Bröderna Lejonhjärta

Bröderna Lejonhjärta denna klassiska, vackra men så otroligt sorgliga saga skriven av Astrid Lindgren 1973 har nu kommit ut i en ny form. Texten är densamma men Ilon Wiklands klassiska illustrationer är utbytta. Den nye illustratören heter Jesper Waldersten och han har genom sina illustrationer satt en helt annan prägel på hela berättelsen.




Bröderna Lejonhjärta blir med Walderstens bilder en mycket mörkare och svårare berättelse som talar till de äldre ungdomarna och till vuxna.


Jag lyssnade när Jesper Waldersten sommarpratade i somras och jag tyckte mycket om hans uttryckssätt. Han berättade lite om sitt arbete med att göra sina egna tolkningarna av Bröderna Lejonhjärta. Att han från början tänkte säga NEJ men sedan ändrade sig.


Just nu är det en utställning på Kulturhuset i Stockholm om Walderstens illustrationer till boken. Så här skriver man på webbsidan:

Genom Jesper Walderstens grafiskt dova verk skapas en bildvärld som ger Astrid Lindgrens berättelse en ny, mörkare klangbotten. Välkommen till en utställning, för liten som stor, om kärlek, hat, sorg, solidaritet, förtryck och om den svåra konsten att vara människa.


Jag hade gärna gått på den utställningen om jag kunnat.



Jossi är förrädaren! Bilden i gamla utgåvan

Jossi är förrädaren! Bilden i nya utgåvan

Gruvan

Ellen tillbringar sin sommar på Utö tillsammans med sin familj. Det är två lite retsamma äldre syskon, pappa och hans nya kärlek Sofie. Ellen känner ingen kärlek till Sofie och vill inte veta av henne och snäser mest hela tiden åt henne.

Syskonen försöker skrämma upp Ellen när hon en natt ska sova i skjulet på tomten med en gammal spökhistoria som finns på ön. Det blir otäckt, men hon härdar ut hela natten, vill inte bli beskylld för att vara en fegis resten av sommaren.
I skjulet inkilat mellan brädorna hittar hon ett skrivhäfte med vaxdukspärmar. När hon öppnar boken finner hon tättskrivna sidor text med en mycket snirklig och svårtydd handstil. Men det här är mycket roligare än sommarboken som hon borde läsa och anstränger hon sig bara tillräckligt går det att tyda. Texten är skriven av Anton som var 12 år i mitten av artonhundratalet. Hans pappa och äldre bröder arbetar i gruvan på ön och snart är det även Antons öde om nu inte hans drömmar kan slå in. Han vill fortsätta i läroverket och bli en berömd författare. Jojo så ska inte en arbetarunge tänka, menar hans pappa.

Berättelsen rör sig på dessa två plan och skiftena känns naturliga. Porträtten av Anton och Ellen känns trovärdiga och vi kommer den nära in på livet. Detsamma gäller flera andra personer  i berättelsen. Sara Lövestam som är författaren är skicklig på att väva in mycket utan att det känns påklistrat. Vi lär oss om släktforskning, hembygdsmuseer, livet på en skärgårdsö, klassklyftor och arbetares villkor för drygt 150 år sedan. Även samvaron mellan Sofie och Ellen har en central plats och utvecklingen av deras relation känns trovärdig.
Ännu en mycket bra berättelse av skickliga Sara Lövestam.

Ännu en från Norge

Jag kan lika bra mata på med ytterligare en ny bok från vårt rika grannland i väster. Maria Parr har inte skrivit så många böcker, men de är å andra sidan väldigt bra. Våffelhjärtat från 2007 har jag tipsat om många gånger och den läses åtminstone då och då, om än inte så mycket som den förtjänar. Den går tyvärr inte längre att få tag på på svenska. Nu har det äntligen kommit en fortsättning.


Trille och Lena bor fortfarande kvar i Dunk-Matilde, viken på ön i fjorden vid Norges kust, men de har blivit några år äldre. Fast inte klokare, skulle jag säga.

Lena spelar fortfarande fotboll med killarna, och är fortfarande bäst på det. Trille undrar hur han ska imponera på Birgitte, den nya tjejen i klassen. Och tillsammans får de fortfarande de mest galna idéer, som till exempel att bygga en flotte och åka över till fastlandet, tvärs över bråddjup och färjefarled.

Men det är också saker som inte känns riktigt som de ska. Mamma är så trött jämt att Trille undrar om hon är sjuk, pappa är irriterad och farfar verkar inte förstå att han faktiskt håller på att bli gammal.
Och när Lena blir petad ur fotbollslaget och det visar sig att Birgitte är snäll inte bara mot Trille utan även mot mobbaren Kai-Tommy vet Trille inte hur han ska förhålla sig till allt längre.


Trille och Lena har hunnit bli 13 år i den här boken, men liksom Våffelhjärtat, i vilken de var 10 år, tycker jag att boken passar bättre för läsare/lyssnare som är lite yngre. Om Våffelhjärtat är perfekt i åk 2 så kanske den här boken passar fin i 4:an eller 5:an. Äldre elever kommer nog tycka den är lite för barnslig.

Hjärtat är en knuten hand

Jag verkar ha en förkärlek för böcker som handlar om hjärtan, alltså de fysiska muskler som pumpar runt blodet i våra kroppar. Kanske handlar det om att jag själv för tre år sedan plötsligt drabbades av hjärtsjukdom och tvingades operera in en pacemaker. Eller så är det bara otroligt fascinerande att en muskel, stor som din knutna näve, är det som får hela din kropp att fungera. Med visst bistånd från hjärnan såklart ;)

Hjärtat är en knuten hand av den norska författaren Ingrid Ovedie Volden handlar om Oliver och Aline. Oliver bryr sig inte överdrivet mycket om skolan, han kommer ofta försent och kan tillbringa hela lektioner med huvudet lutat mot sin bänk. Han är frustrerad över att mamma har lämnat pappa för en annan man och att pappa helt verkar ha tappat greppet och bara hasar omkring hemma i pyjamasbyxor. När klassen får i uppgift att titta på ett organ i kroppen ämnesövergripande ger han liksom upp innan han ens börjat. Sååå jobbigt. Och så händer det som inte får hända, hans pappa blir akut sjuk och hamnar på sjukhus. Läkarna tror att det är något med hjärtat.

Aline går i samma klass som Oliver och är gaska nyinflyttad. Hon vill egentligen inte vara där, familjen testar ett år "på prov", och har bestämt sig för att aldrig prata med någon i skolan om det inte är absolut nödvändigt. När klassen får uppgiften väljer hon hjärtat. Hon mailar omedelbart till kardiologen och ber att få komma och träffa en hjärtläkare för att lära sig mer.

Och där, på golvet i en korridor på kardiologavdelningen, möts Aline och Oliver. Trevande och avvaktande till en början, men med tiden inser de båda hur mycket de gillar varandra. Det är ju bara det att det inte går. Oliver kan inte erkänna för sina kompisar att han gillar den tysta nya tjejen. Och Aline kan inte bryta sitt löfte om att aldrig prata med någon i skolan.
Jag gillar Hjärtat är en knuten hand. Den är inte yvig och högljudd, men jag tror att många kan känna igen sig i både Olivers och Alines liv och känslor.

S som i skräck - Bortförd

Sigrid och Saga är bästa kompisar och har varit det så länge de kommer ihåg. De bor grannar och det är så nära mellan husen att de kan se in till varandra när de är på sina rum.

Sigrid gillar dataspel och nu är hon helt uppslukad av det nya spelet S som i skräck. Sigrid spelar precis hela tiden och har svårt att slita sig från spelet.

En eftermiddag ser Saga att Sigrid sitter på sitt rum och spelar. Sigrid tittar på skärmen och det ser märkligt ut.

"Sigrid tryckte nästan näsan mot skärmen innan hon plötsligt drog sig tillbaka igen. Hon tittade mot fönstret. Ungefär som hon var rädd att det stod någon därute och tittade in på henne. Jag vinkade men hon vinkade inte tillbaka. Det verkade inte som om hon såg mig. Kanske tittade hon egentligen inte ut genom fönstret, utan lite mer vid sidan om. Koncentrerat först. Sedan allt mer häpet. Och till sist såg hon nästan... rädd ut?" (s. 16 f)

Den första delen, Bortförd, i denna nya serie S som i skräck är mycket spännande! Som tur är kommer del två, Fångad, ut om bara några dagar. Jag kommer att läsa den direkt, vill ha reda på hur det går för Sigrid, Saga och Hugo. Böckerna är lättlästa och passar de mellanstadieelever som vill läsa något riktigt spännande och läskigt!

Normkreativa böcker

Camilla Gisslow har skrivit tre böcker om hur det är att juridiskt tillhöra det ena könet, men känna sig som det andra, eller båda. De heter "Jag är Linus, en pojke med snippa", "Jag är Bella, en flicka med snopp" och "Jag är Tintin och Elsa, både en pojke, en flicka eller mittemellan".
Alla tre böckerna är upplagda på samma vis, barnet presenteras, hur barnet känner sig när hen får vara det kön hen önskar, hur det känns när någon klär en utifrån det juridiska könet och hur hen vill bli bemött av omgivningen. De fina illustrationerna står Klaudia Drabikowska för.

Böckerna är utgivna av Tallbergs förlag som specialiserat sig på att producera regnbågsmedia. Det är bra, böcker för alla att identifiera sig med behövs och jag kommer att kika på deras utbud och komplettera bibliotekets bestånd.
En sak som jag reagerar på är en sån petitess som att de har tandborstar på förskolan. Det har de flesta förskolor inte haft på 20 år.

Camilla har även skrivit en ungdomsbok "Jag har ingen historia, jag har ett liv" som baseras på hennes egen dotters kamp för att få vara den kille han alltid vetat att han är.

Ovanligt tema

Det går trender i bokteman så väl som allt annat i livet. För något år sedan kom det många böcker som handlade om hamstrar och det har kommit många böcker om HBTQ frågor. En sak som däremot lyser med sin frånvaro fram tills nu, är tjocka huvudpersoner, som trivs med att vara tjock. "Dumplin´"av Julie Murphy är en sådan bok. Kan en hoppas på fler?

Willowdean bor med sin mamma, som kallar henne
Dumplin´, i staden Clover City, mitt ute i ingenting. Hon går på High school och är bästa kompis med Ellen. De har känt varann sen de var ganska små, de träffades för att Ellens mamma och  Dumplin´s moster Lucy båda var stora fan av Dolly Parton.
Nu är moster Lucy död, hon dog av en hjärtattack i soffan, och vägde 256 kg när hon dog, och Dumplin´ saknar henne hela tiden. Dumplin´ har alltid trivts med hur hon ser ut, och har ett ganska stort självförtroende. Hennes inställning till bikinikropp? En kropp i bikini! Dumplin´s mamma har däremot genom åren utsatt henne för än den ena och än den andra dieten, innan hon till slut gav upp.

I Clover City är det två saker som staden cirklar kring. Dels är det amerikansk fotboll och så den årliga skönhetstävlingen "Miss Teen Blue Bonnet tävlingen" .Dumplin´s mamma vann den tävlingen när hon var ung och är med och arrangerar den varje år. Hon kan till allas förtjusning fortfarande ha klänningen hon hade den kvällen hon vann. Dumplin´ har aldrig brytt sig om tävlingen, men en dag när hon och mamman städar ur moster Lucys rum hittar Dumplin´ en ofylld anmälningsblankett. Dumplin´ blir helt ställd,ville hennes moster delta i Miss Teen Blue Bonnet????

Givetvis finns det  en kärlekshistoria med i boken! Bo, som är väldigt snygg och går på privatskola,  arbetar på samma snabbmatsrestaurang som Dumplin´, och han är den enda som kallar henne Willowdean. Dumplin´ föll för honom vid första ögonkastet, men till hennes förvåning så verkar han gilla henne också. Det gör henne osäker, och det stör henne. Nu behöver hon boosta sitt självförtroende och efter mycket funderande så bestämmer sig Dumplin´ för att ställa upp i tävlingen, för sin men även för Lucys skull. Beslutet får stora konsekvenser för Dumplin´s och Ellens vänskap, men då är det andra som plötsligt finns där för henne istället.

 Boken gav mig mersmak och på baksidestexten står det att "Dumplin´" är författarens andra bok. Hennes första bok heter "Side Effects May Vary" och finns bara på engelska.