en människa är och hur långt vi ska och bör gå när det gäller AI. Jag bokpratade den just i en åk 5 och hade genast flera elever på kö. En riktigt bra bok av Kerstin Lundberg Hahn.

Som sparv som örn

Per Nilsson är en mästare i att beskriva ungdomars inre värld på ett trovärdigt sätt. Jag är också mycket förtjust i hans vackra språk, vilket gör läsningen extra njutbar. Jag tycker att bokens omslag är mycket lockande, men vad yngre läsare än jag tycker om det kan en aldrig veta.

Be går på högstadiet, hon känner sig som en sparv och försöker att inte göra så mycket väsen av sig. Hon lägger märke till Enneka som i alla fall vissa dagar är på skolan. Enneka har en mycket personlig frisyr och klädstil så kanske är det inte så underligt att Be ser henne. Be tänker på Enneka som en örn som svävar fritt högt däruppe. Visserligen är Enneka en stark tjej men hennes liv är långt ifrån enkelt eller konfliktfritt. Hennes livssituation är mycket jobbig.
Be känner sig dragen till Enneka vilket i alla fall till en början provocerar henne mycket. Enneka visar tydligt att Be ska akta sig. Men det vänder och någon sorts vänskap växer mellan de udda flickorna. Bes föräldrar visar sig vara mycket förstående och blir en sorts trygghet i Ennekas  kaotiska tillvaro.
Men en dag är Enneka bara borta, kommer inte till skolan och finns ingenstans.Hon svarar inte på sms heller.  Då rasar tillvaron samman för Be.Inte ens julen med släkten känns bra.
Fast julafton är ju överraskningarnas dag... Och vad är det som säger att en sparv alltid är en sparv eller att en örn alltid är en örn?

fredag 12 oktober 2018

Definitivt okysst

Liv har bestämt sig för att sista året på högstadiet ska bli hennes bästa år. Hon vill bli modigare och coolare. Hon vill definitivt inte bry sig så mycket om att hennes högerarm saknas. Hon ska inte bry sig om att hon är annorlunda!

På sommarlovet före nian bestämmer Liv allt detta men när verkligheten börjar i och med skolstarten så går det sådär. Liv känner sig annorlunda och utanför. Det blir inte bättre av att Ellie, Livs bästis sedan dagis har börjat umgås med andra kompisar. Dessutom har grannskolan brunnit upp och deras nior ska nu gå på Livs skola. Det är jobbigt med alla nya elever som tittar så nyfiket på Liv eftersom hon saknar en arm.

Definitivt okysst är en härlig feelgoodroman om att våga stå upp för den man är och om att våga vara annorlunda.

Boken innehåller också en riktigt fin kärlekshistoria...




måndag 8 oktober 2018

Samma stjärnor överallt!

I helgen testläste jag en ny bilderbok för min 6-åring där hemma. Hon gav den tummen ("Nej förresten, två tummar!") upp, men tyckte också att den var ganska hemsk. "Inte jag!" svarade såklart 4-åringen då, men jag tror att den gick lite över hennes huvud. Hon förstod inte riktigt vad det handlade om, kunde inte sätta sig in i. Det är alltså en bilderbok för förskoleklass och uppåt, om barnet inte själv har erfarenheter och kan relatera till innehållet.


https://www.adlibris.com/se/bok/stjarnorna-ser-likadana-ut-overallt-9789129702712Hala bor i ett land där det ibland exploderar bomber i trädgården och luften är full av svart stickande rök. Ibland måste hon sitta i ett mörkt rum under jorden hela natten, eftersom det är farligt att vara uppe i huset. Hala kan åka till mormor och morfar ute på landet, för där är det inte krig, men en dag kommer stridsvagnarna också dit. Då hämtar mamma och pappa Hala och säger att de ska åka långt, långt bort och inte komma tillbaka så länge det är krig. Det är för att pappa ska slippa bli soldat i kriget och för att Hala, mamma och pappa alltid ska få vara tillsammans. Men Hala är orolig, hon vet inte vart de ska och hon får inte ens ta med sig sin nalle. De åker länge, med lastbil och med båt, de får bo i ett konstigt tält med hål i taket, då går genom skogar och över fält till en tågstation, och för de sista pengarna köper pappa tågbiljetter till ett kallt, mörkt land.

I det nya landet finns inga bomber och hon kan sova i sin säng hela natten. Och ute på gården träffar hon en pojke som säger att han heter Gabriel. De kan inte prata med varandra med de kan i alla fall leka. Och han har en hemlig koja i ett träd.
Men Hala saknar alla som blev kvar hemma. På kvällen tittar hon på stjärnorna utanför fönstret och tänker på farmor, farfar, mormor, morfar, farbröderna, fastrarna, morbröderna, mostrarna, kusinerna och Layia. Och hon tänker på att de i alla fall kan se samma stjärnor som hon. 

Det är en fin bok om flykt att läsa och prata om i klassen - kanske nu inför FN-dagen.

torsdag 4 oktober 2018

Min bokmässa

Jag var på Bokmässan både torsdag och fredag i förra veckan och det var mycket inspirerande och givande som vanligt. Några seminarier och programpunkter stod ut lite extra och de vill jag gärna berätta mer om.



Lisa Bjärbo intervjuas av Cecilia Knutsson.
Att komma författare så nära och höra deras berättelser om bakgrunder eller tankar kring böckerna blir ofta riktigt bra. Det är något jag kan använda när jag i min tur berättar om böckerna för eleverna. Ett sådant författarsamtal som jag lyssnade till i år var när Lisa Bjärbo blev intervjuad om sin alldeles nyskrivna bok Inuti huvudet är jag kul. Bjärbo har valt att låta bokens huvudperson, Liv, flytta in i ett hus som finns på riktigt och som ligger på landet utanför Växjö där Lisa Bjärbo själv växte upp. Liv är mycket blyg och har enligt författaren likheter med hur Bjärbo själv kände sig när hon var tonåring. Emelie har tidigare skrivit om Inuti huvudet är jag kul här på Biblioteksbubbel.



Jag var, tillsammans med Christina, på seminariet Filmkunnighet i en digital era. Det var Linda Sternö, Ylva Gustavsson och Ruben Östlund som alla tre arbetar på filmakademin Valand vid Göteborgs universitet som höll i seminariet. De pratade om att vi lever i en bild- och filmvärld. Bild och film är numera så viktigt och ett vanligt sätt att förmedla information och budskap på.  Dagens ungdomar tittar på mycket mer bild och film än vad de läser text. På grund av detta borde filmkunnighet vara precis lika viktigt att lära ut som läskunnighet.

Med några enkla tips och trix kan man bli en mycket duktigare fotograf och filmare. Det är också viktigt att fundera på vad man vill förmedla med sin bild eller film.

För några år sedan tittade alla barn på Barnkanalen, vi visste då vilka bilder, filmer och information som de "utsattes" för. Nuförtiden har vi ingen koll eller kontroll över alla filmer från youtube eller bilder barn och ungdomar hittar och tar del av. En 12-åring kan idag ha en youtubekanal med fler följare än vad som förr i tiden tittade på Barnkanalen. Därför behöver vi ge ungdomar utbildning i filmkunnighet och lära dem att analysera bilder. Vi måste också lära ungdomar vad de får och inte får göra med sina bilder. Då gäller det bilder där kompisar är med och kopplat till att lägga ut bilderna på sociala medier. Handledningen Kamerans ABC är enkel men mycket bra när vi pratar med våra ungdomar om dessa frågor.

Om mobbing, utsatthet och att inte få vara den man är pratade Lisa Jonsson, aka Misslisibell om. Misslisibell har nästan en halv miljon prenumeranter på sin youtubekanal, många följer och beundrar henne. Parallellt med att vara en beundrad youtuber har Lisa Jonsson varit mobbad och utstött i många år. Nästan under hela sin skolgång. Redan som ett litet barn var hon ensam och hade inga vänner. Alla de ensamma stunderna ledde till att hon satt mycket framför datorn och det var så hennes youtubekanal växte fram. Ju bättre det gick för henne på youtube, desto grövre och jobbigare blev mobbingen i vardagen. Det slutade med att Lisa avslutade nian lite i förväg, hon orkade inte längre. Nu har Lisa Jonsson skrivit en bok om allt ..."inte för att hämnas på någon utan för att ta revansch" som Lisa själv säger. Jag var imponerad över att Lisa Jonsson så lugnt, bra och säkert kunde sitta på scenen och berätta om sitt liv som delvis varit mycket jobbigt. Boken kan säkert bli en hjälp för andra ungdomar som befinner sig i samma situation.


Men det som gjorde störst intryck på mig var ändå torsdagseftermiddagens sista seminarie Att ta hand om sina vuxna med Christina Herrström, Moni Nilsson och Sara Kadefors under proffsig ledning av Jessica Schiefauer. Här var, i mitt tycke, Sveriges ungdomsboksförfattarelit samlad på scenen och de samtalade klokt och känslosamt om barn och ungdomar som tvingats växa upp i förtid eller som tvingas bli vuxna för att deras föräldrar inte klarar av rollen.



Utifrån sina senaste böcker Tionde våningen, Så mycket kärlek kan inte dö och böckerna om Billie diskuterades föräldrar - barnrelationer, föräldrar som inte förmår vara föräldrar och föräldrars bekräftelsebehov som ibland går ut över barnen.  Barn inser ibland de vuxnas feghet som är fallet med Jorinde i Tionde våningen där mamman och pappan inte tar ansvar för sina handlingar och inte vågar se sin dotters smärta.



Att lära sig behöva någon, ta hand om och skydda varandra är något som Billie (från Kadefors böcker om Billie) tidigt har fått lära sig. Då handlar det dock mest (bara) om att Billie tvingas ta hand om de vuxna i sin närhet. Kloka Billie tänker ändå, äntligen till slut på sig själv när hon i sista boken faktiskt bestämmer hur hon vill fira jul, utan att tänka på vad alla andra ska tänka och tycka.

Herrström, Nilsson och Kadefors är mycket skickliga ungdomsboksförfattare som alla förmår att skriva böcker som ungdomarna gillar och läser mycket. Livets och tonåringarnas stora frågor varvas med vardagen. Deras böcker borde läsas av vuxna just av denna anledningen. Vuxna behöver få titta genom ungdomars ögon och kanske fundera på hur man själv beter sig i förhållande till sina barn.



Den enda jag saknade på scenen var Jenny Jägerfeld. Hennes klokhet och hennes senaste bok Comedy queen hade verkligen passat in på detta seminarium.


onsdag 3 oktober 2018

Den där Jonny Jonsson Johnson

Så heter Elin Lindells senaste bok. Än en gång har hon lyckats skriva en vardagsskildring med mycket värme och humor. Jag har redan beställt ännu ett exemplar till vår högläsningshylla.


Jonny kommer att bli kriminell som vuxen. I alla fall säger Jonnys klasskamrat Nicolai det. Alla som har ett namn som slutar på y hamnar ju i fängelse, det vet ju alla, påstår han. Jonny försöker undvika Nicolai, han är lite obehaglig och missar inte ett tillfälle att fälla dråpliga kommentarer.
Jonny har dubbla efternamn eftersom mamma och pappa inte kunde enas om ett, extra dumt eftersom båda heter Jonsson fast den ene stavar det Johnson. Ett tag är Jonny lite orolig att de ska flytta ihop igen, det vill han inte: Det är mycket lugnare att umgås med dem en i taget. Elias är Jonnys bästa vän även om de är mycket olika. Oftast är de helt lojala mot varandra och gör allt för att stötta den andre. Jonny hjälper till och med Elias med att fråga chans på Melissa, även om han inte kan förstå vad det ska vara bra för. Elias kan inte tänka sig att överskrida regler även om det är en nödsituation. Får man inte skjutsa gäller det även om kompisen fått sin cykel stulen. Vänskapen sätts på prov och när Jonny råkat bli en tjuv och dessutom undanhållit Elias viktiga iakttagelser är det nära att allt är förstört. Men riktiga vänner kan förlåta och gå vidare.
Jonny försätter sig i en hel del pinsamma situationer och flera gånger skrattar jag högt rakt ut.
Det finns släktskap med Skrettings, Anton och andra olyckor och kanske ännu mer med Asptjärns böcker om Emanuel Kent.

Allegori i fantasy - kan tomtar och troll öka vår förståelse för dagens Sverige?

På bokmässan var jag på ett scenframträde med Kerstin Lundberg Hahn, Elin Säfström och Mats Söderlund där de diskuterade förekomsten av sagoväsen i fantasyböcker och värdet av att ha en tydlig allegori. I en allegori byter en ut det egentliga budskapet mot en metafor, gärna med ett dolt budskap som ändå kan tolkas ganska entydigt. Jag lockades av namnet och av att jag precis fått Elins senaste bok i min hand. Jag söker dessutom något att sätta i händerna på alla de elever som har avslutat PAX serien och tänkte att detta kunde vara något.
Att lyssna på författare när de talar som sina böcker är något magiskt, och i detta samtalet så lyckades de hitta allegorier i varandras böcker som de själva inte riktigt varit medvetna om. Det var väldigt kul att se hur de funderade och kom till insikt om att det kollegorna sa faktiskt stämde!



Elins trilogi om Tilda, som är Väktare i Stockholm börjar med "En väktares bekännelser". Hon har, tillsammans med sin mormor, ansvaret för att hålla människorna ovetande om att det kryllar av Rådare, tomtar, troll, vättar och älvor, parallellt med det vardagliga livet. Vändsynen upprättshålls  bla med hjälp av ett pulver som strös och en glömskesång som Tilda kan sjunga om det är så att någon sett något som den inte borde. Dessvärre så måste mormor på ett akutuppdrag till Norrland och Tilda står ensam, förutom hunden Dumpe som är specialist på att känna av överträdelser. Tilda bor hos sin mamma, pappan är död sedan innan Tilda föddes och mamman mår inte så bra psykiskt, och arbetar dessutom oregelbundna arbetstider, så Tilda har stor frihet att lösa överträdelser oavsett vilken tid på dygnet de sker. Förutom att vara väktare så är Tilda även tonåring med allt vad det innebär med kärlek, vänskapsrelationer och skolgång. Del två heter "Visheten vaknar" och den avslutande delen "Sömnernas sömn"

Tonen i böckerna om Tilda är småhumoristisk, till skillnad från PAX som jag iallafall ibland tycker är riktigt läskig. De är absolut inte mindre spännande för det, och jag hoppas att de hittar många läsare!
Jag kommer att bokprata om den nu i höst.
Som kuriosa kan ju nämnas att om en tittar noga på omslagsbilden av En väktares bekännelser så kan gatuvyn kännas bekant trots att boken utspelar sig i Stockholm...

En väktares bekännelser  Visheten vaknar  Visheten vaknar

Mats Söderlunds serie "Ättlingarna"som börjar med "Hotet" verkar väldigt spännande och mycket aktuell då klimatet spelar en stor roll. Del två heter "Kampen" och släpps nästa vecka. Dessa båda böcker ska jag definitivt läsa!
Läs om vad Adlibris skriver om Hotet här!

Ättlingarna. Hotet  Ã„ttlingarna. Kampen