Syster - Sofia Nordin

 

Efter lite drygt en månad på nya jobbet är jag redo för att göra bloggdebut! Martina heter jag och jobbar numera som skolbibliotekarie på Korsbackaskolan.  Mycket nytt att sätta sig in i och läsningen har blivit lidande, men nu har jag börjat komma i gång!

Nu har jag precis läst ut Syster av Sofia Nordin. Syster handlar om Magda som hamnar på det skyddade boendet Jordasång efter att hon flytt från sin våldsamma pappa tillsammans med sin mamma och lillasyster.

Jordasång drivs av den karismatiska Syster och hon styr Jordasång med en fast hand. Är hon egentligen så olik Magdas pappa? Världen utanför Jordasång känns plötsligt väldigt långt borta för Magda, här finns ett helt nytt liv, ett helt nytt tankesätt och här finns ju Attila med det lockiga håret och bruna ögonen.  

Syster är en bok som inte riktigt följer spelreglerna, här behandlas icke normativa relationer, samtycke och vikten av att själv få bestämma hur man leva sitt liv utan några uppenbara moralkakor eller tydliga ställningstaganden. Som läsare tvingas jag reflektera både en och två gånger kring mina egna känslor kring karaktärernas beslut.

Boken passar främst högstadiet.

Allt ska brinna

”Det är höst när jag kommer bärande på elden. Den sena, fula hösten. Ett evighetslångt blött, grått mörker och jag har tre flaskor tändvätska i ryggsäcken. Allt ska brinna.”

Så står det på baksidan av Sofia Nordins bok och sista meningen är även titeln, ”Allt ska brinna”. Citatet känns sorgligt och ledsamt, utan hopp och jag undrar vad som hänt för att en ska vilja att allt ska brinna. Det blir jag snart varse om och berättelsen har följt mig hela helgen.

Agnes och Minna är bästa vänner och systersjälar sedan de träffades bakom en plint när de var 11 år och skolkade från gympan. Minna är den som driver och kommer på alla idéer, men Agnes är på, alltid! För Minna är aldrig lagom, det handlar alltid om allt eller inget och Agnes är på något sätt Minnas ankare. Mycket lyckas de genomföra med envishet och stark vilja, men det räcker aldrig riktigt för Minna. En måste väl kunna göra mer, rädda fler?

Nu är de 17 år och Minna kastas mellan hopp och förtvivlan, hon träffar en kille som inte riktigt kan leva upp till hennes förväntningar, hon och Agnes bryter nästan helt med varann, och försonas. Agnes gör allt hon kan för att trösta och stötta, men vad ska hon göra när hon inte räcker till? Kan en alltid finnas till för någon annan? Är alla skeenden förutbestämda, om än inte tidsbestämda? Vad hade hänt om inte om fanns?

Jag gillar Sofia Nordins böcker och längtade efter att få läsa denna. Den är väldigt annorlunda än kvartetten som börjar med ”En sekund i taget” men mycket bra! En bok som fastnar! En bok som känns!

Julkalender Lucka 7 - Sonja och julen

I Sonjas familj finns det lika många pappor som det finns barn - fem stycken. Fast ingen av papporna bor tillsammans med barnen och mamma Vanja. De flesta av dem brukar hälsa på då och då, allas utom Lissabons pappa för han bor i Portugal. Snart är det jul och på julen brukar papporna komma och fira, men det går inte riktigt att lita på Sonjas pappa. Ibland glömmer han och ibland måste han jobba fast det är julafton. På fritids gör Sonja en jättefin present till honom. En ask till alla pappas sju munspel, med ett litet fack för varje instrument. Hon fodrar med bomull och klär facken i olika glansiga tyger. Och i arbetet med den här presenten lägger hon all sin brinnande önskan om att pappa verkligen ska dyka upp på julafton som han lovat.

Det finns så mycket kärlek i den här familjen, mamma Vanja som försöker få ekonomin att gå ihop och de äldre syskonen som tar hand om de yngre. Grannarna Harry och Gunnar, som har en egen bokserie, dyker upp och räddar upp situationen (en klassiker) med borttappade/för små kläder till lucia. Det är befriande att läsa en bok om en familj med knappa resurser, som inte också innehåller misär i form av missbruk, sjukdom och bråk, utan där det bara är svårt att vara ensamstående mamma till fem ganska små barn. Det är också skönt att det får lov att gå bra, även om sorg och saknad finns med i bakgrunden.

Svag is

Sofia Nordin är en mycket duktig och rutinerad ungdomsboksförfattare. Med titlar som Äventyrsveckan, Natthimmel, Förlåt Elina och inte minste serien som börjar med En sekund i taget är hon välkänd hos både tonåringar och hos oss som arbetar med ungdomsböcker.

För två år sedan kom den lättlästa (och mycket spännande) boken Snöstormen och nu kommer hon med ytterligare en lättläst ungdomsbok, Svag is. Denna bok läste jag i helgen och jag blev verkligen inte besviken.

Svag is handlar om mobbing som går alldeles för långt. Den handlar också om två kompisar som har varit kompisar sedan de var små men som ändå inte känner varandra ordentligt när det gäller. Berättelsen om ungdomarna Eddi, Alex och Marit stannar kvar långt efter det att boken är utläst. Detta är en gripande historia som man kanske aldrig glömmer. Boken är lättläst skriven med korta meningar och kapitel. Trots det lyckas Sofia Nordin skapa en mycket suggestiv stämning i boken, som också med fördel kan högläsas i högstadieklasserna.

Om du såg mig nu

Fjärde, och förmodligen sista, delen av Sofia Nordins postapokalyptiska serie dök upp hos mig i fredags och jag var tvungen att börja läsa direkt. Trots att det kommit två delar emellan är det fortfarande den första boken jag minns och gillar bäst av de fyra. De andra är såklart spännande, men de blir liksom inte riktigt lika speciella. Maria skrev om första delen HÄR. De andra har vi faktiskt inte recenserat här på bloggen. Grundhistorien är att i stort sett alla människor har dött i en mystisk feber på bara några timmar och kvar finns ett fåtal ungdomar som försöker göra allt för att överleva. I första boken är det Hedvig som är huvudperson. Hon tar sig till en 4H-gård där hon bygger upp ett litet jordbruk. Dit kommer Ella och senare hittar de Ante i skogen. Andra boken handlar om Ante som ska försöka förhålla sig till den ombytliga Ella och snälla Hedvig i huset. Sen hittar de också syskonen Nora och Malte. I tredje boken följer vi Ella under tiden hon och Nora ger sig av mot Umeå eftersom hon hört en radiosändning därifrån. Nora blir sjuk och de tar sig inte ända fram utan hittar andra överlevare som de får bo med.

I den här boken får vi följa Esmael. Efter att Ella och Nora bott tillsammans med Esmael, Sandra och Bianca en tid på sin väg mot Umeå försvinner plötsligt Ella utan ett ord. Esmael som trodde att han och Ella hade något speciellt på gång blir både arg och ledsen. Efter ett gräl med de andra bestämmer han sig för att ge sig av efter henna. Han vet ju att hon velat till Umeå länge, för att ta reda på om det finns fler överlevare efter febern där. Esmael tar en cykel och ger sig iväg på den 17 mil långa turen utan att få med sig något direkt att äta eller dricka på vägen. Ganska utmattad kommer han fram till Umeå, men han hittar inte Ella eller någon annan levande människa heller för den delen. Istället hittar han ett hus som han tar sig in och gör sig hemmastadd i. Men han kan inte ge upp tanken på Ella. Någonstans måste hon ju finnas och hans drömmar om hur fantastiskt allt kommer att bli när han hittar henne och hon ber om ursäkt blandas med hans frustration över hur egoistisk och jobbig hon är. Och som en nästan kan tänka sig blir inte direkt deras möte ackompanjerat av några vackra stråkar. Istället blir konflikten dem emellan bara värre och Esmael alltmer desperat. Hur ska han kunna ta sig tillbaka till Nora, Bianca och Sandra utan att ha lyckats med någonting? Och hur ska han kunna bli kvar i Umeå utan att ha någon att vara med?

Det är verkligen lite ångestframkallande att inse att inte ens de få som överlever kan vara sams. Att deras liv mitt i eländet dessutom är fullt av missförstånd, oinfriade förväntningar, ilska, bråk, frustration och sorg. Jag vill både trösta Esmael och läxa upp honom för att han beter sig som han gör. Det han gör och tänker är både förståeligt och helt från vettet, men det är kanske inte så konstigt om en 13-åring reagerar lite irrationellt på att hela hans värld slagits i spillror.

Springa eller stanna?

Ante har bott i skogen i flera månader när Hedvig och Ella hittar honom där. Hans första instinkt säger honom att fly, springa för allt vad han är värd, för tänk om de kommer med smittan och då har allt hans kämpande varit förgäves. Men på samma gång är hans behov av mänsklig närhet och riktiga samtal med andra levande varelser så stor att han plötsligt inser att han har sagt ja, sitter tätt tryckt intill Ellas rygg på en häst och är på väg till deras gård. Han plågas av samvetskval och lider av sin feghet, att han inte gjorde något när hans mamma låg i sin säng och kokade bort. Men det är saker han måste hålla tyst om - tänk om de får veta vilken rutten människa han är.

På baksidan står det att Spring så fort du kan är är en fristående fortsättning på En sekund i taget (som Maria skrivit om HÄR), men jag tycker nog att historien skulle kännas lite tagen ur sitt sammanhang om man inte läst första delen.

Hedvig och Ella är så otroligt olika och Ante kastas rakt in i deras vardag med mjölkning, vedhuggning och överlevnad på gården. Det blir snabbt spänt mellan tjejerna, och Ante sitter i mitten. Han känner att de tävlar om honom, slåss om honom. Ett angenämt problem i en vanlig värld där man inte är de enda människorna. Men nu blir det jobbigt. Han tar ett steg tillbaka, vill inte ta ställning, säger ingenting för att slippa konflikten om han tar den enes parti. Samtidigt känner han sig attraherad av dem, på olika sätt. Men hur kan man tänka på kroppar, kyssar, sex! när mänskligheten nästan har gått under? Ella är så fysisk, hon visar upp sig, svänger med höfterna, sminkar sig för att gå ut i stallet och mocka, kräver att vara med honom. Hedvig är mer tillbakadragen, men med henne vågar lite av all skuld och skam han känner komma upp till ytan. De kan prata om saker på ett helt annat sätt.

När Ante till slut vågar ha en åsikt, leder det till att ytterligare två personer flyttar in i huset. Nora, som är lika gammal som de andra, och hennes sjuåriga bror Malte. Det blir fler munnar att mätta, men för Ante fanns det inget alternativ. De måste hjälpas åt och hålla ihop.

Första delen av serien kändes som att det hade kunnat sluta där den slutade, utan en fortsättning. Men när jag läst ut Spring så fort du kan förväntar jag mig minst en del till. Kanske fler. Det finns uppslag till så mycket mer, jag vill veta hur det går!

Stillsam tonårsångest

Jag håller på att förbereda ett bokprojekt i en av sexorna på Ljungenskolan. Under val och kval har jag valt ut böcker som eleverna ska läsa, diskutera, fundera över och jobba med på olika sätt. En av böckerna jag först tänkte ta med var Sofia Nordins Natthimmel.

Natthimmel är en väldigt stillsam, eftertänksam bok som handlar om Tilda. Tilda är en stillsam, eftertänksam person, som mest av allt tänker på hur andra uppfattar henne. Hon vågar knappt säga något, för hellre att ingen märker att hon överhuvudtaget finns än att de tycker att hon är dum, pinsam eller störig. Så länge Tidla hade sin kompis Adina gick det ganska bra. Med Adina behövde hon aldrig tänka så mycket, hon bara var. Men efter att Adina flyttat och bytt skola vet Tilda inte längre hur hon ska göra för att överleva. Tildas familj lever bakom stängda dörrar. Inget vet vad någon annan tycker, tänker, gör. Visst pratar de när de äter middag, om vanliga saker som läxor och sånt, men både Tilda och hennes syster har lärt sig svara vad föräldrarna vill höra. Allt är bra, inga problem, jag mår bra...

På vårterminen i åttan börjar Jesper i Tildas klass. Jesper verkar aldrig tycka det blir pinsamma tystnader vid lunchbordet, när Tilda sitter och svettas över att hon inte kan komma på en enda vettig sak att säga. Han verkar inte bry sig om alla oskrivna regler kring vem som får göra vad och med vem. Han blir aldrig nervös, osäker, orolig, när det är de enda känslor som Tilda förmår känna. När Jesper frågar om inte Tilda vill vara med i hans lajvgrupp tror hon först att han driver med henne, men sakta men säkert börjar hon våga tro på att han faktiskt vill umgås med henne, trots att hon är så himla knäpp. Och hon upptäcker att det faktiskt går att våga ibland, om man bara anstränger sig lite. Eller kanske inte anstränger sig alls.

Jag tycker verkligen att detta är en fantastisk bok, jag känner igen mitt tonårsjag i Tildas nojjor, men insåg ändå att den kanske inte var perfekt för att läsas och diksuteras i halvklass. Det finns mängder med saker att prata om, men det ska nog göras i en mindre grupp. Men den förtjänar att lånas och läsas betydligt mer än vad som är fallet nu.