Invigning av ny avdelning.

Igår träffade jag årets bokråd för första gången. Det består av elever från årskurs 1-6. Efter att ha presenterat oss för varandra var det så dags för mötets höjdpunkt.

Inspirerad av flera av mina kollegor har jag byggt ut fantasyhyllans innehåll och tillfört böcker som har övernaturliga inslag. Avdelningen heter numera fantastik. Det har varit ett trixande, stämplande och flyttande av böcker mer än en gång innan det blev bra.
För att göra det hela lite mer högtidligt och markera ordentligt att det är en nyordning blev det grandios invigning med fanfar och bandklippning. Egentligen är det bara till hälften färdigt, Hcf återstår att organisera om, men det möjliggör ju ännu en högtidlig invigning.

Warcross

Min tonåring hemma kom för en tid sedan hem med boken Warcross som han lånat på skolbiblioteket. Han började läsa och sedan låg han och läste, läste och läste i boken tills sista sidan var utläst. "En av de bästa böckerna jag läst" var hans omdöme efteråt.

Naturligtvis blev jag intresserad och ville läsa själv. Jag började läsa och det blev som med min son, när jag väl började läsa kunde jag knappt sluta. Och ja, jag gillar också boken, mycket! Warcross är lite ovanlig, den tillhör science fiction-genren utan att vara en dystopi.


New York-bon och datahackern Emika Chen är bokens huvudperson. Hon har regnbågsfärgat hår och drar snabbt runt i New York på sin eldrivna skateboard. Hennes älskade pappa var konstnär men efter hans död har livet blivit riktigt tufft. Pappan mådde inte alltid så bra och han efterlämnade en stor saknad men också stora spelskulder som nu Emika måste betala igen. Emika försöker få alla jobb hon kan för att få in pengar, hon jobbar extra på ett café och hon jagar brottslinger som polisen inte hinner med. Trots att hon kämpar på lyckas hon inte få ihop de pengar hon behöver. I berättelsens början är Emika och hennes rumskompis bara dagar ifrån att bli vräkta från sin lägenhet. De är efter med hyran och hyresvärden har gett Emika en frist på 72 h för att få fram pengar.


I Emikas värld finns Warcross som är "inte bara ett dataspel, det är ett sätt att leva." Miljontals människor spelar Warcross världen över varje dag och varje vår drar det officiella Warcrossmästerskapet igång. Mästerskapet följs på plats live i Tokyo av hundratusentals människor och det sänds naturligtvis på TV-skärmar över hela världen. Hideo Tanaka grundade Warcross, han är endast 21 år men redan stenrik och världskänd och han är Emikas stora idol. Hideo uppfann redan som 14-åring ett par tunna trådlösa metallglasögonen med inbyggda hörlurar, NeuroLink. Det är via NeuroLink som världen förändrades och Warcrosslivet började.


När Invigningsspelet för Warcrossmästerskapet är igång ser Emika en liten, liten möjlighet att kunna hacka spelet och på så sätt kunna stjäla ett spelobjekt som hon sedan kan sälja. Detta är såklart igen bra ide men Emika är i desperat behov av pengar så hon ser detta som sin sista möjlighet att kunna få in pengar till hyran. Morgonen efter kommer hyresvärden att vräka dem.
Hacket lyckas men det blir inte som Emika tänker. På något sätt kastas hon virtuellt in i spelet och alla - hela världen - ser plötsligt henne bland de andra spelarna. På bara några sekunder blir Emika en världskändis och det var inte tanken. Emika blir riktigt rädd, hon har hackat Warcrossspelet. Vad kommer att hända nu?

Ögonblicket efter ringer telefonen!

Warcross handlar om världen i en snar framtid där virtual reality är verklighet och där spelvärlden blandas ihop med den riktiga världen. Marie Lu skriver med ett spännande driv och man vill bara läsa vidare. Boken är tjock (332 s) men ändå lättläst och man vill hela tiden veta mer. Twisten på slutet var, för mig, totalt oväntad! Tur att del två redan är ute på engelska! Warcross är en science fiction för ungdomar men många filosofiska frågor ställs via händelser i boken. Sådana böcker är de allra bästa, de som inte lämnar en när sista sidan är utläst utan blir kvar i de frågor och funderingar som handlingen får igång.

För några år sedan läste jag Marie Lu´s Legend. Legend är första delen i en trilogi och bokserien är bra, spännande och läses fortfarande en hel del bland tonåringarna.

Jag tror att Warcross kommer att nå en ännu större läsarskara i och med att bokens handling utspelar sig i dataspelsvärlden. En värld som är verklighet och som fascinerar många av våra tonåringar - och vuxna med för den delen.

För mig var det bästa av allt med Warcross att få dela en läsupplevelse med min son!

Författarbesök med Mårten Melin

Förra veckan hade åk 5 och 6 på Ljungen- och Lackalängaskolorna besök av författaren Mårten Melin. Han gav skrivtips och gjorde skrivövningar med eleverna och så fick de såklart ställa sina frågor. Och i vissa klasser fanns det gott om frågor. Jag hade dammsugit skolorna på Mårten Melins böcker och alla elever hade såklart(!?) läst en eller flera av böckerna inför besöket. En del klasser hade haft högläsning av någon bok.

En stor fördel med att ha Mårten på författarbesök är, förutom att han bor nära och är bra med eleverna, att han har skrivit så otroligt många böcker (över 70 and counting) på alla nivåer. Han skriver lättläst, har skriver dikter, han har novellsamlingar och romaner och någon av hans böcker finns översatta till arabiska, somali, tigrinja, polska... Det finns absolut inga ursäkter för att inte ha läst minst en bok!

Mårten berättade att han hade flera nya böcker på gång. Den allra senaste utgivna är Isdrottningen som handlar om en tjej som skjuter isbollar omkring sig, lite som Elsa i Frost. Eftersom hon inte har kontroll över sina krafter än går det lite illa ibland. Efter att Mårten visade upp boken var det flera (jag själv inkluderad) som genast ville låna, men problemet är ju att det alltid tar lite extra tid för oss på biblioteken att få böckerna. Även om de ges ut ett visst datum så måste vi vänta på plastning och etikettering och det tar någon vecka. Och trots att boken kom ut förra fredagen har jag ännu inte fått avisering om att den är skickad *väntar otåligt*.

 

 

Pojken från längesen

"Litet skåp med spöke säljes". Så står det i en annons om ett gammalt skåp som mamma visar Tove. Mamma gillar gamla möbler och tittar ständigt efter sådana på internets olika köp- och säljsidor. De skrattar och pratar om annonsen och undrar förstås över det där med spöket.

Några dagar senare är mamma och Tove på återvinningsstationen för att slänga skräp. I den stora containern med brännbart ser Tove plötsligt skåpet ligga slängt. Spökskåpet alltså! Hon visar skåpet för mamma och de tycker båda att det är förfärligt att det fina skåpet slängs som sopor. Det är absolut förbjudet att ta saker från återvinningen men mamma lyckas ändå få med sig det lilla skåpet hem.

Skåpet passar perfekt i hörnet i Toves rum. Lite coolt att ha ett spökskåp i sitt rum. Första natten med skåpet i rummet vaknar Tove mitt i mörkaste natten. Hon hör ett konstigt suckande ljud. Suckarna komer från skåpet! Tove blir alldeles skräckslagen, springer in till mamma och pappa och sover där resten av natten. När det blir dag igen och skåpet står där som vanligt inbillar sig Tove att hon drömt alltihop. Det kan ju inte komma suckar från ett skåp! Ett skåp kan ju inte spöka - eller?

En natt några dagar senare vaknar Tove återigen mitt i natten. Då ser hon en liten, nästan genomskinlig pojke titta ut från skåpet. Hon blir rädd men ändå inte. Tove och Florian som pojken heter börjar prata med varandra...

Så här inleds boken Pojken från längesen skriven av Kerstin Lundberg Hahn. Det är en mycket välskriven och spännande bok för mellanstadieåldern i "mystik- och spökgenren".

Kerstin Lundberg Hahn gör mig aldrig besviken. Hon är en mycket skicklig författare som skriver för olika åldrar och i olika stilar. Nu väntar jag med spänning på hennes allra senaste bok Min hemliga tvilling. 

Bravelands, Splittrad flock

Bravelands heter savannen där lejonet Orädd levt sitt korta liv i flockens beskydd. Hans pappa Ädel är flockledare över Ädelklanen och Orädd och hans syster Tapper kan växa upp i trygghet.

I babianflocken Grönskogstruppen lever babianungen Tagg och hans vän Lera.

En elefantflock är på väg mot ett känt vattenhål och där ska ledaren hålla stormöte. Flockens ledare är Den stora modern, hon som har alla svar och löser alla konflikter för samtliga djur på savannen, förutom lejonen. I flocken finns även hennes barnbarn Himmel.

Dessa tre unga djurs öde kommer att korsas under berättelsens gång, samtidigt som Bravelands framtid skakar i sina grundvalar.
Den ömtåliga balansen på savannen har sedan urminnes tider reglerats av en enda självklar regel: Döda bara för att överleva.

Denna regel bryts av en flocklös lejonhanne som dödar Ädel och tar över Ädelflocken, Orädd undkommer döden som genom ett under.

Erin Hunter är en psedonym för flera olika författare som även skrivit den populära serien ”Warriors”
om huskatten Rost som förenar sig med en vildkattsklan.

Boken är spännande och handlar om vänskap, relationer, tapperhet och den eviga kampen om makt. Nästa del i serien heter ”Savannens lag” och på engelska finns det ytterligare två, "Blood and bone" och "Shifting shadows"

Sagostund med zombiesaga

Idag har det varit "Olympiadagen", massor av olika aktiviteter, för barnen på Olympia. På en av stationerna, biblioteket, sitter jag och väntar på att få läsa en alldeles ny bilderbok, "Mortina, ett helt vanligt zombiebarn" (text och bild: Barbara Cantini).
Funderar lite innan om jag verkligen skall välja den här sagan, vissa barn är bara sex år och kanske livrädda för spöken och zombier. Men jag bestämmer mig för att testa.

Mortina är ett helt vanligt zombiebarn, som bor i ett gammalt slott, med sin faster Krypta. Mortina är blek och har vackra lila ringar runt ögonen. Hon har en hund, som heter Rabies, som ingen vet om han egentligen lever eller är död. Mortina är annars ganska ensam, hennes högsta dröm är att få leka med de andra barnen i byn. Hon brukar smyga på dem, för att se vad de leker. En dag, när hon gör det, hör hon talas om Halloween, när barnen skall klä ut sig till spöken och zombies. Perfekt tänker Mortina, då kan hon smyga med utan att klä ut sig och äntligen få vara med och leka.
Men inte en enda korg att ha godiset i, finns att uppbringa i slottet. Till slut får Farbror Gnällspiks huvud duga, som korg(glöm inte att det är en zombiesaga) Farbror Gnällspik gnäller en massa när han skall vara korg, tills Mortina lovar att mata honom med feta maskar resten av året om han ställer upp. Mortina hittar de andra barnen, som är ute på bus eller godis vandring och hon får vara med dem. När de andra barnen visar sina läskigaste grimaser, kan inte Mortina låta bli att visa sitt bästa trick. Hon tappar huvudet...TADA...
Det blir alldeles, alldeles tyst! Men som i det bästa av sagoslut, blir de vänner och tycker att Mortina är otroligt häftig, hon är ju en RIKTIG zombie.

Spännande, rolig saga, som ur ett ovanligt perspektiv tar upp frågan om att få vara med och leka. Illustrerad med spännande bilder, med många detaljer.

Angerborns version av Skuggornas hus

Skuggornas hus delar namn med en skräckminiserie från 90-talet, som bygger på en bok av Bjarne Reuter. Jag älskade både boken och serien när jag var yngre (serien finns förresten på Öppet arkiv om ni blir sugna).

Men den här gången är det en ny bladvändare av Ingelin Angerborn, som inte har någon annan koppling än namnet. Boken handlar om Sakarias som är 11 år. Det är höstlov och pappavecka, men pappa bara sviker och när han ställer in deras fiskeresa med kort varsel så får Sakarias nog och bestämmer sig för att bo hos farmor och farfar istället. Farföräldrarna bor i ett gammalt flerfamiljshus med snirkliga detaljer, en gnisslande hiss med gallergrind och stora målningar i trapphuset. När Sakarias kommer fram är lägenheten tom och medan han väntar utanför dörren tycker han sig se en märklig skugga av en person bredvid hissen. Han blir halvt ihjälskrämd, men tack och lov kommer farmor och farfar hem just i den stunden och de tror att han kanske bara inbillade sig.

Sakarias lov ligger tomt framför honom och när farmor berättar att det ska vara en tecknarkurs för barn på konstmuséet där hon jobbar så hakar han på. På kursen träffar han Salma, en tjej i hans egen ålder och när de får i uppgift att rita av varandra parar kursledaren ihop dem. Salma är verkligen jätteduktig och målar ett superfint porträtt av Sakarias, men när han ska rita av henne visar det sig bli någon helt annan. Sakarias kan inte alls förklara vad som hände. Det är ingen han känner, eller känner igen från någon film eller spel. På kvällen när han sitter hemma och klottrar lite utan att tänka visar det sig att han ritar samma flicka igen. Och den här gången står det en häst i skuggorna bakom henne. Sakarias får henne inte ur tankarna. Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Och varför envisas hans undermedvetna, eller vad det nu är, med att skapa henne hela tiden?
Dessutom händer det konstiga saker i huset. Det är någon som går efter Sakarias i trappan, men när han tittar efter är det tomt. Det ringer på dörren utan att någon är där. Han känner en konstig doft, som av häst och stall i huset. Han hittar en brosch i trapphuset, men ingen verkar sakna den. Och så hör han konstiga ljud, som av en skriande häst, ute på gården.
Farmor och farfar tror naturligtvis att allt har en naturlig förklaring, men när han berättar för Salma verkar hon tycka att spöken är den mest naturliga förklaringen av dem alla. Även om Sakarias uppskattar att hon tar hans berättelse på allvar så vet han inte helt säkert om han vill ta reda på mer om vad som hänt. Han vill nog helst bara att spökerierna, eller vad det nu är, ska upphöra. Och det med en gång.


Det blir aldrig riktigt läskigt i Skuggornas hus, men precis som i flera andra av Angerborns böcker så är det småkusligt och mysrysigt. Det var inte många elever som reserverat boken i förväg, så jag passade på att norpa båda exemplaren av boken när de kom idag och så bokpratar jag dem för femmorna nästa vecka. Sen hoppas jag att det blir fart på reservationslistan.