Två nya tidningar för barn och ungdomar

När jag var och handlade häromdagen så gick jag förbi tidningshyllan och fick syn på två för mig nya tidningar.  Den första är tidningen "Historia Junior", som vänder sig till läsare mellan 11 och 99 år. I första numret kan du läsa 21 kalla fakta om faraos rike, 21 kalla fakta om romarna, om vikingar och indianer. Mest är det korta faktatexter med fina bilder och illustrationer, men det finns även några längre artiklar. Du får tex läsa om vad Tutankhamon fick med sig i graven, om en kan frige en slav, att vikingen var ett nervvrak och rädd för bla Lindormen och om alla indianer jagade bisonoxar. Historia Junior är tänkt att komma ut med tre nummer/år.










Den andra tidningen jag hittade heter "Trix" och i den kan du läsa om skateboard, sandboarding, BMX, parkour och kickbike. Det gillar jag, för det finns inte så många böcker som handlar om de ämnena. Det kommer sex nummer av Trix på ett år. I tidningen får du bla tips på extremsportsvloggar, intervjuer med ungdomar som utövar någon extremsport, tips på hur du fotograferar dina tricks, och tips på nya tricks som du kan träna på. Du får också coola planscher.

Dikter för unga

Det är inte särskilt ofta det ges ut diktböcker för unga läsare och plötsligt kommer där två på en gång, båda utgivna på Rabén & Sjögren.

Mårten Melin är i mitt tycke den okrönte kungen vad gäller dikter för barn- och unga. Hans dikter är skenbart enkla, ofta med en twist och ibland även en skvätt humor. Ämnena i hans dikter är viktiga och berör på djupet. Jag arbetar gärna med hans dikter tillsammans med barn och unga i olika åldrar.
Diktsamlingen som nyss givits ut heter Att vara eller inte vara, dikter om dig och är precis lika bra som många av hans tidigare. De är indelade under olika rubriker.  Jag gillar även layouten , rent och avskalat med små vinjetter av Emma Adbåge.





Den andra diktsamlingen har Lena Sjöberg som skapare av både ord och bild. Den heter Under ett rabarberblad. En helt annan typ av verser som rimmar och med bilder i matta färger som breder ut sig över hela sidorna. Det är en behaglig färgskala och illustrationerna vaggar in en i en sorts lugn där de ståtar på det matta papperet. Lite bedrägligt för temat i dikterna kan vara nog så dramatiska om förgänglighet och död eller vara scener ur naturen som målas upp. Lena Sjöberg är skicklig på rim och rytm och det är fin samling.

Vad är viktigast för dig?

Är du mellan 7 och 13 år?
Gillar du att uttrycka dig på ett eller annat sätt?
Vill du vara en av tre lyckliga vinnare som får "en resa till Stockholm och en natt på hotell. En vuxen får följa med. Vinnarna får ett studiebesök på ett bokförlag, träffa barn- och ungdomsboksförfattare, ett bokpaket samt hyllningar på Läslovsfestivalen den 4 november på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm."?

I så fall ska du vara med i Läslovstävlingen. Du kan skriva en dikt, göra en film, spela in en låt, hitta på en berättelse, rita en serie eller göra något annat på temat "Viktigast för mig". Skicka in ditt bidrag senast 30 september.

Läs mer om tävlingen HÄR.

Bokslukarna

Ikväll börjar ett nytt program på svt som handlar om barnlitteratur. Det heter Bokslukarna och är riktat till 9-14-åringar. Det är ett gäng bokslukare som får prata om böcker, tipsa och recensera böcker som de läst. Det är en barn- och ungdomsbibliotekarie som leder samtalet, och programmet kommer också innehålla intervjuer med författare och annat. Jag tycker det låter väldigt roligt och ska försöka få tid att kolla på åtminstone en del av de 12 avsnitten.
HÄR kan du läsa en intervju med bibliotekarien.
HÄR och HÄR kan du läsa mer om programmet.

Kina i blickfånget

Måndag till onsdag den här veckan kan vi lyssna till Ylva Mårtens som har varit i Kina och undersökt hur det står till med barnboken i det stora landet.
I måndagens program möter hon förlagschefen Bai Bang som säger att det har blivit en kraftig statusuppgradering för barnboken de senaste åren. Han kunde också berätta att de flesta av landets drygt 500 förlag även ger ut barnlitteratur.
I tisdagens program kommer vi att få träffa Astrid Lindgrens översättare.
Ylva Mårtens är en skicklig reporter, som har en förmåga att ställa de rätta frågorna för att komma ner på djupet. Ingen lätt uppgift när hon nu intervjuar människor som inte alltid kan säga vad de innerst inne tycker och tänker.
HÄR kommer du till Sveriges Radio och P1 Kultur podd.

Spännande böcker för slukaråldern!

Jag har hittat två nya deckarserier, eller kanske mer mysterier på gräns till spökhistorier eller..

Den ena är skriven av Veronica Von Scheck och handlar om Sub Rosa detektiverna Milo och Vendela Grip. Sub Rosa betyder "Under rosen" och varför de kallsar sig så får sin förklaring i första boken "Den siste tsarens hemlighet". Jag fastnade direkt för titeln, för förutom min fäbless för drakar och fantasy, så är jag mycket förtjust i berättelser om det forna Ryssland och berättelser om Tsarer.

Nåväl, syskonen Grip bor i ett uråldrigt hus i staden Elm tillsammans med sina föräldrar och sin farmor, som även är chef för Historiska museet i staden. Den aktuella utställningen är helt otrolig, ett antal Fabergéägg, varav vissa aldrig någonsin har visats upp för publik förut! Dessvärre så misstänker farmodern att någon planerar att stjäla äggen, trots de rigorösa säkerhetsanordningar som införskaffats. Milo och Vendela börjar undersöka saken, och finner spännande kopplingar mellan äggen och sin egen släkthistoria!

Nästa del heter "Kapten Fiennes skatt" och den tredje heter "Det japanska husets förbannelse"

Här kan du läsa om författaren: 

http://www.barnensbibliotek.se/F%C3%B6rfattare/F%C3%B6rfattareA-%C3%96/VeronicavonSchenck/tabid/1181/Default.aspx

Den andra serien jag har läst är skriven av Emma Hermelin och heter "Historiedeckarna".

Första delen heter "Lyckan kommer... lyckan går..." och handlar om 12 åriga Klara. Klara har precis flyttat från Göteborg till sin farmor på slottet Wittsjöhuus, efter att ha blivit föräldralös efter en tragisk bilolycka som kostade båda hennes föräldrar livet. Hon är mobbad av de coola, Kevin, Robin, Tiffany och Michelle, i skolan, och ganska ensam. En dag när hon är på väg hem från skolan så ser hon sina mobbare, men lyckas gömma sig i en undanskymd del av kyrkogården. Det märkliga är att där finns en nypyntad gravsten, med hennes namn på, men årtalen är för ungefär 100 år sedan. Funderingar om vem flickan var, och vem som fortfarande lägger blommor på den upptar en hel del av Klaras tankar, så hon glömmer att vara på sin vakt. En morgon så kommer mobbarna ifatt henne och hon blir knuffad så hon ramlar ner i en vattenpöl. Hon väntar på de obligatoriska slagen, men plötsligt så slits Kevin undan, och hon får hjälp upp av Filip, en kille i sexan. Han blir hennes första vän och tillsammans börjar de nysta i mysteriet om Clairine af Wittsjöö, och varför hon dog bara 19 år gammal. Parallellt får vi Kevins ganska sorgliga historia, med en ensamstående, missbrukande mamma och ett alldeles för stort ansvar för sin lillasyster.

Del två heter "Se till mig som liten är..." och del tre "Gömma nyckel"

Populära böcker

Det är verkligen kul att träffa alla elever igen. I går var det stor aktivitet i mediateket. Det var elever som ville ”kolla läget” bland bokhyllorna, det var de storläsande eleverna som kom och tömde sina ryggsäckar i återlämningslådan, det var de elever som nu går i åttan och nian som kom in och satt i fåtöljerna en stund och de var de nya sjuorna som försiktigt kom in och tittade runt bland hyllorna och undrade när de får sina ”kort” så att de kan börja låna. Naturligtvis kan sjuorna låna redan nu!

Av de elever som lämnade igen böcker de hade haft under sommaren fick jag höra vilka de tyckt varit bra och vilka de inte hunnit läsa. Några beställde genast fler i en serie de kommit igång med under sommaren. De tipsade varandra om bra böcker och gav mig tips på en bok som två elever läst under sommaren som vi inte har på mediateket. Tydligen är boken jättebra - jag beställde genast in den.

 Jag avslutade dagen med två bokprat. Alla elever i dessa klasser skulle låna varsin bok och det blev ordentligt drag i de populära böckerna.

Vilka är då de populära böckerna?
Jo – Innan helgen är över och Ja, jag har mens hurså? lånades ut i 6 respektive 5 exemplar i går eftermiddag och det enda exemplaret som mediateket har av Harry Potter and the cursed child lånades ut endast några minuter efter det att jag öppnat mediateket på förmiddagen…
 
Jag ser fram emot en härlig läshöst tillsammans med elever och pedagoger på Tolvåkerskolan!

Terminsstart

Precis som Maria skrev kom alla elever tillbaka till skolorna i Kävlinge idag. Det har varit välbehövligt med några dagars förberedelse av bokprat, författarbesök, möten med lärarna ... Men det känns allt lite tomt emellanåt.
Tur då att lärare kommer in och vill bolla idéer, ha en högläsningsbok, starta ett samarbete...
Några elever har också tittat in, hon som ska börja i förskoleklass och han som kommer ny inflyttad från annan skola och kommun. Och inte minst det gänget som troget tillbringat några timmar varje dag i bibliotekets soffor. Tysta har de läst,  bläddrat, fnissat till, delat läsupplevelser och fyllt i glasstrutar till Sommarboken. Med självklarhet har de intagit biblioteket som sitt rum. Jag delar mer än gärna med dem!

Då kör vi!!

Höstterminen 2016 är igång! Välkomna alla nya och gamla elever!

 

På Tolvåker har jag laddat bokhyllorna med nya spännande böcker och de första bokpraten drar igång redan i eftermiddag.

Vampyrer på Sergels torg

Äntligen kommer det fler böcker av Martin Olczak med Jack som huvudperson. Första delen, Vampyrer på Sergels torg, kom till min bibbla igår. Liksom de förra böckerna är det en serie om fyra som är planerad och heter Jacks förbannelse. Böckerna är mycket fint illustrerade av Anna Sandler.

Jack är så glad att allt är mer vanligt. Mamma och pappa är hemma och nu drar skolan igång igen. Han ska få vara en vanlig pojke, gå i skolan och vara med kompisar. Han har redan en kompis i klassen,Wanda.
Men ack ack redan första skoldagen är det kört, något förföljer dem på hemvägen då Wanda ska hänga med hem till Jack. I köket väntar dessutom en skogspyssling med ett mycket viktigt brev. Det är föräldrarna och Betty som är kallade till ett  möte i Urskogen, mitt i natten. Rurik får vara barnvakt åt en sur Jack. Ja dvärgen Rurik är också irriterad och olovandes ger de sig iväg till mötet. Ingången till Urskogen är mitt på Sergels torg vid tre ynka träd. Det är nästan så jag vill kasta mig på tåget till Stockholm och prova att komma in i skogen. Nåja, det är nog bäst att avstå för det håller på att sluta illa för både Rurik och Jack. Det är tur att Jack är trollkunnig. Boken slutar riktigt illa förresten, Wanda är försvunnen. En gårdstomte har hittat hennes halsduk med bitmärken och blod på...

Det blir en lång väntan för läsarna, nästa del är planerad till november. För att inte tala om del tre och fyra, de kommer först nästa år...


http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9129698596

Harry Potter and the cursed child

Ända sedan  jag fick reda på att J K Rowling hade skrivit en ny berättelse om Harry Potter, så har jag längtat efter att få läsa den. När jag förstod att det var ett teatermanus så dämpades förväntningarna en smula, och jag tänkte att jag nog skulle klara mig utan att läsa den fortsatt berättelsen om en av mina absoluta favoritbokkaraktärer.
När boken väl kom ut, så ändrade jag mig igen. Och vilken tur att jag gjorde det!

I "Harry Potter and the cursed child" återser vi många av de kända karaktärerna som, åtminstone jag, har saknat. Harry, förstås, Hermione, Ron och Ginny, deras barn James, Albus, Lily, Rose och Hugo, men även Draco Malfoy och hans son Scorpio. Det dyker upp några nya personer också, men inte många
Boken börjar där "Harry Potter och dödsrelikerna" slutar, på Kings Cross, perrong 9 3/4. Det är dags för Harrys och Ginnys yngste son Albus att börja på Hogwarts, och han är väldigt bekymrad över vilket elevhem han kommer att bli placerad i. Harry försöker lugna honom med att berätta att han har ett val, att Sorteringshatten tar hänsyn till ens önskningar. Med på tåget är även Albus kusin Rose, dotter till Hermione och Ron. Barnen kommer ihåg berättelsen om hur Harry, Ron och Hermione började sin vänskap på tåget till Hogwarts, och bestämmer sig för att göra likadant. I vagnen de väljer sitter Scorpio, Draco Malfoys son... Rose byter vagn, men Albus sitter kvar och vänskapen börjar spira mellan Albus och Scorpio.

Det är 19 år sedan striden på Hogwarts och allt har varit lugnt sedan dess, Harry arbetar på Trolldomsministeriet, och försöker, precis som alla föräldrar pussla ihop vardagen så gott det går. Det här med att vara en bra förälder och relationen mellan far och son är en central del i berättelsen, liksom ensamhet och känslan av att vara oälskad och kanske till och med oönskad. Att vara son till Harry Potter är inte helt lätt, inte heller att vara son till Draco Malfoy. Harry brottas även med det faktum att många bra trollkarlar och häxor dog för att han skulle få leva och göra slut på Voldemort.

Berättelsen är skriven för teaterscenen, så miljö och personbeskrivningarna är skrala, men dialogen komplex. Eftersom att jag har läst alla de föregående böckerna och sett alla filmerna så har jag en god bild av personerna och miljöerna redan, så det är inget problem. Jag tycker att boken är väldigt spännande och historien har ett bra flyt. Vilken gåva att kunna fantisera ihop och skriva berättelser som denna! Albus vänskap med Scorpio är en extra twist, och givetvis så hamnar de i trubbel och svårigheter, precis som sina fäder en gång gjorde.
Manusformen gör att den engelska texten är hanterbar, och den svenska översättningen ska komma ut i oktober, om en föredrar att läsa på svenska. Problemet är bara att boken gav mersmak, och jag hoppas på åtminstone en bok till!

Hemsökta

Det verkar bli en toppensommar. Denise och Elin är nyförälskade och har dessutom haft turen att få ett sommarjobb, som de dels kan sköta tillsammans och som dels tillåter dem att dra sig undan från världen ett tag och bara gå upp i varandra. Det är sommaren efter tvåan i gymnasiet och Elin och Denise har träffats på en fest. Denise har haft flera förhållanden förut, men för Elin är det första gången. Denise tycker att Elin borde vara rak mot sina föräldrar och säga som det är, att hon är tillsammans med en tjej, men Elin klarar inte av det, Kanske beror det på att all kommunikation i hennes familj verkar ha dött ut . Denise och Elin är väldigt olika, Denise är utåtriktad, lite svarta fåret eller såpaqueen och Elin är mer tystlåten, inåtvänd och ser sig inte själv som någon "festartyp". I vilket fall är de väldigt förälskade och glada för att de lyckats fixa sommarjobbet, som husvakter på skärgårdsön Ensö.
Huset är en jättevilla, som ägs av en man som skall iväg på segling i tre veckor, men inte vill lämna sitt hus utan passning. Ägaren får de dock inte träffa, utan jobbet introduceras av en kvinna, som i bråda ordalag drar igenom hur allting skall skötas. Till slut får de några förhållningsorder: De får aldrig släppa in någon besökare, ett av rummen är låst och får aldrig öppnas och inte heller får de bada ensamma vid bryggan som ligger precis nedanför huset.

Huset är egentligen en jättevilla, utrustad med all tänkbar lyx, Omgärdad av larm, bevakningskameror, allt för att hindra ovälkomna besökare.

Så allt verkar upplagt för en toppensommar, solen lyser från en klarblå himmel och det blir svårt att hålla sig ifrån bad ifrån bryggan. "Men vadå, säger Denise, vad skulle kunna hända"

Men allting är inte sol och lyx ute på den yttersta udden, ön har också en mörk historia, som Magnus Nordin baserar sin berättelse på. Gydjas udde kallades ön, "ett namn som för längesedan fallit i glömska" , en berättelse, som liksom den gamla sägnen tillhör öns mörka historia"

"Det mörka" har sin början för många hundra år sedan, då häxan Gydja Kråkfinger föddes på ön.. Denise och Elin möter det första gången redan första kvällen då alla lamporna i utebelysningen slocknar på samma gång. Sedan drar det igång och det ganska rejält. Det låsta rummet dyker upp i Denise drömmar, hon börjar höra röster som uppmanar henne att öppna dörren. Hon går upp i någon sorts halvsovande tillstånd ,  sedan hon hört ljud som av någon med våta fötter.Utanför den låsta dörren, står två vita perserkatter och jamar för att få¨komma in. "Är det inte katterna ifrån fotot? Fotot av husägarens fru, hon som drunknade" hade inte hon två vita perserkatter med sig på bilden?"
Den ena katten har något i munnen, ett par fågelklor...har han slukat en hel fågel? Vad äckligt tänker Denise och böjer sig ner för att ta det ifrån katten. När hon försöker kasta bort det blir katten vansinnig och river två djupa, blodiga sår i hennes arm.

Och så har spökhistorien tagit sin början, små detaljer, ledtrådar placeras ut i berättelsen, och allt skall få sin förklaring, ja fast inte riktigt allt. När berättelsen är slut sitter vi där med en del frågetecken och har blivit ganska så

 uppskrämda under vägen

Pojken som svävade av John Boyne

Berättelsen om Barnaby Brocket är en berättelse om att se vad som är normalt i olika perspektiv.

"Barnabys föräldrar var två människor som var så rädda för allt som är annorlunda att de gjorde en fruktansvärd sak som skulle få förskräckliga följder för alla de älskade. Hans pappa ansåg sig vara en normal man, han levde ett normalt liv, i ett normalt hus, i ett normalt bostadsområde. Han hade ingenting till övers för människor som var ovanliga eller märkvärdiga."

 När jag läser om Barnabys pappa så tänker jag direkt på en annan pappa, i en annan familj, nämligen Vernon Dursley, Harry Potters morbror. Även Barnabys mamma har vissa likheter med fru Dursley, men här slutar likheterna med Harry Potter. 

När Barnaby Brocket föds, som nummer tre i syskonskaran, utmanar han direkt nomalitetsnormen, han svävar nämligen upp i taket! Detta ser föräldrarna som något oerhört oförskämt, men hoppas att det ska växa bort. Det gör det naturligtvis inte, och stackars Barnaby får mestadels hålla sig inomhus, för vad i all världen ska grannarna säga om de får reda på att familjen har ett barn som svävar???? Då och då, när han får följa med ut, får han spännas fast med hundens extrakoppel, så att han inte svävar iväg och försvinner.

Snart kommer dock dagen då det är dags att börja skolan, och problemet måste lösas. Lösningen blir en specialskola, grannarna har barn på de andra skolorna i närheten, så de kommer absolut INTE på fråga att Barnaby kan börja där! När han av olika anledningar, som jag inte ska avslöja här, inte kan fortsätta i den skolan, och dessutom lyckas hamna i TV så att alla får veta att han kan sväva, börjar tanken på det fruktansvärda ta form i föräldrarnas tankar. Vad skulle hända om de helt enkelt släppte taget och lät honom sväva iväg...

Barnabys liv blir ett äventyr som får mig att både skratta och fälla en tår. Frågor som dyker upp är onekligen, vad är normalt, och vad är det inte? Och varför ? Och vem bestämmer vad som är normalt och inte?

DOKK1

Under en sommarvecka var jag, som vanligt,  på nordiskt berättarseminarium. I år gick det av stapeln i Danmark, närmare bestämt i Ry på Jylland. En vecka full av kurs och berättelser. För att bryta av brukar det arrangeras någon form av studiebesök. Ett av valmöjligheterna var att åka till Dokk1 i Århus.
En gigantisk byggnad, belägen i hamnområdet. Ett hus som bl a rymmer medborgarkontor, café, en högteknologisk parkering och inte minst stadens huvudbibliotek.
Runt hela byggnaden löper terrasser som rymmer lekplatser som ska föra tankarna till de olika världsdelarna.

När jag kommer in möts jag av rå betong, svarta hyllor och ett myller av människor. Det är rymd och det hela ger ett strikt intryck. Personligen tycker jag inte att kombinationen svarta hyllor och betong är så lyckad. Hyllornas färg och takhöjden gör att böckerna försvinner, det känns som om de hukar.
På andra våningen huserar barnavdelningen med ett stort antal barnfamiljer på besök. Även här finns svarta hyllor men det är inte det som dominerar eller drar till sig uppmärksamheten i första hand. Det är mängden lekaktiviteter som erbjuds i form av rutschkanor, datorspel, utklädningskläder, ja här finns allt! Överallt ser jag barn som leker och har roligt. Däremot är barn som läser eller botaniserar bland hyllorna ytterst få.
Jag förhör mig om vad som är skillnaden nu mot när biblioteket var ett mer traditionellt sådant på annan plats. Besöksantalet har ökat stort, speciellt stadens många studenter gillar att utnyttja det som bjuds. Människor som tidigare inte kom till biblioteket kommer i större utsträckning. Bland barnen kommer de flesta för att leka och inte alla har böcker med sig när de lämnar byggnaden.
Jag tänker på det som den irländske kursledaren på berättarseminariet berättade. I utsatta områden på Irland är den första insatsen som samhället gör att öppna ett bibliotek, långt innan fritidsgårdar o dyl är ens på tankestadiet. Dessutom anställs en superbibliotekarie. Hens uppgift är till en början att på olika sätt locka till sig traktens unga. I första hand enbart för att hänga utan några krav på "motprestation". Först när den nya målgruppen känner sig hemma och trygga på sitt bibliotek sätts stötarna in. Då blir det berättande, författarbesök, högläsning, bokcirklar....
Det är just det jag saknar här på Dokk, möten mellan besökare och bibliotekarier som visar, läser, puffar etc. Det kvittar hur högteknologiskt det är, mängden av tjusiga möbler och snygga skyltningar av böcker som finns, eller hur vackra och superflexibla lokalerna än är. Är du en ovan biblioteksbesökare hjälper inte tjusigheten och allt vackert tänk. Nu såg jag en stackars förskrämd bibliotekarie på hela stora barnavdelningen gömd bakom en disk i en undanskymd vrå. Fast vad vet jag, det myllrar kanske av superbibliotekarier med fickorna fulla av idéer och aktiviteter kring böckerna vid andra tillfällen. Låt oss hoppas det!
Hur det än är med den saken, tänk att helt gratis ha tillgång till allt detta. Tänk om bara några som inte är vana biblioteksbesökare kommer dit har roligt och någon gång har en bok under armen när de går därifrån. Då är det värt det!

ALV

På semestern åkte jag med min familj till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Jag har inte varit där sedan 1984 och då såg det helt annorlunda ut, vilket jag inte minns eftersom jag överhuvudtaget inte minns besöket. Mina barn 4,5 och 2 år gamla är ganska välbekanta med Astrid Lindgrens karaktärer. De har sett Pippi, Emil, Madicken, Bullerbyn och Ronja på TV. Den stora och jag har dessutom läst två av kapitelböckerna om Emil och båda Madickenböckerna som godnattsaga under våren och sommaren.
Så stort! Så mycket att se! Så mycket att göra. Det hela var lite väl överväldigande för 2-åringen, men stora tjejen och jag for runt som tokar för att hinna kolla på så många teatrar som möjligt och leka i så många av miljöerna som möjligt. Vi såg Ronjas födelse när borgen rämnar på riktigt - väldigt snyggt gjort!, vi såg Stora tabberaset i Katthult, Madicken får löss, när Pippi får besök av sin pappa och många till. Vi klättrade i Inte-nudda-marken-banan och skyfflade hö i Mattias stall i Törnrosdalen, vi pumpade vatten på Katthults gårdsplan och "matade hönsen" i Bullerbyn, vi tog lotter och försökte slå ner burkar med mjuka bollar (vann inget, lyckades inte...). Det var faktiskt väldigt roligt även för en vuxen som kan alla berättelserna utantill att se dem gestaltas på ett annat sätt än de klassiska filmerna. Jag vill definitivt åka tillbaka när barnen är lite större och vi har läst ännu fler av böckerna, för stället tål ett återbesök. Då kanske vi passar på att åka till Katthult, Bullerbyn och Astrid Lindgrens Näs också. Förresten så bad dottern genast att vi skulle börja läsa om Madicken när vi kom hem, så nu är vi inne på andra läsningen. Inte mig emot, det är en bra bok!


Det är verkligen helt fantastiskt när en tänker på vad Astrid Lindgren lyckats göra med sina böcker. Inte bara skrivit odödliga historier, utan skapat en försörjningsmöjlighet för massor av människor idag, 40-50-60 år senare. Hon har gjort landsbygden lite mer åtråvärd, skapat en marknad för restauranger, pensionat, caféer och små butiker på de mest avlägsna platser. Hon lockar människor från hela norra Europa till en liten småländsk stad med 8000 invånare. Visst är det en industri, och visst betalade jag löjligt mycket för en liten vit mjukdjurshäst med prickar till 2-åringen, men på något vis är jag beredd att göra det för Astrid. Långt hellre än jag köper en ren vid namn Sven från ett Disneyställ i matbutiken i alla fall.

Flätor!

Tycker du om att fläta håret, eller att få håret flätat? Då är denna bok en guldgruva! Laura Arnesen och Marie Wivel har länge visat upp sina härliga flätor på Instagram och nu har de samlat sina favoriter i bokform. Tydliga steg-för-steg bilder gör det ganska enkelt att följa instruktionerna och till vissa flätor finns det QR-kod, så du kan se en instruktionsvideo.

Är du sugen på att se fler flätor kan du titta på https://www.instagram.com/hairandnailsinspiration/

       

Isdraken

Adara var ett vinterbarn. Hon föddes under den kallaste vinter som någon kunde minnas. Det sades i byn att vintern tog hennes mors liv och att kylan hade vidrört Adara medan hon ännu låg i sin mors mage, så att hon var alldeles iskall och blå när hon föddes. Adara var ett allvarligt barn, men ingen hade sett henne gråta. Inte heller log hon ofta. Hon reagerade inte som andra på kyla och inte heller när hon slog sig. Hon sågs som annorlunda av både familj och grannar. När Adaras pappa kramade henne, brast han ofta ut i gråt.

Adara längtade alltid efter vintern. Då kom snön och kylan och med den kom den jättelika isdraken. Den kom glidande över himlen på blå, genomskinliga, stora vingar, större än någon annan drake. Ögonen var klara och djupa, tänderna istappar och snön virvlade när den flög förbi. Där den andades frös marken. Alla andra var rädda för isdraken, men inte Adara. När hon fyllde fyra rörde hon vid draken för första gången och när hon fyllde fem red hon på den för första gången. Varje sommar längtade hon efter isdraken, men den kom bara på vintern. Varje vinter stannade den dock längre än året innan och vintrarna blev också längre och längre.

Det pågår ett krig i landet och en sommar ryktas det att kriget är på väg att komma närmre. Det sägs att det kommer eldsdrakar som förstör landet, att människorna som bor i i byn kanske måste fly. När familjen ska lämna hemmet springer Adara därifrån och gömmer sig i skogen. Hon vill inte lämna byn. Hur ska hon då träffa sin isdrake igen? På morgonen ser hon främmande drakar i skyn som bränner åkrarna och träden. Hon gömmer sig i en grotta, men det är lång tid kvar tills vintern. När hon vaknar en morgon ser hon att grottans vägg är täckt av frost. Utanför väntar isdraken på henne. Kan Adara och isdraken tillsammans rädda världen?

Isdraken är skriven av George R. R. Martin. Den är illustrerad av Luis Royo. Berättelsen gavs ut första gången 1980 i en antologi publicerad av Ace Books vid namn Dragons of light. (http://libris.kb.se/bib/18647501?vw=fullGeorge).  R.R. Martin är ju som många vet författare till den berömda fantasyserien Sagan om is och eld, som ju även filmatiserats i TV-serien Game of thrones. Flera element från Sagan om is och eld, känns igen. Här finns vintrarna som bara blir längre och längre, drakarna och kriget som nalkas. Kampen mellan eldsdrakar och isdraken är också en saga om is och eld. Jag är själv väldigt förtjust i både  George R. R. Martins bokserie och Game of thrones tv-serien. Därför var det väldigt roligt att få läsa en barnbok av Martin.

Berättelsen är en klassisk fantasyhistoria om att ställas inför svåra val, kamp mellan gott och ont och allt det där mittemellan. Jag älskar att läsa om isdraken och Adaras vackra vintervärld. När jag läste boken funderade jag mycket över beskrivningen av Adara. Det kändes så sorgligt att hon, barnet, sågs som kall och okänslig av sin omgivning, oberörd av smärta, kyla eller känslor. Berättelsen är emellanåt otäck med många ingående beskrivningar av ond bråd död och krigets hemskheter. Den handlar också mycket om sorg och om att förlora allt det trygga och de som finns nära. Det här är en berättelse som nog kan behöva pratas mycket om och funderas kring. Annars gillar jag själv särskilt illustrationerna av de fantastiska drakarna, som är otroligt vackra. Omslaget är också mycket vackert och jag kan nästan höra hur isen klirrar och känna kylan som den väldiga isdraken andas ut mot huden.

Bilderboksbonanza

Jag har under semestern läsfrossat i en del bilderböcker. Jag tänkte därför dela med mig av några av mina bilderboksfavoriter just nu. Det finns nog något slags tema i det hela som handlar om vi och oss, här och nu, livet, jaget och hela universum!

Bilderböcker på vers

Det är roligt att läsa högt på vers eller rim tycker jag. Fantasin sätts i spinn och en kan börja fundera på egna rim och spännande ord. Att läsa högt på vers och rim känns lite som ett mellanting mellan att sjunga och tala. Texten kan nästan också bli som en ny sång som går att tonsätta eller sjunga när andan faller på. Jag tycker också att formatet för bilderböcker är så passande för rim och ramsor på något vis, med illustrationer till texten och även längden på böckerna. Här kommer därför en del böcker som jag läst på sista tiden som är på rim och vers!

Tio vilda hästar till toppen

Text: Grethe Rottböll

Bild: Lisen Adbåge

Boken handlar om en tävling där tio vilda hästar ska ta sig upp till toppen av ett berg. Den som kommer först vinner. Hästarna får själva välja fritt vilket färdsätt de ska ta för att nå målet först. De väljer mellan att åka bil, cykel, tåg, helikopter, bergsklättring bland annat. Berättelsen tar fart och när startskottet går tas läsaren med på en hejdundrande färd på vers på väg mot toppen. Genom boken råkar hästarna ut för många olika svårigheter och strapatser på vägen upp på berget och slutet bjuder på en riktig överraskning.

Det är underbart kul att få lära känna hästarna genom boken. Handlingen är spännande och det är ofta dråpligt roligt. Allt kan hända! Illustrationerna är fantastiskt vackra med bilder som täcker hela sidorna från kant till kant i klara färger. Det jag gillar mest är hur varje häst har sin egen personlighet och hur olika de alla ser ut med olika färger och mönster. Här finns bland andra den lilafärgade Dandy med vita stjärnor på kroppen, Lord som har glasögon och Minus som är iskallt ljusblå. Varje häst har ett helt uppslag var och alla är huvudpersoner. I början av boken presenteras alla hästarna med namn och ett bildporträtt. Det är kul att kunna gå tillbaka och titta på porträtten och se att: -Jaha! Det var hen som var där på den bilden!

Det finns fler böcker om de tio vilda hästarna: Tio vilda hästar : en räknesaga samt Hästfesten : tio vilda hästar hittar hem.

Livet på en pinne

Text och bild: Maria Nilsson Thore

I Livet på en pinne startar berättelsen i ett ägg som håller på att kläckas. Huvudpersonen, som befinner sig i ägget, funderar över vad hen kommer att bli efter kläckningen. Många tankar snurrar i det lilla ägget. Kommer hen att bli fågel eller fisk, ha fjädrar eller fjäll, bli omtyckt, kunna flyga eller gå? Genom boken får läsaren fortsätta följa tankarna som det lilla livet som finns i ägget har. Här finns många frågor som funderas över, här finns oro och ängslan om vad som komma skall och här finns förhoppningar, drömmar och önskningar om vad livet utanför ägget ska bära med sig. Här finns så mycket att fundera över och diskutera även för läsarna!

Allt det här kan jag

Text: Grethe Rottböll

Bild: Bettina Johansson

Den här boken handlar om ett barns betraktelser av omvärlden och sig själv.  Huvudpersonen, som är ett “jag”, tittar ut på den stora världen, tolkar omvärlden från sitt eget personliga perspektiv och relaterar till sig själv och hur hen är.  Bokens “jag” kikar runt i närområdet på andra djur, undersöker hur de lever och vad de kan. Hur gör de andra och hur gör jag frågar sig huvudpersonen genom boken på finaste rim. Barnet ser att alla är olika och alla kan olika saker. Alla kan vara bra på sina egna vis. Det finns så stora tankar i den här boken och jag tycker det är så fint och varsamt skrivet och illustrerat om bokens “jag”.

Mitt bland stjärnor

Text: Lotta Olsson

Bild: Olof Landström

I den här boken tas läsaren med på en rymdfärd utan dess like, ut i universum och tillbaka igen med hjälp av versens vackra form. Först är allt enormt och ofattbart. Vi befinner oss i universum, någonstans i rymden.

Första sidan rymmer enbart vers, på en blank sida utan någon illustration. Där finns inget. Bara tanken på hela universum och allt i det kan ju faktiskt kännas så. Det är för stort! Och vad fanns innan universum? Men så… nästa sida tar oss vidare. Jo, det finns ju faktiskt något där. Ett blått klot, Jorden svävar runt.

Boken tar oss med genom Big Bang, skapelsen och evolutionen beskrivs, livet kommer krälande upp ur havet för att så småningom ta alla dess former och utveckla sina olika sätt att leva på. Vidare genom boken beskrivs hur vi alla lever i våra egna världar, hur vi betraktar världen på olika sätt och att det kan vara svårt att se bortom det omkring oss som vi är medvetna om. Men så föds ett liv och världen vidgas. Allt är nytt och mänskligheten och livet beskrivs, våra förmågor att känna, tänka och kommunicera. Men också att vi vet en del, men inte allt och att vi upplever världen olika.

Den här boken fick det att knottras på armarna när jag läste: evolutionen beskrivs på vers! Inte bara det, det finns så fantastiskt många stora tankar i denna bok! Jag kan inte låta bli att förundras och rysa, var gång jag läser boken, om livet, universum och allting.

Men det är en annan bok att läsa!