Sagoskåpet

Nu har sagoskåpet fått en uppdatering! Tänk vad mycket lite tyg, papper och nya dekorationer kan göra. Nu finns också en lista över vilka påsar som finns att låna. Påsarna innehåller material kopplade till olika böcker som finns att låna så som Vanten, Petter och hans getter och så vidare. Finns även några påsar med sånger.

Det är främst förskolorna i området som lånar dem och det ska bli spännande att se hur se reagerar på det nya utseendet!

Adventskalender Lucka 16

Det är svårt att mäta hur mycket en författare som H.C Andersen påverkat oss och senare tiders författare, men att han gjort ett stort och outplånligt intryck på barnlitteraturen och kulturen i stort är helt klart. Flera av hans böcker har blivit dans-, teater- och operaföreställningar. Jag ska ta med min 6-åring på Snödrottningen under jullovet och det blir operapremiär för henne. Spännande!

Snödrottningen är berättelsen om vännerna Gerda och Kaj. Men egentligen börjar den med en elak vätte och en magisk spegel. Vättens spegel visade bara fula saker. Allt som speglades i den visades grått och fult och vanställt. När spegeln gick i kras spreds alla tusentals små sandkornsstora skärvor för vinden och alla som träffades såg världen som ful och tråkig, och om de fick en skärva i hjärtat blev de dessutom elaka och arga.

Men tillbaka till Gerda och Kaj. De bodde grannar och brukade göra allt tillsammans. På vintrarna var de inne och lyssnade på Gerdas mormors sagor om Snödrottningen som gör att det snöar och på somrarna lekte de på terrassen mellan husen. Och just en sån där sommardag på terrassen träffades Kaj av skärvorna från den magiska spegeln. Från ena stunden till den andra blev han en helt annan människa. Han blev sur och arg och tyckte att allt var tråkigt och fult. Gerda förstod ingenting.
Tiden gick och en vinterdag var han ute med sin kälke när en vacker vit släde for förbi. Han kastade ett rep om släden och åkte efter, genom byn långt ut på landet. Där stannade släden och en kvinna klev ur - det var snödrottningen. Hon kysste Kajs panna och vips frös hans hjärta till is och han glömde allt om sitt gamla liv. Han glömde Gerda och den lilla byn han bodde i.
Men Gerda kunde inte glömma. Hon gav sig ut på en lång vandring för att hitta sin bästa vän igen.


När jag läste den här satte jag flera post-itlappar på sidorna med mina associationer till andra böcker. Kajs tjuvåkande på snödrottningens släde fick mig genast att tänka på när Lisabeth åker snålskjuts på Anderssons släde i Madicken. Den vita släden och iskalla snödrottningen skickade mig rakt till Narnia, Edmund och Vita häxan. Renen som visar vägen och den kloka gummans ord om att Gerdas kärlek till sin vän räcker för att bryta förtrollningen är ju uppenbart en inspirationskälla till Frost. Och jag undrar om inte den snälla rövardottern med svarta ögon som räddar Gerdas liv har fått blomma ut i Ronja rövardotter...


Den version av boken som jag läst är tolkad och skriven av Rachel Elliot och illustrerad (mer gulligt än läskigt) av Charlotte Cook.

Lilla Sticka

Att få böckerna plastade till biblioteket har sina sidor. Jag vet att de håller bättre och förblir fräschare, helare och snyggare betydligt längre, vilket är bra. Men känslan... Jag har precis packat upp Martin Widmarks senaste bilderbok, Lilla Sticka i landet Lycka och jag misstänker starkt att pärmen egentligen är klädd med tyg. Genom plasten ser det lite ut som fint linnetyg, men jag kan ju inte känna det.

Oavsett känslan så kan jag ju se och läsa texten, och det är verkligen inte illa det heller. Ramberättelsen är en pojke som ska nattas av sin barnvakt och ber om ännu en godnattsaga. Julia, som barnvakten heter, har en ring med en stor pärla på sin ena hand och väver berättelsen kring denna pärla. "- För länge sedan, när jag var liten, försvann min storebror, Tomek, börjar hon." Tomek var den snällaste bror man kunde ha och han gjorde varsin flöjt åt Julia och sig själv. Julias sörjer nåt oerhört och ingenting kan få henne glad. Inte ens den fina kälke som hennes föräldrar ger till henne. Hon kan bara tänka på hur roligt det varit om Tomek varit där och åkt med henne. Men så ger hon sig ut och åker i alla fall och kälken får fart in i en istunnel och den våldsamma färden slår henne medvetslös. När hon vaknar är hon omgiven av enorma insekter som skrattande plaskar i vattenbrynet och leker i sanden. fast kanske är det inte insekterna som är stora utan Julia som blivit liten. Hon välkomnas med glädje och skalbaggen herr Jacobi blir hennes ledsagare och visar henne runt i landet Lycka, där alla alltid är glada. Till och med Julia måste erkänna at hon faktiskt känner sig glad, trots att hon saknar Tomek. Men allt är inte så fint i landet Lycka som det först verkar. Redan nästa morgon står Krabban framför henne och kräver att hon följer med och arbetar för honom. I sin grotta har han en mängd barn instängda och alla arbetar med att öppna musslorna på bottnen av dammen under vattenfallet och ta pärlorna. på kvällen när barnen går tillbaka till grottan hör Julia ljudet av en flöjt, ett ljud hon känner så väl igen. Det är hennes bror Tomek som sitter där längst in i grottan och bönfaller henne att få komma hem igen. Men hur ska de lyckas fly från Krabban som är så snabb och har så vassa klor?

Det är ju en klassisk saga, drömsk och otäck med ett lyckligt slut, och det är gott och väl. Men tillsammans med Emilia Dziubaks bilder blir det verkligen underbart. Hon förstärker drömkänslan och lyckas få flera av bilderna att se ut som att de faktiskt lyser.

Hitta på egna sagor med hjälp av sagotärningar

Story cubes

Använd tärningarna som inspiration för att hitta på egna sagor. Slå tärningarna och kasta dig i sagornas värld!

Slå tärningarna, den första tärningen ögonen landar på inleder sagan.

Om det är ett ansikte kan man t ex börja med: ” Det var en gång en liten pojke. Pojken hette Tom. Därefter tar man nästa tärning som man känner kan bli en fortsättning. Låt säga att nästa bild är en blomma. Då kan fortsättningen bli: Varje dag gick Tom ut för att leta blommar. Det var det bästa han visste. Varje dag försökte han hitta någon som inte sett förut. Man tar tärning för tärning och ju närmre slutet man kommer desto klurigare blir det. Tärningarna ska knytas ihop!

Precis som med sport eller att lära sig spela instrument så blir man även duktigare på att hitta på historier genom att öva. 

Förra veckan var det Läslustvecka på Annelund och då provade några av klasserna att använda tärningarna. De är lätta att använda och eleverna som fått prova på dem har tyckt det varit ett kul sätt att hitta på sagor. 

Ett stort plus med tärningarna är att de går att använda i alla åldrar.

Låt fantasin flöda!