Typiskt Tobias

Det här är Tobias! 

I Nypons nya serie Typiskt Tobias får vi möta Tobias som är en helt vanlig tonårskille men som ibland missar bussen eller missar

en läxa för att det känns som om det är kaos i skallen.

Däremot kan Tobias inte sluta tänka på Leila i klassen, hon är verkligen jättesnygg.

Det har hittills kommit två lättlästa böcker om Tobias, Sista hållplatsen och Kaos i skallen. Det är Kerstin Lundberg Hahn som skriver om Tobias och hans vardag.

En hisnande berättelse i Asgård

"God morgon! Du kommer att dö!

Ja, jag vet. Ni kommer att läsa om hur jag dog en smärtsam död, och ni kommer typ att säga: Wow! Vad häftigt, Magnus! Får jag också dö en smärtsam död?
Nej! Tänk inte ens tanken.
Strunta i att hoppa från ett tak. Strunta i att springa rakt ut på motorvägen eller sätta eld på er själäva. Det funkar inte så. Det som hände mig kommer inte att hända er. Dessutom skulle ni aldrig vilja vara i min situation. Om  ni inte har någon galen längtan efter att få se odöda krigare hacka varandra i småbitar, svärd flyga upp i näsan på jättar eller svartalfer  piffiga kläder, så tänk inte ens tanken på att försöka hitta dörren med varghuvuden.
Jag heter Magnus Chase. Jag är sexton år gammal. Det här är berättelsen om hur mitt liv gick utför efter  att jag lyckats ha ihjäl mig själv."

Ovanstående är första stycket i första kapitlet i boken "Krigarens svärd" av Rick Riordan. Rick har tidigare skrivit om Grekiska gudar och deras barn i berättelserna om halvguden Percy Jackson, han följde upp dem med historier om de Romerska gudarna och deras barn i berättelserna om Olympens hjältar och de forntida Egyptiska gudarna i Kanekrönkikan. Nu har tiden kommit till Asagudarna.

Magnus Chase är sexton är och bor på gatan sedan två år tillbaka, då hans mamma blev dödad av vargar med lysande blå ögon. Nu letar plötsligt hans morbröder efter honom, och han bestämmer sig för att ta reda på varför de vill hitta honom  just nu. Svaret är att han fyller sexton och räknas som vuxen och nu behöver de hans hjälp med att hitta ett vikingasvärd som varit försvunnet i tusen år. Eftersom att svärdet tillhörde Magnus far, guden Frej, så är det bara han som kan hitta det. Magnus morbror Randolph tar med honom till stället där svärdet enligt berättelserna ska finnas, och Magnus lyckas, till sin förvåning kalla upp det från flodens botten. Då när han känner sig som mest förvirrad och ber sin morbror att förklara vad som händer, kommer eldguden Surt för att göra anspråk på svärdet. Surt hotar att förgöra hela Boston om Magnus inte ger upp frivilligt, men Magnus förvånar sig själv genom att gå till anfall mot Surt, och lyckas häva ner dem i floden och skada Surt. Dessvärre dör han av ett eldklot som Surt lyckas slänga iväg i sista sekunden.  Sedan vaknar han, i Valhall. Valhall är guden Odens och de fallna krigarnas, enhärjarnas, boning. Nu börjar en desperat kamp mot klockan för Magnus och hans få förtrogna, om bara nio dagar så kommer Ragnarök, om de inte lyckas binda fast Fenrisulven...De behöver all hjälp de kan få, men vem kan de lita på? Under resans gång få träffar de bland annat på Loke, Tor, talade getter, dvärgar, alver och inte minst Ratatorsk, en mordisk ekorre som bor i världsträdet Yggdrasil...

Boken är vansinnigt spännade och humoristisk, vad sägs om kapitel som följande:
Mannen med metallbehån, Ombord på det ståtliga skeppet Tånagel, Sam trycker på ejectknappen, Be aldrig en dvärg att "ta det långa benet före" och Vem kom på att göra vargen odödlig?

Spänning, humor och berättelser från den nordiska mytologin, kan det bli bättre?
"Krigarens svärd" är första boken om Magnus Chase, nästa heter "The hammer of Thor".

Djupgraven

Tuva bor på en liten ö i Stockholms skärgård. När hösten kommer och alla sommargäster reser hem igen, trivs hon som allra bäst. Men den här hösten känns det annorlunda. Oroligare, illavarslande. Tuva får åka skolbåt till skolan på Runmarö, och det är bara 40 barn på hela skolan. Gemensamt för dem alla är att de inte gillar Tuva. Hon är annorlunda, vitblek, nästan grönaktig, hy och har konstiga ärr på sidan av halsen. Hennes föräldrar säger att hon fick dem när hon var bebis, då båten slog runt av en våg och hon föll i vattnet. Annars vill de inte prata så mycket om hur det var när hon var liten.

Det är tjock dimma den dagen klassen ska ha orientering. Alla ska spring i par, men Tuva blir över och trivs rätt bra med det. Är det ingen som tvingas samarbeta med henne är det heller ingen som kan lämna henne ensam i skogen utan karta. Och nu ligger som sagt dimman så tjock att Tuva nästan springer in i ett träd det första hon gör. Efter bara en liten stund stöter hon på Rasmus. Han är i par med Axel, men honom kan hon inte se någonstans. Rasmus går likt en sömngångare bort från vattnet och hur Tuva ropar, så verkar han inte höra. Så upptäcker Tuva att luften framför Rasmus är full av små ljuspunkter som dansar omkring, och det verkar vara de som hypnotiserat honom. Tuva lyckas bryta förtrollningen och kalla på hjälp och när alla återsamlats inser de att Axel fortfarande fattas. Polisen kommer för att förhöra Rasmus och Tuva, och i klassen viskas det att Tuva är den skyldiga. Outsidern får såklart skulden. Och hur ska Tuva kunna berätta vad hon såg, att det var... älvor som lockade med sig Rasmus ut i skogen. Vem skulle tro henne?

Och så är det havet. Havet som verkar lura på något stort, farligt och ondskefullt. Som redan har tagit flera personer som varit ute till havs efter mörkrets inbrott och nu verkar vara på jakt efter Tuva.

Det här är verkligen ingen solglittrande skildring av skärgården. Det är mörkt, ruggigt och otäckt. Och jag älskar att boken utspelar sig i en verklig miljö. Att kartan i pärmens insida visar verklighetens skärgård, önamnen stämmer, även om en del saker är anpassade för att passa historien. Jag gillar också att detta är första delen av en trilogi, så att jag vet att jag kommer att får läsa mer om Tuva och de mörka skärgårdslivet.

I bergets hjärta

I Bergets hjärta finns det guld säger legenden om Årberget.
Det är många som vill åt guldet i bergets hjärta, om det nu verkligen finns där...

Sonja Årberger Lopez, tolv år, får en dag ett brev ifrån sin farfar, där han skriver att han vill träffa henne. Sonja har aldrig träffat sin farfar och hennes pappa dog när hon bara var en månad. Hon har växt upp med sin mamma, som kommer från Argentina. Nu vill farfar träffa henne, innan han dör. Han är nästan hundra år och sjuk. Han bjuder henne upp till Årberget till den stora gården där han bor.

På tåget upp, som förövrigt är ett gammaldags ångtåg, underligt bara det tycker Sonja, upptäcker hon att hon kan se saker som inte de andra passagerarna ser. Hon ser saker spelas upp utanför fönstret, som hon förstår inte händer nu, utan i en annan tid för längesedan. En man klädd i mörk kostym lämnar sitt lilla torp och säger adjö till en kvinna och en liten pojke. De är alla tre mycket ledsna. Mannen kliver på tåget och Sonja förstår att hon är den enda av passagerarna som kan se honom.

Mycket förbryllad kommer hon fram till Årberget och blir hämtad av sin morbror Carl. Carl vill mycket tydligt inte ha Sonja där och hon förstår snabbt att det finns många saker hon inte vet om sin släkt och om Årberget. Varför vill inte Carl att Sonja skall komma och träffa sin farfar och sin snälle kusin Seth? Guldet i Årberget har absolut med saken att göra, men det är inte hela svaret. Det visar sig att Sonja hamnar mitt i en kamp mellan gott och ont, med sina rötter långt tillbaka i tiden och i hennes egen släkt.

(M)ornitologen

Tänk om du visste att din mamma stack när du var riktigt liten, så liten så att du inte ens kommer ihåg henne. Sedan hör hon inte av sig på något sätt förrän du är sjutton år - men plötsligt -  ringer hon upp och vill träffa dig!?!

Detta är vad som händer Moa i Johanna Thydells alldeles nya bok (M)ornitologen.

ALDRIG I LIVET att Moa tänker träffa sin mamma, en mamma som stack frivilligt och inte har hört av sig på alla dessa år, Vad tror hon egentligen?? Att hon bara kan komma in och börja umgås med sin sjuttonåriga dotter sådär plötsligt??

Moa pratar med sin allra bästa vän Otto, Otto vars mamma har dött på riktigt i cancer för sex år sedan. Moa känner det som att hennes mamma också är död på riktigt.

"Jo, det är klart... men din mamma dog. Min stack frivilligt. Det är en jävla skillnad. Dessutom har jag klarat mig bra utan henne."

"Men... har du verkligen det?"

Ur (M)ornitologen, s. 15

Hur bra har Moa egentligen klarat sig utan sin mamma? Hon har pappa, sin lillebror och pappas nya fru Susanne. Men det är klart att det påverkat Moa att hennes biologiska mamma försvann ur hennes liv. Så många gånger Moa har tänkt på henne, undrat, varit ledsen och framförallt varit förbannad!

Till slut tar Moa beslutet att träffa mamma.

Johanna Thydell har tidigare skrivit mycket berörande om mammor som får cancer (I taket lyser stjärnorna) och om frånvarande föräldrar (Det fattas en tärning). Här levererar hon ytterligare en läsvärd bok om saknad, ensamhet och stora känslor och om att vara tonåring mitt i allt detta. Thydell låter läsaren tänka och känna, allt berättas inte utan finns kvar för läsaren att fundera vidare kring. Språket i boken är mycket bra, det flyter lätt och är ibland utfyllt med smarta och roliga fotnoter som kompletterar sidorna på ett kul sätt.

I mitt namn

- en bok om att vara trans.

Det här är en bok som borde finnas på alla skolor och läsas av alla som möter barn och unga i sitt jobb. I boken får vi möta 17 personer i olika åldrar som på olika sätt bryter normen och inte definierar sig som sitt juridiska kön, utan som något annat kön, flera kön eller inget kön alls. De flesta människor är så fasta i sina föreställningar om att det bara finns två kön. Även flera av personerna i boken beskriver vilken ögonöppnare det var att inse att en inte måste vara det ena eller det andra, alltid.

Jag läser 17 ganska olika röster och berättelser om utanförskap och samhörighet, om komma-ut-processer som gått smidigt och personer som nästan brutit helt med sina familjer, om utåtriktade personer och de som helst stannar hemma. Det finns inte ett sätt att vara trans, precis som det inte finns ett sätt att vara cis ("din könsidentitet och ditt könsuttryck stämmer överens med det juridiska kön du fick registrerat vid födseln").

Det som författaren Moa-Linas Olbers Croall återkommer till flera gånger i boken, som väsentligt för transpersoner är att omgivningen accepterar det namn personen vill ha, det pronomen personen föredrar och det uttryck personen presenterar i form av kläder, frisyr och aktiviteter.

Det finns, förutom intervjuerna, kapitel "För dig som är cis", "Råd till lärare och skolpersonal", "Råd till dig vars barn har kommit ut som trans" och så tips om böcker, serier, filmer och TV-serier som innehåller transkaraktärer eller trans-teman.

Det här är en bok som kan läsas i sin helhet eller som en kan välja ur och läsa valda delar av, men jag tycker att åtminstone några texter borde vara obligatorisk läsning i sex- och samlevnadsundervisningen i skolan och som underlag för diskussioner om diskriminering och mänskliga rättigheter.

Skriva poesi och publicera med appen Lark

På Söderparkskolan har vi på Elevens val en skrivarkurs på biblioteket för mellanstadiet. Tanken är att deltagarna ska få prova på olika sätt att skriva på och få inspiration till eget skapande och skrivande. Förra veckan jobbade vi med att skriva poesi. Vi testade på att använda oss av en app som heter Lark by Storybird. Appen är på engelska. För att jämföra med något så är det lite som att skriva kylskåpspoesi. När man jobbar i appen befinner man sig online i ett socialt nätverk, så när man väljer att publicera kan alla som har Lark läsa det man skrivit.

Så, hur fungerar appen? Inne i appen finns det lite olika symboler att välja mellan. När man trycker på symbolen för att börja skriva (en blixt) får man fram en skärmbild som är delad i två delar. Överst är det en bild, ett konstverk, som man får som bakgrund att skriva till. Det går också att söka eller browsa runt och välja bild själv från ett bildarkiv att skriva till. Den nedre delen av skärmen har en neutral bakgrund och är fylld med ord. Det är dessa ord som man kan välja mellan när man skriver. Det går att trycka på en knapp för att få nya ord några gånger. Orden går att flytta från nedre delen av skärmen, upp till skärmdelen med konstverket. Sedan väljer man sina ord och drar upp dem med fingret upp till konstverket och placerar orden hur man vill.

Det kändes enkelt att navigera och med lite testande gick det snabbt att lära sig hur den fungerade. Det var roligt att greja med appen och skriva på det här viset. Det kändes kreativt och idéskapande, som ett enkelt sätt att börja fundera på vad poesi egentligen kan vara och ett sätt att testa på att alla kan skriva poesi. Helt enkelt: magi skapades och dikter skapades! Här var det appen som bjöd oss på ett urval av ord och det är häftigt att tänka på att vi alla har urval av egna ord inombords som går att kombinera och som också vill ut.


Här kommer en länk till Lark by Storybird, som också visar lite hur det ser ut i appen:

Dagbok för utvalda: Jennas första

Dagboken är en populär genre, tänk på Nikkis dagbok, Dagbok för alla mina fans, Hjärtslag och hjärnsläpp, Berts dagbok osv. Många av dagböckerna är roliga, fokuserar på det dråpliga i livet och gör om sorgliga händelser till skämt.
Men det  finns  också berättelser i dagboksform med ett djupare innehåll, t ex Barbro Lindgrens dagboksserie, Jättehemligt osv och för att inte tala om Anne Franks dagbok.

Jennas dagbok, "Jennas första", befinner sig någonstans mittemellan mörker och komik.
Jenna är tolv år, hon "hatar" sig själv, eller kanske inte sig själv, utan bara sitt utseende, längre än alla andra, blek, stor näsa och med ett hår i en "obestämd" gul nyans. Dessutom är det svårt att sitta stilla och att koncentrera sig i skolan.
I klassen finns också Vanessa, som på alla sätt vill hävda sig och visa sin överlägsenhet. Men Jenna har sitt lilla gäng, Svante, Ayla och Ivonne, de är alla på sitt sätt "utanför", men ingen av dem är offer.

Men Jenna, så mycket hon måste bära och klara av, fast hon bara är tolv år. Jennas mamma är besatt av tanken att hon måste ha rörelsefrihet och möjlighet att göra som hon vill. Nu vill hon åka iväg på en yogaresa till Indien i sex veckor. Och det är inte första gången det händer att hon bara sticker iväg, knycker på huvudet, så att det blonda håret flaxar, ler sitt charmiga leende och säger "det ordnar sig " till pappa, Jenna och lillebror Ture, som är tre. Pappa verkar inte ha så mycket att säga till om , utan tar med en suck på sig ansvaret för allt därhemma, eller nej, det gör han inte, han jobbar så mycket att Jenna får ta över en hel del. Jenna hämtar och lämnar Ture varenda dag, tar hand om honom ofta på kvällarna och mycket, mycket annat.
Inte konstigt att Jenna älskar att hänga hemma hos Svante. Svantes mamma är alltid där, hon är så underbart "vanlig", inte ett dugg excentrisk, hon har alltid tid att prata att fråga hur det är. Svante tycker förstås att hon är jättejobbig, men Jenna bara älskar henne. På kvällarna när Jenna skall sova saknar hon sin egen mamma, hon saknar henne så mycket att det blir som ett mörker i hela henne.

Det finns många olika sorts föräldrar i den här boken , Ivonnes pappa t ex, som är hotfull och misshandlar Ivonnes storebror. Aylas föräldrar, som jobbar hela tiden och lämnar henne mycket ensam i ett stort och lyxigt hus.

Också Jennas återigen. Till slut får saknaden Jenna att skrida till handling och till slut når budskapet hennes mamma med full kraft.

Läs den här boken, du som också är tolv år eller du som är mycket äldre t om. Du kommer att gråta och skratta med Jenna. Detta är första delen i en trilogi.

Ge inte upp, Amina!

Amina kommer från Somalia. I två år har hon varit i Sverige utan sin mamma och det enda som hållit henne uppe är träningen. Hon tränar löpning och är snabbare än alla de andra. Hon är helt enkelt bäst.

Efter en lång väntan är mamma äntligen på väg till Sverige. Amina kan knappt bärga sig tills mamma kommer och Amina kan visa upp sin guldmedalj, den som hon ska vinna på tävlingen precis innan mamma kommer. Men på tävlingen smäller det till i benet och Amina kan inte stödja på det. På sjukhuset upptäcks en muskelbristning som kan ta flera månader att läka om det vill illa. Och plötsligt tappar Amina all lust till löpningen.

När mamma kommer fylls dagarna med allt som Amina måste hjälpa mamma med. Tolka, hjälpa till med sfi-läxan, ringa myndigheter och leta lägenhet. Amina blir som mamma till sin mamma - hon som längtade så efter att få vara sin mammas dotter igen och inte längre behöva klara allting själv. Träningen hade hon inte hunnit med ens om hon kunnat eller haft lust. Både tränaren Camilla och kompisen Lina försöker peppa Amina att komma tillbaka till träningen, men Amina orkar bara inte.

Detta är tredje boken om Amina. De första heter Spring, Amina! och Kom igen, Amina! På förlagets hemsida kan du ladda ner arbetsmaterial till alla tre böckerna.

Du är modigast

Jag har just läst Du är modigast av Christina Wahldén. Det är julafton och Knut befinner sig på barnonkologen eller Bonken som en del kallar avdelningen. Just nu är hans föräldrar och lillasyster hos deras mormor en stund. Knut matar fiskarna och går sedan med sin droppställning tillbaka till sitt rum. Plötsligt knackar det på dörren och sjukhusclownen ber att få komma in. Knut tycker det är lite jobbigt med hans lustigheter men säger ändå ja. De båda ger sig ut på en ”roadtrip” i sjukhuset genom kulvertar, till lekterapin och till och med på en helikoptertur till Åland med en sjuk liten kompis som ska få fira julen hemma ett par dagar. Hon oroar sig mest om släkten ska känna igen henne nu när hon är skallig och uppsvullen av alla mediciner.

Det här är en berättelse som inte väjer för det svåra och berättar rakt på sak hur det är, att ingen vet hur det här ska sluta. Samtidigt är berättelsen full av hopp, värme och tillförsikt. Bilderna av Bettina Johansson bidrar att berättelsen blir hoppfull. 

En viktig bok som jag hoppas når många läsare.

Boken är utgiven på Rabén & Sjögren, som jag tycker anstränger sig lite extra för att ge ut riktigt snygga böcker, i det här fallet med tapeter på pärmarnas insidor som tillför och hör ihop med berättelsen. 

Så har jag det nu

Femtonåriga Daisy flyger ensam över atlanten för att besöka sin moster och sina kusiner som bor på en gård på landet utanför London. Det är nutid men ändå en orostid, alla pratar om Kriget, det odefinierbara Kriget. Kanske börjar det snart nu?

På Londons flygplats finns inte moster Penn utan istället är det kusin Edmond som möter Daisy och kör henne till gården. Kanske börjar deras speciella kontakt redan där och då på flygplatsen. Livet på kusinernas gård är en idyll med djur, natur och den spirande första tonårskärleken mellan Daisy och Edmond.

Men Kriget närmar sig, plötsligt är det terrorattacker överallt, tusentals människor dödas och England ockuperas. Kusinskaran och Daisy skingras abrupt och idyllen är slut för alltid. Daisy tvingas ta ett vuxenansvar för sin lilla kusin Piper när de två blir utplacerade tillsammans.


Så har jag det nu är en skrämmande suggestiv skildring om ett kommande terrorkrig. Historien balanserar mellan det ofattbara kriget bland de moderna nutidsmänniskorna och ungdomarnas försök att leva, att få vara tonåringar mitt i allt elände. Så har jag det nu gavs ut 2004 och terrorn har sedan dess kommit oss alla närmare och har blivit en fruktansvärd del av vår vardag.


Meg Rosoff är en lysande författare, jag har tidigare läst Just in case och Den jag var. Båda dessa böcker är mycket bra men Så har jag det nu är fantastisk! Jag förstår verkligen att hon tilldelades ALMA-priset tidigare i år. Nu ser jag fram emot att få lyssna till henne på årets bokmässa i Göteborg.

Thomas Halling

I tisdags hade vi besök av författaren Thomas Halling på Skönadalsskolan. Det var första besöket av två där han besöker våra femteklassare och skriver tillsammans med dem. Vid  det här tillfället skrev de dikter. Det var hög koncentration, intensivt och snabb takt. Thomas var nöjd, lärarna euforiska och eleverna är mycket stolta över sina alster och längtar till hans nästa besök.

I bilen på väg till skolan hann vi talas vid om hans senaste utgivna böcker och de som är på väg ut från förlagen. Det är inte lite som han hinner med och det är en imponerande hög av böcker han skrivit  sedan vi sågs sist. 

Glädjande nog har förlaget ändrat sig om serien Olle 8 och det kommer två nya böcker nu under hösten,  Försova sig och Sprutan.

Den nya lättlästa serien om Lo som började med Åka fast, som jag skrev om HÄR, får en uppföljare med Inte bjudna.

Sen har Thomas börjat på en alldeles ny lättläst serie som heter Vi tre. Berättelserna  kretsar kring tre killar och två titlar är klara, Palla äpplen och Omelett. Alla de böcker jag hittills nämnt ges ut på Nypon förlag.

Thomas ger också ut böcker på Alfabeta och där kommer snart en ny bok ut. Han säger själv att det är en berättelse som kanske kan liknas vid trilogin om Agnes fast det nu handlar om en något äldre tjej, ungefär tretton år. Den första boken är som sagt på väg ut och nummer två skriver Thomas på för fullt, mer än hälften är klar. Glädjande nog ska det bli en trilogi.

Precis som arbetstakten var hög ute i klasserna är Thomas egen takt hög. Inte nog med alla böcker som kommer han är mycket ute i skolor och berättar, besöker fotbollsklubbar och pratar om trilogin Passa, Skjut och Mååål! och snart är det dags för planeringsmöte med förlaget om kommande projekt...

E-sport, MIK och bibliotek

Idag tänkte jag blogga lite om E-sport. Vad är det? Och vad har det med bibliotek och läsande  att göra?

E-sporten är en framväxande rörelse som handlar om att spela datorspel prestations- och tävlingsriktat. E-sport som begrepp har funnits ett tag, men det är nog ändå en ganska ny företeelse ändå för många. Ofta spelar deltagarna i olika lag ungefär som inom idrotten, inom ett speciellt datorspel som de tränar på för att bli bra på. De olika lagen möts i turneringar och mästerskap och tävlar mot varandra. Spelarna rör sig i spelet i realtid, det går oftast inte att pausa eller vänta och fundera på vad som ska göras. Det finns många olika sorters spel. Beroende på spel är lagen olika stora. Det kan variera mellan allt från två personer i ett lag upp till exempelvis 25 personer som ska samarbeta i en del spel. Ofta har varje spelare något som är hens specialitet eller uppdrag i laget. I en del onlinespel registreras alla lags deltagande och prestationer. Där kan alla spelare som spelar spelet exempelvis ha koll på vem som var först med att klara en bana eller klara en prestation. Precis som inom exempelvis fotboll så spelar inte alla för att nå eliten, en del spelar lite som man gör inom Korpen, eller andra lag där man lägger upp sitt engagemang och tid anpassat efter vad man själv vill eller kan lägga ned i träningen.

Så vad har E-sport och spelande med bibliotek och läsande att göra? Spelmediet är ett medium som ju kombinerar både läsning av text, bild, rörlig bild med eget deltagande, skrivande, skapande och informationsinsamlande. I spelet finns en berättelse som går att delta i och i viss mån, även förändra och vidareutveckla. Många unga människor har spelande som ett stort fritidsintresse och många unga har e-sportare som förebilder idag. Då många spel är online idag, dvs spelarna spelar med andra spelare världen över och det går att kontakta andra spelare i spelet och chatta med mera, kan det vara viktigt att diskutera kring både netikett och källkritik med utgångspunkt i onlinespelande, sociala medier eller e-sport. Även spelen är idag en form av sociala medier. Unga träffas och umgås på nätet med kompisar, kanske online i sin e-sportklubb. Många frågor kan diskuteras med utgångspunkt i spelmedier precis som i sociala medier och i diskussioner om Internetanvändande och källkritik. Spel kan ofta ha med känslor att göra: hur hanterar man misslyckanden online, misstag, besvikelser, glädje? Hur kan jag veta att vad som sägs är sant?

I fredags hade därför årskurs 6 på Söderpark besök av Felix, som spelar e-sport på hög nivå, samt IT- och MIK-experten Ville Felvin på bibliotekets programtid. Vi fick reda på hur mycket en e-sportare behöver träna för att nå eliten, hur spelandet går till med olika roller inom spelet och hur många som fanns i laget, hur spelarna kommunicerade med varandra och hur de gör för att bli bättre. Vi fick tips i hur man kan ge och ta konstruktiv kritik och hur viktigt det är att tänka på vad man säger till varandra, både online precis som när vi är ansikte mot ansikte IRL. Spelarna lägger också upp olika strategier, ledaren jobbar på att räkna ut hur de ska bli bättre som ett lag och vad de ska göra i spelet. Spelarna jobbar hela tiden på att utvärdera sig själva och göra analyser över hur de kan bli bättre och på att ge och ta kritik. Det blir mycket anteckningar och övande. Det viktigaste var att ha roligt tillsammans med sina lagkamrater.

Eleverna ställde egna frågor som de förberett och skrivit ned innan. Därefter höll Ville Felvin i en diskussion om sociala medier, spelande, förhållningssätt på nätet, netikett online, hur man är en bra kompis och hur ens föräldrar kan vara delaktig och med i ens spelintresse. Dagen var jätteintressant och det kändes som om eleverna verkade tycka att det var roligt att något som intresserade många av dem själva var det som stod på dagordningen, både i själva berättandet om e-sport och i den efterföljande diskussionen.

Vi tipsade även om Svensk E-sports kompendie: Code of conduct. Ett kompendie som tagits fram av tolv svenska e-sportsorganisationer för att skapa en bättre miljö inom e-sporten och som handlar om etiska regler för e-sportsarrangemang och för spelare på alla nivåer.

Den finns att läsa eller beställa här:

http://www.respectallcompete.se/koden/

De har också gett ut ett häfte som riktar sig till föräldrar och vuxna:

http://www.respectallcompete.se/foraldrar-och-e-sport/

http://www.esportforalder.se/

Stort tack till föredragshållarna för en inblick i ett intressant och aktuellt ämne som engagerar många unga!

Spännande program om barn och ungdomslitteraturen i media i höst

Under hösten har en del nya program om barn och ungdomslitteratur premiär! Det tycker jag är roligt och önskar mig mer av!

Emelie tipsade om Bokslukarna, läs mer här, och igår hade programmet "Estrids bokklubb" premiär, en finlands-svensk webb tv-serie som du kan se bla på Youtube . Avsnitten är ca 9 minuter långa och i det första avsnittet träffar Estrid illustratören Linda Bondestam. I följande avsnitt kommer Elvira att träffa Henrika Andersson, Lena Frölander-Ulf, Malin Klingenberg, Jenny Lucander, Annika Sandelin, Ulf Stark, och Stina Wirsén. 

Bild: Tor Wennerström

Här är första avsnittet av Estrids bokklubb!

Den 22 september startar Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks pod "Bladen brinner". Den riktar sim till vuxna och kommer att handla om litteratur för barn och unga. De kommer att bjuda på boktips, reportage och intervjuer, och det kommer bara att handla om barn och ungdomsböcker!
Läs mer här!

Gör nånting vackert av allt som går sönder här

Millas sommarlov är inte fyllt med kompisar, resor och spännande händelser. Nej, hennes mamma måste jobba och pengarna räcker knappt till mat. Bästa kompisen har åkt iväg med sin familj så dagarna är långa, tråkiga och ensamma.
Milla, som bor i Malmö, cyklar till stranden men kan inte slappna av för tänk om någon från skolan skulle se hur ensam hon är. Det blir att hon hänger på bibblan en hel del och sitter ofta framför datorn. En dag gör hon det bara, skriver ett inlägg på ett forum...

" Finns du, du som gillar att hitta på grejer, men som är trött på att bara hänga med dina egna tankar och dig själv? Okej, om du läser det här kan du gärna skriva en rad och berätta ...Galningar undanbedes. Tack å hej! ”Milla" 

Efter flera dagar kommer äntligen ett svar, från Astrid. Astrid är också ensam på sitt sätt. Hon lever med sin pappa och utvecklingsstörda bror Charlie. Hon får ta stort ansvar för sin bror när pappan jobbar. Ofta blir det så att de träffas alla tre, Milla Astrid och Charlie och mycket av tiden och energin går åt att hålla Charlie sysselsatt och på gott humör. Det är en annorlunda bok som fyller ett tomrum. Mycket av texten är skriven i en sorts flytande dialog som gör texten lätt att läsa och bidrar att en kommer nära personerna. Titeln är hämtad från en låt av Tomas Andersson Wij med samma namn. Det är Charlotta Westerbergs debutbok, jag hoppas att det kommer fler.

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är titeln på Johanna Nilssons nya ungdomsbok.

En person som kallar sig Ikaros skickar ett mejl till sju olika ungdomar. I mejlet står det "Du är utvald. Lösenord: Ikaros". Med mejlet följer en länk till en blogg, Ikaros blogg. Emil heter en av ungdomarna som får mejlet, han och hans tjejkompis Filippa klickar sig in på bloggen och börjar läsa. Det handlar om Ikaros och bloggen är hens avskedsbrev till världen. Bloggen börjar på dag Ett och Ikaros avslutar första blogginlägget med "Jag finns. I dag och i nittionio dagar till. Nedräkningen har börjat."

De sju ungdomarna som har fått tillgång till Ikaros blogg blir alla berörda av den utlämnande bloggtexten, en del mer än andra. Några av dem blir helt fixerade av att hitta och hinna rädda Ikaros innan de hundra dagarna har gått. De undrar varför de sju är utvalda, de förstår att de alla måste ha stött på Ikaros på något sätt i sin vardag. Något samband måste det finnas mellan dem. De tar kontakt med varandra och försöker lägga upp planer på hur de ska kunna hitta Ikaros. Men dagarna går och efterhand kommer det fler och fler blogginlägg från Ikaros, där hen hela tiden räknar ner till dag hundra, den dagen när Ikaros ska försvinna från världen. Ikaros skriver mycket om att hen känner sig osynlig trots att andra finns runt omkring hen. Så har det varit i många år nu och Ikaros har till slut fått nog.

Johanna Nilsson räds inte att skriva om det svåra. Hon är mycket skicklig i att skriva om sorg, ångest och om de starka känslorna i sina ungdomsböcker. Jag har tidigare läst både Hon går genom tavlan, ut ur bilden, Pojken som botade sömnen och Janis den magnifika.

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är en mycket stark och läsvärd bok! En bok som nog inte är för alla men som för en hel del ungdomar kan vara just den rätta boken att läsa om man likt Ikaros i boken känner mörkret i sig och runt sig.


Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är trots allt en bok som inger hopp. Bokens bästa avsnitt är när Ikaros och Emil pratar om vad man skulle sakna om man inte längre fanns.


"- Vara levande, sa Emil
- Va?
- Du kommer att sakna att vara levande."

Denna mening är central och återkommer flera gånger i boken. Känslan "att vara levande" är något som även andra personer börjar fundera på i boken. Kanske behöver man ändra sitt livsmönster ibland för att kunna "känna sig levande"?

Två nya tidningar för barn och ungdomar

När jag var och handlade häromdagen så gick jag förbi tidningshyllan och fick syn på två för mig nya tidningar.  Den första är tidningen "Historia Junior", som vänder sig till läsare mellan 11 och 99 år. I första numret kan du läsa 21 kalla fakta om faraos rike, 21 kalla fakta om romarna, om vikingar och indianer. Mest är det korta faktatexter med fina bilder och illustrationer, men det finns även några längre artiklar. Du får tex läsa om vad Tutankhamon fick med sig i graven, om en kan frige en slav, att vikingen var ett nervvrak och rädd för bla Lindormen och om alla indianer jagade bisonoxar. Historia Junior är tänkt att komma ut med tre nummer/år.










Den andra tidningen jag hittade heter "Trix" och i den kan du läsa om skateboard, sandboarding, BMX, parkour och kickbike. Det gillar jag, för det finns inte så många böcker som handlar om de ämnena. Det kommer sex nummer av Trix på ett år. I tidningen får du bla tips på extremsportsvloggar, intervjuer med ungdomar som utövar någon extremsport, tips på hur du fotograferar dina tricks, och tips på nya tricks som du kan träna på. Du får också coola planscher.

Dikter för unga

Det är inte särskilt ofta det ges ut diktböcker för unga läsare och plötsligt kommer där två på en gång, båda utgivna på Rabén & Sjögren.

Mårten Melin är i mitt tycke den okrönte kungen vad gäller dikter för barn- och unga. Hans dikter är skenbart enkla, ofta med en twist och ibland även en skvätt humor. Ämnena i hans dikter är viktiga och berör på djupet. Jag arbetar gärna med hans dikter tillsammans med barn och unga i olika åldrar.
Diktsamlingen som nyss givits ut heter Att vara eller inte vara, dikter om dig och är precis lika bra som många av hans tidigare. De är indelade under olika rubriker.  Jag gillar även layouten , rent och avskalat med små vinjetter av Emma Adbåge.





Den andra diktsamlingen har Lena Sjöberg som skapare av både ord och bild. Den heter Under ett rabarberblad. En helt annan typ av verser som rimmar och med bilder i matta färger som breder ut sig över hela sidorna. Det är en behaglig färgskala och illustrationerna vaggar in en i en sorts lugn där de ståtar på det matta papperet. Lite bedrägligt för temat i dikterna kan vara nog så dramatiska om förgänglighet och död eller vara scener ur naturen som målas upp. Lena Sjöberg är skicklig på rim och rytm och det är fin samling.

Vad är viktigast för dig?

Är du mellan 7 och 13 år?
Gillar du att uttrycka dig på ett eller annat sätt?
Vill du vara en av tre lyckliga vinnare som får "en resa till Stockholm och en natt på hotell. En vuxen får följa med. Vinnarna får ett studiebesök på ett bokförlag, träffa barn- och ungdomsboksförfattare, ett bokpaket samt hyllningar på Läslovsfestivalen den 4 november på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm."?

I så fall ska du vara med i Läslovstävlingen. Du kan skriva en dikt, göra en film, spela in en låt, hitta på en berättelse, rita en serie eller göra något annat på temat "Viktigast för mig". Skicka in ditt bidrag senast 30 september.

Läs mer om tävlingen HÄR.

Bokslukarna

Ikväll börjar ett nytt program på svt som handlar om barnlitteratur. Det heter Bokslukarna och är riktat till 9-14-åringar. Det är ett gäng bokslukare som får prata om böcker, tipsa och recensera böcker som de läst. Det är en barn- och ungdomsbibliotekarie som leder samtalet, och programmet kommer också innehålla intervjuer med författare och annat. Jag tycker det låter väldigt roligt och ska försöka få tid att kolla på åtminstone en del av de 12 avsnitten.
HÄR kan du läsa en intervju med bibliotekarien.
HÄR och HÄR kan du läsa mer om programmet.

Kina i blickfånget

Måndag till onsdag den här veckan kan vi lyssna till Ylva Mårtens som har varit i Kina och undersökt hur det står till med barnboken i det stora landet.
I måndagens program möter hon förlagschefen Bai Bang som säger att det har blivit en kraftig statusuppgradering för barnboken de senaste åren. Han kunde också berätta att de flesta av landets drygt 500 förlag även ger ut barnlitteratur.
I tisdagens program kommer vi att få träffa Astrid Lindgrens översättare.
Ylva Mårtens är en skicklig reporter, som har en förmåga att ställa de rätta frågorna för att komma ner på djupet. Ingen lätt uppgift när hon nu intervjuar människor som inte alltid kan säga vad de innerst inne tycker och tänker.
HÄR kommer du till Sveriges Radio och P1 Kultur podd.

Spännande böcker för slukaråldern!

Jag har hittat två nya deckarserier, eller kanske mer mysterier på gräns till spökhistorier eller..

Den ena är skriven av Veronica Von Scheck och handlar om Sub Rosa detektiverna Milo och Vendela Grip. Sub Rosa betyder "Under rosen" och varför de kallsar sig så får sin förklaring i första boken "Den siste tsarens hemlighet". Jag fastnade direkt för titeln, för förutom min fäbless för drakar och fantasy, så är jag mycket förtjust i berättelser om det forna Ryssland och berättelser om Tsarer.

Nåväl, syskonen Grip bor i ett uråldrigt hus i staden Elm tillsammans med sina föräldrar och sin farmor, som även är chef för Historiska museet i staden. Den aktuella utställningen är helt otrolig, ett antal Fabergéägg, varav vissa aldrig någonsin har visats upp för publik förut! Dessvärre så misstänker farmodern att någon planerar att stjäla äggen, trots de rigorösa säkerhetsanordningar som införskaffats. Milo och Vendela börjar undersöka saken, och finner spännande kopplingar mellan äggen och sin egen släkthistoria!

Nästa del heter "Kapten Fiennes skatt" och den tredje heter "Det japanska husets förbannelse"

Här kan du läsa om författaren: 

http://www.barnensbibliotek.se/F%C3%B6rfattare/F%C3%B6rfattareA-%C3%96/VeronicavonSchenck/tabid/1181/Default.aspx

Den andra serien jag har läst är skriven av Emma Hermelin och heter "Historiedeckarna".

Första delen heter "Lyckan kommer... lyckan går..." och handlar om 12 åriga Klara. Klara har precis flyttat från Göteborg till sin farmor på slottet Wittsjöhuus, efter att ha blivit föräldralös efter en tragisk bilolycka som kostade båda hennes föräldrar livet. Hon är mobbad av de coola, Kevin, Robin, Tiffany och Michelle, i skolan, och ganska ensam. En dag när hon är på väg hem från skolan så ser hon sina mobbare, men lyckas gömma sig i en undanskymd del av kyrkogården. Det märkliga är att där finns en nypyntad gravsten, med hennes namn på, men årtalen är för ungefär 100 år sedan. Funderingar om vem flickan var, och vem som fortfarande lägger blommor på den upptar en hel del av Klaras tankar, så hon glömmer att vara på sin vakt. En morgon så kommer mobbarna ifatt henne och hon blir knuffad så hon ramlar ner i en vattenpöl. Hon väntar på de obligatoriska slagen, men plötsligt så slits Kevin undan, och hon får hjälp upp av Filip, en kille i sexan. Han blir hennes första vän och tillsammans börjar de nysta i mysteriet om Clairine af Wittsjöö, och varför hon dog bara 19 år gammal. Parallellt får vi Kevins ganska sorgliga historia, med en ensamstående, missbrukande mamma och ett alldeles för stort ansvar för sin lillasyster.

Del två heter "Se till mig som liten är..." och del tre "Gömma nyckel"

Populära böcker

Det är verkligen kul att träffa alla elever igen. I går var det stor aktivitet i mediateket. Det var elever som ville ”kolla läget” bland bokhyllorna, det var de storläsande eleverna som kom och tömde sina ryggsäckar i återlämningslådan, det var de elever som nu går i åttan och nian som kom in och satt i fåtöljerna en stund och de var de nya sjuorna som försiktigt kom in och tittade runt bland hyllorna och undrade när de får sina ”kort” så att de kan börja låna. Naturligtvis kan sjuorna låna redan nu!

Av de elever som lämnade igen böcker de hade haft under sommaren fick jag höra vilka de tyckt varit bra och vilka de inte hunnit läsa. Några beställde genast fler i en serie de kommit igång med under sommaren. De tipsade varandra om bra böcker och gav mig tips på en bok som två elever läst under sommaren som vi inte har på mediateket. Tydligen är boken jättebra - jag beställde genast in den.

 Jag avslutade dagen med två bokprat. Alla elever i dessa klasser skulle låna varsin bok och det blev ordentligt drag i de populära böckerna.

Vilka är då de populära böckerna?
Jo – Innan helgen är över och Ja, jag har mens hurså? lånades ut i 6 respektive 5 exemplar i går eftermiddag och det enda exemplaret som mediateket har av Harry Potter and the cursed child lånades ut endast några minuter efter det att jag öppnat mediateket på förmiddagen…
 
Jag ser fram emot en härlig läshöst tillsammans med elever och pedagoger på Tolvåkerskolan!

Terminsstart

Precis som Maria skrev kom alla elever tillbaka till skolorna i Kävlinge idag. Det har varit välbehövligt med några dagars förberedelse av bokprat, författarbesök, möten med lärarna ... Men det känns allt lite tomt emellanåt.
Tur då att lärare kommer in och vill bolla idéer, ha en högläsningsbok, starta ett samarbete...
Några elever har också tittat in, hon som ska börja i förskoleklass och han som kommer ny inflyttad från annan skola och kommun. Och inte minst det gänget som troget tillbringat några timmar varje dag i bibliotekets soffor. Tysta har de läst,  bläddrat, fnissat till, delat läsupplevelser och fyllt i glasstrutar till Sommarboken. Med självklarhet har de intagit biblioteket som sitt rum. Jag delar mer än gärna med dem!

Då kör vi!!

Höstterminen 2016 är igång! Välkomna alla nya och gamla elever!

 

På Tolvåker har jag laddat bokhyllorna med nya spännande böcker och de första bokpraten drar igång redan i eftermiddag.

Vampyrer på Sergels torg

Äntligen kommer det fler böcker av Martin Olczak med Jack som huvudperson. Första delen, Vampyrer på Sergels torg, kom till min bibbla igår. Liksom de förra böckerna är det en serie om fyra som är planerad och heter Jacks förbannelse. Böckerna är mycket fint illustrerade av Anna Sandler.

Jack är så glad att allt är mer vanligt. Mamma och pappa är hemma och nu drar skolan igång igen. Han ska få vara en vanlig pojke, gå i skolan och vara med kompisar. Han har redan en kompis i klassen,Wanda.
Men ack ack redan första skoldagen är det kört, något förföljer dem på hemvägen då Wanda ska hänga med hem till Jack. I köket väntar dessutom en skogspyssling med ett mycket viktigt brev. Det är föräldrarna och Betty som är kallade till ett  möte i Urskogen, mitt i natten. Rurik får vara barnvakt åt en sur Jack. Ja dvärgen Rurik är också irriterad och olovandes ger de sig iväg till mötet. Ingången till Urskogen är mitt på Sergels torg vid tre ynka träd. Det är nästan så jag vill kasta mig på tåget till Stockholm och prova att komma in i skogen. Nåja, det är nog bäst att avstå för det håller på att sluta illa för både Rurik och Jack. Det är tur att Jack är trollkunnig. Boken slutar riktigt illa förresten, Wanda är försvunnen. En gårdstomte har hittat hennes halsduk med bitmärken och blod på...

Det blir en lång väntan för läsarna, nästa del är planerad till november. För att inte tala om del tre och fyra, de kommer först nästa år...


http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9129698596

Harry Potter and the cursed child

Ända sedan  jag fick reda på att J K Rowling hade skrivit en ny berättelse om Harry Potter, så har jag längtat efter att få läsa den. När jag förstod att det var ett teatermanus så dämpades förväntningarna en smula, och jag tänkte att jag nog skulle klara mig utan att läsa den fortsatt berättelsen om en av mina absoluta favoritbokkaraktärer.
När boken väl kom ut, så ändrade jag mig igen. Och vilken tur att jag gjorde det!

I "Harry Potter and the cursed child" återser vi många av de kända karaktärerna som, åtminstone jag, har saknat. Harry, förstås, Hermione, Ron och Ginny, deras barn James, Albus, Lily, Rose och Hugo, men även Draco Malfoy och hans son Scorpio. Det dyker upp några nya personer också, men inte många
Boken börjar där "Harry Potter och dödsrelikerna" slutar, på Kings Cross, perrong 9 3/4. Det är dags för Harrys och Ginnys yngste son Albus att börja på Hogwarts, och han är väldigt bekymrad över vilket elevhem han kommer att bli placerad i. Harry försöker lugna honom med att berätta att han har ett val, att Sorteringshatten tar hänsyn till ens önskningar. Med på tåget är även Albus kusin Rose, dotter till Hermione och Ron. Barnen kommer ihåg berättelsen om hur Harry, Ron och Hermione började sin vänskap på tåget till Hogwarts, och bestämmer sig för att göra likadant. I vagnen de väljer sitter Scorpio, Draco Malfoys son... Rose byter vagn, men Albus sitter kvar och vänskapen börjar spira mellan Albus och Scorpio.

Det är 19 år sedan striden på Hogwarts och allt har varit lugnt sedan dess, Harry arbetar på Trolldomsministeriet, och försöker, precis som alla föräldrar pussla ihop vardagen så gott det går. Det här med att vara en bra förälder och relationen mellan far och son är en central del i berättelsen, liksom ensamhet och känslan av att vara oälskad och kanske till och med oönskad. Att vara son till Harry Potter är inte helt lätt, inte heller att vara son till Draco Malfoy. Harry brottas även med det faktum att många bra trollkarlar och häxor dog för att han skulle få leva och göra slut på Voldemort.

Berättelsen är skriven för teaterscenen, så miljö och personbeskrivningarna är skrala, men dialogen komplex. Eftersom att jag har läst alla de föregående böckerna och sett alla filmerna så har jag en god bild av personerna och miljöerna redan, så det är inget problem. Jag tycker att boken är väldigt spännande och historien har ett bra flyt. Vilken gåva att kunna fantisera ihop och skriva berättelser som denna! Albus vänskap med Scorpio är en extra twist, och givetvis så hamnar de i trubbel och svårigheter, precis som sina fäder en gång gjorde.
Manusformen gör att den engelska texten är hanterbar, och den svenska översättningen ska komma ut i oktober, om en föredrar att läsa på svenska. Problemet är bara att boken gav mersmak, och jag hoppas på åtminstone en bok till!

Hemsökta

Det verkar bli en toppensommar. Denise och Elin är nyförälskade och har dessutom haft turen att få ett sommarjobb, som de dels kan sköta tillsammans och som dels tillåter dem att dra sig undan från världen ett tag och bara gå upp i varandra. Det är sommaren efter tvåan i gymnasiet och Elin och Denise har träffats på en fest. Denise har haft flera förhållanden förut, men för Elin är det första gången. Denise tycker att Elin borde vara rak mot sina föräldrar och säga som det är, att hon är tillsammans med en tjej, men Elin klarar inte av det, Kanske beror det på att all kommunikation i hennes familj verkar ha dött ut . Denise och Elin är väldigt olika, Denise är utåtriktad, lite svarta fåret eller såpaqueen och Elin är mer tystlåten, inåtvänd och ser sig inte själv som någon "festartyp". I vilket fall är de väldigt förälskade och glada för att de lyckats fixa sommarjobbet, som husvakter på skärgårdsön Ensö.
Huset är en jättevilla, som ägs av en man som skall iväg på segling i tre veckor, men inte vill lämna sitt hus utan passning. Ägaren får de dock inte träffa, utan jobbet introduceras av en kvinna, som i bråda ordalag drar igenom hur allting skall skötas. Till slut får de några förhållningsorder: De får aldrig släppa in någon besökare, ett av rummen är låst och får aldrig öppnas och inte heller får de bada ensamma vid bryggan som ligger precis nedanför huset.

Huset är egentligen en jättevilla, utrustad med all tänkbar lyx, Omgärdad av larm, bevakningskameror, allt för att hindra ovälkomna besökare.

Så allt verkar upplagt för en toppensommar, solen lyser från en klarblå himmel och det blir svårt att hålla sig ifrån bad ifrån bryggan. "Men vadå, säger Denise, vad skulle kunna hända"

Men allting är inte sol och lyx ute på den yttersta udden, ön har också en mörk historia, som Magnus Nordin baserar sin berättelse på. Gydjas udde kallades ön, "ett namn som för längesedan fallit i glömska" , en berättelse, som liksom den gamla sägnen tillhör öns mörka historia"

"Det mörka" har sin början för många hundra år sedan, då häxan Gydja Kråkfinger föddes på ön.. Denise och Elin möter det första gången redan första kvällen då alla lamporna i utebelysningen slocknar på samma gång. Sedan drar det igång och det ganska rejält. Det låsta rummet dyker upp i Denise drömmar, hon börjar höra röster som uppmanar henne att öppna dörren. Hon går upp i någon sorts halvsovande tillstånd ,  sedan hon hört ljud som av någon med våta fötter.Utanför den låsta dörren, står två vita perserkatter och jamar för att få¨komma in. "Är det inte katterna ifrån fotot? Fotot av husägarens fru, hon som drunknade" hade inte hon två vita perserkatter med sig på bilden?"
Den ena katten har något i munnen, ett par fågelklor...har han slukat en hel fågel? Vad äckligt tänker Denise och böjer sig ner för att ta det ifrån katten. När hon försöker kasta bort det blir katten vansinnig och river två djupa, blodiga sår i hennes arm.

Och så har spökhistorien tagit sin början, små detaljer, ledtrådar placeras ut i berättelsen, och allt skall få sin förklaring, ja fast inte riktigt allt. När berättelsen är slut sitter vi där med en del frågetecken och har blivit ganska så

 uppskrämda under vägen

Pojken som svävade av John Boyne

Berättelsen om Barnaby Brocket är en berättelse om att se vad som är normalt i olika perspektiv.

"Barnabys föräldrar var två människor som var så rädda för allt som är annorlunda att de gjorde en fruktansvärd sak som skulle få förskräckliga följder för alla de älskade. Hans pappa ansåg sig vara en normal man, han levde ett normalt liv, i ett normalt hus, i ett normalt bostadsområde. Han hade ingenting till övers för människor som var ovanliga eller märkvärdiga."

 När jag läser om Barnabys pappa så tänker jag direkt på en annan pappa, i en annan familj, nämligen Vernon Dursley, Harry Potters morbror. Även Barnabys mamma har vissa likheter med fru Dursley, men här slutar likheterna med Harry Potter. 

När Barnaby Brocket föds, som nummer tre i syskonskaran, utmanar han direkt nomalitetsnormen, han svävar nämligen upp i taket! Detta ser föräldrarna som något oerhört oförskämt, men hoppas att det ska växa bort. Det gör det naturligtvis inte, och stackars Barnaby får mestadels hålla sig inomhus, för vad i all världen ska grannarna säga om de får reda på att familjen har ett barn som svävar???? Då och då, när han får följa med ut, får han spännas fast med hundens extrakoppel, så att han inte svävar iväg och försvinner.

Snart kommer dock dagen då det är dags att börja skolan, och problemet måste lösas. Lösningen blir en specialskola, grannarna har barn på de andra skolorna i närheten, så de kommer absolut INTE på fråga att Barnaby kan börja där! När han av olika anledningar, som jag inte ska avslöja här, inte kan fortsätta i den skolan, och dessutom lyckas hamna i TV så att alla får veta att han kan sväva, börjar tanken på det fruktansvärda ta form i föräldrarnas tankar. Vad skulle hända om de helt enkelt släppte taget och lät honom sväva iväg...

Barnabys liv blir ett äventyr som får mig att både skratta och fälla en tår. Frågor som dyker upp är onekligen, vad är normalt, och vad är det inte? Och varför ? Och vem bestämmer vad som är normalt och inte?

DOKK1

Under en sommarvecka var jag, som vanligt,  på nordiskt berättarseminarium. I år gick det av stapeln i Danmark, närmare bestämt i Ry på Jylland. En vecka full av kurs och berättelser. För att bryta av brukar det arrangeras någon form av studiebesök. Ett av valmöjligheterna var att åka till Dokk1 i Århus.
En gigantisk byggnad, belägen i hamnområdet. Ett hus som bl a rymmer medborgarkontor, café, en högteknologisk parkering och inte minst stadens huvudbibliotek.
Runt hela byggnaden löper terrasser som rymmer lekplatser som ska föra tankarna till de olika världsdelarna.

När jag kommer in möts jag av rå betong, svarta hyllor och ett myller av människor. Det är rymd och det hela ger ett strikt intryck. Personligen tycker jag inte att kombinationen svarta hyllor och betong är så lyckad. Hyllornas färg och takhöjden gör att böckerna försvinner, det känns som om de hukar.
På andra våningen huserar barnavdelningen med ett stort antal barnfamiljer på besök. Även här finns svarta hyllor men det är inte det som dominerar eller drar till sig uppmärksamheten i första hand. Det är mängden lekaktiviteter som erbjuds i form av rutschkanor, datorspel, utklädningskläder, ja här finns allt! Överallt ser jag barn som leker och har roligt. Däremot är barn som läser eller botaniserar bland hyllorna ytterst få.
Jag förhör mig om vad som är skillnaden nu mot när biblioteket var ett mer traditionellt sådant på annan plats. Besöksantalet har ökat stort, speciellt stadens många studenter gillar att utnyttja det som bjuds. Människor som tidigare inte kom till biblioteket kommer i större utsträckning. Bland barnen kommer de flesta för att leka och inte alla har böcker med sig när de lämnar byggnaden.
Jag tänker på det som den irländske kursledaren på berättarseminariet berättade. I utsatta områden på Irland är den första insatsen som samhället gör att öppna ett bibliotek, långt innan fritidsgårdar o dyl är ens på tankestadiet. Dessutom anställs en superbibliotekarie. Hens uppgift är till en början att på olika sätt locka till sig traktens unga. I första hand enbart för att hänga utan några krav på "motprestation". Först när den nya målgruppen känner sig hemma och trygga på sitt bibliotek sätts stötarna in. Då blir det berättande, författarbesök, högläsning, bokcirklar....
Det är just det jag saknar här på Dokk, möten mellan besökare och bibliotekarier som visar, läser, puffar etc. Det kvittar hur högteknologiskt det är, mängden av tjusiga möbler och snygga skyltningar av böcker som finns, eller hur vackra och superflexibla lokalerna än är. Är du en ovan biblioteksbesökare hjälper inte tjusigheten och allt vackert tänk. Nu såg jag en stackars förskrämd bibliotekarie på hela stora barnavdelningen gömd bakom en disk i en undanskymd vrå. Fast vad vet jag, det myllrar kanske av superbibliotekarier med fickorna fulla av idéer och aktiviteter kring böckerna vid andra tillfällen. Låt oss hoppas det!
Hur det än är med den saken, tänk att helt gratis ha tillgång till allt detta. Tänk om bara några som inte är vana biblioteksbesökare kommer dit har roligt och någon gång har en bok under armen när de går därifrån. Då är det värt det!

ALV

På semestern åkte jag med min familj till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Jag har inte varit där sedan 1984 och då såg det helt annorlunda ut, vilket jag inte minns eftersom jag överhuvudtaget inte minns besöket. Mina barn 4,5 och 2 år gamla är ganska välbekanta med Astrid Lindgrens karaktärer. De har sett Pippi, Emil, Madicken, Bullerbyn och Ronja på TV. Den stora och jag har dessutom läst två av kapitelböckerna om Emil och båda Madickenböckerna som godnattsaga under våren och sommaren.
Så stort! Så mycket att se! Så mycket att göra. Det hela var lite väl överväldigande för 2-åringen, men stora tjejen och jag for runt som tokar för att hinna kolla på så många teatrar som möjligt och leka i så många av miljöerna som möjligt. Vi såg Ronjas födelse när borgen rämnar på riktigt - väldigt snyggt gjort!, vi såg Stora tabberaset i Katthult, Madicken får löss, när Pippi får besök av sin pappa och många till. Vi klättrade i Inte-nudda-marken-banan och skyfflade hö i Mattias stall i Törnrosdalen, vi pumpade vatten på Katthults gårdsplan och "matade hönsen" i Bullerbyn, vi tog lotter och försökte slå ner burkar med mjuka bollar (vann inget, lyckades inte...). Det var faktiskt väldigt roligt även för en vuxen som kan alla berättelserna utantill att se dem gestaltas på ett annat sätt än de klassiska filmerna. Jag vill definitivt åka tillbaka när barnen är lite större och vi har läst ännu fler av böckerna, för stället tål ett återbesök. Då kanske vi passar på att åka till Katthult, Bullerbyn och Astrid Lindgrens Näs också. Förresten så bad dottern genast att vi skulle börja läsa om Madicken när vi kom hem, så nu är vi inne på andra läsningen. Inte mig emot, det är en bra bok!


Det är verkligen helt fantastiskt när en tänker på vad Astrid Lindgren lyckats göra med sina böcker. Inte bara skrivit odödliga historier, utan skapat en försörjningsmöjlighet för massor av människor idag, 40-50-60 år senare. Hon har gjort landsbygden lite mer åtråvärd, skapat en marknad för restauranger, pensionat, caféer och små butiker på de mest avlägsna platser. Hon lockar människor från hela norra Europa till en liten småländsk stad med 8000 invånare. Visst är det en industri, och visst betalade jag löjligt mycket för en liten vit mjukdjurshäst med prickar till 2-åringen, men på något vis är jag beredd att göra det för Astrid. Långt hellre än jag köper en ren vid namn Sven från ett Disneyställ i matbutiken i alla fall.

Flätor!

Tycker du om att fläta håret, eller att få håret flätat? Då är denna bok en guldgruva! Laura Arnesen och Marie Wivel har länge visat upp sina härliga flätor på Instagram och nu har de samlat sina favoriter i bokform. Tydliga steg-för-steg bilder gör det ganska enkelt att följa instruktionerna och till vissa flätor finns det QR-kod, så du kan se en instruktionsvideo.

Är du sugen på att se fler flätor kan du titta på https://www.instagram.com/hairandnailsinspiration/

       

Isdraken

Adara var ett vinterbarn. Hon föddes under den kallaste vinter som någon kunde minnas. Det sades i byn att vintern tog hennes mors liv och att kylan hade vidrört Adara medan hon ännu låg i sin mors mage, så att hon var alldeles iskall och blå när hon föddes. Adara var ett allvarligt barn, men ingen hade sett henne gråta. Inte heller log hon ofta. Hon reagerade inte som andra på kyla och inte heller när hon slog sig. Hon sågs som annorlunda av både familj och grannar. När Adaras pappa kramade henne, brast han ofta ut i gråt.

Adara längtade alltid efter vintern. Då kom snön och kylan och med den kom den jättelika isdraken. Den kom glidande över himlen på blå, genomskinliga, stora vingar, större än någon annan drake. Ögonen var klara och djupa, tänderna istappar och snön virvlade när den flög förbi. Där den andades frös marken. Alla andra var rädda för isdraken, men inte Adara. När hon fyllde fyra rörde hon vid draken för första gången och när hon fyllde fem red hon på den för första gången. Varje sommar längtade hon efter isdraken, men den kom bara på vintern. Varje vinter stannade den dock längre än året innan och vintrarna blev också längre och längre.

Det pågår ett krig i landet och en sommar ryktas det att kriget är på väg att komma närmre. Det sägs att det kommer eldsdrakar som förstör landet, att människorna som bor i i byn kanske måste fly. När familjen ska lämna hemmet springer Adara därifrån och gömmer sig i skogen. Hon vill inte lämna byn. Hur ska hon då träffa sin isdrake igen? På morgonen ser hon främmande drakar i skyn som bränner åkrarna och träden. Hon gömmer sig i en grotta, men det är lång tid kvar tills vintern. När hon vaknar en morgon ser hon att grottans vägg är täckt av frost. Utanför väntar isdraken på henne. Kan Adara och isdraken tillsammans rädda världen?

Isdraken är skriven av George R. R. Martin. Den är illustrerad av Luis Royo. Berättelsen gavs ut första gången 1980 i en antologi publicerad av Ace Books vid namn Dragons of light. (http://libris.kb.se/bib/18647501?vw=fullGeorge).  R.R. Martin är ju som många vet författare till den berömda fantasyserien Sagan om is och eld, som ju även filmatiserats i TV-serien Game of thrones. Flera element från Sagan om is och eld, känns igen. Här finns vintrarna som bara blir längre och längre, drakarna och kriget som nalkas. Kampen mellan eldsdrakar och isdraken är också en saga om is och eld. Jag är själv väldigt förtjust i både  George R. R. Martins bokserie och Game of thrones tv-serien. Därför var det väldigt roligt att få läsa en barnbok av Martin.

Berättelsen är en klassisk fantasyhistoria om att ställas inför svåra val, kamp mellan gott och ont och allt det där mittemellan. Jag älskar att läsa om isdraken och Adaras vackra vintervärld. När jag läste boken funderade jag mycket över beskrivningen av Adara. Det kändes så sorgligt att hon, barnet, sågs som kall och okänslig av sin omgivning, oberörd av smärta, kyla eller känslor. Berättelsen är emellanåt otäck med många ingående beskrivningar av ond bråd död och krigets hemskheter. Den handlar också mycket om sorg och om att förlora allt det trygga och de som finns nära. Det här är en berättelse som nog kan behöva pratas mycket om och funderas kring. Annars gillar jag själv särskilt illustrationerna av de fantastiska drakarna, som är otroligt vackra. Omslaget är också mycket vackert och jag kan nästan höra hur isen klirrar och känna kylan som den väldiga isdraken andas ut mot huden.