måndag 20 maj 2019

Tack för allt

"Tack för allt" heter Christina Wahldéns uppföljare till boken "Falafelflickorna", där läsaren träffar huvudpersonen Hawa. Hon vill bli polis, för hon har aldrig träffat någon polis med slöja. Tills hon blir vuxen nog att söka in till polishögskolan så driver hon en detektivbyrå i förorten där hon bor. Biblioteket och bibliotekarien spelar en stor roll i den berättelsen.
Nu  har det gått en tid och Hawa har en ny vän som heter Sana. Hon vill bli journalist och har startat en skoltidning tillsammans med Hawa i källaren på skolan. En kväll när tjejerna ska äta pizza så sker det ofattbara, en kille blir skjuten på pizzerian! När tjejerna samlat sig berättar Sana att hon filmat skyttarna. Hawa vill att de ska gå till polisen, men Sana säger att hon gömt SDkortet och vill skriva om det själv först. Tveksamt går Hawa med på att inte säga något. Hon har fortfarande kontakt med Alex, tjejpolisen som hjälpte henne i somras, och skulle gärna be henne om råd.
Brottsligheten eskalerar i förortens centrum och snart har Hawa och Sana inget val, de måste berätta vad de vet. Då blir det plötsligt farligt, båda flickorna får en begravningsbukett med texten "Tack för allt". Då är det bra att Alex finns!
Trots det allvarliga ämnet så är boken ganska rolig, Hawa och Sana är tjejer med skinn på näsan, mammorna tar tag i saker och ting, "ingen ska komma här och skjuta våra barn", bibliotekarien Barbro och hennes hund Bilbo är med och så en ny härlig karaktär, Nettan.

   


I fredags hade jag högläsning för en av våra förskoleklasser. Som jag tidigare berättat om så kommer de varje fredag till biblioteket. Vi börjar alltid med högläsning, vi funderar tillsammans över vad boken kan handla om och sedan läser jag högt. Under högläsningens gång visar jag bilderna i boken  på storskärm så att alla kan se dem. Det finns mycket att upptäcka i bilderna och samtala kring. Efter högläsningen samtalar vi om boken innan det är dags för eleverna att låna böcker på egen hand.

Den här gången valde jag att läsa en bilderbok som heter "Tänk om alla", skriven av Grethe Rottböll och illustrerad av Marcus-Gunnar Pettersson. Den handlar om hur det skulle kunna vara om alla höll varandra i handen. Vi började med att vi höll varandra i handen och så samtalade vi om vad som kan vara bra med att hålla någon i handen och vad som kan vara klurigt eller jobbigt med att ha sina händer "upptagna". Eleverna delade med sig av flera spännande tankar. När jag sedan läste boken högt kunde de känna igen flera av sina tankar i bokens handling.

När jag väljer bok att läsa högt, väljer jag gärna en bok som är normkreativ. Det betyder att den vidgar våra traditionella normer så att fler barn kan känna igen sig i den litteratur som jag förmedlar. I den här boken har personerna, som håller varandra i handen, olika hår- och hudfärg, några har huvudbonader och det finns olika kroppsstorlekar representerade. Eleverna tyckte det var intressant att titta närmare på de olika personerna och det här var en uppskattad högläsningsbok.


Hemligheter och ovälkomna förändringar

Förra året debuterade Helena Hedlund med boken "Det fina med Kerstin", en kapitelbok om sjuåriga Kerstin. Boken tilldelades priset Slangbellan för bästa debutbok i kategorin barn- och ungdomslitteratur 2018. Nu har den andra boken om Kerstin kommit, "Att vara Kerstin". Böckerna är illustrerade av Katarina Strömgård och det kommer att komma ytterligare en bok om Kerstin.

Kerstin är ensam hemma med pappa. Mamma har åkt på semester med en väninna till Mallorca. När Kerstin och hennes klasskamrater får i uppdrag att rita sina familjer förmår sig Kerstin inte att rita något. Fatima har nämligen precis berättat att hennes mamma ska flytta ifrån familjen. Först bråkade föräldrarna och sedan åkte mamma bort ett tag. När mamman kom tillbaka hade hon träffat en annan man. Kerstin är livrädd för att precis samma sak ska hända henne nu när hennes mamma är bortrest.
Kerstin tycker inte om förändringar, hon vill att det ska vara som det alltid varit. Just nu händer det mycket i Kerstins liv. Mamma hör av sig från Mallorca och berättar att hon klippt kort frisyr, tuppfrilla. Fröken Lotten är gravid och klassen ska få en ny lärare, Kenneth. När mamma kommer hem från Mallorca har hon dessutom både blivit vegetarian och tatuerat sig …

Kerstin har en del hemligheter, hon och kompisen Gunnar har till exempel beställt vargkiss på nätet utan att berätta för sina föräldrar. De har hört att vargkiss ska skrämma bort vildsvinen som förstör trädgården. Kerstin har också i hemlighet tagit emot en hundralapp från Fatima och hon har inte heller berättat vem som egentligen ritat den fina teckningen som föräldrarna ramat in och satt upp på väggen i vardagsrummet.


Det här är en utmärkt högläsningsbok för förskoleklass till och med årskurs två. Det är lätt för barnen att identifiera sig med Kerstin och det finns mycket att samtala kring.









fredag 17 maj 2019

Värsta bästa nätet - diskussioner i fyran

Dagens barn- och ungdomsgeneration växer upp i ett samhälle där nätet med sociala medier, youtube och snabba faktasökningar är en självklarhet.

Internet ger fantastiska möjligheter till kunskap, kontakt, samarbete och deltagande. Men internet kan också skapa ett förfärligt utanförskap, ge upphov till vidrig mobbing (på distans) och få människor att må riktigt dåligt. Nätet är både bäst och värst!

Näthat och mobbing bland barn och ungdomar är ett stort och tyvärr växande problem i Sverige idag. Många barn mår dåligt och känner sig utanför på grund av händelser som sker på sociala medier. Olika insatser görs för att samtala om och komma åt detta problem. Ett mycket bra grej är att Maria Dufvas bok Värsta bästa nätet i år delas ut gratis ut till alla elever som går i fyran. Det är ett samarbete mellan organisationen Lets make love great again och Bonnier fakta som gör det möjligt att så många elever kan få tillgång till boken gratis. Deras lärare får lärarhandledningen och meningen är att man ska läsa, diskutera och arbeta med dessa frågor i skolan. Men också att boken ska tas hem så att barnen tillsammans med föräldrar och eventuella syskon kan läsa och diskutera boken även hemma.

I går startade vi upp detta arbete med fyrorna på Söderpark. Vi introducerade boken och vi läste inledningen högt för eleverna. Sedan delades klassen in i en killgrupp och en tjejgrupp. Vi började med att diskutera kap 7 i boken "Bara en omgång till - om spelproblematiken". Jag satt med tjejgruppen och diskussioner blev mycket bra. Eleverna tog bland annat upp:
- Skärmtid eller tid med dator/mobil/iPad
- Vem bestämmer över (skärm)tiden hemma?
- Hur hanterar föräldrarna själva skärmtid?
- Att få ont i nacken och ögonen på grund av för mycket tid med iPaden.

Det gick knappt att få stopp på eleverna, de har så mycket att säga om ämnet. De var mycket duktiga på att lyssna på varandra och vips var vår tid slut. Vi hann inte ens börja med de dilemmafrågor (från handledningen) som vi hade förberett.

Diskussionerna kommer att fortsätta i nästa vecka!

tisdag 14 maj 2019

En bildroman du inte får missa!

Kanske har du läst "Din tur, Adrian" av Helena Öberg och Kristin Lidström? För några år sedan nominerades de till Augustpriset för sin bok. Nu har de tillsammans skapat en ny bok, "Kattvinden". Det är en bildroman där text varvas med längre bildsekvenser.


Boken börjar med en längre bildsekvens som berättar att någon för många år sedan dog i en flygolycka. Därefter kommer ett längre textavsnitt där vi förflyttas till nutid. Vi får lära känna Manda och hennes farfar. Manda bor med sin mamma på farfars kontor sedan Mandas pappa försvann. Det måste alltid vara städat och fint där och när farfar arbetar måste de vara alldeles tysta.


En dag, strax före sportlovet, säger farfar att Manda ska få jobba med honom på lovet och tjäna pengar. Farfar är mäklare och har fått i uppdrag att sälja ett värdefullt kråkslott, Villa Bellevue. Det händer märkliga saker på slottet och med tiden växer en berättelse fram om slottet och de människor som levde där under andra världskriget. Det visar sig att personen som dog i flygolyckan och farfar är en del av slottets historia.


Det här är en väldigt bra bok, så bra att jag sträckläste den. Jag tycker om bokens upplägg med text- och bildavsnitt. Illustrationerna är vackra och berättelsen fängslande. Boken passar att läsa från cirka elva år.









torsdag 9 maj 2019

Den osynliga gästen

Idag tog jag med en ny bok hem för att läsa för min ständiga testgrupp, Alma 7 år och Edith 4,5. Den här gången var det dags för en av de nya muminböckerna Mumintrollen och den osynliga gästen. Jag gjorde misstaget att börja med att titta på kartan över Mumindalen och peka ut lite olika ställen (jag älskar kartor i böcker!) och sedan läsa presentationen av bokens karaktärer. 4-åringen knorrade och undrade förtörnad om jag aldrig skulle börja läsa på riktigt och visa "de fina bilderna". Jag undrade hur det här skulle gå...


Men sen började jag faktisk läsa och vi fastnade alla tre för historien om den lilla flickan Ninni som blivit så illa behandlad att hon bleknat och till slut blivit helt osynlig. En regnig höstkväll kommer Too-ticki med henne till Muminfamiljen för att de ska ta hand om henne så att hon blir synlig igen. Något som visar sig svårare än de trott, trots att Muminmamman tar till alla knep hon kan och till och med kokar sin mormors hemliga huskur som ska hjälpa "Ifall ens bekanta blir dimmiga och svåra att se". På morgonen har det dykt upp ett par tassar, men inget mer. Kanske hjälper det inte att Lilla My är hånfull och bråkig mot stackars Ninni, som är så rädd för allt och alla. Med hjälp av Muminmammans tålamod, Muminpappans lugn, Mumintrollets nyfikenhet och kanske lite för att Lilla My är så bitsk och visar ett annat sätt att vara så kommer sakta med säkert mer och mer av Ninni fram ur dimmorna. Till slut är det bara ett huvud som saknas, men där verkar det ta stopp. Trots att tiden går får familjen inte se hur Ninni ser ut och Muminmamman konstaterar enkelt att "Folk har väl klarat sig utan huvud förut." och så är det inte mycket mer med det.


Jag måste ju erkänna att jag inte läst originalet, vilket väl i stort sett är att häda i bibliotekariekretsar, så jag kan inte jämföra hur väl bilderboken följer novellen, men som bilderbok sett så är den väldigt fin. Och min referensgrupp håller med. Ja, förutom de där tråkiga sidorna längst fram då förstås... Bilderna är tecknade av Filippa Widlund med Tove Janssons bildspråk för ögonen. Visst syns det att det är modernare teknik inblandad, konturstrecken är tjockare, detaljerna kanske lite färre, men jag köper det som en Muminbok ändå. Cecilia Davidssons språk funkar fint för målgruppen och berättelsen är enkel nog för att även 4-åringen ska gilla det och hänga med, men utan att bli barnslig för 7-åringen. En fin balansgång det där.
På Litteralund lyssnade jag på ett samtal om översättningar där Alex Haridi pratade om hur det var när han "översatte" en annan av Tove Janssons noveller till en bilderbok (jag skrev om det samtalet för några veckor sedan, fast då med fokus på hans manus till Störst av allt), och vilket jobb det är att på ett sätt behålla stämningen, ansatsen, innehållet och samtidigt göra om texten helt och hållet för att passa en annan målgrupp och ett annat format. Det är stor respekt att lyckas med det.


Boken är tyvärr lite för lång för att passa när jag har högläsning för f-klasser och ettor på biblioteket, men jag ska definitivt försöka prångla ut den till lärarna som kanske kan läsa den i två sittningar. Den går att få in i flera olika teman, jag tänker höst, värdegrund, mänskliga rättigheter/barnkonventionen, och den är klart värd att läsa. Imorgon får den åka tillbaka till jobbet, men jag misstänker att den otåliga 4-åringen kommer att fråga efter den igen. Och igen. Och igen...

onsdag 8 maj 2019

Och nu blir det lite obekvämt - sista föreläsningen om källkritik

Sist ut på källkritikskonferensen var kriminologen Nina Rung som pratade under rubriken Normer, övergrepp och prevention i skolans värld - och hur det hänger ihop med källkritik. Jag har följt Rung på instagram ungefär sedan #metoo drog igång för ett och ett halvt år sedan och var väldigt peppad på att höra henne live. Hennes föredrag skulle visa sig landa som en knytnäve i magen. Hon mjukstartade med lite bilder, inga nyheter direkt, men en påminnelse av vilka budskap våra barn matas med dagligdags.
Jajemensan, det här är vad våra femåringar ska leva upp till. Starka, kaxiga pojkar och passiva, lite flirtiga flickor. Vi pratar även olika till flickor och pojkar, enligt undersökningar på förskolor. Pojkar får kommandon, och svarar på samma korthuggna sätt. De ska "Upp igen!" om de trillar och förväntas inte gråta. Med flickor talar vi hela meningar, vi tröstar och omhuldar dem på ett helt annat sätt och pratar om hur saker känns. Genom att säga till flickor att "pojkar är sådär" om de retas, "han är säkert kär i dig" när han tafsar, eller "han menar inget illa" om han säger något elakt, så lär vi också både flickor och pojkar att våld och kärlek hör ihop. Flickor får vänja sig vid att deras kroppsliga integritet kränks, och pojkar vänjer sig vid att göra vad de har lust med.

Rung pratade en lång stund om riskfyllda killnormer. Hur pojkar/killar/män aldrig får sina känslor bekräftade, utan bedöms utifrån sina prestationer. Många män kan inte prata om sina känslor, kan inte uttrycka vad de känner, eftersom de aldrig fått träna.
Det är också en ständig ansträngning att visa att man finns, att allt är lugnt. Män ska kunna ta en glirning och ögonblickligen kunna ge igen med samma mynt, eller värre.

Rung visade upp omslag av några stora magasin för kvinnor och män. På Cosmopolitan och Vanity fair visar halvnakna kvinnor upp vad Rung kallar "knullbarhet", dvs att de är snygga, sexiga, passivt väntande. På framsidorna till King och Café kavlar männen upp sina skjortärmar redo att börja jobba. Men det märkliga i allt detta är att när det kommer till kvinnors kroppar blir de handlingskraftiga männen helt handlingsförlamade och det är kvinnans fel att mannen våldtar. "Hon hade kort kjol.", "Hon 'bad' om det."
Här är några exempel på fullkomligt vidrig reklam som normaliserar våldtäkt, visar att kvinnors kroppar är till för män och helt vanligt legitimerar män att tappa kontrollen om de ser lite hud. Den här typen av bilder måste diskuteras och analyseras. Vad vill de egentligen? Vilken bild ger de av kvinnor och män och är det bilden av en verklighet vi vill leva i?

Sen kom Rung in på de riktigt tunga bitarna, om våldtäkt och övergrepp på barn. Om hur porren påverkar män till allt grövre övergrepp, eftersom de matats med att sex innehåller våld, stryptag, gaging och framförallt INGET samtycke. Detta är något som måste diskuteras i skolan eftersom allt yngre pojkar tittar på porr och de tittar allt mer. Samtidigt behöver vi prata om den våldtäktsutsatta. Visa på att det inte finns ett (rätt) sätt att reagera efter ett övergrepp, det finns ingen relevans i vad offret hade på sig, vad hon gjorde eller inte gjorde. Det vi har är en pojke eller man som valde att våldta, och en person som blev utsatt för det och som behöver hjälp att hantera det trauma som detta innebär. Lägg skulden där den hör hemma.


Vi hann också få ta del av en läskig bild på vad som händer i hjärnan på barn som utsätts för våld eller övergrepp. I de svarta delarna finns ingen verksamhet. Symtomen är koncentrationssvårigheter, bristande impulskontroll, att korttidsminnet inte levererar till långtidsminnet osv. Ett tips var att fråga hur barnen egentligen har det istället för att göra en adhd-utredning, eftersom det finns risk för felaktiga diagnoser. Och missade missförhållanden!

Inga lätta frågor, jobbiga diskussioner att ta. Rung avslutade med några peppiga tips.

- Vem är du? Hur pratar du? Använd ord och begrepp som du är bekväm med.
- Prata om det - kunskap är makt att förändra!
- Hur hjälper vi barn att förstå bilder och reklam?
- Hur hjälper vi barn att kritiskt förhålla sig till personer eller fenomen på nätet?
- Bemötande - öppet och nyfiket! Ha frågorna - inte svaren!
- Förvalta förtroendet om barnen kommer till dig!
- Involvera barnen
- Agera vid oro och våga fråga!
- Anmäl!

Nina Rung var en av initiativtagarna till knytblusmanifestationen förra våren efter att dåvarande akademiledamoten Sara Danius tvingats bort från sin position som ständig sekreterare. Hon har jobbat inom polisen med frågor som rör barns och kvinnors utsatthet för våld i hemmet och sexuella övergrepp och hon har tillsammans med sin man startat föreningen Huskurage som syftar till att stärka grannars mod att fråga och ringa på när man misstänker att någon i huset utsätts för våld i en nära relation. Följ henne på Instagram och bli lite lagom arg och uppeldad och läs mer om Huskurage.

Hugo Ewald sätter fokus på källkritik

Som Lena skrev i ett tidigare inlägg så tillbringade vi torsdagen på källkritikskonferens. Det var intressant att lyssna på personer från andra discipliner tala om källkritik från sina perspektiv. Det satte mitt jobb och kämpande med de här frågorna i skolan i ett lite annat ljus. Vi är fler som reflekterar över vad som händer i samhället om vi blir för lite, eller för mycket, källkritiska. Behöver påminnas om det ibland.
I det här inlägget tänkte jag försöka ge en liten inblick i Hugo Ewalds föredrag, men först måste jag bara hålla med Lena om att en av de absolut viktigaste poängerna under hela dagen var det som Åsa Wikfors sa om att sanningen inte nödvändigtvis, eller snarare väldigt sällan, ligger mitt emellan två polariserade påståenden. Ofta finns det faktiskt ett påstående som är sant, och ett annat som inte är det. Om vi tror att sanningen är däremellan är vi snart ute på väldigt hal is.


Hugo Ewald jobbade tidigare på Metro med Viralgranskaren och är nu faktaredaktör på Dagens Nyheter. Ett väldigt viktigt jobb, eftersom vi gärna vill kunna tro det som står i våra stora dagstidningar - tillbaka till det där med källtillit som Lena skrev om. Ewald är extremt kunnig i dessa frågor, men han pratade i 190 knyck och att få med allt han sa under sina 90 minuter på några rader är helt omöjligt.
Ewald började med att reflektera lite över begreppet "fake news" som används ganska frekvent. Han pratar hellre om falska påståenden, eftersom allt felaktigt innehåll på nätet inte är "news" och allt inte heller är "fake". Det kan till exempel vara ärliga misstag, missförstånd eller bara vinklade texter. Det finns en glidande skala från ren satir, vars syfte inte är att lura människor utan att underhålla med en twist, till helt fabricerade påståenden och texter var enda syfte är att få oss att tro något som inte stämmer.
Ewald påminde också om att det här att sprida falska påståenden inte är något nytt, det har bara blivit så mycket lättare i och med internet och sociala medier. Vissa frågor får en enorm spridning på sociala medier och då hakar ibland gammelmedia på, utan att ordentligt kolla sanningshalten först. Ewald pratade en hel del om Facebooks betydelse för att sprida olika politiska budskap. Till exempel menar han att det numera är betydligt mindre helt påhittat innehåll, men desto mer vinklat och propagerande budskap, vilket kan vara svårt att skilja från fakta.
Vad ska vi göra då?
Det handlar såklart om att läsa hela artikeln, om artikeln länkar tillbaka till en annan källa - läs den, länkar den i sin tur - gå vidare tills du hittar ursprungskällan. Finns det direktcitat i texten är det bättre än om det bara hänvisas till att X och Y sa si eller så? Är texten aktuell eller gammal? Hur verkar andra artiklar på samma sida och ser webbplatsen generellt trovärdig ut med tidsangivelser osv? Har andra medier plockat upp nyheten och skrivit om den? Om inte finns anledning att vara misstänksam.
Ewald visade också en mängd sätt att kontrollera både bilders och filmers ursprung och visade även hur man kan undersöka sponsrade inlägg som fungerar som annonser  - vem har gjort den, vilken är målgruppen, vad kostade den mm.
Kolla gärna in fler tips och trix på Viralgranskarens webbplats.



Ny piratserie av Mårten Melin

Ibland känner jag att det saknas en kategori böcker för lågstadiet, de mellan Börja läsa-böckerna och kapitelböcker som ofta har ganska litet typsnitt. Det är en klurig nivå, men så viktig. Barnen har knäckt läskoden, tar sig genom böcker som Klass 1b och Kim & Lina utan större problem och nu behöver de peppas för att fortsätta utvecklas. En del tycker att de kan läsa och alltså inte behöver träna mer, andra vill men hejdas av att böckerna plötsligt känns övermäktiga. Här tycker jag att Mårten Melins nya bok Kapten Kidds skattkarta är en fantastiskt exempel. Det är en kapitelbok på ca 100 sidor, men marginalerna är breda, typsnittet stort och det är inte mer än 13 rader per sida. Texten lättas dessutom upp både av små vinjettbilder och stora bilder och en och annan helsidesbild. Men innehållet då?! Jodå, det är också bra. Spännande och lockande.


Kapten Kidds skattkarta handlar om den föräldralösa Anne som jobbar på ett värdshus. Till Svarta galten kommer ofta pirater och busar, och det är inte saft i deras glas. Ibland går det vilt till. En kväll sitter några pirater och spelar kort vid ett bord och en av dem är havets fasa, piratkaptenen Mary Sweet. Mary spelar pengarna av sina motståndare och när de inte har ett endaste mynt kvar att spela om erbjuds hon den legendariska Kapten Kidds skattkarta. Mary får osannolikt bra kort och vinner kartan, men slagsmål bryter ut när hennes motståndare påstår att hon fuskat. Anne lyckas hjälpa Mary som hamnar i knipa och som tack blir hon erbjuden jobb som skeppspiga på Marys skepp. Efter lite tvekan bestämmer sig Anne för att tacka ja till erbjudandet, och redan nästa dag är hon på väg ut till havs.
Men Anne hörde något på värdshuset kvällen innan som får henne att misstänka att någon följer efter båten, någon som själv vill roffa åt sig skatten. Dessutom kommer de till farliga vatten, där sjöjungfrur sägs locka till sig människor för att dränka dem och äta upp dem. Det blir ett riktigt äventyr för Anne.



Bilderna är ritade av Johanna Kristiansson som har samarbetat med Melin även i serien som börjar med Vampyrjakt! och som illustrerat en mängd andra författares böcker.
Jag undrar lite om (och misstänker starkt att) hon medvetet gjorde piraten Edward le Grand så lik sin namne med efternamnet Blom. Även om det nog går ganska många barn förbi, så fnissade jag åt det medan jag läste.

På förlaget webbplats läser jag mig till att det är planerat en hel serie om Anne, eller Jolly Anne som hon kommer att kallas. Det ser jag fram emot. Spännande böcker om en smart och snabbtänkt tjej kan vi väl inte få för många av, tänker jag.
 

Bild från Edward Bloms Instagram

Källkritik i fokus

Bibliotekarier jobbar mycket med källkritik och går många fortbildningar i ämnet. Jag vågar påstå att vi kan en del om detta , men den 2 maj var jag och Emelie på konferensen "Källkritik i fokus", som anordnades av Skolporten i Stockholm. Här "angrips" ämnet från ett lite annat perspektiv än det som vi  bibliotekarier är vana vid. Den första föreläsaren heter Johan Waara och är psykolog och forskare. Hans utgångspunkt är att vi aldrig kan räkna bort våra känslor, vår psykologi vid källkritik. Vi kan tro oss duktiga på källkritik, på att stå emot, att vara kritiska, men faktum är att vi människor är väldigt lättpåverkade varelser.

Mycket av samlad information på nätet, filmer, "nyheter" osv är idag en blandning av tyckande och fakta. Då blir det ännu svårare att stå emot och att analysera och bena ut vad som är vad.
Johan Waara tar som exempel några av de dokumentärer, som visats nyligen, t ex dokumentären om Michael Jackson, om R Kelly och om Josefin Nilsson. Han menar, utan att ifrågasätta, om det är sant eller inte, är dessa dokumentärer gjorda så att de väldigt starkt appellerar till våra känslor. När vi dessutom får en tung förstärkning av kommentarer runt innehållet i sociala medier, är det nästan omöjligt för oss att "inte dras med".
Fakta och tyckande blandas ihop återigen och vi kommer i affekt.
Vi människor får då också svårare att se hur saker och ting hänger ihop, vi ser förenklade samband, istället för hur saker och ting egentligen hänger ihop.

Johan Waara talar också om "self serving bias", dvs att vi tillskriver oss själva eller "vår" grupp alla positiva egenskaper och " alla andra" de negativa. Dvs vi kommer hela tiden att anse att fakta/data som kommer från "mig " är viktigast och har  lättare avfärda "de andra". Detta leder bla till filterbubblor.

Vad är då "vaccinationen" mot detta?  Förkunskaper, tänka till ett varv till, skaffa sig perspektiv och varför inte gå till vetenskapen och kolla metastudier. Låter enkelt, men tål att upprepas om och om igen.

Åsa Wikfors, professor i filosofi, talar sedan om "Källtillit och källkritik i postsanningens tid"
Detta är källkritik ur ett filosofiskt perspektiv. Hon menar att vi lever i en "postsanning", som karakteriseras av : ett splittrat medielandskap, stor spridning av desinformation, polarisering och grupptänkande och antipatier och sjunkande tillit.

Hon menar att vi måste tänka på att desinformation får konsekvenser och att vara medvetna om att det är farligt att slå ifrån oss tillgänglig kunskap. Vi bör fråga oss om vi har goda skäl att tro på det vi läser . t ex på sociala medier, ur just det här perspektivet. Att faktiskt dela och sprida desinformation kan leda till sjunkande tillit för samhället. Och tillit är det som håller ihop vårt samhälle ytterst.

Vad kan vi göra för att motverka detta? Lära människor(våra elever) att trovärdighet är viktigt, ge dem kunskap om medier och inte bara sociala medier, utan även etablerade, seriösa nyhetsmedier, bedöma källor både på djupet och horisontellt, dvs flera av varandra oberoende källor.

Mycket viktigt: Lär eleverna att det inte finns några skäl att tro att sanningen ligger mittemellan två polariserande sidor. Att välja det expertgranskade, här nämner hon NE, som källa och inte subjektiva ytterlighetsperspektiv. Ett boktips är "Tro på sanningen" av Timothy Snyder.




tisdag 7 maj 2019

Författarbesök hos Rinnebäcksskolans tvåor

Idag har alla tvåorna träffat författaren Thomas Halling. Före besöket har eleverna haft möjlighet att läsa någon eller några av Thomas böcker och de har också fått skriva recensioner på de böcker de läst och förbereda frågor till Thomas. Så himla kul att höra elevernas funderingar kring böckerna och se hur taggade de är att få träffa en riktig författare! 
Några av frågorna var:
Är det roligt att vara författare?
Hur kommer du på vad du ska skriva om?
Vad tänkte du med denna historien?
Vad är det mest pinsamma du har varit med om?
Vilket av följande djur skulle du vilja ha som husdjur om du får välja mellan grön mamba, fågelspindel och lama?
Hur lång tid tar det att skriva en bok?
Hur många böcker har du skrivit?
Är du rik?

Thomas berättade också om sin idé till nästa bok, en liknande Olle 8, fast om en tjej. Han bad elevernas om hjälp med att ge idéer till vad de ska kunna handla om och vad huvudpersonen ska heta och eleverna hjälpte gärna till! Några förslag som är att klättra upp i ett träd och inte komma ner, att bli kär, att föräldrarna skiljs eller är skilda och drama som kan inträffa när en är sådär 8 år. Vi väntar med spänning på vad han bygger vidare på!

Det har varit en väldigt trevlig dag, som alltid när Thomas är på besök!





Myran har blivit storebror

Emelie har tidigare bloggat om En myras liv och Myran och gåtorna av Linn Gottfridsson med illustrationer av Emma Adbåge. Nu har det kommit en fortsättning, Hemliga Myran.


Myran har blivit storebror och inget är sig likt där hemma. Det känns som om en främling har flyttat in, en främling som skriker, sover, bajsar och tar all uppmärksamhet. Mitt i allt kaos är Myran ledig från skolan, eftersom det är sommarlov. Han har ingenting att göra för att mamma och Jesper har bara tid för lillasyster. Henny har lovat att skicka vykort till honom men Myran hör ingenting från henne. Då dyker Gloria upp. Hon kan göra coola volter. Kanske kan Myran leka med henne istället?


En bok att läsa högt eller att läsa själv. Från cirka sex år.



Barns rättigheter i skolan, hemmet och på fritiden

Det har kommit en uppföljare till Rätt lätt - om barnets rättigheter 1 till 6 år. Boken heter Rätt lätt 2 - Om barnets rättigheter och är skriven av Susann Swärd och illustrerad av Tina Landgren. Uppföljaren vänder sig till låg- och mellanstadiet.


På varje uppslag presenteras en rättighet med utgångspunkt från Barnkonventionen. På vänster sida berättas om rättigheten i text och på höger sida i bild. Det finns också frågor till varje rättighet att diskutera tillsammans. Några av rättigheterna som tas upp i boken är rätt att vara sig själv, rätt att gå i skolan och rätt till lek och fritid.



måndag 6 maj 2019

Grisjakten

Nell och Freddy är bästa kompisar. En dag gör klassen en utflykt till en bondgård. Där finns många roliga djur att titta på ankor, getter , höns och grisar. Visst vore det roligt att ha ett litet djur även därhemma. Det tycker både Nell och Freddy och utan att de egentligen vet hur det har gått till har en liten gris "följt" med dem hem. Väl hemma döper de grisen till Kevin och ger honom ett bad med mycket badskum. Grisen Kevin blir alldeles hal och far iväg upp i luften då de försöker fånga honom. De torkar honom och sätter på honom dockkläder. Så söt han blir...Men grisen Kevin tänker inte låta sig fångas så lätt.
Nell och Freddy förstår att Kevin behöver gå ut ibland, men det är inte så lätt att hålla styr på en hal gris. Kevin sticker och hoppar upp i en gubbes väska. Den ovetande gubben går iväg...hur skall det sluta? En mycket rolig bok med illustrationer på varje bokuppslag. Författare är Carol Hart och illustratör Sarah Warburton.

Hilda och hamsterstölden

https://www.adlibris.com/se/bok/hilda-och-hamsterstolden-9789132210235Hilda, Henning och Bella bor i samma hus. De går också i samma klass (tvåan) och är kompisar. En lördag när de som vanligt ska gå och köpa lördagsgodis tillsammans vill Bella plötsligt inte ha något godis. Konstigt tycker Hilda och Henning, Bella brukar köpa godis. Bella berättar då att hon sparar sina pengar till en hamster!

En hamster! Hilda vill genast också börja spara pengar till en hamster. Det låter så underbart!

Så har Bella sparat färdigt och hon köper sin hamster. Den är supergullig! Hamstern heter Lillan och Hilda och Henning får vara med och hjälpa till. Men Henning kan inte vara nära Lillan så länge eftersom han är allergisk mot pälsdjur.

Hilda får ofta följa med Bella hem till hamstern. De har så mysigt tillsammans. Henning känner sig antagligen utanför men Hilda och Bella kan ju inte hjälpa att han är så allergisk.


En dag är Lillan borta! Hon var där precis men nu är hon puts väck! Bella och Hilda blir helt utom sig och springer runt och letar överallt.


Hilda och hamsterstölden är en perfekt bok att läsa själv, tillsammans eller högt i en klass eller grupp. Boken handlar om det här med att vara kompis och om att det kan vara svårt många gånger att vara tre kompisar tillsammans. Det finns en annan bok om Hilda och hennes kompisar också. Den heter Hilda och årets kalas. Författaren till böckerna är Christina Lindström, illustrerar gör Annika Lundholm Moberg.



tisdag 30 april 2019

Luna sjunger solo

Har du känt dig nervös någon gång? Så där riktigt nervös som man kan bli när man ska redovisa i skolan,  prata inför en grupp eller spela upp ett musikstycke för publik?

I boken Luna sjunger solo får vi följa Luna när hon tränar och förbereder sig för att sjunga solo på skolans Öppna hus. Hon är inte alls nervös innan men samma dag som det öppna huset är börjar det plötsligt kännas konstigt i magen.

När Luna går upp på scenen skakar benen så hon knappt kan stå stilla. Då är det tur att ha en tvillingbror, Liam, som sitter på främsta raden och hjälper henne komma igång med sången!

Luna sjunger solo är en alldeles ny "börja läsa bok" om tvillingarna Luna och Liam. Om man gillar denna bok så finns det fler böcker i serien.


Högtider och traditioner

Idag den 30 april är det valborgsmässoafton och många firar med att titta på en valborgsmässobrasa och lyssna på sånger om våren.

För mig är valborgsmässofirande förknippat med Madicken och Mias bråk vid valborgsmässoelden där Mia retar Madicken för de nya sandalerna, "Sandaler minsann!", och Madicken blir av med sin ena sandal. Som väl är så löser det sig, Abbe hittar sandalen och Alva fixar till dem igen. På Spotify kan du lyssna på när Astrid själv läser "Madicken och Junibackens Pims".

Men varför firar vi valborg då? Det kan du läsa om i "Det ska vi fira Om traditioner i Sverige". Här kan du även läsa om påsken, julen midsommar och några till.
Blir du nyfiken på andra kulturers traditioner och högtider? Då kan du med fördel läsa boken "Världens fest i Sverige".



Ensamma hemma

Mycket kan hända när man är ensam hemma. I kapitelboken Ensamma hemma av Kajsa Gordan och Sofia Nordin med illustrationer av Matilda Salmén får vi lära känna Anna-Klara. I början av boken är hon ledsen för att hennes bästa vän flyttat. De brukade sitta bredvid varandra i skolan. Nu är platsen tom, men ganska snart får hon en ny bänkkamrat. Han heter Herman och har ljust lockigt hår. Anna-Klara tycker att det glänser som guld i solen.


En dag ska Herman vara ensam hemma efter skolan. Han tycker det känns läskigt men vågar inte riktigt berätta det för Anna-Klara. Anna-Klara förstår vad han känner och frågar om han vill följa med henne hem efter skolan. Hemma hos Anna-Klara finns ett småsyskon, en lillasyster. När hon plötsligt kräks väljer de att gå hem till Herman istället. Både Herman och Anna-Klara är ganska hungriga och ser fram emot att Hermans mamma ska komma hem med sushi. Men när hon dröjer, kan de inte vänta längre och bestämmer sig för att steka pannkakor. De sätter på värmen på spisen och börjar smälta smör. Sedan går de därifrån. Efter en stund väller röken in i vardagsrummet. De springer ut i köket och ser hur lågorna slår upp ur stekpannan. Vad ska de göra? Och vad ska Hermans mamma säga när hon kommer hem? Tänk om hela huset brinner upp!


Ensamma hemma är en kapitelbok för cirka 6-9 år, att läsa själv eller tillsammans.



Kurran och Pigan får en lillebror

Varje fredag kommer en av våra förskoleklasser till biblioteket. Då brukar jag läsa högt för dem. I fredags läste jag bilderboken Kurran & Pigan räddar en liten av Lisa Moroni. Det är tredje boken om Kurran och Pigan. (Det går bra att läsa den även om du inte har läst de andra två.)
     
Boken handlar om Kurran och Pigan som räddar en larv från att bli uppäten av två fåglar. Larven har fått sår och Kurran och Pigan tar honom med hem till sin stubbe för att plåstra om honom. Larven, som heter Dodo, är väldigt hungrig och Kurran och Pigan blir alldeles förskräckta när Dodo börjar tugga på gardinerna och suga på täcket. Det tar ett tag innan de kommer på vad larven äter. Även om Dodo kan vara rätt ansträngande så blir de väldigt förtjusta i honom. Så förtjusta att han får bli deras lillebror. Men det är något underligt med Dodo. Han växer väldigt fort och hans skinn börjar bli trångt. Vad kommer att hända med Dodo?



fredag 26 april 2019

Bra på olika saker

Igår hade jag besök av en grupp blivande förskolaklasselever på biblioteket. De kom från en närbelägen förskola och var här för att bekanta sig lite med skolgården, lokalerna och då biblioteket. Jag berättade lite om vad de kan låna och så läste jag en bok för dem.
Som yngst, i en syskonskara eller på en skola, är det lätt att jämföra sig med de andra - storasyskon eller äldre skolkompisar. En jämförelse som ofta är ganska orättvis. Det är lätt att tänka att alla andra är mycket bättre på allting, när det egentligen ofta bara handlar om att de haft några fler år på sig att träna. Bra att tänka på till hösten när de går från att vara äldst på förskolan till att vara yngst på skolan.
Mint vill rita, precis som storebror, men hon vet inte vad. Storebror vet alltid vad han vill och fint blir det också. Mint försöker, men det blir inte alls som hon vill. Först syns inte snöflingorna hon ritar mot det vita pappret, sen blir det ett svart tuschstreck över hela teckningen och till slut välter katten Klas ut en vas över bordet så teckningen blir alldeles blöt. Skrynkligt fult papper är bara att knyckla, till och med klippa sönder och önska att det gör lika ont i pappret som det gör i Mint. Ingenting är kul! Men plötsligt visar det sig att det fula klippta pappret kan vecklas ut till en vacker snöflinga att sätta upp på fönstret och Storebror (som bara ritar saker han verkligen gillar) visar upp sin teckning som föreställer Mint. Kanske är det inte så tokigt ändå. Och nu hjälps de åt att klippa fler snöflingor. Storebror är nästan lika bra som Mint på att klippa.

Prisutdelning på Rinnebäcksskolan!

Idag har vi delat ut diplom till de tre elever som läst mest och vandringspriset till den klass som läst mest under vårt Läsmaraton som vi hade v 12 och 13. Alla klasser som uppnådde sitt klassmål firade med glass fredagen innan påsklovet. Klassen som vann är 3a med imponerande 24275 minuter!!! Grattis! Totalt har skolans elever läst 231202 minuter. 

Det fina Vandringspriset har vår förra trä- och metallslöjdlärare Andreas gjort!


torsdag 25 april 2019

Arlo Finch i Eldsdalen



En elev kom in i biblioteket och frågade mig om jag hade andra delen till boken om scouten och magin. Jag såg troligen ut som ett frågetecken, men luskade vidare och lyckades hitta Arlo Finch. Eftersom att eleven menade att detta var den bästa bok hen läst på länge och jag var scout när jag var liten och gillar magi så beställde jag den.

Arlo och hans familj, mamma och en äldre syster, flyttar till Pine Mountain, ett litet samhälle i Colorado. Där ligger mammans föräldrahem, ett hus som hon ärvde när föräldrarna dog, och som hennes lillebror bor kvar i. De har bokstavligt talat ingen annanstans att ta vägen, Arlos pappa är efterlyst av FBI och har flytt till Kina, och mamman bröt ihop på det senaste arbetet, oklart hur.
Väl framme så visar sig huset vara ett riktigt kråkslott, och morbrodern en enstöring som försörjer sig på att stoppa upp djur. Än värre, där finns inget internet och ingen täckning på mobiltelefonerna! När en hund som både mamman och morbrodern hävdar har varit död i årtionden dyker upp börjar Arlo fundera på var han hamnat. Ännu konstigare blir det när hans sovumsväggar börjar ge vika och avslöjar en månbelyst skog. På andra sidan Alros fönster uppenbarar sig en flicka och världen på hennes sida glittrar i silver och guld, som ett slott av höstlöv.  Hon viskar snabbt "Om jag kan se dig, då kan de se dig. Var försiktig, Arlo Finch!" och sedan blir rummet som vanligt igen.

Arlo och hans syster Jaysee ska börja i varsin skola, han i årskurs 6 och hon på högstadiet. Arlo lyckas få kontakt med två klasskamrater Indra och Wu, som direkt bjuder in honom till scouterna.
I scouterna får Arlo knyta bekantskap med lite andra saker än de lär ut på vanliga scoutmöten, tex åskklappar, kvickljus och bloss. Arlo har aldrig varit scout förr så han har inget att jämföra med, och är glad över sina nya patrullkompisar, Indra, Wu, Julie, Jonas och patrulledaren Connor. Det dröjer dock inte särskilt länge innan Arlo förstår att allt inte är som det ska i Pine Mountain, magin är märklig och det verkar som om någon försöker döda Arlo! Den stora frågan är vem och varför!

Jag gillade också boken, många förvecklingar och trådar att hålla reda på, men det visade sig att allt hörde ihop och fick sin förklaring, eller typ förklaring. Dessutom gillar jag att scouterna har en så framträdande roll i berättelsen! Det är inte så vanligt."Arlo Finch i Eldsdalen" är skriven av John August och är första delen i en tänkt trilogi och nästa del kommer ut i september. Den heter "Arlo Finch vid Månsjön".

tisdag 23 april 2019

Världsbokdagen

Idag firas världsbokdagen på många platser både i Sverige och på olika platser utomlands. På Tolvåkerskolan rullar just nu en massa bokselfies (lärarnas boktips) på våra infotavlor.

Här ser ni bl a Anettes och Jessicas bokselfies. Anette tipsar om Michelle Obamas självbiografi - Min historia och Jessica tipsar om Bellaner, Du kanske inte vet det men döden spelar faktiskt inte handboll.




















Jag tipsar om en fantastisk bok för ungdomar och för vuxna nämligen Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Boken är en självbiografi och handlar om Tara (född 1994) som växer upp med föräldrar och sex syskon på en gård i Idaho, USA. Föräldrarna tillhör mormonkyrkan och är djupt religiösa. De uppfostrar sina barn till att inte lita på myndigheterna, sjukvården eller staten. Barnen får hemundervisning av mamman, de får inte uppsöka sjukhus utan mamman ska sköta om dem när de blir skadade. Tara, som är född 1994 växer upp i detta som blir en självklarhet för henne. Hon älskar sina föräldrar och sina syskon som de flesta barn gör. De människor som familjen umgås med är också mormoner så det tar ett tag för Tara att inse att de lever ett mycket annorlunda liv. När Tara är 17 år får hon börja i en vanlig skola och då är det så mycket hon inte vet eller kan som är helt självklart för andra ungdomar. T ex har Tara som 17-åring aldrig hört talas om förintelsen av judar under andra världskriget!





söndag 21 april 2019

En ny fantasytrilogi om drakar! Drakberidaren av Helen Ekeroth.

Jag gillar drakar, jättemycket! Jag tror att det började med Tam på mitt första jobb som bibliotekarie, sen var jag fast. Just nu skyltar jag med böcker om drakar på Rinnebäck, och hoppas att fler kommer att läsa och bli förtjusta och fascinerade av dem!


Jag lyssnar också gärna på poddar bla Fantastisk podd. I den så pratar och berättar svenska och finska fantasy-,SF-  och skräckförfattare om sitt eget skrivande, tendenser i fantasy/SF/skräck och intervjuar varandra. I ett av de senaste avsnitten så intervjuade Charlotte Cederlund författarkollegan Helen Ekeroth som skrivit boken ”Skuggan” som kom ut nu i mars.
Den handlar om 12 åriga Nuwa som blir antagen på en skola för drakberidare, precis som sin döda mamma. Väl på skolan så får hon nya kompisar och lär sig både om magi och de gamla historierna om dakar. Alla elever på skolan är flickor, det är bara flickor som kan berida drakar, pojkar får sköta om dem. När en blir skötare åt en drakling så är en skötare åt den darken resten av livet, medans beridarna byts ut allteftersom de slutar skolan. Det finns fyra olika sorters drakar, skogsdrakar, jaktdrakar, ökendrakar och vattendrakar. Nuwa blir tilldelad en ökendrake, Nook, fast hon helst hade velat ha en vattendrake som den hennes mamma hade när hon gick på skolan. Hon blir allt bättre på att handha sin drake men hon drabbas även av avundsjuka och konkurrens. Tillsammans med sina kompisar dras hon motvilligt in i en intrig som syftar till att avslöja hemligheter som andra vill hålla hemliga till vilket pris som helst...
Boken utspelar sig i en asiatisk miljö, där drakarna och magi har en naturlig plats både i huvudpersonens verkliga värld och i sagor och sägner.
Till formen känns den som en härlig mix av Harry Potter och böckerna om Tam, drakriddaren och jag hoppas att nästa del kommer snart!


måndag 15 april 2019

Kyla

Det har kommer en hel del dystopier för ungdomar de senaste åren. Två exempel på detta är dessa två böcker som läses en del på Tolvåkerskolan:  Wilderäng, Stjärnklart och Pfeffer, Life as we knew it 
I båda böckerna försvinner strömmen av olika anledningar och ganska snart är samhället nere på en nivå där det endast är de som har förberett sig och kan klara av sin egen, el- vatten-, matförsörjning som klarar sig.

Jag har precis läst ytterligare en bok med samma tema. Denna skiljer sig ändå en del mot de böcker jag gav exempel på ovan. I Kyla skriven av Therese Henriksson känns samhällets problem mycket trovärdigt. Detta skulle kunna hända i Sverige, i dag och närsomhelst.
Kyla utspelar sig i Aleå, en tänkt stad i norra Sverige. Det är december och det är rejält kallt ute. Plötsligt går strömmen! Människorna i Aleå tror att det är ett tillfälligt avbrott men så är det inte och ganska snabbt går temperaturen ner i lägenheter och hus. Eftersom det är över 20 minusgrader ute blir det snart så kallt att människor kan frysa ihjäl i sina lägenheter om de bara är kvar där.

Huvudpersonerna är de tre syskonen Simon, Sofia och lillebror Theo. De är ensamma hemma eftersom föräldrarna för första gången har åkt iväg på en solsemester utomlands.Sofia är den som snabbt inser att de väldigt snart kan råka illa ut Hon bestämmer att de ska ta sig till gamle morfars stuga som ligger lite utanför stan. I morfars stuga finns ved, vedspis och möjlighet att fiska.

Men kvar i stan är Elias och hans mamma. Sofia och Elias är förälskade i varandra och hon kan inte bara släppa honom. Hur ska han klara sig i stan? Hon måste åka tillbaka för att leta upp Elias och kanske ta med honom också till stugan. Att åka tillbaka till stan är förenat med livsfara. Om skotern stannar kan Sofia frysa ihjäl i snön. Stan är inte heller säker. Utan ström och mat förvandlas stan snabbt till ett obehagligt ställe. Du kan bli rånad för lite mat eller bensin. De starkaste överlever eftersom de ser till att ta det som de behöver. De svaga och sjuka kan bli liggandes och dö.

Kyla är en mycket spännande ungdomsbok som ger en mycket att tänka på.

Hur bra förberedd är du och din familj om samhället plötsligt inte fungerar? Hur länge skulle ni klara er utan el, vatten och mat?

Bokbuss där den behövs som mest

Bild från Forbes
Jag följer journalisten Magda Gad på Facebook och i morse scrollade jag förbi en post där hon uppmärksammade en ung afgansk kvinna som just hamnat på Forbes lista över 30 sociala entreprenörer under 30. Freshta Karim växte upp i Kabul under det konfliktfyllda 90-talet, men lyckades ta sig till England där hon tog mastersexamen vid Oxford University. Efter examen återvände hon till Kabul och startade förra året en bokbuss som åker runt i stan med böcker, en fristad och en önskan om att få dagens utsatta kabulbarn att tänka fritt och kritiskt. Bussen drivs av donationer och har varit i drift lite drygt ett år nu.
Många familjer har inga böcker hemma och analfabetismen är utbredd i Afganistan. Bussen besöker flera olika områden i Kabul regelbundet och ca 300 barn får tillgång till dess böcker på pashto, persiska och engelska varje dag. Barnen kan inte bara läsa på bussen utan den är även en plats där de kan ställa frågor, leka, sjunga och bara vara barn.
Interiören i bussen. Bild från Free Women Writers/Pari Shuaib
Verkligheten för Kabuls barn är ofta hård. Många tvingas arbeta för att familjen ska klara sig och många drivs in i kriminalitet. En enda biblioteksbuss kan naturligtvis inte förändra det afganska samhället, men varje barn som lär sig läsa, som vågar ställa kritiska frågor och inser att de har en möjlighet att göra något mer är en vinst och en möjlighet till utveckling inte bara för det enskilda barnet utan också för hela samhället. Vi har inte råd att låta fler generationer barn gå förlorade på grund av konflikter och galenskap.
Men varför återvände Freshta Karim till Kabul, när hon hade fått en utbildning vid ett ansett universitet i väst och skulle ha kunnat göra sig en karriär i England? Hon säger i en intervju med Free Women Writers (min översättning): "Det finns en populär dikt av Mawlana Jalaludin Balkhi (mer känd under namnet Rumi) som går såhär:
هر کسی کو دور ماند از اصل خویش/ باز جوید روزگار وصل خویش
Det betyder "Den som är skild från sina rötter kommer alltid sträva efter en återförening". Jag känner starkt för den här dikten och känner tillhörighet till den här staden. Kabul är mitt hem. Jag växte upp här och gick i kommunal skola - helt gratis. De stipendium jag tilldelades fick jag just för att jag är afghan. Jag står i skuld till Afghanistan. Jag utbildade mig utanför Afghanistan och fick uppleva västvärldens lyx, men jag uppskattade det aldrig eftersom jag hela tiden jämförde våra liv med deras och såg alla våra problem. Riktig lycka för mig är när vi lyckas uppnå samma standard i vårt eget land, även om det betyder att vi måste börja på botten och att vägen dit är både smärtsam och lång."
Läs hela intervjun. Det finns också en film om bussen från AFP News.


Jag beundrar hennes sätt att tänka. Många som hade sluppit ut från en konflikthärd som den i Afghanistan hade säkert stannat kvar där de var i relativ säkerhet och verkligen kunde njuta frukterna av sitt arbete. Freshta tänker tvärt om - hon vill bidra och göra skillnad trots att hon vet att det är svårt och tar tid. Det är häftigt!

fredag 12 april 2019

Översättningar

Även jag har varit på LitteraLund och lyssnat på många intressanta samtal och föreläsningar. En av dem jag fastnade för handlade om att översätta text.
Ofta när vi tänker på översättningar tänker vi på en bok som ska översättas från ett språk till ett annat. Men det finns ju många fler sätt att översätta text på, till exempel mellan konstformer.


Programpunkten Vad händer med berättelsen i översättningen? var ett samtal mellan manusförfattaren Alex Haridi, dramatikern Harald Leander och översättaren Helena Hansson. De hade alla olika erfarenheter av översättning och det var spännande att höra hur tankarna går när en bok ska översättas, omvandlas, anpassas.
Helena Hansson hade översatt en ungdomsbok från danska, vilket inte låter så komplicerat. Det är vårt närmaste grannland, vi är i mångt och mycket lika varandra, men det visade sig att översättningen ändå inte är så "enkel" som från ett språk till ett annat. Även här behövde översättningen innehålla en del kulturella anpassningar. Svordomar är till exempel en sak som kräver en del arbete.
En sak som alla tre var överens om var att titta på vad originaltexten vill förmedla, vilken stämning och intention som finns. Denna är det viktiga att behålla, oavsett vad som sedan händer med orden, kronologin och, ibland även, dramaturgin.
Alex Haridi har skrivit manus till bland annat den Netflixaktuella serien Störst av allt. Serien bygger på en bok av Malin Persson Giolito och när det kommer till att översätta en välkänd, storsäljande roman till sex exakt lika långa avsnitt med lämplig dramatisk kurva för varje avsnitt så kommer ju helt andra utmaningar. Det är helt enkelt omöjligt att följa bokens exakta uppbyggnad. Vissa saker ur boken måste plockas bort, berättarperspektivet kanske behöver ändras, nya småkonflikter läggs in. Men eftersom det ofta finns en läspublik som ska bli nöjd är det essentiellt att bokens stämning finns kvar, så att det kan känna igen sig.
Även Harald Leander fick göra stora ingrepp i texten när han gjorde om barnboken Legenden om Sally Jones av Jacob Wegelius till teaterpjäs. Boken innehåller inga repliker överhuvudtaget och huvudpersonen är en apa som ju inte talar överhuvudtaget. Harald Leander berättade att han läste boken mycket innan han började arbeta med sin översättning, men att när han greppat textens känsla eller anda så släppte han den och började arbeta mer självständigt.


Jag fick inse att jag inte tidigare hade reflekterat så mycket över texters översättningar. Klart att jag ibland undrat hur originalet låtit och visst har jag irriterat mig på att filmatiseringar inte följer boken slaviskt, men det var verkligen spännande att höra hur tankarna går när man som författare måste göra större ingrepp i någon annans text.

Klimatångest på Litteralund

Även jag har varit på Litteralund i veckan! Som vanligt lämnade jag konferensen full av inspiration och energi och med flera ideér till nya projekt.

Det som jag vill dela med mig av här på bloggen är samtalet mellan författaren Mats Strandberg och forskaren Alexandra Nikoleris.
Alexandra Nikoleris arbetar på institutionen för Energi- och miljösystem på Lunds universitet och samtalet hade titeln Hur kan böcker - både fakta och skönlitteratur - få oss människor att reflektera över klimatförändringar.

Slutet är en dystopi som utspelar sig i Sverige i nutid. Människorna har precis fått reda på att kometen Foxworth är på väg mot jorden. Om lite drygt två månader så kommer kometen och jorden att krocka och då kommer hela vår planet, alla människor och djur att utplånas och försvinna.

Huvudpersonerna i detta universella drama är Simon och Lucinda. Simon vill tillbringa sin sista tid med sin flickvän och med sin familj. För Lucinda, som är svårt sjuk i cancer, blir tiden som är kvar en möjlighet för henne att börja leva. Lucinda lever plötsligt på samma villkor som alla andra (som ska dö inom kort). Jag har tidigare skrivit om Slutet här på Biblioteksbubbel.

Samtalet mellan Mats Strandberg och Alexandra Nikoleris tog avstamp i boken Slutet men hade fokus på den meningslöshet som många människor känner i och med dagens klimathot. I Slutet omvärderar människor sin syn på arbete, pengar och tid. Det som förr var viktigt blir helt oviktigt när vi vet att vår tid snart är slut. Kanske är det också så för vissa människor i dessa tider när hotet om klimatförändringar har blivit en reell verklighet och vi inser att vårt levnadssätt måste förändras. Vårt levnadssätt måste förändras vare sig vi vill det eller inte.

Slutet är framförallt en bok om livet och vad som är viktigt egentligen! De är också tankar som många människor (om)formulerar när klimathotet står över oss.

Samtalet handlade om så mycket mer, det är svårt att återge allt här. För er som inte har läst Strandbergs Slutet rekommenderar jag den verkligen. Boken passar äldre tonåringar (från ca 15 år) och alla vuxna.

torsdag 11 april 2019

Revolution poetry

Redan namnet förbereder mig på något spännande, något oförutsägbart, något som spränger gränser.
Några medlemmar ur rörelsen Revolution Poetry, med ledaren Nachla Vargas Alaeb, äntrade scenen på Litteralund igår och tog andan ur mig en stund, med sin direkta poesi, poesi som berättar historier ur deras liv. Först kom Robin Nazari, med en rap fylld av känsla, men den som verkligen tog andan ur mig var hans syster Sara Nazari, som talade fram en känsla, en bild av sitt liv. Den tredje medlemmen var Nebay Meles som rapade om kriget, blodet, något krig, kanske självupplevt.
Alla texterna ligger nära verkligheten, det känns att de är upplevda ända in i hjärtat.

Revolution Poetry är en plattform, en ambulerande scen och rörelse för spoken word-lyrik. Sedan start har de uppträtt på såväl parkteatrar som Dramaten och byggt upp en scen för röster som sällan ges utrymme i litteratursverige.

Rörelsen Revolution Poetry startades 2009 av Nachla ”Libre” Vargas Alaeb, Aladin Bewar Zakholi och ”Lilla” Namo Marouf. Inspirerade av amerikanska Def Poetry Jam bestämde de sig för att ta sina historier från Stockholms miljonprogram till finrummen och teaterscenerna. De ville inte tävla utan fokusera på det talade ordet, historierna, de marginaliserade och undantryckta. De ville berätta sin egen historia, på sitt eget sätt.
Sedan dess har rörelsen bara växt och består förutom i föreställningar även i scenkonstexperiment och workshops i textförfattande och framförande.
2016 gjordes en dokumentärfilm om rörelsen, som bl.a. visats i SVT. (källa Bonnier Carlsen)

onsdag 10 april 2019

Litteralund 2019


Nu har jag och mina kollegor varit på konferensen Litteralund i två hela dagar, fullspäckade dagar! Det har varit många bra och givande samtal om olika ämnen mellan illustratörer och författare med duktiga moderatorer.

Igår hade jag förmånen att lyssna på Andy Griffiths, författaren till de omåttligt populära böckerna om trädkojan med först 13 våningar som sedan ökar med ytterligare tretton våningar för varje bok.


Jag har läst alla åtta böckerna eftersom att Linda, barn och ungdomsbibliotekarien på folkbiblioteket och jag har ett bokseriepratprojekt på Rinnebäcksskolan. Efter att ha lyssnat på Andy så inser jag storheten och tankarna bakom  samspelet mellan text och illustrationer. Han beskrev processen från idé till verklighet och syftet med böckerna var att skapa läslust, med humorn som ingång. Där kan jag bara bekräfta att de lyckats, böckerna är ständigt utlånade och det är alltid någon som vill reservera nästa del. Tricket är att även låta bilderna föra berättelsen vidare, och barnen gillar det! Han menar också att om en vill dela läsupplevelsen i en humoristisk bok så berättas ofta de specifika scenerna, gärna flera olika, medan om en berättar om en allvarligare bok så summeras oftast hela boken.


Huvudpersonerna är Andy som skriver, Terry som illustrerar och Jill som är redaktör. Idén till att det skulle vara just en trädkoja kan komma från en av Andys barndoms favoritböcker Enid Blytons bok "The faraway tree"


Han bjöd även på Terrys första skiss av trädkojan, som av en händelse består av 13 våningar.


Till hösten kommer del 9 i serien, efterlängtad av många!


Och Andy avslöjade att de gärna skriver, just det, tretton böcker i serien! HURRA! Så här ser planen ut!


Detta var ett av många intressanta programpunkter som jag fått ta del av under dessa två dagar.
Fler blogginlägg om Litteralund kommer helt säkert!