Fulgråt med skrattet i halsen

Så har jag fulgråtit mig genom ytterligare en mellanålderbok. Ibland undrar jag vad som är fel på mig...

Sasha är 12 år och har bestämt sig. Hon ska göra allt för att inte bli som sin mamma. Mamman var djupt deprimerad och tog livet av sig för bara ett halvår sedan och Sasha har inte gråtit. Hon vill inte gråta och har lärt sig att svälja klumparna i halsen, bita ihop om sorgen och vägra blinka tills tårarna försvunnit ur ögonen. Aldrig i livet att de ska få rinna nerför hennes kinder och förstöra allting.

Sasha går igenom vad mamman gjorde och tyckte om, och som uppenbarligen inte funkade för att behålla livsglädjen, och så skriver hon en lista till sig själv.

1) Mamma hade långt hår - alltså: Klipp av allt hår

2) Mamma skaffade barn - alltså: Försök inte ta hand om något som lever

3) Mamma älskade att läsa - Läs inga böcker (verkligen inga, inte ens skolböcker!)

4) Mamma gick klädd i svart - Ha bara färgglada kläder

5) Mamma tänkte och grubblade mycket - Tänk inte

6) Mamma älskade att promenera, helst i skogen - Ta inga promenader. Undvik skogen

7) Mamma fick folk att gråta och vara ledsna - Bli Comedy Queen!

Hon berättar inget om listan för någon, inte ens för sin bästis Märta. Istället måste hon ständigt försöka bortförklara sitt ganska märkliga och irrationella beteende. Men ju mer normal hon försöker verka, desto oroligare blir alla i hennes närhet. Allt hon vill är att vara rolig! Hon vill bli stå-uppare, Comedy Queen, och hon kämpar verkligen för att upprätthålla bilden av sig själv som så långt från deprimerad som det bara går. Men när hon tackar nej till hundvalpen som hon får i födelsedagspresent (punkt 2!) så förstår ingen någonting. Hon har önskat sig en hund så länge alla kan minnas. "Vovve" var typ det tredje ordet hon lärde sig säga, till och med före pappa. Men hos psykologen på BUP är det mantrat "glad och normal" som gäller. Ingen ska komma här och säga att hon inte är en alldeles vanlig 12-åring i röda byxor och med positiv inställning till livet.

Om det bara inte vore för att mamma var en sådan skitstövel som tog livet av sig. Då hade allt varit fantastiskt.

Alltså, jag blev så tagen av den här boken. Sasha är en sån underbar karaktär, hon är så sjukt rolig i allt det svåra, och hon får en sådan revansch på livet som jag tycker varit orättvist hårt mot henne. Boken är full med små fantastiska detaljer, som när hon kör sin stå-upp-rutin för kaninerna i Aspuddsparken eller när hon försöker få sin förvånade och djupt misstrogna pappa att förstå att det verkligen är hon själv som ska hålla i utvecklingssamtalet i skolan.

Och så älskar jag bästisen Märta, som är sådär alldeles fantastiskt klok och snäll och stöttande och en sån vän som alla borde få ha under sin uppväxt. Speciellt alla som gått genom något överjävligt innan de är redo för det. Men också alla andra som bara har en helt vanlig småjävlig uppväxt.

Som en liten parentes kan jag ju ta upp det här med självmordet. I skolbiblioteksgruppen har vi pratat en del om att det kommit många böcker med det temat den senaste tiden. (Varför kommer barn- och ungdomsböcker alltid i kluster? 2016 kom det plötsligt en massa böcker om trans. Sen har det varit märkligt tyst om det igen och så kommer det flera böcker om något annat... Nåja.) Oftast är det ungdomsböcker där huvudpersonens bästa kompis tar livet av sig. Det är tungt, det är svårt och det är inte för alla. Men jag tror ändå att de här böckerna behövs. Och jag tror också att den här boken skiljer sig lite från de andra eftersom det är en yngre huvudperson, det är en förälder, vilket absolut inte gör det mindre allvarligt, tvärt om, men som ändå ger lite distans. Det är inte en jämnårig, utan en vuxen med andra bekymmer, delvis andra funderingar och ett annat liv.

Men ändock, jag grät som Helen Bergström under åtminstone halva av boken. Grät för att Sasha måste växa upp utan sin mamma, för att mamman inte får vara med i resten av Sashas liv, för att livet är så fruktansvärt orättvist på så fruktansvärt många sätt. Och trots att det har gått flera timmar sedan jag slog ihop boken kan jag fortfarande inte riktigt formulera mig klart kring den.

Men bra, det är den!

Ännu mer Världsbokdagen

Världsbokdagen uppmärksammades även på Rinnebäcksskolan. I biblioteket och i matsalen rullade boktrailers hela dagen, på skolgården fanns det en emojitävling, i biblioteket kunde en gissa Röda tråden och i alla klassrum så fanns det upphängda boktips.

Kanske hittar du den röda tråden?

Gissa gärna på någon eller några titlar :)

Kartongslottet

I Paris bor Jorge, 11 år. Han måste stjäla och tigga för sitt levebröd. Pengarna får han inte behålla själv, utan de samlas in varje kväll av Bill , som "äger" Jorge och ett antal andra barn i olika åldrar, som alla jobbar för honom. För länge sedan, när Jorge var väldigt liten, kom Bill till hans födelseby i Rumänien och övertalade hans föräldrar att Jorge skulle få det mycket bättre i Paris, han skulle få en bra uppväxt och med tiden ett jobb. Jorges föräldrar var mycket fattiga, och hade många barn, så Jorge fick följa med till Paris.
Barnen bor i ett "kartongslott", ett skjul, byggt delvis av kartonger. Deras skjul är bara ett av många i ett stort område i utkanten av staden. Här existerar ingen sophämtning eller renhållning, el hämtar man genom att tjuvkoppla sig till en stor kabel, som hänger ner över skjulen. Hit kommer inga fransmän, bara ibland när polisen gör razzia i området.
Jorge hatar att stjäla av gamla darriga tanter och gubbar eller av lättlurade turister. Han hatar att Bill alltid blir så arg och att han och hans vänner bor i eländiga skjul, medan Bill bor i en lyxvilla.

Syskonen Ada och hennes bror spelar fiol och dansar i tunnelbanan. De slipper tigga, eftersom de är så duktiga på musik. Jorge beundrar Ada väldigt mycket, ja han är nog nästan kär i henne. Ingenting får hända henne, tänker han. En dag får han veta att hon blivit såld, hon skall gifta sig med en man, som är fyrtio år. Själv är Ada bara tolv.

Jorge har en vän, en fransman, som är servitör på en restaurang, dit Jorge brukar komma för att tigga. Han
har en dröm, som han inte vågat berätta om för någon. Han skulle vilja bli kock, han vill jobba på restaurang. En dag är han på restaurangen, på bakgården  och rotar i soptunnorna efter något att äta och plötsligt märker han att han är iakttagen av någon. Det är "Sticky Ricky", restaurangens nya kock. Ricky kommer från Australien och är i Paris för att jobba. Ricky och Jorge blir vänner och till slut blir Ricky den som Jorge äntligen vågar berätta för, vågar berätta hur tiggarbarnens liv är. Att de blir misshandlade om de stjäl för lite, att de "försvinner" om de blir sjuka och inte kan arbeta, att flickorna blir sålda för att gifta sig med mycket äldre män.
I en dramatisk scen i boken gör polisen razzia i lägret precis innan Ada skall bli bortförd och bortgift.
Polisen rensar lägret och tar hand om barnen.

I den här boken, som tyvärr nog har en hel del verklighetsbakgrund är slutet lyckligt, kanske en aning för lyckligt, men varför inte, låt det vara det!

Mer firande

Även på Skönadalsskolan uppmärksammade vi Världsbokdagen och passade på att också fira att vi för andra året i rad har fått utmärkelsen Ett skolbibliotek i världsklass. Det gjorde vi i form av en massiv läsmanifestation. All personal på skolan bar skyltar som berättade vad de läser för tillfället. Alla klasser har också synliggjort sin läsning genom att visa upp det på olika sätt: ritade kulisser som visade händelser ur böcker, brev till bokpersoner, kommentarer och bilder, filmade boktips, restips utifrån den lästa boken och mycket, mycket mer. Vår fantastiska matpersonal såg till att vi vuxna bjöds på tårta och alla elever fick en rejäl glass att festa på.
Extra kul var det att Skånska dagbladet kom på besök.

                             
                                                Varsågod! några boktips från elever.

Världsbokdagen

På Tolvåkerskolan firade vi världsbokdagen (som var igår, hann inte blogga då) med högläsning och bokselfies! Det fanns två noveller att välja mellan till högläsning. Novellerna vi valt ut var Märit av Astrid Lindgren och Fulet av John Ajvide Lindqvist. Varför hade vi då valt just dessa texter? Märit var med på niornas nationella prov i svenska. Det skapades ett intresse kring texten inte minst viralt efter det. Vi tänkte att elever i sjuan och åttan också vill höra den sorgliga berättelsen om Märit. Alla elever i år sju såg teaterpjäsen Fulet för någon vecka sedan. Denna hemska men mycket bra novell kan gärna läsas i många klasser.


Sedan hade personalen tagit bokselfies som vi rullade på infoskärmen hela dagen. Ni ser några exempel på bokselfies här bredvid.

En kul happening!

Litteralund, igen

I onsdags var jag på boksläpp av Charlotte Cederlunds tredje och avslutande del, Midnattsljus,  i Idijärvitrilogin om sameflickan och nojden Àili. Den gick av stapeln på Stenkrossen i Lund med mingel, bokutlottning och försäljning av alla böckerna. Charlotte och Klara Önnerfeldt hade ett fint samtal om skrivande och hur det blev just samisk kultur som böckerna har som fokus. Då avslöjade Charlotte att hon från början tänkt sig en bok om jultomten, men när hon började forska om hans renar blev hon mer intresserad av den samiska kulturen och bytte fokus. Hon berättade också att hon redan från början hade en tanke på tre böcker, men det skrev hon inte i följebrevet till förlaget eftersom att hon hört att förlagen inte gärna ger ut trilogier av debutanter. Lyckligtvis så gillade förlaget Opal idén och det blev en trilogi.
Jag blev även varse att böckerna har inte bara ett omslag, utan två! Om Àili är på skyddsomslaget så är hennes skyddsande, vargen Jiekŋa, på bokomslaget, och tvärt om. Det detaljen missar en om en arbetar på bibliotek och köper alla böcker inplastade!
Böckerna om Àili börjar med "Middagsmörker", följs av "Gryningsstjärna" och avslutas som sagt med "Midnattsljus".
Charlotte har också precis avslutat en bilderbok  "Världens räddaste hund" som handlar om familjens egen hund. I tankarna skriver hon på en ny ungdomsbok som troligen kommer att utspela sig i trakterna kring Lund och Vallkärra och som jag uppfattade också ska få innehålla magisk element.

Jag är mycket förtjust i trilogin som helhet och lärde mig en hel del om samisk kultur och renskötsel på köpet. Läs vad Christina skrev om "Middagsmörker" här, och vad jag skrev om Gryningsstjärna här!

Ellinor

Mellan 2013 och 2015 kom Katarina von Bredows trilogi (Du & jag, Hon & han, Han & dom) om Andreas, Alicia och Kevin som går i femman och början av sexan. Nu har första delen av en ny trilogi kommit, Ellinor.

I Ellinor har vi flyttat till den allra sista månaden av mellanstadiet. Det är maj och nästan sommarvarmt redan och på Ellis 13-årsdag börjar en ny kille i klassen. Viktor vet inte hur saker och ting ska vara, till exempel att man inte bråkar med Meja i onödan.

Elli är redan innan kluven och tycker att det kan vara ganska komplicerat med kompisar. Hon är bästis med Meja, men samtidigt väldigt nära vän med Leo, och de två tål inte varandra. Leo är ganska tillbakadragen i skolan och det är på fritiden på klätterklubben och på väg till och från skolan som deras vänskap får ta plats. När Viktor börjar bestämmer Meja genast att han är söt och genom det är han tingad. Problemet är bara att Viktor verkar mer intresserad av Elli än av Meja, och Meja vill gärna vara med Viktor och bjuder med honom till klätterklubben. Fast då blir Leo sur eftersom klättringen är deras grej. Allt blir en enda röra av sårade känslor, dåliga samveten och Mejas fruktansvärda hämnd.

Var går egentligen gränsen för en lögn och hur mycket skit ska man behöva stå ut med och förlåta? Vad kan man offra för en kompis och hur mycket ska man offra för sitt eget hjärtas skull.

Jag gillar verkligen den här boken, och Ellinor. Hennes kval när hon tvingas inse att allt hon gör, oavsett vad hon väljer, påverkar andra vilket i sin tur alltid slår tillbaka på henne själv. Det är tur att hon har pappas tjej Jenny som kan lyssna så bra och så klättringen såklart, där hon kan fokusera och glömma alla virveltankar i huvudet.

Jag hoppas att följande två delar, som jag antar kommer handla om Leo respektive

Viktor, inte tar så lång tid på sig. Jag vill fortsätta läsa NU!

Fem skäl för vuxna att läsa barnlitteratur

I tisdags, den 17 april, var det ett intressant tema i Obs, ett av P1:s kulturprogram. Det var Karin Nykvist som undervisar studenter på Lunds universitet i litteraturvetenskap som kom till tals. Hon berättar i programmet om hur hon alltmer reflekterat över att vuxna borde läsa barnlitteratur och ger fem skäl till detta.
För mig som till vardags mestadels läser just barn- och ungdomslitteratur kan jag bara hålla med henne. Jag talar mycket med föräldrar om vikten av att läsa högt och att  stötta sina barn i deras läsutveckling men det här är en annorlunda infallsvinkel.
Programmet är 10 minuter långt. Lyssna och njut!

Tionde våningen av Christina Herrström

På tionde våningen i höghuset bor sjuttonåriga Jorinde kvar alldeles ensam i familjens fyrarummare. Jorinde kan inte låta bli att titta upp mot köksfönstret när hon är på väg hem för hon kommer ihåg hur det var när mamma brukade stå där och vinka och titta efter henne. Jorinde går från rum till rum och tänder alla lamporna för att det inte ska kännas så ensamt när hon är hemma.

Som tur är har Jorinde Agnes, hennes bästa vän som förstår hur hon har det. Agnes vet att Jorindes mamma flyttade till Florida med  en ny kärlek och att hennes pappa nu är ensam, ledsen och bitter ute på skärgårdsön.

Så träffas Emanuel och Jorinde. Emanuel känns annorlunda jämfört med andra killar Jorinde träffat. För Emanuel kan Jorinde prata om pappa, om att det är jobbigt att ta ansvar för honom och om att hon är rädd för att pappa ska försvinna.

Skrivandet blir en väg ut för Jorinde. Här visar Herrström sitt språkliga djup med meningar som "Köksfönstret bländar mig men hon är inte längre där" och "Hissen passerar nionde våningen och på tionde väntar tystnaden"

Det är nu 12 år sedan Christina Herrström kom ut med Tusen gånger starkare. Denna bok gjorde avtryck - nästan en hel generation tonåringar har läst och diskuterat den och boken finns i klassuppsättning på många skolor runt om i landet. Temat i Tusen gånger starkare är ungdomars relationer med varandra och med vuxenvärlden. I Tionde våningen går Herrström ett steg längre när hon låter tappra Jorinde få ta ett stort ansvar för sina föräldrar och deras oförmåga till kommunikation och ansvarstagande.

Tionde våningen är en oerhört välskriven bok för äldre ungdomar och för vuxna. Den handlar framförallt om de relationer vi har med varandra, med våra barn och med föräldrar. Hur tar vi ansvar för våra relationer och vilket ansvar vilar på barnen när relationer spricker?

Tionde våningen är den absolut bästa ungdomsbok jag läst i år! En blivande klassiker! Läs den och ge sedan Christina Herrström och Tionde våningen Augustpriset för årets ungdomsbok 2018!

Litteralund

Litteralund är en bokfest i Lund som arrangeras en vecka i april varje år. Vartannat år är det  , skolprogram hela veckan och mängder med föreläsningar för lärare och bibiotekarier på torsdagen och fredagen, och vartannat år är det bara skolprogram. Det finns även flera aktiviteter på kvällstid tex författare som berättar om sitt skrivande , boksläpp, olika skapande aktiviter mm.  Litteralund inleds varje år med familjedagar på lördagen och söndagen med massor av aktiviter för alla åldrar.
Just i år är det bara skol och familjeprogram.

Jag var på Stadsbiblioteket i Lund i söndags och lyssnade på Lin Hallberg. Hon har bla skrivit böckerna om shetlandsponnyn Sigge, men även böckerna om "Den magiska djuraffären" som inleds med "Novas hemlighet". Nu berättade hon om nästa bok i serien som släpps senare i år, och visade bilder från den. Så kul!

Jag lyssnade också på  författaren Ingela Korsell och tecknaren Henrik Johnsson som tillsammans med Åsa Larsson har skrivit den omåttligt populära urban fantasyserien Pax, om bröderna Alrik och Viggo och deras äventyr i Mariefred. Snart, snart kommer den tionde och avslutande delen "Draugen" och Ingela lovar att boken inte avslutas med en cliffhanger som de andra.

 

Omslaget till sista delen i serien, Draugen

Henrik berättade hur han går tillväga när han ska teckna de olika karaktärerna, hur han först gör en skiss, som sedan utvecklas mer och mer, både på papper och i datorn. Han tecknade live och vi fick se hur en av figurerna i böckerna kommer till liv.

Första skissen till omslaget till Nidstången

Är du sugen på att läsa programmet? Klicka här!

Vi som färdas långt... men inte riktigt når fram!

Idag packade jag upp en stor låda nya böcker och det kändes som att jag norpade åt mig hälften av alla böckerna för att jag ville läsa dem själv.

En av böckerna som jag sett fram emot att bläddra i var faktaboken Vi som färdas långt... Den handlar om djur som migrerar, och varje djur har fått ett uppslag var. Sist ut av migranterna är människan, och allra sist finns ett uppslag med en världskarta. Tyvärr är inte de olika djurens rutter inritade utan läsaren får själv gissa sig till hur de rör sig över klotet.

Bilderna är boken stora behållning. Det är fantastiska illustrationer av Chris Madden som, trots att de inte är superdetaljerade, får fram varje djurs och miljös särprägel. Tyvärr är texten som hör till varje djur alltför sparsam. Jag får egentligen inte veta så mycket mer än att djuret reser långt och varför - ofta för att lägga ägg eller söka mat. Jag hade velat ha en lite längre text, och kanske en liten bild av jorden med resrutten inritad på varje uppslag. Då hade jag fått en bättre överblick över exakt hur långt de här djuren rör sig. Nu blir det extremt abstrakt till och med för mig som vuxen och för ett barn som har ännu sämre uppfattning både om tid och avstånd blir en upplysning om att "På vintern simmar vi till de varma, tropiska haven. [...] Men när sommaren kommer färdas vi till de iskalla polarhaven." ganska meningslös.

Jag vet inte riktigt varför man ska läsa den här boken. Som faktabok för att lära sig mer om djur är den alltför kortfattad och som sagobok för upplevelseläsning blir det alltför tjatigt med de korta ganska likartade texterna om djur efter djur. Jag gillar upplägget att se människan som ett djur som migrerar bland andra djur som migrerar, och visst skulle den kunna ge upphov till intressanta diskussioner om flykt och migration, men det blir för futtigt. Nu har jag inte testat den på målgruppen än, kanske ser de saker som jag inte ser, men för mig räcker den tyvärr inte riktigt till. Jag hade högre förväntningar än så. Om texterna varit utförligare. Om författaren dragit det här med människans migration längre, tagit in forntida folkvandringar eller tryckt mer på migration på grund av otrygghet och basal behov. Då hade det kunnat bli riktigt bra.

Slangbellan till Lisa Lundmark

I höstas hyllade jag boken Haj-Jenny av debutanten Lisa Lundmark. Läs mitt inlägg här. Igår fick hon Sveriges författarförbunds debutantpris Slangbellan. Priset är på 30000 kronor, ett diplom och en handgjord slangbella av trä. Det sista tycker jag är ganska roligt, speciellt eftersom det är författaren Kalle Güettler som täljt den.

Stort grattis till Lisa Lundmark och alla introverta

där ute som fått en bok som handlar om dem!

Falafelflickorna

Falafelflickorna är Christina Wahldéns alldeles nyskrivna bok för mellanåldern och uppåt (Hcg). Jag har läst många (de flesta) av Christina Wahldéns böcker och kan bara konstatera att hon är en mycket skicklig och engagerad författare. Wahldén har ett förflutet som journalist och ofta kombinerar hon på ett lyckat sätt reportageskrivande med det skönlitterära berättandet. I boken Falafelflickorna belyser Wahlden fenomenet med barnäktenskap som är ett skrämmande och tyvärr aktuellt samhällsproblem i dagens Sverige.

Boken utspelar sig i en storstadsförort, ett så kallat problemområde. Det är sommar och varmt. Ungdomarna är kvar i förorten där semesterresor är ovanliga. Huvudpersonen är 13-åriga Hawa som i hemlighet drömmer om att bli polis. Hawa är ofta inne på polisens hemsida för att läsa om yrket och vilka krav som ställs på de som ska söka till polishögskolan. Hawa hänger också på biblioteket där hon har blivit god vän med bibliotekarien Barbro.

En dag träffar Hawa på klasskompisen Halima. Hawa förstår snabbt att Halima har problem, riktigt stora problem! Halimas familj planerar bröllop och det är Halima som ska (tvingas) gifta sig med sin mycket äldre kusin. Halima vill absolut inte, hon är bara 13 år, hon vill gå färdigt skolan, åka ut och resa och så småningom välja själv vem hon ska gifta sig med.

Falafelflickorna är en angelägen bok som jag hoppas blir läst av många. Jag tror att boken kan bli en (livs)viktig hjälp för barn och ungdomar som är utsatta för barnäktenskap och äktenskap utan samtycke.

Tidigare har Christina Wahldén i t ex Kort kjol, Villig och Fallen flicka belyst andra aktuella samhällsproblem. Wahldéns författarröst är oerhört angelägen för barn- och ungdomar i dagens mångkulturella Sverige. Med hjälp av hennes böcker kan man få hjälp att förstå varandra och se på sina egna eventuella problem utifrån.

Wahldén visar också via sina böcker på en möjlig väg till hjälp där det behövs!

Att sätta ner foten

Lisen Adbåges senaste bilderbok Dom som bestämmer berättar en historia som vi alla kan känna igen oss i. Dramat utspelar sig på en gård mellan husen. Vilken gård det handlar om kan fritt tolkas in av betraktaren. Här finns två gäng, "Dom som bestämmer" och "Vi som inte får vara med". Bara genom att titta på de underbara bilderna har läsaren klart för sig vilket gäng som är vilket. "Dom som bestämmer" jagar hela tiden bort det andra gänget från vattenleken, gungorna, klätterställningen eller kojbygget. De utövar sin makt och förstör. Men här finns hela tiden en känsla av att det är mycket roligare att vara en i gänget "Vi som inte får vara med". De ser glada ut och samarbetar i leken, i alla fall tills de andra kommer.
Till slut får de kuvade nog och uttrycker unisont ett NEJ! Det blir så misslyckat för "De som bestämmer" när de andra bara drar iväg från fotbollsplanen. Inget sockersött slut med andra ord utan mer som om det vore based on a true story.
En fantastisk berättelse som kan ge råg i ryggen.Det som gör berättelsen så stark är att varken bilderna eller texten berättar för mycket, inga pekpinnar, inget skrivet på näsan.
Boken som enligt förlaget vänder sig till åldern 3-6 år tycker jag kan läsas långt upp i lågstadieålder. En pärla att använda i boksamtal om mobbning och civilkurage.

Malin Stehn på Nyvångsskolan

Idag är författaren Malin Stehn på Nyvångsskolan. Hon träffar alla femmorna och inleder sina lektioner med att prata lite om sig själv och vad det var som gjorde att hon blev författare. Efter att ha presenterat några av sina böcker, bl a den senaste "Han är inte min bror", som kommer ut i maj, övergår lektionen i frågestund och sedan en skrivövning med eleverna.
"Det som är nästan svårast för alla författare är gestaltning", säger Malin. Dvs att beskriva t ex hur en person känner sig, så att läsaren förstår, men utan att skriva ut"Hon var rädd", Lisa blev jättebesviken" osv.  Malin har med en lång rad exempel, som eleverna får öva på.

Malin Stehn har skrivit 38 böcker i skiftande genrer och för olika åldrar. Läs mer om detta på  http://malinstehn.se/.

Fulet av Teater 23

Affisch gjord av Alexander Jansson

Just nu spelas föreställningen Fulet på Tolvåkerskolan. Det är Teater 23 som ligger bakom med regi av Rikard Lekander. Fulet bygger på en novell skriven av John Ajvide Lindqvist. Novellen hittar man i Lindqvists bok Låt de gamla drömmarna dö. Föreställningen beskrivs som en "Skräckföreställning i skolkorridoren" och det är precis vad det är. Fulet handlar om mobbing som går helt överstyr. Så här beskriver Teater 23 föreställningen: 

"Fulet var hon i klassen som ingen riktigt pratade med. De enda som verkligen la märke till henne var Kim och Sandra. De störde sig på henne, äcklades av henne och avskydde hela hennes person. Så en ödesdiger fredag fick Kim och Sandra en idé. De bestämde sig för att utsätta Fulet för ett elakt skämt för att sätta henne på plats. Men konsekvenserna av skämtet började snabbt att eskalera bortom Kims och Sandras kontroll och snart gick tragedin inte längre att undvika."

Alla Tolvåkerskolans elever i klass 7 ser den dryga timmen långa föreställningen. Under eftermiddagen fick jag följa med en klass. 

Det var mycket bra! Men obehaget kryper på! 

Med subtila ljus- och ljudeffekter förmår Teater 23 verkligen att förstärka novellens förfärliga mobbingtema. Jag tror inte en endaste elev eller lärare gick ifrån föreställningen oberörd. Det öppna slutet lämnar samtidigt utrymme för diskussioner och reflektion. 

Mobbing förekommer tyvärr och det är viktigt att uppmärksamma och diskutera. Det är inte bara de riktiga mobbarna som är vidriga. Den tysta massan kring mobbarna bidrar också till situationen.

Dagen du förstörde allt

"Vi följs alltid åt" 

Detta är första meningen i Linnea Dahlgens debutbok Dagen du förstörde allt. Boken handlar om Melanie och Kassandra som är bästa vänner och alltid följs åt trots att de nu går första året på gymnasiet. De har varit bästisar hur länge som helst och fastän de nu inte går i samma klass längre är de tightare än någonsin.

Så händer det som är helt otänkbart!
Kassandra försvinner och Melanie blir ensam kvar.

"Något är fel. Det här kan inte hända"

Dagen du förstörde allt är en bok för äldre tonåringar om stark vänskap, om nattsvart sorg och om att må psykiskt dåligt. Linnea Dahlgrens (bild)språk är mycket vackert och poetiskt. Vem skulle inte vilja besöka platser med namn som Solgläntan och Tidssmygen?

Boken är mörk men ger ändå hopp om att man kan komma vidare ur stor sorg.

"Och så gör jag det. Jag vill inte, men jag gör det ändå. Jag låter dig gå"

Sagolunden

Inez är riktigt sur på sina föräldrar. Hux flux har de bestämt sig för att köpa ett torp mitt ute i skogen fler timmar hemifrån och dessutom åka dit dagen innan Inez kompis skulle resa till Thailand och vara borta hela sommaren. Inez hann inte ens träffa henne och säga hejdå. Torpet är ganska fallfärdigt och det finns inte många andra stugor i närheten. Den enda grannen verkar vara en gammal gubbe som bor en bit längre ner på vägen.

När Inez bestämmer sig för att utforska omgivningarna träffar hon på en flicka i gammalmodiga kläder som påstår att hon bor i närheten, men Inez lyckas inte luska ut var. Dessutom dyker hon upp och försvinner lite hur som helst. En bit från stugan hittar Inez en tjärn och nästan som dragen av en osynlig kraft går hon alldeles intill strandkanten och snubblar ut i vattnet. Det känns som att någon eller något drar henne nedåt, mot botten. Som att långa vassa naglar eller klor river hennes ben och försöker förmå henne att stanna under ytan. Inez sparkar och sprattlar, men tar sig inte loss på egen hand. Inte förrän granngubben Albert får fatt i henne och drar upp henne lyckas hon få huvudet över vattenytan igen.

I slutet av vägen ligger ett gammalt övergivet barnhem som hette Sagolunden. Albert försöker förmå henne att hålla sig därifrån, medan den märkliga flickan i skogen, hon heter Elsa, gör allt för att Inez ska gå dit. Det är nåt med det här barnhemmet som ingen av dem vill berätta rakt ut, men efter hand lyckas Inez luska ut att det ligger något magiskt över huset så att det en gång om året, på årsdagen då det brann ner, kommer till liv igen och att alla som fanns där då måste återuppleva allt en gång till. Och Inez har förmågor som barnen på barnhemmet behöver för att bli fria från barnhemmets och den elaka barnhemsföreståndarinnans våld.

 Det är en ovanligt klurig spökhistoria. Den har några vändningar extra som gör att jag inte bara kan läsa den sådär snabbslarvigt som jag måste erkänna att jag gör ibland med dussinspökisarna för mellanåldern. Men den innehåller också några fel som är så himla onödiga. Till exempel det där att Inez kompis åker till Thailand. Och när Inez sedan inte får tag på henne säger hon att det är konstigt eftersom det ju inte är någon tidsskillnad. Det kanske är en petitess för någon, men den typen av slarv stör mig otroligt mycket och någon borde ha upptäckt det, även om det är litet (eller eget?) förlag. Jag får heller inte ihop bilden av Inez föräldrar – de känns inte trovärdiga som karaktärer.

Men på det stora hela är det en spännande historia som författaren har vävt ihop. Jag tror inte jag har läst något av Sofia Bergting tidigare, men jag gör det gärna igen. Fast då kan korrekturen vara noggrannare.

Bokaffärer

När jag är på semester kollar jag alltid in i bokaffärer. Gärna bibliotek också om familjen samtycker... Jag gillar framför allt att spana in barn och ungdomsböckerna, och upptäckte snabbt att det som är populärt på Rinnebäck även är populärt i Tyskland tex Kinneys böcker om Greg och Nikkis dagbok.  Guinness rekordbok är också en favorit! Det finns många andra spännande böcker som jag inte känner igen, och jag ska kolla upp några och se om de finns på svenska.