Adventskalender Lucka 16

Det är svårt att mäta hur mycket en författare som H.C Andersen påverkat oss och senare tiders författare, men att han gjort ett stort och outplånligt intryck på barnlitteraturen och kulturen i stort är helt klart. Flera av hans böcker har blivit dans-, teater- och operaföreställningar. Jag ska ta med min 6-åring på Snödrottningen under jullovet och det blir operapremiär för henne. Spännande!

Snödrottningen är berättelsen om vännerna Gerda och Kaj. Men egentligen börjar den med en elak vätte och en magisk spegel. Vättens spegel visade bara fula saker. Allt som speglades i den visades grått och fult och vanställt. När spegeln gick i kras spreds alla tusentals små sandkornsstora skärvor för vinden och alla som träffades såg världen som ful och tråkig, och om de fick en skärva i hjärtat blev de dessutom elaka och arga.

Men tillbaka till Gerda och Kaj. De bodde grannar och brukade göra allt tillsammans. På vintrarna var de inne och lyssnade på Gerdas mormors sagor om Snödrottningen som gör att det snöar och på somrarna lekte de på terrassen mellan husen. Och just en sån där sommardag på terrassen träffades Kaj av skärvorna från den magiska spegeln. Från ena stunden till den andra blev han en helt annan människa. Han blev sur och arg och tyckte att allt var tråkigt och fult. Gerda förstod ingenting.
Tiden gick och en vinterdag var han ute med sin kälke när en vacker vit släde for förbi. Han kastade ett rep om släden och åkte efter, genom byn långt ut på landet. Där stannade släden och en kvinna klev ur - det var snödrottningen. Hon kysste Kajs panna och vips frös hans hjärta till is och han glömde allt om sitt gamla liv. Han glömde Gerda och den lilla byn han bodde i.
Men Gerda kunde inte glömma. Hon gav sig ut på en lång vandring för att hitta sin bästa vän igen.


När jag läste den här satte jag flera post-itlappar på sidorna med mina associationer till andra böcker. Kajs tjuvåkande på snödrottningens släde fick mig genast att tänka på när Lisabeth åker snålskjuts på Anderssons släde i Madicken. Den vita släden och iskalla snödrottningen skickade mig rakt till Narnia, Edmund och Vita häxan. Renen som visar vägen och den kloka gummans ord om att Gerdas kärlek till sin vän räcker för att bryta förtrollningen är ju uppenbart en inspirationskälla till Frost. Och jag undrar om inte den snälla rövardottern med svarta ögon som räddar Gerdas liv har fått blomma ut i Ronja rövardotter...


Den version av boken som jag läst är tolkad och skriven av Rachel Elliot och illustrerad (mer gulligt än läskigt) av Charlotte Cook.