onsdag 22 mars 2017

Stackars pappa

Sissel är fem år och hennes storasyster ett år äldre. Deras föräldrar är skilda, sedan de var väldigt små och de är varannan helg hos sin pappa och hans tjej Maggan. Sissel älskar att rita och hon älskar sin pappa. Hennes pappa är väldigt snäll, men det är en sak som är konstig. Han är alltid pigg och glad på morgnarna, men jättetrött på kvällarna, när Sissel och Linn vill spela spel eller leka något. Pappa vill helst sitta och sova i soffan , med flickorna runt omkring sig.

En helg får inte systrarna åka till sin pappa. Han är sjuk säger mamma och skall vara ett tag på ett vårdhem för att bli frisk. Efter en månad får Sissel och Linn äntligen följa med Maggan och hälsa på sin pappa. Men det är väldigt konstigt det där vårdhemmet tycker Sissel., är det inte egentligen ett fängelse pappa hamnat på? Han får ju inte åka därifrån när han vill och det är inte möjligt att besöka honom, mer än väldigt sällan.
Till slut kommer pappa hem igen och då är han mycket gladare och piggare, men efter ett tag börjar han bli trött på kvällarna igen. Sissel tycker ioch för sig inte att det gör något, för pappa är ju som vanligt då och hon känner sig trygg med det.

Det dröjer ända tills Sissel är fjorton år innan pappas nya tjej äntligen namnger sjukdomen Sissels pappa har, nämligen alkoholism. Sissel känner sig riktigt dum, varför har hon inte förstått det och varför har inget talat med henne om det?
Att pappan är alkoholist är något du som läsare tidigt kommer underfund med. Detta är nämligen en berättelse i tecknadserie form och pappans kära ölburk är med på nästan varje bild där han förekommer.
Berättelsen slutar med att Sissel konstaterar att hennes pappa fortfarande har ett beroende, men att hon älskar honom lika mycket ändå. Till sist hänvisningar till BRIS där du som läsare kan få hjälp om du känner igen dig i situationen, med en alkoholiserad förälder.

Stackars pappa av författaren och tecknaren Sissel Gustafsson, tilldelades första pris i Den stora serietävlingen 2016.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar