Orkidépojken av Helena Dahlgren

Något pockar och lockar i skogsbrynet. Något som drar....

När bästisarna Hanna och Zeb tar studenten så är det meningen att livet ska börja. De ska bara sommarjobba på kyrkogården först ,sen kan de åka till London.

De jobbar, festar, tittar på den gamla serien Twin Peaks(som jag blev väldigt sugen på att se igen), och läser Orkidépojkens blogg. Den är märklig och Hanna är helt uppslukad av den. Hon kollar med täta mellanrum om det skrivits något nytt. 

Handlingen utspelar sig i Tyresö. Så länge någon kan minnas så har det viskats om en närvaro ute i Tyresös skogar. Det är inget konstigt med det. Men sen börjar det hända saker- en hund försvinner och därefter en före detta skolkompis, Lina. Lina är tjejen som alla vill vara men som ingen känner.

Vad är det som händer i skogen? 

Detta är en mörk och läskig historia, lämplig från ca årskurs åtta och uppåt. Den handlar om ensamhet, gemenskap och om ondska.

Gillar du skräck så är den perfekt en kväll nu under hösten, när vinden piskar och viner kring husknuten. Kanske bor du i närheten av skogsbrynet? 

Vad är en bror?

En historia om identitet och om att söka sin rötter - kan det funka i en bilderbok för 3-6-åringar? Jodå, det tycker jag absolut. Och den mycket trötta 5-åringen (som inte var upplagd för någon djupare analys) svarade på frågan vad hon gillade bäst med boken: "Allting …" Och jag är nog böjd att hålla med. Det är en fin historia, bilderna är underbart naivistiska och dessutom är det intressant att läsa något från Taiwan.

Den brandgula hästen bor i en stor stad, han har bott där länge och har i flera år letat efter sin försvunne bror. Det enda han har kvar är ett halvt fotografi som har varit med dem båda, fast där brodern är bortriven.

En dag ser han att alla människor sitter i parken med varsin tidning och han tänker att han naturligtvis ska annonsera efter sin bror. Annonsera efter någon som har den andra halvan av fotot. Han vet inte hur brodern ser ut, men eftersom han själv är brandgul annonserar han efter någon som är brandgul. Och som har ett havt foto. Han får svar av ett brandgult hus. Men deras foton passar inte ihop. Då kommer hästen på att han ju är snabb - kanske är hans bror det också. Så annonserar han efter någon som är brandgul, snabb och har ett halvt foto. Han får svar av en bil. Han kommer på fler saker som skulle kunna vara lika mellan honom och hans bror, men ingen som svarar är hans bror.

Istället får han en vän. En kaffefärgad häst. De kan prata om allt, och det är som att de alltid har känt varandra.

Den kaffefärgade hästen letar också efter en för länge sedan försvunnen bror. Vilket sammanträffande! Den brandgula hästens hjärta blir alldeles vilt av hopp när den kaffefärgade hästen plockar fram ett trasigt fotografi. Men när de lägger bilderna bredvid varandra passar de inte ihop. Den brandgula hästen blir förtvivlad. Som tur är vet den kaffefärgade hästen råd - och ser till att fotona passar ihop. Kanske finns det ingen poäng med att båda två ska söka förgäves efter varsin bror när de har hittat varandra och kan ha varandra både till vän och bror. 

När jag hade skrivit såhär långt började jag googla på titeln för att se vad andra skrivit om boken och möttes väldigt förvånande av rubriken "Tinderproblematik i bilderboksvärld" på en webbplats knuten till förlaget. Tinder var nog det sista jag tänkte på när jag läste boken. Jag tänkte mer flyktingar som söker efter sin familj, men kanske kan få andra viktiga nära relationer i väntan på, eller istället för, en familj som dröjer eller aldrig kommer. Jag tänkte på fosterfamiljer som blir den trygga punkten för utsatta barn och unga, när de egna föräldrarna inte förmår. Jag tänkte på gemenskap mellan riktigt nära vänner, oavsett ålder, där utseende och bakgrund inte spelar så stor roll eftersom man ändå kan dela erfarenheter.

Men det är väl det här som är det fina med böcker. Författaren kan ha sin tanke och förlaget sin. Men jag är ändå helt och fullkomligt fri att tolka boken precis som jag vill. Och det gör jag.

Gretas historia

En blir inte profet i sitt eget land sägs det och ett tecken på det är kanske att den enda bok jag hittat om Greta Thunberg som riktar sig mot unga läsare är skriven av Valentina Camerini med titeln ”Gretas historia:Ingen är för liten för att göra något stort”.

Boken är lättillgänglig och den beskriver på ett rakt och enkelt sätt Gretas resa från tiden då hon började bekymra sig om klimatet till den maktfaktor (jag upplever att) hon har blivit. En sak som jag tog till mig är att Gretas fokus är att sätta klimatet på agendan, inte komma med lösningar på hur det ska ske. Det får makthavarna göra. Så klokt! 
En informativ bok utan pekpinnar, men det finns förslag på vad du kan göra på egen hand för att hjälpa och minska din påverkan på klimatet. Sist i boken finns också en ordlista.

Blir du mer nyfiken på Greta kan du läsa boken "Scener ur hjärtat" som är skriven av

Greta Thunberg, Svante Thunberg, Malena Ernman och Beata Ernman.

Vill du läsa mer om klimatet så skrev Maria om Rädda Revet här och det finns även en antologi som riktar sig till barn och ungdomar som heter "Vad håller ni på med? En antologi om klimatet" skriven av bland annat Elisabeth Östnäs.

Högläsning på fritids

På Söderparks fritids läser personalen många böcker högt för barnen. Härligt! Så fort de läst ut en bok så skriver pedagogerna ut en bild på bokens framsida och sätter upp i kapprummet. På så sätt så påminns barnen om alla böcker som de läst och föräldrar som hämtar sina barn kan följa med i vilka böcker som läses.

Personalen började sätta upp bokframsidor tidigt i våras och det räcker inte längre med en vägg för alla bilder, utan nu finns det bokframsidor på två väggar. Så fint!

Högläsning på fritids är ett sätt att locka barn till läsning. Genom att högläsa och samtala om det man läser och om bilder i böckerna väcker man intresse för läsningen. Man bidrar också till att ge barnen ett större ordförråd och förståelse för ord och miljöer de inte tidigare stött på. Här finns en bra artikel om att läsa för fritidsbarn.

Husets hjärta slår!

Att packa upp nya böcker slutar aldrig att locka mig. Vad är det som dyker upp den här gången? Vilka kommer funka bra, och bli utlånade direkt, och vilka kommer stå orörda på hyllan? Det kvittar att det är jag själv som klickat iväg beställningen, när böckerna väl kommer beter jag mig som ett barn på julafton … Eller kanske inte riktigt, men jag blir alltid överraskad. Jaha, beställde jag den?! Oj, var den så tjock/tunn? Hoppsan, det var ju inte direkt ett säljande omslag. Eller tvärt om: Den här kommer att gå bra! och såklart: Åh, den här vill jag läsa! Och den! Och denna!

Idag packade jag upp en ny bok av Mårten Melin. Med tanke på hans produktivitet så är det i sig ingen ovanlighet, men den här fastnade jag lite extra för. Omslaget mörkt och hotfullt i svartvitt med titeln, spretig och oroväckande, i blodrött. Redan vi skrivbordet bläddrade jag genom boken o

ch kollade lite på bilderna av Mattias Olsson. Ruskiga, olycksbådande och väldigt mörka. Snacka om läspepp. Men jag var tvungen att vänta tills jag kom hem innan jag hade möjlighet att läsa själva boken.

Signe och Ninni tvingas ta skydd från ett oväder i ett gammalt ödehus. Trädgården är övervuxen och huset förfallet, men ett fönster på övervåningen står öppet så de antar att någon ändå bor där. Det smattrande regnet och åskan som dundrar överröstar deras knackningar men när de testar att öppna visar sig dörren vara olåst. De går in. Ingen människa syns till, men ett ljus brinner i en ljusstake i hallen och de hör ljud från övervåningen. Signe försöker hitta förklaringar till allt som är märkligt, som att inga skor eller jackor hänger i hallen, och att ingen svarar när de ropar, men Ninni verkar inte helt övertygad. De går upp för trappan för att ge sig till känna för husets ägare, men plötsligt blir båda två så otroligt trötta. Det är som att all kraft rinner av dem. Och först nu berättar Ninni för Signe att det alltid gått historier om det här huset - att människor som gått in i det aldrig har kunnat ta sig ut. Plötsligt inser Signe att det är huset som gör ljud, huset lever och det tänker inte släppa dem ifrån sig. 

Det är en snabbläst historia, bara 90 sidor och gott om illustrationer. Bilderna går i svart ända fram tills hjärtat kommer in och effekten med de röda detaljerna är slående. Bilderna visar oftast framförallt vad texten redan beskriver, men då och då får vi se mer, ett utropstecken eller kanske en fråga som inte framkommer i texten. Till exempel skulle sista bilden kunna tolkas som att slutet inte innebär den lättnad som texten antyder …

 

Pärlor och patroner- 60 historiska kvinnoporträtt av Loka Kanarp

Jag hittade denna bok när jag botaniserade runt i hyllorna på Korsbacka. Jag gillade både omslaget och titeln och började bläddra.Det slutade med att jag lånade boken och läste den. Precis som titeln avslöjar så handlar den om kvinnor, och varje porträtt har ett eget uppslag.
En får lära om både mer eller mindre mindre kända kvinnor, och roliga fakta om dessa.

Här ovan kan du t ex se uppslaget om Greta Garbo. Hon var en världsberömd filmstjärna och korad till "Världens vackrast kvinna".

Detta uppslag handlar om en liten flicka som växt upp i vildmarken. När hon hittades så kunde hon inte prata och ingen visste var hon kom ifrån. De skickade en hund på henne, men den slog hon ihjäl med sin träklubba!

Boken är full av intressanta fakta presenterade med fina bilder.

Välkommen in och låna den!

De sista barnen på jorden

När jag såg omslaget till "De sista barnen på jorden" av Max Brallier så tänkte jag att denna boken kommer nog många att gilla. Zombier och monster går otroligt bra i mitt bibliotek och här är en bok med båda elementen i. Min tanke är nog korrekt, jag ställde ut boken i går eftermiddag och i morse blev den utlånad.

Storyn är att Jack Sullivan, en helt vanlig 13åring, är helt ensam kvar i staden efter en monsterapokalyps. Hans fosterföräldrar for västerut när de första monstren kom, utan en tanke på honom, tillsammans med de flesta andra i staden. Många av de som blev kvar har fövandlats till zombier, eller blivit monstermat. Han bor i en trädkoja och kartlägger monster genom att fotografera dem. Han tänker på sig själv som superhjälte och hanterar situationen genom att lägga upp allt som ett datorspel med olika uppdrag. Hans största uppdrag är att komma tillbaka till skolan där han såg tjejen han gillar sista gången innan monstren kom och rädda henne. En av hans käraste ägodelar är en walkie-talkie som gör att han kan kommunicera med sin bästa vän, dessvärre är den trasig. När han ger sig ut på en expedition för att fixa walkie-talkien så stöter han på ett gigantiskt monster Blarg, som verkar ha spetsat in sig på att jaga just honom. Nu börjar det bli mer än vad han klarar av, trots sin barrikaderad trädkoja. Då visar det sig att han inte är den enda barnet som överlevt!
Del två heter "De sista barnen på jorden och zombieparaden".

Det är luftig text och mycket bilder så jag tror att denna serien kommer att attrahera de som läser Andy Griffiths serie om trädkojan och även de som gillat kapten kalsong.

Första avsnittet har just släppts på Netflix, vilket kanske kan ge böckerna en extra skjuts.

  

Känslosamtal

Jag och kuratorn Veronica är inne på vårt tredje år med känslosamtal nu, tror jag. Vi träffar årskurs 2 i mindre grupper och pratar om känslor utifrån några olika böcker. Vi gick ut ganska ambitiöst första året och hade tre olika texter, men har sedan bantat ner det till två. Både vi och barnen ska orka också.

Vid första tillfället läser vi Ester Arg och Daisy Galej, om två vänner och grannar som verkligen är varandras motsatser. Allt gör Ester irriterad, arg och sur. Om varmvattnet tar slut, hon tappar ett ägg på golvet eller de ställer in melodikrysset. Hon vet inte egentligen varför hon reagerar så starkt, det bara blir så. Daisy blir istället glad av nästan allt. Om solen skiner, tussilagorna har slagit ut eller hon ser ett stjärnfall. Hon vet inte heller varför hon har så lätt för att bli glad, det bara blir så. Klart att det kan bli lite komplicerat ibland när man är så olika, men vänner är de ju ändå.
Och när jag/Veronica läst boken pratar vi om vilka känslor som finns i den. Mest ilska och glädje såklart, men även lite skam. Är du mest en Ester eller en Daisy? Vad gör dig arg? Vad gör dig glad? Var sitter de här känslorna? Vad händer om du möter någon som är riktigt arg eller riktigt glad - kan du (råka) adoptera deras känsla? Hur kan det kännas när man blivit riktigt arg på någon, kanske så att man sårat den personen?

Efter att ha träffat några klasser kan jag konstatera att syskon och föräldrar lockar fram Ester hos väldigt många barn. Många föräldrar är stressade och upplevs som orättvisa (har hört det några gånger här hemma också) och syskon, oavsett om de är äldre eller yngre, är en pest … Daisy finns i fritidsaktiviteter och hobbys, ganska ofta i TV- eller datorspel och med kompisar.
I onsdags träffade vi tvåorna på Lackalänga och på torsdag ska vi träffa dem igen. Det blir spännande att höra vad de har att säga om Sagan om den lilla farbrorn. Då kommer vi mer in på sorg, vänskap och mobbing. Den är en riktigt älsklingsbok från min egen barndom och med de nya färgbilderna är den ännu mer fantastisk. Själva berättelsen är tidlös. Alla kan relatera till att känna sig rädd eller utanför, och kan förstå farbrorns längtan efter någon som verkligen vill vara med honom.

Två nya diktböcker

Jag har fått två nya diktböcker till biblioteket. Det är Min längtan kvar av Mårten Melin och Min syster är ett spöke och andra dikter av Lena Sjöberg

Båda böckerna innehåller underbara dikter, för alla men kanske främst för barn och ungdomar.

Min längtan kvar handlar om kärlek  - tappad och hittad som det står på omslaget. Mårten Melin är en mästare på att med få ord beskriva stora känslor.

Lyssna bara här:

Jag trycker mobilen mot hjärtat
dina sms håller kylan borta

eller

Jag har inget mer att säga dig
orden bara fal     ler
                                   i
                                         sär
         

Lena Sjöbergs dikter är rimmade, med ett fantastiskt poetiskt språk. Det handlar om stora och starka känslor, det handlar om rädsla, saknad, ilska och oro. Det handlar också om stark kärlek. Läs högt och lyssna på dessa rader:

När du stod strax intill
blev jag pirrig och varm
och ändå
- jag nuddade bara din arm.

Var det kärlek som kändes
ett kort ögonblick?
När kroppen en stöt
av en annan kropp fick.

Klimatförändringar - Vad händer i världen och vad kan vi göra?

Christina Wahldén har skrivit en bok om klimatförändringar för 9-12-åringar. Den heter "Expedition rädda revet" och utspelar sig på andra sidan jordklotet, i Australien. Huvudpersonen heter Alice. Hennes mamma är marinbiolog och forskar om hur den globala uppvärmningen påverkar sköldpaddorna när de ska lägga ägg. Mamman har en ny resa planerad och när mormor blir inlagd på sjukhus, finns det ingen som kan ta hand om Alice. Alice får helt enkelt följa med till Australien.
     Det är en lång resa och efter flera mellanlandningar landar på en ö som heter Lady Elliot Island utanför Australiens östra kust. Meg som forskar om mantor möter upp dem. Hon ska ta hand om Alice under tiden som hennes mamma jobbar. På ön får Alice uppleva mycket, till exempel tidvatten och djurlivet. En dag dyker hon tillsammans med Meg, trots att hon är rädd för djupt vatten. Hon får också lära sig mycket om hur klimatförändringarna påverkar djurlivet. Alice börjar fundera över vad hon kan göra för att vara rädd om vår miljö. Har du funderat över vad du gör och vad du kan göra för att värna om vår miljö?
      Det här är en bladvändare, det var svårt att lägga boken ifrån sig. Boken är intressant och väcker många tankar om vad vi tillsammans kan göra för att stoppa den globala uppvärmningen.

Bröderna Lejonhjärta

Jag vet inte hur många gånger jag läst Bröderna Lejonhjärta vid det här laget, men det är ganska många. Jag har väntat och funderat på när det kan vara lagom att läsa den för mina barn, men har hittills tyckt att de varit för små. I somras när vi var på Astrid Lindgrens värld fick den stora, som är 7, se en av föreställningarna som handlade om Skorpan och Jonatan och jag försökte förklara handlingen runt omkring så gott det gick. Hon var tagen. Kanske inte så mycket av mitt berättande som av pjäsen.

Häromdagen såg jag på Barnradions Instagram att Bröderna Lejonhjärta kommer som dramaserie i Barnradion i höst. Premiär 27 oktober. Serien är i 10 delar och är skriven av Alex Haridi som förutom ett par ungdomsböcker även skrivit manus till TV-serien Störst av allt (efter en roman av Malin Persson Giolito). Läs mer om serien på Barnradions webbplats.

Bild från barnradion.se

Kanske är det nu jag verkligen ska våga läsa om döden, sorgen, skräcken och modet för mitt stora lilla barn! Om vi har läst boken först kan vi ju sedan lyssna tillsammans, och kanske våga oss på att se filmen också om ett tag. Jag hoppas att hon kommer älska den lika mycket som jag har gjort!

Ännu en lättläst bok

Jag vill tipsa om ytterligare en lättläst bok från Nypon förlag. Det är Kerstin Lundbergs Hahns Den som vaktar gården.
Boken handlar om Linn. Linns farmor har gått bort och familjen har samlats på hennes gård för att rensa och städa ut.
Farmor har tidigare berättat om gårdstomten som bor där, som hjälper till att vakta och att hålla ordning. Ingen annan än Linn tror på historierna, men redan första dagen ser Linn fotspår.
Spår som inte tillhör någon i familjen!

Läs om du vågar!

Svenska hjältinnor

Först kom "Godnattsagor för rebelltjejer" sedan "Sagor för pojkar som vågar vara annorlunda". Emelie skrev om rebellkatter i ett tidigare inlägg som du kan läsa om du klickar på länken.
Nu har boken om svenska hjältinnor kommit. 100 starka kvinnor som har gjort intryck och avtryck porträtteras i denna härliga bok. Du kan läsa om kändisar som Astrid Lindgren, såklart, Alice Babs, Greta Thunberg, Ester Blenda Nordström, Laleh och Greta Garbo  men även om mindre kända kvinnor som Elsa Laula Renberg, Jessica Meir och Elsa Andersson. Min favorit Linnéa Claesson är också med.
Boken har samma format som de tidigare nämnda och jag är verkligen förtjust i upplägget med en sida text om personen och ett porträtt på den andra. Textmassan blir inte oöverstiglig och du kan läsa om en, två eller flera kvinnor i taget.

Vi är lajon!

Lillebror och storebror är lajon! De jagar gaseller och gnuer på savannen. Alla djuren är rädda för dem. Graaooou! De smyger så tyst, så tyst. Pappagnuen och mammagasellen hör ingenting.

Så här börjar den alldeles färska bilderboken Vi är lajon.

En dag har storebror ont i magen, han orkar inte vara ett lajon på savannen längre. Det blir tråkigt tycker lillebror som gör allt för att muntra upp storebror.

Vi får via Jens Mattssons väl avvägda språk och Jenny Lucanders fantastiska bilder följa de två bröderna från den fantastiska leken in i sjukhusmiljön och storebrors allvarliga sjukdom.

Lajon vill inte ligga stilla i en sjukhussäng. De måste ut på jakt ibland tänker lillebror och ordnar en riktig lejonjakt runt på sjukhuset. När storebror är tillbaka i sin säng kryper lillebror riktigt nära honom och klappar honom försiktigt med sina lajonklor.

Vi är lajon är en fantastisk vacker och sorglig bilderbok om det allra svåraste för de allra yngsta.
Vi är lajon är också en bok för alla andra som vill se livet med dess glädjeämnen och svårigheter ur ett litet barns perspektiv.

Dickpics av Marie Duedahl

Den här är verkligen bra- och riktigt rolig!
Luna får dickpics i sin mobil och hon avskyr det. Hon vet vem som skickat och det gör bara saken ännu värre. En del av hennes kompisar tycker att det är roligt och att hon inte ska ta det så allvarligt.
Men så får Luna får en idé. Hon fixar till bilderna lite i Photoshop och startar därefter ett konto på Instagram. Där lägger hon sedan upp snoppbilderna. Det får effekter som Luna inte kunde drömma om!

Dickpics är en lättläst bok och utgiven av Nypon förlag. Den behandlar ett samhällsfenomen som det absolut behöver pratas mer om.

Föräldramöten

Början av terminen är, förutom berg av böcker, förknippad med föräldramöten. Båda mina egna barns och de jag är med på i rollen som skolbibliotekarie. På mina skolor är jag med i årskurs 1 och 4. För några år sedan gjorde jag och en av specialpedagogerna en drive och var med i alla årskurser. Det var … hektiskt, för att uttrycka det milt. Men nu är hon med i F-klass och jag som sagt i två årskurser. Ofta kan klasserna slå samman sina föräldramöten och ha i alla fall delar av dem tillsammans så att jag inte behöver köra samma prat tre gånger på raken. Nu är årets föräldramöten avklarade för den här gången.

I årskurs ett pratar jag ganska mycket om siffror och statistik. Jag berättar vilken skillnad läsningen gör för barns språkutveckling och vad de egentligen ska ha den där språkutvecklingen till. Som att kunna läsa och förstå tidningen, veta vad det egentligen är de skriver under på när de signerar ett avtal, lära sig strategier för att tolka nya texttyper som de möter först i vuxen ålder. Jag förklarar varför just högläsning är ett så fantastiskt redskap för att hjälpa barnen med skolarbetet och så brukar jag avsluta med den gölliga filmen från Göteborgs stadsbibliotek, så att de får le lite också. 

Och just det, jag brukar ju låta dem gå in på menti och skriva sina bästa "så får vi till mysiga lässtunder hemma hos oss"-tips också, så att alla kan ta del av varandras idéer. Brukar vara kul! 

I årskurs fyra har jag en lite annan approach. De flesta elever läser hyfsat när de går i fjärde klass och föräldrarna vet att det är bra med läsning (det vet de såklart även i åk ett …), men här brukar jag påminna om att fortsätta läsa högt. Jag flyttar fokus lite från ordförståelse och mot själva berättelsen. Och framförallt vikten av att få höra/läsa mer än en typ av berättelse. Här brukar jag utgå från Chimamanda Ngozie Adichies TED-talk som handlar om The danger of a single story (som du måste gå in och höra i sin helhet om du inte redan gjort det). Vi behöver höra och se olika typer av berättelser om olika typer av människor i olika situationer för att bli generösa, öppna, vidsynta människor. Det finns visserligen ingen garanti att vi blir så fantastiska, men en bredd på litteraturen ökar våra chanser!

Tio vilda hästar - högläsning i förskoleklass

Varje fredag läser jag högt för två av förskoleklasserna på Nyvångsskolan. Idag läste jag "Tio vilda hästar" av Grethe Rottböll med illustrationer av Lisen Adbåge. Det är en räknesaga där tio hästar till en början är ute i skogen och leker. Men under lekens gång försvinner den ena hästen efter den andra. Till slut är det bara en häst kvar, Dandy. Dandy känner sig väldigt ensam och bestämmer sig för att vända om och hämta upp sina vänner igen.

Vi började med att bekanta oss med de olika färgglada hästarna, vi pratade om vilken färg de har och vad de heter. Eleverna tyckte om hästarnas namn som till exempel Doj-Doj, Plus, Minus och Pistage. Vi räknade hur många hästar det fanns när berättelsen började och under läsningens gång pratade vi om vem av hästarna som försvann och hur många hästar det var kvar. Efter läsningen fick barnen fundera över vad de skulle kunna göra om de såg någon på skolgården som var ensam kvar.

Hålen efter Stig

Barnens bokhyllor (ja, plural...) är ett sammelsurium av böcker jag köpt, böcker de fått och gallrade böcker jag plockat med hem. Vi har så mycket böcker att det säkert står både tio och tjugo böcker där som vi aldrig ens läst. Antingen för att barnen inte velat, eller för att de inte ens upptäckt att böckerna finns. Min lilla är 5 år och även om jag personligen inte tycker att en någonsin blir för gammal för att läsa bilderböcker så kommer det (ganska snart) komma en period när barnen definitivt tycker så. Stig igår kväll vid nattningen. Den tillhör kategorin böcker som jag har köpt, men som aldrig blivit läst för att barnen inte ville. Så sorgligt.

Därför blev jag så glad när lilla kom med
Stig handlar om ett syskon, och en familj, som blivit kvar när Stig har dött. Samma dag som jaget i boken lärde sig simma dog Stig av en sjukdom. Det blev ingen fest för att fira, så som de hade tänkt. Istället blev det ett hål. Jaget ser hålet så tydligt, på den tomma stolen vid matbordet, i lekparken, på den övergivna gungan bredvid sig, till och med på toaletten på förskolan, trots att Stig aldrig ens var där. Och det verkar inte som att någon annan ser hålet, trots att det finns där så tydligt. Ibland är hålet en stor svart fläck på boksidan, ibland mer subtilt, som ett glapp i bilbanan, eller nyckelhålet i en dörr (eller är det bara min tolkning...). Vi läste och letade hål, funderade på varför ingen annan såg de där hålen, och bläddrade fram och tillbaka i boken för att jämföra.
Stig är en bok som tål att läsas flera gånger. Vi kommer säkert hitta fler och andra hål när vi läser nästa gång (för jag hoppas verkligen det blir en nästa gång, nu när de väl upptäckt boken), och kanske kan vi också komma in på en djupare diskussion om vad som egentligen händer med de som är kvar när Stig är borta.

Prästgårdens hemlighet

Foto: Jerker Ivarsson, Aftonbladet, 2013-04-25

Redan innan jag började läsa boken Prästgårdens hemlighet skriven av Tobias Söderlund googlade jag Borgvattnets prästgård som nämns i bokens baksidestext.


Jo, det stämmer verkligen att denna prästgård finns i verkligheten och att den sägs vara hemsökt!


Via google kommer jag till sidor där man kan boka in övernattningar i den hemsökta prästgården (om man vågar...). Man kan också läsa ett reportage från Aftonbladet om en reporter och en fotograf som vågade. De reste till Borgvattnet som ligger ca 10 mil från Östersund och tillbringade ett dygn i den hemsökta prästgården. Går man sedan vidare till YouTube hittar man flera filmer från Borgvattnet.


Redan innan jag började läsa var jag alltså nyfiken, både på boken och på stället i verkligheten.


Så till bokens handling. Det är höstlov (naturligtvis...) och Vanessa har fått med sig sina kompisar Martin och Abbe till den ensligt belägna prästgården i Borgvattnet för att göra en film. Tolvåriga Vanessa tror inte det minsta på spöken men hon hoppas kunna locka fler besökare till sin Youtube-kanal. När de kommer fram till prästgården ser de att någon (en kvinna) befinner sig inne i huset. Kvinnan verkar städa. Vanessa får med sig de andra in genom ett vädringsfönster som står öppet men killarna tycker inte att det känns bra alls, de gör ju faktiskt inbrott.


Vanessa filmar och filmar i olika rum och med olika belysning. Faktiskt så känner även hon sig illa till mods, något hon naturligtvis inte vill erkänna för Martin och Abbe. När Vanessa ska spela in den sista filmsekvensen innan de ska cykla hemåt hör hon plötsligt ett märkligt ljud från nedervåningen. Det låter som barngråt - och det hörs starkare och starkare. Skräcken söker Vanessa fullständigt, de tar sig snabbt ut från huset och Vanessa kommer inte ihåg något från cykelfärden hem.


När Vanessa har lugnat ner sig lite hemma tittar hon igenom filmerna som hon precis har spelat in. Det hon då ser gör henne återigen skräckslagen!


Prästgårdens hemlighet är en riktigt spännande spökberättelse för mellanåldern!  Det har kommit många sådana böcker de senaste åren men denna bok sticker ut. Dels är handlingen förlagd till en autentisk plats som på husets hemsida beskrivs som "Sveriges mest kända spökhus". Dels handlar boken också om osämja bland tolvåringarna. Vanessa har blivit osams med både sina gamla kompisar Martin och Abbe och även nu med sina nya kompisar Emelie och Lisa. Att det är strul och drama bland tolvåringar känner nog de flesta ungdomar igen sig i. Dessutom flyttar Vanessa mellan sin mamma och sin pappa. Relationen till föräldrarna är jobbig för Vanessa och där är det säkert också igenkänning för många barn.


Prästgårdens hemlighet är första delen i en bokserie "Spökkameran". Det ska bli spännande (!) att följa detta bokprojekt!

Sveriges radios kritiker ryter ifrån

Det är väldigt sällan barnböcker nämns i media överlag. Idag studsade jag till lite när jag hörde ett befriande ilsket inlägg i Kulturnytt på P1 om "sovsagor", alltså böcker vars syfte är att barnen ska somna ifrån dem. Jag har också funderat på orimligheten att vi ska läsa böcker, vars syfte borde vara att väcka tankar, utveckla språk, stimulera fantasi och ge en upplevelse, som barnen tycker är så tråkiga att de hellre somnar än lyssnar klart. Gå in och lyssna eller läs Viveca Bladhs debattinlägg. Jag är helt på hennes sida!

Detta är mitt liv av Rose Lagercrantz

Jag spinner vidare på Ninnis inlägg om den lilla krokodilen som så gärna vill vara med. Det är ju det de flesta vill- att få vara med, känna gemenskap och att få höra till.
Detta är mitt liv handlar om en flicka som heter Sophia. Hon längtar hela året, längtar till att sommarkollot. Det är det bästa hon vet. För där får hon vara med de andra. Inte som i skolan där allt blir fel.
I år ska det bli extra roligt, för nu fyller hon fjorton och kommer att höra till gruppen med de stora barnen. Sophia ska bjuda på tårta och hålla tal- allt ska bli perfekt.
Men när det dags för talet så har Sophia gått och gömt sig. Hur ska hon få de andra att förstå hur hennes liv egentligen är?

Detta är mitt liv är en färgstark och inkännande bok om att vara annorlunda. Boken är en av mix av kortroman och seriebilder. Den innehåller korta kapitel och är stämningsfullt illustrerad av Anneli Furmark.
Boken riktar sig till läsare från ca 12 år och uppåt.
Jag gillade den!

"Rose Lagercrantz har en unik förmåga att hitta de rätta orden, fånga livskänslan och skapa berättelser som griper tag."
- Bonnier Carlsen

Krokodilen som inte gillade vatten

Jag älskar denna boken av Gemma Merino och brukar läsa den för förskoleklasserna när jag har biblioteksintroduktion. Förra veckan hade jag förmånen att få läsa den två gånger!


Historien är fantastiskt i sin enkelhet, den lilla krokodilen som inte gillar vatten känner sig ensam och bestämmer sig för att lägga alla sina sparpengar på en simring, allt för att kunna leka med sina syskon och ingå i gemenskapen. Tyvärr hjälper simringen inte alls, vattnet är fortfarande blött och den lilla krokodilen kan inte dyka som syskonen, simringen gör att hen flyter. Att hoppa är superläskigt, men för att passa in så gör den lilla krokodilen det i alla fall. Ett, två, två och en halv, TRE! I hoppet får den lilla krokodilen vatten i näsan, och ATCHOOOO! Den lilla krokodilen nyser...eld! Hen är ingen liten krokodil, hen är en liten drake! Barnens fascination är ljuvlig att se, de känner med den lilla krokodilen och blir så glada när hen blir en drake, det vet ju alla att drakar inte gillar vatten!
Om tiden finns kan en alltid fråga om någon känner igen berättelsen, och oftast kommer någon på ”Den fula lilla ankungen”! Bokens sista uppslag ger mersmak, men den boken är inte utgiven, än...

Ett fartfyllt högläsningsäventyr

Eva Susso har tillsammans med sin son Jali Madi Susso  skrivit en bok som heter "Skattjakten i Mundu Onak". Boken är rikt illustrerad, de fantastiska illustrationerna är gjorda av Katsiaryna Dubovik.
     Boken handlar om ett lejon som heter Mfalme. Han är kung över Mundu Onak, men han minns inte hur det kom sig att han blev kung. Han vet heller inte riktigt vad som förväntas av honom som kung över riket som sträcker sig från sandstranden fram till Stora skogen. Mfalme är ett snällt lejon som är vegetarian. Han har inga tänder, så han lever på mango, banan och papaya. Mfalme skulle gärna vilja ge sig av från Mundu Onak för att se något annat, men eftersom han är kung måste han stanna kvar.
     En dag får han syn på en prick ute på havet. Pricken blir större och större ju längre han tittar ut på havet. Det visar sig vara Glen, en gris som tagit sig över havet med båt. Med sig har Glen en skattkarta som han har ritat själv. Han vill hitta en skatt för att bli omtyckt av sin storebror så att han inte längre känner sig så ensam. Mfalme bestämmer sig för att hjälpa Glen att leta efter skatten. På vägen möter de hunden Samira, som kallas för Sam. Hon gör dem sällskap i jakten på skatten. Hur ska det gå för dem, kommer de att hitta skatten på den egenritade kartan?
     Jag gillade den här boken, jag tycker att den passar utmärkt för högläsning. Den är rolig, farfylld och läsaren får ta del av en hel del lärdom längs vägen. Dessutom finns det mycket att samtala kring.

På roadtrip med Kråkan

Kråkans otroliga liftarsemester kom första gången ut redan 2004, men det var först i år, när den kom i ny utgåva med annan illustratör, som jag fick upp ögonen för den. Och framsidesbilden av Alexander Jansson är verkligen fin. Älskar kråkans kalufsrufs och uppspärrade öga. Inuti boken finns magiska, drömlika blyertsteckningar.

På semestern när jag skulle köra långt med barnen laddade jag ner ljudboken och så lyssnade vi allihop på den medan vi for fram genom sommarsverige. Så härlig, med Johan Ulveson som inläsare. Johan är ju van att vara kråka, då han även gör rösten till Kråkan i Mamma Mu-filmerna...

Kråkan och Ebba ska ut på äventyr. De är bästa vänner och den här sommaren har de bestämt sig för att tillsammans försöka hitta Kråkans föräldrar. Hela livet har han längtat och saknat och det enda minne han har av dem är ett foto på dem alla tre vid gränsen mellan Värmland och Norge. Dit är det alltså som de ska åka, på ett eller annat sätt. Och Kråkan har en färdplan. Och med sin gamla slitna tygkasse full av saft och bullar att muta lastbilschaffisar med tänker de att det blir en lätt match att få skjuts en bit på vägen. Men märkligt nog är det ingen av chaffisarna som tar dem på allvar. Ingen som vill ge lift åt en flicka och en kråka åt Värmland till, ens när de lockar med fika.

Till slut hittar de en chaffis som låter dem åka med, och även om han äter upp deras bullar i en rasande fart så är de i alla fall på väg. Tills de får veta att han åker mot Tyskland och inte alls åt Norska gränsen till. Panik!

Det visar sig betydligt svårare att få lift och komma åt rätt håll än Kråkan och Ebba hade kunnat föreställa sig. Men någonstans kommer de, och på vägen får de lära sig en hel del både om andra och varandra. Kanske en del om sig själva också.
Och som jag gillar Kråkan, trots att han är ganska odräglig emellanåt. Tanklös, oförskämd, rättfram, oresonlig. Och väldigt mänsklig.