onsdag 17 maj 2017

1000 papperstranor för fred


Fredagen den 12:e maj, hängde vi upp tusen vikta papperstranor på skolbiblioteket på Söderparkskolan. Det var avslutningen på ett freds- och vänskapsprojekt som hela skolan arbetat med under läsåret. Tranorna har eleverna på Söderparkskolan vikt. 

Under höstterminen 2016 och vårterminen 2017 har eleverna på Söderparkskolan arbetat med freds- och vänskaps-teman på olika sätt.

Det hela började med att jag blev kontaktad av Jennifer W Ingvaldsson som är speciallärare på Söderparkskolan inför läsårets start om ett eventuellt samarbete med skolbiblioteket. Hon berättade för mig om ett spännande fredsprojekt och hon bad mig nu läsa en bok som heter Sadako och de tusen papperstranorna, skriven av Eleanor Coerr. Därefter skulle vi prata mer... 

Sagt och gjort. Jag började läsa boken.


Boken handlar om en flicka, Sadako, som levde i Hiroshima på 40-50-talet. Handlingen utspelar sig tio år efter att atombomben föll över staden och Sadako var bara två år när det inträffade. Sadako älskar att springa och träna löpning och drömmer om att vinna ett mästerskap.  En dag faller hon ihop på marken när hon tränar. Hon blir tagen till ett sjukhus och väl där tänker hon att hon snart ska vara ute och springa igen. Men det blir inte så. Det visar sig att Sadako har fått leukemi, atombombssjukan. Trots att hon bara var två år när bomben föll, lever sjukdomen i hennes kropp. Det finns en gammal legend i Japan, om att den som viker tusen papperstranor får sin högsta önskan beviljad. För att bli frisk börjar Sadako vika tranor. Hon hann vika 644 stycken tranor innan hon dog. Hennes klasskamrater fortsatte vika klart de resterande tranorna till minne av henne och det som hände... det blev 1000 tranor till slut.

Boken är baserad på en sann historia, Sadakos liv, och på Sadakos brev från sjukhuset.

Jag brukar läsa på bussen och tåget när jag pendlar till jobbet. När jag läste boken om Sadako rann tårarna hejdlöst. Det är en stark berättelse och fruktansvärt sorglig. Och viktig....! Det är en bok om sorg, om krig och vänskap, om livet och om hopp, om fred... Det här är en bok som berör på ett oerhört starkt vis. 

En dag när jag kom till skolan och öppnade mitt skåp, föll en mycket vacker, liten, elegant vikt papperstrana ur skåpet. Det var Jennifer som lagt den där och det var början på fredsprojektet på Söderparkskolan.

Under terminen har alla klasser på mellanstadiet haft högläsning av boken Sadako och de tusen papperstranorna av Eleanor Coerr. Medan eleverna lyssnat på boken om Sadako så har de själva vikt papperstranor. Tranorna har därefter fått hänga i klassrummen på linor under läsåret. 


Nu ska de tusen tranorna skickas iväg till Hiroshima International School i staden Hiroshima i Japan. I Fredsparken i Hiroshima finns en staty av Sadako, där hon står med öppna armar. Runt om statyn finns det glasmontrar. Skolan hänger in de tranor som skickas från barn över hela världen, som minns Sadako och för en tanke om fred.

Vi pratade om freds- och vänskapsprojektet på Biblioteksrådet nyligen och de berättade att de tyckte att boken om Sadako var väldigt sorglig och bitvis rätt så hemsk. De mindes från högläsningen att Sadako inte hann vika klart sina 1000 tranor. Några klasser hade vikt tranor innan de läste boken, så när läraren läste boken förstod de allt. Eleverna berättade att Sadako vek tranor för att bli frisk och det kändes så konstigt att hon blev sjuk så lång tid efter att bomben föll.  Eleverna förundrades över bomben och hur stor skada som den åstadkom och fortfarande åstadkommer...

Lågstadiet har jobbat med andra högläsningsböcker under freds- och vänskapsprojektet. Någon klass har haft högläsning av SVJ av Roald Dahl. Här har vänskapstemat varit i centrum och samtal om hur en är en bra kompis. En annan klass har läst Michael Morpurgos bok: Den fantastiska historien om katten som försvann, som handlar om en flickas liv i England under andra världskriget. Alla klasser i lågstadiet har läst böcker av Thomas Halling inför ett författarbesök av honom som var i januari. Många av Hallings böcker handlar om vänskap och relationer och det blev många diskussioner i klasserna om det som händer i böckerna.

Under fredagen hade vi avslutning av projektet på skolbiblioteket. Vi hängde tillsammans med elever upp tranorna och några elever gjorde affischer med information på om projektet som de satte upp över hela skolan och delade ut till klasserna. Utställningen pågick enbart mellan 10-11.30, därefter packade vi ned tranorna. Det är så mycket arbete bakom varje trana, både med att lyckas vika själva formen men även mycket känslor efter berättelsen om Sadako. Under dagen kom klasserna in till utställningen och tittade. Vi pratade om historien om Sadako igen och tittade på bilder från Hiroshimas Fredspark och på Sadako. Eleverna berättade om sina tankar och vad de mindes från projektet. 

Nästa vecka ska tranorna skickas iväg! 

Det har varit ett spännande projekt med så många olika delar i som vävts samman. Högläsning, boksamtal, historia och samhällskunskap, kreativitet och motorik, fred och vänskapsband, delaktighet. Jag är så glad att fått varit med om detta projekt tillsammans med hela skolan.

Gå gärna in på Hiroshima International School´s hemsida / community / 1000 cranes för att läsa mer: (http://www.hiroshima-is.ac.jp/)

4 kommentarer:

  1. Vilket fint projekt! Och vad fint du skrivit och berättat om det!

    SvaraRadera
  2. Vilket fint arbete ni har gjort. Det är verkligen en bok som berör.

    SvaraRadera
  3. Vad roligt att få ta del och läsa ert projekt!

    SvaraRadera