Ett ovanligt möte en vanlig måndag

Tänk dig en hängmatta mellan två träd i en sommarfin trädgård. Där i hängmattan ligger en ung tjej uppallad med kuddar och filtar. Hon har datorn på magen och skriver nonstop. Det är lite obekvämt och handlederna värker efter en stund… I trädet hänger högtalaren där musiken ljuder. Mobilen inom räckhåll så att hon kan ringa syrran efter ännu en smörgås. Så ser Ebba Hyltmarks favoritplats ut när hon skriver.

En helt vanlig måndag var jag nämligen med om ett ovanligt möte. Jag hade stämt träff med Ebba Hyltmark, författare till Alla suger och det är ingens fel. Boken är fantastiskt bra, läs vad Emelie skrev HÄR på Bubbel.

Ebba går sitt första år på gymnasiet, men boken började hon skriva på redan i sjunde klass. När den väl var klar i sitt första utkast, ett och ett halvt år senare var det bästa kompisen Charlie som var den första som fick läsa den i sin helhet och komma med synpunkter. Om jag förstod saken rätt var det även han som pushade på att Ebba skulle försöka få den utgiven.

Även Ebbas mormor betydde mycket. Hon som hjälpte Ebba 8 år med första boken genom att låna ut dator, fungera som stavningsexpert och bistå med utskrift. Efter att Ebba tecknat framsidan var det dags för uppläsning för familjen. Fortfarande ivrigt påhejande och stöttande. Men nu var det mer allvar. Mormor letade upp förlag och manus skickades iväg. Det var varken det första eller andra förlaget som tackade ja men det gäller att inte ge upp. Det var Brombergs som hade den goda smaken att tacka ja och nu har chansen att få ge ut flera böcker av denna fantastiska tjej.

Ebba sitter mitt emot mig på Ebbas skafferi i Lund (var annars ;) och pratar om sitt författarskap. Ögonen lyser och när hon blir ivrig gestikulerar hon livligt med händerna. Det här är en effektiv tjej som utnyttjar helger och lov till skrivande. Det fungerar även utmärkt att skriva samtidigt som hon är speaker på en idrottstävling.

Hon menar att det finns många fördelar med att vara (nästan) jämngammal med de hon skriver om. Tonen blir äkta och det finns många kompisar att låna repliker och beteenden ifrån. Jo, hon frågar alltid om det är ok.

Det är spännande att höra hur hon jobbade tillsammans med förlaget från den första versionen till att ett drygt år senare kunna fira en färdig och utgiven bok. Mycket har förändrats, slutet är helt annorlunda och personporträtten har fördjupats. Vissa avsnitt har hon fått jobba mycket med. I början var det här en rolig process men i slutet när det handlade om specifika ordval och kommatecken var det mindre kul.

Ebba, är precis som huvudpersonen Li, en stark tjej som vet vad hon vill. Förlaget kom med olika förslag till omslag, ” de sög verkligen”. Det slutade med att en av Ebbas kompisar fick agera modell och en annan skötte fotograferandet. Jag gissar att Ebba själv inte var inaktiv utan regisserade det hela. Sen fick hon ändå kompromissa med färgsättning och annat. Men nästa gång…

Vi pratar i gott och väl en timme och det är spännande att höra henne berätta om valen av namn, hur hon visualiserat personerna, Lis musiksmak och mycket annat.

Extra roligt är det att höra att bok nummer två finns i ett första utkast och att den rör sig i samma universum. Den som läst hennes första bok kommer att le igenkännande åt vissa detaljer även om den handlar om andra personer på Lis högstadieskola. Jag förutsätter att förlaget är beredda att ge ut även den här boken. Ännu roligare är det att tredje boken finns… i Ebbas huvud.

Ebba säger att Li är en udda fågel, inte alltid så trevlig och det är bara att hålla med. Men Li är en stark tjej som vet vad hon vill och kämpar för att det så ska förbli. Det finns flera mycket starka partier i boken, läs om hur ett övergrepp etsat sig fast i Lis medvetande på sidan 228 till exempel.

Till sist två lästips från Ebba: We were liars av E Lockhart vilken hon läste och grät floder på slutet. Maria skrev om den svenska utgåvan Kanske är det allt du behöver veta HÄR på Bubbel. Boken finns nu på min sommarlista.

Boktips två Som eld av Sara Lövestam. Det är bara att hålla med, den skrev jag om HÄR.

Har du nu mot förmodan inte läst Alla suger och det är ingens fel ännu så vänta inte. Vill du lyssna till Lis favoritlåtar under läsningen hittar du listan HÄR.

”Det blev så tomt efter att vi skrivit mycket i skolan, men då kom jag på att jag kunde fortsätta själv på fritiden. Men det var först när jag började läsa på allvar som mina egna personporträtt blev levande.”

Internationella mensdagen 28/5

Idag uppmärksammas mens och det hinder som bristen på rent vatten, mensskydd och toaletter (med lås) innebär för flickor över stora delar av världen. Om flickor inte på ett säkert sätt kan byta mensskydd i skolan kan de tvingas stanna hemma och missa flera skoldagar varje månad, vilket leder till svårigheter att nå målen och ta sig vidare till högre studier. Det här är inte en fråga för den enskilda flickan, det här är ett enormt samhällsproblem för de länder där halva befolkningen riskerar att inte kunna fullfölja sin skolgång på grund av mens.

Det kanske inte låter som en stor grej för oss här i Sverige, men i stora delar av världen är mensen extremt tabu, många flickor vet inte varför det kommer blod och de vågar inte prata med sina föräldrar om det. Istället för hygieniska bindor används tygtrasor eller blad, vilket kan leda till infektioner. Okunskapen kan också leda till att pojkarna i klassen retas så mycket när flickorna har mens att de hellre stannar hemma.

Ett stort problem för de menstruerande flickorna än ändå tillgången till, eller bristen på, vatten. Därför har Water aid de senaste åren producerat mensfilmer lagom till 28/5. Ett år handlade den om hur reklamfilmer för mensskydd hade sett ut om det var män som fick mens. Den här listfilmen är ett annat exempel:

På skolbiblioteken finns det naturligtvis böcker som handlar om mens.
Här hittar du några av dem.



Stockholmsbesök

I helgen var jag i Stockholm och hälsade på min syster och hennes familj. Vi hann med mycket roligt, bland annat ett besök på Stockholms stadsbibliotek, där jag otroligt nog aldrig har varit.

Vilken upplevelse! Mina bilder gör det absolut inte rättvisa så om du är i Stockholm gå gärna in och ta en titt!

I entrén så möts du av en ganska lång trappa upp, men redan här så infinner sig bibliotekskänslan.

Väl uppe så upptäcker du att lokalen är rund, i två våningar och där är böcker, massor av böcker :)

Mellan väggarna finns gångar, som också används för skyltning och möjlighet till att sitta och läsa.
Bilderna är från vuxenavdelningen, det finns även barnavdelning och fackböcker såklart!

Blir du fikasugen så finns det café där det går bra att sitta och läsa under tiden en njuter av sitt kaffe.

Källkritik för de yngre

Jag är inne i skolans ettor och jobbar med källkritik för tillfället. De jobbar just nu med vårblommor och jag hakar helt enkelt på. Hela tiden följer vi modellen att jag visar, vi provar tillsammans och sedan gör de samma sak i sina grupper.
Första uppgiften är att skilja ut vad som är fakta och vad som är en åsikt i de texter de får om sin blomma. En uppgift som inte är helt lätt i alla grupper utan kräver en del resonerande. Det går till slut och då tar nästa uppgift vid. Att kolla om den fakta som finns i texten verkligen stämmer. Det gäller helt enkelt att jämföra med andra texter. Det är betydligt enklare.
Tredje uppgiften blir att leta upp en bild som de får lov att använda och dela. Allt det här hinner vi inte på en lektion utan jag återkommer till klasserna vid flera tillfällen. Till sist är allt på plats och grupperna kan visa upp fina bilder på sina blommor och läsa upp sina noga kollade faktatexter för sina kamrater.
Förutom källkritik blir det en bra övning i att samarbeta och att redovisa för sina kamrater.
Populäraste boken på bibblan när klasserna kommer och lånar är nu Första floran och även andra böcker om blommor.

Nationella skolbiblioteksgruppen på besök i Kävlinge

I tisdags, den 22 maj, kom fem medlemmar från den nationella skolbiblioteksgruppen (NSG) på besök till Kävlinge. Det är NSG som varje höst delar ut utmärkelsen Årets skolbibliotek. I höstas fick skolbiblioteksteamet i Kävlinge denna utmärkelse och med anledning av detta kom nu NSG till Kävlinge för att besöka vår verksamhet och för att få se hur våra skolbibliotek fungerar i vardagen.


Kävlinge kommun visade upp sig i solig försommarskrud. Vi mötte de fem besökarna på Kävlinge station och körde direkt mot Rinnebäckskolan. På Rinnebäck tittade vi runt i det fina skolbiblioteket och hörde Ninni berätta om verksamheten där. Sedan åt vi (skol)lunch tillsammans.

Efter lunch körde vi till Löddeköpinge och Tolvåkerskolan. Vi ville visa gruppen en f-6-skola och en 7-9-skola. På Tolvåkerskolan tittade vi i mediateket , drack kaffe, visade en presentation och berättade om kommunens alla skolbibliotek.

Tisdagen blev en givande dag för oss alla. Här har Jenny Nilsson från NSG skrivit om Kävlingebesöket.

Författarbesök på Rinnebäcksskolan

Idag har författaren Thomas Halling varit på Rinnebäcksskolan och träffart alla tvåor. Vilken härlig dag jag har haft! Jag har varit med i alla tre klasserna och är så otroligt stolt och glad över "mina" fantastiskt duktiga, pålästa, aktiva, frågvisa och väl förberedda elever! Vilket gäng! Det är så roligt att vara med i alla klasserna för inget klassbesök är det andra likt. Eleverna har olika frågor som ger Thomas  ingångar till andra berättelser. Thomas har ett makalöst fint samspel med eleverna, de är helt uppslukade av vad han säger och gör.


Några frågor som återkom i alla klasserna fanns det givetvis!
-Hur lång tid tar det att skriva en bok? -Lite olika, en kapitelbok ca 3 månader, en novell ca en månad, en Ollebok ca 1 vecka.
- Hur mycket pengar tjänar du? -Också olika beroende på bokens tjocklek, och så får han 1 krona varje gång någon lånar en av hans böcker på biblioteket.
-Hur gammal är du? -56
-Vilken är din första bok? -Tass, tass,tass, smyg, smyg, smyg
Hur många böcker har du skrivit? - Snart 90 st.

Några lite ovanligare frågor dök också upp.
-Vilket är ditt favorit Marabouchoklad? - Japp med jordnötssmak
-Vilken skostorlek har du? -46
-Var jobbar du? -I lägenheten eller på ett café
-Kan du skriva handbollsböcker? -Nej, jag kan för lite om handboll

Jag ser fram emot nästa gång!

Frågor från 2B

Ett axplock av Thomas böcker

Spöksystrar - Spöktivolit

Spöktivolit är den femte delen i Mårten Melin och Hanna Granlunds bokserie Spöksystrar. Varje del står för sig själv. Det är en bokserie som håller hög kvalitet, både i text och bild.
Klassen som Maj och Nila går i lyckades få ihop riktigt mycket pengar på sin skolpjäs, se fjärde delen om Spöksystrar. Nu vill de flesta i klassen åka till tivoli i Köpenhamn. Maj, som bor på kyrkogården för att hon är ett spöke, kan inte åka så långt bort och blir väldigt besviken.
Men Nila är verkligen en bra kompis och tillsammans med Oliver lyckas de övertala klassen att i stället stanna hemma och hyra herrgården. Det ska bli övernattning och pizza.
Det finns fördelar med att vara ett spöke, Maj kan ordna det extraordinära och vips står ett spöktivoli på ängen utanför herrgården. Eller är det ett spök-spöktivoli?
Ett kul grepp är att läsaren, som vet att Maj är ett spöke, känner sig klokare än de flesta i klassen.

Titta noga på framsidan, där tycker jag Hanna verkligen fått till något alldeles extra.
Längst bak bjuds läsaren på första kapitlet i nästa bok i serien. Hoppas den kommer snart.

Alla kan inte åka utomlands på semestern

Jag öppnade precis ett paket med en ny bok och läste den på stående fot vid skrivbordet. Hemma hela sommaren inleds med att fröken på förskolan frågar barnen vad de ska göra på sommarlovet. Den ena efter den andra av kompisarna berättar om utlandsresor, vattenland och äventyr. Berättarjaget drar till med att hen minsann ska på safari, medan hens mamma förskräckt sätter i halsen.

De har inga pengar till några resor, men så överaskar mamma med en cykelsafari till sjön. De har med tält och sovsäckar, kokar snabbnudlar på stormkök och grillar bananer och pinnbröd över öppen eld. Lejonen lyser med sin frånvaro, men vad gör egentligen det? Ingen vill väl ändå bli uppäten i sömnen!? Och kanske visar det sig att fler överdrev sina semesterplaner lite när fröken frågade.

Jag lånade raskt ut boken till en av förskoleklasserna, för jag tror att många barn behöver höra att man inte måste resa iväg så långt och göra så spektakulära grejer för att det ändå ska bli en rolig och spännande semester. Av samma författare finns också Veckan innan barnbidraget om hur mamman och barnet hankar sig fram på makaroner och korv, fast utan korven, med biblioteksbesök och bad i en plastpool i badrummet. Med hyfsat gott humör och silvertejp klarar man det mesta. Bilderna av Ellen Ekman känns igen av alla som läst Lilla Berlin i Metro. Samma pricksäkra detaljer.

Bokfika på Nyvångsskolan

På biblioteksrådet här på Nyvångsskolan, kom frågan från några år 5 elever, om vi inte skulle kunna ha bokfika. Högläsning, boktips och fika. Sagt och gjort, jag bad lärarna att kolla hur stort intresse som fanns i år 4 och 5. Det visade sig vara ungefär femtio elever som var intresserade! Det kändes väldigt roligt att dra igång en verksamhet, som hade så många intresserade.
I onsdags drog vi igång. Det kommer att bli tre "försöksonsdagar" i rad, med ungefär 18 elever i varje grupp. Sedan fortsätter vi nästa termin om det fungerar bra.
I onsdags samlades vi i biblioteket, för boktips och sedan högläsning ur "Kartongslottet", som jag tidigare skrivit om här på bloggen.
Vid tre tiden fikade vi, smörgås och pärondricka. Några sa, "kan vi inte ha bokfika varje vecka, det är så mysigt". De flesta var nöjda, utom någon, som snabbt bestämde sig för att när det inte vankades kaka, var inte bokfika något för hen.

Finns det björkar i Sarajevo?

För några år sedan skrev Christina Lindström ungdomsboken Jack. Den boken lovprisade jag här på biblioteksbubbel. Boken Jack lånas och läses mycket på Tolvåkerskolan, kanske för att jag pratar så mycket om den och har med den på många bokprat. Med stor nyfikenhet har jag sett fram emot Christina Lindströms nya ungdomsbok som kom för några veckor sedan. Den heter Finns det björkar i Sarajevo?

Det finns många likheter mellan Jack och Finns det  björkar i Sarajevo.  Även i den nya boken är det en kille, Kevin, som är huvudpersonen. Båda böckerna handlar om kärleksstrul och om att begå stora misstag i livet. Just beskrivningen av den avgrundsdjupa rädslan, sorgen och ångesten man kan få när man sårat någon på ett sätt som kan vara oförlåtligt är Christina Lindström mycket skicklig på att beskriva. Även hoppet och utvägen som trots allt kan finnas beskrivs på ett trovärdigt och hoppfullt sätt.

Finns det björkar i Sarajevo är en kärleks- och relationshistoria på flera plan. Den svåra kärleken till föräldrarna, Kevins föräldrar är födda utomlands men de försöker anpassa sig i Sverige. Kevins relation till brodern Charlie är många gånger jobbig men kärleken är ändå stark. Och slutligen respekten och beundran för kompisen Hannes och så kärleksstrulet med Amanda...

Finns det björkar i Sarajevo är en mycket bra ungdomsroman precis som Jack är. Lindström skildrar ungdomars vardag ur ett realistiskt perspektiv som jag tror ungdomar tycker är intressant att läsa om och också kan känna igen sig i.

Billie, tredje gången gillt?

Tredje (och sista?) boken om Billie landade i min hand igår. Nu har jag läst ut den.
Lilla kloka Billie som verkligen vill förstå varför folk gör som de gör, fast de uppenbarligen inte vill. Varför vara tillsammans när man vill vara ensam, varför hålla inne med saker man egentligen skulle vilja säga, varför göra som andra när man vill göra på sitt eget sätt?

Billie börjar komma tillrätta i sin fosterfamilj, trots att de är så konstiga och gör märkliga saker. De lever så onaturligt kollektivt, trots att ingen i familjen verkar uppskatta det. Gemensamma utflykter som ingen vill åka på. Familjeråd alla pustar ut efter. Regler som alla måste följa trots att det kostar på. Och Billie själv som till slut måste erkänna att hon är kär i Douglas, men vad innebär det egentligen att bli ihop? Kan de inte bara vara kära i varandra och fortsätta hänga med varandra och andra. Måste man berätta för alla att man är ihop? Måste man göra allt tillsammans från och med nu?Billie försöker förtvivlat jämka ihop sin hjärna och sitt hjärta, hennes behov av att vara sin alldeles egna självständiga person med längtan efter Douglas, men hur hon gör verkar någon förvänta sig något annat och bli sur.

Billie ser Alvars konstnärliga talang och vill så innerligt gärna att andra ska se vad hon ser att hon inte riktigt funderar på vad Alvar tycker. Och så gör hon det mot honom som hon aldrig skulle acceptera att någon annan gör mot henne - bestämmer, styr, pushar för hårt. Alvar drar sig undan och Billie inser försent vad hon gjort. Hur kan hon reparera skadan när han bara försvinner iväg och inte vill prata.

 Och mitt i allt bestämmer sig plötsligt fosterföräldrarna Mange och Petra för att de behöver luft. De ska inte skiljas, absolut inte. De behöver bara lite utrymme för sig själva, Petra för att skriva och Mange för att plugga, säger de. De skaffar en lägenhet där de bor växelvis, medan barnen bor kvar i huset.

Jag blir inte så förvånad över händelseutvecklingen i den här boken. På något sätt kändes det som enda utvägen, men jag gillar hur det beskrivs genom Billies ögon. Hennes på samma gång mogna och oskuldsfulla blick på allt som händer omkring henne. Hur hon kräver svar på sina aldrig sinande frågor, samtidigt som hon inser hur svårt det är att verkligen vara fullkomligt ärlig hela tiden själv. Det jag saknar i den här boken, speciellt om det är den sista, är Tea. Den ensamma och olyckliga lillasystern som tillbringar kvällarna på sitt rum med sin misslyckade sminkvlogg. Hon dyker upp här och där med sina suckar och sitt missnöje över familjegemenskapen, men jag får inte veta mer om henne. Hur gick det med konflikterna med kompisarna i skolan från förra boken. Försvann de bara? Hur tar hon det här med föräldrarnas växelboende? Vad vill hon?

Jag fortsätter att gilla Billie, hennes styrka och rättframhet. Och om nu detta var den sista boken om Billie så har jag ett litet önskemål till Sara Kadefors. Kan du inte skriva en novellsamling där Alvar, Tea, Mange, Petra, Evin och Douglas får komma till tals. Kanske Billies mamma också. Det hade jag velat läsa!

Vi har skrivit om de första två böckerna på bloggen också. Läs Marias text om Billie - Avgång 9:42 och min om Billie - Du är bäst.

Alla suger och det är ingens fel

Det var först är jag läst ut boken som jag insåg att författaren själv var typ jämngammal med sin huvudperson. Jag blev omedelbart sjukt imponerad (och liiite avis...) (Fast det skulle jag ju aldrig avslöja!)

Ebba Hyltmark har skrivit en träffsäker bok om att gå i nian och längta vidare. Nu är det visserligen 21 år sedan jag själv gick och hatade min högstadieskola och önskade mig vart som helst som inte var denna smutsgula tegellänga, med nedklottrade skåp och slitna plastmattor på golven, men jag kan fortfarande minnas känslan av att vilja mer, vilja annat, vilja bort.

Li har bara en vårtermin kvar innan hon tänker ta sitt pick och pack och flytta till Stockholm. Hon har redan siktet inställt på MIT i London efter gymnasiet och för att ha skuggan av en chans att komma in där krävs den allra bästa gymnasieskolan. Och den har hon spanat in under en resa till huvudstaden. Det finns inget som håller henne kvar i staden där hon bor, hon har inga jämnåriga vänner, hennes 6-åriga lillasyster är ett monster och föräldrarna är fejk. Bara att åka med andra ord. Så träffar hon Sigvard, en 69-årig änkling som bor i en liten stuga i utkanten av staden. Sigvard är lika klok som Yoda och behandlar henne som en jämbördig. Sigvard och hon pratar om allt. Hon berättar som sina drömmar, han om sorgen efter sin döda hustru och dottern som reste iväg och sällan kommer och hälsar på. Tillsammans öppnar de upp sig lite mot världen och tar små steg mot framtiden. Li börjar faktiskt prata lite med några på skolan och Sigvard gör sig kvitt gamla saker som håller honom fast i det förgångna.

 

En dag börjar Max i Lis klass. Han dyker upp på mattelektionen, med ett överlägset leende på läpparna och intensiva svarta ögon. Li kan inte värja sig. Hon blir hopplöst förälskad och allt som hon har planerat känns inte längre lika självklart. Tillsammans med Max kan Li vara tyst eller prata, det kvittar, hon får ett behov av att vara nära som aldrig varit hennes grej och det är plötsligt uthärdligt i skolan. Li vägrar lyssna när Olivia, Lis 9-åriga kompis, och hennes föräldrar uttrycker misstro och skepsis mot Max. Han är ju perfekt, vad skulle kunna gå fel?

Li drar in mig i sin värld och håller mig kvar där tills jag läst klart boken. Och detta även om jag själv förmodligen är en av de där hopplösa vuxna som inte fattar någonting och som Li inte hade gillat. Längst bak i boken står Lis instagramnamn och när jag går in och kollar på hennes konto står det mycket riktigt som presentation "Tycker förmodligen inte om dig :)". Så ok, jag låter dig vara ifred. Men du kan inte hindra mig från att gilla dig skarpt ändå, Li. Och önska mig själv lite av din drivkraft.

Vandringsbibliotek

Böcker bör finnas "överallt" om du frågar mig. Därför blir jag så glad när jag hittar nya små boksamlingar på de mest överraskande ställen.
Jag har precis varit iväg på en liten semestertur till Ardéche i Frankrike. Den sista vandringen slutade i Lagorce, en fin liten by där husen klättrar upp mot höjderna. Vädret var soligt och varmt och vi avslutade vandringen med svalkande bubbelvatten och kaffe på ett av byns caféer. Precis utanför fanns en gammal telefonkiosk som för länge sedan upphört att vara just det. Nu istället ett perfekt litet vandringsbibliotek där jag gissar att människor i byn och andra som passerar tar en bok eller sätter dit en. Kanske att även byns bibliotekarie har något med det hela att göra,
för på dörren fanns ett litet vackert handskrivet anslag om vikten av böcker och med upplysning om när byns bibliotek håller öppet.

Allt ska brinna

”Det är höst när jag kommer bärande på elden. Den sena, fula hösten. Ett evighetslångt blött, grått mörker och jag har tre flaskor tändvätska i ryggsäcken. Allt ska brinna.”

Så står det på baksidan av Sofia Nordins bok och sista meningen är även titeln, ”Allt ska brinna”. Citatet känns sorgligt och ledsamt, utan hopp och jag undrar vad som hänt för att en ska vilja att allt ska brinna. Det blir jag snart varse om och berättelsen har följt mig hela helgen.

Agnes och Minna är bästa vänner och systersjälar sedan de träffades bakom en plint när de var 11 år och skolkade från gympan. Minna är den som driver och kommer på alla idéer, men Agnes är på, alltid! För Minna är aldrig lagom, det handlar alltid om allt eller inget och Agnes är på något sätt Minnas ankare. Mycket lyckas de genomföra med envishet och stark vilja, men det räcker aldrig riktigt för Minna. En måste väl kunna göra mer, rädda fler?

Nu är de 17 år och Minna kastas mellan hopp och förtvivlan, hon träffar en kille som inte riktigt kan leva upp till hennes förväntningar, hon och Agnes bryter nästan helt med varann, och försonas. Agnes gör allt hon kan för att trösta och stötta, men vad ska hon göra när hon inte räcker till? Kan en alltid finnas till för någon annan? Är alla skeenden förutbestämda, om än inte tidsbestämda? Vad hade hänt om inte om fanns?

Jag gillar Sofia Nordins böcker och längtade efter att få läsa denna. Den är väldigt annorlunda än kvartetten som börjar med ”En sekund i taget” men mycket bra! En bok som fastnar! En bok som känns!

Kan en sälja sin morfar på Blocket?

Det undrar Nicole på allvar en dag när det bara blir för mycket! Nicole har det bra, en mamma som arbetar som nyhetsuppläsare på tv, en pappa som är keramiker, en mormor, en morfar, en farmor och en farfar. Hon har också en kompis, Dennis. Han är bra, fast lite avundsjuk på allt Nicole har, som han inte har.

Varje söndag är det fika hemma i lägenheten hos Nicole, så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara, eller? 

En dag kommer mamma och hämtar Nicole i pulkabacken och berättar att mormor har dött. Hennes hjärta slutade fungera när hon tagit en paus och vilade utanför sin affär. Morfar blir lite vilsen utan mormor, och på hennes begravning sker det otänkbara, farfar råkar ut för en olycka på vägen dit och dör han med! Nu är plötsligt både morfar och farmor ensamma och behöver Nicole. Nu ska de träffa Nicole så ofta som möjligt, och båda två lika mycket. De går på konstsalong, Skansen, bio, fikar och shoppar. Båda två vill väl, men förstår inte att Nicole också behöver tid för att träffa Dennis och för att vara ensam. Båda två vill också försäkra sig om att Nicole älskar just honom/henne mer än den andra, och Nicole säger till båda att hon tycker mest om honom/henne, samtidigt som hon mår dåligt för att hon ljuger. Hon tycker ju om båda två lika mycket!

Det är nu som idén om att sälja morfar på Blocket kommer för Nicole. Men går det att genomföra? Kan hon kanske erbjuda farmor på köpet?

En finstämd, charmig och humoristisk bok om ett svårt ämne, vem är mest älskad av vem och varför. Nicole löser problemet på ett resolut och definitivt sätt och upplösningen på boken är helt otrolig! På vägen hittar hon dessutom en ny vän och lyckas behålla kompisen Dennis. Texten är driven och luftig berättelsen går fort framåt.

Pay it forward

Jag har läst boken Pay it forward av Catherine Ryan Hyde. Boken är inte ny, den gavs ut 1999 första gången och året efter blev den film. Den här boken har helt gått mig förbi men den är verkligen läsvärd trots att den har några år på nacken nu.

Huvudpersonen är tolvårige Trevor som får en intressant skoluppgift av sin lärare Reuben. Uppgiften går ut på att alla elever i klassen ska fundera ut något som skulle kunna förändra världen. De ska skriva ner sina tankar om detta och berätta om sina idéer för klassen.

Det är då Trevor kommer på den genialiska men enligt hans klasskompisar ej genomförbara idén med "Pay it forward". Idén går ut på att du gör en god gärning för tre människor. Det kan vara att hjälpa någon med något, hjälpen behöver inte kosta några pengar. Begär ingen ersättning eller ens ett tack för din goda gärning utan be bara de människor du hjälper att göra samma sak för tre andra människor - pay it forward. Trevor tänker ut att om han börjar med att hjälpa tre människor och de tre människorna i sin tur hjälper tre andra som hjälper tre... så kommer det inom kort vara riktigt många människor som har fått hjälp och i sin tur hjälpt andra.

Men kommer verkligen idén med "Pay it forward" att funka? Kommer människor att fortsätta att göra goda gärningar för andra? Det är många som inte tror på Trevor när han berättar om sina tankar.

Boken är intressant, spännande och välskriven. Vad jag vet finns boken inte på svenska. Tolvåkerskolan har köpt in boken på engelska och det är en perfekt bok både vad det gäller språk, innehåll och tjocklek för högstadieelever att läsa på engelska.

Jag gillar verkligen bokens (Trevors) idé med "Pay it forward". När jag googlade detta utryck så hittade jag till en sida som berättar att det finns en speciell "Pay it forward - dag". Det är den 28 april och här finns tips på vad man kan göra för goda gärningar denna dag (och alla andra dagar)

                      Här är filmtrailern till filmen Pay it forward (Skicka vidare på svenska)

En hyllning till Mia Öström

För några år sedan läste jag Skuggsommar av Mia Öström och blev mycket tagen. En berättelse där personerna känns verkliga och levande (även om det just i den här berättelsen inte riktigt stämmer in på alla personerna). Det finns ett övernaturligt inslag som skruvas upp ju längre en kommer i den berättelsen. Emelie skrev om boken här på bubbel. Skuggsommar är tonårsklassad på våra bibliotek och kan läsas av läsvana från år 6.

Tidigare i år kom Mia Öström ut med en ny bok för de något yngre, Dödsbo. Även den här boken är mycket bra med personporträtt som ger liv, övernaturliga inslag och en hel del spänning. Ninos föräldrar har skilt sig och nu ska hon och mamma hitta en ny bostad. Pengarna räcker inte långt så det blir ett dödsbo med möbler och allt i ett gammalt inträngt hus. Så fort Nino är ensam hör hon skratt och barn som läser lekramsor, det känns kusligt. Inte blir det bättre av att hon hittar en lönndörr i tapeten på sitt rum och kommer in i en annan lägenhet där en dam från förr bor. Här finns även hotfulla kajor och en vakande portvakt från det förgångna. Nino har som tur är lärt känna David i våningen under och tillsammans försöker de lösa den förbannelse som vilar över huset. De är verkligen rädda men ger sig ändå i kast med uppgiften. Även den här boken tycker jag mycket om. Under läsningen gjorde jag associationer till lägenheten intill i Coraline, Hitchcocks fåglar och Maria Gripes världar.


Nu var jag ju "tvungen" att läsa även Vakuum som vänder sig till unga vuxna och uppåt. Jonnas betydligt äldre bror tog livet av sig och under det år som har förflutit har hon försökt hantera detta. Hon upplever tillvaron som i ett vakuum där föräldrarna bara låtsas att allt är som det brukar. Jonna ger sig iväg på en resa i sin brors fotspår för att försöka förstå sin bror och sig själv. En komprimerad berättelse som fångar mig från första sidan.

I sommar kommer jag att läsa resten av Mia Öströms utgivna böcker, jag längtar. Och  Mia Öström, kan en beställa fler böcker för ålderskategorin 9-12?