Adventskalender Lucka 10

När jag var 13-14 år var jag störtkär i en kille som var några år äldre än jag. Han hette Andreas. Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe blev en favoritbok, speciellt efter att jag hittat en underbar liten blyertsteckning i mitt låneexemplar från biblioteket där Emilies och Andreas namn var snirkligt skrivna kring en tordyvel och ett hjärta. Men nu går jag händelserna i förväg.

När Jonas fyller 13 år får han äntligen en portabel bandspelare som går att spela in på. Han drömmer om att bli reporter och spelar in allt han kan komma på, ljudet av tåget som kör förbi, vattnet som porlar i ån, hans mammas utbrott och samtalen mellan hans syster Annika och deras kompis David. Redan första kvällen hamnar de tre, Jonas, Annika och David vid Selanderska gården, som länge har använts som pensionat. De hör röster inifrån huset och i sin reporteriver börjar Jonas spela in samtalet mellan fru Göransson som driver pensionatet och en okänd man som Jonas genast tycker är mystisk.

När de lyssnar på inspelningarna hör de en viskning. Det är något om "sommarrummet" och "Emilie". Både Jonas och David hör det, men Annika slår bort det som fantasier. Redan någon dag senare får syskonen erbjudande att vattna blommorna i Selanderska gården under sommaren medan fru Göransson är bortrest. När en nyckel till "Sommarrummet" plötsligt dyker upp och en ovanlig blomma i fönstret på Selanders gården verkar mycket bestämd att de ska gå upp på övervåningen i huset ger Annika till slut med sig. Under golvtiljorna på vinden hittar de ett skrin med brev daterade på 1760-talet och de kommer både en kärlekshistoria mellan Emilia Selander och Anderas Wiik, lärljunge till Carl von Linné, och och ett egyptiskt mysterium på spåren.

Det blir verkligen en sommar utöver det vanliga. Alla tordyvlar som dyker upp och verkar visa dem vägen, är det bara en slump? Husets ägarinna, Julia J:son Andelius, varför ringer hon och vill spela schack med David, och vad har hon med allt det mystiska som händer att göra? Och vad är mannen i den blå skåpbilen på jakt efter? Medan Annika fokuserar på kärlekshistorien mellan Andreas och Emilie, så tycker David att Andreas filosofiska tankar och idéer är det viktigaste, och Jonas tycker att de båda är tråkiga och menar att det såklart att det är den (numera försvunna) egyptiska statyn som Andreas tog med sig hem från en av sina resor som är det absolut viktigaste.

Och håller boken fortfarande? 20 år senare och utan att jag är kär i en kille som heter Andreas? Jo, det gör det faktiskt. Boken kom ut -78, så den var ju gammal redan på 90-talet, men om en bara accepterar att "avancerad teknik" utgörs av en walkie-talkie och en kasettbandspelare så går det hur bra som helst.

Agnes Cecilia En sällsam historia

Av de böcker som jag plockade med mig hem så blev Maria Gripes klassiker Agnes Cecilia- En sällsam historia en av favoriterna. Ninni bloggade om boken i Biblioteksbubbels adventskalender i julas. I den skrev hon om bokens handling och om du missade det inlägget så kan klicka på länken här nedan:

http://biblioteksbubbel.blogspot.se/2014/12/adventskalender-lucka-21.html

Jag läste aldrig den som barn/tonåring och det är jag glad för, för annars så hade jag inte fått den fina bokupplevelsen som jag fick härom veckan. Den har länge varit med på min ”att läsa lista” och det känns nästan lite sorgligt att stryka den. Innan man öppnar boken så vet man inte riktigt vad man har framför sig, men när boken är slut så vet man vad man lagt bakom sig!

Det är en bok som dröjer kvar långt efter att man stängt igen pärmen- nästan som en god karamell, eller en bra låt som man önskar inte ska ta slut och som man kan lyssna på om och om igen.

Trevlig sommarläsning!

Adventskalender, lucka 21

Agnes Cecilia en sällsam historia av Maria Gripe

Boken handlar om Nora, som är föräldralös och bor hos sin pappas faster Karin, hennes man Anders och deras son Dag.

Familjen har precis flyttat till en ny stor fin sekelskiftesvåning och Nora har fått ett fint stort rum, där hon stormtrivs. Men ibland, när Nora är ensam hemma upplever hon det som om att någon går genom lägenheten och stannar utanför hennes rum. När Nora vänder sig om, så är det aldrig någon där…Lägenheten bjuder på många minnen från de som bott där innan Nora och hennes familj, det finns stora skåp som bara blivit igensatta med playwood, och när de tar fram dem så hittar Nora bland annat en fin klocka, som tyvärr är trasig. Nora sparar den i alla fall eftersom att hon tycker att den är så fin. Hon hittar även en fin vas, som när den faller i golvet visar sig innehålla en massa lappar. På dem står det saker som tex:

26 mars 1914 Hulda tog hand om mig.

12 oktober 1915 ensam ingen kunde.

9 februari 1917 ensammast ingen igen.

En dag när Nora hör stegen av den osynlige gästen, upptäcker hon att klockans visare plötsligt rör sig. Baklänges….

Det händer fler och fler märkliga saker tycker Nora. Telefonen ringer, men när Nora svarar, så är det tyst, eller en fel ringning, fast Nora tycker att hon känner igen den som ringer. Familjens hund börjar rymma, och alltid på samma ställe, och när han blir tillbakalämnad så tycker Nora att flickan känns bekant. Dag träffar en mystisk flicka, som han inte vill berätta om.

En dag får Nora besked om att hon har ett paket att hämta i Stockholm. I paketet finns en otroligt välgjord docka som heter Cecilia. Nora tycker att hon ser nästan levande ut, och upplever det som att hon säger saker till Nora.

Nora börjar forska i vilka som bott i våningen innan hon, och finner kopplingar till sin egen familj, men svaren gäckar henne.

Barbro Lindgren m fl och Högläsning

Emelie skrev igår om årets ALMA-prisvinnare Barbro Lindgren. Fantastiskt kul – GRATTIS Barbro Lindgren!

Barbro Lindgren är för mig alltid förknippad med ett klassrum i mörkaste Småland, vi gick i fyran och hade fått en ung magister (som vi kallade honom) som kom från Stockholm.  Magistern satt i sin kateder på upphöjningen längst fram i den gamla skolan. Det var knäpptyst i klassrummet, Peo (som han hette) läste högt på sin utpräglade Stockholmsdialekt ur Jättehemligt. Han läste med inlevelse, ibland jättetyst (när det var hemliga saker) ibland skrek han till när texten krävde det. Jag kan fortfarande 35 år senare precis känna stämningen från detta klassrum. Vi var med om något spännande, något lite hemligt och förbjudet som fick alla de tre böckerna upplästa för oss! Först Jättehemligt sedan Världshemligt och till slut Bladen brinner.

Något år senare hade vi både bytt lärare och klassrum. Men än en gång fick vi vara med om ett äventyr! Denna gång tillsammans med Jonas, Annika och David på Selanderska gården i Ringaryd. Heltäckningsmattan luktade innestängt men värmde våra fötter när klassen även nu satt knäpptyst och lyssnade på när Pelle, också mycket inlevelsefullt, läste högt ur Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Pelle viskade Jonas viskningar i trädgården, han rapporterade Jonas rapporter i bandspelaren och han väste fram Julia J:son Andelius schackdrag i telefonen. Det var så otroligt spännande! Denna bok har jag själv läst högt för alla mina tre barn.

Ett par år senare, slutet av 80-talet och min studentdag. Gymnasieklassen är för sista gången samlade i ett klassrum. Om bara några minuter ska vi skingras, ut på skolgården, ut i livet. Klassföreståndaren och tillika svenskläraren Ingrid delar ut och läser högt de sista stämningsfulla styckena ur Tunströms fantastiska bok Juloratoriet. En så otroligt vacker text som avslut på en sorglig men ändå ljus berättelse om Sunne och Sidner. Lyssna bara på dessa rader: ”Vår historia hinner fatt oss och mig hann den ifatt denna dag i skogen, när jag till min stora förvåning upptäckte att jag redan var född men inte varit med och gjort något åt det, inte lyssnat, inte blivit en av tonerna - - - Musiken vävde ett nät omkring mig, blev till väggar och tak i en mäktig byggnad, i vars ställningar jag klättrade omkring: en ofärdig katedral, som svävade högre och högre.”

Jag har såklart varit med om väldigt mycket under min skoltid. Men det som jag har skarpast minne av från låg- och mellanstadietiden är absolut högläsningstillfällena. Jag kommer inte ihåg så mycket från alla de matte-, engelsk- eller svensklektioner som jag måste ha haft men jag kan i detalj komma ihåg stycken från böcker som har lästs högt för mig.

Så till alla Sveriges lärare och föräldrar: Läs mycket och högt för era elever och barn! Det gör skillnad och det ger barn minnen som varar livet ut! I mitt arbete som bibliotekarie är jag också med om många elever som vill låna just den boken som läraren precis har läst högt. Just för att det var en så härlig och positiv upplevelse för eleven. När jag ibland bland de äldre eleverna frågar efter någon riktigt bra bok de läst är det inte helt sällan som eleverna nämner någon bok som någon lärare har läst högt för dem.

Min högst personliga topplista på bra högläsningsböcker just nu är:

För lågstadiet:

Nilsson, Jag, Dante och miljonerna
DiCamillo, Edward Tulanes fantastiska resa
Morgenstern, Hemliga brev

För mellanstadiet:

Sandén, Ett hus utan speglar
Lidbeck, Barnhemmet
Zak, Alex Dogboy
Selznick, En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret

För högstadiet:

Nordin, En sekund i taget
Berggren, En enda kväll
Valentine, Dubbelgångaren

Tack till Peo, Pelle och Ingrid som gav mig oförglömliga högläsningsstunder!