Resor med kvast och hemsökta platser

Temat för årets läslov/höstlov är högläsning så eleverna från fritids och klubben här på Skönadalskolan har bjudits in till biblioteket för att få lyssna på både spännande och skrämmande berättelser.  Lilla syd och lilla nord har fått höra Kvastresan, en rimsaga om en lite klantig häxa som under en flygtur träffar både snälla djur men också en ganska elak drake. Några elever tyckte berättelsen var jättebra och några tyckte den var sådär. Ändå ett bra betyg! Kvastresan finns också som animerad kortfilm om någon är nyfiken. 

Eleverna på klubben däremot har bjudits in för att lyssna på berättelser ur Från döda fallet till Ales stenar - platser med (spök)historia. Jag har valt att läsa berättelser från Kullaberg och Ales stenar, blir ju ändå lite läskigare om det är platser man kanske har besökt tidigare. Imorgon är sista dagen biblioteket är öppet under lovet och då har klubben blivit inbjudna till ett escape room i biblioteket fyllt med gåtor och andra klurigheter, vi får se om de lyckas lösa alla ledtrådar och hitta "skatten" i slutet. 

    

Hoppas alla har ett lagom rysligt höstlov och är rädda om varandra i rusket. 👻

Faktaboksläsning

 Förra veckan hade jag med mig boken "Jordens fantastiska byggen" av Jens Hansegård till Skattkistan när jag kom för att avlösa personalen för konferens. Jag och några barn satt som klistrade och läste och pratade om det vi läste om hur länge som helst! 

Att läsa faktaböcker högt är nytt för mig, jag har föredragit bilderböcker, men faktaböcker är kul! Så idag var det dags för mer faktaboksläsning på Skattkistan. Härliga ”Råttsvansarna” av Anna Hansson bjöd på skratt och förundran hos barnen idag. ”Tänk att en råtta kan simma under vatten i 5 minuter!” ”Blä, vad äckligt att äta tvål!” ”100 ungar på ett år! Vad jobbigt att passa alla!” #skolbibliotek #faktaläsning #allläsningräknas

Så kul att upptäcka nya saker hela tiden! *Undrar vilken bok det blir nästa gång?*

Fritids + Biblioteket = sant

Denna veckan har jag under mellanmålet på fritids läst högt för eleverna. Första träffen blev populär och det höll i sig veckan ut. Nästa vecka blir det Mio min mio! 

Första träffen fick ett oplanerat tema. Kan du lista ut vilket?

Tillbaka efter sportlovet

Nu är både jag och eleverna tillbaka efter sportlovet och det har varit fullt upp med boktipsande och lektioner. Idag hade jag högläsning för förskoleklassen och det blev "Den känsliga igelkotten" av Ulrika Kestere.

I den får vi möta igelkotten som äntligen ska få äta det stora björnbäret. Men när hon ska ta sitt första bett kommer en kråka och säger att hon först måste ta ett kort. Hur ska man annars kunna skryta?
På väg hem möter hon flera andra djur som har åsikter kring vad hon borde göra med björnbäret.

Eleverna tyckte den var bra och de hade lite olika tankar om vilket djur de tyckte hade rätt. Så boken får ett plus av mig och eleverna.

Tio vilda hästar - högläsning i förskoleklass

Varje fredag läser jag högt för två av förskoleklasserna på Nyvångsskolan. Idag läste jag "Tio vilda hästar" av Grethe Rottböll med illustrationer av Lisen Adbåge. Det är en räknesaga där tio hästar till en början är ute i skogen och leker. Men under lekens gång försvinner den ena hästen efter den andra. Till slut är det bara en häst kvar, Dandy. Dandy känner sig väldigt ensam och bestämmer sig för att vända om och hämta upp sina vänner igen.

Vi började med att bekanta oss med de olika färgglada hästarna, vi pratade om vilken färg de har och vad de heter. Eleverna tyckte om hästarnas namn som till exempel Doj-Doj, Plus, Minus och Pistage. Vi räknade hur många hästar det fanns när berättelsen började och under läsningens gång pratade vi om vem av hästarna som försvann och hur många hästar det var kvar. Efter läsningen fick barnen fundera över vad de skulle kunna göra om de såg någon på skolgården som var ensam kvar.

Ett fartfyllt högläsningsäventyr

Eva Susso har tillsammans med sin son Jali Madi Susso  skrivit en bok som heter "Skattjakten i Mundu Onak". Boken är rikt illustrerad, de fantastiska illustrationerna är gjorda av Katsiaryna Dubovik.
     Boken handlar om ett lejon som heter Mfalme. Han är kung över Mundu Onak, men han minns inte hur det kom sig att han blev kung. Han vet heller inte riktigt vad som förväntas av honom som kung över riket som sträcker sig från sandstranden fram till Stora skogen. Mfalme är ett snällt lejon som är vegetarian. Han har inga tänder, så han lever på mango, banan och papaya. Mfalme skulle gärna vilja ge sig av från Mundu Onak för att se något annat, men eftersom han är kung måste han stanna kvar.
     En dag får han syn på en prick ute på havet. Pricken blir större och större ju längre han tittar ut på havet. Det visar sig vara Glen, en gris som tagit sig över havet med båt. Med sig har Glen en skattkarta som han har ritat själv. Han vill hitta en skatt för att bli omtyckt av sin storebror så att han inte längre känner sig så ensam. Mfalme bestämmer sig för att hjälpa Glen att leta efter skatten. På vägen möter de hunden Samira, som kallas för Sam. Hon gör dem sällskap i jakten på skatten. Hur ska det gå för dem, kommer de att hitta skatten på den egenritade kartan?
     Jag gillade den här boken, jag tycker att den passar utmärkt för högläsning. Den är rolig, farfylld och läsaren får ta del av en hel del lärdom längs vägen. Dessutom finns det mycket att samtala kring.

På roadtrip med Kråkan

Kråkans otroliga liftarsemester kom första gången ut redan 2004, men det var först i år, när den kom i ny utgåva med annan illustratör, som jag fick upp ögonen för den. Och framsidesbilden av Alexander Jansson är verkligen fin. Älskar kråkans kalufsrufs och uppspärrade öga. Inuti boken finns magiska, drömlika blyertsteckningar.

På semestern när jag skulle köra långt med barnen laddade jag ner ljudboken och så lyssnade vi allihop på den medan vi for fram genom sommarsverige. Så härlig, med Johan Ulveson som inläsare. Johan är ju van att vara kråka, då han även gör rösten till Kråkan i Mamma Mu-filmerna...

Kråkan och Ebba ska ut på äventyr. De är bästa vänner och den här sommaren har de bestämt sig för att tillsammans försöka hitta Kråkans föräldrar. Hela livet har han längtat och saknat och det enda minne han har av dem är ett foto på dem alla tre vid gränsen mellan Värmland och Norge. Dit är det alltså som de ska åka, på ett eller annat sätt. Och Kråkan har en färdplan. Och med sin gamla slitna tygkasse full av saft och bullar att muta lastbilschaffisar med tänker de att det blir en lätt match att få skjuts en bit på vägen. Men märkligt nog är det ingen av chaffisarna som tar dem på allvar. Ingen som vill ge lift åt en flicka och en kråka åt Värmland till, ens när de lockar med fika.

Till slut hittar de en chaffis som låter dem åka med, och även om han äter upp deras bullar i en rasande fart så är de i alla fall på väg. Tills de får veta att han åker mot Tyskland och inte alls åt Norska gränsen till. Panik!

Det visar sig betydligt svårare att få lift och komma åt rätt håll än Kråkan och Ebba hade kunnat föreställa sig. Men någonstans kommer de, och på vägen får de lära sig en hel del både om andra och varandra. Kanske en del om sig själva också.
Och som jag gillar Kråkan, trots att han är ganska odräglig emellanåt. Tanklös, oförskämd, rättfram, oresonlig. Och väldigt mänsklig.

Meja och de magiska fotbollsskorna

Igår var jag hemma och vårdade ett febrigt barn - och ett friskt som helst inte går till förskolan just nu. Feberskrutten (och den andra) låg mest i soffan och tittade på TV, men då och då tog vi TV-paus och läste en bok istället. Vi var några kapitel in i Meja  och de magiska fotbollsskorna och fortsatte med den, kapitel efter kapitel. Min 7-åring är väldigt tacksam att läsa för när vi väl har kommit igång. Hon kan vara lite svårflörtad ibland, och väljer nästan alltid TV framför bok om hon själv får välja, men väl vi börjat läsa så kan hon lyssna nästan hur länge som helst.

Meja ska äntligen börja spela fotboll i ett lag. Hittills har hon bara tränat hemma med hjälp av Bruno, en några år äldre granne som säger att han kan allt om fotboll. Han är hennes PT, personlige tränare, och Meja litar blint på honom.
Pappa har ont om pengar och säger att han inte har råd att köpa några fotbollsskor till henne, men kvällen innan första träningen med Berga United köper de ändå ett par skor. Bruno inspekterar skorna noga, säger att de inte är perfekta, men nog ska funka. Sedan säger han att om Meja tar på sig skorna på kvällen, stoppar ner fötterna (med skorna på) i en hink med ljummet vatten och sedan sover med dem på hela natten så kommer skorna att bli magiska. Meja vet inte vad hon ska tro, men hon vågar inte chansa. Frågan är bara hur hon ska lyckas göra detta utan att mamma märker något.
Den här boken handlar väldigt lite om fotboll, vilket man kanske kan lockas att tro av titeln, men desto mer om (Mejas) skilda föräldrar som inte kan prata med varandra, (Brunos pappas) bristande föräldraskap, att kissa i sängen fast man är ganska stor, hur det känns när ens mamma tar hem en ny "vän" utan att förvarna och att våga lita på att man kan även när andra säger att man inte kan det.
Trots många och lite svåra ämnen känns inte boken tung att läsa, och vi fortsatte tills den var slut ("Va, är den redan slut!"). Det är bok man kan diskutera mycket om man är på det humöret, det var inte vi pga. nämnda feber, och jag tror nog att den kan funka att reflektera kring även i helklassläsning.

Sommar = sommarprat

Bild från sr.se

Den rubriken är säkert sanning för många vuxna och jag skulle önska att den var det för mig också. Och visst lyssnar jag en del, men det är långt ifrån obligatorisk så som jag upplever att en del ser det. Förra året lyssnade jag i stort sett bara på Katarina Wennstam, och när jag tänker efter var det kanske det enda prat man verkligen behövde lyssna på. I år har jag faktiskt redan hunnit med fem och ett halvt sommarprat, och det är nog något slags rekord. Som den lite stressade personlighet jag är brukar jag ladda ner praten utan musik för att det ska gå lite snabbare... Jojo, sommarlugn och allt det där. Men å andra sidan har jag inte börjat min semester än, så jag får lov att vara uppe i varv.
Av de jag lyssnat på hittills är Stina Wolter absolut bäst och den enda som krävt näsdukar (vilket jag inte hade eftersom jag höll på att rensa ogräs längs trottoaren. Istället snörvlade jag och torkade snor med trädgårdshandsken och hoppades att inga grannar skulle få för sig att komma förbi och hälsa).
Annars tänker jag sikta in mig på författarna Jonas Hassen Khemiri, Jonas Gardell, Mats Strandberg, Emma Leijnse (även om hon står som journalist i programmet så vet jag ju att hon skriver barnböcker också) och Agneta Plejel. Sen blir det säkert några skådisar, Adam Pålsson och Sissela Kyle till exempel. Och artisterna Marie Nilsson Lind och Jill Johnsson... Kulturarbetare hela bunten, inser jag nu. Men jag får väl komplettera med någon entreprenör eller idrottsperson också för balansens skull.


Men om du nu är lite yngre och tycker att sommarpraten är lite mossiga. Vad ska du då lyssna på?
Drama för unga har dramatiserade böcker för åldern 9-13 år, till exempel. Du kan både lyssna direkt i mobilen/på datorn och ladda ner för att ta med till stranden eller till bil- eller tågresan. Jag vill speciellt tipsa om Sofia Nordins dystopi En sekund i taget och av samma författare Äventyrsveckan. För den historieintresserade finns Turid - en vikingasaga och för den som gillar roliga böcker Roald Dahls Häxorna. Bland annat. För de yngre finns till exempel Sagor i barnradion. Här kan man med fördel lyssna på Ulla Skogs underbara inläsning av Maria Parrs Våffelhjärtat eller kanske Martin Widmarks Nelly Rapp och Anna Ehrings Här vill inte hundar bo. Seså, in och lyssna!

I fredags hade jag högläsning för en av våra förskoleklasser. Som jag tidigare berättat om så kommer de varje fredag till biblioteket. Vi börjar alltid med högläsning, vi funderar tillsammans över vad boken kan handla om och sedan läser jag högt. Under högläsningens gång visar jag bilderna i boken  på storskärm så att alla kan se dem. Det finns mycket att upptäcka i bilderna och samtala kring. Efter högläsningen samtalar vi om boken innan det är dags för eleverna att låna böcker på egen hand.

Den här gången valde jag att läsa en bilderbok som heter "Tänk om alla", skriven av Grethe Rottböll och illustrerad av Marcus-Gunnar Pettersson. Den handlar om hur det skulle kunna vara om alla höll varandra i handen. Vi började med att vi höll varandra i handen och så samtalade vi om vad som kan vara bra med att hålla någon i handen och vad som kan vara klurigt eller jobbigt med att ha sina händer "upptagna". Eleverna delade med sig av flera spännande tankar. När jag sedan läste boken högt kunde de känna igen flera av sina tankar i bokens handling.

När jag väljer bok att läsa högt, väljer jag gärna en bok som är normkreativ. Det betyder att den vidgar våra traditionella normer så att fler barn kan känna igen sig i den litteratur som jag förmedlar. I den här boken har personerna, som håller varandra i handen, olika hår- och hudfärg, några har huvudbonader och det finns olika kroppsstorlekar representerade. Eleverna tyckte det var intressant att titta närmare på de olika personerna och det här var en uppskattad högläsningsbok.

Hilda och hamsterstölden

Hilda, Henning och Bella bor i samma hus. De går också i samma klass (tvåan) och är kompisar. En lördag när de som vanligt ska gå och köpa lördagsgodis tillsammans vill Bella plötsligt inte ha något godis. Konstigt tycker Hilda och Henning, Bella brukar köpa godis. Bella berättar då att hon sparar sina pengar till en hamster!

En hamster! Hilda vill genast också börja spara pengar till en hamster. Det låter så underbart!

Så har Bella sparat färdigt och hon köper sin hamster. Den är supergullig! Hamstern heter Lillan och Hilda och Henning får vara med och hjälpa till. Men Henning kan inte vara nära Lillan så länge eftersom han är allergisk mot pälsdjur.

Hilda får ofta följa med Bella hem till hamstern. De har så mysigt tillsammans. Henning känner sig antagligen utanför men Hilda och Bella kan ju inte hjälpa att han är så allergisk.

En dag är Lillan borta! Hon var där precis men nu är hon puts väck! Bella och Hilda blir helt utom sig och springer runt och letar överallt.


Hilda och hamsterstölden är en perfekt bok att läsa själv, tillsammans eller högt i en klass eller grupp. Boken handlar om det här med att vara kompis och om att det kan vara svårt många gånger att vara tre kompisar tillsammans. Det finns en annan bok om Hilda och hennes kompisar också. Den heter Hilda och årets kalas. Författaren till böckerna är Christina Lindström, illustrerar gör Annika Lundholm Moberg.

Majken Majken

Den ensamstående pappan håller på att bli stor i barnböcker för yngre barn, jag har läst några på sista tiden. Koko och Bosse, Världens mesta Ester, Viggo och rädslolistan för att ta några. Och nu senast Majken Majken.

Var Majkens mamma är får vi inte veta förrän precis i slutet. Hon nämns inte alls när pappa, 1-åriga lillebror Bobbo som alltid skriker och gråter och Majken flyttar in i den nya lägenheten i höghuset. Det vi får veta är att Majken precis börjat ettan och att hon inte känner någon i klassen, så antagligen har hon bytt skola också. Majken är så rädd för att säga fel saker, så helst säger hon inget alls i skolan. Till och med när hon säger något alldeles vanligt, tycker hon själv att det låter konstigt och tror att alla fnissar åt henne i smyg. Det är tur att hon har en så snäll fröken i alla fall.
Majken är nyfiken på alla de nya grannarna i huset och en dag kikar hon in genom fönstret till lägenheten närmst porten. Hon ser en gammal tant som smyger runt där inne och plötsligt kliver in i en garderob och stänger dörren om sig. Majken fattar ingenting. Är det nåt fel på tanten? En annan dag kikar hon in och får se tanten sitta i soffan. Hela tantens ansikte är insmort i tårta och på bordet står resterna, alldeles tilltryckta. Tanten tar tårtan med händerna från kinderna och stoppar i munnen. Majken måste bara fråga pappa varför tanter gör såna saker. Pappa förklarar att gamla människor ibland gör lite tokiga saker just för att de är gamla och har blivit lite snurriga.
Men när Majken, pappa och Bobbo hälsar på hon tanten för att presentera sig, eftersom de är nya i huset, verkar hon alldeles vanlig. Inte konstig, inte snurrig, inte täckt av tårta. Dessutom visar det sig att tanten också heter Majken.
När Majken glömt nyckeln och pappa inte är hemma går hon och ringer på hos gamla Majken. Det visar sig att gamla Majkens syster bor i lägenheten bredvid och att de två tanterna alltid håller på med en massa hyss med och mot varandra. Majken börjar inse att saker och ting inte alltid är som de först verkar.


Jag gillar verkligen Majken. Boken är ganska tunn och relativt snabbt läst - jag läste den högt för dottern i ett svep häromdagen, men det är en fin skildring av vänskap mellan generationerna. Och så är det svaret på var mamma är, som också förklarar varför pappa plötsligt bara måste släppa ner Bobbo på golvet och gå in på toaletten OCH LÅSA OM SIG en stund när de kommer hem. Jag hade dock gärna sett att den var lite tjockare och att det var mer som handlade om skolsituationen, för plötsligt har hon bara en kompis som vill följa med hem och som hon inte alls är rädd för att säga fel inför. När hände det?
Men tanterna alltså, som jag önskar att jag blir en sån tant när jag blir gammal. En som leker kurragömma och kastar tårta i ansiktet på min syster (förlåt i förväg, Julia) och bjuder in ensamma flickor (som blivit lite åsidosatta på grund av stökiga småsyskon) på fika. Vi behöver fler av den sorten, det är helt klart.
Och bilderna! Underbara bilder av Louise Winblad, mer känd som Hejhejvardag på Instagram.

Guldstunden

Många gånger läser jag bara första delen av en serie och bildar mig en uppfattning om serien utifrån den första boken. Framförallt när det är serier där delarna bygger på varandra och måste läsas i ordning. Tiden finns inte att läsa allt, inte lusten heller. När jag bokpratar om böcker i sammanhängande serier är det ju ändå första delen jag berättar om. Men när min äldsta dotter nu nått den aktningsvärda åldern 6, snart 7, år så får jag chansen att läsa de där fortsättningsdelarna också. Som Tam tiggarpojken. Jag hade bara läst del 1 tidigare (men tipsat i det oändliga om hela serien) och nu har vi ägnat den senaste dryga månaden åt att läsa hela Tamserien. Igår läste vi ut sista och sjätte delen, till dotterns stora sorg. Som vi har längtat efter att fortsätta läsa. Eftersom jag läser för 4-åringen också så blir det 2, max 3, kapitel åt gången för att inte klockan ska bli för mycket. Dessutom nattar pappan ibland och han har absolut inte fått läsa Tam - för mig alltså, jag har inte velat missa ett enda kapitel. Det har känts oändligt långsamt. Men nu är det slut!

Tam är en tiggarpojke i den stora staden Demar. Demar ligger på ett högt berg och har fem murar. Längt ut och ner, innanför den yttre stadsmuren bor de fattiga, tiggare, tjänstefolk och trashankar, innan för nästa mur bor köpmän och hantverkare, ytterligare högre upp på sluttningen bor handelsmän och läkare, innanför den fjärde muren bor adelsfamiljerna och högst upp ligger slottet och drakstallet.
Tam bor i ett litet fallfärdigt skjul som lutar sig mot den yttersta muren. Han är föräldralös och hankar sig fram tack vare sin goda vän Indre och stadsvakten Hind. Varje kväll står Tam på stadsmuren och ser stadens åtta drakar komma inflygande, och han drömmer en omöjlig dröm om att en gång själv få rida på en drake. Men det är bara adelsfamiljernas barn som blir drakriddare. Till och med för att få bli drakskötare och stalldräng måste du komma från en adelsfamilj. Tam har inte en chans. Men så blir Tam sjuk. Han får huvudvärk, feber och tycker att han hör röster i sitt huvud. Han tror att han har blivit galen, men en kväll dyker en av drakarna, den blå som kallas Sky, ner mot muren och griper tag i Tam och det visar sig att det är drakens röst han hör i sitt huvud. Sky är den yngsta av drakarna och det är hennes uppgift att hitta den nya draken, och den nya drakens drakriddare. Kan det vara Tam?
Det blir inte någon enkel uppgift för Tam som aldrig gått i skolan att lära sig allt som de andra blivande drakriddarna haft flera år på sig att lära sig och dessutom känner sig barnen från adelsfamiljerna hotade av Tam och gör allt för att han ska misslyckas. Som tur är har han Sky, Magister Taftar och den mystiska flickan Chaia som lider av en hemsk förbannelse och lever gömd i lönngångarna i slottet.
Böckerna om Tam är verkligen väldigt spännande och alla slutar med en cliffhanger. Vi har bara varit tvungna att fortsätta, och jag har sett till att nästa bok alltid legat på vänt medan vi läst den föregående. Allt för att inte stå boklösa.


Nästa långserie blir Olczaks böcker om Jack. Dottern fick den första samlingsvolymen med fyra böcker i julklapp. Jag kanske har läst två av de böckerna innan, men det ska bli kul att dyka ner i Stockholms undre värld tillsammans med barnen den här gången. Högläsningsstunden med barnen är troligen det bästa på hela dagen.

Adventskalender Lucka 24

Vår adventskalender slutar med en spännande äventyrsberättelse. Samla hela familjen och njut tillsammans av denna makalösa berättelse som kommer att bli en högläsningssuccé. Glöm inte att titta noga på de fina illustrationerna som är mycket detaljrika. Det är Jakob Wegelius som står för både ord och bild.
Gorillan Sally Jones  är en av huvudpersonerna och den stora hjälten i den här berättelsen.Mördarens apa är en fristående fortsättning på Legenden om Sally Jones. Båda böckerna har fått Augustpriset och Mördarens apa har även erhållit Nordiska rådets pris.
Sally Jones bästa vän är Chiefen, bokens andre huvudperson. De har båda blivit lurade in i en skum smuggelhistoria och Chiefen blir oskyldigt anklagad och dömd för ett påstått mord.
 Sally Jones får kämpa hårt, för att inte själv bli bragt om livet och försöka rentvå sin trogne vän. Det är fantastisk berättelse som för läsaren in i skumma hamnkvarter, över oceanerna och till en indisk Maharadjas hov och mycket mycket mer.
Drama för unga på Sveriges Radio har gjort en dramatisering av berättelsen i tio delar som du kan lyssna till här. 
Det är två helt olika upplevelser att läsa boken och att lyssna till dramatiseringen. Jag rekommenderar er att göra båda delar.

Alla vi skolbibliotekarier i Kävlinge kommun vill passa på att önska er en riktigt God Jul med många läsupplevelser. 

Adventskalender Lucka 14

Just under julen har vi förhoppningsvis mer tid tillsammans och varför inte ägna en stund var dag till högläsning för hela familjen.Frida Nilssons Ishavspirater är en hisnande berättelse som kommer att fängsla ung som gammal.
Tioåriga  Siri ger sig ut för att finna Miki, hennes lillasyster, som blivit tillfångatagen av pirater. Det är den mest fruktade, Vithuvud som rövat bort henne till slavarbete i sin gruva och därifrån kommer barnen aldrig levande. 
Men det gäller att inte tappa modet eller hoppet resonerar Siri även om hon tvivlar mer än en gång under sitt strapatsrika sökande.Hon möter många udda människor under sitt letande,en del hjälper henne medan andra försöker hindra hennes färd. 
Som alltid använder Frida Nilsson ett målande mustigt språk så att det känns som om du var där ute bland kobbar och isberg.  Efter fyrahundra sidor kan du pusta ut, det slutar lyckligt, ondskan är besegrad. Boken är fint illustrerad av Alexander Jansson.
Berättelsen presenterades först som en julkalender i radion under namnet Siri och ishavspiraterna. Den finns fortfarande att lyssna till på Sveriges Radios webbplats. Fast jag rekommenderar er att läsa boken, den är mycket bättre än dramatiseringen. 

Adventskalender Lucka 10

Viggo är 7 år och bor med sin pappa och 4-åriga lillebror. Mamma bor i Köpenhamn så henne träffar han bara varannan helg när hon kommer och hälsar på. Tack vare mamma kan Viggo en massa bra svordomar på danska, som "för helvidde" till exempel. Däremot är han inte så bra på det där med att skriva och läsa, och det känns överhuvudtaget ganska trist och meningslöst. Men trots det så håller Viggo på med en lista, en rädslolista, där allt som han tycker är läskigt ska med. Till exempel så är han rädd för mörker, för att det ska hända en olycka så att mamma skadas, att någon ska komma på natten och ta lillebror. Men eftersom bokstäver är jobbiga så har han ritat allt det där på sin lista, och det verkar ständigt dyka upp nya grejer som måste ritas dit. Speciellt efter att Malte börjat i Viggos klass. Tuffa Malte som vill att Viggo ska följa med ut på bus eller godis-runda på halloween. Men om det är något som Viggo vet om halloween så är det att allt måste vara läskigt och hända i mörker. Hur ska Viggo våga sig ut med Malte i mörkret? Och hur ska han våga berätta för Malte att han är rädd, och kanske slippa hela grejen? Allra jobbigast är nog att pappa inte fattar, utan bara skrattar åt honom när han försöker berätta hur rädd han är. Om pappa skrattar åt hans mörkerrädsla så är det bara helt omöjligt att berätta om alla de där andra grejerna han också är rädd för.
Viggo sätter ord på en massa känslor och saker som många barn oroar sig för. Han får lov att vara liten och rädd och grubblande och sin egen, även om det ibland också innebär att inte riktigt våga vara ärlig.
Viggo och rädslolistan är en fantastisk högläsningsbok. Jag testade den hemma på min 6-åring och hon älskade den. Nu längtar vi båda på fortsättningen som kommer ut i vår.

Kura gryning

Har precis förberett biblioteket på Nyvångsskolan, för Kura gryning läsning i morgon bitti. Praktiskt att ha bokhyllor som kan rullas åt sidan och göra plats för två klasser, sittande på golvet för att lyssna.
Jag kommer att läsa ur "Anne Franks dagbok", för 4-6 och något av Tove Jansson för 1-3.
Har idag bestämt vilka stycken jag skall läsa ur "Anne Frank". Boken tog nästan andan ur mig emellanåt, trots att jag läst den säkert fyra gånger tidigare.. Annes medvetenhet och ändå omedvetenhet, mognad och "tonårstrots", samtidigt. Livsglädjen och intelligensen och allt detta med vetskapen hos läsaren om vad som kommer att hända.

För mig är det komplett omöjligt att basera allting på död, elände och förvirring. Jag ser världen allt mer omvandlas till en öken, jag hör allt tydligare åskan gå, den som kommer att döda även oss, jag lider med miljontals människor, och ändå, när jag blickar upp mot himlen tror jag att allt detta ska vändas till något gott, och att även den här ondskan skall upphöra, att det åter skall bli lugn och fred i världsordningen. Till dess måste jag värna mina idéer, i tider som kommer kanske de kan bli verklighet!
Din Anne M Frank

Fatta vilken skillnad!

Igår var jag med på föräldramötet för alla Ljungens ettor. Jag pratade om varför läsningen är så otroligt viktig och nämnde till exempel att barn behöver lära sig 3000 ord om året, dvs. 10 ord om dagen, under sin skoltid och att majoriteten av dessa lär hen sig genom skriven text. Ingen tid att ta ledigt från läsningen en enda dag, alltså! Jag passade också på att visa en fin film som Göteborgs stadsbibliotek gjort. Den är värd att lägga ut här också tycker jag!

Funktionsvariationer

En av de sista sakerna jag gjorde innan jag gick på semester var att läsa in mig på de böcker som lärarna ska högläsa när terminen startar igen i augusti. De senaste åren har vi på Ljungen och Lackalänga haft högläsningsprojekt i början av varje termin. Jag har bestämt vilka titlar som ska läsas och så har alla i samma årskurs läst samma bok. I de tidigare omgångarna har jag utgått ifrån skolans värdegrundsord när jag valt titlar, men den här gången har jag fokuserat på böcker där någon har en funktionsvariation. Det kan till exempel vara en ADHD-diagnos eller en hörselskada, olika långa ben som gör att det är omöjligt att spela fotboll eller en hjärnskada efter en sjukdom i barndomen. Eftersom jag läst oförsvarbart få sådana böcker tidigare fick jag ta hem en stor bunt att läsa och välja bland. En del var tydligt undervisande, medan andra handlade om helt andra saker och där funktionsvariationen bara var en egenskap bland andra. Båda typerna av böcker tycker jag fyller sin funktion och behövs på hyllorna.
När en ska välja högläsningsböcker är det så mycket att ta hänsyn till. Böckerna ska vara lagom långa, ha ett bra språk, inte innehålla alltför mycket som kan vara jobbigt att läsa högt men ändå tillräckligt mycket att diskutera... Så några av de jag valde bort var ändå väldigt bra böcker.

En av dem är Karamellens ord av Gonzalo Moure. Boken handlar om den döve pojken Kori som växer upp i ett flyktingläger i Saharas öken. Kori vet inte hur hans namn låter, men han vet hur det ser ut: "Läpparna runda, Munnen utdragen". På samma sätt heter hans mamma "Läpparna ihop, Munnen öppen, Tänderna över läppen, Läpparna utdragna, Munnen öppen." Alla hörande i byn visste att det lät Mahfuda, men inte Kori. Kori får gå i en speciell skola, men han får inte lära sig att räkna och läsa, utan istället får han rita, och det han älskar att rita allra mest är kameler. Han är speciellt förtjust i de enpuckliga kamelerna som kallas dromedarer. Koris farbror har ett dromedarsto och Kori brukar gå till hennes lilla inhägnad och titta på henne. Dromedarstoet blir tjockare och tjockare och en dag står det ett litet föl bredvid henne när Kori kommer dit efter skolan. Kori tycker att fölet ser ut som kola och börjar tänka på honom som kolakaramellen och sedan bara Karamellen. Dromedarer idisslar sin mat, precis som kor, och när de står där och tuggar om maten ser det för Kori ut precis likadant som när människor pratar. Kori är därför övertygad om att dromedarerna prata med honom. Han sitter varje dag hos Karamellen och försöker uttyda vad han säger. En dag bestämmer han sig för att lära sig skriva. Hans fröken säger nej, det är alldeles för svårt, men Kori ger sig inte och det visar sig när hon försöker att han har väldigt lätt för att lära. Varje dag sitter Kori sedan vid Karamellens inhägnad och skriver ner det som Karamellen säger till honom. Det är som vacker poesi. Men när Karamellen har blivit ett år kan inte längre hans farbror behålla honom. Karamellen måste slaktas och bli till mat för familjen. Kori bestämmer sig för att försöka rädda honom undan kniven.

Detta är en väldigt fin liten bok. Den är liten till omfånget, men känns ändå rik på så många sätt.

En annan av de ratade böckerna handlar också om en hörselskadad person, Dan. Dan har fortfarande lite av sin hörsel kvar, men han vet att han kommer att höra allt sämre. Dan har en bästa kompis som heter Dylan och hon kan som tur är teckenspråk, medan Dans mamma hellre skriver vad hon vill säga till honom. I skolan tycker Dan det är jobbigt med hörapparat och den mikrofon som läraren Kenneth ska ha på sig för att han ska höra. Läraren glömmer ofta att starta den, Dan hör inte vad klasskompisarna säger och han blir så sjukt trött av att koncentrera sig för att hänga med i diskussionerna. En dag i slutet av terminen ska klassen arbeta med sinnena och Kenneth tar fram Dan för att förevisa hur det är att vara hörselskadad. Dan vill inte bli uppvisad som något slags freak, men Kenneth lyssnar inte. Som tur är kommer Dylan och räddar honom från situationen. Den sommaren träffas Dan och Dylan nästan jämt och de hittar en ungdomsgård bara för personer som tecknar. Det blir en riktig ögonöppnare för Dan. Här får han träffa andra som har hörapparat och som inte skäms för det, som inte låter hörselnedsättningen bli ett problem i deras liv.

1000 papperstranor för fred

Fredagen den 12:e maj, hängde vi upp tusen vikta papperstranor på skolbiblioteket på Söderparkskolan. Det var avslutningen på ett freds- och vänskapsprojekt som hela skolan arbetat med under läsåret. Tranorna har eleverna på Söderparkskolan vikt. 

Under höstterminen 2016 och vårterminen 2017 har eleverna på Söderparkskolan arbetat med freds- och vänskaps-teman på olika sätt.

Det hela började med att jag blev kontaktad av Jennifer W Ingvaldsson som är speciallärare på Söderparkskolan inför läsårets start om ett eventuellt samarbete med skolbiblioteket. Hon berättade för mig om ett spännande fredsprojekt och hon bad mig nu läsa en bok som heter Sadako och de tusen papperstranorna, skriven av Eleanor Coerr. Därefter skulle vi prata mer... 

Sagt och gjort. Jag började läsa boken.

Boken handlar om en flicka, Sadako, som levde i Hiroshima på 40-50-talet. Handlingen utspelar sig tio år efter att atombomben föll över staden och Sadako var bara två år när det inträffade. Sadako älskar att springa och träna löpning och drömmer om att vinna ett mästerskap.  En dag faller hon ihop på marken när hon tränar. Hon blir tagen till ett sjukhus och väl där tänker hon att hon snart ska vara ute och springa igen. Men det blir inte så. Det visar sig att Sadako har fått leukemi, atombombssjukan. Trots att hon bara var två år när bomben föll, lever sjukdomen i hennes kropp. Det finns en gammal legend i Japan, om att den som viker tusen papperstranor får sin högsta önskan beviljad. För att bli frisk börjar Sadako vika tranor. Hon hann vika 644 stycken tranor innan hon dog. Hennes klasskamrater fortsatte vika klart de resterande tranorna till minne av henne och det som hände... det blev 1000 tranor till slut.

Boken är baserad på en sann historia, Sadakos liv, och på Sadakos brev från sjukhuset.

Jag brukar läsa på bussen och tåget när jag pendlar till jobbet. När jag läste boken om Sadako rann tårarna hejdlöst. Det är en stark berättelse och fruktansvärt sorglig. Och viktig....! Det är en bok om sorg, om krig och vänskap, om livet och om hopp, om fred... Det här är en bok som berör på ett oerhört starkt vis. 

En dag när jag kom till skolan och öppnade mitt skåp, föll en mycket vacker, liten, elegant vikt papperstrana ur skåpet. Det var Jennifer som lagt den där och det var början på fredsprojektet på Söderparkskolan.

Under terminen har alla klasser på mellanstadiet haft högläsning av boken Sadako och de tusen papperstranorna av Eleanor Coerr. Medan eleverna lyssnat på boken om Sadako så har de själva vikt papperstranor. Tranorna har därefter fått hänga i klassrummen på linor under läsåret. 

Nu ska de tusen tranorna skickas iväg till Hiroshima International School i staden Hiroshima i Japan. I Fredsparken i Hiroshima finns en staty av Sadako, där hon står med öppna armar. Runt om statyn finns det glasmontrar. Skolan hänger in de tranor som skickas från barn över hela världen, som minns Sadako och för en tanke om fred.

Vi pratade om freds- och vänskapsprojektet på Biblioteksrådet nyligen och de berättade att de tyckte att boken om Sadako var väldigt sorglig och bitvis rätt så hemsk. De mindes från högläsningen att Sadako inte hann vika klart sina 1000 tranor. Några klasser hade vikt tranor innan de läste boken, så när läraren läste boken förstod de allt. Eleverna berättade att Sadako vek tranor för att bli frisk och det kändes så konstigt att hon blev sjuk så lång tid efter att bomben föll.  Eleverna förundrades över bomben och hur stor skada som den åstadkom och fortfarande åstadkommer...

Lågstadiet har jobbat med andra högläsningsböcker under freds- och vänskapsprojektet. Någon klass har haft högläsning av SVJ av Roald Dahl. Här har vänskapstemat varit i centrum och samtal om hur en är en bra kompis. En annan klass har läst Michael Morpurgos bok: Den fantastiska historien om katten som försvann, som handlar om en flickas liv i England under andra världskriget. Alla klasser i lågstadiet har läst böcker av Thomas Halling inför ett författarbesök av honom som var i januari. Många av Hallings böcker handlar om vänskap och relationer och det blev många diskussioner i klasserna om det som händer i böckerna.

Under fredagen hade vi avslutning av projektet på skolbiblioteket. Vi hängde tillsammans med elever upp tranorna och några elever gjorde affischer med information på om projektet som de satte upp över hela skolan och delade ut till klasserna. Utställningen pågick enbart mellan 10-11.30, därefter packade vi ned tranorna. Det är så mycket arbete bakom varje trana, både med att lyckas vika själva formen men även mycket känslor efter berättelsen om Sadako. Under dagen kom klasserna in till utställningen och tittade. Vi pratade om historien om Sadako igen och tittade på bilder från Hiroshimas Fredspark och på Sadako. Eleverna berättade om sina tankar och vad de mindes från projektet. 
Nästa vecka ska tranorna skickas iväg! 

Det har varit ett spännande projekt med så många olika delar i som vävts samman. Högläsning, boksamtal, historia och samhällskunskap, kreativitet och motorik, fred och vänskapsband, delaktighet. Jag är så glad att fått varit med om detta projekt tillsammans med hela skolan.

Gå gärna in på Hiroshima International School´s hemsida / community / 1000 cranes för att läsa mer: (http://www.hiroshima-is.ac.jp/)