Kryp

Jag måste börja med att berätta att om du inte gillar skalbaggar så är detta ingen bok för dig! Den fullkomligt kryllar av skalbaggar av olika sorter.



Boken handlar om Darkus, vars pappa har försvunnit under märkliga omständigheter. Han försvann spårlöst ur ett låst rum på sitt arbete. Darkus måste då flytta till sin farbror, som bor granne med två av de vidrigaste människorna i världen. Dessutom måste han byta skola för det blir för långt för honom att åka varje dag. Ingen vet ju när, eller ens om de hittar hans pappa.
 En dag när Darkus möter sina förskräckliga nya grannar så trillar en skalbagge ur den ena mannens byxben! Usch! Darkus är helt fascinerad över skalbaggens storlek, den är otroligt stor, och väldigt vacker. Ju mer Darkus tittar på den, ju mer tycker han att den försöker kommunicera med honom. Men det är väl ändå inte möjligt? Men snart nog inser Darkus att skalbaggen inte är någon vanlig skalbagge, och den kan kanske hjälpa honom att hitta sin pappa och dessutom hjälpa honom att sätta den nya klassens mobbare på plats! Lite, eller ganska mycket hjälp, får han även av sina nyfunna vänner Virginia och Bertolt. 
Kryp är den första delen av tre, nästa heter Krypens drottning och den sista delen heter Krypens krig och de är skrivna av M G Leonard. Det finns även ett uppslagsverk med skalbaggar till serien, där både Darkus och hans pappa gjort noteringar

Majken Majken

Den ensamstående pappan håller på att bli stor i barnböcker för yngre barn, jag har läst några på sista tiden. Koko och Bosse, Världens mesta Ester, Viggo och rädslolistan för att ta några. Och nu senast Majken Majken.

Var Majkens mamma är får vi inte veta förrän precis i slutet. Hon nämns inte alls när pappa, 1-åriga lillebror Bobbo som alltid skriker och gråter och Majken flyttar in i den nya lägenheten i höghuset. Det vi får veta är att Majken precis börjat ettan och att hon inte känner någon i klassen, så antagligen har hon bytt skola också. Majken är så rädd för att säga fel saker, så helst säger hon inget alls i skolan. Till och med när hon säger något alldeles vanligt, tycker hon själv att det låter konstigt och tror att alla fnissar åt henne i smyg. Det är tur att hon har en så snäll fröken i alla fall.
Majken är nyfiken på alla de nya grannarna i huset och en dag kikar hon in genom fönstret till lägenheten närmst porten. Hon ser en gammal tant som smyger runt där inne och plötsligt kliver in i en garderob och stänger dörren om sig. Majken fattar ingenting. Är det nåt fel på tanten? En annan dag kikar hon in och får se tanten sitta i soffan. Hela tantens ansikte är insmort i tårta och på bordet står resterna, alldeles tilltryckta. Tanten tar tårtan med händerna från kinderna och stoppar i munnen. Majken måste bara fråga pappa varför tanter gör såna saker. Pappa förklarar att gamla människor ibland gör lite tokiga saker just för att de är gamla och har blivit lite snurriga.
Men när Majken, pappa och Bobbo hälsar på hon tanten för att presentera sig, eftersom de är nya i huset, verkar hon alldeles vanlig. Inte konstig, inte snurrig, inte täckt av tårta. Dessutom visar det sig att tanten också heter Majken.
När Majken glömt nyckeln och pappa inte är hemma går hon och ringer på hos gamla Majken. Det visar sig att gamla Majkens syster bor i lägenheten bredvid och att de två tanterna alltid håller på med en massa hyss med och mot varandra. Majken börjar inse att saker och ting inte alltid är som de först verkar.


Jag gillar verkligen Majken. Boken är ganska tunn och relativt snabbt läst - jag läste den högt för dottern i ett svep häromdagen, men det är en fin skildring av vänskap mellan generationerna. Och så är det svaret på var mamma är, som också förklarar varför pappa plötsligt bara måste släppa ner Bobbo på golvet och gå in på toaletten OCH LÅSA OM SIG en stund när de kommer hem. Jag hade dock gärna sett att den var lite tjockare och att det var mer som handlade om skolsituationen, för plötsligt har hon bara en kompis som vill följa med hem och som hon inte alls är rädd för att säga fel inför. När hände det?
Men tanterna alltså, som jag önskar att jag blir en sån tant när jag blir gammal. En som leker kurragömma och kastar tårta i ansiktet på min syster (förlåt i förväg, Julia) och bjuder in ensamma flickor (som blivit lite åsidosatta på grund av stökiga småsyskon) på fika. Vi behöver fler av den sorten, det är helt klart.
Och bilderna! Underbara bilder av Louise Winblad, mer känd som Hejhejvardag på Instagram.

Adventskalender Lucka 17

Alla mina hemligheter av Non Pratt.

De kallades ”Flippade femman” på sommarlägret när de var tretton år, Alix, Ben, Zara, Dean och Millie. Den bästa sommaren i deras liv. Tillsammans gömde de en minneslåda med brev och löften om att avslöja sina hemligheter till sina framtida jag. Nu har fem år gått och de har samlats för att öppna lådan, alla utom Millie, som nyligen dött av sin tarmcancer...

Klarar de övriga fyra av att avslöja sina  hemligheter för de forna bästisarna, som nu känns som totala främlingar...

Inte längre min

Så är titeln på Ann-Helén Laestadius senaste bok, den andra boken om Maja som även är huvudpersonen i boken "Tio över ett".

I "Tio över ett" får vi möta en rädd Maja, hon ställer klockan på 01.10 varje natt för att 01.20 sprängs det i gruvan och hon vill vara vaken för att kunna rädda sin familj om gruvan rasar. Hon brottas också med sina känslor för Kirunas flytt, känslorna för Albin och kanske mest av allt, kompisen Julias flytt till Luleå.

När denna boken börjar så har Julia flyttat, de har börjat riva delar av Majas gamla kvarter, hon är ihop med Albin, även om hon ser sig som "hockeygräsänka" eftersom att ishockeyn tar väldigt mycket av Albins tid.
Eftersom att de flyttat från det gamla huset in i ett nytt, i Majas tycke helt ocharmigt, hus, långt bort från sprängningarna så sover hon nu hela nätterna. Hon har också slutat göra sina filmer. Hon tänker att nu upplevs hon som helt normal, och det är väl bra. Flytten av Kiruna tycker hon fortfarande inte om, hon tycker fortfarande att det handlar om rivning, inte flytt.
En dag när hon cyklar förbi sitt gamla område upptäcker hon något som chockar henne svårt, de kommer inte att riva hennes hus, de ska flytta det! Kanske, kanske kan hon få flytta tillbaka till sitt gamla rum i den gamla lägenheten! Då möter hon Aurora, som säger att hon ska flytta där nu...

Inte längre min, det finns mycket i Majas liv som är förlorat och förändrat och jag inser att titeln är klockren när jag läst klart boken. Att så mycket känslor, vänskap, kärlek och förändring kan rymmas i en bok är helt underbart!

Med en kastanj i magen

Majken har blivit skickad till Sankt Älmas hem för vanartiga flickor. Det ligger ute på en ö och är sista anhalten för bråkiga, uppstudsiga flickor som ingen annan i samhället vill eller kan ta hand om. Majken minns inte sina föräldrar och har bott upp på barnhem och i fosterfamiljer sedan hon var 4-5 år, men hennes häftiga humör har gång på gång ställt till det för henne. Hon tänker själv att det är som att hon föddes arg, utan förmåga att hantera ilskan. Gång på gång växer den som en taggig kastanj inom henne och till slut exploderar hon.

På hemmet får hon dela rum med Ebba och Anna-Märta och de blir snabbt vänner, och tur är det inte alla flickor på hemmet är så snälla. Rektorn är inte heller speciellt intresserad av att rehabilitera flickorna, utan använder såväl fysisk som psykisk misshandel vid minste förseelse. Majken får snabbt känna av både isoleringen på vinden och rapp över händerna.

Ebba lockar med Majken ner till stranden en kväll och där träffar hon Ruben, en pojke från fastlandet. Det brukar komma pojkar ut till ön med förhoppning om att vanartig också betyder lösaktig. Majken är rädd att Ruben ska vara som de andra och bara vilja en sak med henne, men hans ögon är snälla och ärliga. När han frågar om hon vill följa med ut nästa kväll för att fiska kräftor så säger hon inte ja, men kan samtidigt inte hålla sig från att gå dit och se om han menade allvar med kräftorna. Hon får sällskap av Anna-Märta. Och det är verkligen bara kräftor, även om han också ser till att de får en stund för sig själva för att prata. Han ser inte på henne som alla andra har gjort under hela hennes uppväxt, han lyssnar, ser henne bortom den där ilskan, och utan att hon vet ordet av så har hon berättat om kastanjen.

Även om det är hårt och strikt på hemmet så finns det också människor som hjälper Majken. Trädgårdsmästaren Evert som lugnar henne när hon får panikattacker till exempel, och prästen på fastlandet som hjälper henne minnas sin mamma och få tillbaka några av de minnen som hon förträngt så länge.

När kastanjer spricker är en riktigt bra bok om ett Sverige där olikhet, otur och en trasslig barndom räckte för att döma ut en människa. Där de institutioner som fanns för att ta hand om utsatta barn och ungdomar oftast tryckte ner dem ännu mer och gjorde en ljus framtid helt omöjlig. Mina googlingar av musik och filmer som nämns och de tidsmarkörer som dyker upp i form av pepitarutiga kjolar, höga hästsvansar och tunna scarfsar säger mig att vi är i början av 50-talet. En tid vi gärna romantiserar, men som var tuff för många

med ideal som var näst intill omöjliga att leva upp till och väldigt snäva ramar för kvinnor.

Bravelands, Splittrad flock

Bravelands heter savannen där lejonet Orädd levt sitt korta liv i flockens beskydd. Hans pappa Ädel är flockledare över Ädelklanen och Orädd och hans syster Tapper kan växa upp i trygghet.

I babianflocken Grönskogstruppen lever babianungen Tagg och hans vän Lera.

En elefantflock är på väg mot ett känt vattenhål och där ska ledaren hålla stormöte. Flockens ledare är Den stora modern, hon som har alla svar och löser alla konflikter för samtliga djur på savannen, förutom lejonen. I flocken finns även hennes barnbarn Himmel.

Dessa tre unga djurs öde kommer att korsas under berättelsens gång, samtidigt som Bravelands framtid skakar i sina grundvalar.
Den ömtåliga balansen på savannen har sedan urminnes tider reglerats av en enda självklar regel: Döda bara för att överleva.

Denna regel bryts av en flocklös lejonhanne som dödar Ädel och tar över Ädelflocken, Orädd undkommer döden som genom ett under.

Erin Hunter är en psedonym för flera olika författare som även skrivit den populära serien ”Warriors”
om huskatten Rost som förenar sig med en vildkattsklan.

Boken är spännande och handlar om vänskap, relationer, tapperhet och den eviga kampen om makt. Nästa del i serien heter ”Savannens lag” och på engelska finns det ytterligare två, "Blood and bone" och "Shifting shadows"

Sagostund med zombiesaga

Idag har det varit "Olympiadagen", massor av olika aktiviteter, för barnen på Olympia. På en av stationerna, biblioteket, sitter jag och väntar på att få läsa en alldeles ny bilderbok, "Mortina, ett helt vanligt zombiebarn" (text och bild: Barbara Cantini).
Funderar lite innan om jag verkligen skall välja den här sagan, vissa barn är bara sex år och kanske livrädda för spöken och zombier. Men jag bestämmer mig för att testa.

Mortina är ett helt vanligt zombiebarn, som bor i ett gammalt slott, med sin faster Krypta. Mortina är blek och har vackra lila ringar runt ögonen. Hon har en hund, som heter Rabies, som ingen vet om han egentligen lever eller är död. Mortina är annars ganska ensam, hennes högsta dröm är att få leka med de andra barnen i byn. Hon brukar smyga på dem, för att se vad de leker. En dag, när hon gör det, hör hon talas om Halloween, när barnen skall klä ut sig till spöken och zombies. Perfekt tänker Mortina, då kan hon smyga med utan att klä ut sig och äntligen få vara med och leka.
Men inte en enda korg att ha godiset i, finns att uppbringa i slottet. Till slut får Farbror Gnällspiks huvud duga, som korg(glöm inte att det är en zombiesaga) Farbror Gnällspik gnäller en massa när han skall vara korg, tills Mortina lovar att mata honom med feta maskar resten av året om han ställer upp. Mortina hittar de andra barnen, som är ute på bus eller godis vandring och hon får vara med dem. När de andra barnen visar sina läskigaste grimaser, kan inte Mortina låta bli att visa sitt bästa trick. Hon tappar huvudet...TADA...
Det blir alldeles, alldeles tyst! Men som i det bästa av sagoslut, blir de vänner och tycker att Mortina är otroligt häftig, hon är ju en RIKTIG zombie.

Spännande, rolig saga, som ur ett ovanligt perspektiv tar upp frågan om att få vara med och leka. Illustrerad med spännande bilder, med många detaljer.

Ovanligt tema

Det går trender i bokteman så väl som allt annat i livet. För något år sedan kom det många böcker som handlade om hamstrar och det har kommit många böcker om HBTQ frågor. En sak som däremot lyser med sin frånvaro fram tills nu, är tjocka huvudpersoner, som trivs med att vara tjock. "Dumplin´"av Julie Murphy är en sådan bok. Kan en hoppas på fler?

Willowdean bor med sin mamma, som kallar henne
Dumplin´, i staden Clover City, mitt ute i ingenting. Hon går på High school och är bästa kompis med Ellen. De har känt varann sen de var ganska små, de träffades för att Ellens mamma och  Dumplin´s moster Lucy båda var stora fan av Dolly Parton.
Nu är moster Lucy död, hon dog av en hjärtattack i soffan, och vägde 256 kg när hon dog, och Dumplin´ saknar henne hela tiden. Dumplin´ har alltid trivts med hur hon ser ut, och har ett ganska stort självförtroende. Hennes inställning till bikinikropp? En kropp i bikini! Dumplin´s mamma har däremot genom åren utsatt henne för än den ena och än den andra dieten, innan hon till slut gav upp.

I Clover City är det två saker som staden cirklar kring. Dels är det amerikansk fotboll och så den årliga skönhetstävlingen "Miss Teen Blue Bonnet tävlingen" .Dumplin´s mamma vann den tävlingen när hon var ung och är med och arrangerar den varje år. Hon kan till allas förtjusning fortfarande ha klänningen hon hade den kvällen hon vann. Dumplin´ har aldrig brytt sig om tävlingen, men en dag när hon och mamman städar ur moster Lucys rum hittar Dumplin´ en ofylld anmälningsblankett. Dumplin´ blir helt ställd,ville hennes moster delta i Miss Teen Blue Bonnet????

Givetvis finns det  en kärlekshistoria med i boken! Bo, som är väldigt snygg och går på privatskola,  arbetar på samma snabbmatsrestaurang som Dumplin´, och han är den enda som kallar henne Willowdean. Dumplin´ föll för honom vid första ögonkastet, men till hennes förvåning så verkar han gilla henne också. Det gör henne osäker, och det stör henne. Nu behöver hon boosta sitt självförtroende och efter mycket funderande så bestämmer sig Dumplin´ för att ställa upp i tävlingen, för sin men även för Lucys skull. Beslutet får stora konsekvenser för Dumplin´s och Ellens vänskap, men då är det andra som plötsligt finns där för henne istället.

 Boken gav mig mersmak och på baksidestexten står det att "Dumplin´" är författarens andra bok. Hennes första bok heter "Side Effects May Vary" och finns bara på engelska.

Spelets fångar

Det är sommarlov och Hugo och hans mamma ska tillbringa några veckor i skärgården hos Hugos morfar. Hugo har knappt träffat honom och ser inte fram emot att vara från stan så länge. När han dessutom inte hittar laddsladden till sin dator så känns sommaren oändligt lång. Han träffar Freja och de får chansen att tjäna en slant om de samlar in tång och fårbajs som sommargästerna gödslar sina trädgårdar med.De ger sig ut till en ö, men överraskas av en storm och måste söka skydd i en liten stuga. När de går på upptäcksfärd i stugan så hittar de ett skåp fullt med små, bärbara datorer. Hugo startar en och den säger: Välkommen Hugo! Spelet startar och sommaren utvecklas till en mardröm...

Änglaapokalyps

Jag gillar dystopier och jag gillar änglar. I denna bok får jag både ock! Boken som heter ”Änglafall” är skriven av Susan Ee och är första delen i en trilogi, där del två också finns översatt till svenska, men tyvärr inte del tre. 

Huvudpersonen heter Penryn, är 17 år och hon ska försöka rädda sin rullstolsburna lillasyster, sin psykiskt instabila mamma och sig själv till den relativa säkerheten i bergen utanför San Fransisco. Världen som vi känner den är lagd i ruiner efter det att änglar invaderat jorden. Flykten går till en början som planerat, men så hamnar familjen mitt i ett änglaslagsmål där fyra änglar ger sig på en ensam och hugger av hans vingar. Familjen blir upptäckta och lillasyster Paige blir bortförd av en ängel. Penryn tar vara på änglavingarna och den skadade ängeln för att försöka få reda på vart änglarna fört Paige. En bräcklig vänskap spirar mellan Penryn och ängeln Raffe medan de tar sig mot änglarnas näste för att försöka hitta Paige och få hjälp med att sätta tillbaka Raffes vingar. 

Del två heter ”Världen efter” och del tre heter ”End of days”. Tredje boken kom ut redan 2015 så den kommer nog dessvärre inte att översättas.


  

 

Alla suger och det är ingens fel

Det var först är jag läst ut boken som jag insåg att författaren själv var typ jämngammal med sin huvudperson. Jag blev omedelbart sjukt imponerad (och liiite avis...) (Fast det skulle jag ju aldrig avslöja!)

Ebba Hyltmark har skrivit en träffsäker bok om att gå i nian och längta vidare. Nu är det visserligen 21 år sedan jag själv gick och hatade min högstadieskola och önskade mig vart som helst som inte var denna smutsgula tegellänga, med nedklottrade skåp och slitna plastmattor på golven, men jag kan fortfarande minnas känslan av att vilja mer, vilja annat, vilja bort.

Li har bara en vårtermin kvar innan hon tänker ta sitt pick och pack och flytta till Stockholm. Hon har redan siktet inställt på MIT i London efter gymnasiet och för att ha skuggan av en chans att komma in där krävs den allra bästa gymnasieskolan. Och den har hon spanat in under en resa till huvudstaden. Det finns inget som håller henne kvar i staden där hon bor, hon har inga jämnåriga vänner, hennes 6-åriga lillasyster är ett monster och föräldrarna är fejk. Bara att åka med andra ord. Så träffar hon Sigvard, en 69-årig änkling som bor i en liten stuga i utkanten av staden. Sigvard är lika klok som Yoda och behandlar henne som en jämbördig. Sigvard och hon pratar om allt. Hon berättar som sina drömmar, han om sorgen efter sin döda hustru och dottern som reste iväg och sällan kommer och hälsar på. Tillsammans öppnar de upp sig lite mot världen och tar små steg mot framtiden. Li börjar faktiskt prata lite med några på skolan och Sigvard gör sig kvitt gamla saker som håller honom fast i det förgångna.

 

En dag börjar Max i Lis klass. Han dyker upp på mattelektionen, med ett överlägset leende på läpparna och intensiva svarta ögon. Li kan inte värja sig. Hon blir hopplöst förälskad och allt som hon har planerat känns inte längre lika självklart. Tillsammans med Max kan Li vara tyst eller prata, det kvittar, hon får ett behov av att vara nära som aldrig varit hennes grej och det är plötsligt uthärdligt i skolan. Li vägrar lyssna när Olivia, Lis 9-åriga kompis, och hennes föräldrar uttrycker misstro och skepsis mot Max. Han är ju perfekt, vad skulle kunna gå fel?

Li drar in mig i sin värld och håller mig kvar där tills jag läst klart boken. Och detta även om jag själv förmodligen är en av de där hopplösa vuxna som inte fattar någonting och som Li inte hade gillat. Längst bak i boken står Lis instagramnamn och när jag går in och kollar på hennes konto står det mycket riktigt som presentation "Tycker förmodligen inte om dig :)". Så ok, jag låter dig vara ifred. Men du kan inte hindra mig från att gilla dig skarpt ändå, Li. Och önska mig själv lite av din drivkraft.

Allt ska brinna

”Det är höst när jag kommer bärande på elden. Den sena, fula hösten. Ett evighetslångt blött, grått mörker och jag har tre flaskor tändvätska i ryggsäcken. Allt ska brinna.”

Så står det på baksidan av Sofia Nordins bok och sista meningen är även titeln, ”Allt ska brinna”. Citatet känns sorgligt och ledsamt, utan hopp och jag undrar vad som hänt för att en ska vilja att allt ska brinna. Det blir jag snart varse om och berättelsen har följt mig hela helgen.

Agnes och Minna är bästa vänner och systersjälar sedan de träffades bakom en plint när de var 11 år och skolkade från gympan. Minna är den som driver och kommer på alla idéer, men Agnes är på, alltid! För Minna är aldrig lagom, det handlar alltid om allt eller inget och Agnes är på något sätt Minnas ankare. Mycket lyckas de genomföra med envishet och stark vilja, men det räcker aldrig riktigt för Minna. En måste väl kunna göra mer, rädda fler?

Nu är de 17 år och Minna kastas mellan hopp och förtvivlan, hon träffar en kille som inte riktigt kan leva upp till hennes förväntningar, hon och Agnes bryter nästan helt med varann, och försonas. Agnes gör allt hon kan för att trösta och stötta, men vad ska hon göra när hon inte räcker till? Kan en alltid finnas till för någon annan? Är alla skeenden förutbestämda, om än inte tidsbestämda? Vad hade hänt om inte om fanns?

Jag gillar Sofia Nordins böcker och längtade efter att få läsa denna. Den är väldigt annorlunda än kvartetten som börjar med ”En sekund i taget” men mycket bra! En bok som fastnar! En bok som känns!

Fotboll på hög nivå

Malik är 17 år och spelar redan med A-laget. Han har iof hittills bara suttit på avbytarbänken, men nu har tränaren lovat att han ska få spela. Lika bra som fotbollskarriären går, lika dåligt står det till med ekonomin hemma. Mamma Annika får fler brev från kronofogen, och nu hotas de av vräkning. Pga sin sjukdom så kan hon inte jobba så mycket, och Maliks pappa Omar, dyker bara upp då och då. Oftast har han inga pengar ändå. Malik kan inte komma på hur de ska kunna lösa situationen.
Så kommer dagen då Malik gör matchpremiär. Allt går galant även om motståndarna tacklas och knuffas lite extra med nykomlingen. När domaren meddelar att laget ska få en straff, så får Malik sin chans att visa vad han kan, och sätter den! Publiken jublar och laget vinner! Över en natt är Maliks namn på allas läppar. Enda smolket är det ekonomiska. Lagledaren kan inte lova honom något A-lagskontrakt just nu, kanske om några veckor, men då är det ju lite sent...Hade han bara fått skriva kontrakt så hade allt löst sig.
En kväll stöter Malik på sin barndomskompis Abbe, som undrar varför inte Mailk svävar på moln, kändis som han är. Malik berättar om pengabekymren, och Abbe säger att han alltid kan låna ut pengar. Malik avböjer, men tackar för erbjudandet. Några dagar senare kommer Abbe och berättar att han har en lösning på problemet, det enda Malik behöver göra för att få 100 000 kr är att missa straffen i nästa match mot Göteborg....

Boken heter ”När allt står på spel” och är skriven av Philip O´Connor och är första delen i serien ”Svea United”.

Boken är spännande, till och med för mig som inte är speciellt intresserad av fotboll.  Frågan hur Malik ska lösa dilemmat med pengar är oklart länge, vågar han chansa och sätta hela sin framtida karriär på spel, och om han inte gör det, hur ska de då klara sig? Jag vill gärna veta hur det går för Malik och hans mamma i framtiden! Min enda invändning är att det är mycket talspråk och slang i dialogen, det är jag inte så förtjust i. Jag tror också att det dessvärre daterar boken och gör att den kommer att kännas omodern när språket förändrats.

Skör vänskap

Det är flera månader sedan Lunas bästa kompis flyttade till Norge, men ännu har hon inte fått någon ny riktigt bra vän. I skolan finns Cleo, klassens drottning som förväntar sig att alla ska dansa efter hennes pipa, och ibland umgås de utanför skolan. Men mest känner sig Luna ganska ensam. Hennes spanska mamma förstår inte varför hon inte bara hittar några nya kompisar, men de är bara sju tjejer i klassen och alla har liksom redan någon. Alla utom Zorona, men hon verkar inte vilja bli vän med någon.

När det så ska komma en ny tjej till klassen hoppas Luna att detta ska vara hennes stora chans. Nu gäller det att hålla sig framme och bli vän med Bella innan någon annan, och framförallt Cleo,

sätter klorna i henne.

Men det går inte riktigt som Luna har tänkt sig. Istället är det någon helt annat hon får upp ögonen för och som hon plötsligt inser att hon verkligen har roligt ihop med. De blir snabbt riktigt nära vänner och Luna avslöjar sin allra hemligaste hemlis. Fast det räcker med ett litet misstag för att allt ska vara förstört...

Julkalender Lucka 22 - Draconia

Patrik Bergström har skrivit en ny spännande historia i en av mina älsklingsgenrer, fantasy. Att den dessutom innehåller drakar är bara en bonus.
Berättelsens huvudperson Beryl, vaknar upp på en landsväg utan minne. Hon minns ingenting om vem hon är, vart hon kommer ifrån eller vart hon är på väg. Hon får skjuts av en gammal man in till landets huvudstad Flumia, där Löftesfesten firas samma kväll. Archibald, som hennes räddare heter, presenterar henne för tre vänner, och betonar att hon kan lita på dem. Hon gör så, och dras in i ett väldigt äventyr!  Innan hon vet ordet av så har hon skapat ett magnifikt fyrverkeri, övertalats att göra inbrott, nästan drunknat, satt fyr på magiska föremål och befinner sig jagad av Piraternas kung, Morgan LaCroix.
Archibald finns som tur är till hjälp, och de fyra vännerna kan bege sig mot sitt mål, Drakön.

Patrik har även skrivit serierna "Den eviga eldens magi" och "Legenden om Örnfolket"

Julkalender Lucka 4 - Den kallaste flickan i Coldtown

Jag är mycket förtjust i författaren Holly Black och kastade mig över hennes senaste bok ”Den kallaste flickan i Coldtown”. 

En vampyrepidemi har brutit ut i världen och för att försöka minska och begränsa smittan så har det bildats Coldtowns, en typ av reservat, där smittade och fullblivna vampyrer får bo. Ett bekymmer är, att när staketen och murarna byggdes så blev en del friska människor kvar på insidan, samtidigt som en del som verkligen vill bli vampyrer inte kommer in.
Smittan sprids genom att en vampyr biter dig, då blir du kall. Smittan kan läka ut på 88 dagar OM du inte dricker människoblod. Dricker du människoblod så dör du och återföds som vampyr. Problemet är att överleva de 88 dagarna...

Berättelsens huvudperson Tana vaknar upp efter att ha varit på fest och upptäcker att någon brutit mot  regeln att aldrig öppna fönster eller dörrar på natten. Alla på festen är döda, utom hon och hennes fd pojkvän Aidan. Han ligger fastbunden i en säng, biten och således kanske smittad, och bredvid honom så sitter en vampyr fastbunden. Efter att ha förstått att vampyrerna är kvar i huset så befriar Tana först Aidan och sedan av någon outgrundlig anledning vampyren, som heter Gavriel. Under flykten blir hon riven eller biten av en av vampyrerna, och hon inser att deras enda hopp är att ta sig till Coldtown. Där kan hon i ”lugn och ro” se om hon blivit smittad och i så fall läka ut infektionen. Problemet är att det är nästan omöjligt att ta sig ut från Coldtown när en väl kommit in... Nu visar det sig att Gavriel kan vara användbar.

En perfekt julafton

Bokens huvudperson Najib är ensamkommande flyktingbarn från Afganistan. Hans föräldrar sålde allt för att kunna skicka iväg Najib när lillasystern dog, så att han skulle ha en chans att överleva.
Nu är det julafton och han har varit i Sverige exakt ett år. Han har hittat en extrafamilj i sin bästa kompis Daniels familj och nu firar han jul med dem. Han har det bra, men saknar sina föräldrar. Daniels storasyster Moa och hennes kille är också där, och hon frågar hur han trivs och om han vill berätta om flykten. Najib tycker det är svårt att prata med människor han inte känner väl, svenskan är svår, och han är rädd att det ska bli fel. Han vill inte heller förstöra stämningen, att fly var inte lätt och ganska otäckt. Han berättar om sin kusin Reza, och hur de kom ifrån varandra. Alla blir rörda, men det känns ändå bra. Snart är det dags för julklappsutdelning. Daniels julklapp till Najib är en liten ask med ett telefonnummer, kan det vara rätt nummer till Najibs föräldrar? Detta är författaren Josefin Schygges andra bok.

Boken beskriver på ett rakt och enkelt sätt Najibs kluvna känslor för julen, och saknaden efter hans familj. Jag får erkänna att jag fällde både en och två tårar....

Civil olydnad

Wursten heter egentligen Bodil och hon har precis insett att hon inte längre har någon bästa kompis. Veronika, som hon vet allt om (och som vet allt om henne) och har känt sedan de var fyra, inser hon inte längre är henne kompis. Istället hänger Veronika bara med Emmy, och Emmy har Wursten aldrig kunnat tåla.
Men så träffar hon Diana, som är vegan. Diana engagerar omedelbart Wursten i en märklig politisk djurrättsaktion som Wursten inte kan komma på några vettiga argument för att slippa vara med i. I alla fall inga argument som biter på Diana. De gör inbrott i kiosken vid golfbanan, byter ut korven mot vegansk dito och gräver ner köttkorven i skogen så att djuren som fått sätta livet till i alla fall får ett värdigt slut. Dessutom har en iller rymt från Wurstens granne och det surrar rykten om en satanist som målar upp- och nervända kors på träden i skogen och som dödar småfåglar i satanistiska riter.
Det blir helt enkelt inte en sommar som liknar någon annan som Wursten har varit med om.
Åsa Asptjärn har tidigare skrivit tre ungdomsböcker om Emanuel Kent och hans inte helt smärt- och friktionsfria liv, men det här är hennes första bok för mellanåldern. Jag hoppas att det kommer fler!

Sanningar om maneter av Ali Benjamin

Hur ska jag kunna skriva om denna bok och ge den rättvisa undrar jag? Jag läste ut boken på tåget på väg hem från jobbet.  Halvvägs hem läste jag de sista raderna och sedan satt jag bara där med boken i mina händer och strök dess fram- och baksida. Jag ville helt enkelt inte skiljas ifrån den!

”Om man tittar tillräckligt länge på en manet ser den till slut ut som ett bultande hjärta. De pulserar och förflyttar sig framåt med hjälp av rytmiska sammandragningar. Maneter har förstås inget hjärta – inget hjärta, ingen hjärna inget skelett, inget blod.  Men studera dem en liten stund. Du kommer se att de pulserar. Mrs Turton säger att om man lever tills man blir åttio år har ens hjärta slagit tre miljarder gånger. Men en del hjärtan slår bara fyrahundratolv miljoner gånger. Vilket kanske låter som väldigt mycket. Men sanningen är att det nätt och jämnt är tolv år.”

Huvudpersonen i denna bok är Suzy, en tjej som är mycket intresserad av naturvetenskap. Suzys bästa vän Franny går bort genom en drunkningsolycka precis innan de ska börja sjunde klass. Suzy är övertygad om att Franny blivit stucken av en dödlig manet och beslutar sig för att leta fram bevis. Franny var en duktig simmerska, och då kan man väl inte bara drunkna?

Suzy är en väldigt begåvad tjej, hon gör ordentliga efterforskningar och lämnar inget år slumpen. Samtidigt så är hon väldigt ensam. Hon känner en enorm saknad och sorg över sin förlorade vän. Man får genom tillbakablickar reda på att hennes och Frannys vänskap hade börjar krackelera. De var på väg att växa upp och inte bara det, utan även på väg att växa isär. Sådant gör ont, speciellt om man är den som blir kvar. Någonstans i sitt sorgearbete så bestämmer Suzy sig för att sluta prata, eller icke prata som hon själv kallar det. Det finns så mycket onödigt småprat i världen och det är inget som hon vill bidra till. På grund av detta så blir det lite svårt för hennes familj att nå henne. Hennes föräldrar är förtvivlade och skickar henne till en barnpsykolog. Det blir mest icke prat där också. De vuxna runt henne famlar och vet inte hur de ska nå fram. Mitt i allt detta så är Suzy mest uppslukad med att leta fram fakta och läsa på om alla tänkbara manetarter som finns i våra hav.

Det är en sorglig bok, men samtidigt så otroligt fin! Läs den!

Och du kommer på köpet att få lära dig mycket om maneter(och zombiemyror, grodor m.m).

Det är en bok med många bottnar och som kan ligga till grund för diskussioner i olika ämnen. Den passar bra som högläsningsbok från årskurs fem och uppåt.

1000 papperstranor för fred

Fredagen den 12:e maj, hängde vi upp tusen vikta papperstranor på skolbiblioteket på Söderparkskolan. Det var avslutningen på ett freds- och vänskapsprojekt som hela skolan arbetat med under läsåret. Tranorna har eleverna på Söderparkskolan vikt. 

Under höstterminen 2016 och vårterminen 2017 har eleverna på Söderparkskolan arbetat med freds- och vänskaps-teman på olika sätt.

Det hela började med att jag blev kontaktad av Jennifer W Ingvaldsson som är speciallärare på Söderparkskolan inför läsårets start om ett eventuellt samarbete med skolbiblioteket. Hon berättade för mig om ett spännande fredsprojekt och hon bad mig nu läsa en bok som heter Sadako och de tusen papperstranorna, skriven av Eleanor Coerr. Därefter skulle vi prata mer... 

Sagt och gjort. Jag började läsa boken.

Boken handlar om en flicka, Sadako, som levde i Hiroshima på 40-50-talet. Handlingen utspelar sig tio år efter att atombomben föll över staden och Sadako var bara två år när det inträffade. Sadako älskar att springa och träna löpning och drömmer om att vinna ett mästerskap.  En dag faller hon ihop på marken när hon tränar. Hon blir tagen till ett sjukhus och väl där tänker hon att hon snart ska vara ute och springa igen. Men det blir inte så. Det visar sig att Sadako har fått leukemi, atombombssjukan. Trots att hon bara var två år när bomben föll, lever sjukdomen i hennes kropp. Det finns en gammal legend i Japan, om att den som viker tusen papperstranor får sin högsta önskan beviljad. För att bli frisk börjar Sadako vika tranor. Hon hann vika 644 stycken tranor innan hon dog. Hennes klasskamrater fortsatte vika klart de resterande tranorna till minne av henne och det som hände... det blev 1000 tranor till slut.

Boken är baserad på en sann historia, Sadakos liv, och på Sadakos brev från sjukhuset.

Jag brukar läsa på bussen och tåget när jag pendlar till jobbet. När jag läste boken om Sadako rann tårarna hejdlöst. Det är en stark berättelse och fruktansvärt sorglig. Och viktig....! Det är en bok om sorg, om krig och vänskap, om livet och om hopp, om fred... Det här är en bok som berör på ett oerhört starkt vis. 

En dag när jag kom till skolan och öppnade mitt skåp, föll en mycket vacker, liten, elegant vikt papperstrana ur skåpet. Det var Jennifer som lagt den där och det var början på fredsprojektet på Söderparkskolan.

Under terminen har alla klasser på mellanstadiet haft högläsning av boken Sadako och de tusen papperstranorna av Eleanor Coerr. Medan eleverna lyssnat på boken om Sadako så har de själva vikt papperstranor. Tranorna har därefter fått hänga i klassrummen på linor under läsåret. 

Nu ska de tusen tranorna skickas iväg till Hiroshima International School i staden Hiroshima i Japan. I Fredsparken i Hiroshima finns en staty av Sadako, där hon står med öppna armar. Runt om statyn finns det glasmontrar. Skolan hänger in de tranor som skickas från barn över hela världen, som minns Sadako och för en tanke om fred.

Vi pratade om freds- och vänskapsprojektet på Biblioteksrådet nyligen och de berättade att de tyckte att boken om Sadako var väldigt sorglig och bitvis rätt så hemsk. De mindes från högläsningen att Sadako inte hann vika klart sina 1000 tranor. Några klasser hade vikt tranor innan de läste boken, så när läraren läste boken förstod de allt. Eleverna berättade att Sadako vek tranor för att bli frisk och det kändes så konstigt att hon blev sjuk så lång tid efter att bomben föll.  Eleverna förundrades över bomben och hur stor skada som den åstadkom och fortfarande åstadkommer...

Lågstadiet har jobbat med andra högläsningsböcker under freds- och vänskapsprojektet. Någon klass har haft högläsning av SVJ av Roald Dahl. Här har vänskapstemat varit i centrum och samtal om hur en är en bra kompis. En annan klass har läst Michael Morpurgos bok: Den fantastiska historien om katten som försvann, som handlar om en flickas liv i England under andra världskriget. Alla klasser i lågstadiet har läst böcker av Thomas Halling inför ett författarbesök av honom som var i januari. Många av Hallings böcker handlar om vänskap och relationer och det blev många diskussioner i klasserna om det som händer i böckerna.

Under fredagen hade vi avslutning av projektet på skolbiblioteket. Vi hängde tillsammans med elever upp tranorna och några elever gjorde affischer med information på om projektet som de satte upp över hela skolan och delade ut till klasserna. Utställningen pågick enbart mellan 10-11.30, därefter packade vi ned tranorna. Det är så mycket arbete bakom varje trana, både med att lyckas vika själva formen men även mycket känslor efter berättelsen om Sadako. Under dagen kom klasserna in till utställningen och tittade. Vi pratade om historien om Sadako igen och tittade på bilder från Hiroshimas Fredspark och på Sadako. Eleverna berättade om sina tankar och vad de mindes från projektet. 
Nästa vecka ska tranorna skickas iväg! 

Det har varit ett spännande projekt med så många olika delar i som vävts samman. Högläsning, boksamtal, historia och samhällskunskap, kreativitet och motorik, fred och vänskapsband, delaktighet. Jag är så glad att fått varit med om detta projekt tillsammans med hela skolan.

Gå gärna in på Hiroshima International School´s hemsida / community / 1000 cranes för att läsa mer: (http://www.hiroshima-is.ac.jp/)