Mira och Martin brukar träffas vid en koja i skogen. De har lekt tillsammans i flera år, men i skolan låtsas de inte riktigt om varandra. Miras känslor för Martin har förändrats och hon är kär. Hon vågar inte berätta det för någon, det känner hon bara skulle blir jobbigt. Hon har ytterligare en hemlighet och det är att hon avskyr strumphål. Det är värsta hon vet, och hon blir illamående bara hon tänker på det. I skolan är Mira mest med en tjej som heter Ina. Ina är ganska jobbig tycker Mira, men hon vägar inte säga nej när Ina frågar om de ska va. Säger man nej till Ina så blir hon sur och det är jobbigt tycker Mira. Miras föräldrar bor inte tillsammans. Hennes pappa bor två timmar bort med tåg och det tycker Mira också kan vara lite jobbigt. Hennes högsta önskan, näst efter att Martin ska bli kär i henne, är att hennes föräldrar ska flytta ihop.
När Mira blir riktigt glad så tycker hon att det blir svårt att prata och hon kan liksom inte få ihop orden. Hon tycker att det känns som att hjärnan blir som ett surrande garnystan och alla ord bara rör ihop sig. Martin och några vänner till ska starta ett band och Rocky, en tjej som ska vara med i bandet, frågar Mira om hon vill vara med. Mira vill jättegärna, men då blir det så där jobbigt att prata. Efter en lång, lång stund får hon fram "-Jag vet inte...."fastän hon egentligen vill.
En dag kommer Martin rödgråten till skolan. Hans mamma har träffat en ny man och nu ska de flytta till Linköping!
Detta får ju bara inte hända! Hur ska det gå?
Det är inte alltid lätt att vara Mira, men åh, vilken rolig och härlig tjej hon är.
Full av idéer, energi och kärlek! Den var mycket, mycket bra och jag kan bara konstatera att den tog slut alldeles för fort! Jag skulle verkligen vilja läsa mer om Mira.
Det är en bok som jag tror att många mellanstadieelever kommer att få glädje av.
Har du ännu inte läst den så gör det!