Ett ovanligt möte en vanlig måndag

Tänk dig en hängmatta mellan två träd i en sommarfin trädgård. Där i hängmattan ligger en ung tjej uppallad med kuddar och filtar. Hon har datorn på magen och skriver nonstop. Det är lite obekvämt och handlederna värker efter en stund… I trädet hänger högtalaren där musiken ljuder. Mobilen inom räckhåll så att hon kan ringa syrran efter ännu en smörgås. Så ser Ebba Hyltmarks favoritplats ut när hon skriver.

En helt vanlig måndag var jag nämligen med om ett ovanligt möte. Jag hade stämt träff med Ebba Hyltmark, författare till Alla suger och det är ingens fel. Boken är fantastiskt bra, läs vad Emelie skrev HÄR på Bubbel.

Ebba går sitt första år på gymnasiet, men boken började hon skriva på redan i sjunde klass. När den väl var klar i sitt första utkast, ett och ett halvt år senare var det bästa kompisen Charlie som var den första som fick läsa den i sin helhet och komma med synpunkter. Om jag förstod saken rätt var det även han som pushade på att Ebba skulle försöka få den utgiven.

Även Ebbas mormor betydde mycket. Hon som hjälpte Ebba 8 år med första boken genom att låna ut dator, fungera som stavningsexpert och bistå med utskrift. Efter att Ebba tecknat framsidan var det dags för uppläsning för familjen. Fortfarande ivrigt påhejande och stöttande. Men nu var det mer allvar. Mormor letade upp förlag och manus skickades iväg. Det var varken det första eller andra förlaget som tackade ja men det gäller att inte ge upp. Det var Brombergs som hade den goda smaken att tacka ja och nu har chansen att få ge ut flera böcker av denna fantastiska tjej.

Ebba sitter mitt emot mig på Ebbas skafferi i Lund (var annars ;) och pratar om sitt författarskap. Ögonen lyser och när hon blir ivrig gestikulerar hon livligt med händerna. Det här är en effektiv tjej som utnyttjar helger och lov till skrivande. Det fungerar även utmärkt att skriva samtidigt som hon är speaker på en idrottstävling.

Hon menar att det finns många fördelar med att vara (nästan) jämngammal med de hon skriver om. Tonen blir äkta och det finns många kompisar att låna repliker och beteenden ifrån. Jo, hon frågar alltid om det är ok.

Det är spännande att höra hur hon jobbade tillsammans med förlaget från den första versionen till att ett drygt år senare kunna fira en färdig och utgiven bok. Mycket har förändrats, slutet är helt annorlunda och personporträtten har fördjupats. Vissa avsnitt har hon fått jobba mycket med. I början var det här en rolig process men i slutet när det handlade om specifika ordval och kommatecken var det mindre kul.

Ebba, är precis som huvudpersonen Li, en stark tjej som vet vad hon vill. Förlaget kom med olika förslag till omslag, ” de sög verkligen”. Det slutade med att en av Ebbas kompisar fick agera modell och en annan skötte fotograferandet. Jag gissar att Ebba själv inte var inaktiv utan regisserade det hela. Sen fick hon ändå kompromissa med färgsättning och annat. Men nästa gång…

Vi pratar i gott och väl en timme och det är spännande att höra henne berätta om valen av namn, hur hon visualiserat personerna, Lis musiksmak och mycket annat.

Extra roligt är det att höra att bok nummer två finns i ett första utkast och att den rör sig i samma universum. Den som läst hennes första bok kommer att le igenkännande åt vissa detaljer även om den handlar om andra personer på Lis högstadieskola. Jag förutsätter att förlaget är beredda att ge ut även den här boken. Ännu roligare är det att tredje boken finns… i Ebbas huvud.

Ebba säger att Li är en udda fågel, inte alltid så trevlig och det är bara att hålla med. Men Li är en stark tjej som vet vad hon vill och kämpar för att det så ska förbli. Det finns flera mycket starka partier i boken, läs om hur ett övergrepp etsat sig fast i Lis medvetande på sidan 228 till exempel.

Till sist två lästips från Ebba: We were liars av E Lockhart vilken hon läste och grät floder på slutet. Maria skrev om den svenska utgåvan Kanske är det allt du behöver veta HÄR på Bubbel. Boken finns nu på min sommarlista.

Boktips två Som eld av Sara Lövestam. Det är bara att hålla med, den skrev jag om HÄR.

Har du nu mot förmodan inte läst Alla suger och det är ingens fel ännu så vänta inte. Vill du lyssna till Lis favoritlåtar under läsningen hittar du listan HÄR.

”Det blev så tomt efter att vi skrivit mycket i skolan, men då kom jag på att jag kunde fortsätta själv på fritiden. Men det var först när jag började läsa på allvar som mina egna personporträtt blev levande.”

Alla suger och det är ingens fel

Det var först är jag läst ut boken som jag insåg att författaren själv var typ jämngammal med sin huvudperson. Jag blev omedelbart sjukt imponerad (och liiite avis...) (Fast det skulle jag ju aldrig avslöja!)

Ebba Hyltmark har skrivit en träffsäker bok om att gå i nian och längta vidare. Nu är det visserligen 21 år sedan jag själv gick och hatade min högstadieskola och önskade mig vart som helst som inte var denna smutsgula tegellänga, med nedklottrade skåp och slitna plastmattor på golven, men jag kan fortfarande minnas känslan av att vilja mer, vilja annat, vilja bort.

Li har bara en vårtermin kvar innan hon tänker ta sitt pick och pack och flytta till Stockholm. Hon har redan siktet inställt på MIT i London efter gymnasiet och för att ha skuggan av en chans att komma in där krävs den allra bästa gymnasieskolan. Och den har hon spanat in under en resa till huvudstaden. Det finns inget som håller henne kvar i staden där hon bor, hon har inga jämnåriga vänner, hennes 6-åriga lillasyster är ett monster och föräldrarna är fejk. Bara att åka med andra ord. Så träffar hon Sigvard, en 69-årig änkling som bor i en liten stuga i utkanten av staden. Sigvard är lika klok som Yoda och behandlar henne som en jämbördig. Sigvard och hon pratar om allt. Hon berättar som sina drömmar, han om sorgen efter sin döda hustru och dottern som reste iväg och sällan kommer och hälsar på. Tillsammans öppnar de upp sig lite mot världen och tar små steg mot framtiden. Li börjar faktiskt prata lite med några på skolan och Sigvard gör sig kvitt gamla saker som håller honom fast i det förgångna.

 

En dag börjar Max i Lis klass. Han dyker upp på mattelektionen, med ett överlägset leende på läpparna och intensiva svarta ögon. Li kan inte värja sig. Hon blir hopplöst förälskad och allt som hon har planerat känns inte längre lika självklart. Tillsammans med Max kan Li vara tyst eller prata, det kvittar, hon får ett behov av att vara nära som aldrig varit hennes grej och det är plötsligt uthärdligt i skolan. Li vägrar lyssna när Olivia, Lis 9-åriga kompis, och hennes föräldrar uttrycker misstro och skepsis mot Max. Han är ju perfekt, vad skulle kunna gå fel?

Li drar in mig i sin värld och håller mig kvar där tills jag läst klart boken. Och detta även om jag själv förmodligen är en av de där hopplösa vuxna som inte fattar någonting och som Li inte hade gillat. Längst bak i boken står Lis instagramnamn och när jag går in och kollar på hennes konto står det mycket riktigt som presentation "Tycker förmodligen inte om dig :)". Så ok, jag låter dig vara ifred. Men du kan inte hindra mig från att gilla dig skarpt ändå, Li. Och önska mig själv lite av din drivkraft.