Civil olydnad

Wursten heter egentligen Bodil och hon har precis insett att hon inte längre har någon bästa kompis. Veronika, som hon vet allt om (och som vet allt om henne) och har känt sedan de var fyra, inser hon inte längre är henne kompis. Istället hänger Veronika bara med Emmy, och Emmy har Wursten aldrig kunnat tåla.
Men så träffar hon Diana, som är vegan. Diana engagerar omedelbart Wursten i en märklig politisk djurrättsaktion som Wursten inte kan komma på några vettiga argument för att slippa vara med i. I alla fall inga argument som biter på Diana. De gör inbrott i kiosken vid golfbanan, byter ut korven mot vegansk dito och gräver ner köttkorven i skogen så att djuren som fått sätta livet till i alla fall får ett värdigt slut. Dessutom har en iller rymt från Wurstens granne och det surrar rykten om en satanist som målar upp- och nervända kors på träden i skogen och som dödar småfåglar i satanistiska riter.
Det blir helt enkelt inte en sommar som liknar någon annan som Wursten har varit med om.
Åsa Asptjärn har tidigare skrivit tre ungdomsböcker om Emanuel Kent och hans inte helt smärt- och friktionsfria liv, men det här är hennes första bok för mellanåldern. Jag hoppas att det kommer fler!

Rimligt lyckade ögonblick

Emanuel Kent är tillbaka - Hurra!

Åsa Asptjärn har tidigare skrivit om Emanuel och hans kompisar i böckerna Konsten att ha sjukt låga förväntningar och Manifest för hopplösa. Jag gillar verkligen böckerna om Emanuel och jag blir inte besviken när jag läser nya Rimligt lyckade ögonblick. Det är precis lika bra, träffsäkert - och pinsamt - som i tidigare böcker.

I Rimligt lyckade ögonblick får vi möta Emanuel 2.0. Nu börjar han gymnasiet och Emanuel har bestämt sig för att inte vara pinsam utan bara ligga lågt. Det går inte jättebra. Redan första dagen säger Emanuel fel (?!) namn vid uppropet och därefter fastnar han med håret i en väggtavla (hur är det ens möjligt?). Emanuel lyckas ändå få nya kompisar: Frank (som verkar vara stenrik), Iggs (som egentligen heter Ilse Dahl men bestämt berättar första dagen att hon heter Iggs och att hennes pronomen är han) och Kaisa (som Emanuel genast blir förälskad i).

Jag gillar verkligen Åsa Asptjärns böcker. Hon skriver smidigt, lättläst och fnissigt samtidigt som hon underfundigt och subtilt beskriver tonåringarna och deras vanor och värderingar.

Om du inte redan har läst någon bok om Emanuel så är det verkligen dags nu. Läs själv och tipsa eller ge bort till tonåringar i 13-15-årsåldern!

Manifest för Hopplösa

Emanuel Kent är tillbaka! Vi lärde känna Emanuel, hans syster Vanja och klasskompisarna Tore, Ammis och Bianchi i den hyllade boken Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Jag tror att alla vi som läst Konsten att ha sjukt låga förväntningar blev mycket glada när vi hörde att Åsa Asptjärn satt och skrev på del två. Nu är den här: Manifest för hopplösa.

En kille som går i sjuan läste Konsten att ha sjukt låga förväntningar. När han lämnade tillbaka boken sa han till mig “Det här var den bästa bok jag har läst, har du fler delar?” Bättre betyg kan nog inte en bok få!! Äntligen har jag en ny del som jag kan ge till killen som nu har hunnit börja i åttan.

I Manifest för hopplösa möter vi Emanuel som nu går sista terminen i nian. Det är rapportskrivning, tyskaprov, gymnasieval (som Emanuel "råkar" missa) och insamling till klasskassan som är aktuellt för Emanuel och hans kompisar. Åsa Asptjärn har verkligen full koll på vad som händer i högstadieskolvärlden med fördjupningsarbete, matriser, förstalärare och syv-träffar. Det är mycket träffsäkert och igenkänningsfaktorn är hög samtidigt som det är skrivet med driv och stor humor. Emanuel råkar i boken ut för ett antal dråpliga och komiska situationer som Asptjärn beskriver med sin alldeles egna härliga stil.

Emanuels föräldrar, lärare och SYV pratar alla om det, för många ungdomar, jobbiga pratet om framtiden i och med gymnasieval, betyg och bedömningar. Emanuel har verkligen inte en aning om vad han vill göra i framtiden och här tror jag många ungdomar kommer att känna igen sig när de läser Manifest för hopplösa. Plötsligt ska dessa tonåringar som nyss var barn veta vad de vill göra i livet och ha en plan för det. Jag vet att många ungdomar mår riktigt dåligt när de inte känner att de har sin livsplan färdig och de tror att alla andra har det. Emanuel hanterar det där med framtidsplanerna på sitt alldeles egna, inte alltid så genomtänkta sätt.

Sen är det det här med kärlek och kyssar. Det är inte lätt. Emanuel får en kyss av Ammis (igen) och kanske är Julia kär i honom (vad gör man då?). Vad känner egentligen Emanuel själv? Mitt i allt tycker Emanuels föräldrar att det är dags att börja prata med Emanuel om tjejer och övernattningar - såå sjukt pinsamt tycker Emanuel!

Konsten att ha sjukt låga förväntningar fick strålande recensioner. Manifest för hopplösa är lika fantastiskt bra om inte ÄNNU BÄTTRE!

Åsa Asptjärn har lyckats skriva inte bara en utan nu två ungdomsböcker som kommer att läsas sönder och älskas både av tonåringarna (kanske speciellt killarna - bara det är en bragd!) och av oss vuxna som läser ungdomsböcker.

Fortsätt skriv böcker Åsa Asptjärn - snälla!!!