Ett rum för Lisen

 Varför måste man absolut sova i ett sovrum? Varför inte i en bastu eller på ett trappsteg ,i en kaninbur eller i en källare?

 Lisen flyttar in med sin familj i huset bredvid Naima och hennes mamma, mitt i sommarlovet. Lisen och Naima är båda nio år. Lisen ville inte alls flytta och nu har hennes föräldrar bestämt att hon skall få välja vilket rum hon vill i huset. Lisen tar med Naima på en tur runt i huset, men det är svårt att välja rum. "Du måste nog provsova en natt i varje rum, innan du kan välja", föreslår Naima.

Snabbt bestäms att Naima skall hjälpa Lisen att provsova i alla rummen, för att sedan betygsätta dem.

De börjar med vinden, men "för mycket möss", blir betyget. Källaren, "för kall", badrummet, "för många som kommer in och stör", köket," mysigt men också för många som stör", kaninburen," för trång", trappstegen," för trång"...

Att sova över är jättemysigt och spännande tycker Naima och Lisen. Naima känner något pirrigt i magen, när Lisen kramar henne godnatt. Lisen är så söt och glad, tycker Naima. Kan det vara så att hon är kär? Hon funderar på hur hon skall våga berätta det för Lisen.

Medan flickorna fortsätter att prova olika rum, blir Lisens pappa alltmer irriterad. Ingen av de andra kan ju flytta in på riktigt, förrän Lisen valt rum. Nu får det vara slut på det här tramset tycker Lisens pappa.

Om du är  mellan sju och nio år och tycker mycket om att läsa är den här boken något för dig!

Elin Johansson och Ellen Svedjeland är författare och Emma Adbåge illustratör.

Bra på olika saker

Igår hade jag besök av en grupp blivande förskolaklasselever på biblioteket. De kom från en närbelägen förskola och var här för att bekanta sig lite med skolgården, lokalerna och då biblioteket. Jag berättade lite om vad de kan låna och så läste jag en bok för dem.
Som yngst, i en syskonskara eller på en skola, är det lätt att jämföra sig med de andra - storasyskon eller äldre skolkompisar. En jämförelse som ofta är ganska orättvis. Det är lätt att tänka att alla andra är mycket bättre på allting, när det egentligen ofta bara handlar om att de haft några fler år på sig att träna. Bra att tänka på till hösten när de går från att vara äldst på förskolan till att vara yngst på skolan.

Mint vill rita, precis som storebror, men hon vet inte vad. Storebror vet alltid vad han vill och fint blir det också. Mint försöker, men det blir inte alls som hon vill. Först syns inte snöflingorna hon ritar mot det vita pappret, sen blir det ett svart tuschstreck över hela teckningen och till slut välter katten Klas ut en vas över bordet så teckningen blir alldeles blöt. Skrynkligt fult papper är bara att knyckla, till och med klippa sönder och önska att det gör lika ont i pappret som det gör i Mint. Ingenting är kul! Men plötsligt visar det sig att det fula klippta pappret kan vecklas ut till en vacker snöflinga att sätta upp på fönstret och Storebror (som bara ritar saker han verkligen gillar) visar upp sin teckning som föreställer Mint. Kanske är det inte så tokigt ändå. Och nu hjälps de åt att klippa fler snöflingor. Storebror är nästan lika bra som Mint på att klippa.

Julkalender Lucka 1 - Tjoho, nu är det jul!

Grisen Ruffe har lärt sig att julen är farlig Han vet inte riktigt varför, men en galt på gården där han bodde (med en snäll bonde och barn som brukade leka med honom) sa att julen betydde elände. Om det kom en lastbil och körde iväg med honom skulle han fly för sitt liv, sa galten. Och det är precis vad som händer. Ruffe blir lastad på en lastbil, lyckas fly och ligger plötsligt och trycker sig platt mot marken i ett stort potatisland hos en sur och grinig bonde som patrullerar med gevär.

Det är såhär det känns med frihet alltså. Fritt, men också lite ensamt och läskigt. Men så stöter han på katten som får heta Kss-kss. När Ruffe vaknar efter sin första natt ute ligger hon helt enkelt hoprullad på hans rygg och värmer sig. Kss-kss vet ett ställe dit de skulle kunna gå. En övergiven stuga. Och efter flera dagar kommer de verkligen fram. Det är en lite skruttig stuga, men utanför finns ett potatisland och inuti är de skyddade från regnet och den värsta kylan. Det går ju alltid att städa, tänker Ruffe som tycker om när det är prydligt och rent. 

I stugan möter de Andersson och Pettersson, två möss som brukade dela stugan med gubben Lundgren, men som nu bor ensamma där sedan Lundgren först hamnat på sjukhus och sedan dött. Kss-kss får lova att inte anfalla Andersson och Pettersson mot att de lovar att aldrig krafsa, för krafs kan hon bara inte motstå. Hör hon krafs så måste hon attackera.

Men hur ska de får mat? Potatislandet är redan tomt på potatis, för Ruffe smaskade i sig alltihop på två dagar, och äpplena som hänger kvar på trädet ska de ha till jul. Kss-kss menar att julen inte alls är farlig, utan nåt värt att fira.

Så för att få pengar beger de sig in till stan, Ruffe finklädd i Lundgrens gamla kostym och ytterrock och med lite leksaksinstrument i famnen. Muspip, kattjam och grisgrymt till trots lyckas de sjunga och spela ihop en hel del pengar och Ruffe går till mataffären och handlar.

Men trots att allt känns ganska bra där i stugan så är det något som gnager Ruffe. Han känner sig ensam. Katten är lite egen som ju katter är, och sover mest hela tiden, och mössen är virriga och verkar sova lite då och då de också. Ruffe längtar efter någon som är mer som han. En annan gris och helst en hona.

Och när vildsvinet Vilda plötsligt dyker upp i trädgården (och glufsar i sig alla juläpplena från trädet) är hans lycka gjord. Men Vilda flyttar inte in ensam. Med henne kommer en hel drös med små, halvstora och ännu större griskultingar och plötsligt får Ruffe ett väldigt sjå att få tag på mat och sysselsättning till alla i sin stora familj.

Tjoho, nu är det jul! är årets julkalenderbok från Rabén, skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Emma Adbåge. Det är en knasig och väldigt fin berättelse om vänskap, längtan efter tillhörighet och om att allt är möjligt om en hjälps åt

.

Myran är tillbaka!!!

För ett och ett halvt år sedan läste och hyllade jag En Myras liv, den första boken om Myran som då gick i förskoleklass. I andra boken har han hunnit börja ettan. Mamma och pappa är skilda så Myran har två av väldigt mycket. Två rum, två sängar, två tandborstar. Men han är fortfarande kompis med Henny och Diego, och han har faktiskt vant sig lite vid att inte mamma och pappa vill bo med varandra längre.

Myran har lärt sig läsa, och han älskar att läsa gåtböcker. Han brukar testa mamma och pappa och det bra är att han får ställa alla gåtor två gånger, ena veckan hos mamma och ena veckan hos pappa. Fördelens med gåtbokens gåtor är att alla svar finns i slutet. De där vardagliga gåtorna som också snurrar i Myrans huvud verkar det inte finnas lika enkla svar på och det stör honom.

mamma har träffat en badvakt. Han heter Jesper och han verkar alltid finnas där mamma finns nuförtiden. Lite bra är det, att mamma svävar i det blå, för Myran kan få hur många glassar han vill till exempel. Men Myran vet inte riktigt hur han ska göra med Jesper. Ha vill vara snäll och gilla honom. Men samtidigt måste han ju visa pappa att han inte gillar Jesper för mycket. Annars är det ju orättvist, för pappa har inte hittat någon ny att vara kär i.

Och Myran själv, är han kär? Hur ska han kunna veta det? Är det kärlek att vilja veta var Eva är hela tiden? Eller att det känns som varm choklad i magen när hon också kan alla gåtor i gåtboken? Men varför känns det då så jobbigt när Felicia frågar honom om det? Myran blir inte klok på det där och han vet inte vem han skulle fråga.

Jag vet att flera förskolelärare gillade En Myras liv när de läste den och jag kommer definitivt rekommendera dem att fortsätta med Myran och gåtorna nu.