MIK från start

På Rinnebäck får eleverna en egen iPad redan i förskoleklass, och de är långt ifrån nybörjare i den digitala världen då.

På våren så brukar jag ha tre lektioner i varje klass för att introducera MIK. Mina lektioner inspireras av ”Källkritik med Källspanarna” av Liselott Drejstam och Emma Lund och jag använder deras material i undervisningen. 

Jag börjar med att läsa faktaboken ”Fiskögon, sopor och annat smaskens” av Therese Bringholm och Inger Sacharis med illustrationer av Lena Forsman.

                                               

När vi förfasat oss över, i våra ögon, vilka otäckheter djuren äter så frågar jag eleverna om hur de tror att Therese fått reda på faktan som hon skrivit ner i boken och delat med oss.

Det första eleverna brukar säga är på iPaden, så då resonerar vi utifrån om det är text eller film. Youtube är ett populärt förslag, och jag brukar skriva upp det och webbplats. Efter en stund brukar vi tillsammans ha resonerat oss fram till en hel del källor, och eleverna får avsluta lektionen med att klippa och klistra Källspanarna på sin egna Källspanarbok.

Nästa lektion så resonerar vi igen kring källor. Nu får eleverna ordet skrivet på whiteboarden och jag frågar vad de tänker på när de hör ordet källa. Nästan alla tänker på källare, några vet att det finns vattenkällor.

För att få fram informationskällor så frågar jag: Vad vet du om lejon? När eleverna svarar så frågar jag, var lärde du dig det? Då blir det lätt att hitta många källor, som jag sätter upp bilder på allteftersom de olika källorna nämns. De sista brukar jag få  presentera själv.

Denna gången avslutas lektionen med att eleverna får ett kopieringsmaterial med bilder på olika källor där de ska ringa in informationskällor.

Den tredje och sista lektionen så repeterar vi källorna så alla är med, sedan får eleverna rita sig själv och sina favoritkällor. Ibland läser jag boken ” Sov gott” av Therese Bringholm mfl och så funderar vi på vilken källa hon använt för att hitta fakta till vilket djur.

                                                  

Elevernas anteckningsböcker samlar jag in den sista gången och så får de tillbaka dem i årskurs 1.

Vandringssägner och rykten

I höstas hade jag en lektion med åk 3 där vi pratade om vandringssägner, där ibland den klassiska Råttan i pizzan. Berättelsen hade ändrats så det var på den lokala pizzerian fyndet hade gjorts, men de listade ganska snabbt ut att det nog inte stämde. De hade ju ätit där och det hade ju varit lugnt och hade det hänt hade de nog hört om det innan. Fast...kanske hade det hänt någon annanstans? Det var roliga diskussioner där vi pratade om varför någon skulle starta ett rykte och varför heter det egentligen vandringssägen? 

I slutet av den lektionen fick eleverna göra små affischer där de fick skriva upp det viktigaste de hade lärt sig. Så kom en av lärarna idag och lämnade dessa tre till mig då de hade hittats i klassrummet i en hög med papper. Så kul att läsa igen efter så länge. 

 

Källkritik och källförteckning

Just nu har Åk 5 på Skönadalskolan ett projekt om kropp och hälsa och lärarna bad mig att prata lite om källkritik. Idag var det dags för lektion två där eleverna fick en uppfriskning gällande just källkritiken och de källkritiska frågorna. De fick läsa lite olika artiklar och sedan göra en bedömning kring om de var sanna eller inte, samt om varför någon skulle sprida och skriva texterna. Det är alltid spännande att prata och diskutera med eleverna om allt från clickbait till satir och dagstidningar. 

Den här gången pratade vi också om hur man skriver en källförteckning. Kanske inte det mest spännande ämnet men något som är viktigt att kunna både nu och senare i skolan. Det viktigaste tipset jag kunde ge dem var att skriva ner sina källor direkt när de använt dem, något jag hoppas att de kommer ihåg framöver då det är till stor nytta i högstadiet och vidare när man använder ganska många källor. 

Bibliotekskunskap och skattjakt

Nu är det dags för årskurs fyra att lära sig hur skolbibliotekens katalog ser ut. De första fyra grupperna har varit här och de har fått testa att logga in och sedan har vi gått igenom hur de kan låna om, reservera och söka efter böcker. Men hur ska jag hitta boken efter jag sökt fram den i katalogen? För att ta reda på det gick vi också igenom hur böckerna står sorterade för att de enklare ska kunna botanisera i hyllorna. 

Till sist fick de varsin lapp med en bok de skulle hitta. Det blev lite som en skattjakt och några undrade om de kunde få testa igen nästa gång de kom förbi. Blir alltid lika glad när eleverna tycker uppgifterna är roliga och givande. Nu får vi se hur de klarar sig när de är här nästa gång. 

                                              

Temavecka MIK

Under vecka 39 har Nyvångsskolan temavecka MIK .MIK står för Medie -och Informationskunnighet. Temaveckan har som syfte att alla skall komma igång och jobba med MIK och arbetet skall naturligtvis fortsätta även efter v 39.
I våras fick jag som är bibliotekarie i uppdrag av Camilla, vår rektor att i samråd med pedagogerna, ta fram en MIK plan för skolan. Vi hade som utgångspunkt Skönadalskolans MIK plan, som redan
funnits några år. I början av terminen var Nyvångsskolans plan klar att presenteras för hela skolan. Jag hade i samråd med pedagogerna och Camilla omarbetat planen, så att den skulle passa Nyvång och även lagt till en  del nya länkar och lektionstips.

Denna veckan har planen provats i praktiken. Alla årskurser hittar tips på lektioner att jobba med inom bild/film, sociala medier och informationssökning/källkritik. Som övergripande "tema" har vi haft "De fem superfrågorna" Vad, Vem, Hur, När, Varför, med vilka man kommer långt om man vill undersöka trovärdigheten hos en källa.

De som vill har kunnat boka mig för lektioner och det är ju något vi kommer att fortsätta med naturligtvis.

Källspanarna(Gleerups förlag), är ett material vi jobbat mycket med under veckan. Det är ett mycket heltäckande material med mängder av färdiga lektionstips och kopieringsmaterial.

I foajén kör vi filmen "Hajen som blev viral", om vad som kan hända om man delar okritiskt.

I nästa vecka hoppas vi att en del av det som klasserna jobbat med skall presenteras på skärmar eller på vår monitor.

E-sport, MIK och bibliotek

Idag tänkte jag blogga lite om E-sport. Vad är det? Och vad har det med bibliotek och läsande  att göra?

E-sporten är en framväxande rörelse som handlar om att spela datorspel prestations- och tävlingsriktat. E-sport som begrepp har funnits ett tag, men det är nog ändå en ganska ny företeelse ändå för många. Ofta spelar deltagarna i olika lag ungefär som inom idrotten, inom ett speciellt datorspel som de tränar på för att bli bra på. De olika lagen möts i turneringar och mästerskap och tävlar mot varandra. Spelarna rör sig i spelet i realtid, det går oftast inte att pausa eller vänta och fundera på vad som ska göras. Det finns många olika sorters spel. Beroende på spel är lagen olika stora. Det kan variera mellan allt från två personer i ett lag upp till exempelvis 25 personer som ska samarbeta i en del spel. Ofta har varje spelare något som är hens specialitet eller uppdrag i laget. I en del onlinespel registreras alla lags deltagande och prestationer. Där kan alla spelare som spelar spelet exempelvis ha koll på vem som var först med att klara en bana eller klara en prestation. Precis som inom exempelvis fotboll så spelar inte alla för att nå eliten, en del spelar lite som man gör inom Korpen, eller andra lag där man lägger upp sitt engagemang och tid anpassat efter vad man själv vill eller kan lägga ned i träningen.

Så vad har E-sport och spelande med bibliotek och läsande att göra? Spelmediet är ett medium som ju kombinerar både läsning av text, bild, rörlig bild med eget deltagande, skrivande, skapande och informationsinsamlande. I spelet finns en berättelse som går att delta i och i viss mån, även förändra och vidareutveckla. Många unga människor har spelande som ett stort fritidsintresse och många unga har e-sportare som förebilder idag. Då många spel är online idag, dvs spelarna spelar med andra spelare världen över och det går att kontakta andra spelare i spelet och chatta med mera, kan det vara viktigt att diskutera kring både netikett och källkritik med utgångspunkt i onlinespelande, sociala medier eller e-sport. Även spelen är idag en form av sociala medier. Unga träffas och umgås på nätet med kompisar, kanske online i sin e-sportklubb. Många frågor kan diskuteras med utgångspunkt i spelmedier precis som i sociala medier och i diskussioner om Internetanvändande och källkritik. Spel kan ofta ha med känslor att göra: hur hanterar man misslyckanden online, misstag, besvikelser, glädje? Hur kan jag veta att vad som sägs är sant?

I fredags hade därför årskurs 6 på Söderpark besök av Felix, som spelar e-sport på hög nivå, samt IT- och MIK-experten Ville Felvin på bibliotekets programtid. Vi fick reda på hur mycket en e-sportare behöver träna för att nå eliten, hur spelandet går till med olika roller inom spelet och hur många som fanns i laget, hur spelarna kommunicerade med varandra och hur de gör för att bli bättre. Vi fick tips i hur man kan ge och ta konstruktiv kritik och hur viktigt det är att tänka på vad man säger till varandra, både online precis som när vi är ansikte mot ansikte IRL. Spelarna lägger också upp olika strategier, ledaren jobbar på att räkna ut hur de ska bli bättre som ett lag och vad de ska göra i spelet. Spelarna jobbar hela tiden på att utvärdera sig själva och göra analyser över hur de kan bli bättre och på att ge och ta kritik. Det blir mycket anteckningar och övande. Det viktigaste var att ha roligt tillsammans med sina lagkamrater.

Eleverna ställde egna frågor som de förberett och skrivit ned innan. Därefter höll Ville Felvin i en diskussion om sociala medier, spelande, förhållningssätt på nätet, netikett online, hur man är en bra kompis och hur ens föräldrar kan vara delaktig och med i ens spelintresse. Dagen var jätteintressant och det kändes som om eleverna verkade tycka att det var roligt att något som intresserade många av dem själva var det som stod på dagordningen, både i själva berättandet om e-sport och i den efterföljande diskussionen.

Vi tipsade även om Svensk E-sports kompendie: Code of conduct. Ett kompendie som tagits fram av tolv svenska e-sportsorganisationer för att skapa en bättre miljö inom e-sporten och som handlar om etiska regler för e-sportsarrangemang och för spelare på alla nivåer.

Den finns att läsa eller beställa här:

http://www.respectallcompete.se/koden/

De har också gett ut ett häfte som riktar sig till föräldrar och vuxna:

http://www.respectallcompete.se/foraldrar-och-e-sport/

http://www.esportforalder.se/

Stort tack till föredragshållarna för en inblick i ett intressant och aktuellt ämne som engagerar många unga!

Lansering av MIK-rummet

Idag lanserar Statens medieråd MIK-rummet. Ett digitalt rum för lärare, bibliotekarier och föräldrar där vi bland annat kan ta del av faktatexter, lektionstips och pedagogiskt material kopplat till läroplanen.

MIK står för Medie- och informationskunnighet, något som är oerhört viktigt i den tid vi just nu lever i. I MIK-rummet kan du, när du gått igenom dess huvudområden, skapa ditt eget MIK- intyg.

Jag ser fram emot att se hur MIK-rummet kommer utvecklas och att börja använda materialet i mitt arbete med elever.

Viskleken

Idag har jag haft två lektionspass med femman på Lackalängaskolan. Vi skulle hinna mycket, titta på några av bibliotekskatalogens funktioner som att söka efter, reservera och låna om böcker, gå genom skolbibliotekens hemsida med fokus på de sökvägar vi rekommenderar att man börjar med när man ska göra något skolarbete, samt prata om varför google inte alltid är det bästa valet när man letar efter information om något. Sen passade vi på att leka viskleken också. Det är ett bra sätt att visa att saker och ting, berättelser, "fakta", kan förändras på vägen. Min lite fåniga inledningsmening var "Internet är inte att leka med" och när den passerat 25 öron och munnar så fick vi höra "Vi har en klasslänk" av läraren som stod längst bak i rummet. Nåja, det höll sig fortfarande inom nätspektrat, även om jag inte är helt på det klara med vad en klasslänk är för något...

Igår var jag på MIK-dagen i Malmö. MIK står för Medie- och informationekunnighet, och seminarierna anordnades av Statens Medieråd och Region Skåne i samarbete. Många intressanta föredrag, tex om hur barns och ungas medievanor förändrats under de senaste åren, om hur man kan jobba i skolorna för att källkritik och mik ska bli en del av undervisningen och om hur rykten på sociala nätverk blir sanningar i seriös dagspress. Det senare börjar bli ett verkligt problem. Efterlysningar, varningar, rykten delas så många gånger att de enbart genom sin spridning får legimitet. "Eftersom hen, som jag litar på, delar det så måste det vara sant" och när dagspressen inte vill vara sist med något så publicerar man det som sanningar utan att kontrollera sanningshalten eller ägna sig åt en stunds eftertanke först. Och när det har stått i DN eller någon av de adra stora tidningarna så är det ju sant på riktigt. De om någon borde ju ha koll på vad de skriver. Tycker man.

Alltså blir det allt viktigare för oss vanliga dödliga att vara kritiska till allt vi läser, ser, hör. Vi kan inte längre svälja vad som helst för att det står i tidningen. Våra barn och ungdomar, som växer upp i den här världen kanske kan allt det tekniska av bara farten, men det kritiska tänkesättet och medvetenheten om vilka fällor som finns måste vi fortfarande hjälpa dem med om de inte ska sitta där med en värdelös "klasslänk" och undra vad de ska med den till.