Två starka unga kvinnor

Intrycken från Bokmässans olika program sitter i länge, och två scenframträdanden som gjorde intryck på mig gjordes av två unga kvinnor som, i mitt tycke, är utmärkta förebilder för unga, och vuxna, idag.
Det är Linda-Marie Nilsson och Clara Henry som båda släppt varsin bok nu i höst.

Linda-Marie berättade om hur det är att inte passa in i normen, i hennes fall smalhetsnormen, och hur svårt det är att älska sig själv och tycka att en är värd något när omgivningen och samhället hela tiden matar en med att en är fel. Hon ger många exempel på situationer där hon känner sig helt misslyckad för att hon tex inte kan handla likadana kläder som kompisen, eller hur hon blev bemött av en expedit i underklädesaffären som 16-åring, i boken "Så lärde jag mig älska min kropp". Vändpunkten kom när hon som 20-åring la ut en bild på sig själv i bikini på Instagram med texten "Jaja, kan alla med platta magar lägga upp sina strandbilder så kan jag också det." Bilden blev viral och hon intervjuades i media över hela världen och bilden syntes överallt. Bara för att hon inte var smal, och att hon inte i texten på något sätt antydde att honn behövde förändra sin kropp.
Jag blir lite glad över att boken finns, och lite ledsen över att den behöver finnas. Linda-Marie får mail och kommentarer på sina sociala medier från kvinnor, och fickor så unga som 10 år,  från hela världen, som berättar hur illa de tycker om sina kroppar, och hur det hjälpt dem att få se hennes bilder av sig själv. Hon skriver personligt och roligt om ett allvarligt ämne som behöver lyftas mer i samhället.

Även Clara Henry, vars bok heter "Mot framtiden, En simpel guide till att krossa patriakatet" är inne på den snedvridna kroppshetsen. I en av Melodifestivalens deltävlingar bar hon en tight klänning, där, hemska tanke, magen putar en smula. Det tog inte lång tid innan någon kommenaterat på Instagram och frågat om hon var gravid. Även kvällspressen hängde på och fokuserade på en mage, inte att hon levererat hela manuset i direktsändning utantill, eller att programmet haft röstningsrekord.
Andra saker som behandlas i boken är orättvisan i att hon var tvungen att ha högklackat för att få en bättre hållning (Behövde inte David och Hasse bättre hållning), en ordlista med feministiska uttryck, historia om hur feminismen gått framåt genom tiderna och en del #metoo
Här finns checklistor på hur du kan svara om någon tex undrar om feminismen inte gått för långt, tips på svar när killen inte fattar att du inte vill ha en drink, aborträtten och mycket mycket mer.
Jag gillar Claras tydlighet i hur hon uttrycker sig och jag skrattar högt flera gånger, jag kan liksom höra och se henne framför mig.

                       

I mitt namn

- en bok om att vara trans.

Det här är en bok som borde finnas på alla skolor och läsas av alla som möter barn och unga i sitt jobb. I boken får vi möta 17 personer i olika åldrar som på olika sätt bryter normen och inte definierar sig som sitt juridiska kön, utan som något annat kön, flera kön eller inget kön alls. De flesta människor är så fasta i sina föreställningar om att det bara finns två kön. Även flera av personerna i boken beskriver vilken ögonöppnare det var att inse att en inte måste vara det ena eller det andra, alltid.

Jag läser 17 ganska olika röster och berättelser om utanförskap och samhörighet, om komma-ut-processer som gått smidigt och personer som nästan brutit helt med sina familjer, om utåtriktade personer och de som helst stannar hemma. Det finns inte ett sätt att vara trans, precis som det inte finns ett sätt att vara cis ("din könsidentitet och ditt könsuttryck stämmer överens med det juridiska kön du fick registrerat vid födseln").

Det som författaren Moa-Linas Olbers Croall återkommer till flera gånger i boken, som väsentligt för transpersoner är att omgivningen accepterar det namn personen vill ha, det pronomen personen föredrar och det uttryck personen presenterar i form av kläder, frisyr och aktiviteter.

Det finns, förutom intervjuerna, kapitel "För dig som är cis", "Råd till lärare och skolpersonal", "Råd till dig vars barn har kommit ut som trans" och så tips om böcker, serier, filmer och TV-serier som innehåller transkaraktärer eller trans-teman.

Det här är en bok som kan läsas i sin helhet eller som en kan välja ur och läsa valda delar av, men jag tycker att åtminstone några texter borde vara obligatorisk läsning i sex- och samlevnadsundervisningen i skolan och som underlag för diskussioner om diskriminering och mänskliga rättigheter.

Hen upprör

Normöverskridande väcker alltid känslor, det ligger liksom i dess natur. Hade det inte upprört så hade det antingen tillhört normen, eller så hade det inte funnits någon norm. Att kallar människor för han och hon utifrån hur de ser ut utan kläder (och kanske även med...) tillhör normen, alltså ställer det relativt nya hen till vissa problem. Det märks när en artikel om en ny barnbok som använder pronomenet hen orsakar 77% arga reaktioner mot 2% nyfikna i tidningens reaktionsbarometer (avläst 2012-01-26, kl. 12.00). Boken är utgiven av Olika förlag som satsar på mångfald i alla möjliga bemärkelser. Läs artikeln HÄR.