Splods öga

En morgon när två barn ska äta sina frukostflingor finns det ingen mjölk i kylskåpet. Pappan ger sig ut för att köpa, men det dröjer oresonligt länge innan han kommer tillbaka. Till slut gör han ändå det och han har mjölken med sig. Ett paket mjölk som varit på äventyr i både tid och rum, räddats från pirater, vulkanutbrott och wumpirer, men också räddat jorden från att invaderas och övertas av ondsinta rymdvarelser. Det är ingen dålig historia som barnens pappa berättar när han kommer hem. Men tror barnen verkligen på den?

Neil Gaiman (som i största ödmjukhet skrivit "Vansinnigt populära" framför sitt namn på bokens omslag) har skrivit ett galet (galaktiskt) äventyr. Det är ganska gott om svåra ord, och en hel del situationer som kan behöva förklaras lite, så den passar kanske inte så bra för egen läsning. Men som högläsningsbok... Absolut! Jag tror att jag hade älskat den som barn och jag hoppas att många lärare kommer läsa den för sina klasser.

Bilderna i boken är gjorda av Chris Riddel och de är helt fantastiska. Jag skulle rekommendera att skanna in ett par av dem och visa medan du läser. De tillför ytterligare en dimension till humorn och framförallt så ökar förståelsen i de partier som kanske är lite svåra för vissa barn.

Om en nu nödvändigtvis vill ha "nytta" av sin högläsning, alltså mer nytta än att bara göra duktiga läsare av sina elever, så kan historien uppmuntra till att lära vidare om både pirater förr och nu, religionsutövning hos sydamerikanska indianstammar före européernas kolonisation av kontinenten och tidsresors för- och nackdelar. Bara som exempel. Även om det är en knasig berättelse finns det alltså möjligheter att utnyttja den för fortsatta studier inom en rad olika ämnen.

Lycka till!

Skorstensjul

Varje år brukar det släppas någon ny julbok, en sådan där bok med ett nytt kapitel att läsa varje dag i december fram till julafton. I år har jag fått boken Skorstensjul i mina händer och jag har läst, begrundat och tittat på de förtjusande bilderna som illustratören Lina Bodén har gjort.

Skorstensjul handlar om de tre föräldralösa barnen Stella, Mago och Issa som har hamnat på Stockholms central efter att ha rymt från barnhemmet där de bor. De har bestämt sig för att de ska flytta till Magos pappa som är på väg hem till Sverige från Afrika för att hämta dem. Det  tror i alla fall Mago, Stella är inte så säker på det där med Magos pappa. På Stockholms central träffar de för första gången på stackars Niklasson, en uteliggare som tappat minnet. Niklasson är i själva verket hela berättelsens huvudperson.

Skorstensjul har alla ingredienser som en riktigt bra julberättelse ska ha. Barn som är hemlösa, far illa och som ingen bryr sig om. Onda människor, drömmar om ett sammanhang och om ett bättre liv. Naturligtvis slutar berättelsen riktigt lyckligt (det är ju en julberättelse) och man känner en fantastisk julstämning i boken.  Ändå är det en mycket bra och aktuell berättelse med många saker att lyfta och diskutera. Finns det hemlösa och föräldralösa barn i Sverige? Hur har det blivit så? Vem tar hand om dem?

Det är Mårten Sandén som skrivit Skorstensjul och den passar att läsa för de yngre barnen (7-9 år). 

Sent ska syndaren vakna...

1999 när den första Harry Potter-boken kom på svenska var jag 18 år, gick på gymnasiet och hade inte tid att läsa barnböcker. När filmen kom 2002 var jag lite snobbig och tyckte att det var alldeles för hajpat, hela grejen. När jag började jobba på mitt första biblioteksjobb 2007 lästes böckerna så mycket, alla visste allt om dem och det fanns verkligen ingen anledning för mig att lägga tid på att läsa dem för att göra reklam för dem - de lånade ut sig själv utan att jag behövde röra ett finger. Så har åren gått och det har alltid funnits annat som varit viktigare. Jag har ju ändå inte kunnat undgå att förstå vad det hela handlar om. Namnen Voldemort, Gryffindor, Dumbledore och Hermione (även om jag fortfarande inte fattar hur det uttalas!) är välbekanta.


Men nu kom första boken Harry potter och De vises sten i en alldeles ny illustrerad utgåva (Maria skrev om detta HÄR) och jag föll verkligen pladask för bilderna. Boken fick till slut följa med hem och nu har jag läst den. Formatet på boken är möjligtvis lite klumpigt. Det är ingenting för sängläsning, kan jag konstatera efter att ha försökt, men jag kan tänka mig att som högläsningsbok kommer denna vara fantastisk, att sitta ihop och titta på bilderna länge, Jag blev faktiskt så såld på boken att jag nu funderar på att köpa böckerna även till mig själv efter hand som de ges ut, gömma dem och sedan ge allihop på en gång till mina barn när de har åldern inne och alla illustrerade utgåvorna har kommit ut (om sisådär sex-sju år). Börjar redan längta!

Själva historien behöver jag väl inte säga så mycket om, men här kommer några av mina favoritbilder. Kvalitén på fotografierna kanske lämnar en del övrigt att önska...

 Det här är ön där Harry Potters morbror försöker gömma familjen för alla brev som kommer om att Harry blivit antagen på Hogwarts.

 Hagrids stuga och trädgård!













Min ettåring blev alldeles vild av glädje när hon tittade på denna bilden och såg att det var en katt. ("Tahht!!!")

Ja, så nu är det väl bara ett knappt år kvar till nästa bok.

Mockingjay - part 2

I kväll är det dags. För mig och mina barn alltså, att se Mockingjay part 2 som är den avslutande filmen av de fyra filmerna i Hungerspelstriologin.
Vi har läst alla böckerna och vi har sett alla filmerna på bio när de kom ut. Förra helgen tittade vi återigen på alla de tre föregående filmerna hemma för att vara uppdaterade och förberedda inför i kväll.

Jag har alltså haft Hungerspelshistorien aktuell sedan jag läste den första boken för ca 7 år sedan. Trots det så tröttnar jag inte på storyn. Jag tycker böckerna är otroligt spännande och välskrivna med många lager och teman. Filmerna är också mycket bra gjorda, de följer böckerna väl. Att sedan Jennifer Lawrence (som spelar Katniss Everdeen) är en otroligt duktig skådespelare gör intrycket än starkare. Hon kan verkligen spegla den ångest och de omänskliga svårigheter hon ställs inför.

Tyvärr finns det aktuella teman i filmen där man kan dra paralleller till vad som händer i dagens samhälle. Ett samhälle med rika och fattiga - de som har mat på bordet och de som inte har det. Attacker och vedergällningar. Barn som tvingas gå de vuxnas ärende i krig.

Utan att avslöja för mycket av handlingen i denna avslutande del så är det ändå så att Katniss - denna otroligt starka och smarta unga kvinna, som har lyckats överleva två hungerspel för att hon är en fantastisk pilbågeskytt, till slut väljer freden - pacifismen.

De tre första filmerna

På flykt

Så många människor är på flykt. Så många väntar på besked om uppehållstillstånd, bostad, skolor och jobb. 

 Vi behöver tala med våra barn och ungdomar i skolan om detta. Att använda böcker som utgångspunkt kan vara till hjälp och underlätta diskussionerna.

Annika Thor har skrivit en novell som heter En plats är tom. Du kan lyssna till de fem avsnitten på Sveriges radios sida Novellklubben. Under fem måndagar med start den 23 november kan du lyssna till samma novell på Barnens biblioteks webbplats.

Annika Thor har även skrivit bilderboken Flickan från långt borta. En dag knackar hon på dörren hos den Gråa. Flickan har kommit gåendes från långt borta. " Varför gick du, frågade den Gråa." Som helst vill fortsätta med sina ensamma vanor. " För att jag var ensam, svarade flickan. Det fanns ingen som kunde ta hand om mig längre." Boken som är illustrerad av Maria Jönsson går att använda på alla stadier.

Om du skulle fråga Micha av Viveka Sjögren är också det en bilderbok som kan användas vid samtal på alla stadier. Om du skulle fråga Micha skulle han berätta att nyss började kriget som gjorde att de flydde. Nu väntar de, inte på att få komma hem utan på lov att få stanna. En sån tur att det finns fotboll och matte, det liknar hemma.

Ytterligare en bilderbok är Sabelles röda klänning av Marina Michaelido-Kadi och Daniela Stamatiadi. De berättar om Sabelle som bara kan ta med sig en sak när de flyr. Hon väljer en röd klänning som hon fått av din mormor. Mormor som blir kvar och som Sabelle inte vet om hon någonsin får träffa igen. Varje dag tar Sabelle på sig den röda klänningen, ända tills den inte passar längre...

  

Hanna Mendels chans

Hur ska jag skriva om andra världskrigets fasor... Inga ord passar, allting skaver och blir fel. Går det att prata om vad som hände, vad som fortfarande händer, med barn och unga utan att det blir antingen för mycket, för otäckt, eller alltför generellt och oengagerande. Jag vet inte. Jag tror inte jag är så bra på det. Själv läste jag Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam tidigare i år och beskrivningarna vad Doktor Mengele gjorde har etsat sig fast i mitt minne och kan få mig illamående bara jag tänker på det. Mengele dyker upp också i den bok jag läst nu, men utan några detaljerade beskrivningar av hans grymhet.

Hanna är 15 år och har framtiden utstakad. Hon ska snart börja på musikkonservatoriet i Budapest, bli konsertpianist och spela på stora scener över hela världen. Men först och främst ska hon gå på bal i den vackra gula organzaklänningen som mamma sytt till henne. Alla hennes planer går om intet när ghettot, där alla judar i staden bott sedan tyskarnas invasion av Ungern några månader tidigare, plötsligt ska stängas. Mitt i natten kommer soldater och beordrar familjen att lämna sin lägenhet och redan nästa morgon tvingas de iväg på resan mot Auschwitz-Birkenau, i överfulla stinkande boskapsvagnar, utan mat och vatten.

På perrongen i Auschwitz frågar någon hur gammal hon är. Hanna svarar att hon är 15, och då säger mannen: "Nej, du är 16!" sedan försvinner han in mängden. Hanna förstår inte, men ljuger för läkaren, Josef Mengele, som inspekterar dem när de kommer fram, och säger att hon är 16 år. Det gör att hon får följa med sin mamma och storasyster Erika. På nätterna trängs de på den hårda träbritsen i baracken, på dagarna arbetar de i ett stenbrott. Maten är näst intill obefintlig, förhållandena förskräckliga, och Hannas mamma blir alltmer avtrubbad och avskärmad från verkligheten. Men så en dag hör Hanna talas om att kommendanten för lägret söker en ny pianist och hon får chansen att provspela för honom. Sex unga flickor från lägret vandrar bort till byn där Kommendanten bor i ett stort hus och Hanna blir den utvalda lyckliga, tack vare Kommendantens son Karl. Så börjar en annan tid för Hanna. Hon får varje dag lämna smutsen och kylan i lägret och tillbringa sina dagar i ett uppvärmt hus, med att stå i givakt bredvid flygeln när hennes tjänster inte behövs och att spela när Kommendanten har besök eller vill ha lite trevlig bakgrundsmusik. Hannas besök i huset innebär också en större chans att få i sig något ätbart. Hon lär känna Vera som är hembiträde och i köket finns ibland tillfälle att smyga åt sig ett kålbad, en okokt potatis eller en morot. Karl sitter ofta i musikrummet och lyssnar på henne och till en början verkar han ointresserad och lite äcklad av Hanna. Men efter ett tag börjar de prata lite med varandra när Kommendanten inte är hemma och Hanna förstår att han inte alls är som sin far. Men hur kan hon få känslor för någon som står och ser på när hundratusentals människor mördas bara några kilometer bort?

Koncentrationslägrens grymhet och fasor skildras, men nog finns det ett visst filter. Hanna förstår inte själv vidden av grymheten, och därför skonas även läsaren. Boken beskriver hennes verklighet. hon inser inte att folk mördas, utan lever i tron att det är ett arbetsläger. Det är en tung historia, som alla skildringar av förintelsen, men jag är ändå glad att det fortsätter komma ut böcker om andra världskriget som gör det möjligt för nya generationer av unga att läsa och förhoppningsvis förstå att detta ofattbara har hänt och vi måste gör allt för att det inte ska hända igen. Jag vet inte om det är en bok som kommer lånas direkt av eleverna, men jag hoppas att lärarna plockar upp den till högläsning, för det finns så otroligt mycket att prata om.

Lågmäld mystik

Igår kväll läste jag en bok som legat i min att-läsa-hög ett tag. När jag packade upp nya böcker för några veckor sedan så fångade den mig direkt, med sin avskalade, lite suggestiva framsida, men sedan var det hela tiden andra böcker som kom före när jag väl skulle sätta mig och läsa.

Skuggsommar av Mia Öström handlar om Rakel, en ganska tystlåten och tillbakadragen tjej. Hennes mamma har tillbringat en lång tid med att bara ligga i sin säng och må dåligt, och Rakel har vant sig vid att smyga tyst omkring hemma, inte göra något väsen av sig vare sig där eller i skolan. Göra allt för att inte dra uppmärksamheten till sig. Nu är det sommar och hon ska tillbringa hela lovet hos sin jämnåriga kusin Ellika och dennes föräldrar på deras pyttelilla skärgårdsö halvvägs till Finland. Ellika och Rakel brukade vara som systrar, men det var länge sedan, och nu verkar det som att Ellika hatar henne. Dessutom känner hon sig fel i familjens välordnade vackra vita hus. Den pittoreska ön känns mer som ett fängelse än det paradis som den är tänkt att vara. 

Det är den varmaste sommaren på över hundra år och Rakel tillbringar nästan all tid nere på stranden vid hopptornet. Hon är rädd för att hoppa och dyka, men ute på hopptornsbryggan träffar hon tvillingarna Majken och Lisen som inte verkar rädda för någonting. De lovar att lära henne dyka och att hon ska få vara med i deras hoppklubb om hon bara utför tre uppdrag. Men Ellika upptäcker tvillingarna, och eftersom ön är privat försöker hon skrämma och hota dem för att de inte ska komma tillbaka. Rakel hamnar mitt emellan tvillingarna och Ellika och uppdragen som hon ska göra tvingar henne ifrågasätta sig själv och vem hon har blivit. 

Under hela läsningen finns misstanken att det är något som inte stämmer med tvillingarna, de försvinner ibland spårlöst, de vill inte riktigt avslöja var de bor och hur de lyckas ta sig till ön och de beter sig på ett gränslöst sätt, men jag hålls på halster nästan hela boken innan jag får svaret. Skuggsommar är en väldigt lågmäld historia, ändå griper den tag i mig oväntat mycket. Det kanske inte är boken jag kommer minnas bäst från 2015, men helt klart läsvärd.