Systrarna av Silverdalen

Att hitta sin själsfrände, sin själssyster, som kan hjälpa en igenom mörka, svåra tider är temat i boken "Systrarna av Silverdalen". Huvudpersonerna heter Ylva-Li och Barbro, namnen känns igen från Astrid Lindgrens "Allra käraste syster". Ylva-Li är huvudperson i vår tid, hon är tolv år och lever tillsammans med sin mamma. Hon har inte många vänner i skolan, men längtar efter en riktig vän, en själssyster. Den vännen verkar inte finnas i denna världen, så Ylva-Li hoppas på att finna en ingång till en annan värld.Hon tänker på "Salikons rosor", som är ingången till "den andra världen"i Allra käraste syster.
Ylva-Li och hennes mamma blir ovänner om en struntsak och Ylva-Li cyklar iväg, fast besluten att inte höra av sig till mamma på ett långt tag. Så blir det också. När Ylva-Li är ute på skolgården ser hon plötsligt en flicka klädd i gammaldags kläder, som vinkar till henne. Hon kan inte låta bli att följa efter. Och så har hon funnit sin ingång till en annan värld.
Den värld hon kommer till är den sista krigsvintern 1945, en iskall vinter, ett stort gammalt hus, ett hem för föräldralösa flickor eller flickor vars föräldrar inte kan eller vill ta hand om dem.
En ganska hård värld, där fröken Olsson regerar.
Barbro heter flickan, som upptäcker Ylva-Li och de blir genast vänner. För att inte bli skickad någon annanstans låtsas Ylva-Li vara krigsflykting ifrån Frankrike och tack vare det får hon stanna. Det står nämligen klart ganska snabbt att hon har ett uppdrag i "den andra världen" och innan hon utfört det kan hon inte återvända till sin egen värld. Hon måste lösa uppdraget som flickan, "med gammaldags kläder" gett henne. Men hur skall hon göra det, hur skall hon göra för att träffa henne igen och förstå vad hon menar?
Det blir ett spännande och stundtals hemskt äventyr innan gåtan är löst. Det blir också en berättelse om stark vänskap, som håller genom svåra tider.
Pascale Vallin Johansson har skrivit Systrarna av Silverdalen. "Berättelsen utspelar sig på Rådans flickhem, som grundades i slutet av 1800 talet av Axel och Sofia Alms stiftelse. Där växte flera generationer flickor upp med både bra och dåliga erfarenheter. Flickhemmet lades ner 1946, men stiftelsen finns fortfarande...personerna och händelserna är skapade utifrån min egen fantasi", skriver hon i slutet av boken.

Röd drottning serien

För något år sedan blev jag tipsad att läsa första delen i, vad jag då trodde var, ”Röd drottningtrilogin”. När jag stressläst de tre delarna som fanns på svenska så insåg jag att det inte kunde sluta så, och mycket riktigt, författaren Victoria Averyard skrev ytterligare en bok, nummer fyra. På engelska heter den ”Warstorm” och det speglar innehållet väl. Har du inte läst de andra tre böckerna ska du sluta läsa nu, så jag inte förstör nöjet. Har du ännu inte läst ”Röd drottning” så tycker jag att du kan göra det!

Mare och Cal har fullt upp med att försöka peta Maven från tronen. De hittar allierade i omkringliggande länder som Montfort, där Röda och Silvrar lyckats skapa en fungerande demokrati istället för en hierarkisk monarki. Även Farleys armé, The scarlet guard, ingår i alliansen. På det privata planet står det inte mycket bättre till, Cal valde kronan före Mare, och är återigen förlovad med Evangeline. Mare valde i och för sig inte Cal heller, utan kampen mot förtrycket mot de röda.

Maven å sin sida gifte sig med Lakelands prinsessa Iris och har i dem en kraftfull allierad, och han lyckas även skapa en allians med prinsen av Piedmont.

Upplagt för strid, ja. Och mycket strider blir det, men även mycket diplomati, skapande av allianser som sedan förråds och många egna agendor vilket gör boken spännande och lättläst trots digra 662 sidor på engelska. De många starka kvinnliga huvudpersonerna väcks till liv genom de ibland riktigt roliga kapitlen. Historien berättas framför allt genom Mares, Farleys, Evangelines och Iris perspektiv. Då och då får läsaren också följa Cal och Mavens perspektiv.

Jag är ledsen för att serien är slut, fast slutet är inte solklart, så kanske kommer det en avslutande bok.  Victoria har även skrivit två noveller som utspelar sig före den fösta boken som är samlade i en volym, Cruel crown.

Ja skiter i att det är fejk!

Vi är alla bekanta med så kallade klintbergare, det vill säga vandringssägner som dyker upp med jämna mellanrum. Bengt af Klintberg har under många år samlat på den här typen av berättelser och gett ut dem i bokform i ex. Råttan i pizzan och Glitterspray.
Jack Werner inleder sin bok med en hyllning till Klintbergs arbete och menar att det är egentligen han som borde ha gett ut Werners bok. Den har en lång titel och börjar med ett citat, "Ja skiter i att det är fejk, det är för jävligt ändå" med undertiteln Om myter på nätet, fejkade berättelser och vikten av källkritik.
Jack Werner är journalist och var en av dem som startade Viralgranskaren i tidningen Metro. Han står även bakom den mycket populära Creepypodden som sänds i Sveriges Radio P3.
I boken finns ett fyrtiotal berättelser som har publicerats på Internet, alla osanna. En slags moderna vandringssägner, med den skillnaden att de sprids så oändligt mycket snabbare och når på kort tid många fler individer. Det är berättelser där människor vill vilseleda av olika orsaker, politiska, rasistiska, falsk eller stulen identitet eller ryktesspridning av andra skäl.
I boken redogör Werner för berättelsen och för sen ett resonemang om hur den spritts, varför och hur han avslöjat den som osann. Det är mycket intressant läsning och en utmärkt lektion i källkritik. Sist i boken finns 10 tips när en ska granska uppgifter som sprids via Internet.
Jag läste boken med stor behållning, både som underhållning och som "lärobok".

Shaun Tann på Dunkers

Efter en fantastisk cykeltur från Ängelholm till Helsingborg, längs Kattegattleden, avslutade jag dagen med ett besök på Dunkers och utställningen med Shaun Tanns bilder.
Utställningen breder ut sig i flera rum och bilder ur många av hans böcker pryder väggarna. Det lönar sig att ladda ner en app som Helsingborgs stad gjort. Där kan du gå in på Dunkers och aktuell utställning. Till Tanns bilder läser olika röster upp delar av texterna ur de olika böckerna. vilket gör att upplevelsen blir större. I filmrummet visas den animerade filmen The lost thing, vilken Tann fick en Oscar för. Filmen innehåller även ett avsnitt där han själv berättar om sitt tecknande.

2011 tilldelades Shaun Tann ALMA-priset, litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.

Även om jag läst och länge tittat på bilderna i alla de böcker som presenteras ger utställningen mig en stor upplevelse. I ett av rummen, inrett i "Tann-stil" med flera av hans bilder uppförstorade på väggarna, blir jag sittande länge. På ett bord ligger visningsexemplar av hans böcker och det är lätt att sjunka in i någon av hans bilder och låta fantasin löpa fritt.

Många av hans böcker finns på våra skolbibliotek. Maria skrev om den fantastiska berättelsen om utbytesstudenten Eric här på Bubbel.
När jag gick och njöt av utställningen bestämde jag mig för att läsa och prata kring bilderna i klasser till hösten. Vilken bildskatt och fantasikälla att ösa ur!
Utställningen pågår till och med den 12 augusti.

Barnradions bokpris

Nu har det tillkännagetts vilka böcker som nominerats till Barnradions bokpris. Under sommaren är det fem ungdomar från Rosengårdsskolan som ska läsa och fundera över vilken som är deras favoritbok. Ungdomarna går i årskurs fem och sex. Till hösten möts de för att diskutera och utse en vinnare. Det är alltid intressant att lyssna till deras diskussioner och höra hur de tänker och resonerar.

.
De fem böcker som har nominerats är Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Den skrev Emelie om på Bubbel HÄR. Bok nummer två är  Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting, den nämnde Maria HÄR i ett inlägg med anledning av förintelsens minnesdag. Bok nummer tre är Risulven, Risulven av Nina Ivarsson som jag skrev om HÄR. Fjärde boken är Pojken i paddan och jag av Jonatan Järvi. Den  vet jag att flera av oss i teamet har läst men ingen har skrivit om. Den femte boken går tyvärr inte att köpa genom några av våra inköpskanaler. Det är en bok av Linda Skugge som ges ut genom en bokklubb och den bär titeln Ella och Youtube-paniken.
Jag har ju en personlig favorit bland dessa böcker. Framtiden får utvisa om vi tycker lika.

Ester Tagg och den flygande holländaren

Ester har levt hela sitt liv på Silverskedens barnhem och det har verkligen inte varit någon dans på rosor. Det enda hon har kvar efter sina föräldrar är en halv skattkarta med en bild av ett flygande piratskepp. Föreståndarinnan Stella har nogsamt sett till att inte ett enda av barnhemmets barn blivit adopterat och på deras 10-årsdagar har hon sålt dem till en närbelägen fabrik, för att få pengar till den porslinsbutik hon drömmer om att öppna så snart barnen är borta. Nu är det bara Ester kvar på hemmet och om ynka tre dagar är det hennes tur. Men Ester kan inte tänka sig något värre än att bli slav på fabriken.

När hon ska gå in med morgontidningen till Stella ser hon en bild på piratskeppet Den flygande holländaren, och det ser exakt ut som skeppet på hennes karta. Ester inser att det är lönlöst, men hon ber ändå Stella om lov att få gå till torget där det står att skeppet ska ankra redan samma dag. När hon istället blir inlåst i jordkällaren, rymmer hon från sin inlåsning och lyckas smita ombord på skeppet trots den vaktande piraten. Så snart skeppet lättat ankar blir hon upptäckt och satt att skala potatis tillsammans med skeppskocken England. Ingen av de övriga piraterna, och framför allt inte Bess som var den som höll vakt när Ester smög sig ombord och kaptenen Stålhjärta, är förtjusta över att ha en fripassagerare så det känns det skönt att ha den snälla England vid sin sida. Men varför reagerar han så konstigt när hon säger att hon heter Ester Tagg och vad är det Stålhjärta döljer för henne angående hennes föräldrar.

Ester är smart, smidig och klurig. Det är en ganska okomplicerad historia som passar den som läser ganska obehindrat, men inte vill ha en alltför tilltrasslad handling. Vissa delar går lite väl enkelt och fort förbi, kan jag tycka, men allt måste såklart inte vara superkrångligt. Och jag gillar att det är Ester som sitter på lösningen till hela Stålhjärtas bekymmer och också att hon ensam hittar skatten när den vuxna piraten misslyckas. Författaren är debutant i barnbokssammanhang och jag hoppas att hon vågar dröja lite mer i handlingen i kommande böcker.

Det här är ganska tydligt första delen av flera om Ester Tagg (jag läser på förlagets webbplats att det ska bli totalt tre) och jag ser fram emot fortsättningen då jag hoppas att Stålhjärta, sitt namn till trots, ger sig ut tillsammans med piraterna och Ester på jakt efter Esters föräldrar.

BILDERböcker

Jag köper inte in speciellt många nya bilderböcker till mina skolor, av den enkla anledningen att pengarna alltid tar slut ändå och att bilderbokslånandet är relativt begränsat. Visst lånar förskoleklassens elever och lärare en del och ibland kommer grupper av barn från de närmaste förskolorna, men det är ändå en ganska liten del av de totala utlånen.
Men när vi med ojämna mellanrum får böcker av kulturrådet via folkbiblioteket, så brukar jag hålla ett litet öga på bilderböckerna och norpa åt mig några stycken för att på så sätt ändå utöka och förnya beståndet.
Nu senast fick jag tre stycken och dessa har jag just läst. Jag hade tänkt testläsa dem på mina barn innan jag skrev om dem, men den ena ungen har snöat in på hästböckerna om Märta och för den andra är det bara kapitelböcker som gäller just nu. Igår läste vi ut första berättelsen om superhjälten Lisa, i Handbok för superhjältar.

Det var framförallt två av de tre jag fastnade för, och kanske båda var mest för bildernas skull. Vargen, ankan & musen är illustrerad av Jon Klassen som även skrivit och illustrerat de underbara hatt-böckerna Jag vill ha min hatt och Det är inte min hatt som vår tidigare medarbetare Magdalena skrev om här på bloggen för länge sedan. Väldigt mycket i Jon Klassens bilder ligger i miner, blickar, och i skillnaden mellan vad texten säger och bilden visar. I Vargen, ankan & musen är bilden mer ett rakt komplement och inte på samma sätt en motsats till texten, men känslan, stämningen, blickarna finns där fortfarande.

Boken handlar om musen som träffar på en varg i skogen. Vargen slukar musen hel och hållen, men när hen kommer ner i magen visar det sig att där redan bor en anka. Ankan har duk på bordet och marmelad till frukostbrödet och ser ut att ha det ganska mysigt. När hen berättar att det faktiskt är bättre i magen än utanför - eftersom hen inte längre behöver vara rädd för att bli uppäten av vargen - så inser musen att det skulle kunna bli riktigt bra. Musen bestämmer sig för att stanna. Men när de firar med dans mår vargen inte alls bra, han gnäller och åmar sig och ankan och musen kommer med goda råd inifrån magen. "Ät en rejäl bit god ost. Och ett krus vin. Och några bivaxljus." Fast frågan är om det gör vargens liv så mycket bättre. Men musen och ankan får en riktig fest!

Den andra boken handlar om den lilla tjocka ponnyn Rosabel. Hon är minst av alla hästarna i stallet och hon kan inte hoppa över ett enda av hindren på ridbanan. De andra skrattar åt henne när hon försöker, och misslyckas. Men på nätterna, och ibland även dagtid, så drömmer Rosabel att hon är någon annan. Att hon är den som alla vill följa efter, den alla vill vara eller vara med, att hennes man är fin och blank och att prinsessan ska vilja rida på henne. Rosabel frågar sin mamma varför hon heter Rosabel, när hon inte ör rosa. Hon kanske inte ens gillar rosa!

Men så dyker det upp ett konstigt djur vid ridhuset. Rosabel vet inte vad det är för något och det kanske inte har så stor betydelse. Djuret tar med Rosabel ut från stallet, bort mot skogen, iväg från alla stroppiga storhästar som tycker att de är så mycket mer värda än hon. Det känns skönt att vara fri, att skena över en äng, dricka vatten ur ett vattenfall och sedan upptäcka att det inte bara är mamma Margret som letar efter henne, efter Rosabel, på stallbacken och i hagarna. Oroligt ficklampsljus dansar runt hela stallområdet.

Även här är som sagt bilderna en stor del av upplevelsen. De är mestadels ganska mörka med ett och annat ljust, ofta rosa, uppslag. Den lilla tjocka ("Det är du inte alls. Du är bara lite mullig. Och stark. Som en ponny ska vara." säger mamman) ponnyn, de uttrycksfulla ögonen och minerna. Och budskapet att du faktiskt inte behöver se ut eller vara som alla andra för att du ska vara viktig. Det är en fin bok.

Jag tror att jag behåller den hemma lite till så kanske jag kan locka åtminstone Märtaläsaren att testa en annan bok någon kväll.