Orkidépojken av Helena Dahlgren

Något pockar och lockar i skogsbrynet. Något som drar....

När bästisarna Hanna och Zeb tar studenten så är det meningen att livet ska börja. De ska bara sommarjobba på kyrkogården först ,sen kan de åka till London.

De jobbar, festar, tittar på den gamla serien Twin Peaks(som jag blev väldigt sugen på att se igen), och läser Orkidépojkens blogg. Den är märklig och Hanna är helt uppslukad av den. Hon kollar med täta mellanrum om det skrivits något nytt. 

Handlingen utspelar sig i Tyresö. Så länge någon kan minnas så har det viskats om en närvaro ute i Tyresös skogar. Det är inget konstigt med det. Men sen börjar det hända saker- en hund försvinner och därefter en före detta skolkompis, Lina. Lina är tjejen som alla vill vara men som ingen känner.

Vad är det som händer i skogen? 

Detta är en mörk och läskig historia, lämplig från ca årskurs åtta och uppåt. Den handlar om ensamhet, gemenskap och om ondska.

Gillar du skräck så är den perfekt en kväll nu under hösten, när vinden piskar och viner kring husknuten. Kanske bor du i närheten av skogsbrynet? 

Vad är en bror?

En historia om identitet och om att söka sin rötter - kan det funka i en bilderbok för 3-6-åringar? Jodå, det tycker jag absolut. Och den mycket trötta 5-åringen (som inte var upplagd för någon djupare analys) svarade på frågan vad hon gillade bäst med boken: "Allting …" Och jag är nog böjd att hålla med. Det är en fin historia, bilderna är underbart naivistiska och dessutom är det intressant att läsa något från Taiwan.

Den brandgula hästen bor i en stor stad, han har bott där länge och har i flera år letat efter sin försvunne bror. Det enda han har kvar är ett halvt fotografi som har varit med dem båda, fast där brodern är bortriven.

En dag ser han att alla människor sitter i parken med varsin tidning och han tänker att han naturligtvis ska annonsera efter sin bror. Annonsera efter någon som har den andra halvan av fotot. Han vet inte hur brodern ser ut, men eftersom han själv är brandgul annonserar han efter någon som är brandgul. Och som har ett havt foto. Han får svar av ett brandgult hus. Men deras foton passar inte ihop. Då kommer hästen på att han ju är snabb - kanske är hans bror det också. Så annonserar han efter någon som är brandgul, snabb och har ett halvt foto. Han får svar av en bil. Han kommer på fler saker som skulle kunna vara lika mellan honom och hans bror, men ingen som svarar är hans bror.

Istället får han en vän. En kaffefärgad häst. De kan prata om allt, och det är som att de alltid har känt varandra.

Den kaffefärgade hästen letar också efter en för länge sedan försvunnen bror. Vilket sammanträffande! Den brandgula hästens hjärta blir alldeles vilt av hopp när den kaffefärgade hästen plockar fram ett trasigt fotografi. Men när de lägger bilderna bredvid varandra passar de inte ihop. Den brandgula hästen blir förtvivlad. Som tur är vet den kaffefärgade hästen råd - och ser till att fotona passar ihop. Kanske finns det ingen poäng med att båda två ska söka förgäves efter varsin bror när de har hittat varandra och kan ha varandra både till vän och bror. 

När jag hade skrivit såhär långt började jag googla på titeln för att se vad andra skrivit om boken och möttes väldigt förvånande av rubriken "Tinderproblematik i bilderboksvärld" på en webbplats knuten till förlaget. Tinder var nog det sista jag tänkte på när jag läste boken. Jag tänkte mer flyktingar som söker efter sin familj, men kanske kan få andra viktiga nära relationer i väntan på, eller istället för, en familj som dröjer eller aldrig kommer. Jag tänkte på fosterfamiljer som blir den trygga punkten för utsatta barn och unga, när de egna föräldrarna inte förmår. Jag tänkte på gemenskap mellan riktigt nära vänner, oavsett ålder, där utseende och bakgrund inte spelar så stor roll eftersom man ändå kan dela erfarenheter.

Men det är väl det här som är det fina med böcker. Författaren kan ha sin tanke och förlaget sin. Men jag är ändå helt och fullkomligt fri att tolka boken precis som jag vill. Och det gör jag.

Gretas historia

En blir inte profet i sitt eget land sägs det och ett tecken på det är kanske att den enda bok jag hittat om Greta Thunberg som riktar sig mot unga läsare är skriven av Valentina Camerini med titeln ”Gretas historia:Ingen är för liten för att göra något stort”.

Boken är lättillgänglig och den beskriver på ett rakt och enkelt sätt Gretas resa från tiden då hon började bekymra sig om klimatet till den maktfaktor (jag upplever att) hon har blivit. En sak som jag tog till mig är att Gretas fokus är att sätta klimatet på agendan, inte komma med lösningar på hur det ska ske. Det får makthavarna göra. Så klokt! 
En informativ bok utan pekpinnar, men det finns förslag på vad du kan göra på egen hand för att hjälpa och minska din påverkan på klimatet. Sist i boken finns också en ordlista.

Blir du mer nyfiken på Greta kan du läsa boken "Scener ur hjärtat" som är skriven av

Greta Thunberg, Svante Thunberg, Malena Ernman och Beata Ernman.

Vill du läsa mer om klimatet så skrev Maria om Rädda Revet här och det finns även en antologi som riktar sig till barn och ungdomar som heter "Vad håller ni på med? En antologi om klimatet" skriven av bland annat Elisabeth Östnäs.

Högläsning på fritids

På Söderparks fritids läser personalen många böcker högt för barnen. Härligt! Så fort de läst ut en bok så skriver pedagogerna ut en bild på bokens framsida och sätter upp i kapprummet. På så sätt så påminns barnen om alla böcker som de läst och föräldrar som hämtar sina barn kan följa med i vilka böcker som läses.

Personalen började sätta upp bokframsidor tidigt i våras och det räcker inte längre med en vägg för alla bilder, utan nu finns det bokframsidor på två väggar. Så fint!

Högläsning på fritids är ett sätt att locka barn till läsning. Genom att högläsa och samtala om det man läser och om bilder i böckerna väcker man intresse för läsningen. Man bidrar också till att ge barnen ett större ordförråd och förståelse för ord och miljöer de inte tidigare stött på. Här finns en bra artikel om att läsa för fritidsbarn.

Husets hjärta slår!

Att packa upp nya böcker slutar aldrig att locka mig. Vad är det som dyker upp den här gången? Vilka kommer funka bra, och bli utlånade direkt, och vilka kommer stå orörda på hyllan? Det kvittar att det är jag själv som klickat iväg beställningen, när böckerna väl kommer beter jag mig som ett barn på julafton … Eller kanske inte riktigt, men jag blir alltid överraskad. Jaha, beställde jag den?! Oj, var den så tjock/tunn? Hoppsan, det var ju inte direkt ett säljande omslag. Eller tvärt om: Den här kommer att gå bra! och såklart: Åh, den här vill jag läsa! Och den! Och denna!

Idag packade jag upp en ny bok av Mårten Melin. Med tanke på hans produktivitet så är det i sig ingen ovanlighet, men den här fastnade jag lite extra för. Omslaget mörkt och hotfullt i svartvitt med titeln, spretig och oroväckande, i blodrött. Redan vi skrivbordet bläddrade jag genom boken o

ch kollade lite på bilderna av Mattias Olsson. Ruskiga, olycksbådande och väldigt mörka. Snacka om läspepp. Men jag var tvungen att vänta tills jag kom hem innan jag hade möjlighet att läsa själva boken.

Signe och Ninni tvingas ta skydd från ett oväder i ett gammalt ödehus. Trädgården är övervuxen och huset förfallet, men ett fönster på övervåningen står öppet så de antar att någon ändå bor där. Det smattrande regnet och åskan som dundrar överröstar deras knackningar men när de testar att öppna visar sig dörren vara olåst. De går in. Ingen människa syns till, men ett ljus brinner i en ljusstake i hallen och de hör ljud från övervåningen. Signe försöker hitta förklaringar till allt som är märkligt, som att inga skor eller jackor hänger i hallen, och att ingen svarar när de ropar, men Ninni verkar inte helt övertygad. De går upp för trappan för att ge sig till känna för husets ägare, men plötsligt blir båda två så otroligt trötta. Det är som att all kraft rinner av dem. Och först nu berättar Ninni för Signe att det alltid gått historier om det här huset - att människor som gått in i det aldrig har kunnat ta sig ut. Plötsligt inser Signe att det är huset som gör ljud, huset lever och det tänker inte släppa dem ifrån sig. 

Det är en snabbläst historia, bara 90 sidor och gott om illustrationer. Bilderna går i svart ända fram tills hjärtat kommer in och effekten med de röda detaljerna är slående. Bilderna visar oftast framförallt vad texten redan beskriver, men då och då får vi se mer, ett utropstecken eller kanske en fråga som inte framkommer i texten. Till exempel skulle sista bilden kunna tolkas som att slutet inte innebär den lättnad som texten antyder …

 

Pärlor och patroner- 60 historiska kvinnoporträtt av Loka Kanarp

Jag hittade denna bok när jag botaniserade runt i hyllorna på Korsbacka. Jag gillade både omslaget och titeln och började bläddra.Det slutade med att jag lånade boken och läste den. Precis som titeln avslöjar så handlar den om kvinnor, och varje porträtt har ett eget uppslag.
En får lära om både mer eller mindre mindre kända kvinnor, och roliga fakta om dessa.

Här ovan kan du t ex se uppslaget om Greta Garbo. Hon var en världsberömd filmstjärna och korad till "Världens vackrast kvinna".

Detta uppslag handlar om en liten flicka som växt upp i vildmarken. När hon hittades så kunde hon inte prata och ingen visste var hon kom ifrån. De skickade en hund på henne, men den slog hon ihjäl med sin träklubba!

Boken är full av intressanta fakta presenterade med fina bilder.

Välkommen in och låna den!

De sista barnen på jorden

När jag såg omslaget till "De sista barnen på jorden" av Max Brallier så tänkte jag att denna boken kommer nog många att gilla. Zombier och monster går otroligt bra i mitt bibliotek och här är en bok med båda elementen i. Min tanke är nog korrekt, jag ställde ut boken i går eftermiddag och i morse blev den utlånad.

Storyn är att Jack Sullivan, en helt vanlig 13åring, är helt ensam kvar i staden efter en monsterapokalyps. Hans fosterföräldrar for västerut när de första monstren kom, utan en tanke på honom, tillsammans med de flesta andra i staden. Många av de som blev kvar har fövandlats till zombier, eller blivit monstermat. Han bor i en trädkoja och kartlägger monster genom att fotografera dem. Han tänker på sig själv som superhjälte och hanterar situationen genom att lägga upp allt som ett datorspel med olika uppdrag. Hans största uppdrag är att komma tillbaka till skolan där han såg tjejen han gillar sista gången innan monstren kom och rädda henne. En av hans käraste ägodelar är en walkie-talkie som gör att han kan kommunicera med sin bästa vän, dessvärre är den trasig. När han ger sig ut på en expedition för att fixa walkie-talkien så stöter han på ett gigantiskt monster Blarg, som verkar ha spetsat in sig på att jaga just honom. Nu börjar det bli mer än vad han klarar av, trots sin barrikaderad trädkoja. Då visar det sig att han inte är den enda barnet som överlevt!
Del två heter "De sista barnen på jorden och zombieparaden".

Det är luftig text och mycket bilder så jag tror att denna serien kommer att attrahera de som läser Andy Griffiths serie om trädkojan och även de som gillat kapten kalsong.

Första avsnittet har just släppts på Netflix, vilket kanske kan ge böckerna en extra skjuts.