Just nu håller jag i bokcirklar för skolans sjätteklassare. Naturligtvis startade vi med ett bokprat och att eleverna valde bok, sen var vi igång. Jag träffar varje grupp vid tre tillfällen och då för vi boksamtal kring den tredjedel av boken som de har läst till just den gången. Det är så olika hur de olika grupperna fungerar.
I vissa grupper får jag verkligen provocera för att få igång en diskussion medan i en annan kan jag ha svårt att komma till tals.
Mycket har blivit enklare nu när alla elever har en Ipad. All information om sidor som ska läsas, tider när vi ska träffas, uppgifter som ska lämnas in kan skötas digitalt. Vi samlar allt i appen Showbie. Inga lappar som kan komma bort, bara det... En stor fördel är att de elever som lyssnar till boken via Legimus kan välja att tala in sina svar som ett röstmeddelande till mig.
Tekniken kan också vara till hjälp vid våra boksamtal. snabbt har vi hittat en bild på en riksha som LuSi-Yans familj transporterade grönsaker på. I en annan grupp lyssnade vi till en jojk som Agnes hörde uppe i Soppero. Azzad gör samma gest som Kajsa Bergqvist gjorde som aktiv, hur såg den ut? Youtube har svaret. Liksom hur soptippen kunde se ut där Alex arbetade en kort tid.
Men framför allt läser vi och diskuterar. Vilken förmån att få ta del av elevernas tankar kring berättelserna.
Under fyra veckor har vi glädjen att ha Elin Nilsson som lärarpraktikant här på Tolvåkerskolan. Elin Nilsson är snart färdig gymnasielärare i svenska men för mig är Elin Nilsson mer känd som författare till den fantastiska ungdomsboken Flyt som en fjäril stick som ett bi.
Jag passade på att intervjua Elin mellan några av hennes lektioner här på skolan.
Hur trivs du här på Tolvåkerskolan? Jag trivs bra men det är nervöst.. Det är svårt att föreställa sig hur det är att vara lärare, att stå längst fram i klassrummet. Hur är den perfekta lektionen enligt dig? Framförallt är det viktigt att man får kontakt och dialog med eleverna och att alla känner sig bekväma med att komma med tankar och åsikter. Helst vill man att eleverna får med sig en ny kunskap eller en ny tanke. Om eleverna säger att det var lite svårt och lite roligt (som de sa igår efter lektionen) så är det positivt. Här på Tolvåkerskolan gillar vi verkligen din bok Flyt som en fjäril stick som ett bi. Några klasser från sjuan arbetade med utdrag från boken förra läsåret och vi har boken i flera exemplar på mediateket. Skriver du på något nytt? Ja!
Kan du avslöja lite om vad det är? En novellsamling, för mellanåldern ca 11-13år. Den boken är snart färdig och beräknas komma ut någon gång under 2017. Parallellt med novellsamlingen skriver jag också på en ny ungdomsroman men jag vet inte riktigt när den är färdig.
Är du knuten till något förlag?
Mina böcker har kommit ut på Alfabeta bokförlag. Har du något drömförfattarprojekt? Ibland stöter man på fantastiska historier som ingen skrivit om t ex fantastiska historiska personer. Men det är nog inte riktigt min grej därför skulle det vara ett drömprojekt. Annars var arbetet med boken Flyt som en fjäril ett drömprojekt, för jag trodde mycket på att den skulle bli bra under hela processen. När började du skriva? Som 15-åring började jag skriva dagbok på nätet på Lunarstorm. Jag fick då också upp ögonen för dikter och noveller bl a via boken Välj mig - jag är ett bra parti (collage). Denna boken inspirerade mig verkligen eftersom det var texter skrivna av unga personer - personer i min egen ålder. Sedan hittade jag tidskriften Ponto (en litterär tidskrift för barn och unga). Den blev också en inspirationskälla.
När började du fundera på att få något publicerat? Jag kom in i ett skrivande sammanhang mycket via nätet. En kompis drog sedan med mig på skrivarläger (Stick och Skriv) Där bestämde jag mig för att söka till Skrivarlinje på Folkhögskola När man sedan gick där blev det naturligt att man skulle börja skriva. Jag gick skrivarlinjen på Fridhems folkhögskola, denna linje finns fortfarande men är nu på Albins folkhögskola i Landskrona
Vilken är din favoritungdomsbok? Det går inte att bara säga en…
Du får säga flera... Kanske är det allt du behöver veta, Lockhart En sekund i taget, Nordin Ljus, ljus, ljus, Tuulia Huotarinen Fanns det någon bok som betydde mycket för dig när du var barn/ungdom? Felicias ö, Möller Hela Narnia-serien Böcker av Peter Pohl
Tack för intervjun Elin Nilsson. Lycka till med din lärarpraktik!
I fredags firade vi Världsbokdagen på Olympiaskolan, med ett författarbesök för år 4-6. Det var Pia Hagmar, som var på besök.http://www.barnensbibliotek.se/tabid/284/Default.aspx
Pia är ju en av Sveriges mest lästa och uppskattade barn-och ungdomsförfattare , med böcker som Dalslandsdeckarna och böckerna om Klara (hästböcker, som blivit film), på sin meritlista. Vi hade bett Pia att hon skulle ge barnen lite skrivtips och inspiration för att sätta igång med eget skrivande.
Här är hennes bästa tips: Idéer kan du få överallt, krångla inte till det, utan skriv om något du känner till. Ha en plan för ditt skrivande och gör en sammanfattning i slutet.
Det är bra om det händer något spännande i början, så att läsaren blir nyfiken. Tänk också på att "plantera" saker i början av historien, som får sin förklaring i slutet.
Ett bra tips när du skapar dina litterära personer är att blunda och se personerna framför dig. Sedan finns det inga genvägar
,sen är det bara att SKRIVA; SKRIVA och SKRIVA.
Om du inte läst någon av Pia Hagmars böcker ännu är mitt bästa tips en Dalslandsdeckare, eller böckerna om Millan, som har det jobbigt hemma, men är väldigt duktig på att ta hand om hästar. En hästbok även för dem, som ännu ej är frälsta...
Vi tackar Sparbanksstiftelsen, vars stipendium gjort detta författarbesök möjligt!
Om det är något som skrämmer mig med att bli gammal så är det demens. Att inte längre minnas mina nära och att inte kunna ta hand om mig själv. Det är ofta jobbigt och svårt att läsa om, omgivningen blir ledsen och sårad av att den gamla glömmer och ganska ofta blir arg och våldsam. Därför känns det befriande med en berättelse som Idag vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp.
En gammal man vaknar en morgon och vet inte var han är. Han känner inte igen rummet, han känner inte igen sig själv i spegeln:
"Det där kan väl inte vara jag? Rufsigt hår och konstig näsa. Och titta - ögonen ser helt annorlunda ut. Var är MITT ansikte? MINA ögon? MIN frisyr? Om det där inte är jag, var är jag då?"
Han går ut på jakt efter sig själv i trädgården och möts av ett barn som kallar sig barnbarn.
"Morfar? Vad kul! Är jag så gammal?"
Barnbarnet vet att morfar alltid letar efter sig själv och tar honom i hand och leder honom till allt som är kärt för den gamle mannen; hans växthus, hans katt, hans båt. Det är jobbigt för den gamla mannen att inse allt han har glömt bort, och hela tiden glömmer, men barnet finns där hela tiden, berättar, visar, tröstar. Det är så ömsint berättat, hur barnbarnet inte tröttnar på att visa samma saker, säga samma saker trots att läsaren förstår att detta är inte bara sker en dag utan varje dag, utan tar sig tiden att gång på gång hjälpa den gamle att bli trygg i att det är han som är han. Ingen annan.
Det är knappt så att jag vågar säga något, men jag har faktiskt helt glömt bort att uppmärksamma Världsbokdagen (som är imorgon) på mina bibliotek. Inga tipsrundor, ingen speciell skyltning, ingen fest och glamour... Eller vad en nu tycker passar sig för att fira denna Dag bland alla andra dagar.
Så jag passar helt enkelt över bollen till er andra och uppmanar alla att göra något roligt bokrelaterat imorgon. Gå till biblioteket och låna eller se om de har några kul aktiviteter. Ge bort en bok du redan läst eller köp för all del en ny om du är som jag och vill HA alla dina böcker själv. Ha högläsningsmaraton med dina barn, din sambo/särbo/make/a/hund/vägglus eller vem som vill lyssna. Prata böcker med grannen eller de som sitter bakom dig på bussen. Tipsa om en favoritbok på din blogg/facebooksida/twitter eller varför inte med en jättestor skylt i fönstret, om du kör en mer analog stil i ditt liv. Lyssna på en bok om du inte orkar läsa, eller se en film som bygger på en bok, om du ännu inte upptäckt att böcker faktiskt är din grej.
Möjligheterna är oändliga och det enda viktiga är faktiskt att vi en enda dag firar den fantastiska boken.
Själv ska jag fira min svärfars födelsedag imorgon. Det får nog bli en bok till honom!
Becca Fitzapatrick är en välkänd ungdomsboksförfattare. framförallt för serien som börjar med Fallen ängel. I denna mycket populära och romantiska serie som utspelar sig i kampen mellan de odödliga finns det fyra delar.
Efter det verkar Fitzpatrick ha lämnat fantasyspåret för att skriva mer realistiska ungdomsböcker. Förra året kom Black ice, en bok som beskrivs som en psykologisk triller och i år har alltså boken Ljug för mig släppts.
Ljug för mig utspelar sig i Philadelphia och Nebraska i USA och huvudpersonen är Stella som egentligen heter något annat. Stella blev vittne till ett mord där en langare sköt en annan langare till döds. Efter mordet när man insåg att Stella var ett huvudvittne fick hon omedelbart en ny identitet vilket innebar nytt namn, ny familj på ny hemort och ingen möjlighet att ha kontakt med sin pojkvän eller gamla kompisar. Stella är först i chock men när hon "vaknar upp" i sitt nya liv blir det tufft. Hon saknar pulsen i storstan, festerna, sina kompisar och framförallt sin pojkvän. Allt på den nya orten känns fel, det är lantligt och konstigt tycker Stella och hon råkar direkt i konflikt med sin fostermor Carmina. Den enda som kan få Stella på lite gott humör är Chet, grannkillen som klipper Carminas gräs.
Ljug för mig är en mycket spännande historia som handlar om förändring, identitet och förhållande till föräldrar och kompisar. Sakta förändras Stella allteftersom månaderna går på den nya orten långt bort i Nebraska. Och till slut tvingas också Stella att göra upp med sitt komplicerade förhållande till sin riktiga mamma. Ljug för mig är en riktig sträckläsningsbok!
Serien Gladiator, skriven av Simon Scarrow, består av tre böcker, där den första heter Kampen för frihet.
Boken börjar år 71 F Kr, efter ett fruktansvärt slag mellan förrymda slavar, ledda av den legendariske Spartacus och tränade romerska soldater. En officer, Titus Cornelius Pollenius, räddar livet på befälhavaren och blir lovad att alltid få hjälp om han behöver det.
Det går tio år, och Titus har pensionerats och dragit sig tillbaka till sin lantgård, där han lever ett strävsamt liv med sin son, Markus, och sin hustru. Dessvärre har han råkat ut för missväxt och lånat pengar av en fd kollega, som han inte kan betala tillbaka.
Den 10 årige Markus kan inte föreställa sig en annan verklighet än den han lever i, med familjens getter och arbetet på gården. Men den dagen då faderns skulder krävs in ställs hela hans värld på ända, och han vaknar upp i en kärra, tillsammans med sin mamma, på väg till slavmarknaden, för att säljas som slavar. Detta som ett led i att få ihop pengar för att lösa faderns skulder. Markus enda hopp är att ta sig till Rom och försöka lösa in löftet som fadern fått så många år tidigare.
Olika omständigheter gör så att han hamnar på en Gladiatorskola, och tränas för att bli en av de främsta gladiatorerna. Alltför snart står han inför en strid på liv och död...
Del två heter Gatans lag och del tre heter Spartacus son.
En mycket spännande och välskriven serie som handlar om vänskap, mod och om att aldrig ge upp!
Mark är sjuk. Igen. Fast han är inte bara vanligt sjuk, han är döende, och nu orkar han inte se sina föräldrar gråta mer. Än mindre hålla tillbaka sina egna tårar för att föräldrarna inte ska bli mer ledsna. Han har planerat allt. Han har tagit pengar så det ska räcka till bussen och till mat, han har packat sin ryggsäck och han har tränat sin hund Beau att acceptera att sitta gömd i en väska. Han vet vad han måste göra och han är beredd på att göra det även om det är det sista han gör.
Men han hade inte räknat med att bli nerslagen och rånad på nästan alla sina pengar och han hade inte kunnat föreställa sig hur otroligt jobbigt det skulle vara och att hans ansikte skulle synas på alla nyhetssändningar överallt, så att vem som helst skulle kunna känna igen honom och ringa polisen. Och han hade inte räknat med att det skulle kännas så svårt att få bestämma själv över sitt liv. Som tur är har Mark Beau vid sin sida under hela den påfrestande resan. Beau som tröstar, räddar,
och visar vad ett liv kan vara värt.
Hemma väntar inte bara Mars föräldrar oroligt, hemma finns också Marks bästa kompis Jessie som vet vad han är på väg att göra. Jessie våndas över om gör rätt. Hon har lovat honom att bevara hans hemlighet, men till vilket pris?
Sannare än sant har beskrivits som en Förr eller senare exploderar jag för mellanstadiet, och visst finns det likheter mellan dem. Det handlar om sjukdom och om rädslan för vad som ska hända, men allra mest om den starka vänskapen som kanske kan vara värd att försöka orka leva lite till för. Jag hade svårt att släppa taget och sluta läsa i den och när jag var tvungen att ta paus med bara tio sidor kvar så kröp det i kroppen tills jag fick komma tillbaka till soffhörnet och fortsätta.
"Klockan slog halv tio. Ett blådunkelt mörker sänkte sig över skolgården. Lärarna syntes inte till längre. förhoppningsvis hade de tröttnat på att leta efter oss och gått hem"
Freja, Samir och Tuva i 9c har en lärare som tjatar och tjatar om "de gamla gudarna" Oden, Tor, Freja och de andra asagudarna. För Torbjörn tycks det inte betyda något att det gått ungefär tusen år sedan Sverige blev kristet. För honom existerar de gamla gudarna fortfarande. Eleverna i 9c tycker mest att han är tjatig. Sommarlovet närmar sig och han fortsätter bara med sitt mässande...
En kväll gör Tuva och Freja en upptäckt på skolexpeditionen, en offerskål full med hönsfjädrar och gammalt intorkat blod, vad gör den där och varför är lärarna kvar på skolan en fredagkväll.?
Snart skall den här skruvade skräckhistorien få en brutal vändning...
Detta är den första boken i en serie fristående skräckberättelser av författaren Magnus Nordin.
På Tolvåkerskolan är vi jättestolta över att i år ha fått utmärkelsen Ett skolbibliotek i världsklass. I år var det 18 skolor runt om i Sverige som fick utmärkelsen. Skåne är väl representerat bland de 18 prisade skolorna, 4 skolor finns i Lund, 3 i Malmö och i år fanns alltså även Kävlinge med på listan.
Förra året läste jag Brune, poeten Håkon Øvreås barnboksdebut. Det är en helt underbar bok om Rune som kallar sig Brune när han förvandlar sig till superhjälte. Rune är inte ensam utan har god hjälp av Atle och Åse. Det regnade formligen priser över boken vilket jag mycket väl kan förstå.
Nu har uppföljaren kommit där kompisen Atle får stå i förgrunden. Atles alter ego är Svartle. Atle vill så väldigt gärna bli känd och komma med i tidningen. Önskningarna blir inte mindre när en superkändis flyttar in i det gamla bageriet. När Atle kommer i kontakt med Sandra, flickan i familjen, får han reda på att hennes mamma är världsberömd och att de har många bostäder, mycket flottare än det gamla bageriet att bo i. Atle tror blint på allt Sandra säger, men jag är inte så säker på att läsarna kommer att göra detsamma. Atle kommer på en genial plan. Han ska hitta kommunalrådets prisbelönta höna, bli omskriven i stadens tidning och hyllad av folket. Det låter som en säker plan i Atles, eller kanske Svartles huvud. Men det finns en liten hake i planen, först måste han se till att hönan är försvunnen.. Boken är illustrerad av Øyvind Torseter i lite retrostil. Översättningen från norska är gjord av Sofia Nordin. Berättelsen är väldigt rolig och den är konsekvent berättad ur barnens perspektiv. Jag tror den passar alldeles utmärkt att läsa högt. Om det är något mer en ska önska sig så vore det en bok till, om Blåse det vill säga Åse.
Mårten Melin har skrivit tre böcker som utspelar sig på och kring Skogsbingelskolan, en internatskola för elever med väldigt speciella behov och förmågor. Där går Måns och Felicia som blir katter ibland, Love som är son till Amor och har lite problem med att alla blir kära i honom hela tiden, Adam som är vampyr, Pixi som är mitt emellan liv och död och många, många i fler. I tre böcker har vi fått följa dessa elever och nu har det kommit en seriebok som heter Välkommen till Skogsbingelskolan. Jag gillar verkligen alla tre böckerna om Monsterskolan, men det börjar bli ett tag sedan jag läste dem. Kul då att serieboken dök upp.
Välkommen till Skogsbingelskolan är fristående från böckerna på så sätt att den inte berättar någon av böckernas intrig igen, däremot kände jag att det var bra att jag kände till alla böcker och deras karaktärer för att hänga med i serierna. Jag är ingen van serieläsare och satt ibland och önskade mig en längre sammanhängande text, kanske noveller, av de olika berättelserna. Men det handlar nog mer om min serieovana än något annat.
Jag hoppas att de inbitna Melinläsarna hittar den här serieboken och att de som kanske inte upptäckt Melin än kan få en ingång till att läsa hans böcker i och med den.
"The Mortal Intruments" av Cassandra Clare är en fantastisk fantasyserie om 6 böcker. Första boken heter "Stad av skuggor"
Huvudpersonen Clary Fray bor i New York med sin mamma och är i sina egna ögon som vilken 16-åring som helst. För hennes bästa vän Simon är hon allt, han har varit kär i henne i evigheter! En kväll på sommarlovet övertalar Clary Simon att hänga med på hennes favoritklubb Pandemonium. Simon gillar egentligen inte klubben, men hänger med för Clarys skull. Väl inne så får Clary syn på en kille med otroligt vackra ögon och hon följer efter honom för att fråga om en dans. Plötsligt försvinner han in till personalutrymmena och Clary följer efter. Inne i rummet finns fyra personer, tre killar och en tjej, och Clary ska precis smyga tillbaka till Simon, när de fyra börjar slåss, och det slutar med att en kille dör och försvinner spårlöst i ett moln av damm... De tre återstående personerna blir mycket förvånade när de förstår att Clary ser dem, de är nämligen Skuggjägare och är osynliga för vanliga människor. Clary och Simon sticker därifrån, och Clary försöker glömma alltsammans.
Någon dag senare dyker en av killarna upp och vill prata med Clary. Han heter Jace och förklarar att Skuggjägare är delvis änglar, delvis människor och deras uppdrag är att skydda människorna mot demoner. I världen finns även vampyrer, älvor, varulvar och besvärjare. Jace tror att Clary kan se dem nu för att hon är en Skuggjägare, precis som han. Clary vägrar att tro honom och beger sig hemåt men när hon kommer hem så är lägenheten sönderslagen och hennes mamma spårlöst försvunnen. Som om inte det var nog så blir hon attackerad av en demon som hon och Jace dödar. Jace tar med henne till Institutet, som är Skuggjägarnas högkvarter i New York för att lista ut varför hon inte vet att hon är en skuggjägare. På Institutet träffar Clary de andra två som hon såg med Jace den där första kvällen på Pandemonium, Isabelle och Alec.
Nu börjar jakten för Clary, Simon, Jace, Isabelle och Alec för att kunna hitta och rädda Clarys mamma och kanske hela mänskligheten från den onde Skuggjägaren Valentin, som dessutom är Clarys far...Till sin hjälp ta de omvägar mot lagen, de skapar tillfälliga överenskommelser med vampyrer och varulvar och Simon råkar riktigt illa ut...
Boken har filmatiserats och heter "The Mortal Instruments" och Netflix har gjort en tv-serie av den som heter "Shadowhunters". Båda följer bokens upplägg och historia bra, men det finns mycket som inte finns med! Böckerna är spännande, roliga, sorgliga och innehåller dessutom kärlek!
Grattis Meg Rosoff till årets ALMA-pris. Vilket bra val! Jag har läst både Justin Case och Den jag var för flera år sedan, det får nog bli omläsning nu!
Och stort Grattis Elisabeth Östnäs till Slangbellan - Författarförbundets debutantpris - för boken Kungadottern. Denna bok låg redan före tillkännagivandet av Slangbellan överst på min "att läsa lista". Känner mig mycket lässugen på den nu! Ninni har tidigare skrivit om boken på biblioteksbubbel.
Naturligtvis frontar vi med pristagarna i mediateket på Tolvåkerskolan idag!
Jag har just läst en fantastisk bilderbok av Marianne Dubuc som står för både bild och text. Erik Titusson har översatt till svenska.
Vi får följa med musen som är brevbärare. På framsidan kan vi se hur han vandrar ut från postkontoret med en vagn full av paket. Vem ska ha vilket paket?
På sin runda får vi möta allehanda djur och det är inte bara själva paketutdelandet som engagerar. Djurens hus är ritade i genomskärning och det finns många mycket fiffiga lösningar på olika behov i vardagen. Varje gång du läser igenom boken upptäcker du nya detaljer i bilderna. Jag är särskilt förtjust i kaninernas odlingslösning och deras sinnrika toalett. Drakens korvgrillning har också sin poäng.
Det är ett strävsamt arbete han har den lille postmusen, upp i träd och på höga bergstoppar och ner i havets djup.
Den här typen av bok öppnar upp till samtal och upptäckarglädje. Fullt i klass med Var är tårtan? av Tjong-Khing Thé eller Resan av Aaron Becker som jag skrev om för knappt ett år sedan. Dessa två bilderböcker är helt ordlösa. I Hurra, vi får post! finns en del text men bilderna är helt dominerande.
Emre är inte så bra på det där med kompisar. Han tycker att det är så himla svårt och dessutom är han så tyst och blyg att han ibland misstänker att hans klasskompisar glömmer bort att han finns. Det enda som han är riktigt bra på är att spela Minecraft och att skriva, och det senare har han använt till att skriva små handböcker. Till exempel Emres handbok i konsten att skaffa sig vänner.
En dag kommer en ny kille till klassen, Ömer. Men det visar sig att Emre faktiskt sett honom innan. Bara några dagar tidigare såg Emre nämligen en kille som rotade genom alla apelsinerna i affären för att hitta den bästa, utan att bry sig om att hälften av alla apelsiner som han ratade trillade ner på golvet. Och det visar sig snart att det händer ganska många olyckor runt Ömer. Han har svårt att sitta still, svårt att vara tyst och han tar allt, verkligen allt, som andra säger bokstavligt. Det gör att klasskompisarna snabbt tröttnar på honom. Även om Enes säger att nu kör vi fotboll på riktigt, och inget mesande, så kanske han inte var beredd på att Ömer då skulle börja tacklas så att blodet sprutar. Och när tuffa killarna i femman säger att "det är jag som äger det här stället!", så säger Ömer förvånat "Va, äger du skolan?" utan att fatta att han i stället borde vara tyst.
Emre vill verkligen bli kompis med Ömer, trots allt strul som händer runt omkring honom, och genom hela boken (som är satt med ett typsnitt som ska se handskrivet ut) så får vi små post-it-lappar med kompistips. Till exempel:
"TIPS: Om man har svårt att få människokompisar kan man bli kompis med en katt istället. Det enda man behöver göra för att katten ska tokgilla en är att INTE försöka bli vän med den. och ge den mat ibland."
"TIPS: Om du vill bli kompis med någon är det bra om du inte förstör hans liv redan första veckan i nya klassen."
"TIPS: Det är bra att inte vara helt osynlig om man vill skaffa sej kompisar i klassen. fast man ska ändå ha rätt att få vara ifred ibland."
"TIPS: Om din nya kompis vill kladda choklad på dina favoritgrejer så är det kanske inte hela världen. Du kan skaffa nya grejer. Att hitta en ny kompis är inte lika lätt."
Jag gillar verkligen Emre och hans inställning till Ömers alla egenheter och problem. Det känns så fint att han vill vara vän med någon som tar sönder grejer och råkar i trubbel hela tiden. Och jag älskar Jonna Björnstjernas illustrationer. Den otroligt feta katten Mogwaii som älskar Emre (trots väldigt lite kärlek tillbaka) och personernas uttrycksfulla ögon som visar precis hur arga/ledsna/farliga/kaxiga/glada de är.
Den är boken passar såklart utmärkt till högläsning, men då tror jag nästan att en får göra sig omaket att scanna in åtminstone en del av bilderna och visa, de tillför verkligen så mycket till berättelsen. Humor, om inte annat. Och om ni gillar den lika mycket som jag så kommer det snart fler handböcker av Emre. Ser mycket fram emot det!
