onsdag 17 oktober 2018

Med en kastanj i magen

https://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9132207697
Majken har blivit skickad till Sankt Älmas hem för vanartiga flickor. Det ligger ute på en ö och är sista anhalten för bråkiga, uppstudsiga flickor som ingen annan i samhället vill eller kan ta hand om. Majken minns inte sina föräldrar och har bott upp på barnhem och i fosterfamiljer sedan hon var 4-5 år, men hennes häftiga humör har gång på gång ställt till det för henne. Hon tänker själv att det är som att hon föddes arg, utan förmåga att hantera ilskan. Gång på gång växer den som en taggig kastanj inom henne och till slut exploderar hon.
På hemmet får hon dela rum med Ebba och Anna-Märta och de blir snabbt vänner, och tur är det inte alla flickor på hemmet är så snälla. Rektorn är inte heller speciellt intresserad av att rehabilitera flickorna, utan använder såväl fysisk som psykisk misshandel vid minste förseelse. Majken får snabbt känna av både isoleringen på vinden och rapp över händerna.
Ebba lockar med Majken ner till stranden en kväll och där träffar hon Ruben, en pojke från fastlandet. Det brukar komma pojkar ut till ön med förhoppning om att vanartig också betyder lösaktig. Majken är rädd att Ruben ska vara som de andra och bara vilja en sak med henne, men hans ögon är snälla och ärliga. När han frågar om hon vill följa med ut nästa kväll för att fiska kräftor så säger hon inte ja, men kan samtidigt inte hålla sig från att gå dit och se om han menade allvar med kräftorna. Hon får sällskap av Anna-Märta. Och det är verkligen bara kräftor, även om han också ser till att de får en stund för sig själva för att prata. Han ser inte på henne som alla andra har gjort under hela hennes uppväxt, han lyssnar, ser henne bortom den där ilskan, och utan att hon vet ordet av så har hon berättat om kastanjen.
Även om det är hårt och strikt på hemmet så finns det också människor som hjälper Majken. Trädgårdsmästaren Evert som lugnar henne när hon får panikattacker till exempel, och prästen på fastlandet som hjälper henne minnas sin mamma och få tillbaka några av de minnen som hon förträngt så länge.

När kastanjer spricker är en riktigt bra bok om ett Sverige där olikhet, otur och en trasslig barndom räckte för att döma ut en människa. Där de institutioner som fanns för att ta hand om utsatta barn och ungdomar oftast tryckte ner dem ännu mer och gjorde en ljus framtid helt omöjlig. Mina googlingar av musik och filmer som nämns och de tidsmarkörer som dyker upp i form av pepitarutiga kjolar, höga hästsvansar och tunna scarfsar säger mig att vi är i början av 50-talet. En tid vi gärna romantiserar, men som var tuff för många
med ideal som var näst intill omöjliga att leva upp till och väldigt snäva ramar för kvinnor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar