Den fasansfulla färden med buss nr 13!

I bilderboksserien Mys Rys finns lagom rysliga böcker för barn från förskoleåldern. Här är den senaste i serien.

En natt i november, när stormen viner kliver Oskar på buss nr 13. Han skall åka till sin mormor, med ett husdjur, som hon skall få. Men något verkar fel, när Oskar går på:”…Chauffören tar emot med ett flin. Han har sylvassa tänder och ondskefull min”

Till slut har alla de andra passagerarna gått av och Oskar blir ensam med chauffören. Då bestämmer han sig för att släppa ut sitt husdjur, som han har med sig i en korg med lock. ”Locket han lyfter försiktigt och lätt. Vad finns där i mörkret, som ingen har sett?  Läs denna rimmade mysrysare för barn och njut av språket och de underbara bilderna. Läs även "Mortina, ett helt vanligt zombiebarn" och "Rysliga förskolan" i samma serie!

Adventskalender Lucka 22

Dagen före jullovet får Maja plötsligt veta att hennes pappa har ärv ett gammalt slott ute på landet och att föräldrarna bestämt sig för att åka dit på prov över jul. Den gamla släktingen var en mystisk och mytomspunnen skådespelare som åkte till Amerika, blev känd och sedan plötsligt återvände till Sverige och stängde in sig i sitt slott. Nu har hon varit död i 50 år och slottet har varit igenbommat lika länge. Maja tycker såklart att det är lite spännande, men ändå... flytta ut på landet, långt bort från bästisen Ingo, det är läskigt också.

När de kommer fram möts de av Nora som sett efter slottet i alla år. Hon visar dem runt och berättar lite om huset och Gloria. Hon säger också att det finns en del av huset som hon inte har nyckel till och aldrig har varit inne i. Den kan de bara låta vara. Och så antyder hon att det kanske spökar lite.
Dagen före julafton är det Majas födelsedag. Hon får en drönare och blir superglad, såklart. Dessutom får hon välja rum i huset och har hittat ett som hon tycker är så fint, med himmelsäng, kakelugn och en litet skrivbord framför fönstret.
De firar en mysig julafton i huset, trots att Maja helst vill åka hem till allt det vanliga, men sen börjar det hända konstiga saker. På kvällen blåser dörren upp med ett brak och sveper med sig drivor av sön, trots att det inte blåser det minste ute. På morgonen efter är alla i familjen sura på henne och när hon kommer ner i hallen förstår hon varför. Där står allas väskor packade och redo för att åka hem. Men Maja svär på att det inte är hon. En stund senare ropar mamma på henne, och det är en allt annat än hjärtlig röst hon använder. När Maja kommer in till köket ser hon att varenda ledigt utrymme är täckt av skålar med marängsviss - hur mycket marängsviss som helst. Maja har ingen aning om hur den hamnat där, hon själv hade varit på övervåningen och pratat i telefon med Ingo och pappa och bröderna var nere på byn, men mamma surar och är säker på att det är Maja som försöker visa sitt missnöje.
Eftersom Ingos pappa blivit matförgiftad, och bara ligger hemma på badrumsgolvet och ojar sig, kommer Ingo med tåget för att hälsa på. Tillsammans börjar de luska i vad som egentligen pågår i slottet. Vem eller vad är det som försöker bli av med dem, vad vet egentligen Nora om den mystiska Gloria och vad är det för en konstig fågel som kommer till slottet hela tiden?
Maja och jullovsmysteriet är en härligt mysrysig julberättelse, perfekt för lediga jullovsdagar.

Angerborns version av Skuggornas hus

Skuggornas hus delar namn med en skräckminiserie från 90-talet, som bygger på en bok av Bjarne Reuter. Jag älskade både boken och serien när jag var yngre (serien finns förresten på Öppet arkiv om ni blir sugna).

Men den här gången är det en ny bladvändare av Ingelin Angerborn, som inte har någon annan koppling än namnet. Boken handlar om Sakarias som är 11 år. Det är höstlov och pappavecka, men pappa bara sviker och när han ställer in deras fiskeresa med kort varsel så får Sakarias nog och bestämmer sig för att bo hos farmor och farfar istället. Farföräldrarna bor i ett gammalt flerfamiljshus med snirkliga detaljer, en gnisslande hiss med gallergrind och stora målningar i trapphuset. När Sakarias kommer fram är lägenheten tom och medan han väntar utanför dörren tycker han sig se en märklig skugga av en person bredvid hissen. Han blir halvt ihjälskrämd, men tack och lov kommer farmor och farfar hem just i den stunden och de tror att han kanske bara inbillade sig.

Sakarias lov ligger tomt framför honom och när farmor berättar att det ska vara en tecknarkurs för barn på konstmuséet där hon jobbar så hakar han på. På kursen träffar han Salma, en tjej i hans egen ålder och när de får i uppgift att rita av varandra parar kursledaren ihop dem. Salma är verkligen jätteduktig och målar ett superfint porträtt av Sakarias, men när han ska rita av henne visar det sig bli någon helt annan. Sakarias kan inte alls förklara vad som hände. Det är ingen han känner, eller känner igen från någon film eller spel. På kvällen när han sitter hemma och klottrar lite utan att tänka visar det sig att han ritar samma flicka igen. Och den här gången står det en häst i skuggorna bakom henne. Sakarias får henne inte ur tankarna. Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Och varför envisas hans undermedvetna, eller vad det nu är, med att skapa henne hela tiden?
Dessutom händer det konstiga saker i huset. Det är någon som går efter Sakarias i trappan, men när han tittar efter är det tomt. Det ringer på dörren utan att någon är där. Han känner en konstig doft, som av häst och stall i huset. Han hittar en brosch i trapphuset, men ingen verkar sakna den. Och så hör han konstiga ljud, som av en skriande häst, ute på gården.
Farmor och farfar tror naturligtvis att allt har en naturlig förklaring, men när han berättar för Salma verkar hon tycka att spöken är den mest naturliga förklaringen av dem alla. Även om Sakarias uppskattar att hon tar hans berättelse på allvar så vet han inte helt säkert om han vill ta reda på mer om vad som hänt. Han vill nog helst bara att spökerierna, eller vad det nu är, ska upphöra. Och det med en gång.


Det blir aldrig riktigt läskigt i Skuggornas hus, men precis som i flera andra av Angerborns böcker så är det småkusligt och mysrysigt. Det var inte många elever som reserverat boken i förväg, så jag passade på att norpa båda exemplaren av boken när de kom idag och så bokpratar jag dem för femmorna nästa vecka. Sen hoppas jag att det blir fart på reservationslistan.

Mumiens gåta avslutar trilogin om Eldsala

Vi har äntligen kommit till den sista delen om Herbert och Sally som råkar ut för hemskheter i sin lilla hemstad. Lena skrev om första delen Zombiefeber här på bubbel när den kom ut för över två år sedan. Del två Varulvens hemlighet är det ingen som skrivit om här och den var heller tyvärr inte riktigt lika bra, men nu har Kristina Ohlsson återigen visat att hon är en mästare på obehagligt krypande skräck.

Boken matchar dessutom datorfodralet perfekt!

Det har varit ett jobbigt år för Herbert och hans farfar. Först kom Zombiefebern med onaturlig hetta under sommaren, sedan en höst med varulvar och farfars sjukdom som gjorde honom inlagd på sjukhus och nu när det närmar sig påsk och farfar äntligen blivit tillräckligt frisk för att snart komma hem igen så börjar nästa farsot.

Det hela börjar med ett slukhål. Gläntan i skogen, där Herbert och Sallys älskade väderkvarn står, rasar plötsligt en natt samman och en stor grop uppenbarar sig. Under marken visar det sig finnas rester av murar, fängelsehålor säger vissa. Och det luktar stickigt och fränt. I samma veva börjar folk förlora medvetandet. Fler och fler kommer till sjukhuset i märkliga fall av  oförklarlig koma. En av personerna som insjuknar är en kvinna som Herbert och Sally sett vid slukhålet. Hon faller ihop vid kanten av gropen och när de kommer fram pratar hon osammanhängande och varnar dem för "monstret" innan hon svimmar. Och under tiden händer fler märkliga saker i byn. En familjegrav på kyrkogården grävs upp, men inte som man hade kunnat tänka sig med en spade, nej, polisen säger att det ser ut som att någon grävt med händerna. Det dyker upp stora håriga spindlar lite överallt, först stänger bowlinghallen för sanering på grund av spindlarna och sedan får skola stänga en dag för tidigt inför lovet då de upptäckt stora mängder av djuren där. Och där spindlarna dyker upp, där råkar ofta ytterligare någon ut för den märkliga sjukdomen som får dem att falla i koma. Och en dag får Herbert med egna ögon se vad det är för monster som kvinnan vid slukhålet pratade om när ett tygklätt skelett jagar honom genom skogen, och det är allt annat än en trevlig upplevelse.

Men vad är det egentligen som ligger bakom de märkliga mumieattackerna, varför har de vaknat från de döda och vad är det egentligen de vill. Herbert måste åter kontakta Alexander Lukas som är expert på oförklarliga fenomen för att lösa problemet och rädda invånarna i Eldsala från de obehagliga besökarna.

Det här är en riktigt bra avslutning på serien, det kröp över hela kroppen på mig när jag läste om spindlarna och jag hade svårt att lägga boken ifrån mig. Naturligtvis är det en fördel att ha läst de andra delarna o serien först, men det är absolut inget tvång. Jag tror att det går ganska bra att hänga med ändå.

Spöket i biblioteket

Det här fina omslaget sprang jag på häromdagen. Det var faktiskt också några kända ansikten jag såg på bilden. Jag lånade och tog med hem för att läsa. Så var det dags...

När jag öppnar boken möts jag av en stor svartvit bild av ett hus som ser sådär hemlighetsfullt och lite murrigt ut. Det är en skola och skolgården ligger öde. Det ser ut att vara disigt ute och det börjar mörkna…

Greta går på en skola som är lite mystisk. Skolan är över hundra år gammal. Golven knarrar där en går, det drar lite kallt och ibland hör Greta märkliga ljud. Hon kan höra tysta steg i trappan och nästan som svaga suckar från de mörka hörnen, men när hon vänder sig om är det ingen där. Eller är det någon där? Greta vet inte säkert. Ingen annan verkar märka något, utom kompisen Malte, som förstår. På väggarna i skolan hänger märkliga svartvita porträtt på barn som gått på skolan för länge sedan. De ser så allvarliga ut. En dag går Greta, Teo och Malte till skolans bibliotek. Där träffar de Amir som är bibliotekarie. Amir berättar att någon har använt stegen och tagit ned en bok. Stegen får bara Amir använda, för att ingen ska skada sig, och boken är en väldigt speciell bok. Boken handlar om tidsresor och är skriven av en forskare som levde för länge sedan. Nästa dag ser Greta en stor skugga i fönstret på biblioteket. Hon ser att det inte är Amirs skugga, det ser ut som någon helt annan. Snart börjar mystiska saker hända på biblioteket. Vad är det som pågår? Spökar det?

Spöket i biblioteket är skriven av Katarina Genar, med bild av Alexander Jansson. Boken är en fristående del i serien Mystiska skolan. De tidigare delarna i serien är Börja läsa-böcker, med lite mindre text och stora färgbilder. Det här är en fortsättning på berättelserna om Mystiska skolan, men med mer att läsa. Jag blev jätteglad när jag såg denna bok, för nu kan de som är fans av Mystiska skolans lätt-att-läsa böcker fortsätta i serien, när de andra blivit för enkla eller om de vill ha mer. Bilderna är i svartvitt och mjukt tecknade i fina nyanser. Jag tycker att det svartvita ger mycket till fantasin och passar så bra med spöktemat. Jag gillar den här boken väldigt mycket. Den är så medryckande att jag nästan kan känna det lite kyliga draget från skolans golv när jag läser.

Spöket i biblioteket är en spännande och mysig rysare för de yngre läsarna. Den kommer vara perfekt att krypa upp med i en fåtölj i höst, medan vinden viner ute och bladen rasslar och skolorna börjat.

Välkomna till biblioteket...

FYR 137

Tredje, och sista, boken om Elvira, Bea och Meja har äntligen kommit! Det är åter sommar, bara några månader efter att Elvira var med om en del svårförklarliga saker i det gamla dårhuset, och ett år efter att de tre tjejerna träffades på sommarkollo och för första gången fick närkontakt med ett spöke. Rum 213 kom redan 2011 och den skrev jag om här och så sent som i höstas kom fortsättningen Sal 305.

Elvira och Bea följer med Mejas familj på campingsemester. Det är en fin camping med pool, vattenrutschkana, minigolf och härlig badplats. Bara en bit därifrån finns en fyr med en gammal spökhistoria. Redan i bilen på väg till campingen ser Meja en bil med registreringsnummer FYR 137 och alla tjejerna rycker till. De minns alltför tydligt hur förra sommarens äventyr började med att Elvira såg en bil som hette RUM 213, och deras rum, nummer 213, på kollot var bebott inte bara av de tre tjejerna utan även ett spöke. Elvira ser även en bil med nummer FIA 112, på vägen till campingen, men håller det hemligt för de andra. Hon tycker det låter olycksbådande med larmnumret och vet att Meja helst inte vill prata om, eller tro på, det som hände förra sommaren, och att Bea blir så rädd av allt spökprat.

Redan första dagen går de ner till fyren och hittar en gammal dagbok undertecknad med S. Är det Svarta Sara, som blev galen av sorg när hon såg sin älskades skepp gå under i en storm, som skrivit dagboken, eller är det någon annan. Och vad är det för ritual som sägs locka fram henne ur den gamla fyren.

Det blir en gastkramande vecka för de tre tjejerna, men förutom jakten på dagbokens författare och sanningen om Svarta Sara så hinner de också med sol, bad och lite semesterflörtar.

Ingelin Angerborn har som vanligt skrivit en härlig mysrysare. Det blir aldrig obehagligt, bara lite lagom mystiskt och på gränsen mellan övernaturligt och märkliga slumpar.

Spöknät

"Ett spöknät eller spökgarn är ett övergivet fisknät. Spöknät i vatten kan snärja fiskar, fåglar och andra organismer, och svälta eller kväva dem till döds" står det på Wikipedia.

Ett spöknät som driver omkring och samlar osaliga andar och svaga själar är det som Petrus Dahlins nya bok handlar om. Tinos mamma har mått dåligt ända sedan Tinos pappa övergav dem och flyttade till sin nya familj i Göteborg. När sommarlovet kommer verkar hon bli allt sämre, och Tino blir den som får ta hand om handling, städning och matlagning. Det är en onaturligt varm sommar, inte ens natten kommer med någon svalka. Varje dag verkar ovädret vara på väg, men molnen skingras igen.

Tino träffar på den märkliga tjejen Akki i kompisen Benjis tomma hus. Akki verkar ha fastnat i sin lajvarvärld, men en lite småknäpp kompis kanske ändå är bättre än ingen kompis alls, och byn är verkligen märkligt öde den här sommaren.

En morgon efter ett kraftigt oväder upptäcker Tino att hans mamma är borta och ingen verkar ha sett henne försvinna.  Akki säger sig veta var Tinos mamma har tagit vägen, hon berättar om ett spöknät som är på drift och samlar in oskyldiga människor istället för de osaliga andar som det är tänkt att ta hand om. Tino vet inte om han kan lita på Akki, men han inser att hon är hans enda chans att återfinna mamman.

Petrus Dahlin kan verkligen konsten att skriva spännande historier och för alla de som älskar Ingelin Angerborns, Kristina Ohlssons och Kerstin Lundberg Hahns böcker så kommer den här boken

säkerligen vara väldigt välkommen.

Teaterspöken

Ingelin Angerborn är ju som vi tjatat om förr här på bloggen en mästare på mysrysare för mellanåldern. Nu har hon kommit med en ny bok, Hjärta av damm. Efter att det nästan blivit inflation i spökberättelser om familjer som flyttar till ruffiga hus på landet och det händer mystiska saker så är det härligt att läsa en rysare som utspelar sig i stan, på en teater.

Bella ska gå en teaterkurs på höstlovet och gruppen ska hålla till i Gamla Ekmanska teatern. Teatern används inte längre för föreställningar, utan ska efter att ha stått tomma några år få utnyttjas till kulturverksamhet för barn och unga. Bella känner ingen annan på kursen, men ganska snart tyr hon sig till Hilding och Shirin som är jämngamla med henne. Liksom de flesta teatrar florerar rykten om mystiska försvinnanden och teaterspöken och ganska snart börjar Bella undra om det inte är nåt skumt på riktigt med teatern. Fler och fler oförklarliga händelser, plötsliga bankningar på dörren, en ipad som får spel, fönster som står öppet, någon som skriver mystiska meddelanden, en docka som ser levande ut och en flicka som dyker upp i salongen medan gruppen repeterar på scen gör att Bella blir alltmer obehaglig till mods. Kan det vara den konstiga Nelly som gör en del av dem. Och Roland, en av ledarna, verkar inte han lite skum?

Bella vet inte vad hon ska tro och det känns inte som att Hilding och Shirin tror henne när hon berättar om det märkliga som händer. Men de bestämmer sig i alla fall för att gå till teatern på kvällen och undersöka saken närmare.