Väktarens lärling

Min son och jag har en del gemensamma bokfavoriter, där det finns en serie, som intar en särställning  och det är  Väktarens lärling serien , skriven av Joseph Delaney.
Igår medan regnet öste ned, satt vi och pratade om böckerna och varför de egentligen är så bra.

Väktarens lärling serien är sk dark fantasy, fantasy med inslag av skräck eller och som utspelar sig i en mörk atmosfär.

Johannes lyssnade först på Väktarenserien som ljudbok, med Jakob Ekstrand som inläsare.
-Då var jag 11 år( 19 nu) och jag blev otroligt fångad av historien. Sedan läste jag de åtta böckerna i serien och även den fristående boken "I, Grimalkin".

-Vad är det som gör att de här böckerna lyfter och gör att man kan läsa om dem flera gånger och att man även som vuxen kan läsa dem med behållning. ( Själv är jag inne på min tredje gång nu)

Handlingen är i korthet att Tom Ward, den sjunde sonen till en sjunde son, lämnar sin familj för att börja sin lära hos traktens Väktare, en man som har till uppgift att vakta och skydda trakten mot mörkrets  makter. Häxor, boggartar, gastar, spöken och mycket annat.

J -Böckernas miljöbeskrivning är otroligt bra, det utspelar sig i ett 1600-1700 tals England, med mörka regniga, kalla och stormpiskade hedar och bergslandskap.Kanske inte helt olikt författarens eget Lancashire, där han bor mitt i "boggartland". (boggartar, varelser i engelsk folklore, som mestadels är onda och med enorma krafter, finns även goda boggartar, som t ex tar hand om ett hushåll)
Delaney har byggt upp en hel värld , som ändå har samröre med den verkliga världen , bl.a. finns en  stark religionskritik, som bygger på historiska händelser med häxförföljelser, inkvisition osv.  Ett genidrag i berättelsen, säger Johannes är att Delaney inte begränsar historien till den tid berättelsen utspelas i, utan också är noga med att bygga upp ett före och efter. T ex finns berättelsen om "de små folken", som levt innan Väktarens tid och hela deras mytologi. Det gör historien rikare och mer intressant.

Väktaren har i sin ungdom börjat utbilda sig till präst, men hoppat av eftersom han inte kan tro på allt kyrkan säger. Istället blir han Väktare och hamnar då i utkanten av samhället. Många "vanliga" människor vill inte ha något samröre med Väktarna, eftersom de då skulle tvingas möta de mörka krafter, som det är Väktarens uppgift att skydda dem ifrån. Så, när Tom blir Väktarens lärling , blir också hans plats i samhället i utkanten.

Karaktärerna i böckerna är mångfacetterade. Inget är riktigt vad det tycks vara från början. Den tuffe och karaktärsfaste Väktaren själv,  visar sig också ha sina svagheter ( se Väktarens hemlighet), vilka dock inte skall avslöjas här

I utkanten finns också Alice, en flicka med spetsiga skor( akta dig för flickor med spetsiga skor, säger Väktaren) , de är nämligen häxor.

Men Alice, som är lika gammal, som Tom, tretton år, och Tom blir vänner, bundsförvanter och många gånger har Alice den kunskap som behövs för att hjälpa Tom mot de mörka och skrämmande varelser han får ta itu med. Väktaren vill bryta vänskapen mellan Alice och Tom, eftersom hon är en häxa(dock en "god" häxa) eller? Om Alice är en häxa med goda krafter( inte bara) finns också motsatsen i berättelsen, riktigt skrämmande "blod och ben" häxor, som livnär sig på främst små barns ben och blod. Dessa häxor kan man inte oskadliggöra genom att döda dem, utan de måste fjättras upp och ned i jorden, under stora stenblock och många järnbalkar.


Handlingen i böckerna utvecklas genom serien, så att i början verkar ondskan småskaligt, den dyker upp här och där, för att i de senare böckerna utvecklas till ett krig mot en världsomfattande ondska. Vill du ha en spännande, mörk och rik läsupplevelse-Läs Väktaren serien.

Djur i den svenska naturen

Det har nu gått några veckor sedan mitt senaste inlägg. Jag har inte tagit mig igenom bokhögen som jag laddat upp med inför sommaren, men har läst en hel del som från början inte var planerat. Bland annat så har jag fördjupat mig i Vilda djurboken favoritdjur i svensk natur av Martin Emtenäs. Känner du till honom?
Han har tidigare jobbat som programledare för SVTs Mitt i naturen. Ett av hans avsnitt finns i SVTs Öppet arkiv. I det besöker han Lummelundagrottan som är ett naturreservat på Gotland. Klicka här om du vill se programmet. Nu tillbaka till hans bok!

I boken får vi läsa om 25 olika djur som ingår i den svenska faunan. Vi får möta brunbjörn, knölsvan, varg, fjällräv, korp och berguv för att nämna några av mina favoriter. Visste du att varje landskap Sverige har ett djur som representant? Näst längst bak i boken finns en karta över Sverige och där kan du läsa om vilket djur som representerar respektive landskap, samt hur det djuret mår i dagsläget. Det vill säga om djurets stam är stark eller utrotningshotad och var i Sverige du kan stöta på djuret.
Längst bak i boken finns en frågequiz med 25 kluriga frågor. Klarar du den utan att ha läst igenom boken så är du mycket kunnig om de svenska djuren!

Boken är skriven för de yngre läsarna men jag tycker att den vänder sig hela läsarkretsen oavsett ålder. Den är vackert illustrerad av Per Gustavsson, Cecilia Heikkilä och Joanna Hellgren.

Har du inte bekantat dig med boken så är mitt tips att göra det. Den är väldigt fin.

Första världskriget i Flandern

Jag och familjen har varit på semester i Belgien, där det på många håll uppmärksammas att det är hundra år sedan kriget pågick. Fronten gick från Atlantkusten genom hela Belgien ända ner till Schweiziska gränsen. Längs den forna fronten finns många minnesmärken, kyrkogårdar och skyttegravar kvar. Bilderna på museet "In Flandern Fields" visar den totala ödeläggelse som kriget innebar, i princip all skog skövlades eller sprängdes, hus , kyrkor och medeltida byggnader jämnades med marken och slagfälten blev till lervälling. Kriget längs fronten utspelades till stor del i ett stort system av skyttegravar, "Trenches", och det har skrivits oändligt mycket böcker om livet på västfronten.

I museets shop hittade jag en hel del böcker som vänder sig till barn och ungdomar, varav en känd författare gjorde sig påmind!

Efter kriget så var Belgarna snabba på att bygga upp sina städer och byar igen, livet fortsatte och på 1930-talet så var mycket återställt, men  sen kom nästa krig...

I en klass för sig

Lee har lyckats övertala sina föräldrar om att få söka till den kända och prestigefyllda internatskolan Ault. Hon kommer dit på stipendium och när Lee väl har börjat på skolan börjar hon fråga sig själv om det egentligen var en så bra idé att flytta dit. Lee känner sig annorlunda men inte unik utan mer utanför. De flesta av eleverna som går på skolan tillhör en annan samhällsklass än vad Lee och hennes familj gör. Många känner varandra väl och mycket av elevernas relationer pågår "under ytan", där oskrivna regler och inarbetade traditioner råder.

Lee försöker passa in, försöker få kompisar och försöker trivas. Månaderna går och vi får vara med om Lees utveckling och reflektioner över sig själv. För Curtis Sittenfelds roman I en klass för sig är en riktigt klassisk utvecklingsroman om den svåra tiden i de sena tonåren när man vill vara inne men inte vara mainstream, när man vill vara unik men inte annorlunda, när man man vill vara kompis med rätt personer men är livrädd för att utelämna sig själv.

Det befriande med boken är att denna tonårstid på internatskolan inte romantiseras som den tyvärr görs i alltför många böcker. Ångesten, ensamheten men också glimtar av njutning, nöjdhet och skratt kommer fram. Och det är ju just så som tonårstiden är för de allra flesta oavsett om man går på den fina internatskolan Aunt eller om man går på ett vanligt högstadiem eller gymnasium i Sverige.

I en klass för sig håller hög klass som läsupplevelse för de äldre ungdomarna.

Game of Thrones

Så är den då här igen. Game of Thrones! Enligt TIME magazine den största och mest populära TV-serien i världen. Förra säsongen tittade ca 23 miljoner människor enbart i USA på varje avsnitt. Den 16 juli körde säsong 7 igång och nu har vi, inbitna GoT-fans sju härliga avsnitt att se fram emot denna sommaren. Det kommer att släppas ytterligare sex avsnitt, lite oklart när och sedan är det definitivt slut!

Vad är det då som gör serien så otroligt populär? Det har redan skrivits mycket om detta och fler analyser lär komma. Själv fastnade jag för de intressanta karaktärerna och karaktärsbeskrivningarna. Genom de sex säsongerna har vi fått möta och följa ett antal personer och huvudpersoner. Vi kan aldrig riktigt veta hur och vad personens nästa steg ska bli. Serien är oförutsägbar vilket är en av framgångsfaktorerna. Plötsligt dör en huvudkaraktär som man tror ska finnas kvar till slutet. Det är intressant att följa människorna i serien kanske framförallt kvinnorna. Game of Thrones vimlar av starka kvinnor som tillåts ta stor plats - Hurra!! Vi är många som hoppas att hela denna fantastiska TV-serie avslutas med att en kvinna (min förhoppning är Daenerys Targaryen) bestiger järntronen. Men som sagt serien är oförutsägbar och antagligen får vi se ett helt annat slut än det förväntade.

Bakom hela denna framgångssaga finns det en bokserie. Utan George R.R Martins böcker som börjar med Game of Thrones (Kampen om järntronen) så hade inte serien kommit till. Serien och böckerna följs åt till en början men efter några säsonger har manusförfattarna till TV-serien delvis gått ifrån den ursprungliga handlingen och kreativt skapat något nytt inom ramen för bokserien.

Det från serien redan bevingade uttrycket "Winter is coming" kommer vi att få leva med i modern tid. Så även den klimatförändring som ligger till grund både för det svåra och hårda klimatet som människorna i Game of Thrones tvingas leva med och som vi i den "riktiga" världen nu dagligen ser spår av. Uttrycket "Winter is coming" har vi även allt som oftast hört i samband med att västvärldens politiska utveckling har beskrivits det senaste året.

Kanske kommer vintern först (kanske är den redan här...) men må sedan de goda krafterna (och de starka kvinnorna) ta över!

Ulf Stark och Åskan

Som Emelie skrev om i ett tidigare inlägg har Ulf Stark gått ur tiden. Jag tror att alla har sin favorit bland hans rika utgivning. Det märks ju även här på bubbel där vi återkommit till honom och hans författarskap ett flertal gånger.

I SVT:s öppet arkiv finns flera inslag och filmatiserade böcker att grotta ner sig i. 

I min sommarhög av barn- och ungdomsböcker fanns naturligtvis en av hans böcker, nämligen Åskan. Om det är hans sista är väl för tidigt att slå fast. Förhoppningsvis finns ett eller kanske flera färdigskrivna alster som kommer att ges ut postumt.

Nåväl Åskan är en underbar bok på många sätt. Den har fantastiska bilder av Marcus-Gunnar Pettersson som vi sett illustrera Saltos bilderböcker och Vi letar skatt av Jesper Lundqvist. I Åskan har han ett nytt uttryckssätt som är SÅ lyckat. Framsidan är genial, den fångar verkligen Åskan och bokens handling.

Än en gång möter vi Ulf som barn - så skickligt att kunna variera och förnya denna barndomsskildring gång på gång - tillsammans med kompisen Bernt. Ulf beter sig verkligen illa när han vid familjens middagsbord avslöjar en pinsam egenhet som Bernt har. Ulfs storebror för detta vidare till ingen mindre än mobbaren Bosse. Det här kommer att ödelägga Bernts framtid i skolan och i byn och det ödelägger definitivt pojkarnas vänskap.

Ulf är desperat, han vill verkligen ha tillbaka sin kompis och då kan en bli modig eller är det dumdristig han är när han närmar sig Åskan. En fruktad granne som barnen byggt upp en verklig skräckbild av. I deras berättelser äter han nästan små pojkar, i vart fall vrider han nacken av dem. Här bygger Ulf skickligt upp berättelsen så att läsaren känner sig klok och tidigt begriper att den fruktade grannen inte är alls är som ryktet säger.

Som om detta inte var nog är det kris hemma hos Ulf också. Hans mammas andningshål, som hon besökte varje söndag, har ödelagts i en storm och de annars så vackra melodierna hon brukat spela på pianot är utbytta mot tunga sorgliga stycken. Så har hon frenetiskt börjat städa och då vet vi ju alla hur illa ställt det är!

Ulf lyckas i sitt uppsåt och med Åskans stora hjälp, som han själv har stort intresse i, löser sig det mesta.

Ännu en underbar Ulf Stark bok som innehåller stort djup och en god portion med humor. Att läsa högt och för sig själv på kammaren.

Må åskan mullra ordentligt så att vi blir något lindrade i saknaden efter Ulf!

Myriader av myror

Myrstackarna är skriven av Anna Hansson och illustrerad av Maria Andersson Keusseyan. Först vill jag säga att jag gillar omslaget väldigt mycket. Min läslust väcks gärna av ett riktigt bra omslag till en bok och det tycker jag att Myrstackarna har. Boken är sedan alldeles fylld av härliga teckningar av myror.

Myrstackarna är rolig läsning! Texten är lättläst och humoristisk. Jag lär mig massor om myror och deras liv, långt där nere på marken. De är små, de är många och de är sjukt intressanta! Visste du till exempel att myror fångar in och håller sig med bladlöss som boskap, för att få tag på bladlusbajs som anses vara en delikatess bland myror? Eller att de planerar sina boenden när de bygger så att de ska bli energisnåla, vända åt söder? Det är mer än vad vi människor ofta tänker på när vi bygger hus. Smarta kryp!

Myrstackarna är en del i en ny serie av böcker som heter Intresseklubben FAKTA. Jag ser fram emot att läsa fler delar i serien, för den här var riktigt bra.

Jag har även läst en bilderbok som heter Myran, text av Bisse Falk och bild av Henning Trollbäck. Den handlar om en myra som hittat en liten bladlus. Regnet börjar falla och myran kämpar och kämpar för att få med sig bladlusen hem till stacken. Över stock och över sten. Väl hemma jublar myrfamiljen. Nu ska det bli fest, på bladluskiss! Boken har fina illustrationer och berättar om hur myrornas hemliga liv. Här finns massor av fakta invävt i berättelsen.

Bladlusbajs eller bladluskiss, ett lite mer aptitligt namn för myrornas delikatess och bladlössens utsöndringar eller sekret är: “honungsdagg”. Vackert! Min fantasi börjar vandra och jag börjar fundera över vilka dikter och formuleringar en diktsamling skriven av en myra skulle kunna innehålla. Honungsdagg, honungsdagg… jag kan tänka mig en och annan dikt om just honungsdagg.

Nu väntar jag bara på en bok om bladlöss, för nu har min nyfikenhet väckts. Jag kan inte låta bli att undra över hur bladlusen uppfattar allt detta. Vilken slags relation har myrorna och bladlössen? Jag vill veta mer! Under tiden går vi här hemma ut på myrinspektion.

Vi är romer

På Malmö museum pågår till den 3 september 2017 en skärmutställning som heter vi är romer. 

Där finns två huvudspår: det ena är en överblick över romernas historia och det andra är personliga berättelser på några rader om romer som bor i Sverige. Varje person som berättar presenteras med ett foto. Fotona i kombination med de korta innehållsrika berättelserna suger tag i en och det berör på djupet.

En av de personer som porträtteras är Monica Caldaras. Hon bor i Malmö och har arbetat som lärare och tolk under många år. Hon har även skrivit boken Jävla zigenarunge.  I slutet av 1990-talet blev hon föreståndare för Romska Kulturcentret i Malmö som håller utställningar, driver ett bibliotek samt arbetar med radioprogram, föreläsningar, sång och musik. 2013 tilldelades hon Mickelpriset för att i ”fem decennier outtröttligt berättat både för barn och vuxna om romernas historia, kultur och sagoskatt”. Mickelpriset delas ut under Ljungby berättarfestival varje år av Berättarnätet Kronoberg.

På senare år har det kommit ut flera bra skildringar för barn och unga om Romernas historia framförallt. Jag tänker på Camilla Lagerqvists Den vita döden som i första hand skildrar tuberkulosens framfart men hon väver skickligt in dåtidens syn på romer. I hennes senaste bok Försvunnen är det en romsk spelman och morfar som mystiskt försvinner och visar sig vara i klorna på rasbiologer.

Katarina Taikons böcker om Katitzi har kommit i nyutgåva, något omarbetade. De skildrar ju hur det var att tvingas leva som kringresande, i tält och på barnhem.

Gunilla Lundgren skildrar en romsk pojkes flykt genom Europa i Ramiz resa. För de äldre finns Sofia Z-4515 som berättar om hennes öde under förintelsen.

Mer av nutidsskildringar hittar vi i Saltos bilderböcker och den prisbelönta skildringen för de äldre 5 768 visningar på Youtube av Ralf Novák Rosengren och Anita Santesson.

Källlkritik med Källspanarna

En av mina svagare sidor som skolbibliotekarie är kanske den viktigaste. I en tid när vem som helst kan påstå vad som helst och få spridning över hela jordklotet på några timmar är källkritik livsviktigt. Jag har många gånger lovat bot och bättring, men den här gången hoppas jag verkligen kunna leva upp till det. Inspirerad av min kollega Ninni har jag köpt ett material som heter Källkritik med Källspanarna. Det innehåller lektionsupplägg och kopieringsunderlag för källkritikslektioner från F-klass upp till årskurs 6. Materielet utgår från ett specifikt tema för varje år och innehåller boktips, metod, utvärdering och allt som en osäker person kan tänkas behöva.

Materialet presenterar de små figurerna Källspanarna; Vad, Vem, När, Hur, Varför och Jämför som hjälper till att visa hur en bör ta sig an faktainhämtning. Varje tema är 7 lektioner långt och presenterar Källspanarna en i taget, men vissa av lektionerna går snabbt medan andra tar lite mer tid i anspråk. Jag har kollat noga på Tema bondgården för förskoleklass och känner att det absolut skulle vara roligt att jobba med detta tillsammans med lärarna. Jag måste bara få dem med mig på tåget, eftersom det kommer att ta en hel del tid.

Som vanligt är det lätt att sitta på sommaren när allt är lugnt och tänka att det kommer att gå så bra och klart att jag hinner med, men sanningen är ju att det alltid går så förbenat fort när det väl blir terminsstart. Men som sagt, detta är livsviktigt. Jag får inte skjuta upp det längre! *kör ner huvudet i boken och fortsätter läsa*

 

Funktionsvariationer

En av de sista sakerna jag gjorde innan jag gick på semester var att läsa in mig på de böcker som lärarna ska högläsa när terminen startar igen i augusti. De senaste åren har vi på Ljungen och Lackalänga haft högläsningsprojekt i början av varje termin. Jag har bestämt vilka titlar som ska läsas och så har alla i samma årskurs läst samma bok. I de tidigare omgångarna har jag utgått ifrån skolans värdegrundsord när jag valt titlar, men den här gången har jag fokuserat på böcker där någon har en funktionsvariation. Det kan till exempel vara en ADHD-diagnos eller en hörselskada, olika långa ben som gör att det är omöjligt att spela fotboll eller en hjärnskada efter en sjukdom i barndomen. Eftersom jag läst oförsvarbart få sådana böcker tidigare fick jag ta hem en stor bunt att läsa och välja bland. En del var tydligt undervisande, medan andra handlade om helt andra saker och där funktionsvariationen bara var en egenskap bland andra. Båda typerna av böcker tycker jag fyller sin funktion och behövs på hyllorna.
När en ska välja högläsningsböcker är det så mycket att ta hänsyn till. Böckerna ska vara lagom långa, ha ett bra språk, inte innehålla alltför mycket som kan vara jobbigt att läsa högt men ändå tillräckligt mycket att diskutera... Så några av de jag valde bort var ändå väldigt bra böcker.

En av dem är Karamellens ord av Gonzalo Moure. Boken handlar om den döve pojken Kori som växer upp i ett flyktingläger i Saharas öken. Kori vet inte hur hans namn låter, men han vet hur det ser ut: "Läpparna runda, Munnen utdragen". På samma sätt heter hans mamma "Läpparna ihop, Munnen öppen, Tänderna över läppen, Läpparna utdragna, Munnen öppen." Alla hörande i byn visste att det lät Mahfuda, men inte Kori. Kori får gå i en speciell skola, men han får inte lära sig att räkna och läsa, utan istället får han rita, och det han älskar att rita allra mest är kameler. Han är speciellt förtjust i de enpuckliga kamelerna som kallas dromedarer. Koris farbror har ett dromedarsto och Kori brukar gå till hennes lilla inhägnad och titta på henne. Dromedarstoet blir tjockare och tjockare och en dag står det ett litet föl bredvid henne när Kori kommer dit efter skolan. Kori tycker att fölet ser ut som kola och börjar tänka på honom som kolakaramellen och sedan bara Karamellen. Dromedarer idisslar sin mat, precis som kor, och när de står där och tuggar om maten ser det för Kori ut precis likadant som när människor pratar. Kori är därför övertygad om att dromedarerna prata med honom. Han sitter varje dag hos Karamellen och försöker uttyda vad han säger. En dag bestämmer han sig för att lära sig skriva. Hans fröken säger nej, det är alldeles för svårt, men Kori ger sig inte och det visar sig när hon försöker att han har väldigt lätt för att lära. Varje dag sitter Kori sedan vid Karamellens inhägnad och skriver ner det som Karamellen säger till honom. Det är som vacker poesi. Men när Karamellen har blivit ett år kan inte längre hans farbror behålla honom. Karamellen måste slaktas och bli till mat för familjen. Kori bestämmer sig för att försöka rädda honom undan kniven.

Detta är en väldigt fin liten bok. Den är liten till omfånget, men känns ändå rik på så många sätt.

En annan av de ratade böckerna handlar också om en hörselskadad person, Dan. Dan har fortfarande lite av sin hörsel kvar, men han vet att han kommer att höra allt sämre. Dan har en bästa kompis som heter Dylan och hon kan som tur är teckenspråk, medan Dans mamma hellre skriver vad hon vill säga till honom. I skolan tycker Dan det är jobbigt med hörapparat och den mikrofon som läraren Kenneth ska ha på sig för att han ska höra. Läraren glömmer ofta att starta den, Dan hör inte vad klasskompisarna säger och han blir så sjukt trött av att koncentrera sig för att hänga med i diskussionerna. En dag i slutet av terminen ska klassen arbeta med sinnena och Kenneth tar fram Dan för att förevisa hur det är att vara hörselskadad. Dan vill inte bli uppvisad som något slags freak, men Kenneth lyssnar inte. Som tur är kommer Dylan och räddar honom från situationen. Den sommaren träffas Dan och Dylan nästan jämt och de hittar en ungdomsgård bara för personer som tecknar. Det blir en riktig ögonöppnare för Dan. Här får han träffa andra som har hörapparat och som inte skäms för det, som inte låter hörselnedsättningen bli ett problem i deras liv.

Spöket i biblioteket

Det här fina omslaget sprang jag på häromdagen. Det var faktiskt också några kända ansikten jag såg på bilden. Jag lånade och tog med hem för att läsa. Så var det dags...

När jag öppnar boken möts jag av en stor svartvit bild av ett hus som ser sådär hemlighetsfullt och lite murrigt ut. Det är en skola och skolgården ligger öde. Det ser ut att vara disigt ute och det börjar mörkna…

Greta går på en skola som är lite mystisk. Skolan är över hundra år gammal. Golven knarrar där en går, det drar lite kallt och ibland hör Greta märkliga ljud. Hon kan höra tysta steg i trappan och nästan som svaga suckar från de mörka hörnen, men när hon vänder sig om är det ingen där. Eller är det någon där? Greta vet inte säkert. Ingen annan verkar märka något, utom kompisen Malte, som förstår. På väggarna i skolan hänger märkliga svartvita porträtt på barn som gått på skolan för länge sedan. De ser så allvarliga ut. En dag går Greta, Teo och Malte till skolans bibliotek. Där träffar de Amir som är bibliotekarie. Amir berättar att någon har använt stegen och tagit ned en bok. Stegen får bara Amir använda, för att ingen ska skada sig, och boken är en väldigt speciell bok. Boken handlar om tidsresor och är skriven av en forskare som levde för länge sedan. Nästa dag ser Greta en stor skugga i fönstret på biblioteket. Hon ser att det inte är Amirs skugga, det ser ut som någon helt annan. Snart börjar mystiska saker hända på biblioteket. Vad är det som pågår? Spökar det?

Spöket i biblioteket är skriven av Katarina Genar, med bild av Alexander Jansson. Boken är en fristående del i serien Mystiska skolan. De tidigare delarna i serien är Börja läsa-böcker, med lite mindre text och stora färgbilder. Det här är en fortsättning på berättelserna om Mystiska skolan, men med mer att läsa. Jag blev jätteglad när jag såg denna bok, för nu kan de som är fans av Mystiska skolans lätt-att-läsa böcker fortsätta i serien, när de andra blivit för enkla eller om de vill ha mer. Bilderna är i svartvitt och mjukt tecknade i fina nyanser. Jag tycker att det svartvita ger mycket till fantasin och passar så bra med spöktemat. Jag gillar den här boken väldigt mycket. Den är så medryckande att jag nästan kan känna det lite kyliga draget från skolans golv när jag läser.

Spöket i biblioteket är en spännande och mysig rysare för de yngre läsarna. Den kommer vara perfekt att krypa upp med i en fåtölj i höst, medan vinden viner ute och bladen rasslar och skolorna börjat.

Välkomna till biblioteket...

Flickan på hotellet

Författaren till ungdomsboken Flickan på hotellet är Katarina Wennstam. Wennstam är från början journalist med ett stort samhällsengagemang, ett tag var hon kriminalreporter på SVT. Numera är hon författare, föreläsare och debattör på heltid. Hennes ämne, tema och engagemang finns hos utsatta kvinnor och vad samhället gör (eller inte gör) för att hjälpa dessa. Hon skriver och debatterar om övergrepp, våld mot kvinnor, trafficking och sexuella trakasserier. Jag har följt henne under många år, hennes röst i debatten är både klar, tydlig och så viktig!!

Jag har läst flera av hennes vuxenböcker t ex serien som börjar med boken Smuts, fortsättes av Dödergök och avslutas med Alfahannen. Detta är en mycket spännande och välskriven serie om just kvinnors utsatthet i olika situationer och hur samhället ibland väljer att inte se eller hjälpa.

När jag under våren förstod att Wennstam hade en ungdomsbok på gång blev jag verkligen positivt överraskad och nyfiken. Nu är boken här - Flickan på hotellet heter den och jag har precis läst den.

Man blir inte besviken! Wennstam har skrivit en smart ungdomsbok med driv och (samhälls)engagemang. Hennes intresse och stora kunskaper om övergrepp och sexuellt utnyttjande märks naturligtvis i handlingen. En ung tjej hittas mördad på ett hotellrum. Många frågor ställs. Vem är tjejen? Vad gjorde hon på hotellrummet? Vem stryper en tjej på detta fruktansvärda sätt? Huvudpersonen Alexandra Skarp och hennes kompisar Charlie och Bianca börjar leta på nätet och i sociala medier efter information och mycket snart blir de inblandade i fallet.

Wennstam väver in många trådar i boken, inte bara mordhistorien. Det är intressanta personer som rör sig runt Alexandra (eller Alex som hon helst vill bli kallad). En stark och intressant mormor, en frånvarande mamma, en kompis - Bianca - med stora sociala problem och en styvmamma som verkar göra det mesta rätt.

Flickan på hotellet är första delen i en trilogi, Alex Skarp kommer att vara huvudkaraktären i serien. Jag kommer att läsa alla delarna även i denna bokserie och säkert mer av Katarina Wennstam.

Boken passar för unga vuxna dvs ca 15 - 20- åringar.

-Pest eller kolera? -Nej, pest OCH kolera!

Jag har precis läst en bok som heter Pest och kolera - historiens värsta farsoter. Boken är skriven av Nina Västerbro och Magnus Västerbro och är illustrerad av Johan Egerkrans. Jag fastnade först för det lite otäcka och väldigt fina omslaget och kände att det här var en bok som jag var tvungen att läsa.

Den här boken tar en med på en historisk resa genom tiden, för att möta några av människans värsta fiender och mardrömmar. Det är sjukdomar det handlar om, men inte vilka som helst, utan några av mest fruktansvärda farsoter och epidemier som människan stött på.

Pesten, Digerdöden, Svarta döden. Pesten går under många namn. Genom boken landar jag i Norge i mitten av 1300-talet. Ett skepp kommer lastat från Tyskland, men ingen människa syns på däck. Det driver runt på vågorna och bogseras så småningom i land. När inspektörerna går ombord gör de en fruktansvärd upptäckt. Det finns inte en levande själ på lastfartyget. Pesten har kommit till Norge och den stannar inte på skeppet. Norge, Sverige, Danmark… Norden drabbas. Alla länder i Europa faller under pestens härjningar. Med pesten sprids även skräck och rädsla och människor söker förklaringar och skydd genom vidskepelse, skrock och sagor.

Hur kunde det hända? Hur kunde pesten få en sådan stor spridning? I boken beskrivs det hur många olika historiska händelser och omständigheter samverkade för att smittan skulle bli så omfattande. Och det gäller de flesta smittorna. Spetälska, Smittkoppor, Kolera, Tuberkulos, Spanska sjukan. Boken berättar om alla dessa sjukdomar och ger svar på hur de spreds, hur det var att få sjukdomarna, hur de kunde bekämpas. Och det är det som håller hoppet vid liv när en läser om detta otäcka: hur människan på olika sätt försöker kämpa mot sjukdomarna.  Medicinska upptäckter gjordes genom hårt arbete i laboratorier, det kämpades ute bland folk genom att vårda de sjuka, ibland kom fantastiska uppfinningar som hjälpte sjukdomarna att begränsas nästan som genom slumpen. Det handlar också om att folkbilda och övertyga människor om hur en ska göra vid sjukdomar. I ett kapitel av boken får jag möta fyra medicinska hjältar, fyra superhjältar, som var för sig stod för medicinska stordåd.

Det är oerhört intressant läsning som författarna bjuder på och jag är mycket förtjust i Egerkrans illustrationer. Medan jag läser tänker jag att något som är alldeles säkert är att vetenskap, utbildning och källkritik är så oerhört viktigt för att vi ska lyckas besegra och övervinna sjukdomar, historiskt några av människans värsta fiender. Vi behöver kunna sålla bort vidskeplighet och skrock, när vi söker mönster omkring oss och försöker förklara vår omvärld, såsom vi människor gärna vill. Den här boken kan nog bli en riktig kioskvältare bland nyfikna barn och unga, eller för all del även vuxna intresserade. Läs den!

Som en bonus till mitt pesttema som jag är inne på just nu, har jag precis lånat en bok som heter: Tiden är inte än, skriven av Elin Boardy. Det är en vuxenbok som handlar om en kvinna som flyr från pesten och från Sverige i mitten av 1300-talet och ger sig ut på en lång vandring genom Europa. Men pesten härjar överallt och det är ingen lätt flykt. Boken känns väldigt aktuell. Det blir ett historiskt perspektiv på flykt som nog kan ge många kopplingar till vår tid, när många människor befinner sig på flykt...