Plötsligt händer det!

På skolbibliotekens gemensamma webbplats kan du hitta massor av boktips. Under fliken som vi kallar Fler boktips har vi precis publicerat 36 rykande färska tips indelade i tre ålderskategorier. Även om vi alla arbetar som skolbibliotekarier är vi olika och gillar olika sorters böcker. Just den här sidan uppdaterar vi en gång i halvåret. Kika gärna in på Månadens tips på vår startsida, boktips förskola och läshjälp. De sidorna får nya boktips varje månad med ett gemensamt tema.Tycker du att vi missat någon bokfavorit? Hör gärna av dig!

Armstrong, första musen på månen

För mig är det väldigt viktigt att bilderna i en bok tilltalar mig. Jag kan aktivt välja bort böcker för att bilderna eller omslaget inte tilltalar mig och det kan vara ett bekymmer, risken är ju att jag missar en himla bra bok för att omslaget eller bilderna inte faller mig i smaken. I jobbet måste jag se bortom bilderna när jag köper in böcker, även om det är kämpigt. Tack och lov för att mina kollegor berättar och tipsar om bra böcker så att jag kan köpa in dem för berättelsens skull även om jag inte gillar bilderna!

En bok med ljuvliga bilder med många detaljer är "Armstrong, den första musen på månen" av Torben Kuhlmann. Jag tappade nästan tråden i berättelsen för att jag blev så bedårad av Armstrong och hans kompisar, och miljöerna!
Boken handlar om en mus som heter Armstrong. Han försöker övertala sina vänner att månen inte är en ost, utan av sten. Det vill ingen mus höra! Klart månen är gjord av ost! Hur ska han lyckas överbevisa dem?  Det visar sig att han får hjälp av en gammal, klok mus på Smithsonian och han bestämmer sig för att han ska bygga sig en månraket, vilket inte är helt enkelt när man är en mus. Han får kämpa och tänka om, men till slut så funkar det!

Hoppas, hoppas att eleverna också gillar den!

Kompisar online

Melvin, som är tolv år, har en pappa som är musiker. På sista tiden har det blivit dåligt med jobb för honom och han har börjat äta små vita tabletter för att hålla nerverna i schack. Melvins mamma tröttnar på situationen och ber Melvins pappa att välja: Melvin eller tabletterna. Pappa ger sig iväg och Melvin går runt med känslan av att pappa inte vill ha honom.

Bredvid huset där Melvin bor med bara sin mamma nu, finns ett annat hus där Melvins morfar bor. Morfar är lite smågalen ibland och man vet aldrig riktigt när. Ibland går han ut i bara kalsongerna för att hämta posten. Fast det är mest kul tycker Melvin, så länge ingen annan ser förståss. Hos Melvin bor också Harriet, en oerhört ful och mycket social nakenkatt, med varmt och lent skinn.

Melvin har ett annat problem också, förutom det här med pappa, han är ihop med Cleo, klassens "snygging". Han vet egentligen inte riktigt hur det gick till. Cleo frågade chans och han svarade ja, utan att tänka efter. Han gillar ju egentligen inte Cleo, och mycket tankar går ut på hur han skall göra slut utan att såra henne för mycket.
I klassen finns också hans kompisar William och Pontus, men även Mogge, som aldrig drar sig för att "sticka giftpilar" i hjärtat på någon annan. På något sätt har han fått reda på varför Melvins pappa flyttat och säger så att alla hör det att Melvins pappa är en Pundare. På sista tiden har mamma ofta fått samtal hem om att Melvin hamnat i bråk i skolan, men det är ju inte så konstigt att han blir arg när Mogge är så himla elak. Melvin vill inte berätta för mamma varför han blir arg. Han tänker att hon skall bli ledsen då, ännu mer ledsen än hon redan är.

Men Melvin har det inte bara dåligt.När han kommer hem från skolan älskar han att sätta sig ner och vila en stund med en stor kopp te, med minst fyra skedar socker i. Många limpmackor skall det vara till och sedan Call of Duty, dataspelet där han träffar sina kompisar online. Ibland känns det som att han har lättare för att prata med kompisarna på nätet än dem i skolan. En dag berättar han för "Ztarkiller" om problemet med pappa.
Kompisar online av Emma Askling är en fristående fortsättning på En bästis, tack!

Så himla taskigt

Henrietta Nilsson är så himla taskig!
Hon bjuder alla utom tre tjejer i klassen på sitt kalas.
Hon säger taskiga kommentarer till både Iris och Ava.
Hon berättar för hela klassen att Agge en gång kissade på sig på fritids (för flera år sedan)

Manda går i samma klass som Henrietta Nilsson. Hon tycker inte alls om Henrietta. Manda tillhör de tjejer som inte blev bjudna på Henriettas kalas och hon reagerar på alla trista och elaka kommentarer som Henrietta ständigt ger till andra.

Detta är inledningen i Cina Friedners alldeles nya bok Så himla taskigt som utspelar sig i en fjärdeklass.

Jag tror att många kommer att känna igen sig i bokens handling. Att det finns hierarkier och utspelar sig  "drama"  mellan tjejer i mellanstadieklasserna är mer vanligt än ovanligt.

När sedan Manda och hennes kompis Lilly bestämmer sig för att hämnas på Henrietta genom att skriva tråkiga kommentarer på Henriettas youtubekanal kommer vi in på det som verkligen kan bli stora problem bland dagens barn och ungdomar; ordkrig och mobbing på sociala medier.

Så himla taskigt är en mycket bra och spännande bok om livet i en mellanstadieklass! Viktiga ämnen som hur man är en bra kompis, nätettikett och att man kan komma ur besvärliga situationer med de vuxnas hjälp vävs på ett skickligt sätt in i handlingen.

Boken kan bli en perfekt högläsningsbok för mellanstadiet!

Förintelsens minnesdag, 27 januari

På söndag den 27 januari är det förintelsens minnesdag. Jag har gjort i ordning en hylla på Tolvåkerskolan med böcker som handlar om förintelsen och just nu är här en klass som sitter inne i mediateket och arbetar med uppgifter knutna till boken Pojken i randig pyjamas. Forum för levande historia har ett mycket bra pedagogiskt material som man kan använda i klasser när man ska tala om förintelsen.

Det finns väldigt många böcker som handlar om andra världskriget och förintelsen. Jag har läst många av dem. Den som gjorde ett mycket starkt intryck på mig när jag nyligen läste den är boken Frågor jag fått om förintelsen av Hedi Fried. Denna boken är det många elever på högstadiet som läser och man kan gärna ha högläsning ur den för högstadieklasser.

Majken Majken

Den ensamstående pappan håller på att bli stor i barnböcker för yngre barn, jag har läst några på sista tiden. Koko och Bosse, Världens mesta Ester, Viggo och rädslolistan för att ta några. Och nu senast Majken Majken.

Var Majkens mamma är får vi inte veta förrän precis i slutet. Hon nämns inte alls när pappa, 1-åriga lillebror Bobbo som alltid skriker och gråter och Majken flyttar in i den nya lägenheten i höghuset. Det vi får veta är att Majken precis börjat ettan och att hon inte känner någon i klassen, så antagligen har hon bytt skola också. Majken är så rädd för att säga fel saker, så helst säger hon inget alls i skolan. Till och med när hon säger något alldeles vanligt, tycker hon själv att det låter konstigt och tror att alla fnissar åt henne i smyg. Det är tur att hon har en så snäll fröken i alla fall.
Majken är nyfiken på alla de nya grannarna i huset och en dag kikar hon in genom fönstret till lägenheten närmst porten. Hon ser en gammal tant som smyger runt där inne och plötsligt kliver in i en garderob och stänger dörren om sig. Majken fattar ingenting. Är det nåt fel på tanten? En annan dag kikar hon in och får se tanten sitta i soffan. Hela tantens ansikte är insmort i tårta och på bordet står resterna, alldeles tilltryckta. Tanten tar tårtan med händerna från kinderna och stoppar i munnen. Majken måste bara fråga pappa varför tanter gör såna saker. Pappa förklarar att gamla människor ibland gör lite tokiga saker just för att de är gamla och har blivit lite snurriga.
Men när Majken, pappa och Bobbo hälsar på hon tanten för att presentera sig, eftersom de är nya i huset, verkar hon alldeles vanlig. Inte konstig, inte snurrig, inte täckt av tårta. Dessutom visar det sig att tanten också heter Majken.
När Majken glömt nyckeln och pappa inte är hemma går hon och ringer på hos gamla Majken. Det visar sig att gamla Majkens syster bor i lägenheten bredvid och att de två tanterna alltid håller på med en massa hyss med och mot varandra. Majken börjar inse att saker och ting inte alltid är som de först verkar.


Jag gillar verkligen Majken. Boken är ganska tunn och relativt snabbt läst - jag läste den högt för dottern i ett svep häromdagen, men det är en fin skildring av vänskap mellan generationerna. Och så är det svaret på var mamma är, som också förklarar varför pappa plötsligt bara måste släppa ner Bobbo på golvet och gå in på toaletten OCH LÅSA OM SIG en stund när de kommer hem. Jag hade dock gärna sett att den var lite tjockare och att det var mer som handlade om skolsituationen, för plötsligt har hon bara en kompis som vill följa med hem och som hon inte alls är rädd för att säga fel inför. När hände det?
Men tanterna alltså, som jag önskar att jag blir en sån tant när jag blir gammal. En som leker kurragömma och kastar tårta i ansiktet på min syster (förlåt i förväg, Julia) och bjuder in ensamma flickor (som blivit lite åsidosatta på grund av stökiga småsyskon) på fika. Vi behöver fler av den sorten, det är helt klart.
Och bilderna! Underbara bilder av Louise Winblad, mer känd som Hejhejvardag på Instagram.

Spöktåget

Jag har läst massor av böcker den senaste veckan, men någonstans på vägen har bloggandet kommit bort. Dags att ta tag i det.

En av böckerna är Lena Arros nya Linje 15 till Rannebergen. En ung man är på väg hem, det är halloweennatt och gatorna ligger ödsliga och tomma. Så kommer spårvagnen, lite för tidigt till och med. Arvin hoppar på och vagnen kör iväg, men det är något konstigt med den. Den åker snabbare än vanligt och stannar inte på någon hållplats, inte ens ändhållplatsen där Arvin ska av. När Arvin står där vi dörren lägger han märke till de andra passagerarna. Alla ser så unga ut. Varför är spårvagnen full med barn så dags på natten? Kanske har de varit ute på bus eller godis? När vagnen äntligen saktar ner och stannar befinner den sig på den öde spökstationen Rannebergen, den som började byggas, men som aldrig blev klar och togs i bruk. Så vänder sig barnen mot Arvin och han inser att de alla är bleka i ansiktena och svarta runt ögonen. En liten pojke kommer fram till Arvin, lägger sina iskalla händer i hans och ber om att få berätta en historia. Arvin kan inget annat än att lyssna på pojkens hemska berättelse om hur han blev övergiven och dog redan som liten. Sedan kommer de fram en efter en och berättar om sina öden, kräver att Arvin ska lyssna på dem och lindra deras ensamhet en stund. En del av dem har varit döda länge, andra bara ett kort tag, men alla saknar de någon eller något från sina liv. Alla känner sig svikna av vuxenvärlden. Alla vill de att Arvin ska hjälpa dem. Men hur skulle han kunna göra det?

Det här är en rysig novellsamling, där Arvin och spårvagnen utgör ramverket som håller ihop de olika berättelserna. De är bra och spännande, utan att bli alltför obehagliga.

Isabelle Halvarsson på Söderpark

Igår var Isabelle Halvarsson på Annelundskolan och idag besöker Isabelle Söderparkskolan. Isabelle är verkligen en duktig berättare och hon har förmågan att trollbinda både barnen och oss vuxna som lyssnar på henne. Jag följde med Isabelle på hennes besök i förskoleklassen. Hon berättade om sina djur som har varit förebilder för Puzzel och Fräs. Tänk att hennes katt tog tåget iväg, och att Isabelle lyckades hitta katten på stationshuset en station iväg från där hon bor! Hela denna berättelse finns med i böckerna om Fräs.

Barnen hade skrivit så bra frågor till Isabelle och de 40 minuter som Isabelle besökte förskoleklassen gick väldigt snabbt. Nu är det dags för ett nytt besök, denna gången i 3-an. Hela lågstadiet får besök av Isabelle idag och runt om på skolan ser vi Isabelles böcker.

Ett mycket bra författarbesök!

Isabelle Halvarsson på Annelundskolan

Det är Läsvecka på Annelundskolan i Kävlinge. Det innebär många olika aktiviteter runt läsning. Igår var det bokattack, dvs bokprat i alla klasser av oss skolbibliotekarier i Kävlinge.

Idag har vi haft författarbesök av Isabelle Halvarsson i klass f-3. Det var roligt, spännande och inspirerande att lyssna på Isabelle när hon pratade med barnen. Helst ville hon låta samtalet utgå ifrån barnens frågor. När hon berättade den sanna historien(sedan påspädd med fantasi) om hur den lilla kattungen Fräs kom till hennes gård en mörk kväll satt alla(jag också) trollbundna och lyssnade. Det blev en mycket trevlig dag, när vi förutom spännande historier, också fick tips om hur man skriver.

Jag håller om trädet när det blåser

Det här är en berättelse skapad av Inger Lindahls text och Susanne Brøggers bilder. En bok som tål många omläsningar för att Brøggers bilder är helt underbara och för att Lindahls text tar tag i en och dessutom har flera bottnar.

Om vi börjar med bilderna så är de som sagt helt fantastiska och avväpnande. Bara att titta på bilderna är mer än nog för att en berättelse ska växa fram i ditt huvud. Gör det! Börja med en bildpromenad tillsammans med en lämplig skara med barn. Förlaget anser att lämpliga barn är i åldrarna 3-6 år, men jag anser att den fungerar långt upp i åldrarna. Titta på de vindlande grenarna, flickans fladdrande hår och inte minst katten Skrället.

När vi sen lägger till texten kommer olika barn ta till sig olika saker beroende på ens erfarenheter, tror jag. Den kan tolkas som en lek i ett fantastiskt klätterträd, en vänskap med en mycket älskad katt och ett fint förhållande mellan en mamma och hennes dotter. Men under ytan finns en annan berättelse i relationen till mammans pojkvän som flyttar in. Då blir det fest med höga ljud och fulla askkoppar. Bäst att hålla sig undan, ingen undrar ändå var hon är. Lika skönt när han drar iväg på sin motorcykel för att aldrig komma tillbaka. De klarar sig bra ändå, hon och mamman. Berättelsen berättar också om en stor ensamhet, inte helt oangenäm. Den visar också på styrkan hos barnet. Styrkan i berättelsen är också att det inte finns några pekpinnar eller moralkakor insmugna, den konstaterar bara rätt upp och ner hur det förhåller sig på och mellan raderna.

Nu har jag lånat den länge och läst den flera gånger. Lite motvilligt släpper jag den ifrån mig för att andra ska få chansen.

                                   

Vetenskapens kvinnor

Det har kommit flera böcker om starka kvinnliga pionjärer under det senaste året, och en av de vackraste är "Vetenskapens kvinnor -50 orädda pionjärer som förändrade världen" av Rachel  Igonotofsky.

Bilderna tilltalar mig, med många detaljer och härlig färgsättning! Varje uppslag är som ett konstverk! Denna boken är ingenting som en sträckläser, utan den avnjuts bäst ett uppslag i taget, gärna med sällskap.

Min enda invändning mot boken är att texten är pytteliten, fast det går ju att använda förstoringsglas, eller köpa nya glasögon...

Comedy queen blir film

Jenny Jägerfeld är författare till Comedy queen.

Nu är det klart att Jenny Jägerfelds senaste bok Comedy queen kommer att bli film! Comedy queen fick barnradions bokpris i höstas och var också augustnominerad förra året.

Comedy queen handlar om Sasha, 12 år, som är mycket, mycket ledsen eftersom hon har förlorat sin mamma. Sashas mamma var mycket deprimerad innan hon dog och Sasha tänker inte bli som mamma. Hon tänker inte heller visa för någon att hon är ledsen och saknar mamma precis hela tiden. Därför kämpar Sasha hela tiden med gråten och försöker att vara glad och pigg för att ingen ska se att hon egentligen är jätteledsen.

Comedy queen är en mycket bra, välskriven och berörande bok. Emelie har tidigare skrivit om boken här.

Nu har produktionsbolaget FLX köpt filmrättigheten till boken och produktionen börjar någon gång under nästa år. Läs mer om filmen här.

Det ska bli spännande att följa detta filmprojekt!

Maneter med humor

Jag har precis läst den lilla boken Roliga fakta Maneter utgiven av Beta Pedagog. Och den är rolig. Kanske inte faktan i sig, den är väl som fakta är mest, men texten i kombination med bilderna tecknade av författaren Emmalill Frank själv är lyckad. Maneterna illustreras oftast en ljuslila blob med otroligt uttrycksfulla ögon som ses i olika (dråpliga) situationer.

Jag älskar uppslaget med rubriken "Vill du ha en puss?" Jag lär mig att maneten äter och bajsar med samma hål (jag vill alltså INTE ha en manetpuss) och att detta hål sitter på undersidan av kroppen. Inte så att jag skrattar högt av texten. Men i kombination med de här bilderna blir det något helt annat. Jag vet inte hur bra upplösning det blev på bilderna här, men alltså, så söta. Och roliga! Jag tänker mig att det här är en underbar högläsningsbok att sitta med tillsammans med ett eller några få barn och titta och fnissa ihop.

Det finns en del långa och krångliga ord, som namnen på några av maneterna, men annars upplever jag att boken är ganska lättläst. Med lite hjälp funkar den att läsa själv för de som kommit en liten bit i sin läsning.

Jag hade gärna visat fler uppslag ur den här boken, men nöjer mig såhär för nu. Låna den, läs den! Den lyste helt klart upp min annars ganska trötta och gråmulna onsdagseftermiddag.

Sagor med variation

Som muntlig berättare använder jag ibland en berättarövning där det gäller att göra någon ny infallsvinkel på en traditionell saga. Det brukar vara populärt, speciellt när barn i mellanåldern ska få till det. Fantasin flödar.

När jag nu köpte in ett gäng bilderböcker som ska passa de förskolebarn som kommer till biblioteket blev det även några med sagovariation som tema.

Pija Lindenbaum har gjort en mycket charmig och mer modern variant av Mäster skräddare. Titeln är Bidde det då? Sagan Mäster skräddare. Hennes bilder är som vanligt helt fantastiska. Skräddaren är en kvinna och slutet känns mer hoppfullt. Allt går att återvinna!

Jag vet inte hur många varianter av Rödluvan som finns. Jag har två favoriter: Roald Dahls rimmade text i Vådliga verser och Hendriks färgsprakande Makwelane och krokodilen.

Men de två som nu är nyinköpta går inte heller av för hackor.
Anna-Clara och Thomas Tidholms Vägen till Mormorsvägen bygger verkligen upp en spänning som nästan blir outhärdlig. Bäst blir det om en känner till den traditionella sagan. Här också en upplösning som får en att skratta gott och pusta ut.

Även Camilla Kuhns Ida och vargen, i översättning av Sofia Lindelöf, fann mitt hjärta direkt. Kanske för att jag själv är en storsnarkare, liksom mormor i berättelsen. Nej, det bästa är att Ida övervinner sin rädsla och blir den stora hjälten. Dessutom finner hon tryggheten i sig själv och hos mormor. Läs den!

På plats i tiden

Hegas bokförlag har nyligen gett ut två riktigt spännande historiska berättelser. Det är böckerna om Vide i Lund och om Lin vid muren. Båda är skrivna av Åsa Storck. Vide i Lund utspelar sig i Lund på 1100-talet när Lunds ståtliga domkyrka byggs. Vides pappa är stenhuggare och är med och bygger. Vide träffar på Ylva som är hemlös och han gömmer henne i domkyrkans krypta.

I boken Lin vid muren förflyttas vi till Kina på 1500-talet. Både Lin och hennes pappa arbetar med det tunga arbetet att bygga på den långa muren som sträcker sig flera hundra mil genom Kina - den kinesiska muren. Det är ett fruktansvärt tungt arbete att med en liten skottkärra släpa fram stenar till muren. Pappa och Lin hjälps åt men Lin är rädd att hennes pappa inte ska orka så mycket längre. Lins pappa har lärt henne att skriva lite, det är inte många som förstår tecken på denna tiden. Jag lärde mig en hel del om kinesiska muren som jag inte kunde förut när jag läste denna boken

Båda böckerna är lärorika, lättlästa och mycket spännande. Hoppas att Hegas släpper fler böcker i denna serien "På plats i tiden"

Helsingfors centrumbibliotek och Mumin

Under jullovets sista skälvande dagar var jag och familjen i Helsingfors. En väldigt trevlig stad, stor men ändå tillgänglig.
Som av en slump, ja det är faktiskt sant!, så hamnade vi på Helsingfors helt nyöppnade centrumbibliotek Ode. Det öppnade i början av december förra året. En jättebyggnad som förutom böcker även tillhandahåller studierum, konferensrum, två cafeer, symaskiner, 3Dskrivare, canvasskrivare och oändliga ytor att bara vara på. Ett riktigt medborgarhus helt enkelt. Det som slog mig när jag kom in var hur luftigt det var i hyllorna, och jag tänkte för mig själv att de har gallrat ordentligt inför flytten. Väl hemma igen blev jag varse via en artikel i svenska Yle att det har lånats ut ca 66000 böcker under dessa första veckorna! En helt sanslös mängd böcker!
Här kan du läsa artikeln!

Jag brukar alltid släpa med mig familjen i bokaffärer när vi är på semester, så även denna gång. Det som är mest spännande med finska bokaffärer är att det finns mängder med böcker på svenska, eftersom att Finland har två officiella språk, finska och svenska :) Och så finns där massa böcker om Mumintrollen såklart!

Inte årets bästa bok, tyvärr

Jag gillar konceptet böcker om böcker. Det känns peppigt att läsa om någon som älskar böcker, för det ger mig en känsla av samhörighet redan från början. I barnboksaffären Bokslukaren i Stockholm snubblade jag över en bok som både med titel och omslag tog tag i mig, Flickan som ville rädda böckerna. Boken har sådär matt, lite dammigt, omslag och matta sidor som gör att bilderna nästan känns målade direkt i boken. Oemotståndlig!

Jag köpte boken som en julklapp till min rödhåriga och fräkniga 6(snart 7)-åring och vi läste den i förra veckan. Det är ingen bilderbok direkt, även om den har bilderboksformat och många och väldigt fina bilder, men den är inte heller uppdelad i kapitel. Tre kvällar tog det oss att läsa ut den.


Men så var det innehållet. En flicka som älskar böcker och en gammeldags bibliotekarie i kjol och knut. Okej, det kan jag ta. Men när sedan bibliotekarien har ångest över att behöva gallra böcker som ingen vill läsa längre och behåller dem på sitt rum... Nja, där får jag problem. Visst finns det enstaka titlar som jag inte vill ska försvinna från biblioteket för att jag tycker att de förtjänar att bli lästa och älskade av många fler, men generellt är min inställning till gallring ganska krass. Det måste göras. Alla, både bibliotekarier och låntagare, mår bra av att det görs.
Nåja, bibliotekarien tipsar flickan om en bok som är så otroligt bra att hon varken kan eller vill släppa den. Hon läser och läser och plötsligt är den slut, men berättelsen slutar som mitt i. Huvudpersonen ska få veta något fantastiskt, men vad?!? Frustrationen är stor och flickan letar med ljus och lykta efter boken i stadens bokhandlare för att hitta en där slutet finns med. Och här någonstans tappar boken mig fullständigt. För hon försöker inte rädda några böcker. Hon vill ta reda på slutet på en enda bok. Hon engagerar hela sin klass i letandet, men alla exemplar av boken saknar slutet. Flickan försöker få tag i författaren, men boken är skriven under pseudonym och inte ens personerna på förlaget vet vem det är. Det handlar om den här enda boken och alla de där böckerna som bibliotekarien ville rädda undan gallringen försvinner helt och hållet ur historien. Det är synd.


Det visade sig att inget skolbibliotek i kommunen hade köpt in boken, bara folkbiblioteken, och det kanske var rätt beslut. För boken kan inte bara leva på sina bilder när inte själva historien håller.

Svarta Madam

Efter att ha läst den här boken är du kanske inte så sugen på att leka "Svarta Madam" igen, om du nu någonsin gjort det.  "Svarta Madam" är den senaste i raden av flera böcker med spök/rysar tema av Eva Christina Johansson.
 Juni, Stella och Fanny är kompisar, det är sommarlov och de fikar allt som oftast på ortens lilla museum. Junis pappa jobbar där och fikan är gratis. På museet finns två historiska miljöer uppbyggda, en av dem är "Svarta Madams handelsbod", uppkallad efter en sträng svartklädd dam, som tittar ner på dem med kalla ögon ifrån ett foto på väggen.
Kompisarna leker "Svarta Madam" , viskar i spegeln "Vem är rädd för Svarta Madam"? Kort efter ramlar Stella på några glaskulor som plötsligt ligger på golvet. En svag doft av gamla otvättade kläder känns ,  och ett lågt, nästan omärkligt skratt hörs.
Juni upptäcker också att fotot på Svarta Madam förändrats, hennes ögon är som istappar och hennes mungipor har vinklats uppåt i ett elakt leende.
Det är bara början på en lång rad olyckor, som alla drabbar Stella. Den allvarligaste är att hon blir utknuffad framför en bil och hamnar på sjukhus. Finns Svarta Madam verkligen och varför är hon ute efter Stella?

Guldstunden

Många gånger läser jag bara första delen av en serie och bildar mig en uppfattning om serien utifrån den första boken. Framförallt när det är serier där delarna bygger på varandra och måste läsas i ordning. Tiden finns inte att läsa allt, inte lusten heller. När jag bokpratar om böcker i sammanhängande serier är det ju ändå första delen jag berättar om. Men när min äldsta dotter nu nått den aktningsvärda åldern 6, snart 7, år så får jag chansen att läsa de där fortsättningsdelarna också. Som Tam tiggarpojken. Jag hade bara läst del 1 tidigare (men tipsat i det oändliga om hela serien) och nu har vi ägnat den senaste dryga månaden åt att läsa hela Tamserien. Igår läste vi ut sista och sjätte delen, till dotterns stora sorg. Som vi har längtat efter att fortsätta läsa. Eftersom jag läser för 4-åringen också så blir det 2, max 3, kapitel åt gången för att inte klockan ska bli för mycket. Dessutom nattar pappan ibland och han har absolut inte fått läsa Tam - för mig alltså, jag har inte velat missa ett enda kapitel. Det har känts oändligt långsamt. Men nu är det slut!

Tam är en tiggarpojke i den stora staden Demar. Demar ligger på ett högt berg och har fem murar. Längt ut och ner, innanför den yttre stadsmuren bor de fattiga, tiggare, tjänstefolk och trashankar, innan för nästa mur bor köpmän och hantverkare, ytterligare högre upp på sluttningen bor handelsmän och läkare, innanför den fjärde muren bor adelsfamiljerna och högst upp ligger slottet och drakstallet.
Tam bor i ett litet fallfärdigt skjul som lutar sig mot den yttersta muren. Han är föräldralös och hankar sig fram tack vare sin goda vän Indre och stadsvakten Hind. Varje kväll står Tam på stadsmuren och ser stadens åtta drakar komma inflygande, och han drömmer en omöjlig dröm om att en gång själv få rida på en drake. Men det är bara adelsfamiljernas barn som blir drakriddare. Till och med för att få bli drakskötare och stalldräng måste du komma från en adelsfamilj. Tam har inte en chans. Men så blir Tam sjuk. Han får huvudvärk, feber och tycker att han hör röster i sitt huvud. Han tror att han har blivit galen, men en kväll dyker en av drakarna, den blå som kallas Sky, ner mot muren och griper tag i Tam och det visar sig att det är drakens röst han hör i sitt huvud. Sky är den yngsta av drakarna och det är hennes uppgift att hitta den nya draken, och den nya drakens drakriddare. Kan det vara Tam?
Det blir inte någon enkel uppgift för Tam som aldrig gått i skolan att lära sig allt som de andra blivande drakriddarna haft flera år på sig att lära sig och dessutom känner sig barnen från adelsfamiljerna hotade av Tam och gör allt för att han ska misslyckas. Som tur är har han Sky, Magister Taftar och den mystiska flickan Chaia som lider av en hemsk förbannelse och lever gömd i lönngångarna i slottet.
Böckerna om Tam är verkligen väldigt spännande och alla slutar med en cliffhanger. Vi har bara varit tvungna att fortsätta, och jag har sett till att nästa bok alltid legat på vänt medan vi läst den föregående. Allt för att inte stå boklösa.


Nästa långserie blir Olczaks böcker om Jack. Dottern fick den första samlingsvolymen med fyra böcker i julklapp. Jag kanske har läst två av de böckerna innan, men det ska bli kul att dyka ner i Stockholms undre värld tillsammans med barnen den här gången. Högläsningsstunden med barnen är troligen det bästa på hela dagen.

Stjärnklart

Gott nytt år!

Jag startade det nya året med att läsa en riktigt bra, spännande och rejält obehaglig dystopi!

Det är slutet av juli och svensk högsommar. De flesta människor har fortfarande semester och är iväg eller njuter av lata lediga dagar hemma. Kanske är det därför man inte ser de små förändringarna som sker eller upptäcker hotet som närmar sig.

På företaget som reparerar mobiler som inte längre fungerar ser man en plötslig ökning av telefoner med ett okänt problem. På bara någon vecka börjar alltfler telefoner "damma igen" och sluta att fungera.

Det blir strömavbrott i de stora städerna, inte bara en gång utan flera gånger.

Ett Norwegianplan som lyft från Gatwick/London och är på väg mot Stockholm får problem. Först är det internet som inte fungerar ombord, sedan är det belysningen och plötsligt fungerar inte utrustningen i cockpit. Piloterna tar beslut om att göra en manuell nödlandning.

Kortläsarna i affärer och på caféer börjar strula. Ibland kommer de igång igen efter omstart men ibland inte. Då blir det problem eftersom folk är så dåliga på att ha med sig kontanter nu för tiden
.

Johan arbetar på mobiltelefonföretaget Ramses. De brukar ha lagom mycket att göra men så plötsligt mitt i sommaren denna regniga sommar lämnas det in onormalt många mobiler som inte funkar.
Filip Stenviks stora intresse är odling på sommarhuset i Bohuslän. Han är också en prepper, han är förberedd om katastrofen skulle komma. För att få in pengar arbetar han på ett café i Stockholm.
Peter Regnhell är polis. Han tycker att det daltas för mycket med brottslingar och han brukar göra saker på sitt eget sätt när ingen annan ser.
Magnus Svensson, bor med sin familj i en villaförort utanför Varberg. Hans Volvo har fått något fel på elsystemet och han måste pendla med tåg och buss till Volvo/Torslanda där han jobbar.
Anna Ljungberg forskar på virus. Hon utvecklar ett program för att kunna identifiera smittovägar hos olika virustyper.
De olika personernas liv sammanflätas när katastrofen kommer och är ett faktum. Ingen klarar sig ensam i katastrofens Sverige!


Stjärnklart är skriven av Lars Wilderäng. Det är första delen i en serie som fortsätts av Stjärnfall och Stjärndamm. Dessa böcker passar för lite äldre tonåringarna och för vuxna.