Resultatet av Rinnebäcksskolans Läsmaraton

Nu har vi räknat ihop resultatet för Läsmaraton 2017. Totalt läste elever och lärare 373.538 minuter. Eleverna slog lärarna med hästlängder!!👏🏻👏🏻

Samtliga klasser nådde sitt klassmål, så på måndag efter lunch blir det glass🍦

5A läste mest och 5B kom på en andra plats, endast 28 minuter skilde dem åt!!

På fredagsförmiddagen samlades alla elever vid vår utescen och rektor Peter Westergård delade ut diplom till de elever som läst mest under Läsmaraton.

De elever som läst mest är:
Julia Gregor 3C
Fanni Lindstedt 6A
Matilda Jonsson 5B
Oliver Svensson Sundquist 5B

3B var med på Lilla aktuellt skola i fredags och berättade om Läsmaratonet, se länken nedan.

Bra kämpat allihopa😃👍🍦

http://www.svt.se/barnkanal…/…/lilla-aktuellt-skola/12964424

Två finstämda bilderböcker

När det gäller bilderböcker är jag jättekinkig med bilderna. Jag måste tycka om dem, annars går det liksom inte att läsa böckerna, bilderna tränger undan texten på något vis.
Nu har jag läst Martin Widmarks bok "Huset som vaknade" som Emila Dziubak har illustrerat med den äran! Hennes bilder är makalöst fina och förmedlar känslorna i texten på ett ljuvligt sätt!

Gubben Larson är gammal, frun har dött, barnen har flyttat hemifrån och huset är dammigt och smutsigt. Till och med katten har övergivit honom.
När boken börjar så går Larson igenom de smutsiga mörka rummen och tänker på lyckliga dagar när han släcker lamporna för att gå och lägga sig.
När han äntligen kommit till sängs så ringer det på dörren! Så sent! Så ohyfsat!
Det är grannpojken som behöver någon som kan passa hans blomma når han och familjen åker på semester, och plötsligt står Larson med en kruka i handen. Han ställer den på köksbordet och går upp för att lägga sig igen, men ångrar sig och går ner för att ge den lite vatten.
På morgonen har det skjutit upp ett litet skott! Då tänker Larson att det behövs vädras, och fönstren är ju jättesmutsiga, och så dammigt det är...Allt eftersom blomman växer vaknar huset, och Larson.

Den andra boken heter "Mina två filtar" och är skriven av Irena Kobald och Freya Blackwood som också illustrerat boken.

Den handlar om Lilla Hjulet som måste fly från sitt hemland, och hamnar i ett land som inte alls är som det hon är van vid. Liknelserna i texten är så fina, alla nya obegripliga ord beskrivs som ett kallt vattenfall, och det gamla vanda språket liknas vid en varm, mjuk filt.

En dag träffar Lilla Hjulet en flicka i parken som vill vara vän med henne, men även hennes ord är som det kalla vattenfallet, ända till flickan börjar ge Lilla Hjulet ord på det nya språket. Sakta men säkert så börjar Lilla Hjulet väva en ny filt, som snart känns lika bra som den gamla.

NO-undervisning via skönlitteratur

På Tolvåkerskolan går alla NO-lärarna Läslyftet. De deltar i modulen Främja elevers lärande i NO. Det är härliga och givande diskussioner om bl a undervisningsmetoder, språket i läroböcker, elevers sätt att uttrycka och förklara NO-texter mm varje onsdagsmorgon.

Nu har vi kommit till avsnittet "Naturvetenskapligt lärande genom djupläsning av skönlitteratur". Vi började med att läsa och diskutera Mary Ingemansons text om hur man kan använda sig av skönlitterära texter i sin NO-undervisning. Mary Ingemanson har även skrivit boken Lärande genom skönlitteratur, boken tar upp lärande via skönlitteratur i alla ämnen.

Sedan kom det roliga när lärarna började planera sina lektioner utifrån en skönlitterär text! Vi hade många böcker med i rummet. Alla böcker har det gemensamt att det har med något stycke/kapitel med ett problem eller en händelse som man kan knyta an till ett naturvetenskapligt fenomen.

Lärarna tycker det är utmanande, lite svårt men också lyckat att ha en skönlitterär text som ingång till en lektion. Eleverna tyckte att det var "mysigt" att läraren läste högt för dem och någon klass tyckte lektionen blev riktigt spännande och kul.

De böcker som lärarna använde denna omgång var
Ellervik, Ond kemi
Paulsen, Yxan
Hamrin, Nobelfysik i vardagen
Skloot, Den odödliga Henrietta Lacks

Jag hoppas att vi nu kan jobba vidare med skönlitterära texter kopplat till NO-undervisning när NO-lärarna går vidare till nya områden.

Miras Martin av Anna Ehring

Mira och Martin brukar träffas vid en koja i skogen. De har lekt tillsammans i flera år, men i skolan låtsas de inte riktigt om varandra. Miras känslor för Martin har förändrats och hon är kär. Hon vågar inte berätta det för någon, det känner hon bara skulle blir jobbigt. Hon har ytterligare en hemlighet och det är att hon avskyr strumphål. Det är värsta hon vet, och hon blir illamående bara hon tänker på det. I skolan är Mira mest med en tjej som heter Ina. Ina är ganska jobbig tycker Mira, men hon vägar inte säga nej när Ina frågar om de ska va. Säger man nej till Ina så blir hon sur och det är jobbigt tycker Mira. Miras föräldrar bor inte tillsammans. Hennes pappa bor två timmar bort med tåg och det tycker Mira också kan vara lite jobbigt. Hennes högsta önskan, näst efter att Martin  ska bli kär i henne, är att hennes föräldrar ska flytta ihop.
När Mira blir riktigt glad så tycker hon att det blir svårt att prata och hon kan liksom inte få ihop orden. Hon tycker att det känns som att hjärnan blir som ett surrande garnystan och alla ord bara rör ihop sig. Martin och några vänner till ska starta ett band och Rocky, en tjej som ska vara med i bandet, frågar Mira om hon vill vara med. Mira vill jättegärna, men då blir det så där jobbigt att prata. Efter en lång, lång stund får hon fram "-Jag vet inte...."fastän hon egentligen vill.
En dag kommer Martin rödgråten till skolan. Hans mamma har träffat en ny man och nu ska de flytta till Linköping!
Detta får ju bara inte hända! Hur ska det gå?


Det är inte alltid lätt att vara Mira, men åh, vilken rolig och härlig tjej hon är.
Full av idéer, energi och kärlek! Den var mycket, mycket bra och jag kan bara konstatera att den tog slut alldeles för fort! Jag skulle verkligen vilja läsa mer om Mira.
Det är en bok som jag tror att många mellanstadieelever kommer att få glädje av.
Har du ännu inte läst den så gör det!

Stackars pappa

Sissel är fem år och hennes storasyster ett år äldre. Deras föräldrar är skilda, sedan de var väldigt små och de är varannan helg hos sin pappa och hans tjej Maggan. Sissel älskar att rita och hon älskar sin pappa. Hennes pappa är väldigt snäll, men det är en sak som är konstig. Han är alltid pigg och glad på morgnarna, men jättetrött på kvällarna, när Sissel och Linn vill spela spel eller leka något. Pappa vill helst sitta och sova i soffan , med flickorna runt omkring sig.

En helg får inte systrarna åka till sin pappa. Han är sjuk säger mamma och skall vara ett tag på ett vårdhem för att bli frisk. Efter en månad får Sissel och Linn äntligen följa med Maggan och hälsa på sin pappa. Men det är väldigt konstigt det där vårdhemmet tycker Sissel., är det inte egentligen ett fängelse pappa hamnat på? Han får ju inte åka därifrån när han vill och det är inte möjligt att besöka honom, mer än väldigt sällan.
Till slut kommer pappa hem igen och då är han mycket gladare och piggare, men efter ett tag börjar han bli trött på kvällarna igen. Sissel tycker ioch för sig inte att det gör något, för pappa är ju som vanligt då och hon känner sig trygg med det.

Det dröjer ända tills Sissel är fjorton år innan pappas nya tjej äntligen namnger sjukdomen Sissels pappa har, nämligen alkoholism. Sissel känner sig riktigt dum, varför har hon inte förstått det och varför har inget talat med henne om det?
Att pappan är alkoholist är något du som läsare tidigt kommer underfund med. Detta är nämligen en berättelse i tecknadserie form och pappans kära ölburk är med på nästan varje bild där han förekommer.
Berättelsen slutar med att Sissel konstaterar att hennes pappa fortfarande har ett beroende, men att hon älskar honom lika mycket ändå. Till sist hänvisningar till BRIS där du som läsare kan få hjälp om du känner igen dig i situationen, med en alkoholiserad förälder.

Stackars pappa av författaren och tecknaren Sissel Gustafsson, tilldelades första pris i Den stora serietävlingen 2016.

Du är ett geni

Högstadiet är ett lågvattenmärke i livet för väldigt många människor. Men hur hemskt det än är här i Sverige så misstänker jag att en amerikansk (eller som i det här fallet canadensisk) high school hade varit betydligt värre. Det känns som att alla skildringar av high school - förutom David Levithans - visar på hierarkier där ingen går säker och alla tjejer bara lever för att sticka kniven i ryggen på sin "bästa kompis". Förfärligt.
Boken jag läste nu senast var inget undantag. Den handlar om Stewart som förlorar sin mamma i cancer och Ashley som levt ett perfekt liv ända tills hennes pappa berättar att han är homosexuell. Stewarts pappa och Ashleys mamma finner varandra och efter ett år bestämmer de sig för att flytta ihop i Ashleys hus.

Medan Stewart tycker att det ska bli spännande och roligt att få en syster (89,9% positiva känslor, som han säger till sin psykolog) vill Ashley bara dö. Stewart är extremt intelligent men usel på sociala situationer (det sägs aldrig rakt ut, men en Asbergerdiagnos är väl ganska trolig) och Ashley är övertygad om att hennes topposition på skolan är hotad om det kommer ut att hon fått en nörd, ful och kortväxt dessutom, till bonusbror. Och ännu värre om anledningen till föräldrarnas skilsmässa dessutom kom fram. Det har hon inte berättat för en levandes själ...

Ganska snart hamnar Stewart i trubbel på grund av en kille som han har idrott med, Jared. Men så visar det sig att Jared är intresserad av Ashley och Ashley av Jared och plötsligt inser de ofrivilliga syskonen att de faktiskt kan ha användning av varandra. Jared kan ju inte slå ihjäl Ashleys bonusbror och Stewart kan vara "förkläde" när Jared kommer hem till Ashley, så att de kan vara ensamma när föräldrarna inte är hemma. Jag skulle ljuga om jag sa att allt omedelbart blir till guld och gröna skogar mellan Ashley och Stewart, men de börjar i alla fall tolerera varandra lite bättre.

Jag älskar Stewarts rättframhet, att han inte drar sig för att ställa alla de där obekväma frågorna, som andra kanske undviker av någon slags missriktad artighet. Jag älskar hur han trots allt är den som klarar sig ganska bra bara genom att vara den han är, med sin genialitet när det gäller matte och no, och sin fullkomliga ignorans inför vad som anses "normalt" och "inne" och sin snällhet.

Sorgen efter mamman finns där som ett allvarligt stråk genom hela berättelsen och Stewarts sätt att försöka hålla henne levande i det nya huset är hjärtskärande fina.

Ashley är ju som väntat odräglig, men kanske kan också hon lära sig något av det som händer och bli en bättre människa, i bemärkelsen se utanför sitt eget liv och sin person.

Källkritik

Igår var det källkritikens dag, vilket Emelie skrev om här på Bubbel. Passande kom Skolverket med information om att Lgr11 (läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet) kommer att få en ny skrivning som stärker skolbibliotekens roll i samarbetet med pedagoger.
Under rektors ansvar kommer följande formulering att finnas:

 "Skolbibliotekets verksamhet används som en del i undervisningen för att stärka elevernas språkliga förmåga och digitala kompetens."


Ändringen träder i kraft 1 juli 2018 men kan tillämpas redan från samma datum i år. En ändring som vi naturligtvis välkomnar. I Kävlinge är vi långt framme vad gäller att undervisa om informationssökning och källkritik, naturligtvis i samarbete med skolbibliotekarierna. Exempelvis har Tolvåkersskolan fått utmärkelsen Ett bibliotek i världsklass 2016.
Vi är ju sju skolbibliotekarier som samarbetar och just nu följer vi Skolverkets modul Kritisk användning av nätet. Även om mycket känns välbekant för oss är texter och filmer bra att ha som utgångspunkt för diskussioner i gruppen.
Skolverket har för övrigt besökt Skönadalsskolan för att spela in en film som finns med i nämnda modul.

Life as we knew it

Life as we knew it som ännu inte översatts till svenska är den första delen av fyra på vad som beskrivs vara "The ultimate dystopian. A very exciting read!"

Det är verkligen den ultimata dystopin som berättas för oss i Life as we knew it. Den bästa och mest skrämmande jag någonsin läst! En asteroid är på väg mot månen. Detta är känt och astronomer och fysiker sitter i TV-sofforna och diskuterar hur händelsen och själva nedslaget kommer att kunna ses från jorden. Dagen när kollisionen mellan asteroiden och månen ska ske kommer och CNN, Fox news m fl TV-kanaler (historien utspelar sig i USA) sänder oavbrutet och allt handlar om asteroiden. Kollisionen ska ske på kvällen och Mirandas familj, hennes mamma och bror står tillsammans med grannarna på gatan utanför huset och fikar, småpratar och skrattar. Det är en förväntansfull, spännande och festlig stämning. De har kikare med sig så att de ska kunna se meteoritens nedslag på månen.

"And then it hit. Even though even we knew it was going to we were still shocked when the asteroid actually made contact with the moon. With our moon"

Direkt märker man att något händer. Plötsligt är inte månen halv längre, den tippar och sedan blir den större och större. Den har lämnat sin bana och kommer närmare jorden. Folk får panik och kastar sig in i sina bilar och kör iväg eller springer in för att höra vad journalisterna på CNN säger.

För 16-åriga Miranda, hennes mamma och bröder ändras livet totalt den där kvällen. Först märks det inte så mycket men ganska snart får de problem med att strömmen kommer och går. Månens dragningskraft på jorden är helt ur balans vilket ganska snart utlöser den ena naturkatastrofen efter den andra.

Mitt i allt detta ska familjen försöka uppehålla någon slags vardagsrutin. Går det när jordens förutsättningar totalt har förändrats?

Life as we knew it är en mycket spännande och välskriven bok om hur enskilda individer, familjer, samhällen och nationer fungerar när den dystopiska katastrofen slår till. Boken är skriven i dagboksform och det är 16-åriga Miranda som är berättaren.

De andra delarna i serien heter: The dead & the gone, The world we live in, The shade of the moon. Det är Susan Beth Pfeffer som skrivit serien.

Källkritikens dag

För något år sedan startade tidningen Metro Viralgranskaren som undersöker fenomen/nyheter som blir virala och tar reda på sanningen bakom, och - om de visar sig vara falska - stämplar dem med FALSK-stämpel.

Som till exempel att Zara Larsson hatar män och att Svenska landslaget planerade ha det som citat på sina spelartröjor.


Förra året instiftade Metro Källkritikens dag den 13 mars, som ett led i att ytterligare uppmärksamma vikten av att titta, läsa och dela kritiskt på nätet och i förra veckan lanserade de Lilla viralgranskaren, uppgifter och material som passar utmärkt för elever i grundskolan att jobba med och prata om. Det ligger helt i tiden. En av världens mäktigaste män använder sig av "alternativa fakta" för att ta beslut som påverkar människor över hela världen, och vi måste alla jobba för att galenskapen inte sprider sig (mer än nödvändigt).


Så jobba med dina elever, prata om källkritik i så många ämnen du bara kan, redan från årskurs 1. Tycker du att det är svårt att själv veta vad som är sant egentligen, ta hjälp av något av alla material som finns. Och prata med skolbibliotekarien om hjälp.
Lilla viralgranskaren
Viralgranskaren
Statens medieråd
Internetstiftelsen 
UR skola

Zlatan - ett liv

Det har kommit ett antal böcker om Zlatan redan och fler lär det bli. Jag har läst David Lagercrantz böcker om Zlatan, både ursprungsboken och den lättlästa varianten. Det är riktigt bra böcker som fortfarande läses mycket på Tolvåkerskolan.

Om man vill läsa en tunnare bok om Zlatans liv både på och utanför fotbollsplanen kan jag tipsa om Tomas Dömstedts bok Zlatan Ibrahimovic - Ett liv.

Man får reda på mycket om Zlatans liv trots att boken är både tunn och lättläst. Det är Vilja förlag som ger ut denna bok och de har många fler lätta faktaböcker som verkligen är bra och intressanta.

Internationella kvinnodagen

Idag den 8 mars är det Internationella kvinnodagen och jag har skyltat om starka flickor och kvinnor på Rinnebäcksskolan.

Vill du ha fler boktips så klicka här!

Nypon förlag har flera titlar med tjejer i huvudrollen, den listan hittar du här!

Om jag får stanna

Ilona och Stella är bästa kompisar och går i samma sjätteklass. De har känt varandra sedan den dagen de möttes i förskoleklass och Stella lärde Ilona några ord på svenska.
Trots att Ilonas familj varit många år i Sverige har de inte uppehållstillstånd utan lever gömda i ett kloster. Det är bara hon och hennes lillebror som kan vistas utanför klostret. Dagarna liknar klasskamraternas med lektioner, kulturskola och fotboll. Men sen tar de bussen till klostret där hela familjen bor i ett litet rum med fördragna gardiner. Det är pressande att inte veta, att alltid oroa sig men ändå försöka se framåt och tänka på en möjlig framtid i sitt nya hemland. Motsatsen, att behöva återvända är inget värdigt alternativ.
Stella tycker också att det är jobbigt att inte veta om ens bästa kompis finns kvar om en vecka. Många gånger känns det också som om hon klagar över småsaker när hon jämför med Ilonas liv och får dåligt samvete. Att  ha en storebror som inte mår bra och inte går till skolan gör inte saken bättre. Vem i familjen förstår henne egentligen?
Berättelsen varvas så att fokus är på Ilona i vartannat kapitel och på Stella i vartannat. Det känns trovärdigt och är anpassat till den tänkta målgruppen. Jag beställde genast
ett exemplar till som kommer att hamna på högläsningshyllan.

Läsmaraton på Rinnebäcksskolan

V 10 och 11 så har Rinnebäcksskolan Läsmaraton. Alla elever ska läsa 15 minuter/dag för att nå klassens mål. I år ska även alla vuxna på skolan läsa, så eleverna är väldigt taggade på att läsa så de når klassens mål, om utifall att personalen inte gör det.

Nytt för i år är också att de lästa minuterna rapporteras in löpande och kan ses i realtid på en tv-skärm i matsalen. Det är kul att se hur staplarna växer!
Under dessa två veckor så är alla vuxna läsande förebilder  genom att bära nyckelband med plastfickor där en skriver vad en läser just nu.

Det ska bli så spännande och se hur många minuter vi läser tillsammans!

Invigning av skolbibliotekens mångspråkshylla på Olympia.

Idag kl 13-14 invigdes skolbibliotekens mångspråkshylla på biblioteket på Olympia. Vi har köpt in böcker på arabiska, danska, dari, finska, franska, persiska, polska, ryska, romani, spanska, thai och tyska. Tanken är att hyllan ska utökas med fler språk.

Dessa böcker kan alla reservera, prata med någon skolbibliotekarie så hjälper vi gärna till!

Språkgrupperna har vi valt utifrån antal elever som deltar i modersmålsundervisning.

Alla kommunens modersmålslärare, rektorer, biträdande rektorer, svenska A lärare och eleverna på Olympiaskolan var inbjudna, och ca 100 gäster deltog i invigningen.

Gryningsstjärna

Så heter den spännande uppföljaren till Charlotte Cederlunds bok "Middagsmörker".



Gryningstjärna tar vid direkt där Middagsmörker slutar, och läsaren får fortsätta följa Áili och hennes försök att finna en plats i Idijärvi sameby. På den korta tid som hon bott hos sin morfar har det hänt så otroligt mycket så hon vet knappt ut eller in. Hon har dock ett stort stöd i bästa vännen Olivia och andevargen Jiekna. Stöd som hon verkligen behöver nu, eftersom att Nåjdernas råds sökande efter Urseiten fortsätter att vara fruktlöst, och vissa händelser visar på att fienden är närmre, fullständigt oväntad och otäckare än någon vågat tänka sig. Áili är en nyckelfigur i den samiska traditionen, en noaidi, men en väldigt ung och helt otränad sådan. Nåjdernas rådsmedlemmar behandlar Áili mycket styvmoderligt, vilket försätter henne i stor fara. Dessutom så har hon börjat drömma, otäcka drömmar, men vet inte vart hon ska vända sig för att få hjälp med att tyda drömmarna, inte ens Olivia vet svaren. Den som kanske kunnat hjälpa henne är Ivar, men han är fortfarande väldigt arg och bitter på Áili för det som hände dottern Nea.
Att boken sedan slutar med en nagelbitande spännande och totalt oväntad, cliffhanger gör inte saken sämre!

En lysande uppföljare som inte väjer för att ta upp svårigheterna i samernas historia, såsom kristendomens intåg och "Lappundersökningen" som Herman Lundborg ledde på 1930 talet. Även nutida  händelser tas upp, som misshandel av renar, Áili blir nästan överkörd av en bil där föraren menar att döda renar ,och samer?,  är värda mer än levande, och rasistiska inlägg och kommentarer om renskötsel och samer på internet.

Mitt tips till dig som inte läst Middagsmörker och nu gryningsstjärna är, Gör det! Nu!

Farlig mark av Louis Sachar

Se upp för skogen- och för leran!

Tamaya och Marshall brukar ha följe hem från skolan dagligen trots att de inte så bra vänner. De bor på samma gata och Tamayas mamma vill inte att hon går ensam.
Marshall har en bråkstake efter som heter Chad och som han gör allt för att undvika. En dag vill Marshall att han och Tamaya ska gå genom skogen på vägen hem, han hävdar att han kan en genväg. Vad Tamaya inte vet är att Chad har utmanat Marshall till slagsmål efter skolan och att det är detta som Marshall försöker undvika. De går in i skogen och den där genvägen som Marshall skulle kunna stämmer inte riktigt. De kommer vilse och helt plötsligt är Chad ikapp dem. Han muckar gräl och Tamaya får panik. Hon slänger en näve lera i ansiktet på Chad och sedan springer hon och Marshall därifrån.
När utslagen börjar dyka upp på hennes händer inser hon att det är något som inte är som det ska. Chad kommer inte skolan dagen efter och samtidigt förvärras utslagen. Vad var det för något i den där leran? Och vad har hänt med Chad?


Farlig mark är en mycket spännande bok, svår att lägga ifrån sig, och som håller en i ett hårt grepp ända fram till slutet!
Den är lämplig från årskurs fyra och uppåt.


Författaren Louis Sachar har även skrivit den populära boken Ett hål om dagen. Den kan du läsa om här. Den har även filmatiserats, och titeln på filmen är Holes. Vill du se filmtrailern? Tryck här. Både boken och filmen har varit mycket omtyckta!

Har vi tur så kanske även Farlig mark blir film?

Nya möbler på Annelund

Annelundsskolans bibliotek har fått nya möbler. En ny skön fåtölj, sittpuffar och en soffa.

Kom in och provsitt, slå dig ner med en bra bok och bara njut.

Välkommen!

       

Din syster måste dö

Mats Berggrens böcker läses mycket på högstadiet. Speciellt populära är Språkresan och Onsdag kväll strax före sju.


Berggrens alldeles nya Din syster måste dö är en fristående uppföljare på Onsdag kväll strax före sju.

Jag började läsa denna bok i går kväll och sedan läste jag oavbrutet tills boken var utläst. Berggren skriver med driv och spänning om ett mycket tragiskt ämne som tyvärr är vardag för många tjejer i Sverige idag - att vara kontrollerad och att inte få lov att vara ute utan bevakning från sin far eller en bror. I Din syster måste dö heter huvudpersonen Evin och hennes bror heter Khabat. Abdi, en av killarna från Onsdag kväll strax före sju är också en av karaktärerna i boken.

Khabat tvingas vakta på sin syster, han tycker det är jobbigt det tar bara tid från skolarbetet som är det viktigaste för Khabat just nu. Samtidigt har Evin och Abdi en crush, det är underbart men också så jobbigt. INGEN får se Evin tillsammans med Abdi, då kommer hennes pappa att bli vansinnigt arg på henne.

Bokens första mening är "Vi har bestämt att din syster måste dö ... och det är du som ska ta hand om det, sa pappa."

Trots att boken beskriver ett mycket jobbigt ämne så visar den på att det finns hopp, det finns utvägar och hjälp att få. Boken avslutas också med kontaktuppgifter till organisationer som hjälper ungdomar som är utsatta för hedersvåld.

Den stora hästkapplöpningen

Jag har varit på en välbehövlig minisemester, till de gamla svenskbygderna och Stralsund. Flanerande,fika och förutsättningslösa nedslag här och var. Min vana trogen går jag in i alla boklådor för att kolla in utbudet av barn och ungdomsböcker. Mycket känner jag igen från Sverige och som vanligt i Tyskland, skyltas Pippi Långstrump upp stort.

I en liten intim bokhandel, om jag fattade rätt, ägd av det lokala bokförlaget Strandläufer verlag, stannade jag länge.  Jag köpte några vykort av Inka Erichsen konstnär från Berlin som tillbringar sina somrar i närheten. Så föll mina ögon på en bilderbok Das grosse pferderennen - Den stora hästkapplöpningen. Det är den franska författaren och illustratören Marie Dorléans skapelse. Jag skrattade högt och tillsammans med damen i bokhandeln läste jag den än en gång och
vi skrattade åt bilder och handling.
Tyvärr finns den ännu inte på svenska. Tills dess får unga i min närhet stå ut med min taffliga översättning, För en så fin och rolig berättelse måste bara få högläsas om och om igen!

Anton och andra olyckor

Anton har just fått reda på att han är en olycka på grund av en pyspunka på kondomen. Hans värld förändras i ett enda slag. Finns det någon mening i ens liv om det liksom inte var meningen att en skulle födas?!
Det är allvarliga funderingar att brottas med. Som tur är finns Ine, de har varit vänner sedan barndomen och går i samma sjundeklass. De startar stora projekt som att försöka hitta en ny partner till Antons försoffade, kanske rentav deprimerade, pappa. (Antons mamma är död. Hon förolyckades i en tragisk bussolycka.) Eller att rädda kärleken mellan Ines föräldrar. Allt detta sker mot
en kuliss av en tredje familj där allt verkar SÅ lyckat med ständigt nybakade bullar, föräldrar som har ork och förmåga att se alla och dessutom fortfarande är förälskade i varandra. Det är Oles familj, Ines och Antons gemensamma lite udda vän.
Jag förstår om det här låter som en svart tung berättelse, men nej den är lika orange som utsidan av boken. En skrattar om inte hela tiden så nästintill. Debutanten Gudrun Skretting målar med breda penslar och berättar rappt och frustande roligt om hur det är att vara på gränsen till tonåren och ens trygghet håller på att rämna.
Jag tänkte en hel del på Asptjärn och Emanuel Kent när jag läste boken om Anton. Han är som en yngre själsfrände skulle en kunna säga.
Anton mognar i berättelsen och inser ett och annat t.ex. att allt inte går att räta upp och det gör inget. Eller att känslor till andra människor kan förändras. Kärleksbekymren löser sig på olika sätt för personerna i berättelsen. Och begreppet att gå på plankan får en helt ny betydelse, laddad och en bra bild av berättelsen.
Jag läser gärna mer av Gudrun Skretting och varför inte mer om Anton.

Rimligt lyckade ögonblick

Emanuel Kent är tillbaka - Hurra!

Åsa Asptjärn har tidigare skrivit om Emanuel och hans kompisar i böckerna Konsten att ha sjukt låga förväntningar och Manifest för hopplösa. Jag gillar verkligen böckerna om Emanuel och jag blir inte besviken när jag läser nya Rimligt lyckade ögonblick. Det är precis lika bra, träffsäkert - och pinsamt - som i tidigare böcker.

I Rimligt lyckade ögonblick får vi möta Emanuel 2.0. Nu börjar han gymnasiet och Emanuel har bestämt sig för att inte vara pinsam utan bara ligga lågt. Det går inte jättebra. Redan första dagen säger Emanuel fel (?!) namn vid uppropet och därefter fastnar han med håret i en väggtavla (hur är det ens möjligt?). Emanuel lyckas ändå få nya kompisar: Frank (som verkar vara stenrik), Iggs (som egentligen heter Ilse Dahl men bestämt berättar första dagen att hon heter Iggs och att hennes pronomen är han) och Kaisa (som Emanuel genast blir förälskad i).

Jag gillar verkligen Åsa Asptjärns böcker. Hon skriver smidigt, lättläst och fnissigt samtidigt som hon underfundigt och subtilt beskriver tonåringarna och deras vanor och värderingar.

Om du inte redan har läst någon bok om Emanuel så är det verkligen dags nu. Läs själv och tipsa eller ge bort till tonåringar i 13-15-årsåldern!

Youtubers och böcker

Jag läste en intressant artikel om detta ämne i söndagens Sydsvenskan. Du kan läsa hela artikeln här.
Summa summarum är att ungdomar idag inte nöjer sig med att dyrka sina idoler på avstånd, som många av oss som växte upp på 1900talet gjorde, utan de interagerar via kommentarsfälten och när det är mässor, eller som de möts IRL så är det självklart att hälsa, ta en selfie mm.

PewDiePie och Clara Henry var bland de första med att ge ut böcker, men  har på senaste tiden följt av fler populära Youtubers som Kissie och Therese Lindgren.

En spännande utveckling som artikelskrivaren upptäckt, som jag missat, troligen för att jag inte direkt är i Youtubergenerationen, är att nu börjar det dyka upp boktips på vloggarna! Här är en spännande utveckling tycker jag! Fenomenet kallas Booktubers, dvs Youtubers som tipsar om böcker. De är stort i USA och tydligen på frammarsch även här i Sverige. Misslissibel och Clara Holmberg är två som vloggat mer om böcker än smink på sistone, och det är väldigt roligt! Jag kastade mig ut på Youtube och här är ett smakprov av Clara Holmberg.

Skolbibliotekarien Klara Önnefält har länge filmat sina boktips, så jag passar på att tipsa om hennes nya sida här också!

Ett magiskt hjärta

Kristina Ohlsson är en mästare på spök- och skräckböcker med titlar som Glasbarnen, Silverpojken och Zombiefeber på sin vällästa meritlista. Men i höstas kom hon med en bok i en lite annan genre, en magisk historia om vänskap, hopp och drömmar.

Roberta och Charlotte är grannar och bästa vänner. Charlotte har alltid varit mycket sjuk, men på sista tiden har hon varit sjukare än vanligt. Det är hennes hjärta som är dåligt och det blir allt sämre. Till slut är ett nytt hjärta det enda som kan rädda Charlottes liv, men det är inte så enkelt att hitta ett passande hjärta till en 11-årig flicka.


Men Roberta tror att hon kan hjälpa Charlotte. På en auktion har hon ropat hem en gammal jordglob som hennes morfar Horatio påstår är magisk och kan uppfylla en önskan åt den som äger den. Det enda som en behöver göra är att tända ett ljus och fem gånger snurra jordgloben och se var ljusstrålen träffar globen. Från de fem länderna ska en samla in jord och vatten. När allt är samlat vid globen kan en uttala sin önskan, som får handla om vad som helst utom döden. Tillsammans med sin nyfunna vän Erik tar sig Roberta an uppgiften. De hoppas såklart på närliggande länder, men ger nästan upp hoppet när ljuset träffas så avlägsna och udda platser som Antarktis, Tadzjikistan, Israel, Japan och Brasilien. Inte direkt länder som en elvaåring så enkelt kan åka till och hämta lite jord. Men morfar Horatio ser till att de inte tappar modet, får dem att se möjligheter och tänka ut andra sätt att få tag på jorden och vattnet.
Problemet är tiden. Charlotte blir hela tiden sämre och läget börjar bli akut. Kommer de överhuvudtaget hinna få tag i all jord innan hennes hjärta ger upp.


Det här är en berättelse om vänskap som visserligen slutar som jag förväntar mig, men ändå inte riktigt. Den tar sina läsare på allvar och väjer inte för ganska stora existentiella frågor om liv och död, sorg och saknad. Det tycker jag är modigt av en mellanåldersbok. Speciellt när många läsare säkert ser Kristina Ohlssons namn och förväntar sig en mysrysare. Jag blev inte besviken.


ps. Jag insåg att anledningen till att boken alltid verkade vara utlånade på mina bibliotek var att jag hade glömt köpa in den. Som tur var kunde jag läsa den via Bibblix istället idag när jag hemmajobbade. Imorgon ska jag in och beställa den till båda skolorna!

Hallahem

För några veckor sedan var jag på förlagsdag i Lund och blev inspirerad av vårens utgivning av barn- och ungdomsböcker. Som vanligt på dessa dagar fanns det ett litet urval av böcker att få gratis och jag plockade såklart på mig lite av varje. En av böckerna var del ett av en trilogi som jag helt missat. Den är utgiven på ett litet förlag, och det är säkert därför den gått mig förbi, och sista delen kommer i mars.

Nu har jag i alla fall läst den. Hallahem: Staden under berget heter den och handlar om troll, eller vitterfolket som de föredrar att kalla sig. Som förälder till en Frost-älskande 5-åring så är troll för mig små klumpiga, stenliknande varelser med svans, men vitterfolket liknar inget av det. De är långa, starka, smidiga, kan springa överjordiskt snabbt och klättra uppför i stort sett släta klippor. De har ingen svans, vilket ju verkligen gör bortbytning med människor enklare, men kan kommunicera med djur. För länge sedan levde människor och vitterfolk bredvid varandra, men efterhand som kyrkan fick alltmer makt över människorna så drevs vitterfolket undan och fick till slut fly ner under jord, in i bergen.

I Hallahem bor Torun. Hon är liten och svag och långsam i jämförelse med sina jämnåriga vänner. Hon känner sig inte riktigt hemma i berget utan känner att hon kommer till liv de få gånger hon får vara utomhus i ljuset och den friska luften. I staden en bit från berget bor Tilda. Hon är ovanligt lång, och stark och snabb i jämförelse med sina vänner. Hon är fantastisk på att måla och har en märklig förmåga att komma överens med djur. När Tilda och Torun var spädbarn gjordes ett byte. De är  sällsynta nuförtiden, bortbytningar, men rådet kände att de behövde bättre insyn i människornas värld för att förstå vad som är på gång där. Nu är flickorna 12 år och sanningen håller på att komma ikapp dem.

Torun och hennes vän Auda tjuvlyssnar på Rådet och får veta att Hallahem är hotat av människorna, men att det finns en flicka i staden som kanske kan rädda dem. Den flickan är naturligtvis Tilda.

Det är provborrningar på gång i berget och om dessa kommer igång som planerat måste vitterfolket fly från sin stad och försöka hitta en ny plats att bo och leva. Inte någon enkel uppgift. Men om det går att avskräcka gruvbolaget eller i alla fall försena dem lite, så skulle det göra allting mycket enklare. Tilda måste försöka komma på ett sätt  att rädda Hallahem från människorna.

Jag tycker verkligen om personerna i boken, Tildas och Toruns känsla av utanförskap och ändå samhörighet med det samhälle de växt upp i, att läsa om nordisk mytologi, den dolda världen av väsen som lever parallellt med människornas, bilderna jag får i huvudet av snidade trädörrar, flätade rep, grova tyger i murriga färger och facklor som ställs mot det alldeles vardagliga moderna som Tilda lever i med ficklampa och gympadojor.

Jag kommer definitivt tipsa om den här boken i årskurs 5 och 6, absolut till dem som gillar Mårten Melins Som trolleri, och köpa in de andra två delarna. Jag vill veta hur Tildas och Toruns äventyr fortsätter.

Spetälskesjukhuset

Spetälska eller lepra, som det också kallas, är inte en sjukdom, som en förknippar med Sverige, men ända in på 1940 talet fanns i Järvsö, Hälsingland ett sjukhus, behandlade personer med spetälska. I boken "Spetälskesjukhuset" kommer Elly som är 12 år för att hälsa på sin farmor, som bor i Järvsö. I närheten av där farmor bor, ligger det gamla sjukhuset och Elly tycker att det är både skrämmande och lockande. Numera är sjukhuset ett hem för psykiskt sjuka och just de här sommarveckorna är de iväg på en resa.   Sjukhuset och parken runtomkring är tomma och lockande för Elly, som fantiserar om de spetälska som bodde där, om deras liv och hur hemskt det måste ha varit att bo där isolerad från omvärlden, med en sjukdom som spred skräck och skam omkring sig.

En dag cyklar Elly iväg till sjukhuset och hennes nyfikenhet driver henne att öppna den tunga, gamla dörren. Hon går in och möter en flicka, Saga. Hon verkar rädd, försöker gömma sina händer i ärmarna på sin klänning, men Elly får ändå se en skymt av Sagas såriga knogar och inåtböjda fingrar, som gör att händerna ser ut som klor. "Gå inte nära, jag kanske smittar", säger hon till Elly.

Vem är Saga? Elly får inte ihop det, om Saga har spetälska och är intagen på sjukhuset, hur kan de då träffas? Den sista patienten lämnade sjukhuset för ungefär åttio år sedan. Har Saga rest genom tiden? Elly och Saga blir vänner och Elly blir mer och mer besatt av att rädda henne och göra henne frisk.

En spännande bok med möjlighet att lära sig om en del av Sveriges historia, som de flesta inte vet så mycket om. Läs också de andra spännande böckerna av Camilla Lagerqvist, t ex "Den vita döden" (tuberkulos)och serien om" De svarta rosorna"(Andra Världskriget).

Amulett av Kazu Kibuishi

För några veckor sedan när jag började planera Bokprat för Rinnebäckskolan, så gick jag och botaniserade bland serierna, och upptäckte till min förvåning att första delen av serien Amulett stod i tråget. Jag tog den och tänkte läsa den, men har inte haft tid och möjlighet förrän nu. Plötsligt så förstår jag precis varför det nästan aldrig finns några exemplar inne i biblioteket och reservationslistan är hur lång som helst på senaste delen!

Berättelsen om Emily och hennes lillebror Navin är väldigt spännande och medryckande, jag vill veta vad amuletten egentligen är, hur blev de onda så onda och på det hela taget hur det går för Emily och hennes vänner i kampen mot  Älvkungen och hans allierade.

Bilderna är tilltalande och fungerar utmärkt även utan text, på vissa uppslag är där bara ett fåtal pratbubblor.

Jag gillar också alla finurligheter som gammelfarfar Silas robotar, och husen, som "lever", Till min stora lycka så kom del två in precis innan jag skulle gå hem för helgen. Nu är jag fast, och även mitt namn kommer att hamna i reservationslistorna för del tre och sju...

Förälskelse och sen? Kärlek!?

Bo R Holmberg är en mästare att fånga och beskriva den där drabbande förälskelsen som det inte går att värja sig emot, i boken Hon ska det bli. Den bara dimper ner som en blixt från klar himmel. Det är Arash som drabbas när Elva kommer ny till skolan. Hennes första ord till honom är inte precis kärleksfulla, Stick! Dra! Försvinn! men det biter inte på honom, han vet ju att det måste bli hon. Oförtrutet strävar han på, förälskelsen och Elvas uppenbarelse verkar räcka som uppmuntran för honom. Jag har haft med den här boken på många bokprat och brukar säga att den ger bra tips på vilka ord en ska använda när en vill prata med sin stora kärlek. För det är han en mästare i han Bo ord som beskriver kärlek, ord som gör att en sugs in i berättelsen och ord som är så bra sammanfogade att det blir en lättläst text med stort innehåll.



Sara Löwestam kan också beskriva förälskelse och spirande kärlek så att det känns helt äkta. Här är ungdomarna något äldre, fast i kärlek spelar ju aldrig åldern någon roll det vet vi ju alla.Som eld var hennes första bok riktad till ungdomar. Jag har redan jublat över den här boken en gång tidigare här på Bubbel men det kan inte göras för ofta. Vill du äga den här boken kan jag tipsa om att den kommer att finnas med på årets Bokrea för ett mycket humant precis. Och Sara, jag längtar fortfarande efter
 fler ungdomsböcker från din penna!

En kärlekssång till En liten kärlekssång

Det finns så otroligt många fantasiska, och en hel del inte så fantastiska, böcker om kärlek. Och många av de kärlekshistorier jag läste som tonåring finns kvar någonstans i mitt medvetande och har säkerligen format mitt sätt att se på kärlek, förhållanden, romantik. Många böcker blir daterade efter ett tag, känns gammalmodiga, långsamma och tråkiga, men bra beskrivningar av kärlek håller länge. För oavsett hur mycket av de yttre förutsättningarna som förändras för oss så är våra känslor de samma. Pirret i magen, nervositeten och förhoppningarna är samma idag som för 10, 100 och 1000 år sedan.

Att försöka välja ut en favorit bland kärleksböckerna är i stort sett omöjligt. Men en bok som jag läst många gånger, både på svenska och engelska är En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Den handlar om 17-åriga Rose som tillsammans med sin storasyster Diana evakueras ut från London under andra världskriget. Deras mamma har fått jobb som skådespelare och ska underhålla trupperna ute i kriget och pappan är död sedan fem år. Systrarna ska bo i en liten stuga utanför en fiskeby och tas om hand av en hushållerska. Men hushållerskan blir inkallad och Rose som äntligen ser lite frihet framför sig övertalar Diana att de ska stanna kvar ensamma, utan "förkläde" även om det väcker viss uppmärksamhet.

Rose drömmer om att skriva och att kunna göra vad hon vill och njuter i fulla drag av att för en gångs skull slippa bli övervakad av internatskolelärare i varje vaket ögonblick. När hon träffar 18-åriga Derek tror hon att hon mött den stora kärleken. Han ser henne fast hon är ful och fel, men varför känns det så konstigt när det borde kännas så rätt. Han tar inte henne riktigt på allvar och hon kan absolut inte prata med honom om böcker och litteratur som hon kan göra med hans äldre kusin Alec. Alec med de trötta ögonen och det rufsiga håret, Alec som äger antikvariatet i byn och ser ut som att han aldrig sover. Alec som varit med i kriget och nu blivit remitterad lugn och ro på landet för att sörja.

Det blir en omtumlande sommar för Rose, då hon verkligen lär sig mycket om sig själv och utmanar sitt sätt att tänka. Hon träffar den ogifta gravida Dot, som inte verkar skämmas fast hon "borde". Genom dagböcker lär hon känna husets förra ägare Hilda, som gick under tillnamnet "Galna" eftersom hon inte brydde sig så mycket om vad alla andra tyckte och tänkte utan följde sitt hjärta. Och så får hon se en helt ny sida av sin syster.

En riktig sommarälskling är det här som tål att läsas och läsas om.