fredag 24 februari 2017

Anton och andra olyckor

Anton har just fått reda på att han är en olycka på grund av en pyspunka på kondomen. Hans värld förändras i ett enda slag. Finns det någon mening i ens liv om det liksom inte var meningen att en skulle födas?!
Det är allvarliga funderingar att brottas med. Som tur är finns Ine, de har varit vänner sedan barndomen och går i samma sjundeklass. De startar stora projekt som att försöka hitta en ny partner till Antons försoffade, kanske rentav deprimerade, pappa. (Antons mamma är död. Hon förolyckades i en tragisk bussolycka.) Eller att rädda kärleken mellan Ines föräldrar. Allt detta sker mot
en kuliss av en tredje familj där allt verkar SÅ lyckat med ständigt nybakade bullar, föräldrar som har ork och förmåga att se alla och dessutom fortfarande är förälskade i varandra. Det är Oles familj, Ines och Antons gemensamma lite udda vän.
Jag förstår om det här låter som en svart tung berättelse, men nej den är lika orange som utsidan av boken. En skrattar om inte hela tiden så nästintill. Debutanten Gudrun Skretting målar med breda penslar och berättar rappt och frustande roligt om hur det är att vara på gränsen till tonåren och ens trygghet håller på att rämna.
Jag tänkte en hel del på Asptjärn och Emanuel Kent när jag läste boken om Anton. Han är som en yngre själsfrände skulle en kunna säga.
Anton mognar i berättelsen och inser ett och annat t.ex. att allt inte går att räta upp och det gör inget. Eller att känslor till andra människor kan förändras. Kärleksbekymren löser sig på olika sätt för personerna i berättelsen. Och begreppet att gå på plankan får en helt ny betydelse, laddad och en bra bild av berättelsen.
Jag läser gärna mer av Gudrun Skretting och varför inte mer om Anton.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar