Bokens huvudperson Najib är ensamkommande flyktingbarn från Afganistan. Hans föräldrar sålde allt för att kunna skicka iväg Najib när lillasystern dog, så att han skulle ha en chans att överleva.
Nu är det julafton och han har varit i Sverige exakt ett år. Han har hittat en extrafamilj i sin bästa kompis Daniels familj och nu firar han jul med dem. Han har det bra, men saknar sina föräldrar. Daniels storasyster Moa och hennes kille är också där, och hon frågar hur han trivs och om han vill berätta om flykten. Najib tycker det är svårt att prata med människor han inte känner väl, svenskan är svår, och han är rädd att det ska bli fel. Han vill inte heller förstöra stämningen, att fly var inte lätt och ganska otäckt. Han berättar om sin kusin Reza, och hur de kom ifrån varandra. Alla blir rörda, men det känns ändå bra. Snart är det dags för julklappsutdelning. Daniels julklapp till Najib är en liten ask med ett telefonnummer, kan det vara rätt nummer till Najibs föräldrar? Detta är författaren Josefin Schygges andra bok.
Boken beskriver på ett rakt och enkelt sätt Najibs kluvna känslor för julen, och saknaden efter hans familj. Jag får erkänna att jag fällde både en och två tårar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.