Lenas jultips-Kajsa Kavat hjälper mormor

 Mitt jultips är ingen ny bok. Kajsa Kavat hjälper mormor, av Astrid Lindgren, kom ut första gången 1950. Men just för att den är så gammal och utspelar sig i en värld, som inte längre finns, har den en sorts magisk dragningskraft, på mig i alla fall. Genom att läsa Kajsa Kavat förflyttas jag verkligen tillbaka och in i Kajsas värld i den lilla staden där hon bor. Kajsa är ett "hittebarn". Hon lämnades, som spädbarn i en korg på trappan till en gammal dam. Damen tog hand om henne och blev hennes "mormor". 

Mormor tillverkar och säljer polkagrisar på torget och speciellt till jul är det många som vill köpa hennes goda polkagrisar. Nu bär det sig dock inte bättre än att mormor halkar och bryter benet. På Kajsa Kavats tid måste man ligga till sängs med benbrott. Hur skall det gå med julen?

Mormor ligger bedrövad i sin säng och upprepar att i år blir det ingen jul, men se det vill inte Kajsa gå med på. Hon bestämmer sig för att det skall visst bli jul och det skall hon se till!

Som mycket resolut sexåring ! far hon omkring och städar, fejar och byter gardiner. Kokar polkagrisar och säljer på torget. Alldeles själv! Med viss hjälp av mormors råd och av en granntant som tittar in.

Och visst blir det Jul! Den allra mest underbara och stillsamma jul, där Kajsa sitter rödblommig vid mormors säng, ljusen i granen lyser och de har öppnat varsin julklapp. Ingrid Vang Nyman har illustrerat och det finns inga bilder som kan få mig att känna större , stillsamt julmys än bilderna i boken om Kajsa Kavat och hennes mormor.

Adventskalender Lucka 6

Jag vet ingen författare som kan det där med julstämning bättre än Astrid Lindgren. Nu har de tre Emil i Lönneberga-berättelserna som utspelar sig vid jul kommit i en egen samlingsvolym, med Björn Bergs originalteckningar fint restaurerade och färglagda.

Boken börjar med Det stora tabberaset i Katthult där Emil bjuder alla fattighjonen på julmaten som de feta släktingarna från Ingatorp egentligen skulle ha. Emils stora hjärta och rättvisepatos sätter honom i klistret. Både lilla Ida och drängen Alfred frågar honom om det verkligen inte är ett hyss, men ingen av dem hindrar honom från att ställa till med stort julkalas så att även de fattiga och hungriga stackarna från fattigstugan ska få känna julstämning. Och trots den fina intentionen blir det snickarboa för Emil dagen efter.
I nästa berättelse är det åter dags för julkalas i Katthult. Alla i Lönneberga är där (utom de stackars hjonen då såklart) och den unga lärarinnan får till både snöbollskrig och kysslekar bland gästerna. Fast sanning att säga är det mest barnen som uppskattar snöbollskriget. Emils pappa, som gett sig ut i snön för att fånga in pigan Lina som rymt från middagsförberedelserna, hamnar dessvärre mitt i striden. Emil får in en hård snöboll rakt i gapet på honom så att han varken kan gorma sitt "Eeeemil" eller förklara varför han stänger den stackaren i snickerboa. Igen. Men under sittlekarna, efter att Emil kysst prostinnan, får han till slut det där erkännandet av sin far som han så ofta längtar efter.
I sista berättelsen gör så Emil sitt största stordåd, det som inte bara ger honom erkännande från sin far utan från alla i hela socknen. Det börjar med att Alfred skär sig i handen. Såret blir infekterat och Alfred blir till slut riktigt sjuk. Han måste till doktorn i Mariannelund. Problemet är bara att det är snöstorm och Katthult är fullkomligt insnöat. Ingen kommer dit och ingen kommer därifrån. Men Emil är inte "ingen". Att förlora Alfred är helt enkelt inte ett alternativ. Han selar på sin häst och bestämmer sig för att det bara måste gå, kosta vad det kosta vill.
Det här är tre välkända historier, "alla" kan dem antingen från böckerna om Emil eller från filmerna. Men att läsa dem är ett fantastiskt sätt att skapa lite julstämning även här nere i Skåne där snön ofta lyser med sin frånvaro större selen av december (och resten av vintern också, för den delen ...). Däremot är jag inte speciellt nöjd med titeln på boken. Ingen av historierna innehåller egentligen något hyss. Allt Emil gör i böckerna gör han av kärlek, socialt samvete och godhet. Utom möjligtvis den där snöbollen i pappans gap. Men det var ju inte som att han siktade på pappan, och han räknade kallt med att alla som var ute också var med på leken. Slut på klagomål!

Fantastiska illustrationer av Maria Nilsson Thore

Jag har naturligtvis sett Saltkråkan både två och fem gånger, men jag har faktiskt aldrig läst böckerna. Och de skrevs ju också först för TV. Nu har första bilderboken om Saltkråkan kommit och liksom många andra av Astrid Lindgrens bilderböcker är det ett kapitel från de befintliga böckerna som brutits ut och fått en ny inramning. Tidigare bilderböcker har illustrerats av till exempel Ilon Wikland och Marit Törnkvist - den senare hade en hel utställning på Astrid Lindgrens Näs när vi var där i somras - men nu har stafettpinnen gått vidare till underbara Maria Nilsson Thore. Hon har skrivit och illustrerat älskade böcker som Petras prick, Bus och Frö på varsin ö, småbarnsböckerna om förskolan ärtan, Treo, Enis och en till, Konstiga djur och många fler. Jag kan förresten tipsa om hennes Instagramkonto (jagjobbar) där hon ibland lägger upp små filmsnuttar på när bilderna växer fram. Så fina.

Den första bilderboken om Saltkråkan handlar om när Pelle råkar skaffa sig ett eget djur, en kanin närmare bestämt. Pelle och Tjorven ger sig iväg till bonden efter mjölk, men den lilla promenaden tar en oväntad vändning när de först får följa med kofärjan till grannön och sedan därifrån ror helt själva vidare till en annan ö, där de tack vare Tjorvens förslagenhet får köpa en kaninunge för bara en enda krona. Allt hade varit gott och väl om inte åskan dragit in just som de ska ro hemåt igen, för det enda i hela världen som kan skrämma Tjorven är just åska.

Berättelsen är ju vad den är, Astrid är vår starkast lysande stjärna på barnbokshimlen, men vi kan hennes berättelser. Det är för bilderna man ska köpa/låna den här boken … Bilderna är helt enkelt fantastiska. Lugna, milda vattenfärger. Hav och himmel som kommer till liv. Vi "vet" hur Tjorven, Malin och farbror Melker ser ut, men Maria Nilsson Thore har inte fastnat i det tänket utan ger dem sin egen prägel. Jag älskar det.

Boken är ju lång för att vara en bilderbok, med mycket text på varje uppslag, men med de här bilderna så gör det ingenting. Både jag och barnen jag läste för kunde titta länge på dem.

Bröderna Lejonhjärta

Jag vet inte hur många gånger jag läst Bröderna Lejonhjärta vid det här laget, men det är ganska många. Jag har väntat och funderat på när det kan vara lagom att läsa den för mina barn, men har hittills tyckt att de varit för små. I somras när vi var på Astrid Lindgrens värld fick den stora, som är 7, se en av föreställningarna som handlade om Skorpan och Jonatan och jag försökte förklara handlingen runt omkring så gott det gick. Hon var tagen. Kanske inte så mycket av mitt berättande som av pjäsen.

Häromdagen såg jag på Barnradions Instagram att Bröderna Lejonhjärta kommer som dramaserie i Barnradion i höst. Premiär 27 oktober. Serien är i 10 delar och är skriven av Alex Haridi som förutom ett par ungdomsböcker även skrivit manus till TV-serien Störst av allt (efter en roman av Malin Persson Giolito). Läs mer om serien på Barnradions webbplats.

Bild från barnradion.se

Kanske är det nu jag verkligen ska våga läsa om döden, sorgen, skräcken och modet för mitt stora lilla barn! Om vi har läst boken först kan vi ju sedan lyssna tillsammans, och kanske våga oss på att se filmen också om ett tag. Jag hoppas att hon kommer älska den lika mycket som jag har gjort!

Svenska hjältinnor

Först kom "Godnattsagor för rebelltjejer" sedan "Sagor för pojkar som vågar vara annorlunda". Emelie skrev om rebellkatter i ett tidigare inlägg som du kan läsa om du klickar på länken.
Nu har boken om svenska hjältinnor kommit. 100 starka kvinnor som har gjort intryck och avtryck porträtteras i denna härliga bok. Du kan läsa om kändisar som Astrid Lindgren, såklart, Alice Babs, Greta Thunberg, Ester Blenda Nordström, Laleh och Greta Garbo  men även om mindre kända kvinnor som Elsa Laula Renberg, Jessica Meir och Elsa Andersson. Min favorit Linnéa Claesson är också med.
Boken har samma format som de tidigare nämnda och jag är verkligen förtjust i upplägget med en sida text om personen och ett porträtt på den andra. Textmassan blir inte oöverstiglig och du kan läsa om en, två eller flera kvinnor i taget.

Högtider och traditioner

Idag den 30 april är det valborgsmässoafton och många firar med att titta på en valborgsmässobrasa och lyssna på sånger om våren.

För mig är valborgsmässofirande förknippat med Madicken och Mias bråk vid valborgsmässoelden där Mia retar Madicken för de nya sandalerna, "Sandaler minsann!", och Madicken blir av med sin ena sandal. Som väl är så löser det sig, Abbe hittar sandalen och Alva fixar till dem igen. På Spotify kan du lyssna på när Astrid själv läser "Madicken och Junibackens Pims".

Men varför firar vi valborg då? Det kan du läsa om i "Det ska vi fira Om traditioner i Sverige". Här kan du även läsa om påsken, julen midsommar och några till.
Blir du nyfiken på andra kulturers traditioner och högtider? Då kan du med fördel läsa boken "Världens fest i Sverige".

På tal om Astrid Lindgren...

... så blev jag mycket berörd av artisten Stor som är med i årets upplaga av "Så mycket bättre" på TV4.

Stor tolkar en av Linnea Henrikssons låtar, "Säga mig". Han har gjort om texten till sin egen och berättade innan den framfördes att han skrivit låten till sina systrar. Systrarna är de som hållit honom "flytande" när livet varit tufft, jobbigt och svårt. Stor berättade fint och mycket berörande om sina systrar. Precis innan han började sjunga sa han att han hade klippt in systrarnas favoritfilm i sången.

När vi sedan så småningom i låten hörde Astrid Lindgrens berättarröst från filmen "Ronja Rövardotter" var det många tårar som började rinna, så även mina.

Så här sa Linnea Henriksson själv om framträdandet:

– Att han samplar in Ronja Rövardotter, där brast det för mig. Ronja, Pippi, Lotta på Bråkmakargatan och alla de här Astrid Lindgren-karaktärerna som jag har gått hand i hand med på gatorna i Halmstad och känt att när man inte riktigt vet vart man ska, så har man haft de där jättestora personerna vid sin sida, säger Linnea Henriksson. (Aftonbladet 2018-11-03)

Att förstå hur mycket Astrid Lindgren har betytt och betyder än idag för så många människor går bara inte.

Lyssna ordentligt och njut!

Bröderna Lejonhjärta

Bröderna Lejonhjärta denna klassiska, vackra men så otroligt sorgliga saga skriven av Astrid Lindgren 1973 har nu kommit ut i en ny form. Texten är densamma men Ilon Wiklands klassiska illustrationer är utbytta. Den nye illustratören heter Jesper Waldersten och han har genom sina illustrationer satt en helt annan prägel på hela berättelsen.




Bröderna Lejonhjärta blir med Walderstens bilder en mycket mörkare och svårare berättelse som talar till de äldre ungdomarna och till vuxna.


Jag lyssnade när Jesper Waldersten sommarpratade i somras och jag tyckte mycket om hans uttryckssätt. Han berättade lite om sitt arbete med att göra sina egna tolkningarna av Bröderna Lejonhjärta. Att han från början tänkte säga NEJ men sedan ändrade sig.


Just nu är det en utställning på Kulturhuset i Stockholm om Walderstens illustrationer till boken. Så här skriver man på webbsidan:

Genom Jesper Walderstens grafiskt dova verk skapas en bildvärld som ger Astrid Lindgrens berättelse en ny, mörkare klangbotten. Välkommen till en utställning, för liten som stor, om kärlek, hat, sorg, solidaritet, förtryck och om den svåra konsten att vara människa.


Jag hade gärna gått på den utställningen om jag kunnat.



Jossi är förrädaren! Bilden i gamla utgåvan

Jossi är förrädaren! Bilden i nya utgåvan

Sagohus till Malmö

Bild från Junibacken.se/sagotåget

För några veckor sedan var jag med min systers barn på Junibacken i Stockholm. Jag hade inte varit där tidigare och fascinerades över de fina miljöerna. På Junibacken finns miljöer från både Astrid Lindgrens och andra välkända barnboksförfattares världar uppbyggda och ett sagotåg som rör sig genom många av Astrids sagor. Det är ett fantastiskt sätt att uppleva barnböcker på, att själv få klättra, klä ut sig, upptäcka och improvisera sagor. Dessutom spelas teaterföreställningar och arrangeras sångstunder och pyssel varje dag.

Bild från Sydsvenskan. Skiss av Björn Ollner

Idag trillade jag över en artikel från måndagens Sydsvenskan där det stod att ett liknande barnkulturhus var på gång vid Mobilia i Malmö. Även här är det Staffan Götestam som står bakom idén. Staffan Götestam är bland annat skådespelare, dramatiker och författare, för de flesta känd för sin roll som Jonathan i filmatiseringen av Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta.

Kulturhuset i Malmö kommer heta Funnys Äventyr efter Götestams egen barnbokskaraktär Funny, och författarna till Pettsson & Findus, LasseMaja, Mumin och Alfons Åberg har gett muntliga löften om att tillåta sina karaktärer på kulturhuset. Det dröjer ännu några år innan Funnys äventyr öppnar, en del finansiering återstår och själva huset ska ju byggas, men jag ser redan fram emot att kunna ta mina barn dit och leka när det är klart. Någon gång år 2020.

ALV

På semestern åkte jag med min familj till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Jag har inte varit där sedan 1984 och då såg det helt annorlunda ut, vilket jag inte minns eftersom jag överhuvudtaget inte minns besöket. Mina barn 4,5 och 2 år gamla är ganska välbekanta med Astrid Lindgrens karaktärer. De har sett Pippi, Emil, Madicken, Bullerbyn och Ronja på TV. Den stora och jag har dessutom läst två av kapitelböckerna om Emil och båda Madickenböckerna som godnattsaga under våren och sommaren.
Så stort! Så mycket att se! Så mycket att göra. Det hela var lite väl överväldigande för 2-åringen, men stora tjejen och jag for runt som tokar för att hinna kolla på så många teatrar som möjligt och leka i så många av miljöerna som möjligt. Vi såg Ronjas födelse när borgen rämnar på riktigt - väldigt snyggt gjort!, vi såg Stora tabberaset i Katthult, Madicken får löss, när Pippi får besök av sin pappa och många till. Vi klättrade i Inte-nudda-marken-banan och skyfflade hö i Mattias stall i Törnrosdalen, vi pumpade vatten på Katthults gårdsplan och "matade hönsen" i Bullerbyn, vi tog lotter och försökte slå ner burkar med mjuka bollar (vann inget, lyckades inte...). Det var faktiskt väldigt roligt även för en vuxen som kan alla berättelserna utantill att se dem gestaltas på ett annat sätt än de klassiska filmerna. Jag vill definitivt åka tillbaka när barnen är lite större och vi har läst ännu fler av böckerna, för stället tål ett återbesök. Då kanske vi passar på att åka till Katthult, Bullerbyn och Astrid Lindgrens Näs också. Förresten så bad dottern genast att vi skulle börja läsa om Madicken när vi kom hem, så nu är vi inne på andra läsningen. Inte mig emot, det är en bra bok!


Det är verkligen helt fantastiskt när en tänker på vad Astrid Lindgren lyckats göra med sina böcker. Inte bara skrivit odödliga historier, utan skapat en försörjningsmöjlighet för massor av människor idag, 40-50-60 år senare. Hon har gjort landsbygden lite mer åtråvärd, skapat en marknad för restauranger, pensionat, caféer och små butiker på de mest avlägsna platser. Hon lockar människor från hela norra Europa till en liten småländsk stad med 8000 invånare. Visst är det en industri, och visst betalade jag löjligt mycket för en liten vit mjukdjurshäst med prickar till 2-åringen, men på något vis är jag beredd att göra det för Astrid. Långt hellre än jag köper en ren vid namn Sven från ett Disneyställ i matbutiken i alla fall.

Kura gryning

Den här veckan kurar vi gryning på Lackalänga och Ljungen - och flera av de andra skolorna i kommunen  också. Jag har inte haft Kura gryning tidigare, men tyckte att det var hög tid att införa denna mysiga tradition. Jag kör måndag, tisdag, torsdag på Ljungen och onsdag, fredag på Lackalänga. Igår kom det 30 barn som satt hopkurade i soffan och på golvet och vi läste ur Maria Parrs bok Våffelhjärtat. Det var den bok som var utvald till Nordisk biblioteksvecka i år. Idag läste jag ur Petter Lidbecks Världens elakaste fröken och sist väntar ett stycke ur Astrid Lindgrens Ronja rövardotter som är en favorit för mig. Temat för årets biblioteksvecka är vänskap.


Idag kom det ungefär 90 barn till biblioteket på Ljungenskolan. Jag hade flyttat hyllor och möblerat om lite med soffor och mattor och barnen satt på all ledig golvyta i biblioteket. Prick klockan 8 satte jag igång och det var verkligen mysigt och jag tror nästan alla klasser - i alla fall alla årskurser - var representerade.

Jag fick frågan om jag kommer köra detta varje dag från och med nu, men tyvärr tar det lite för mycket tid att fixa och planera. Däremot blev jag sugen på att göra nåt liknande igen nån gång i februari när det börjar kännas lite segt och tröttsamt med vintern.

HÄR kan ni läsa mer om Nordisk biblioteksvecka och Kura gryning.