Bart är en ganska vanlig kille, som har det lite kämpigt i livet. Han tillhör utkanten av en mycket löst sammansatt grupp på skolan, med folk han inte känner, som han inte har något gemensamt med och som han knappt minns namnet på. Och som bara står i en cirkel på rasten för att de inte riktigt har någon annan att vara med. Bart bor i en liten lägenhet med bara ett rum tillsammans med sin mamma. Mamman som älskar honom så kollosalt mycket, men som ändå inte kan låta bli flaskan.
Bart tränar boxning, och tänker att någon gång kanske han når upp till flugvikt. Han tränar inte för att han egentligen tycker att det är så himla kul, men hans mamma vill att han ska kunna försvara sig om det skulle behövas. Och det behövs. Men han skulle aldrig kunna berätta för någon på skolan att han tränar boxning, för då kanske de kräver att han ska bevisa det och om sanningen ska fram så har han inte riktigt börjat slå än.
Bart älskar musik. Han älskar att sjunga. Men det kan han inte heller berätta för någon eftersom det råkar vara opera som är hans stora passion. Problemet är att han bara kan sjunga när ingen lyssnar. Så fort han har publik skär sig rösten och det blir bara ett pipigt kraxande.
Bart klarar sig väl ändå ganska bra, men hela hans värld rubbas när hans klasskompis Ada plötsligt börjar prata med honom om annat än för att be att få skriva av hans matteläxa.
Jag håller med, det bästa jag läst på länge. Hade skrivit ett inlägg om boken men du hann publicera först :)
SvaraRadera