Nalledag!

Så underbart att få starta morgonen med att träffa ett stort gäng 6-8 åringar beväpnade med nallar och klädda i pyjamas och läsa en saga för dem. Jag läste "Kompisen är för liten" av Moni Nilsson.
Kompisen, som är en nalle, får alltid höra att han är för liten och
inte får eller vågar göra olika saker. Olivia, som är större och modigare, tycker att Kompisens ena öra lika gärna kan sitta i pannan, som på ena sidan av huvudet.  Till slut blir Kompisen arg och säger att det skall det visst inte! Och se, visst har Kompisen växt flera centimeter, när Olivia tar fram måttbandet och mäter honom. Tänk att Mod kan göra att en växer.

Skuggan som försvann

För ett tag sedan hade vi besök av Torsten Bengtsson på Skönadalsskolan. Han nämnde ett radioinslag där lyssnarna skulle berätta om den läskigaste platsen de kände till. Torsten blev minst sagt förvånad när det visade sig vara en gångtunnel i närheten av Dalaplan i Malmö. Han berättade också att gångtunneln finns med i hans senaste bok Skuggan som försvann.
Nu har jag sträckläst boken, det gick inte att lägga den ifrån sig. Jag är djupt imponerad av berättelsen som Torsten har författat. Jo, tunneln är med som en kuslig plats men på ett helt annat sätt än vad en kunde ha förväntat sig. Det här är en bok med väldigt många bottnar som är skickligt sammanfogade till en mycket fin berättelse.
Här finns så mycket med i den här boken utan att den känns överlastad, skräck naturligtvis på flera plan. Men berättelsen innehåller även saknad, död, utanförskap, skilsmässa, en djup vänskap och mitt i allt en vardag med dataspel, läxor, skola, och middagar.


En bok som passar elever på mellanstadiet och långt upp på högstadiet. Dessutom en lättläst bok på 160 sidor. Det är få författare som skriver lättläst som klarar av att få med ett sådant djup i sin skildring, men Torsten hör till en av de skickligaste.

Snart är det Läslov!

Hannes, 13 år, har lånat hem denna högen inför Läslovet.

Nästa vecka är det Läslov! En härlig lovvecka mitt på höstterminen! Glöm inte att låna hem lite bra böcker att förgylla lovet med. Alla våra skolbibliotek är fulladdade med bra, spännande, läskiga, roliga och intressanta böcker.

Läs mer om Läslovet!

På måndag (31/10) har Löddeköpinge bibliotek besök av "spök"författaren Lena Ollmark. Lena Ollmark har bl a skrivit de spännande böckerna om Firnbarnen. Böckerna heter Inmurade, Brännmärkta och Frostbitna. Lena har också skrivit spökhistorieböckerna från Krabbsjögrund. Besöket är kl 14-15 och det är drop in (man behöver inte anmäla sig). Välkomna till Lödde bibliotek!

Pudlar och pommes

"Pudlar och pommes" är titeln på Pija Lindenbaums senaste bilderbok. Jag tycker att hon är fenomenalt bra på att förmedla känslor och stämningar med sina bilder!

Boken handlar om tre hundar, Ullis, Katta och Ludde, som bor på ett bra ställe. Där finns potatis, en pool och Vovve. Men en dag så kommer det bara en droppe vatten när de vrider på kranen, och det finns bara 17 potatisar kvar. Dessutom så är det så varmt att maskarna torkar... Men det är ändå hemma! Till slut finns det bara en potatis kvar, och någon har slängt en bumling i poolen! De bestämmer sig för att ta båten och se om de kan hitta nåt ställe där det finns potatis, och kanske en pool. De packar pyjamasar och pengar och båten blir full. Vad ska de göra med Vovve? De kan nog hämta henne sen, när de hittat nåt annat ställe att bo på, eller senast till jul i alla fall... fast det gör så ont i hjärtat, så de klämmer in henne också, tack och lov!
De ger sig ut på havet, och till en början är det ett äventyr, de är glada och sjunger, men ovädersmolnen hopar sig vid horisonten, och snart är de mitt i ovädret!

Boken är spännande och knyter an till ett väldigt aktuellt ämne och där finns mycket att diskutera med barnen i den. varför tog potatisen slut? Hur kommer det sig att det plötsligt blev så varmt? Kan en lämna hunden Vovve? Ibland måste en kanske det...Hur är en mot dem en ännu inte känner, för Ullis, katta och Ludde kommer fram till ett annat land så småningom. Behöver en vara rädd för det som är annorlunda, eller kan en lära av varann?
Det enda minuset  med boken, tycker jag, är att det står "dom" istället för de och dem. Det har jag personligen väldigt svårt för, men jag får kanske vänja mig.

Skrivarworkshop med Mårten Melin

I förra veckan besökte Mårten Melin femmor och sexor på Ljungen och Lackalänga som Emelie skrev om här på bloggen.

I måndags var det Tolvåkerskolans tur. På bokcaféet på eftermiddagen kom Mårten och hade skrivarworkshops med några elever och några vuxna. Så kul!! Med väldigt enkla tips fick Mårten igång vårt skrivande. Vi läste upp för varandra och delade med oss av det skrivna. Rader = Dikter om någon vi tycker om och om världen skapades på ett enkelt och lustfyllt sätt.

Mårten är en skicklig ledare. I skrivargrupperna lockar han fram tankar som blir till ord och meningar.
Oftast handlar det om känslor!




En av mina favoritdikter som Mårten har skrivit är den här:



INUTI

Jag låter ingen se
att jag gråter

Tårarna rinner
på insidan av kroppen

(Ur Melin, Ett värmeljus i din skalle)

Unga med ångest

I somras skrev jag om Ann-Helen Laestadius bok Tio över ett, som handlar om en flicka som är så otroligt rädd för att Kiruna ska rasa ner i gruvan som växer in under staden. Hennes ångest tog sig en rad olika uttryck och Laestadius beskrev det så himla bra.
Igår läste jag ytterligare två ungedomsböcker som behandlar ångest på olika sätt. Båda två lättlästa historier från Nypon förlag.

Först ut var kanadensiska Alex Van Tol bok Koll på läget. Chick är äldsta sonen till en extremt prestige- och prestationsinriktad pappa. Han är duktig i skolan - men aldrig bra nog, med i skolans debattlag - men inte tillräckligt målinriktad, bäst i fotbollslaget - men gör aldrig tillräckligt många mål. För att hålla krav och oro på avstånd skriver Chick listor, massor med listor. Varje dag efter skolan rusar han upp på sitt rum för att få ur sig all stress och press genom att skriva ner tio eller tolv punkter under rubriker som: "Saker som gör mig nervös", "Hur du vet att det är något allvarligt fel på dig", "Vilka tokiga saker har hänt idag".

Chick inser själv att han har ett problem, men han vet inte hur han ska lyckas ta sig ur det. När han äntligen lyckas komma lite närmre Audrey, tjejen som han trånar efter, blir listorna ett ännu större problem. Hur kan han erkänna för henne att han lider av tvångssyndrom? Det går ju bara inte!

Den andra boken är skriven av Johanna Nilsson och heter Fågelflickan. Jag läste massor av Johanna Nilssons romaner för kanske femton år sedan, men nu var det länge sedan sist. Ofta skriver hon om väldigt jobbiga och svåra ämnen och Fågelflickan är inget undantag. Minna drömmer om att bli en fågel. Att bli så lätt att hon kan flyga. Och för att bli lätt, viktlös, får hon inte äta något som tynger ner henne. Men fågeldieten gör henne trött, så otroligt trött. Trots det springer hon en timma varje morgon. Hon har förlorat alla sina vänner och hennes föräldrar grälar om henne. Den enda som tycker om henne är lillebror Tom. Minna älskar Tom över allt annat. Han är så mjuk. Och varje kväll berättar hon en saga för honom. Ibland handlar sagan om Fågelflickan, som nästan helt har slutat äta. Tom tror på allt Minna hittar på och nu vill han bli en fågelpojke. Nästa morgon äter han ingen frukost, och på kvällen vill han inte ha någon middag fast det är spagetti och köttfärssås. Minna blir förtvivlad. Hur ska hon kunna få Tom att äta, utan att själv behöva göra det? Han får inte bli som hon, och förlora allt det mjuka fina.

Båda böckerna behandlar jobbiga ämnen, men slutar ändå hoppfullt. Det är kontroversiellt att skriva om ätstörningar för barn och unga, av rädsla för att inspirera någon, men det känns inte som den här boken skulle göra det.

Som med alla Nypon förlags böcker finns det arbetsmaterial på förlagets webbplats. Sök på bokens titel.

 

.

Bladen brinner

Som vi redan skrivit om här vid ett par tillfällen har Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck startat en podd som heter Bladen brinner. De sänder varannan torsdag och i skrivande stund är två program födda. För att göra det här projektet möjligt gick de ut med ett upprop om ekonomiskt stöd och resultatet blev mycket bättre än de vågat hoppas på. Flera förlag som ger ut barn och ungdomsböcker stöttar men även privatpersoner kom med bidrag.
Det var därför som Emelie och jag satte oss på tåget mot Stockholm i torsdags eftermiddag, för att kunna vara med på en kickstarter kväll på Dieselverkstadens bibliotek ute i Nacka. Det var mingel med godis och chips. Lokalen var fylld av intresserade människor som sponsrat.
Det blev några lättsamma timmar med quiz (inte för att jag vill skryta men vårt lag vann faktiskt :). Johanna och Lisa turades om att göra  författarintervjuer med Pernilla Gesén, Ulf Stark, Linda Bondesson, Måns Jonasson och Mathilda Salmén.
Nöjda och glada skiljdes Emelies och mina vägar. Emelie för att träffa höggravid syster och jag för att hänga med min dotter, bland annat.

Inte en främling

I novellboken Inte en främling berättar kända och okända personer en historia. De har alla erfarenheter av utanförskap på olika sätt och det är det som novellerna handlar om.

- Kristin  ställer sig frågan Vem är jag egentligen? Kristin är adopterad och känner sig utanför både i Sverige och när hon reste till Columbia för att träffa sin biologiska mamma.

- Noomi berättar om hur det var att växa upp i en familj som tillhörde Jehovas vittne, något som gjorde att Noomi inte fick vara med på alla lektioner i skolan, hon krävde att få bli exkluderad eftersom familjens tro inte tillät henne att vara med på allt.

- Emerich satt i ett koncentrationsläger under andra världskriget. I boken berättar han om det och om hur det varit att leva ett helt liv efter att ha lyckats överleva fasorna där.

- Armina berättar om en kvinna som räddade henne och hennes lillebrors liv under kriget i det forna Jugoslavien. Hon berättar också om hur livet i Sverige har blivit efter att de flytt hit.

- Gergios som har haft ADHD i hela sitt liv berättar om hur jobbigt det är att växa upp med ADHD. Vad konstig man känner sig, vad lätt det är att komma utanför och landa helt fel.

Dessa historier och många fler (41 olika personer berättar) kan du läsa om i Inte en främling. Boken är även utgiven i en lättläst version. I den lättlästa boken har man kortat ner novellerna och har endast med 20 st.

Novellerna är mycket välskrivna, intressanta och verkligen angelägna att läsa för vuxna och att högläsa och diskutera med våra barn och ungdomar. Den lättlästa versionen passar nog bäst för barn och ungdomar. Det är Teskedsorden som står bakom utgivningen av böckerna. Teskedsorden har mycket intressant att titta på och läsa på sin webbsida. Förra året tittade alla åttor på Tolvåkerskolan på filmen Trevligt folk. Det blev många bra diskussioner bland eleverna i samband med filmvisningen.

Starstruck med Mårten

De senaste veckorna har alla femmor och sexor på Lackalänga- och Ljungenskolorna formligen slukat Mårten Melins böcker. Under måndag och tisdag den här veckan var han runt i klasserna, berättade om sig och sitt skrivande, gjorde skrivövningar och svarade på elevernas frågor. Och i vissa klasser kom det väldigt många frågor. Det var roligt att sitta med och se elevernas reaktioner på det han sa, en del avvaktande och en del framåt, några som gick som katter runt de pinsamma frågorna och hur andra ställde dem rakt ut. Mårten sa många saker som var bra, men en sak som jag tror alla klasser funderat på, men inte alla vågade fråga, var varför han skriver så mycket om sex och "snusk". Tycker inte du det är pinsamt?, frågade en elev. Jo, svarade Mårten, men fortsatte med att det behövs böcker där huvudpersonerna tänker på sex, eftersom det finns barn och unga som tänker på sex och om en inte vågar prata med någon om det så kan det kännas skönt att läsa om det. Läsa och inse att en inte är ensam med sina tankar och funderingar.

Fotograf: Maria Lindberg

En fråga som kom i nästan alla klasser var såklart hur han får idéer till sina böcker och då visade han, utifrån någon av sina böcker eller noveller varifrån inspirationen kom. "Det finns inget som heter hitta på, allt jag skriver kommer någonstans ifrån." Det kan vara saker som hänt Mårten, som någon berättat, som han läst i en bok eller sett på film, som han sett på stan och så vidare och så vidare. Allt det där bakas ihop och blir till en ny berättelse. Det låter väldigt enkelt när Mårten berättar om det, men alla som suttit med ett blankt papper framför sig vet att det ligger mycket jobb bakom.

Det som Mårten själv sa var hans absolut bästa skrivtips, och egentligen det enda tipset en behöver, är att VISA istället för att berätta hur något eller någon är. Att byta ut adjektiven mot bilder, för om texten inte ger bilder och små filmsnuttar i huvudet är det urtråkigt att läsa. Visst blev det lite fniss ibland, men de allra flesta både gjorde övningarna och vågade läsa upp sina korta texter för klassen.

För mig var det otroligt roligt att se hur mycket klasserna hade läst och funderat inför besöket, och hur peppade och lite nervösa de var när de såg honom i korridoren. Mårten fick posera på bilder och skriva autografer som värsta kändisen, även om han själv konstaterade att han inte var speciellt känd. Eller i alla fall inte IGENkänd. Tyvärr är min telefon alltför gammal och skruttig och min padda var alltför urladdad och glömd hemma, för att jag skulle kunna ta några egna bilder, så jag snor en här från förlaget.

Nu längtar vi efter alla nya böcker som är på gång från Mårten!

Äntligen är den här, Pestan, del 7 i Paxserien

Nu fortsätter de rafflande äventyren i Mariefred för Alrik, Viggo och Iris i sjunde delen av Paxserien.

Det är snart jul , men nån julstämning känns inte av i Mariefred. Många gatlyktor är sönder, imparna kastar sten på dem för att kunna fånga katter och smådjur i mörkret. Många tror att det är Viggo och Alrik som gjort det, mycket konstigheter har ju hänt sedan de kom till Mariefred.

Iris tror att hon har ett sätt för att ta reda på vem svarthäxan är. Men det är livsfarligt! Samtidigt så blir många sjuka i Mariefred, även Alrik och Viggos familj drabbas. Kan det vara pestan? Men Iris påstår att pestan inte finns, att det bara är ett påhitt för att förklara alla sjukdomar, innan man visste om virus och bakterier. Viggo och Alrik vet inte vad de ska tro, Iris vet ju väldigt mycket, kan det vara så att hon har rätt? Men vad är det då som gör folk sjuka?

Magnar och Estrid är förfärligt ledsna, deras bror Hej-Henry hittas död nedanför sin lada, har han halkat? Med bara innertofflor och utan handskar kan han väl ändå inte ha tänkt snöröja taket? Lite konstigt är det, han var förvisso lite egen, men noga med sina kläder...

Träslöjds-Thomas och hans vänner bestämmer sig för att ta itu med Iris, Viggo och Alrik  och allt märkligt som händer i Mariefred en gång för alla, och med sig har de Maggan Migrän...

Nu blir det riktigt farligt!

Barnradions bokpris är igång

Nu har programmen i serien Barnradions bokpris börjat sändas. Som jag skrev om i början på sommaren finns det fem nominerade böcker som juryn har läst och nu kommer att diskutera kring. De två programmen som är utlagda är diskussionerna kring böckerna Brott och straff och Det är jag som är Mickan. Tanken är att juryn ska komma fram till vilken bok som är den bästa. Efter att de har diskuterat klart kommer de att rösta fram en vinnare. När det sker har det hunnit bli ännu mörkare och månaden november har gjort sitt intåg.
Det är intressant att höra ungdomarnas tankar och hur de diskuterar kring böckerna. Om en har läst någon av böckerna högt i sin klass är det ju en extra tillgång att få höra hur andra har tänkt och diskuterat.

Diskussionerna leds av Manuel Cubas som även är programledare. I år kommer jurymedlemmarna från Årstaskolan utanför Stockholm. De heter Ester Mathiasson, Stella Bläsung, Sam Lindroth, Zojka Magnusson och César Cisse.
Du kan lyssna till programmen ex via deras webbplats. Där finns också en affisch att ladda ner och skriva ut. Ett bra sätt att sprida kunskapen om att programserien är i full gång.  

Du är inte ensam Star Girl

"Hej! 
Jag är snart 13 år(fyller den 18 november) och söker en mejlvän som också går i sexan och inte är lättchockad. Kille eller tjej spelar ingen roll. Jag älskar film och drömmer om att bli skådespelare. Är rätt bra på att rita. Jag hatar min nya skola och stället där jag bor nu efter att vi flyttade. Känner mig ensam och behöver verkligen prata med någon.Söker dig som är bra på att behålla hemligheter"

Blondie12ar@hotmail.com"

Så börjar boken om Blondie och Stargirl, av Eva Susso och Moa Eriksson Sandberg
 Både Blondie och Stargirl känner sig ensamma, har ingen att prata med om sina allra innersta hemligheter.
Blondie har precis flyttat och har ingen kompis i klassen. Hemma finns storebror Elton, som har speciella behov och upptar hela familjens uppmärksamhet och lillasyster. Ingen har egentligen tid för Blondie.
Star girl har en pappa som är en ganska känd skådespelare, hon har sitt rosa gäng(alla skall ha rosa kläder), men pappa är självupptagen och lite elak och Star Girl börjar bli allvarligt trött på att ha rosa kläder varje dag. Hon vet inte hur hon skall göra för att inte såra de andra tjejerna i gänget. Hon funderar över en massa saker, men känner sig ensam om sina tankar.

Blondie är också ensam, mobbad i sin klass, mamma och pappa orkar inte förstå att det är på det viset.
När Blondie och StarGirl hittar varandra på nätet, har båda ett behov att dela med sig, av att ha någon som verkligen lyssnar. Och de finner varandra, berättar saker för varandra som de inte berättat för någon förut.
Vissa har kallat den här boken för en Sandor/Ida, för yngre barn och kanske är det sant. Bra är den i vilket fall!

Kanelbullens dag!

Varje år den 4 oktober, är det Kanelbullens dag!

I "Första bakboken" av Johanna Westman hittar du ett smarrigt recept på kanelbullar. Vill du prova andra smaker så finns det tips på andra fyllningar också!

Är du inte sugen på att baka kanelbullar, så kanske du kan virka eller sticka dem istället!

I boken "Stickcafé" finns alla mönster du behöver! Och du! Ångrar du dig och vill baka så finns bakrecepten också i boken !

    

Att inte vara vän med sin kropp

I helgen har jag läst två  mycket bra berättelser. Skarven av Sara Lövestam och Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld. Två mycket skickliga författare som båda har skrivit böcker för mellanåldern, deras första.

I Skarven är miljön en skärgårdsö befolkad av bl.a. tre ungdomar som av olika själ är hänvisade till varandra. De tre får vara våra ögon och driva berättelsen framåt omväxlande. Ludde har snöat in på Sherlock Holmes och vill gärna att det ska hända mystiska saker. Han kommer att bli bönhörd med råge. Johanna som tänker att sommaren ska bli ett andningshål från den jobbiga skolvardagen. Om nu bara hennes föräldrar kunde sluta att kalla henne för Johan och gilla det rosa håret. Olivia, vars föräldrar överbeskyddar henne så att livet blir mycket begränsat. De vill ju inte mista en dotter till.
När de tre beger sig ut till Skarvön, den kallas så för öns rika bestånd av Skarvfåglar, blir de bortmotade men samtidigt tipsade om något mystiskt som hände på deras ö, Sländö, för flera år sedan. En gästande biolog från Kina som föll ner från en klippa och dog. Var det verkligen en olyckshändelse? När ungdomarna börjar undersöka saken finns det personer på ön som blir oroade och hotar dem. Samtidigt som en mycket spännande deckargåta skrivs fram får vi följa ungdomarnas strider för att få vara de de är och vill vara utan begränsningar och förbehåll. Starkast griper mig Johannas kamp för att hennes föräldrar ska acceptera henne. Hon känner sig sviken och ensam, ett tag tror hon att även kompisarna har svikit henne. Att de bara har låtsats förstå henne. Deckargåtan får en dramatisk upplösning. I slutet av boken känns det hoppfullt, föräldrar blir klokare och ser sina ungdomar med nya ögon.

I Brorsan är kung följer Måns med sin mamma till Malmö en varm junimånad. Mamma ska jobba och de får låna en våning på Möllan. Nästan omedelbart träffar Måns Mikkel nere på gården när han är där med sin skateboard. Först känns Mikkel hotfull, ilsken tatuerad som han är och något äldre. Det visar sig vara fel, han blir en trofast vän med ett hjärta av guld och tatueringarna är bara tusch som Mikkels brorsa tränat sig att göra inför kommande tatueringsjobb. Det är stor humor när Mikkels skånska dialekt skrivs ut och de små förvecklingar det kan bli när en ovan Stockholmsgrabb ska förstå. Måns pappa är kvar i Stockholm. De vuxna säger att det beror på att han behöver träna sig på att cykla. Han ska göra en lång tur från norra Sverige till Paris för att uppmärksamma klimathotet. Måns anar att det är för att han gråter så mycket numera. Ända sedan Måns berättat att han vill bli betraktad som kille och inte som Michelle som dopnamnet är. Pappa är så orolig för hur livet ska bli för Måns. Allt känns lättare i Malmö med en riktig kompis och ingen som vet hur det var förut. Därmed inte sagt att han mår toppen eller inte bekymrar  sig. Det gör han hela tiden, över pappa, hösten, badbyxor... Den dagen Mikkel hittar Måns pass blir allt svart och ensamt. Som tur är måste mamma åka tillbaka några dagar under senhösten och då samlar Måns allt mod han har och går för att reda ut missförstånden.

Två helt olika böcker där Sara i Skarven låter Johannas dilemman bli en del i en bok där fokus alltmer blir på den spännande deckarhistorien. Dock utan att hon "slarvar bort" det hon påbörjat i personbeskrivningarna. I Jennys  Brorsan är kung är Måns identitet hela tiden huvudfokus där hon flätar in sidoskott. Jag tror att båda typerna av berättande behövs och en sak är säker, båda böckerna är mycket mycket bra.

Sista äventyret med Svarta Rosorna

Den fjärde boken om Svarta Rosorna heter "Dödsdömda".

Nu har kriget pågått några år, och Tyskland håller på att förlora. Tyskarna gör ideligen räder för att ta fast så många i motståndsrörelsen de kan, och det vimlar av tyska soldater i Norge.

Ben kommer hem till Maja en dag och är väldigt bekymrad. Hans pappa har fått ett telegram som verkar konstigt. Ben öppnade det eftersom att hans föräldrar är på sjukhuset i Årjäng, och budet sa att det var brådskande.
Efter en stunds klurande visar det sig att meddelandet är ett chiffer och att byn Solvik vid Norska kusten riskerar att utplånas om inte någon varnar dem.
Bens pappa är inte tillgänglig, och Elin, Svarta rosen, är också onåbar. Maja, Ben och Hilde bestämmer sig för att än en gång trotsa farorna och bege sig in i det ockuperade Norge. Det är egentligen inte långt, om de tar vägen över bergen, knappt 9 mil landsvägen. Problemet är att de måste ta sig över gränsen strax bredvid en välbemannad tysk gränspostering...

Detta blir Svarta Rosornas farligaste uppdrag någonsin och när de kommer tillbaka är de tre vännernas liv förändrade för alltid.