Försvunnen i New York

Jag har nu läst båda de första delarna i Camilla Lagerqvists nya serie Amerikaäventyret. Ninni har tidigare skrivit om första delen Flykten till Amerika.

Andra delen heter Försvunnen i New York. Den stora båten har lagt till i New York. Ingrid, Hugo och Axel vet inte riktigt vad som väntar dem i den stora staden. De skiljs abrupt åt vid ankomsten och sedan väntar ett mycket spännande äventyr. 

För Ingrids del blir det förfärligt! Hon hamnar som arbetare på ett tvätteri där alla unga flickor låses in och tvingas jobba under slavliknande förhållande. Hur ska hon nu kunna hitta sin syster Hedvig? Hon kommer inte ens ut från tvätteriet.

Hugo blir hämtad av sin rika och snälla moster och får komma och bo i hennes fina och lyxiga hus. Vilken tur han har! Hugo gilla bara inte mosterns betjänt Blasco, det är något skumt med honom. Hugo undrar också hur Moster Milda har kunnat bli så rik?

Axel vill bara träffa Ingrid igen, han tänker på henne hela tiden. Men hur hittar man en person i myllret av tusentals människor i New York?

De tre ungdomarnas öden vävs samman och det är en mycket spännande och välskriven historia för mellanstadieåldern! Man kan riktigt se platser, känna doft och känslor via Lagerqvists skickliga berättande och beskrivande text. Så bra! Böckerna kan med fördel högläsas!

Jag har läst och tyckt om alla Camilla Lagerqvists böcker. Serien Svarta rosorna är så spännande och läses mycket bland mina elever (kanske för att jag tipsar mycket om dem). Nu har jag fått två nya favoriter bland Lagerqvists böcker nämligen Flykten till Amerika och Försvunnen i New York. 

Under våren -21 kommer de två avslutande delarna i serien, Gömd på Manhattan och Barnhemmet i Brooklyn. Jag har redan lagt in en förhandsbeställning på dessa böcker och kommer att läsa dem så fort de kommer. Vilka nya äventyr kommer att drabba Hugo, Ingrid och Axel i det stora landet i väst?

Läs serien Amerikaäventyret!

Nytt spännande äventyr av Camilla Lagerqvist

 I den första delen i serien "Amerika äventyret" som heter "Flykten till Amerika" möter vi Ingrid vars föräldrar har dött av tuberkulos. Hon och systern Hedvig placeras hos sin morbrors familj, då alla pengar efter föräldrarna går åt till begravningarna, enligt mostern. Mostern är inte snäll mot systrarna, de får slita värre än pigor, och de drömmer om att åka till Amerika för att skapa sig ett nytt liv. Hedvig har en vacker sångröst och tjänar pengar på att sjunga på logdanser, trots mosterns ogillande. En kväll kommer mostern på henne och hon får stryk, då bestämmer hon sig för att åka meddetsamma. dessvärre räcker inte pengarna till en biljett åt Ingrid också, men Hedvig lovar att hon ska skicka efter Ingrid så fort det går. Nu är det åtta månader sedan Ingrid hörde av Hedvig, och hon är väldigt orolig. Situationen med mosterns ilska har accelererat och en dag gör det överstyr. Ingrid ger sig av, hals över huvud, knappt utan mer än kläderna hon har på kroppen. Nu är målet New York och systern Hedvig!

Hon får hjälp med biljetten av ett par hon möter i Göteborg, men på biljetten står ett annat namn! Ingrid möter under sin resa över Atlanten nya vänner, men även människor som inte är helt ärliga.

Nästa del heter "Försvunnen i New York", den är utgiven och kan läsas redan. Tredje delen heter "Gömd på Manhattan" och kommer ut i mars nästa år.

     

Med en kastanj i magen

Majken har blivit skickad till Sankt Älmas hem för vanartiga flickor. Det ligger ute på en ö och är sista anhalten för bråkiga, uppstudsiga flickor som ingen annan i samhället vill eller kan ta hand om. Majken minns inte sina föräldrar och har bott upp på barnhem och i fosterfamiljer sedan hon var 4-5 år, men hennes häftiga humör har gång på gång ställt till det för henne. Hon tänker själv att det är som att hon föddes arg, utan förmåga att hantera ilskan. Gång på gång växer den som en taggig kastanj inom henne och till slut exploderar hon.

På hemmet får hon dela rum med Ebba och Anna-Märta och de blir snabbt vänner, och tur är det inte alla flickor på hemmet är så snälla. Rektorn är inte heller speciellt intresserad av att rehabilitera flickorna, utan använder såväl fysisk som psykisk misshandel vid minste förseelse. Majken får snabbt känna av både isoleringen på vinden och rapp över händerna.

Ebba lockar med Majken ner till stranden en kväll och där träffar hon Ruben, en pojke från fastlandet. Det brukar komma pojkar ut till ön med förhoppning om att vanartig också betyder lösaktig. Majken är rädd att Ruben ska vara som de andra och bara vilja en sak med henne, men hans ögon är snälla och ärliga. När han frågar om hon vill följa med ut nästa kväll för att fiska kräftor så säger hon inte ja, men kan samtidigt inte hålla sig från att gå dit och se om han menade allvar med kräftorna. Hon får sällskap av Anna-Märta. Och det är verkligen bara kräftor, även om han också ser till att de får en stund för sig själva för att prata. Han ser inte på henne som alla andra har gjort under hela hennes uppväxt, han lyssnar, ser henne bortom den där ilskan, och utan att hon vet ordet av så har hon berättat om kastanjen.

Även om det är hårt och strikt på hemmet så finns det också människor som hjälper Majken. Trädgårdsmästaren Evert som lugnar henne när hon får panikattacker till exempel, och prästen på fastlandet som hjälper henne minnas sin mamma och få tillbaka några av de minnen som hon förträngt så länge.

När kastanjer spricker är en riktigt bra bok om ett Sverige där olikhet, otur och en trasslig barndom räckte för att döma ut en människa. Där de institutioner som fanns för att ta hand om utsatta barn och ungdomar oftast tryckte ner dem ännu mer och gjorde en ljus framtid helt omöjlig. Mina googlingar av musik och filmer som nämns och de tidsmarkörer som dyker upp i form av pepitarutiga kjolar, höga hästsvansar och tunna scarfsar säger mig att vi är i början av 50-talet. En tid vi gärna romantiserar, men som var tuff för många

med ideal som var näst intill omöjliga att leva upp till och väldigt snäva ramar för kvinnor.

Vittnet

Framsidan på Camilla Lagerqvists nya bok i serien Blodsvänner är bra. Jag som historienörd fastnar för den smala gränden, själv husen, gatlyktorna, känslan i det svartvita fotot. Barnen kommer troligen mer att fokusera på titeln och blodet som lyser rött mot den vita snön. Alla får sitt, liksom.

Detta är andra boken i serien Blodsvänner. Ninni skrev om första delen Försvunnen här på bloggen i somras.

Det börjar närma sig jul i 1930-talets Uppsala. Disa har bara några dagar kvar på terminen och ser både fram emot och fasar för lovet. Det blir första julen utan familjen, första julen på barnhemmet. Samtidigt ska det bli skönt att slippa från läroverket och vara ledig några dagar.

Men så nås hon av nyheten att en man har blivit mördad utanför museet och en ung pojke har setts springa från platsen. Det visar sig att den mördade var vaktmästare på museet och eftersom några föremål från museets samlingar försvunnit misstänker man att vaktmästaren råkade upptäcka tjuven och tystades. Just de föremål som försvunnit var ovanligt sällsynta och några av de saker som Albins pappa hittat och skänkt till museet, och så dras Blodsvännerna in i ett nytt spännande äventyr.

Det blir en kamp mot tiden då Disa, Albin och Ville måste hitta pojken som blev vittne till händelsen innan mördaren gör det. Och återigen dyker den otäcka Mickel Falsum med de kalla ögonen upp. Falsum som fick Disas morfar inspärrad och som vill undersöka Disa på rasbiologiska institutet.

 

Den här serien är inte riktigt lika bra som Svarta Rosorna som utspelar sig på gränsen till Norge under Andra världskriget, men den är också väldigt bra. Och precis som Ninni skrev i sitt inlägg så är det en viktig, men hemsk, del av våra historia. Vi får aldrig glömma att vi också delade upp människor i olika raser, kategoriserade och katalogiserade människor och steriliserade de som ansågs mindre värda. Vi gjorde också vetenskapliga och medicinska experiment på människor, splittrade familjer och spärrade in de som inte fogade sig. Det måste vi alltid minnas!

Blodsvänner

Jag gillade verkligen Camilla Lagerqvists serie om Svarta rosorna, och blev lite beklämd när jag insåg att det inte blir fler äventyr för Maja, Hilde och Ben.

Nu har hon påbörjat en ny serie som heter Blodsvänner. Första delen heter Försvunnen och handlar om tolvåriga Disa, som bor på ett barnhem utanför Uppsala. Hennes mamma försvann för sex år sedan, och pappan har bildat en ny familj. De enda som fortfarande letar efter mamman är Disa och hennes älskade morfar Ludde. Disa tillbringar hela somrarna med Ludde, som är resande och musikant, men en dag så blir hon omhändertagen, eftersom det bestäms att barn som är av resandefolket skulle omhändertas, och blir då placerad på barnhemmet. Ludde kämpar förtvivlat för att hon ska få bo hos honom och hälsar på varje söndag, på besöksdagen. Denna söndagen så kommer han dock inte, och Disa oroar sig fördärvad.
På barnhemmet bor också Albin, sonson till föreståndaren, och han och Disa är riktigt goda vänner. En dag när de är på besök hos Albins kompis Ville, hör de talas om att trädgårdsmästarens syster också försvunnit! Det visar sig att även hon tillhör resandefolket, och nu börjar barnen ana ugglor i mossen. De lovar trädgårdsmästaren att de ska leta reda på systern, samtidigt som de letar efter Ludde.
Ledtrådarna de hittar pekar på en av Villes föräldrars bekanta, Mikkel Falsum, som arbetar på Rasbiologiska institutet i Uppsala. Han har kalla ögon och stor makt, men Disa gör vadsomhelst för att rädda sin älskade Ludde...

Nästa del i serien kommer redan i höst och heter "Vittnet"


Så här skriver Camilla om böckerna:
"Inte många vet att Hitler skickade hit sina främsta forskare för att de skulle lära av de svenska rasbiologerna. Deras forskning låg sedan delvis till grund när man började utrensningen av människor med oönskad etnicitet. Det här är en mörk period i svensk historia som det inte pratas så mycket om. Jag ville skildra den ur ett ung människas ögon, någon som tillhörde den grupp som ansågs som mindre värd och som staten utsatte för fruktansvärda övergrepp." 

Sista äventyret med Svarta Rosorna

Den fjärde boken om Svarta Rosorna heter "Dödsdömda".

Nu har kriget pågått några år, och Tyskland håller på att förlora. Tyskarna gör ideligen räder för att ta fast så många i motståndsrörelsen de kan, och det vimlar av tyska soldater i Norge.

Ben kommer hem till Maja en dag och är väldigt bekymrad. Hans pappa har fått ett telegram som verkar konstigt. Ben öppnade det eftersom att hans föräldrar är på sjukhuset i Årjäng, och budet sa att det var brådskande.
Efter en stunds klurande visar det sig att meddelandet är ett chiffer och att byn Solvik vid Norska kusten riskerar att utplånas om inte någon varnar dem.
Bens pappa är inte tillgänglig, och Elin, Svarta rosen, är också onåbar. Maja, Ben och Hilde bestämmer sig för att än en gång trotsa farorna och bege sig in i det ockuperade Norge. Det är egentligen inte långt, om de tar vägen över bergen, knappt 9 mil landsvägen. Problemet är att de måste ta sig över gränsen strax bredvid en välbemannad tysk gränspostering...

Detta blir Svarta Rosornas farligaste uppdrag någonsin och när de kommer tillbaka är de tre vännernas liv förändrade för alltid.

Tredje delen om Svarta Rosorna!

Igår sträckläste jag "Förrädarna", den tredje delen om Maja, Hilde och Ben och deras motståndsgrupp "Svarta Rosorna". Det har blivit sommar och "Svarta Rosornas" uppdrag är att hitta en judisk pojke som heter David. David är bror till Sara, mamman i familjen Eisenmann från boken "Isbarnen". Innan de ens hinner börja leta så försvinner först Bens pappa Harald, och sedan Ben...

Hilde och Maja bestämmer sig för att först leta upp Ben och Harald, David får vänta.

Precis som i de andra böckerna så blir det ett hisnande äventyr och väldigt farligt. Uppdraget tar dem ombord på ett tåg till Norge, och Gestapo ser inte mellan fingrarna på motståndsmän, ens om de är flickor och 14 år gamla...

Alltför lika

Jag blev mycket förvånad när jag igår läste ut Ingelin Angerborns nya bok Månfågel. Boken är spännande och bra, Lena har tidigare skrivit om den HÄR. Det som förvånade mig är att den i formen och innehållet är mycket lik - alltför lik - Camilla Lagerqvists bok Rädda honom som kom i våras!

Både Månfågel och Rädda honom är lite mystiska böcker med övernaturliga inslag – en genre som är mycket populär speciellt på mellanstadiet. Böckerna bygger på samma grundidé, ramberättelsen påminner om varandra och i båda böckerna är huvudpersonen flickor som är lite ledsna och sorgsna.

Båda böckerna är bra och absolut läsvärda! De har kommit ut med bara några månaders mellanrum och måste ha skrivits samtidigt. Det som jag tycker är märkligt i sammanhanget är att böckerna är utgivna av samma förlag: Rabén & Sjögren.

Är det någon annan som har läst båda böckerna?